Den 9 Mars, f. m.
423
Tisdagen den 9 Mars 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades tre protokollsutdrag för den 3 dennes.
Upplästes för justering det hos Kammaren den 1 dennes förda
protokoll; hvarefter anmälde sig och yttrade:
Grefve Hamilton, Henning: Uti det protokoll,
i.;ii instorma: uppläst, har en representant från Stockholm inlagt
2 reservation,8 sann jag icke kan Ved tystnad förbigå, så mycket
mindre som den aktning och det personliga anseende, han sa rattvist
åtaiuter äfvensom den dubbla plats, han här innehar både genom
Konungens och medborgares förtroende, åt hans ord skänka en syn-
nerlUä Kammaren fattat ett beslut eger den, som vant i minorite-
ten en obestridlig rätt, att få sm afvikande mening till protokollet
antecknad, och man kan till och med, genom en vidsträckt tolkning
f en s Riks dags - or dningen, komma till den slutsats, att icke b o
reservatimmnmå upptagas reservantens egna skal, utan äfven en ve-
derläSning af de skäl, som hos majoriteten gjort sig gällande- men
då Sdfagen medgift eu så vidsträckt rättighet, synes rattskans-
f™sb“r” “fmyokamera förbjuda reservanten att tilagga majonte-
ten motiv som varit för densamma alldeles främmande. . , _
den i TeservaSS tSkflyS stunda i* f*»
as
använda11 Af skal, som Kammaren utan tvifvel inser ocn, som jk
0f,6rty
424
Den 9 Mars, f. m.
Äfven om Riksdagen vid ett särskildt tillfälle skulle anse Rege¬
ringen företrädesvis skicklig att bestämma den speciel» fördelningen
a ett utaf Riksdagen beslutadt anslag, kan detta, efter min tanke,
fika litet bevisa ett misstroende mot Riksdagen sjelf sou: man kan
anse att denna Kammares beslut i afseende på Handels-och S jöfarts¬
fonden nödvändigt innebär ett förtroendevotum till Konungens råd-
giljare. Saken är helt enkelt den, att Regeringen och Riksdagen
hatva h7ar, 0CV en sm verkningskrets, inom hvilken de äro egnade
att företrädesvis gagna; och då Riksdagen pröfvat ett ändamål och
beslutat ett i öfverensstämmelse med landets tillgångar stående an-
kan den icke i någon måtto nedsätta sin egen värdighet genom
att öfverlemna den specie l a fördelningen af anslaget åt Regeringen
som dels alltid är här tillstädes, dels oek är i tillfälle att ständigt
af vederbörande fa de upplysningar, som, för ett noggrant bedö¬
mande af fragans särskilda delar, äro behöfva. Jag tror således
att, reservanten loke vant berättigad att stämpla beslutet rörande
Handels- och Sjöfartsfonden såsom ett misstroendevotum mot Repre¬
sentationen äfven om det varit åtföljdt af ett erkännande att Rege-
™fn 1 „deJJa särskilda fall vore företrädesvis egnad att använda
medlen pa ett mot landets verkliga fördel svarande sätt. Något så¬
dant erkännande åtföljde likväl icke beslutet, och logiskt kan man
icke deraf draga annan slutsats, än att Första Kammaren icke ansett
det lämpligt, hvarken att minska det anslag, som varit gifvet till
handelns och sjöfartens befrämjande, eller att inskränka det inflytande
fenÄenfflfrktodt ^
Om man således icke i sjelf va beslutet kan finna något, som k-
lattigar till den anklagelse, hvilken mot Kammaren blifvit riktad
kan, för ett sadant berättigande, ingen annan källa finnas, än sjelfva
överläggningen, men man söker den äfven der lika förgäfves Af
Kammarens ledamöter yttrade sig endast sex emot den Kong], Pro¬
positionen och tva af dem på sådant sätt. att man icke deraf säkert
kunde sluta, huruvida de verkligen vid omröstningen tillhörde majo-
nteten eller ej, emedan de förklarade, att man under nuvarande för¬
hallanden icke hade annat att göra än att bifalla Kongl. Makts nå¬
diga Proposition i ämnet. ö J
■ Af de fyra ledamöter, som man med visshet kan antaga tillhörde
majoriteten, yttrade ingen ett enda ord, som kunde häntyda på ett
misstroendevotum mot Representationen eller farhåga för det sätt
friiTförfogande skull<? användas> om desamma öfverlemnades åt dess
Då jag nu tror mig hafva visat, att reservantens yttrande icke
vant genom Kammarens beslut eller den öfverläggning, som föregick
j rtsamma, berättiga* bär jag att fa »fve.-gi tifl f„drag’figa„ S
1 gen om sanningsenligheten af reservantens påstående. Jag kan na-
.1j‘gtvi? hafva ratt, att tala i majoritetens namn eller att med
hafva'viÄ UPPgl-fva deSS mo,tlver> men jag bär full rätt att ensam
hafr a vitsord om mina egna, och med afseende på dem förklarar lag,
att icxe misstroende till Representationen eller dess förmåga att an¬
vända anslag ingick bland skälen till den röst, jag afgaf. Mina skäl
Den 9 Mars, f. m
425
voro, att jag anser handelns och sjöfartens befrämjande vara ett för
Staten vigtigt ändamål; att jag ansåg det belopp, som af anslaget
återstod sedan de af Kongl. Maj:t redan disponerade afgått, icke vara
större än för ändamålet erfordrades och med landets tillgångar var
förenligt; att jag icke anser mig böra utan högst giltigt skäl förmin¬
ska den magt, som Representationen grundlagsenligt lagt i Konun¬
gens händer, och att icke sådana skäl nu voro för handen. Sådana
voro mina motiver, och jag vet för visso, att de delades af åtskilliga
bland, dem, som tillhörde majoriteten. Jag vågar således säga, att
man icke söker gorå sanningen gällande, om man vill göra troligt,
att vi af misstroende till Representationen afgifvit våra röster.
En sten, som faller, krossar icke alltid det föremål, som han träf¬
far, endast derföre att han faller från en betydlig höjd; är han för
lätt och föremålet icke alltför bräckligt, efterlemna!1 han endast ett
mer eller mindre vanställande märke. Så förhåller det sig äfven med
orden. Deras verkan beror icke uteslutande af den höjd, hvarifrån
de utgå; hafva de icke sanningens tyngd, kunna de icke krossa, men
väl åstadkomma eu fläck. Det är för att, så vidt af mig beror, aftvå
flen, som möjligen af reservantens yttrande kunnat fästas vid Eörsta
Kammaren, som jag ansett det vara min pligt att mot detta yttrande
afgifva en vördsam protest.
Hans Excellens Herr Friherre De De er: För såvidt, som i den
af Herr Grefve Hamilton nu omnämnda reservation skulle finnas nå¬
got i uttrycken stötande, så är jag lika villig som skyldig att för¬
klara, det sådant icke legat i min afsigt. Jag har endast velat ut¬
tala min uppfattning af Kammarens beslut, och då jag icke ansåg
detta såsom någon “gåta11, för hvilken ingen lösning funnes, antog jag
att det grundade sig på de skäl, som under diskussionen blifvit an¬
förda. Bland dessa skäl var ett, som man syntes mig företrädesvis
lägga vigt uppå, nemligen det att Handels- cell Sjöfartsfonden blifvit
använd till synnerligen nyttiga ändamål, åt hvilka alla man icke
trodde, att Riksdagen skulle beviljat anslag, om sådana måst hos
densamma begäras. Då man använde detta såsom skäl för afslag å
den Kongl. Propositionen, trodde jag deraf den slutsats kunna dra¬
gas, att man befarade samma förhållande för framtiden, om Regerin¬
gen satte sig i nödvändighet att till dylika anslag behöfva begära
Riksdagens bifall; likasom jag förutsatte, att Kammaren med sitt be¬
slut åsyftade, att det jemväl skulle blifva Riksdagens.
I anledning af hvad Herr Grefve Hamilton yttrat, ber jag för
öfrigt endast att få fästa uppmärksamheten derpå, att det icke har
kunnat vara min mening att anse, det en Representation skulle ut¬
tala någon misstro emot sig sjelf, derföre att den ställer ett anslag
till Regeringens disposition och fria fördelning; men saken ställer sig
helt annorlunda, när Regeringen sjelf föreslår Representationen att
deltaga i afgörandet om vissa medels användande, och Riksdagen ne¬
kar att begagna sig af en sådan rättighet.
Herr Nordström: Som bland ledamöterne i denna Kammare
jag var den förste, som hemställde om afslag på Kongl. Maj:ts Pro-
426
Den 9 Mars, f. m.
position rörande Handels- och Sjöfartsfonden, anser jag mig viddetta
tillfälle höra förklara, att jag dervid så litet leddes af något misstro¬
ende till Representationens fosterländska och för det allmänna hasta
städse varma tänkesätt, att det tvärtom var i förtroende dertill, som
jag, enär jag för min del icke fann förslaget välgrundad^ framlade
ruin hemställan jemte skälen derför.
Uti sitt nu afgifna anförande har Herr Grefve H. H amilton
ytterligare utvecklat och visat, huru litet hefogadt det missnöje eller
den hänsyftning är, som uttalas i slutperioden af den till protokollet
två dagar efter heslutets fattande afgifna reservationen, och anhåller
jag att få i protokollet äfven för min del antecknadt, att jag med ho¬
nom instämmer. Vid reservationen är för öfrigt det egna att anmär¬
ka, att man deraf ej kan finna, huruvida det är Konungens rådgif¬
vare eller representanten, som afgifvit densamma. Sådant kommer sig
deraf, att Konungens rådgifvare, ehuru såsom sådane berättigade till
säte och stämma i Kamrarne, äfven kunna enligt gällande Riksdags-ord-
ning inväljas såsom ledamöter af Representationen, genom hvilket förhål¬
lande den inkonstitutionela företeelse kan inträffa, att en förebråelse,
riktad mot Representationen af en man i nämnda ställning, lemnar Kam¬
rarne i ovisshet, huruvida det är Konungens rådgifvare eller represen¬
tanten som talat, särdeles då, såsom förhållandet är nu, under debatten
icke ett ord af honom yttrades hvarken för eller emot saken.
Herr Hazelius: Utan att behöfva angifva den vördnad, jag hy¬
ser för den Regering jag tjenar, och oansedt den röst jag kommer att
vid blifvande omröstning nedlägga, ber jag endast att få förklara,
att jag för min del, likasom troligen många af Kammarens ledamö¬
ter, skulle ansett lyckligt, om denna öfverläggning icke egt rum i
detta ögonblick.
Friherre Raab, Adam: Då jag icke yttrat mig i den fråga, med
anledning af hvilken reservationen afgafs och nu särskilda yttranden
blifvit framburna, och då andra talare börjat instämma i en mening,
som uttalats af en föregående talare emot sagda reservation, ber jag
att å min sida få förklara, att jag vid frågans behandling inom Kam¬
marentillhörde den besegrade minoriteten.
Uppå härefter gjord proposition blef det ofvanomnämnda proto¬
kollet af Kammaren godkändt.
Anställdes omröstning, jemlikt 65 § Riksdags-ordningen, öfver föl¬
jande af Stats-Utskottet i Memorialet N:o 41 föreslagna och af båda
Kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill att Riksdagen bifaller Stats-Utskottets i Utlåtande
N:o 28 gjorda hemställan och alltså beslutar,
a) att det å Sjette Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till Han¬
dels- och Sjöfartsfonden, 750,000 R:dr, må ur Riks-staten uteslutas;
och
Den 9 Mars, f. m.
427
b) att å Sjette Hufvudtiteln må såsom särskilda förslagsanslag
uppföras de till aflösning af Oresundska och Schelde-tullarne nu er¬
forderliga belopp, 188,000 R:dr för den förra och 26,500 R:dr för den
sednare, röstar
J a j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen afslagit Stats-Utskottets berörda hem¬
ställan.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 51;
Nej — 57.
Protokoll öfver omröstningen uppsattes, justerades samt afsändes
till Andra Kammaren; och ankom derifrån efter en kort stunds för¬
lopp ett protokollsutdrag, N:o 154, som upplästes och hvaraf inhem-
tades, att omröstningen derstädes utfallit med 188 ja och 19 nej samt
att båda Kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 189 ja
och 76 nej; hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öf¬
verensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Ut¬
skottets den 3 och 5 dennes bordlagda Utlåtande N:o 36, angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Femte Hufvudtitel.
l:sta punkten.
Herr Statsrådet Thulstrup: Vid uppgörandet af det förslag
till reglering af utgifterna under Femte Hufvudtiteln, som det ålegat
mig att framlägga, har det varit min pligt att tillse ej blott hvilka
åtgärder, som oundgängligen erfordras för att befrämja vårt sjöför¬
svars utveckling och verksamheten inom dess olika afdelningar, utan
äfven att dessa åtgärder och denna verksamhet icke skulle kräfva
större tillgångar, än som kunde påräknas blifva att tillgå. Tyvärr
har det icke lyckats mig att, så som jag önskat det, förena dessa
stridiga fordringar.
Enhvar inser, huru vigtigt det är, att vår äldre sjökrigsmateriel
blifvit utbytt mot en ny sådan, som motsvarar tidens nuvarande for¬
dringar. Under öfvergångstiden befinna vi oss emellertid uti ett till¬
stånd, hvars vådliga beskaffenhet, med afseende på vårt försvar, jag
här endast behöfver antyda. Det är derföre af den aldra största vigt,
att den omgestaltningsperiod, hvaruti vår sjökrigsmateriel för närva¬
rande befinner sig, ej måtte blifva alltför lång.
Det hade derföre varit min önskan att kunna, föreslå vida kraf¬
tigare åtgärder för anskaffning af ny fartygsmateriel än de, som för
den nu ifrågavarande statsregleringsperioaen blifvit förordade, men
jag har _ måst afstå derifrån, då det — efter beräkning åt Stats¬
verkets inkomster och af utgifterna för de inånga behof, som måste
tillgodoses visat sig vara omöjligt att kunna påräkna extra anslag
för fyllande af mer än en obetydlig del af de mest angelägna behof-
ven. I afseende åter på en annan del af dessa behof, eller den som
omfatta,!' krigsfartygs nybyggnad, var det omöjligt att från de påräk-
neliga inkomsterna kunna bereda någon annan tillgång än den, som
utgöres af det ordinarie nybyggnadsanslaget jemte en mindre inkomst
genom utrangerade fartygs slopning, utgörande tillsammans omkring
222,000 R:dr. Då det naturligtvis var i främsta rummet angeläget
att afsluta de större. och redan påbörjade arbetena, blef derigenom
den ekonomiska ställningen för 1870 ganska enkel. De utgifter, som
skulle bestridas, utgjordes af den sista liqviden för den under bygg¬
nad varande ångkorvetten, uppgående till 221,800 It:de, och den här¬
till disponibla tillgången utgjorde, såsom nyss är nämdt, 222,000 R:dr.
Sådan var ställningen. Det är nu visserligen en gammal och
synnerligen god regel att rätta utgifterna efter inkomsterna, och in¬
gen kan mer än jag gilla densamma, ur ekonomisk synpunkt betrak¬
tad. Huruvida det deremot för oss kunde vara med klokhet förenligt
att nu nedlägga alla arbeten och all verksamhet i afseende på vår
sjökrigsmateriels nyanskaffning, hvarmed nyss en så kraftig början
blifvit gjord, det är en annan fråga, som torde böra betraktas äfven
från en annan sida än den ekonomiska. Det betänkliga uti den ställ¬
ning, hvari vårt sjöförsvar befinner sig under sin omdaningstid, inse
vi alla, synnerligen vid tanken på möjligheten af ett fredsbrott just
under denna förändringsperiod; och tidens politiska tilldragelser äro
visserligen icke egnade att aflägsna tanken på en sådan möjlighet.
Under sådana förhållanden har jag icke ansett mig kunna till¬
styrka upphörandet af alla ^byggnadsarbete!!. Riksdagen kan na¬
turligtvis anse sig ega skäl att icke bevilja begärda anslag, men jag
har icke kunnat taga på mitt ansvar att, under nuvarande förhållan¬
den, föreslå det verksamheten i afseende på anskaffningen af ny sjö-
krigsmateriel skulle under loppet af ett helt år hvila. Då nu extra
anslag i vanlig mening icke kunde ifrågakomma, så uppstod tanken
på en tillgång, soni för en gång kunde beredas inom en annan de!
af hufvudtiteln, nemligen å öfverskotten på fyr- och båkmedelsinkom-
sten. Huru dessa medel kunde blifva, utan olägenhet, för det ifråga¬
varande ändamålet tillgängliga, nemligen genom ett förändradt liqvida-
tionssätt emellan Statskontoret och Förvaltningen af Sjöärendena, är
uti det protokoll, som åtföljer Kongl. Maj:ts Proposition rörande
Femte Hufvudtiteln, antydt. Att dessa medel ursprungligen varit af¬
späda för ett annat ändamål, var mig icke obekant; men förhållan-
derna voro sådana, att endast en extra utväg stod att föreslå, och
Riksdagen egde i alla fall att häröfver besluta.
Stats-Utskottet, som anser det särdeles vigtigt att nybyggnads¬
arbetena få under 1870 fortgå åtminstone i den utsträckning, som
Kongl. Makt föreslagit, har förordat en annan utväg att för detta
behof bereda tillgång, nemligen från de öfverskott, som uppkommit å
Flottans öfningsanslag. Det öfverskott härå, som nu linnes, har upp¬
kommit dels af de skäl, som Utskottet angifver, och dels äfven der-
Den 9 Mars, f. m.
429
igenom, att en längre expedition till aflägsnare farvatten länge varit
påtänkt och vigten deraf flera gånger framhållen. Emellan de begge
nu ifrågavarande tillgångarne — den af Kongl. Maj:t och den af Ut¬
skottet föreslagna — vill jag så mycket mindre anställa någon jem¬
förelse, med afseende på deras vigt och lämplighet att för det ifråga¬
varande ändamålet använda, som jag gerna ser, att Lots- och Fyr¬
väsendet får behålla sina medel och äfven att Flottans vigtiga öf-
ningsanslag ej beröfvas sina öfverskott, utan helst skulle sett, att be-
hofvet för krigsfartygens nybyggnad kunnat, utan anlitande af någon
af dessa tillgångar, fyllas genom ett extra anslag.
Då emellertid extra tillgångar icke kunnat beredas, men jag med
tillfredsställelse funnit att Stats-Utskottet velat behjerta sjelfva be-
hofvet, kan jag emot Utskottets förslag intet egentligen hafva att in¬
vända, såvida den föreslagna begäran, att Kongl. Maj :t ville till Krigs-
byggnadsfonden öfverföra det öfverskott, som nu finnes på öfnings-
anslaget, utsträcktes till äfven de behållningar, som finnas på ett
eller annat af de Övriga reservationsanslagen och af Kongl. Maj:t
anses kunna till Nybyggnadsfonden afstås.
Herr Waern: Jag har inom Utskottet reserverat mig mot
förslaget i denna punkt, och ansett att lots- och fyr-medlen icke
borde för det ifrågasatta ändamålet användas. Men då den finan-
siela ställningen är sådan, att man ej kan stå till svars för att utan
det största nödtvång öka dess betryck, och då derföre extra statsan¬
slag icke torde böra beviljas för andra ändamål än sådana, som äro af
aldra största vigt, så finner jag mig, med hänsyn till livad den siste
talaren i frågan yttrade, ega skal att förorda den af grefve af Ugglas
mot Utskottets förslag afgifna reservation. Det förefaller mig nem¬
ligen ganska naturligt, att åt Kongl. Magt eller vederbörande De¬
partementschef bör öfverlemnas att bedöma, hvilka besparingar som
lämpligen kunna för ändamålet användas och från andra stater öf-
verföras. Jag vill endast med afseende å den gemensamma votering,
som framdeles möjligen kan ifrågakomma, framlägga ett förslag till
Kammarens pröfning, hvilket helt obetydligt afviker från reservan¬
tens, men som har den fördelen framför detta, att ändra så få ord
som möjligt i Utskottets förslag. Det lyder sålunda:
“att Riksdagen, med utslag å Kong]. Majtts nådiga framställning
om användande för krigsfartygs byggande af medel från anslaget till
lots- och fyr-inrättningen,_ må i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t ville af de behållningar, som vid innevarande års slut kunna
finnas, reserverade å öfriga reservationsanslag å Femte Hufvudtiteln,
låta .till Krigsfartygsbyggnadsfonden öfverföra så stort belopp, som
för år 1870 må vara såsom bidrag för nämnda fond erforderligt."
Herr Wallenberg: Jag anhåller att, med anledning af den för¬
ste talarens yttrande, få meddela den upplysning, att inom Stats-Ut¬
skottet ingen enda ledamot fann Kongl. Maj:ts framställning, med
hänsyn till ändamålet, nemligen anskaffandet af ny materiel, innefatta
begäran om för hög anslagssumma. Det fanns i detta afseende icke
mera än en mening nemligen att man ej borde pruta på den siffra
430
Den 9 Mars, f. m.
som begärdes. Det var blott med afseende på det sätt, hvarpå
Kongl. Maj:t föreslagit att behofvet skulle fyllas, som Utskottet fann
sig icke kunna bifalla framställningen. Väl är det sannt, att man
skulle kunna för en gång, såsom det säges, taga af fyr- ochbåkmed-
lens besparingar för andra ändamål än dem, för hvilka de äro afsed-
da, men Regeringen torde hafva vunnit erfarenhet om, huru lätt det
öfvergår till vana att använda ett anslag, som är afsedt för ett visst
ändamål, till något helt annat, ehuru det sedan ej går så lätt att an¬
skaffa medel för att utföra det, hvarför anslagssumman ursprungli¬
gen var beräknad. Hvad nu den förändring vidkommer i Utskottets
förslag, som af en reservant blifvit föreslagen och af den näst före¬
gående talaren något modifierats, så finner jag densamma verkligen
hafva skäl för sig, och dessutom så föga afvika från Utskottets hem¬
ställan, att jag föreställer mig, att Utskottets ledamöter ej hafva skäl
att sätta sig emot densamma. För min del ber jag att få instämma
i Grefve af Ugglas förslag, med den förändring deri, som af den näst
föregående talaren blifvit gjord.
Grefve af Ugglas: I afseende å det här ifrågasatta anslagets
belopp kan meningen icke vara mera än en, nemligen att det inga¬
lunda kan anses för högt tilltaget. Huruvida det bör utgå på det
föreslagna sättet är deremot en annan sak.
Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten på några föregående för¬
hållanden, som kunna lända till upplysning i frågan. Den år 1862
uppgjorda planen gick ut på en årlig nybyggnad för en summa af
en million, hvaraf dock en del skulle komma från de medel, som in-
flöte för slopade och utrangerade fartyg. Vid 1862 års riksdag be¬
viljades, utom det ordinarie beloppet, 162,000 R:dr, ett extra anslag
af 600,000 R:dr, hvarjemte från underhållsanslaget öfverflyttades
100,000 R:dr för de tre år, som statsregleringsperioden då omfattade.
Vid 1866 års riksdag hade anslaget stigit till 980,000 R:dr, som till¬
sammans med inkomsten för slopade fartyg, 160,000 R:dr, utgjorde ett
belopp af nära 1,400,000 R:dr. Vid 1867 års riksdag nedsattes be¬
loppet visserligen betydligt, eller till 452,000 R:dr, utom samma be¬
lopp, som förut för material- och ekvirkes-förrådena beräknats, hvarige¬
nom likväl ett belopp af 612,000 R:dr för fartygsbyggnad under året er¬
hölls. Vid 1868 års riksdag begärdes icke något anslag utöfver det ordi¬
narie ; under förmälan att genom särskilda åtgöranden medel för fartygs
byggnad under året kunde beredas; detta dock under förutsättning,
att kommande Riksdagbetäckte den brist, stor 545,000 R:dr, som vid årets
slut skulle uppstå. Byggnadsförslaget för år 1869 afsåg således en
utgift af 872,000 R:dr. Hvad ofvan omförmälda brist beträffar, bär
visserligen denna undvikits genom inskränkning i byggnadsföretagen
under åren 1868—1869, men kassan är nu också ren, d. v. s. ingen
skuld och ingen fordran eller tillgång förefinnes.
Under sådana förhållanden anser jag det belopp af 400,000 R:dr,
som nu blifvit ifrågasatt att för nybyggnad användas, särdeles mått¬
ligt; men i afseende å sättet att åstadkomma de 180,000 R:dr, som
utöfver den befintliga tillgången af 220,000 R:dr nu erfordras, är jag af
den skiljaktiga mening, som min vid Betänkandet fogade reservation
431
Den 9 Mars, f. m.
utvisar. Jag anser nemligen rättast vara åt D ep artements - cl) efen
öfverlemna att för ändamålet disponera de belopp, som finnas inom
hufvudtiteln besparade, vare sig å det ena eller andra anslaget. Som
Herr Wserns förslag blott obetydligt skiljer sig från det jag i min
reservation framlagt, har jag ej något emot att gå in på det¬
samma.
Friherre Beck-Friis: För min del har jag visserligen ej nå¬
got emot det af Herr Wsern framställda förslaget, men vill dock fästa
Kammarens uppmärksamhet derpå, att man genom antagandet af det¬
samma skulle kunna råka i kollision med den nästföljande punkten
i Betänkandet, som har afseende å ett reservationsanslag för durch-
marschkostnader. Jag vill gerna biträda Herr Weerns förslag, men
jag har dock trott mig böra fästa Kammarens uppmärksamhet på
den motsägelse, som kan uppstå emellan detta förslag och andra
punkten.
Hem Wallenberg: Jag tror icke, att den siste talarens an¬
märkning bör afhålla oss ifrån att antaga Herr Weerns förslag, ty
det är en gifven och klar sak, att det ej kan falla Chefen för Sjö-
försvars-departementet in att för nu ifrågavarande ändamål använda
sådana besparingar, som anses nödiga och behöfliga för de ändamål,
för hvilka anslagen ursprungligen blifvit gifna. Det kan naturligt¬
vis ej komma i fråga, att sådana besparingar blifva öfverförda från
den titel, under hvilken de äro upptagna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Hem
(Trefven och Talmannen, att under densamma endast hade yrkats, att
Kammaren skulle bifalla Stats-Utskottets förevarande hemställan med
följande förändrade lydelse: “att Riksdagen, med afslag å Kongl.
Maj:ts nådiga framställning om användande för krigsfartygs byggan¬
de af medel från anslaget till lots- och fyrinrättningen, må i under¬
dånighet anhålla, att Kongl. Maj:t ville af de behållningar, som vid
innevarande års slut kunna finnas å ötnga reservationsanslag å Femte
Hufvudtiteln, låta till Krigsfartygs-byggnadsfonden öfverföra så stort
belopp, som för år 1870 må vara såsom bidrag för nämnda fond er¬
forderligt."
Härefter framställde HeiT (Trefven och Talmannen först propo¬
sition på bifall till Stats-Utskotteté ifrågavarande hemställan oför¬
ändrad, hvarvid svarades nej, och sedermera proposition på bifall
till samma hemställan med ofvanintagna förändrade lydelse, hvilken
proposition med ja besvarades.
2:dra punkten.
Grefve af Ugglas: Då Utskottet riktigt uppgift, att detta an¬
slag alla år lemnat behållning, och derpå grundat sitt förslag till an¬
slag för år 1870, ber jag att få förklara, att jag tror det hafva tillkom¬
mit Utskottet att lemna någon vägledning åt Kammaren att bedöma
432
Den 9 Mars, f ni.
i hvad mån sådana öfverskott uppstått eller hirra stor behållningen varit.
Den har i allmänhet för hvarje år uppgått till mellan 3 ä 4 tusen
riksdaler (ehuru ett år blott till 900); och tar man detta i betrak¬
tande, så är det gifvet, att anslaget icke skall kunna sättas lägre än
till 27,000 Ii:dr för att kunna motsvara ändamålet. För min del har
jag ingenting emot detta belopp, men att sätta det lägre, vore att på
en omväg komma derhän, att de reserverade medlen så småningom
måste tillgripas, ty om utgifterna gå till 27,000 R:dr, och anslaget är
bestämdt till 20,000, så kan ju anslaget ej räcka till för det afsedda.
ändamålet, utan Kongl. Makt skulle ju då nödgas att fylla bristen
genom andra reserverade medel.
Detta kan ej vara riktigt, och då Kammaren nu öfverlemnat åt
Kongl. Maj:t att för byggande af nya krigsfartyg använda på Huf-
vudtiteln reserverade medel efter eget godtfinnande, så tror jag icke,
att nu ifrågavarande årsanslag bör sättas lägre, än som för ändamå¬
let är behöfligt. Jag yrkar derföre att, med afslag å Utskottets för¬
slag, Kammaren måtte bestämma detta anslag till 27,000 R:dr.
Herr (Trefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt till sammanträdets fortsättning kl. 6 e. m.
Herr T ornerhj elm: Jag har ej begärt ordet för att yttra mig
derom, huruvida det föreslagna beloppet är för stort eller för litet;
men då det är första gången som i denna Kammare fråga förekom¬
mer om att nedsätta ett ordinarie anslag, har jag ansett mig böra
fästa uppmärksamheten på denna, i konstitutionel hänseende, särde¬
les vigtiga sak.
Andra Kammaren beslutade för några dagar sedan, under Fjerde
Hufvudtiteln, nedsättning af ett ordinarie anslag till arméens vapen-
öfningar. Icke sker genom en sådan nedsättning någon stor olycka
för tillfället, men saken är vådlig och olycklig derföre, att, om man
en gång börjar att indraga eller nedsätta de ordinarie anslagen, så
vet man icke hvar det kan sluta, och derigenom kunna betydliga
rubbningar göras i hela statsmaskineriet.
Se vi på föregående Riksdagars åsigter i detta hänseende, så fin¬
na vi, att 1828—30 års Riksdag ansåg den ordinarie statsregleringen
icke kunna utan den andra Statsmagtens begifvande förändras. —
1840 års Riksdag, som var så radikal som möjligt och ville göra be¬
sparingar på mångahanda sätt, beslutade visserligen för sin del ned-
sättningar i den ordinarie statsregleringen, men förklarade, att den
öfverlemnade åt Regeringen att derom bestämma.
Fastän man icke af någon paragraf i grundlagen kan inhemta, att
de ordinarie anslagen skola qvarstå oförändrade, till dess att begge
statsmagterna förena sig om förändring deri, så finner man dock detta
af grundlagens anda.
Man säger att, genom antagandet af dessa anslags oföranderlig-
het, skulle Svenska folkets urgamla rätt, att sig sjelf beskatta blifva
kränkt. För min del kan jag ej finna det. Visserligen är och bör
Representationen vara berättigad pröfva, huruvida den vill bevilja
anslag
Den 9 Mars, t', m.
-133
anslag och huruvida ett visst anslag är af den beskaffenhet.att, böra
på ordinarie stat uppföras; men sedan ett anslag blifvitpå ordinarie
stat upptaget, bär någon nedsättning deraf ej kunna ske, utan att
Regeringen sådant medgifver. Uppförandet på' ordinarie stat är att
betrakta såsom ett kontrakt emellan de begge statsmagterna, hvithet,
på samma sätt som ett kontrakt enskilda emellan, är bindande för
båda parterna och ej tår ensidigt brytas. Ett ytterligare stöd.för
denna åsigt finner man deruti, att under gamla ståndsrepresentatio¬
nen . ganska häftiga . strider ofta egde rum, huruvida anslag skulle
uppföras på ordinarie eller extra ordinarie stat. Dessa strider ärp
gamla och hafva ofta återkommit; men den princip, jag .framställt,,är
också gammal och säker, och har hittills förblifvit okränkt. Jag följde
med mycken uppmärksamhet den diskussion, som i Andra Kamma¬
ren föregick den. der beslutade, förut omförmälda nedsättning; och
hörde der Justitie-statsministern Erikerre De Geer bevisa, au man
ej. kunde rubba den ordinarie statsregleringen, hvarjemte Herr Stats¬
ministern framhöll vådorna af en.sådan rubbning,, då.den af ena stats-
magten ensidigt verkställdes. Äfven påpekades i samma anförande
omöjligheten för eu Regering, att kunna regera, derest en motsatt
åsigt gjorde sig gällande och tillämpades. Om Representationen kan
borttaga ett ordinarie anslag, så skulle den ju kunna genom en enda
votering rubba hela samhällsskicket och tillintetgöra grundlagens, fö¬
reskrifter. Om Riksdagen t. ex. bortvoterar alla anslag till Högsta
Domstolen, huru skulle man då kunna begära, att denna nödvändiga
institution, skulle .funktionera? Möjligen skulle Konungens .rådkam¬
mare kunna fyllas, äfyen. om Statsrådslönerna strökes bort, men svårli-
gen skulle man finna, justitieråder, som ville utföra sitt mödosamma arb ete
utan ersättning. Friherre De Geer bevisade mycket tydligt, att grund¬
lagens mening är, att sådant ej må kunna ske, och att det under så¬
dana förhållanden blefve omöjligt att regera. Jag är derföre förvis¬
sad att Regeringens ledamöter skola med alla de medel, som grund¬
lagen lemmar dem i händerna, söka verka derhän, att den nusåkräf-
tigt påkomna sparsamhets andan icke, må komma att såra och upp¬
häfva grundlagens anda. Grundlagen lemnar Regeringen tillfälle att
hejda sådana beslut, som äro för samhället skadliga, och jag både,
efter det yttrande, som Herr Justitie-statsministern i Andra Kam¬
maren afgaf, väntat, att han skulle mera positivt och med mera styrka
angifvit Regeringens ställning till frågan; och, om denna finnes icke
kunna på något sätt förlikas med Representationens uppfattning deraf,
så måste väl någon af de i grundlagen antydda utvägar vidtagas,
antingen att lemna fältet åt de män, som framkallat kollisionen och
som då äfven finge bära ansvaret derför, eller också att genom anbe¬
fallande af nya val. vädja till Svenska folket för att inhemta dess
tankar uti en så vigtig fråga.
Jag har velat, utan afseende på det belopp, som nu är ifråga,
uttala denna min åsigt, och till protokollet förklara min protest emot
ett Representationens ensidiga rubbande af ett ordinarie anslag, eme¬
dan sådant efter min tanke är det första fröet till rubbande af yårt
konstitutionela statsskick,
Riksd. Prof. 1869. 1 Afd. 1 Band.
28
434
Den 9 Mars, f. m.
Herr Hydin: Då vid denna riksdag mer än någonsin förr till
besvarande framställes frågan om Riksdagens rätt att besluta med af¬
seende på den ordinarie statsregleringen, så må det tillåtas mig att
härom yttra några tankar.
Om man för sitt omdöme söker ledning i utlandets förhållanden,
så finner man, att i England exsistera två slags statsutgifter: de, som
äro anslagna på Consolidated funds (allmänna statskassan) och sup-
ply services (supplementaranslag). De utgifter, som utgå af Conso¬
lidated funds, grunda sig på äldre parlamentsbeslut. De utgå, utom
till statslåns omkostnader, till civillistan, till aflöning af öfverdomare
och till några andra ändamål, men denna summa är, med afdrag af
hvad som utgår till statsskulden, så liten i förhållande till alla de
öfriga utgifterna, att den uppgår till endast 2 millioner på en bud¬
get af 70 millioner, och utgifterna från supply services, hvilka utgif¬
ter bestämmas för hvarje år, sluta sig på ungefär 42 millioner.
Vidare finner man i Frankrike skilnad iakttagen mellan den or¬
dinarie och extraordinarie statsregleringen. Der har denna fråga spe¬
lat den egendomliga rolen, att oppositionen der önskade i budgeten
skulle framställas den ordinarie statsregleringen skild från den ex¬
traordinarie, och denna önskan framställdes, på det att Representatio¬
nen, som egde lika rätt öfver båda slagen utgifter, skulle kunna kon¬
centrera sin uppmärksamhet på begärda nya anslag. Eget nog satte
ministrarne der sig emot skilnaden emellan den ordinarie och extra¬
ordinarie statsregleringen. Jag har omnämnt detta förhållande i Frank¬
rike, enär här i Sverige, ungefär samtidigt, d. v. s. vid 1828 och 1830
års riksdag, den s. k. extra statsregleringen först förekom. Ständerna
uppförde då vissa af Kongl. Maj:'t begärda större anslag på en sär¬
skild extra stat.
Angående Riksdagens i dess beskattningsmyndighet innehållna
rättighet att besluta rörande de ordinarie utgifterna har man att göra
sig reda för de olika slag af utgifter, som innehållas i den ordinarie
utgiftsstaten.
På den ordinarie utgiftsstaten finna vi olika slag af utgifter, nem¬
ligen dels aflöningsstater med dertill hörande för särskilda embetsverk
fastställda; särskilda specialstater, dels under de olika hufvudtitlarne olika
klasser af specialanslag, t. ex. under Andra Hufvudtiteln till fångars
vård och underhåll; under Fjerde och Femte Hufvudtitlarne till ma¬
teriel, manskapets öfning, durchmarchekostnader; inom Sjette Huf¬
vudtiteln till statens järnvägstrafik, jordbruket, handeln och närin-
garne, till vägar och kommunikationer, skiften och afvittringar samt
till fiskerinäringens understödjande, kontrollen på bränvinsförfattnin-
gens tillämpning; under Sjunde Hufvudtiteln till belöningar för rof-
djurs dödande, till teatern; under Åttonde Hufvudtiteln stipendier för
seminariielever, ortopediska institutet, fria konsternas akademis rese¬
stipendier, inköp af Svenska konstnärers arbeten, fattigvården, kyr¬
kors underhåll, resestipendier, läroböcker och lärda verks utgifvande;
hvartill komma under alla Hufvudtitlarne: skrifmaterialier och ex¬
penser, rese- och traktamentsersättningar samt extra utgifter.
Tager man i betraktande Riksdagens rätt öfver dessa bådalolika
slag af på den s. k. ordinarie utgiftsstaten uppförda anslag, är obe-
Den 9 Mars, f. m.
435
stndligt, pa sätt ock blifvit utveckladt till Statsråds-protokollet 1851
0jr ,a* Honstitutions-Utskottets reservanter vid riksdagen 1853—1854
att de lör specialstater fastställda anslag, af hvilkas utgående möjlig-
heten af rikets styrelse och förvaltning i dess särskilda grenar be¬
ror, aro och maste vara underkastade Konungens och Riksdagens gemen¬
samma myndighet och således ej kunna ensidigt af Riksdagen rubbas,
hvartill kommer den liontraktsmessiga rätt, som embetsmannafull-
magten gafvel ,den enskilde. 1 Riksdagens beslut om uppförande på
extra stat af vissa embetsverk, vissa löneförhöjningar, är ock angifvet
hvad specialstater på ordinarie stat betyda.
Hvad det andra slaget af utgifter angår, hvartill det uti ifråga¬
varande punkt upptagna anslag hör, äfvensom det till arméens vapen¬
öfning^ bestamda är ej frågan om erforderligheten af Kongl. Makts
samtycke till anslagets minskning eller upphäfvande afgjord. Ko-
ntingens rätt härutinnan kan ej deduceras ur någon grundlagspara-
graf liksom den förut omförmälda. Man kan visserligen bevisa, att
flertalet åt dylika anslag aro nödvändiga och de öfriga af väsendtlig
nytta .Men dels kan om sjelf va beloppet, under sig förändrande för¬
utsättningar, uppstå olika tankar, dels kan en högre nödvändighet
påbjuda deras minskning och borttagande för eu viss tid.
Hå vi till 1809 års grundlag, finna vi, att Riksdagen i Regerings-
t01 mens § 62, jemför.d med dåvarande Riksdags-ordnings § 30 (nu gäl-
§ 39), fatt sig tillerkänd, i fråga om utgifternas pröfning, en
ratt, i afseende hvarå ingen inskränkning kan i bestämda ordalag upp¬
visas, samt att ej heller någon skilnad emellan ordinarie och extra¬
ordinarie stat finnes^ beaktad, hvithet är så mycket mera betecknande,
som denna skilnad förefanns i då gällande Riks-stat, hvilken hade en
sa mycket större betydelse och åldersauktoritet, som det var den stat,
hvilken utgjorde den fullmogna frukten af Carl den XI:tes verksam¬
het för finansväsendets ordnande, nemligen 1696 års stat. Det för¬
farande, som 1809 ars Ständer lakttogo, måste jemväl ega en stor be-
tydelse i och for denna frågas bedömande. De förklarade i skrifvelse
ill Regeringen, att de ansett sig böra tillse, om och huruvida Stats¬
verkets inkomster kunde, utan någon tunga för landet och det all¬
männa, forbattras och förökas, samt utgifterna, genom sådana indrag¬
ningar och besparingar, förminskas, som, efter Kongl. Maj:ts yttrande
aro förenliga med riksstyrelsens tillbörliga handhafvande, rikets för-
svar och hvarje undersåtes i lag grundade säkerhet". Dessa Ständer
uppställde pa. sadanc sätt Riks-staten, att de, med frångående af den
fordna indelningen i ordinarie och extra ordinarie stater, för hvarje
kollegium, verk, stat eller korps blott upprättade en stat, som hvar¬
ken kallades ordinarie eller extra-ordmarie, utan blott stat för det
verket,^ ocli hvarpå uppfördes sjelfva ordinarie aflöningsstaten, hvil¬
ken, såsom det heter, “icke vore någon förändring underkastad, så
fånge verket bibeholle sm vanliga organisation och, af inträffande
omständigheter, icke fordrar ett förändradt skick eller förnyad re¬
glering > hvaremot på en så kallad allmän utgiftsstat, hvilken äfven
kallades, extra utgiftsstat, uppfördes alla sådana utgifter, som voro nå-
gon förändring underkastade. samt slutligen på en 'allmän indragnings-
*tat uppfördes allt hvad som kunde vid afgång till Statverket indra¬
Deu 9 Mars, f. m.
43 (i
gas och besparas. De Hufvudtitlar, som då bestämdes, voro 1. Kongl.
bot-, bofstall- och slottsstaterna, 2. Civila lönestaterna, 3. Landtmilitie-,
4. Sjömilitielöner, 5. Klereciet och läroverken, 6. Rida konsterna, 7.
Milda stiftelser, 8. Pensioner, 9. Jordbruk, handel och näring, 10.
Allmänna utgiftsstaten; samt slutligen Indragningsstaten.
På den allmänna utgiftsstaten, som, efter hvad vi förut anmärkt,
Rikets Ständer förklarat skola uppföras sådana utgifter, som voro
förändring underkastade, voro uppförda byggnader och reparationer
å Kongl. slottet, ljuspenningar, skrifmaterialier, expenser och ved åt
embetsverken, arméens beklädnad, tross och utredning, arméens och
flottans underhåll, jordbrukets upphjelpande, manufakturers bedrif¬
vande, dramatiska spektaklet, kyrkors underhåll etc. _
Med denna uppställning af staten var klart, att, så vidt som Ri¬
kets Ständer skulle anses ega någon rätt att pröfva utgifter och gorå
några nedsättningar i anslag, måste den titel, som benämndes allmänna
utgiftsstaten, ovilkorligen vara föremål för Rikets Ständers beslutan¬
derätt. Dessa utgifter, förklarade för föränderliga, måste vara under¬
kastade Rikets Ständers rätt, enligt, grundlagen, att pröfva utgifter
och besluta besparingar och indragningar. Rikets Ständer egde har
fri pröfningsrätt öfver ändamålsenligheten af ett anslag och hvilket
belopp, som borde anslås, . .
Gå vi vidare i riksdagshistorien, finna vi, att vid den förändring,
som skedde i Riks-statens uppställning, i det att under särskilda huf¬
vudtitlar uppfördes särskilda af dessa på allmänna utgiftsstaten ur¬
sprungligen uppförda utgifter, icke någon ändring blifvit gjord i hvad
Rikets Ständer vid 1809 års riksdag uttalat om dessa utgifters ka¬
rakter. Yid 1818 års riksdag beslöto Rikets Ständer, såsom medfö¬
rande nödig ordning och redighet, att de flesta under allmänna ut¬
giftsstaten uppförda förslagssummor skulle komma, med bifall till
hvad Statskontoret i sin berättelse och Kongl. Maj.:t i sin Proposition
framställt, att flyttas från samma Hufvudtitel och “i Riks-staten i stäl¬
let upptagas under de Hufvudtitlar, som med anslagens föremål ega
sammanhang1'. Införandet af den så kallade extra statsreglering^!
gjorde ej heller någon rubbning i hvad med afseende på ifrågava¬
rande utgifters egenskap och föränderlighet ursprungligen blifvit an¬
taget. Namnet “extra statsreglering11, som försknfver sig från 18o0
års riksdag och jemväl användes vid 1834 års riksdag, hänförde sig
ej heller till anslagets natur, utan hade afseende på de tillgångar,
af hvilka anslaget borde utgå. . ri
Denna statsreglering har föranledts ingalunda af anslagens olik¬
het med befintliga föränderliga anslag i Hufvudtitlarne, utan deraf,
att då Konungen, på sätt förut är omförmäldt, vid 1828 års riksdag
af Ständerna begärde ett större anslag, 31 millioner, till bestridande
hvaraf, enär en så stor särskild bevillning, som erfordrades för den
stegring i Riks-staten, som deraf skulle blifva en följd, ej gerna kunde
ifrågasättas, Kongl. Maj:t föreslog upptagande af ett statslån, »tän¬
derna, hvilka förklarade sig emot lån, i det stället använde tillgån¬
gar, som af öfverskott bildat sig och voro under Rihsgälds-kontorets
vård, och derför uppförde det begärda anslaget på en särskild extra
stat, ej på den befintliga allmänna eller extra utgiftstiteln. Karak-
Den 9 Mars, f. m.
437
teren hos den extra statsregleringen har således ej ursprungligen va¬
rit den, att den omfattat anslag, som, i motsats till alla de å den
ordinarie staten uppförda, och således äfven de förr å den allmänna
extra utgiftsstaten upptagna anslagen, skulle vara föränderliga och
underkastade Riksdagens pröfning och allena beslutanderätt, utan
derför att de skulle utgå af medel, som ej stodo under Konungens
omedelbara, utan under Riksgälds-kontorets förvaltning. Denna s. k.
extra statsreglering kunde så mycket mindre upptaga alla sådana ut¬
gifter, som den ej gjorde någon rubbning i extra utgiftstiteln, såsom
särskild hufvudtitel i den ordinarie Riks-staten.
Då vid riksdagen 1840—1841 hufvudtitlarne uppställdes efter de¬
partementsindelningen och extra utgiftstiteln borttogs, samt återsto¬
den af hvad derunder innehölls blifvit flyttad och fördelad på de sär¬
skilda hufvudtitlarne, namnes ej något om utgifternas karakter; för¬
ändringen var en ordningsfråga. Att emellertid så beskaffade an¬
slag som ifrågavarande ej ansetts ega någon sådan natur af orubblig¬
het, att Riksdagen ej skulle kunna besluta nedsättning deraf, utan
ansetts äfven af Regeringen underkastade Riksdagens pröfnings- och
allena beslutanderätt, visar sig af Kongl. Kungörelsen den 24 Maj
1841 angående upphörandet af den s. k. mötespassevolansafgiften, till
följd af Rikets Ständers beslut att i dess ställe uppföra en deremot
svarande årlig summa för möteskostnader. I denna kungörelse he¬
ter det nemligen, att, “derest Rikets Ständer, vid en blifvande riks¬
dag, skulle borttaga det nu bestämda mölesanslaget eller detsamma ned¬
sätta under det vid nu påstående riksdag bestämda belopp11, Kongl.
Maj:t ansåg sig oförhindrad att fordra uppfyllandet af de aflösta skyl¬
digheterna, Samma grundsats uttalas i Kongl. Kungörelsen den 17
Juni 1858, om furageringsskyldighetens upphörande vid tjenstgöring,
hvari det heter, att den sålunda beredda lättnaden i rustningsbesvä-
ret skall komma att fortfara så länge, som nödiga medel å Riks-staten
finnas för ändamålet anvisade.
Samma erkännande af den grundsats, att Ständerna egde be¬
stämma öfver dylika anslag, återfinna vi i Kongl. Kungörelsen den 23
Mars 1858, om upphörande af bidragen till soldatbeklädnadens an¬
skaffande och underhåll, hvilken lindring komme att fortfara, endast
så länge ett motsvarande statsanslag af Rikets Ständer anvisas; vidare
i Kongl. Förordningen den 22 December 1848 angående båtsmans-
beklädnad. Kronans kontrakt skulle gälla, så länge det i Riks-staten
uppförda särskilda anslag för nämnda beklädnad oförminskadt utgår;
men skulle detsamma af en eller annan orsak upphöra eller förmin¬
skas, återinträder rust- och rotehållares fordna skyldighet.
Yi se häraf, att Regeringen ingalunda ansett dessa anslag hafva
haft den fasta karakter, som man anser sig böra tillägga anslagen till
aflöningsstaterna och förvaltningsverken. Den betydelse, som dessa
anslags karakter af ordinarie innebär, är således den, att de utgå till
bestämdt belopp, utan att, likasom de på extra statsregleringen upp¬
förda, behöfva vid hvarje riksdag särskildt tagas under ompröfning
och beviljas, utan fastställas oförändrade, tills deras ändring uttryck¬
ligen sättes i fråga. Jag medgifver emellertid, att uppfattningen af
dylika anslag, såsom af en mera oföränderlig natur, har goda skäl
438
Den 9 Mars, f. m.
för sig, helst sedan till följd af förra Riksdagens beslut på Statskon¬
toret blifvit öfverflyttade den extra statsregleringens anslag, och så¬
lunda den karaktersskilnad, som fanns i förvaltningen af de till or¬
dinarie och extra statsreglering afsedda medel, försvunnit. — Detta
leder oss in på det politiska i denna fråga, huruvida det är skäl att
grundlägga en^ konstitutionel sed, som gifver ifrågavarande klass af
anslag den ifrågasatta oföränderligheten. — Jag betvifla!’ ändamåls¬
enligheten häraf. Man vinner ej det åsyftade ändamålet genom att
gifva stabilitet åt nuvarande förhållanden. Tänkom oss, om Riksda¬
gen t. ex. vägrade det på extra statsregleringen uppförda anslaget
till Väg- och Vattenbyggnads-korpsen af 67,800 R:dr, men ej skulle
ega röra det på Sjette Hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget till
vägar och kommunikationsanstalter å 12,000 R:dr. Härtill kommer att
våra konstitutionela former, enligt hvilka, i olikhet med andra länders,
Riksdagen egen både initiativ och beslutanderätt i afseende på bud¬
geten, fordra, att Riksdagen eger utöfva en så beskaffad rättighet som
ifrågavarande. Bör ej Representationen, som på förhand ej kan be¬
räkna huru stort belopp som erfordras, vara berättigad att nedsätta
ett anslag, då gjorda besparingar och behållningar samt ändrade för¬
hållanden utvisa, att anslaget blifvit obehöfligt högt beräknadt? Och
att i vissa fall. extra anslag böra gå före de på ordinarie stat upp¬
förda anslag, visar Regeringens förslag vid förra riksdagen om ett på
ordinarie stat uppfördt anslags användning till gevär i stället för till
regementsmöten.
Sedan vi härmed sökt visa. att åtskilliga anslag å ordinarie ut-
giftsstaten äro af den natur, att deras minskning eller öfvergående
indragning bör kunna ega rum, hafva vi att betrakta frågan, om Riks¬
dagen bör ega rätt att ensidigt besluta ett så beskaffadt anslags
minskning, eller indragning, eller om ej Regerings och Riksdags inbör-
des ställning fordrar, att Riksdagens beslut stadnar vid en liemstäl-
lan till Regeringen, och huruvida ej Riksdagens grannlagenhet mot
Regeringen bjuder ett sådant förfaringssätt.
I. detta afseende skulle jag vara villig att svara ja, derest våra
konstitutionela former medgåfve ett sådant förfarande som i andra
länder, der för Regeringen ej finnas de hinder som hos oss, för att på
Riksdagens begäran kunna taga nytt initiativ i frågan. Här åter måste
Riks-staten definitivt fastställas af Riksdagen j Regeringen kan ej, äfven
om de mest särskilda förhållanden skulle uppstå, återtaga ett afgifvet
förslag och omarbeta det. Representationen måste besluta en definitiv,
ej yilk°ilig Riks-stat och således, när förhållanden bjuda, gå Regeringen
1 förväg. ^ Anser Riksdagen således, att, vid valet mellan nedsättning
åt ett pa ordinarie utgiftsstaten uppfördt anslag och vägran af ett
pa extra statsreglering uppfördt, fäderneslandets väl klöfver det förra
medlet, blir det Representationens pligt att så besluta.
Vi hafva sålunda sökt visa, att beskaffenheten af denna klass af
på ordinarie stat uppförda anslag kan fordra indragning eller minsk¬
ning för tillfället af ett anslag ; att våra former lägga hinder i vägen
för Representationen att genom hemställan till Regeringen erhålla
rättelse i dess förslag till Riksstat, hvadan Representationen bör ega
rätt till definitivt beslut om nedsättning i samma slags anslag; samt
Den 9 Mars, f. m.
439
att grundlagen och den historiska utvecklingen af de deri innehållna
statsrättsliga principer ej kunna sägas hafva afgjort frågan om dessa
anslag på samma sätt, som förhållandet är med de ordinarie inkom¬
sterna och personalstaterna, nemligen att härutinnan vid ändring er¬
fordras Konungens samtycke jemte Representationens.
Hvad nu beträlfar det ifrågavarande _ anslaget, så är jag för min
del färdig att, om Regeringen önskar bibehållandet af dessa 30,OCX)
R:dr, med min röst dertill bidraga, men detta icke af det skäl, _ att
Kongl. Maj:t nödvändigt bör hafva rätt att förfoga öfver de ordina¬
rie anslagen, ty denna rätt kan anses för omtvistbar, och då^ denna
rätt kan omtvistas, är det ingalunda skäl att söka upprätthålla eu
grundsats, som kan snarare blifva skadlig vid en anslagsfrågas afgö¬
rande än gagnelig genom de tvistefrön i afseende på form, som den
onekligen innesluter; hvadan jag ej ur något slags principiel synpunkt
anser mig böra förkasta den af Stats-Utskottet föreslagna nedsätt-
ningen.
Då emellertid Herr Chefen för Sjöförsvars-departementet ännu ej
förklarat, att 30,000 R:dr ovilkorligen är o behöfliga, tillstyrker jag för
närvarande, att Kammaren antager det belopp, Grefve^ af Ugglas i
sin reservation föreslagit, såsom stödjande sig på en hållbarare be¬
räkningsgrund än den af Utskottet uppgifna.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Hvad först beträffar Stats¬
utskottets rätt att afgifva detta förslag till nedsättning uti ett ordi¬
narie anslag, så ber jag att få hänvisa till 39 § Riksdags-ordningen,
der det heter, bland annat: “Stats-Utskottet — ----— — åligger
“att granska, utreda och uppgifva Stats- och Riksgälds verkens till¬
stånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad till fyllande af
“deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar buf¬
onit iakttagna, än äfven" etc. Jag tror, att denna § är tillräckligt tyd¬
lig med afseende å huru långt Stats-Utskottets befogenhet går. I af¬
seende på Riksdagens befogenhet, så har en föregående talare hän¬
visat till hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern behagade
yttra i Andra Kammaren, då för några dagar sedan fråga der före¬
var angående nedsättning af anslaget till indelta arméens vapenöf-
n i rigör. Äfven jag var vid detta tillfälle närvarande, och så vidt jag
rätt förstod, yttrade Hans Excellens, att det icke funnes något stad¬
gande i grundlagen, som hindrade Riksdagen att upptaga och afgöra
så beskaffade frågor, och att i grundlagen intet ord förekomme om den
ordinarie och den extra ordinarie statsregleringen, men att vid sidan af
grundlagen utbildat sig en praxis i detta hänseende, hvilken vore lika^vig¬
tig som grundlagens ordalydelse. Jag för min del tror likväl, att en sådan
praxis kan hålla stånd endast tills densamma allvarsamt anfalles,
och att, när sådant sker, den ej kan försvaras genom häfden. Den
måste kunna försvaras på annat sätt. Den distinktion man uppställt
mellan ordinarie och extra ordinarie anslag, är så sväfvande, att den
icke genom sig sjelf kan försvaras. Så finna vi, t. ex., att på extra
stat är uppfördt anslaget till Styrelsen för allmänna väg- och vatten¬
byggnader samt dess tjenstebiträden, hvaremot åter andra poster, som
icke äro af någon statuel beskaffenhet, finnas uppförda på ordinarie stat.
440
Den 9 Mars, f. m.
En sådan är anslaget för indelta arméens vapenöfningar, om hvilket
man omöjligen kan saga. att det till sin natur är sådant, att det bör
vara oföränderligt; tvärtom är detta anslag numera ett reservations¬
anslag^ på grund af beslut, som fattades vid 1856—1858 årens riks¬
dag, då enligt Ivongl. Maj:ts nådiga Proposition ett visst antal dagar
beräknades för arméens vapenöfningar. Men antalet af dagarne för
dessa vapenöfningar samt kostnaderna för desamma blifva, på grund
af gällande priser, olika för hvarje år. Redan af denna omständig¬
het ser man således, att detta anslag ej bör anses som ett sådant,
hvilket ej bör rubbas, utan att detsamma tvärtom kan fluktuera för
hvarje år.
På samma sätt förhåller det sig med nu ifrågavarande anslag,
som lemnat ett öfverskott af 3,000 R:dr årligen. ' Detta anslag kan
nemligen, enligt min tanke, icke anses vara af den beskaffenhet, att
någon rubbning i statsmaskineriet komme att inträda, ifall detsamma
förändrades. Vill man nu försvara satsen att de ordinarie anslagen
ej få rubbas så finnes intet annat sätt, än att pröfva hvarje anslag
och se till om det till sin beskaffenhet är af ordinarie eller af extra ordinarie
statsregieringsnatur. Hos oss är det tyvärr vanligt, att man i våra
räkenskaper endast fäster sig vid formen och ej tänker på sjelfva saken,
på affären, på innehållet och detta visar sig på mångfaldigt sätt. Sta¬
tens räkenskaper afslutas först ett och ett hälft år efter utgången af
det år de afse; och hvilka besynnerligheter förekomma ej i Statens
finansväsende. A ena sidan lånar Staten emot hög ränta, medan å
andra sidan störa fonder ligga ofruktbara. Blott alla formaliteter
blifvit iaktagna, anser man all rättfärdighet vara uppfylld, men högst
få äro de, som hafva reda på, huru det i verkligheten förhåller sig.
Jag läste för någon tid sedan om en Engelsman, som läst sin bibel
pa det sätt, att han lärde sig utantill huru många verser som bör¬
jades med a och huru många som börjades med b o. s. v., hvarefter
han ansåg sig ega stor bibelkunskap. På samma sätt förhåller det
sig med Statens räkenskaper. Blott alla formaliteter och titlar: “af¬
kortning, anordning, leverering" m. m. igenfinnas, bryr man sig ej vi¬
dare om saken. Det finnes i dessa räkenskaper ingen sammanhåll¬
ning, ingen tanke på affären, endast på formen. Jag tror, att samma,
sak går igenom statsregleringen, både den ordinarie och den extra ordi¬
narie. Yi finna nemligen huru på den ordinarie statsregleringen äro
uppförda anslag af tillfällig natur likasom att å den extra statsre¬
gleringen anslag finnas, som äro af ordinarie beskaffenhet. Skulle
man vilja hålla strängt på saken och anse den ordinarie statsregle¬
ringen såsom någonting heligt, _ hvithet Riksdagen ej får vidröra, så
borde, ock, efter någon viss princip, der sammanföras endast anslag
till sådana saker, som vore af mera beständig natur. Vid ett före¬
gående tillfälle, då denna fråga var föremål för Riksdagens öfverlägg¬
ning, åberopade en utmärkt rättslärd 89 § Regeringsformen och för¬
menade, att det skulle vara en orimlighet att påstå, det Riksdagen
skulle genom att indraga anslag ega rättighet att ändra sådana “in¬
rättningar, som der omtalas. Ja, det förstås, att det vore orimligt,
men jag återkommer dertill, att då grundlagen ej gör någon skilnad
emellan ordinarie och extra anslag, det är Riksdagens ovilkorliga
Den 9 Mars, f. m.
441
rättighet att, i öfverensstämmelse med 57 § Regeringsformen, pröfva
såväl de ordinarie som de extra ordinarie anslagen och att en¬
dast innehållet, beskaffenheten af anslagen bör bestämma huruvida de
kunna och böra rubbas eller ej.
I afseende särskildt å det nu ifrågavarande anslaget anser jag,
att då det är ett reservationsanslag, på hvilket en betydlig besparing
uppstått, det alldeles icke är någon våda att bestämma detsamma i
enlighet med Stats-Utskottets förslag. Det kan ^visserligen vara, att
det synes som en väl stor nedsättning på en gång, men jag skulle
tro att detta icke gör något, ty skulle det visa sig, att det af Stats¬
utskottet nu tillstyrkta anslaget är otillräckligt, så kan man ju vid
nästa riksdag höja det igen. På grund af hvad jag sålunda haft
äran anföra, anhåller jag att få förorda bifall till Utskottets förslag.
Herr Nordström: Huruvida anslaget för “durchmarchekostna-
der“, som nu är uppfördt på ordinarie staten, må nedsättas från 30,000
till 20,000 R:dr eller något mer, är en mycket underordnad fråga i
jemförelse med den principfråga, till hvars diskussion det gifvit an¬
ledning, och som innehåller, huruvida ett på ordinarie staten bevil-
jadt och uppfördt anslag må kunna af Representationen återkallas
'eller minskas, utan att Kongl. Maj:t dertill efter pröfning gifver sitt
samtycke.
Denna principfråga är af genomgripande vigt och skulle ej, efter
mitt omdöme, kunna jakande besvaras med mindre än att vår posi¬
tiva statsrätt, sådan den nu är i grundlagarne fastställd, dessförinnan
undergått ändringar i flere vigtiga delar. Uti en konstitutionel mo¬
narki skulle ej, utan att upphäfva dess principiela betydelse, åt Re¬
presentationen kunna tillerkännas en oinskränkt eller obegränsad
magt att efter sitt fria godtfinnande allena besluta öfver hvilka för
statsbehofven tillförene beviljade anslag det än må vara, och således
äfven öfver sådana, som afse upprätthållandet af statsförvaltningens
oafbrutna verksamhet i alla dess grenar, eller vården af Statens sjelf¬
ständighet. En så beskaffad magt, till sin princip oförenlig med den
stadga, som för samhällsordningens och de störa samhällsintressenas
friska och välgörande utveckling är så oeftergiflig, skulle lätteligen
kunna i sin utöfning leda till förryckande af jemnvigten mellan de
två stora utöfvarne af den konstitutionela statsmagten; den skulle
kunna användas till att beröfva Regeringen all sjelfständighet, att
sätta henne ur tillfälle att, så som sig bör, fullgöra sina ansvarsfulla
pligter, ja, göra henne under kritiska förhållanden snart sagdt omöj¬
lig. En sådan magt är ock fördenskull icke i någon konstitutionel
stat, mig veterligen, åt Representationen obegränsadt förbehållen.
Man finner tvärtom öfverallt, att en del anslag, sedan de blifvit be¬
viljade, äro af stående natur, de der endast af Regering och Repre¬
sentation i samverkan med hvarandra kunna återkallas, minskas eller
ändras, och åter andra, som åsyfta tillgodoseendet af ändamål och
behof, hvilka i följd af sin beskaffenhet hafva en öfvergång, eller i
afseende å hvilka anslag endast för viss tid blifvit beviljadt, och
kommer dessutom härtill en beviljad supplementarkredit, att använ¬
das dels till fyllande af möjligen uppkommande brister i de förra,
4
m
Den 9 Mars, f. m.
eller föi’ oförutsedda behof, eller för sådana, som kunnat förutses så¬
som möjliga under den stundande finansregleringsperioden, ehuru de
icke . vöro kända då iinansstaten upprättades. Dessa med afseende
på sin varaktighet olika slag af bevillningar eller anslag förekomma
i olika, stater under olika namn, och regleras äfven flerestädes un¬
der olika former. Gemensamt för alla är det emellertid, att
hvarje anslag, då det först begärdes, blifvit af Representationen
beviljadt efter sjelfständig pröfning och fritt godkännande af det
derför uppgifna ändamål. Detta första beviljande är Representa¬
tionens ensak, dess ovilkorliga rätt, grundad i sjelfva den konstitu-
tionela Statens begrepp; men sedan ett anslag sålunda blifvit bevil¬
jadt och fråga derefter uppstår om dess indragning eller minskning,
så måste, när anslaget hör till antalet af dem, som blifvit uppförda
på de stående bevillningarnes lista, äfven bifall till förändringen af
flen konstitutionela statsmagtens andra utöfvare tillkomma. I sjelfva
England, parlamentarismens vagga, är denna grundsats erkänd. De
parlamentariska minister kris erna vända sig, i hvad anslag angår, egent¬
ligen.om de extraordinarie bevillningarne eller det första beviljandet.
Äfven vår grundlag skiljer emellan “ordinarie statsmedel och in¬
komster11 (eller “de vanliga inkomsterna", såsom de i 1810 års Riks¬
dagsordning § 30 kallas) på ena sidan, och “extraordinarie utlagor
eller bevillningar" på den andra; den fordrar ock beviljandet af en
supplementar kredit medelst de två bekanta kreditiven, men hvilka
dock nu ej höra hit. Hela statsreglering^! är grundad på sagda skil¬
nad. Då Statsverkets tillstånd och behof af Konungen för Riksdagen
framställes, skall tillika förslag göras om sättet att genom bevillning
aar fylla hvad Staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra.
De ordinarie statsmedlen och inkomsterna utgöra således stommen,
bevillningarne fyllnaden i de anslag, som begäras för statsbehof ven.
Hvad med bevillningar skall förstås, är i grundlagen uttryckligen
förklaradt, äfvensom att de skola utgöras till slutet af det år, under
hvars lopp ny bevillning blifver af Riksdagen fastställd. Hvad åter
under kategorien "ordinarie statsmedel och inkomster" skall förstås,
finnes. i grundlagen icke förklaradt, likasom ej heller der något ut¬
tryckligt stadgande förekommer om tiden för deras varaktighet eller
utgörande; men att denna af grundlagen begagnade term dock måste
ega ett innehåll och utgöra ett begrepp för sig, följer redan deraf,
att det användes till att beteckna en särskild kategori af statsmedel
och inkomster. Hvilket ändå detta begrepp? Huru förhåller det sig
med tiden för deras varaktighet? Dessa äro de två frågor, som här
kräfva svar.
Erinrom oss, mine Herrar, att ett folk ej förlorar minnet af sitt
historiska lif derför, att det förändrar sin regeringsform eller utby¬
ter den äldre mot en ny. Traditionerna fortlefva länge och beherrska
de politiska åsigterna och begreppen med oemotståndlig magt. Det
är flen sociala kontinuitetens organiska lag, och sjelfva uttrycken för
dessa begrepp bibehållas sålunda i lagarne för det nya statsskicket,
der ej bestämda förändringar voro afsedda att införas. Så ock uti
ifrågavarande hänseende, hinder det statsskick, som föregick Rege¬
ringsformen af år 1809 gjordes emellan ordinarie statsinkomster och
Den 9 Mars, f. m.
443
bevillningar enahanda skilnad som nu. ‘‘Ordinarie räntor och inkom¬
ster" var då en i handlingarne ofta förekommande benämning på de
förra. De utgjorde likasom nu stommen för anslagen till betäckande
af de ordinarie statsbehofven; bevillningarne skulle betacka extra be¬
hof och utgifter samt bristen, der så behöfdes. Det fanns från Carl
XI:s tid en s. k. Riks-stat (staten från 1696), som låg till grund för
dispositionen af de förra och omfattade äfven en rubrik för extra ut¬
gifter; och ehuru den i följd af förändrade sakförhållanden under ti¬
dernas lopp naturligtvis till sitt innehåll var underkastad förändrin-
Sar, visa dock Regeringsformerna af år 1720 och 1772, att de en gång
it hänförda inkomster betraktades såsom ständiga. När nu lagarne
för det nya statsskicket år 1809 skulle uppställas, och man dervid
icke hade för afsigt att uti grunderna för statsmedlens tillkomst göra
några förändringar, begagnade man i den nya lagen för hithörande
sakfrågor samma uttryck som tillförene, utan att anse nödigt, eller kan¬
ske ens tänka på, att någon förklaring deröfver vore behöflig. Den
historiska traditionen hade längesedan bestämt och fastställt uttryc¬
kets legala innehåll och betydelse och de män, som togo del i beslu¬
ten vid riksdagen år 1809, kände det fullkomligt väl. Slutresultatet
af allt detta blir alltså efter mitt omdöme det, att då i alla fall ut¬
trycket “ordinarie statsmedel och inkomster" tydligen utmärker en an¬
nan del af statsinkomster än bevillningar, men någon positiv förkla¬
ring deröfver i nu gällande grundlag ej meddelas, man måste söka
denna förklaring i de föregående grundlagarne, och af dem inhemtas,
att till dessa statsinkomsters begrepp hörde att vara ständiga i så
måtto, att de ej kunde indragas eller minskas utan Kong!. Maj:ts
bifall.
Anslagen för statsbehofven bero af statsinkomsterna, och öfver
“såväl ordinarie statsmedel och inkomster" som öfver “extraordinarie
utlagor eller bevillningar" skall enligt 64 § Regeringsformen en stat
upprättas, efter hvilken anslagen till de af Riksdagen pröfvade be-
hofven skola af Kongl. Maj:t utanordnas. På hvilken ankommer det
då att bestämma, huruvida ett anslag, som af Kongl. Maj:t begäres
och af Riksdagen beviljas, skall uppföras på ordinarie staten eller på
den extraordinarie? Naturligtvis på Riksdagen allena; på Riksdagen,
hvars obestridliga rätt det är att pröfva hvarje anslags ändamål och
belopp, då det först begcires; men sedan ändamålet blifvit pröfvadt och
befunnits vara sådant, att anslaget derför beviljas till att uppföras
på ordinarie staten, utan något förbehåll i afseende å tid eller i annat
hänseende, så upphör det att ensidigt kunna af en följande Riksdag
återkallas utan i samverkan med Kongl. Maj:t.
Emot denna uppfattning hafva dess vedersakare egentligen en¬
dast två invändningar att framställa: den ena, att utöfningen af fol¬
kets sjelf beskattningsrätt genom Riksdagen allena är i grundlagen
utan inskränkning fastställd; den andra, att grundlagarne skola efter
deras ordalydelse i hvarje särskild! fall tillämpas. Emot den första
invändningen må erinras att, då Riksdagen ovilkorligen eger pröfva,
godkänna eller förkasta hvarje ändamål, för hvilket ett anslag först
begäres, och derefter bestämma, huruvida anslaget må beviljas eller
afslås, det just är derigenom, som sjelf beskattningsrätten af Riksda¬
444
Den 9 Mars, f. m.
gen oinskränkt och utan annat afseende än på landets bästa utöfvas,
att, i följd af denna dess oinskränkta rätt, den lika väl är berätti¬
gad att bevilja det äskade anslaget att uppföras på ordinarie stat, som
endast för en tid, och att, sedan Riksdagen på grund af denna sin
magtfullkomlighet medgifvit anslagets uppförande på ordinarie staten,
beslutet derom måste blifva fullt lika bindande för Representationen
som för Regeringen.
Hvad angår den andra invändningen, som söker sitt stöd deri,
att något positivt stadgande om varaktigheten af på ordinarie stat
uppförda anslag ej förekommer i grundlagarne, hvilka böra efter orda¬
lydelsen tillämpas, så, utom det att det alltid häfver sig svårt att
göra en tillämpning efter ordalydelsen, der, i brist af positivt stad¬
gande, någon ordalydelse ej finnes, måste man väl se till, att man med
den rätt, man af sagda omständighet vill åt Riksdagen tillegna, icke
stöter mot något annat stadgande, hvars ordalydelse måste respekte¬
ras, emedan det finnes till. Och sådana stadganden finnas, flera och
af den mest genomgripande vigt: stadganden, som afse Statens sty¬
relse, dess rättskipning, dess förvaltning, dess försvar samt de erforderli¬
ga medlen för allt dettas förverkligande. Grundlagen förklarar, att Ko¬
nungen eger allena styra riket enligt Regeringsformen; den förklarar, att
han vid utöfningen af sin magt skall omgifvas af ett visst antal rådgifvare;
den förklarar, att hans domsrätt skall utöfvas af en högsta domstol;
den förklarar, att han eger ingå afhandlingar och förbund med främ¬
mande magter, börja krig och sluta fred; den förklarar, att han allena
eger utöfva hela den ekonomiska lagstiftningen och ordna hela stats¬
förvaltningen, och tillägger uttryckligen, att Riksdagen i sådana mål
endast eger framställa önskningar och föreställningar, å hvilka han
må fästa det afseende, han för riket nyttigt finner. De pligter, denna
vidtomfattande magt ålägger utöfvaren af konungamagten, afse de så¬
lunda mångfaldigaste ändamål, och kunna ej motsvaras, utan att de för
dessa ändamåls befordran erforderliga medel hållas honom tillhanda
och de förbindelser erkännas, dem han i kraft af denna sin magt öfver-
tagit. En stor del af dessa ändamål kräfva en stående och oafbru¬
ten omvårdnad, och medlen för deras utveckling måste rättas deref¬
ter. Det gäller samhällets välfärd; men vore det en Riksdagens rätt,
att efter sitt fria godtfinnande indraga eller minska äfven medel, som
allaredan för sådana ändamål blifvit utan förbehåll beviljade; anså-
ges sådant vara dess rätt, oaktadt den icke i grundlagen är densam¬
ma uttryckligen förbehållen, då, mine Herrar, kunde det ej längre sä¬
gas, att Statens styrelse utöfvas af Konungen allena, man kunde icke
med fog säga, att grundlagen omsorgsfullt tillgodosett rikets sann¬
skyldiga nytta och välfärd, — grundlagen, hvars bestämmelse det
dock är att stadga och upprätthålla en för samhället helsosam jemn¬
vigt emellan de två utöfvarne af den konstitutionel samhällsmag-
ten. Det, att en så beskaffad rätt för Riksdagen icke finnes i grund¬
lagen uttalad, är ett bland de kraftigaste bevisen för, att grundla¬
gens stiftare insett, att den der icke kunde få ett rum. Att begagna
sitt initiativ till att i afseende å den ordinarie statens inkomster och
utgifter till Kongl. Maj:t frambära föreställningar och önskningar, det
ligger deremot inom Riksdagens grundlagsenliga befogenhet, och bör
Den 9 Mars, f. m.
445
aldrig kunna förfela sitt ändamål, om det användes med skäl och om¬
ständigheterna medgifva att framställningen af Kongl. Maj:t kan bi¬
fallas. .
Åtskilliga af mina ärade motståndare hafva medgifvit, att i de fall,
der ordinarie statsmedel vore använda till underhållande af inrättnin¬
gar och organisationer, om Indika Kongl. Maj:t egen förordna,. Riks-
dagen ej skulle vara berättigad att utan Kongl, Maj ds bifall dessa
medel indraga eller minska. Medgifvandet förtjenar tacksamt erkän¬
nande såsom bevis på politisk rättskänsla; men att det likväl inne¬
fattar en i visst afseende ännu friare tolkning af grundlagen, än till
och med deras påstående, som vilja åt Riksdagen förbehålla obegrän¬
sad rätt att disponera öfver ordinarie statsinkomsterna lika val som
öfver de extra ordinarie, torde icke kunna nekas. Erkänner man Riks¬
dagens obefogenhet i det ena hänseendet, måste den erkännas i alla
de andra. Regeringsformens ord i 89 § gifva åt den ekonomiska
lagstiftningsmagten ett omfång, som i alla afseenden måste få ut sin
rätt, så länge lagen eger bestånd.
Under den tid, som förflutit sedan Regeringsformen af år 1809 in¬
fördes, hafva ock vid särskilda tillfällen Rikets Ständer erkänt Riks¬
dagens obefogenhet att annorledes, än i samråd med Kongl. Maj:t,_ för¬
foga öfver de på ordinarie staten uppförda statsmedel. Konstitutions¬
utskottet vid riksdagen 1828—1830 förklarade, att Riksdagens sjelf be¬
skattningsrätt endast kunde sträcka, sig till de i 60 § Regeringsfor¬
men omförmälda bevillningar. Från riksdagarne 1834—1835,1844,^1848
förekomma likaså framställningar, i hvilka ändringar i de på or¬
dinarie staten uppförda anslag ansågos. förutsätta Kongl. Maj:ts
bifall; och med anledning af hvad under diskussionen yttrats om upp¬
hörandet af den så kallade mötespassevolansafgiften, torde det till¬
låtas mig att ur den derom den 24 Maj 1841 utfärdade Kongl. Kungö¬
relse få meddela några till saken hörande .upplysningar. Uti sär¬
skilda skrifvelser hade Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anmält, att
de “för sin del beslutat“, att den år 1830 för 15 år beviljade mötes¬
passevolansafgiften skulle med 1840 års utgång upphöra, och att Ri¬
kets Ständer såsom vederlag derför på Riks-staten uppfört en deremot
svarande summa, att af Kongl. Maj:t för samma ändamål användas;
och svarar Kongl. Maj:t härpå, att han, som med tillfredsställelse
omfattade hvarje tillfälle, hvarigenom minskning kunde beredas i de
vid jordbrukarens yrke fastade utskylder, velat, “med bifall till Ri¬
kets Ständers derom gjorda underdåniga anhållan“, antaga och godkän¬
na deras förslag, dock med det uttryckliga förbehåll att, om vid en
blifvande riksdag, Rikets Ständer skulle vilja borttaga eller nedsätta
det bestämda vederlagsbeloppet, Kongl. Maj:t då skulle vara oför¬
hindrad att fordra uppfyllande af de enligt indelningsverk ochknekte-
kontrakter vederbörande åliggande skyldigheter. Här förekommer så¬
lunda en statshandling, som klart åskådliggör, huru man ännu den
tiden uppfattade betydelsen af de två kategorierna: ordinarie och
extra ordinarie anslag. Rikets Ständer besluta för sin del ändring af
en tillförene för ett godkändt ändamål beviljad utskyld och göra der¬
om hemställan, och Kongl. Maj:t förklarar, att han dertill lemnar sitt
bifall, i detta fall dock med vissa förbehåll. Ur principiel synpunkt
446
Den 9 Mars, f. in.
är denna handling i vår konstitutions-historia af synnerlig vigt, och
förtjenar, såsom förklaring öfver den Riksdagen tillkommande sjelf-
beskattningsrättens rätta begrepp och uppfattning, den största upp¬
märksamhet.
Och för öfrigt, mine Herrar, hvarför har man städse under alla
riksdagar, äfven efter år 1809, gjort skilnad emellan anslag på ordi¬
narie staten och anslag på extra stat; hvarför har Riksdagen, vid be¬
viljande af ett anslag, antingen på samma gång det beviljades, eller
ock, såsom icke sällan händt, någon tid derefter förklarat, att ansla¬
get skulle på ordinarie staten uppföras, medan om andra anslag så¬
dant förklarande uteblifvit; och, än mer uppmärksamhet värdt, hvar¬
för har till och med Stats-Utskottet vid nu pågående riksdag i afse¬
ende å flera af detsamma tillstyrkta nya anslag hemställt, att de på
ordinarie staten matte fa upptagas, och Riksdagen dessa hemställnin¬
gar bifallit? Jag frågar hvarför? och kan ej misstaga mig, då jag
derpå svarar: derför, att anslagen på ordinarie staten medföra större
fasthet och varaktighet i anseende dertill, att ändringar deri icke
grundlagsenligt ansetts kunna af en kommande Riksdag allena beslu¬
tas och att deremot äfven Kongl. Maj:ts samtycke dertill vore enligt
grundlagen erforderligt. Erkännes icke denna tanke utgöra den be¬
stämmande grunden för ifrågavarande särskiljande, så tjenar det till
intet _ att vidhålla skilnaden mellan ordinarie staten och den extra or¬
dinarie.
Yår tid, mine Herrar, har i civilisation småningom hunnit så långt,
att en suverän, absolut magt numera uti ingen verklig kulturstat
skulle kunna under hvilken lönn och i hvilken syftning som helst för¬
dragas eller med Statens sanna välfärd vara förenlig. Vår tids stora
uppgift är ordnad samverkan mellan monark och folk. Men eu så¬
dan för samhällets välfärd helsosam samverkan skulle förlora en af
sina väsendtligaste garantier, derest Representationen tillerkändes en
absolut magt att vid hvarje riksdag efter godtfinnande förfoga öfver
alla anslag och bevillningar utan undantag, så väl ordinarie som till¬
fälliga. En sådan magt skulle kunna göra icke allenast utöfningen
af den grundlagsenliga konungamagten omöjlig, utan ock förrycka
samhällets lugna fortgång i sina berättigade sträfvanden efter stän¬
digt högre utveckling.
Detta är min öfvertygelse i denna vigtiga principfråga. Jag har
uttalat den Öppet och sökt gifva skäl derför; och deraf följer ock, att
jag med min röst afslår den nedsättning uti ifrågavarande ordinarie
anslag, som gifvit anledning till principfrågans upptagande.
Grrefve af Ugglas: Jag är den talare tack skyldig, som upp¬
trädde näst efter mig och framkastade en principfråga, hvilken det ej
allenast är nyttigt, utan rentaf nödvändigt att den en gång må kom¬
ma att fullständigt genomdiskuteras, på det att vi må få den frågan
afgjord, huru långt Riksdagens rättighet öfver den ordinarie budge¬
ten sträcker sig, och på det ej något missförstånd må kunna uppstå
om betydelsen af Kammarens beslut.
Den siste värde talaren har med stor lärdom sökt deducera sig
till den satsen, att Riksdagen ej skulle ega att förfoga öfver den or¬
447
Den 9 Mars, f. m.
dinarie _ statsregleringen. Men då han utgick derifrån, att ett sam¬
hälle ej^ blir nytt, derför att det ändrar sin konstitution, så torde
derpå få svaras, att någon äldre grundsats ej finnes i vårt land än
den om Svenska folkets rätt att sig sjelft beskatta. Jag vill ej följa
talaren i hela hans argumentation; jag vill ej ens påpeka, att, då han
framhöll ett. Kong! Maj:ts svar i afseende på utbyte af en afgift,
som förut tillkommit Kronan, nemligen mötespassevolansafgiften,
emot ett anslag, så glömde lian, att detta angick upphörandet af en
särskild afgift af rust- och rotehållarne, hvilken dessa, på grund af
indelningsverket, voro ovilkorligen skyldige att till Kronan utgöra;
hvarföre, när fråga blef om denna afgifts utbytande, det helt och
hållet stod i Kongl. Maj:ts skön att säga, det han derpå ginge in,
eller icke; och att det var på denna grund, som Kongl. Maj:t kunde
begagna de ordalag, som talaren påpekat. För att ej trötta Kamma¬
ren vill jag här ej komma med någon vidlyftig argumentation i mot¬
satt syftning; och jag tror icke heller att en sådan behöfves. För
såvidt som grundlagen ej gör någon skilnad emellan ordinarie och
extra ordinarie anslag, som den icke känner någon ordinarie eller
extra statsreglering, så måste allt hvad grundlagen bestämmer i af¬
seende på Riksdagens rättighet att pröfva Statsverkets behof och att
genom bevillning fylla hvad som i de ordinarie inkomsterna brister,
äfvensom Stats-Utskottets skyldighet att föreslå nödiga indragningar
och besparingar, ovilkorligen ega tillämplighet så väl på den ena,
som på den andra arten af anslag. Dertill kommer, att då de ordi¬
narie inkomsterna icke kunna förslå till de ordinarie statsutgifterna,
utan måste med bevillningar fyllas, och dessa bevillningar ligga i
Riksdagens hand, det är alldeles gifvet, att Representationen måste
hafva magt äfven öfver den ordinarie budgeten. Den föregående ta¬
laren har visserligen sökt deducera, att, sedan anslag en gång blifvit
beviljadt för något visst ändamål, och detta anslag blifvit på ordi¬
narie stat uppfördt, så skulle man i och med detsamma hafva in¬
skränkt Representationens rättighet med afseende å detta anslag, som
derefter icke skulle kunna utan Kongl. Maj d s bifall indragas. Men
för att visa, att, äfven om man skulle vilja ingå på denna sats, man
likväl ej kan fullfölja konsekvenserna deraf, så ber jag att få anföra
ett exempel. _ Jag vill nemligen antaga, att en budget blifvit af Riks¬
dagen uppgjord, och att de deruti uppförda anslag blifvit anvisade
att utgå både af ordinarie statsinkomster och af bevillningar; jag vill
ytterligare antaga, att hvad som mången gång yrkats, också lyckats,
nemligen, att få den betydligaste delen af budgeten uppförd på ordi¬
narie stat, så att de ordinarie anslagen utgöra största qvoten af bud¬
geten. Den ärade talaren vill då påstå, att, när bevillningarne så¬
lunda en gång blifvit bestämda och desamma erfordras för att de
ordinarie anslagen skola kunna utgå, så kunna bevillningarne icke
nedsättas. Men, mine Herrar, det är lätt att finna, att de nedsätta
sig sjelfva. Sednare tider hafva ofta visat oss, att, till följd af för¬
ändrade konjunkturer, den inkomst man af bevillningarne påräknat,
fallit med många millioner. Vill han då utsträcka sitt påstående ända
derhän, att Riksdagen, i stället att tillse i hvad mån besparingar
skulle kunna ske, ovilkorligen skulle vara skyldig att påtaga sig en
448
Den 9 Mars, f. m.
förhöjd bevillning? Jag tror det blir svårt, att ur grundlagen kunna
härleda ett sådant påstående. Min uppfattning af saken är den, att
det måste ligga i Representationens hand att förfoga öfver hela bud¬
geten, samt att det är lika oriktigt som oklokt, att vilja drifva en
motsatt mening: oriktigt derföre att man ej på något bestämdt och
tydligt stadgande i grundlagen kan stödja ett sådant påstående, och
oklokt, emedan det framkallar en strid, som kommer att fortfara så
länge tills Representationen hunnit häfda sin rättighet i denna sak.
Men å andra sidan måste jag medgifva, att det är endast med
den yttersta försigtighet, som Riksdagen bör begagna sin rättighet
att vidtaga inskränkningar i de ordinarie anslagen, äfvensom att man¬
gen fara kan uppstå, i fall denna rättighet af Representationen miss¬
brukas. Dessa missbruk kunna dock ej gå så långt, att de kränka
enskilda personers rättigheter, ty dessa upprätthållas af domstolarne;
men de kunna framkalla slitningar af en sådan art, att de störande
inverka på utvecklingen af våra konstitutionel förhållanden. Det
finnes likväl ingen rättighet, som ej kan missbrukas, sä vida man ej
så kringgärdar den, att all lifaktighet hos densamma förhindras; det
finnes ingen magt, som ej skulle kunna medföra fara. Man skulle
äfven kunna tänka sig, att Regeringen å sin sida missbrukade den
rättighet, man bär vill tillerkänna henne, att kunna motsätta sig de
ordinarie anslagens nedsättning, ty det kunde ju hända, att under
förändrade förhållanden, vissa poster i budgeten visade sig vara allt¬
för höga, men att Regeringen likafullt motsatte sig dessas nedsätt¬
ning, för att få fortfarande disponera de ökade öfverskotten. Men,
jag upprepar det, hvarje rättighet kan missbrukas, och detta är nå¬
got som man ej kan förekomma; men icke bör man derföre upphäfva
rätten. På samma gång jag sålunda erkänner Representationens rät¬
tighet att förfoga öfver de ordinarie anslagen, tror jag dock, att Re¬
presentationen, och särskildt denna Kammare, bör allvarligen öfver¬
väga, huruvida de förslag, som göras för att åstadkomma rubbningar
i de ordinarie anslagen, äro af ovilkorligt behof eller billighet och
rättvisa påkallade, samt, der så finnes icke vara förhållandet, kraftigt
motsätter sig de äskade nedsättningarne. Med ett ord, man bör all¬
tid egna dylika frågor en noggrann uppmärksamhet och hålla öfver
dem en allvarlig hand. Detta hvad principfrågan beträffar.
Hvad åter angår anslagets belopp, så skulle jag föga brytt mig
om, ifall detta bestämdes till 27,000 R:dr, som jag föreslagit, eller
till 30,000 R:dr, som Kongl. Maj:t begärt, om icke principfrågan en
gång blifvit framkastad. Men när detta en gång skett, skulle Kam¬
marens bifall till det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet ovilkorli¬
gen komma att tydas såsom ett bifall till den af mig bestridda prin¬
cipen; och då jag anser nödigt och nyttigt, att denna fråga en gång
för alla afgöres, så vidblifver jag mitt yrkande, att beloppet måtte
bestämmas till 27,000 R:dr.
Friherre Silfversköld: Jag vill ej trötta Kammaren med att
ingå i någon vidlyftigare vederläggning af de talare, som här yttrat
sig mot förslaget. Jag ber sålunda endast att med några få ord få
bemöta
Den 9 Mars, f. in.
449
bemöta åtskilligt af hvad den nästföregående talaren anfört Jag
vaf Weffglla takres åsiSter 1 leende å hufvudfrågan men
val beträffande Riksdagens rätt att besluta angående ändring af så-
tar!iap“5f’ som äro uppförda på ordinarie utgiftsstaten, hvilka åsig-
ter ega sitt stod i grundlagens föreskrifter. Jag kan nemligen icke
finna, att i grundlagen någon skilnad blifvit gjord emellan ordinarie
och extra ordinarie anslag. Jag skulle likväl för min del vilja anse
stlfiekJ ens S T ° nIei b,6skaffenlie> att Representationen,'1 åtmin-
t ex Sl! fj, r°r bes!uta någon förändring af desamma, såsom
t. ex. anslagen till förvaltningen, emedan en sådan ändring af dessa
fQn^ag naturligtvis måste störande ingripa i Kong], Maj:ts af grund-
lagen medgifva rätt att organisera förvaltningen och dertill disponera
beträffande &nfdamal af Riksdagen godkända anslag. Hvad särekildt
betraffar den fråga, som nu är föremal för behandling, så ber lag
St6 att™*?’ enllSt J9 § Riks dags-ordningen. åligger det Stats-Utskol
+ui j.atth tter vei'kstalld granskning af Stats- och Riksgälds-verkets
tillstånd, föreslå “hvad till fyllande af deras behof erfordras, sedan
nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna11. Denna före-
Jas^0r Stats-Utskottet medföra en ovilkorlig skyldighet
att tillse, huruvida anslagen fortfarande äro erforderliga, till samma
Ä- ^°rUt‘ parsluldt kvad beträffar reservationsanslagen tror
jag, att det i framstå rummet åligger Stats-IJtskottet att föreslå deras
inskränkning till de belopp, som under de sednaste åren visat sig er-
forderliga. För denna mm mening finner jag dessutom ett ytterligare
stod af föreskriften i 64 § Regeringsformen, der det heter: “Så väl
rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad, på sätt omför-
maldt ar, under namn af extra-ordinarie utlagor eller bevillningar
till Statsverket af Riksdagen anslag, vare under Konungens disposi¬
tion att till de af Riksdagen bepröfvade behof och efter den upprättade
staten användas . Just derföre att anslagen icke få af Konungen
anvandas till andra ändamål än dem, för hvilka desamma blifvit anvi¬
sade, ar det tydligt att Stats-Utskottet vid sin beräkning af reserva-
tionsanslagens fortfarande behöflighet bör iakttaga, huruvida å dessa
anslag. under föregående år uppkommit några besparingar TV dessa
besparingar som ej få för andra ändamål användas, böra väl icke
tor all framtid bibehållas. Om det sålunda befinnes att å ett reser¬
vationsanslag uppkommit sådana besparingar, att dessa äro tillräck¬
liga för att under pafölj ande år fylla eu del af det behof, för hvithet
anslaget skall utgå, sa är det ju fullkomligt i sin ordning, att Stats¬
utskottet föreslår en motsvarande nedsättning i samma anslag På
denna grund tror jag att Stats-Utskottet i närvarande fäll riktigt
forfarit och yrkar jag för mm del bifall till Utskottets förslag. ö
Friherre Stjelkblad: Jag vill icke trötta Kammaren med nå-
gon vidlyftig utredning af frågor, huruvida Riksdagen har grundlags¬
enlig ratt att förandra anslag af den natur som det nu ifrågavarande
Jag ber likväl att fa nämna, att jag för min del intager den stånd¬
punkt i detta afseende, att jag anser Riksdagen ega en sådan rätt
sig i gimndlagen medgifven. Men å andra sidan har, i samband med
riiksd. Prof. 1869. 1 A.fd, 1 Band. 29
450
Den 9 Mars, f. m.
det konstitutionela Statsskicket, utbildat sig en annan rätt, nemligen
rätten för samhället att lefva, och derföre bör Representationen icke
i den ordinarie staten göra sådana indragningar, som kunna hindra
detta samhällets lif, eller minska sådana ordinarie anslag, som visa
sig fortfarande vara nödvändiga, och utan hvilka det blefve omöjligt
för Regeringen att utöfva de densamma tillkommande funktioner. Detta
är i korthet min åsigt i afseende å principfrågan. Hvad åter beträffar
den finansiela frågan, så ber jag särskildt få betona, att det är endast
denna, som jag anser böra i nu förevarande fall tagas i betraktande,
och att det yrkande, som jag nu kommer att göra, icke har något
att skaffa med den konstitutionela sidan af saken. Genom det i före¬
gående punkt fattade beslutet har Kammaren lemnat Kong!. Maj:t
rättighet att disponera alla besparingar, som kunna finnas å reserva¬
tionsanslagen inom Hufvudtiteln, och jag kan ej neka, att jag anser
denna åt Regeringen lemnade dispositionsrätt verka välgörande såsom
en lockelse till iakttagande af största möjliga sparsamhet vid använ¬
dandet af dessa anslag. Om Herrarne emellertid nu bifalla Stats¬
utskottets förslag i förevarande fall, så hafva Herrarne de facto från-
trädt nyssnämnda regel och sålunda beröfvat reservationsanslagen
den karakter, de hittills egt. Det är nemligen gifvet att, om vi, på
sätt Stats-Utskottet föreslagit, nedsätta detta anslag till 20,000 R:dr,
så kan detta belopp ej blifva för nästkommande år tillräckligt,
eftersom det visat sig, att utgifterna under denna anslagstitel under
de sista sju åren uppgått i medeltal till 27,000 R:dr för år. Bristen
måste då fyllas genom tillgripande af de å anslaget befintliga bespa-
ringarne. Antaga vi åter det i Grefve af Ugglas’ reservation före¬
slagna beloppet af 27,000 R:dr, som motsvarar nyss omförmälda
medelbeloppet af sednaste årens utgifter, så är det väl möjligt att
man under vanliga förhållanden skall kunna nödtorftigt hjelpa sig
fram med denna summa; men om förhållandena under nästa år skulle
visa den aldra ringaste olikhet mot föregående år, så kan äfven detta
belopp blifva otillräckligt. Yi veta att det funnits tider, t. ex. år
1848, då detta anslag så hårdt anlitades, att de då befintliga bespa-
ringarne, som uppgingo till högre belopp än nu, fullständigt medto-
gos. Jag finner det under sådana förhållanden orätt att man skall
försätta vederbörande Departementschef i den ställning, att han ej
har någon besparing att draga på i händelse af den ringaste tillök¬
ning i behofven utöfver det vanliga, så att han ej har mera att för¬
foga öfver, än hvad som går ur hand i mund, som man säger. Yi
söka likyäl alla att i vår enskilda ekonomi ställa oss så, att vi må
hafva en liten sparad penning för oförutsedda behof. Yid behand¬
lingen af nästföregående punkt hafva vi beslutat, att de besparingar,
som kunna finnas å Femte Hufvudtitelns samtliga reservationsanslag,
med undantag endast af anslaget till lots- och fyrinrättningen, skola
få användas till byggande af krigsfartyg, och för min del har jag
med nöje biträdt detta beslut, emedan vi derigenom åstadkommit ett
större anslag till förenämnda ändamål. Vi önska säkerligen alla lif¬
ligt att kunna fortgå något raskare i våra bemödanden att skaffa oss
ett starkt sjöförsvar. Efter alla gjorda ansträngningar i detta afse¬
ende hafva vi ännu icke vid 1870 års slut mera än fyra monitorer
451
Den 9 Mars, f. ra.
och 3 pansarbåtar. Jag är sålunda säker att, derest Statsverkets
ställning ej varit så bekymmersam, så skulle man gerna hafva beviljat
den nu ifrågavarande summan under form af ett extra anslag för sjö¬
försvarets förstärkande. Är det emellertid nöden, som drifver till den
nu ifrågasatta indragningen, så önskar jag åtminstone att vi böra
betrakta användandet af dessa besparingar såsom ett lån, och att vi
fortfarande skola erkänna oss hafva skyldighet att tillse, att det ifrå¬
gavarande behofvet för framtiden blir vederbörligen fyldt. Jag yr¬
kar afslag å Stats-Utskottets förslag och bifall till Kongl. Mapts
Proposition.
Herr Wallenberg: När denna fråga var föremål för behand¬
ling inom Utskottet, så uttrycktes tydligt den åsigt, att man ansåg
sig kunna för ett år nedsätta detta anslag till den siffra, som här
blifvit föreslagen. Men vi skola väl hoppas, att man icke vid hvarje
år vid bestämmandet af statsutgifterna behöfva gå till våga på samma
sätt som i år, nemligen att icke taga i betraktande ändamålet utan
endast medlen. Jag tror sålunda, att den här föreslagna nedsättnin-
gen ej bör betraktas såsom en nedsättning för alltid. Man torde nem¬
ligen kunna antaga, att en kommande Riksdag ej skall finna nödigt
att iakttaga en lika sträng sparsamhet.
Hvad beträffar den omtvistade principfrågan, om hvilken så många
talare redan yttrat sig, så har min mening inom Stats-TJtskottet va¬
rit, att ingen nedsättning bör ifrågakomma i sådana anslag, afhvilka
ordinarie löner _ utgå, utom i de fall, då dessa löner varit uppförda
endast å tillfälliga stater för embetsverk, som kunna anses vara un¬
der upplösning. Följden af ett motsatt förfarande skulle nemligen
blifva, att embetsmannakorpserna komme på tillförordnad stat, och
deraf skulle landet säkert icke hafva nytta. Det reservationsanslag,
soni här är i fråga, är emellertid icke af sådan beskaffenhet, att dess
minskning kan föranleda någon rubbning af ordinarie aflöningsstateiy
och då dessutom en besparing å anslaget redan förefinnes, så tror
jag, att man ej behöfver hysa någon betänklighet att för en gång
nedsätta detsamma, helst utgifterna å denna anslagstitel under de
sista 7 åren uppgått i medeltal till endast 7,000 R:dr mera än det
nu föreslagna anslagsbeloppet, och de befintliga besparingarne der¬
emot utgöra omkring 23,000 R:dr. Jag yrkar sålunda bifall till Stats-
Utskottets förslag.
Grefve Po sse: Då jag nu går att förena mig med dem, som
yrka bifall till Stats-Utskottets förslag och sålunda voterar för ansla¬
gets nedsättande till 20,000 R:dr, så kan jag ej underlåta att uttrycka
mm förvåning deröfver att Herr Rydin med stöd af samma premis¬
ser, på h vilka jag grundar min åsigt, likväl kommit till en helt an¬
nan slutsats, i det han ansett sig böra instämma i Grefve af Ugglas’
reservation. ^ Häromdagen, när frågan om nedsättande af anslaget till
indelta arméens vapenöfningar diskuterades i Andra Kammaren, så
åhörde jag huruledes Hans Exellens Friherre De Geer derstädes upp¬
trädde och förklarade, att grundlagen visserligen icke uttryckligen
förbjuder Representationen att verkställa indragning af ordinarie an¬
452
Den 9 Mars, f. m.
slag, men att han likväl ansåg, att ett sådant förhud läge i grundla¬
gens anda. En annan talare, nemligen Herr Nordström, har nyss
mom denna Kammare sökt försvara samma mening, visserligen ej
med tillhjelp af grundlagens anda, men med anförande af åtskilliga
historiska förhållanden, på grund hvaraf han trodde sig kunna visa
att Representationen ej egde rätt att förändra de ordinarie anslagen.
Jag kan ej neka, att jag blifvit högst förvånad att, första gången
den nya grundlagen skall tolkas, finna Eriherre De Geer och Herr
Nordström på samma linie; men min förvåning ökades, då jag hörde
Herr Nordström citera de källor, ur hvilka han hemtat sina histori¬
ska bevisningsgrunder. Han säde sig nemligen hufvudsakligen hem¬
tat dem från Carl XI:s tid, sålunda från enväldets dagar. Ja, i så fall
är det nog lätt att bevisa, att Representationen då icke hade rätt att
förändra de ordinarie anslagen, ty något sådant kunde naturligtvis
ej ifrågakomma under enväldets tider. För min del är jag emeller¬
tid af den åsigt, att vi icke böra rätta oss efter de principer, som un¬
der detta regeringssystem gjorde sig gällande, utan endast efter de
principer, som stå i öfverensstämmelse med den konstitutionela mo¬
narkiens anda; och då kan jag icke annat finna, än att de hafva rätt,
som yrka att Representationen må ega att förändra nu ifrågavarande
anslag. Det går naturligtvis alltid an att regera utan Representa¬
tionens bifall, ty detta förutsätter endast envåldssystem. Det går
också an att regera med Representationens bifall, och detta kallas ett
konstitutionelt regeringssätt. Men att regera mot Representationens
vilja, det kan ingen Regering, så vida hon ej vill komma i samma
obehagliga belägenhet som vissa individer, när de försöka att simma
emot strömmen; och på sådana försök skördar man ej några triumfer.
Jag tror sålunda att det är åt högsta vigt, att den satsen blir klart
och tydligt uttalad, att Representationen har magt öfver samtliga
anslagen och att sålunda de ordinarie anslagen, lika väl som de extra
ordinarie, ligga i Representationens händer.
Man har på sista tiden oupphörligen upprepat, att den största
sparsamhet bör iakttagas. För min del gillar jag fullkomligt denna
åsigt. Men det är ej nog att uttala densamma; man måste äfven söka
bringa den till utförande. Och detta kan icke fullständigt ske, utan
att vi gifva oss in äfven på de ordinarie anslagen. Det skulle na¬
turligtvis vara önskligast att Regeringen proprio motu framkom med
förslag om de besparingar som i sådant afseende kunde lämpligen
göras; men då detta icke skett, så tror jag det är nödvändigt att
Representationen begagnar sin magt för att verkställa sådana ned-
sättningar i de ordinarie anslagen, som kunna lämpligen åstadkom¬
mas. Jag vill visserligen ej, att man skall nedsätta sådana ordinarie
anslag, af hvilka tredje mans rätt kan vara beroende. I detta af¬
seende hyllar jag fullkomligt samma åsigt, som af Friherre Stjern¬
tid redan blifvit uttalad. Men då något sådant förhållande icke
eger rum med hänseende till det anslag, som nu är i fråga och då i
öfrigt några hinder icke synas möta för den af Utskottet föreslagna
nedsättningen af detsamma, så får jag för min del yrka bifall till
Stats-Utskottets förslag.
453
Den 9 Mars, f. m
Friherre De Ge er: För min del anser jag det ganska väl kunna
bevisas, att många anslag finnas, Indika icke af Riksdagen kunna en¬
sidigt, utan brott emot grundlagen, indragas, nemligen sådana. som
äro nödvändiga för uppehållandet af institutioner föreskrifna i lag,
hvilken icke kan af Riksdagen upphäfvas, sådana som röra enskild
mans rätt o. s. v. Men då ordinarie statsreglering icke finnes om¬
nämnd i grundlagen, anser jag det icke kunna bevisas, att det
förbud grundlagen må anses innefatta för Riksdagen att indraga eller
nedsätta vissa anslag, gäller alla dem som finnas å ordinarie stat
uppförda. Detta kan vara beroende af hvarje anslags natur, ochjag
kan derföre föreställa mig, att på ordinarie stat kunnat uppflyttas
anslag, för hvilkas indragning i grundlagen icke finnes något hinder,
likasom att ett eller annat extraordinarie anslag är af den natur, att
jag icke vill medgifva Riksdagens rätt att indraga. det. Men just
derföre, att någon gräns härför i grundlagen icke blifvit uppdragen,
har man bestämt densamma genom en slags kompromiss. Herr Ry-
din har nyss upplyst, att Rikets Ständer vid 1809 års riksdag ut¬
tryckligen "uttalat, att de ansågo hvad som uppfördes å den ordina¬
rie staten icke vara underkastadt sådana förändringar, som kunde
ske med den så kallade allmänna utgifts- eller extra staten. Den
omständigheten, att denna stat då upptog endast ett färre antal an¬
slag, bör icke efter min tanke verka derhän, att Staten anses hafva
iklädt sig en annan natur, till följd deraf att en mängd^ andra an¬
slag, som i början icke ansågos ordinarie, blifvit såsom sådana efter
hand upptagna. Kommande Riksdagar hafva ock städse erkänt samma
grundsats, som 1809 uttalades, och jag anser, att det vore val, om
den äfven framdeles respekterades. Här har visserligen blifvit sagdt,
att Regeringen deraf icke skulle hafva någon vinst, enär den i alla
fall icke kunde hjelpa sig endast med de ordinarie anslagen. Mig
synes det dock vara en stor vinst att hafva säkerhet om något och
ej behöfva befara, att fråga om hvarje anslag i hela staten vid hvarje
riksdag upptages; och just deruti att Regeringen är, tölp sitt behof
jemväl af extraordinarie anslag, beroende af Representationens för¬
troende, synes mig ligga en garanti för Representationen, att i den
ordinarie statens orubblighet icke kunde ligga någon fara.. Men på
samma gång som jag derföre anser, att några större rubbningar ide
ordinarie anslagen icke böra företagas, utan att de påkallas af verk¬
ligt nödtvång eller utomordentliga omständigheter, skulle jag anse
det pedantiskt att blott för grundsatsens skuld motsätta sig äfven
den minsta jemkning, och då jag, efter det beslut, som .Kammaren i
den föregående punkten fattat, förmodar, att det här icke är fråga
om att nedsätta ifrågavarande anslag med mera än 3,000 R:dr, tve¬
kar jag, om det icke skulle vara pedanteri, att deremot göra några
synnerliga invändningar. Deremot måste jag bestämdare motsätta
mig en så stor nedsättning, som den Utskottet föreslagit, enär, enligt
lemnade upplysningar, det återstående anslaget icke skulle. motsvara
det årliga behofvet. Och att göra anvisning på de reservationer, som
å anslaget finnas, anser jag så mycket mindre lämpligt, som enligt
Kammarens beslut i föregående punkt dessa reservationer få användas
jemte andra besparingar till flottans nybyggnader. I allmänhet be-
454
Den 9 Mars, I'. m.
röfvar man sig ock en sporre till sparsamhet och hushållning, om
man lägger beslag på dylika besparingar.
Då jag för öfrigt icke kan finna, att Kammaren genom bevil¬
jandet af detta anslag oförminskadt i någon mån afsäger sig rättig¬
heten att nedsätta ett ordinarie anslag, när Kammaren finner sådant
nödigt, så hemställer jag endast, huruvida icke Kammaren finner
uppehållandet af den gamla grundsatsen om den ordinarie statsregle-
ringens helgd vara af så mycket värde, att det icke bör öfvergifvas
för 8,000 R:dr.
Grefve von Plåten: Det kunde kanske anses öfverflödigt för
mig att uppträda i denna fråga, då jag för icke längesedan varit i
tillfälle att uttala mina åsigter om oriktigheten deraf att medel skulle
finnas ställda till Kong], Maj:ts disposition, öfver hvilka Representa¬
tionen icke skulle ega någon rätt att förfoga, då jag dessutom ej
vågar tillmäta mina ord i dessa frågor sådan vigt, att de skulle an¬
ses vara af intresse, för andra eller af inflytande på frågans afgö¬
rande, och då slutligen jag i hufvudsak gillar de åsigter, som nyss
af den lärde representanten från Westerbottens län och en värd le¬
damot från Upsala län blifvit uttalade. Men då frågan nu har fått
en sådan omfattning, att en stor del af Kammarens ledamöter redan
uttryckt sina åsigter eller ämna göra det, torde det äfven tillåtas
mig att få yttra några ord. Det har nemligen blifvit sagdt, att
om Kamrarne beslutade en sådan nedsättning af ett ordinarie anslag,
detta lätt kunde medföra rubbningar i vårt närvarande statsskick, och
man har kallat de åsigter som här uttalats om rättighet för Repre¬
sentationen att göra sådana förändringar samhällsomstörtande och stri¬
dande mot grundlagens bud. Jag tror, mine Herrar, att vi väl ändå
kunna vara ense om att grundlagen medgifver oss rätt att jfltra våra
åsigter i sammanhang med statsregleringen och rätt att bevilja eller
afslå anslagsfordringar, och hvad det samhällsomstörtande i dessa
åsigter angår, så tror jag, att man aldrig försökt någonting sådant
hos oss med anledning af en fråga af hufvudsakligen finansielt in¬
tresse. De som fälla sådana yttranden böra vara försedde med be¬
vis på sina satsers riktighet. Dessutom, hvarföre skulle det blifva
mera olyckligt för Sverige än alla andra konstitutionel länder, om
den åsigten gjorde sig gällande, att Representationen egde rätt att
äfven i de ordinarie anslagen gorå nedsättningar, då man sett att
alla dessa länder befunnit sig väl af denna rätt. En annan talare har
sagt, att om äfven denna rätt kunde anses vara Representationen
medgifven i grundlagen, man borde akta sig att tillämpa densamma.
Härå kan jag endast svara, att vår egenskap af representanter och
ombud ålägga oss befrämja framåtskridande och förkofran i vårt
konstitutionel Rf. En annan talare har sagt, att denna skilnad emel¬
lan ordinarie och extra anslag uppkommit 1809, men jag tillåter mig
tro, att detta är ett misstag, ty så vidt jag kan erinra mig, var det
föx-st vid 1830 års riksdag, såsom ock af en föregående talare anmärkts,
som denna skilnad uppstod. Man har vidare frågat hvarföre 1830
års Rikets Ständer gjorde denna, skilnad, och härå måste jag, som
vågar tro att mitt minne och min uppfattning ej svika mig, svara:
Den 9 Mars, f. m.
455
derföre att man ansåg den ordinarie statsregleringen. synas för hög
och derföre infördes en så kallad extra statsreglering, afsedd att i
sig upptaga alla de anslag som voro ämnade att utgå endast en gång
eller Indika man ville antaga voro af öfvergående natur, då deremot
den ordinarie statsregleringen upptog sådana anslag, som årligen ut-
gingo och ansågos nödvändiga för statsmaskineriets jemna gång. Men
icke kan man val af detta taga sig anledning att tro, att Represen¬
tationen genom uppsättande af den så kallade extra statsregleringen
afsagt sig rätt att ändra den ordinarie statsregleringen, då detta kan
ske, utan att ärendenas nödiga gång derigenom rubbas. En värd ta¬
lare har sagt, att man icke på grund af prejudikat borde öfvergifva
den säkra grund, på hvilken man står. Häri har han ovilkorligen
rätt, men då han säger att denna “säkra grund1' är grundlagens oför-
tydbara ord, måste jag hysa eu annan öfvertygelse. Man beklagar,
att denna fråga blifvit väckt och synes vilja fästa en särdeles vigt
vid det sätt på hvithet den afgöres, men jag kan icke dela denna
åsigt, så mycket heldre som jag måste anse den genom sm egen na¬
tur längesedan afgjord och jag kan icke anse annat än oklokt, ur
synpunkten af Regeringens särskilda intresse, om sådant får antagas
finnas, att tvista härom, då man derigenom intager en fullkomligen
ohållbar ställning, uti hvilken, så snart på allvar uppstår fråga om
Representationens rätt att bestämma öfver alla anslag, vare . sig åt
så kallad ordinarie eller extra ordinarie beskaffenhet, man ovilkorli¬
gen måste blifva slagen.
Att emellertid vissa anslag böra antagas vara af en mera. stadig
beskaffenhet än andra, är äfven efter min uppfattning naturligt och
föreskrifvet af rimlighet, ja af sund! förnuft och skyldig aktning för
andras anspråk, men jag har icke något skäl antaga, att. dessa egen¬
skaper skulle vara mindre att återfinna hos Representationen än hos
någon annan och anser, till följd deraf, också icke nödigt, att den
ställ er sig under förmynderskap och öfverlemnar sin beslutanderätt
åt Regeringen. Om således, lika med mången annan, jag icke kan
gilla det sätt, på hvithet denna rättighet nyligen på ett annat rum
blifvit begagnad, är det icke derföre att jag anser det fattade, beslu-
tet stå i strid mot laglig rätt, utan emot klokhet och riktig upp¬
fattning af det allmänna bästa. .
Den stadga som sökes måste, efter mm uppfattning, deremot, be¬
tingas af det förtroende Representationen hyser för det sätt, på hvilket
de af densamma bestämda tillgångar användas; och. får jag. shitligen,
efter att hafva varit i tillfälle uttala denna min åsigt och i öfverens¬
stämmelse med hvad jag nu haft äran yttra, tillstyrka ^slag pa
Stats-Utskottets hemställan i denna punkt och bifall till Kong!. Mayts
Proposition.
Herr Weern: Sedan flere talare sökt fullständigt, utreda frågan
om Representationens rätt att gorå ändringar i de ordinarie anslagen,
vill jag icke dermed uppehålla tiden, och jag ber endast att få fästa
uppmärksamheten på tvänne omständigheter. Den ena är frågan om,
huru 1809 års Ständer uppfattat denna sak, och hvilken uppfattning
man måste tillerkänna stor vigt. 1809 års Rikets Ständer säganem-
456
Den 9 Mars. f. rn.
ligen: att de, med frångående af den fordna indelningen i ordinarie
oeh extra ordinarie stater för hvarje kollegium, stat eller korps, blott
upprattade en stat som hvarken kallades ordinarie eller extra ordina¬
rie, och hvarå uppfördes^sjelfva den ordinarie aflöningsstaten, hvilken
ic e vore underkastad någon förändring, så länge verket bibehölle sin
vanliga organisation, och ej inträffade omständigheter fordrade ettför-
andradt skick eller förnyad reglering. “ Här är således icke fråga
om inskränkning i något ordinarie statsanslag, utan denna strof är
endast ett betonande deraf, att aflöningsstaten icke vore förändringar
underkastad savida lclje derom kunde blifva fråga i sammanhang med
en forandrad organisation. Detta var den grundsats som stadgades,
wnaJeitlf slutas> att 1809 års Ständer afsagt sig sin rätt
beträffande nedsättning af ordinarie anslag i allmänhét.
Jag återkommer till _ skilnaden emellan de ordinarie och extra
anslagen, men vill dock ej förbigå en talares ord, som till stöd för sin
mening att Representationen vid förändringar af de ordinarie anslagen
endast egen ratt gorå underdåniga framställningar, åberopar ettKongl.
Bref af den 24 Maj 1841 angående upphörande af den så kallade mötes-
passevoians-afgiften der det heter, att Kongl. Maj:t velat, med bi¬
ff1, till Rikets Ständers derom gjorda underdåniga anhållan, i nåder
förklara etc. Den värde talaren har velat af dessa ordalag draga
den slutsats, att Kongl. Maj:ts sanktion skulle erfordras, för att eu
ordinarie inkomsttitel skulle kunna förändras. Detta är in emellertid
endast ett bevis pa Kong!. Maj:ts åsigt om saken. Betrakta vi den
närmare, sa finnes lätt orsaken till de ordalag Kongl. Maj:t begagnat.
Har var nemligen fråga om upphörande af den så kallade mötespas-
sevolansafgiften och om en sådan åtgärd ensidigt vidtagits af Repre¬
sentationen, både den kommit i strid med 80 § Regeringsformen, som
foiesknfver. Krigsmagten — ----såväl som båtsmanshållet af ro¬
tering och indelning- förblifver vid de med landet och städerna upprättade
kontrakter och indelningsverk,----intilldess Konungen och Riks¬
dagen finna nödigt någon ändring deruti samfcildt att gorå" etc. och här
var just Rågan om ändring i dessa knektekontrakter och indelningsverk
Rikets Ständers skrifvelse innehöll ock, att de för sin del beslutade
sa och sa, och härvid bör märkas, hvad ock Rikets Ständer lade vigt
uppå, att Kongl. Maj:t sjelf erkände att, sedan anslaget blifvit upp-
fordt a ordinarie stat, så skulle Rikets Ständer deruti kunna göra
an ring. 1 denna. samma Kongl. Kungörelse, som omtalar huru Ri-
mts Ständer för sm del beslutat att afföra mötespassevolansafgiften
och i stallet gifva ordinarie anslag till detta ändamål, och att Kongl.
Maj:t dertill lemna! sitt bifall, stadgade Kongl. Maj:t nemligen ett
förbehåll i afseende a den öfvergång som skedde, derigenom att nå¬
got som förut genom knektekontrakten blifvit bestämdt att frånrote-
hallarne till Statsverket ingå, nu uppfördes såsom ordinarie utgift.
Detta förbehåll lyder sålunda: “att, derest Rikets Ständer, vid eu
blifvande riksdag, skulle borttaga det nu bestämda mötesanslaget
e er detsamma nedsätta under det vid nu påstående riksdag bestämda
belopp, Vi da skede vara oförhindrade att, i stället för samma anslag,
fordra uppfyllandet af de skyldigheter, sond1 etc. och att Kongl.
Magt ansag nödvändigt att intaga detta förbehåll, bevisar just att
Den 9 Mars, f. m.
457
Kongl. Maj :t ansåg Representationen hafva rättighet att förändra
anslaget.
Jag återkommer nu till frågan om skilnaden emellan ordinarie
och extra ordinarie anslagen. Yi hafva ofvan sett, att en förändring
icke kunnat af Rikets Ständer ensamme vidtagas, derföre att frågan ei
allenast rörde tredje mans rätt, utan äfven grundlagsenlig!, efter §80
Regerings-formen, fordrade Kongl. Maj:ts godkännande. Men då
förhållandet icke är sådant, då det är fråga endast om ett anslag af
vanlig art, huru vill man då frånkänna Representationen denna rätt?
Jag instämmer fullkomligt med Friherre De Geer i de premisser han
uppställt, och anser lika med honom, att denna rätt bör med var¬
samhet begagnas. 64:de paragrafen af Regeringsformen säger, att
såväl Rikets ordinarie som öfriga medel och inkomster disponeras af
Konungen, att anordnas_ till de af Riksdagen pröfvade behof. Detta
är en helt enkel föreskrift, att Konungen eger disponera anslag i en¬
lighet med de af Riksdagen gillade anordningar. Dessa anslag äro
af två slag: den ordinarie staten, som afser ständiga eller fortfarande
förhållanden, och den extra ordinarie, som afser tillfälliga behof. I
båda dessa slag af statsreglering kan Riksdagen icke vara bunden
för längre tid än statsregleringsperioden omfattar, eller ett år; men
å andra sidan bör Representationen ovilkorligen undvika att ensidigt
göra inskränkningar i sådana utgifter, som beröra tredje mans rätt,
såsom t. ex. nedsättande af löner, eller sådana hvilka äro nödvändiga
för statsmaskinens orubbade gång, såsom indragning af embetsverk.
Ingalunda kan dock Representationen vara fritagen från sin lika ovil-
korliga pligt att göra sådana inskränkningar i statsregleringen, som
finnas behöfliga och kunna ske utan förfång för tredje mans rätt
eller rubbning i organisationen.
Att Riksdagen skulle göra en sådan skilnad emellan ordinarie
och extra ordinarie _ anslag, att de förra icke utan största nödtvång
skola vidröras, kan jag ej finna, då grundlagen tvärtom ålägger Stats¬
utskottet att granska Statsverkets tillstånd och föreslå hvad som
kan till fyllande af behofven erfordras, sedan nödiga inskränkningar
och besparingar blifvit gjorda. Det blir således icke allenast rätt
utan äfven pligt för Stats-Utskottet att föreslå de inskränkningar,
som kunna göras, och att uttala sig häröfver. Om jag således in¬
stämmer med Friherre De Geer uti premisserna, kan jag icke göra
det hvad konklusionen beträffar, att nemligen dessa ordinarie anslag
icke böra utan nödtvång vidröras, utan måste jag vidhålla den åsig-
ten, _att Utskottet handlat fullkomligt rätt, då det för Riksdagen före¬
slagit nedsättning uti ifrågavarande summa, så mycket mera som
grundlagen ej omtalar något nödtvång, utan endast ett nödigt iakt¬
tagande af de besparingar som kunna göras, ett iakttagande, som
under nuvarande förhållanden likväl nästan är nödtvunget.
En högst väsendtlig skilnad eger dock rum emellan ifrågavarande
förslag att nedsätta ett reservationsanslag och det beslut, hvartill
Medkammaren kommit i afseende å nedsättning af anslaget till ar-
méens _ vapenöfningar, ty detta sednare, åsyftande en inskränkning i
de öfningar som Kongl. Maj:t ansett nödvändiga, måste ovilkorligen
458
Den 9 Mars, f. m.
innefatta ett ingrepp i den magt som tillkommer Konungen, att pröfva
ock ordna de i sammanhang med arméens exercis stående frågor.
.1 det fall, hvarmed vi nu sysselsätta oss, förnärmas hvarken
tredje mans rätt, ej heller är någon inskränkning i allmänna inrätt¬
ningars verksamhet att dervid befara.
Friherre Stjernblad har betraktat saken från dess finansiela sida.
Jag får då för min del säga, att någon anledning att befara ökade
utgifter för durchmarchkostnader nästa år förefinnes icke, och att
nedsätta denna summa i jemnhöjd med medelbehofvet, torde ej kunna
medföra någon fara. Friherre Stjernblad har sagt, att Riksdagen
sjelf hänvisat Kongl. Maj:t till besparingar å reservationsanslag, för
att få nödiga medel till nybyggnad för flottan; och hans mening är
väl då, att äfven besparingen å detta anslag skulle för sådant ända¬
mål blifva att tillgå. Jag anser visserligen, att Representationen icke
bör två gånger fatta beslut om samma besparingar, men för flottans
nybyggnad torde det blifva af föga vigt, om detta anslag bibehålies
vid 30,000 R:dr eller minskas med 3,000 R:dr. Deremot anser jag
att, då här talats så mycket om principfrågan, huruvida Riksdagen
eger rätt att nedsätta ett ordinarie anslag, det icke går an att be¬
stämma anslaget till 30,000 R:dr, ty ett sådant beslut skulle kunna
tolkas såsom ett fastställande af den grundsats, att de ordinarie an¬
slagen icke få vidröras.
Med anledning af Stats-Utskottets förslag till beslut i första punk¬
ten har jag inom Utskottet röstat för det nu ifrågavarande anslagets
bestämmande till 20,000 Rall’. Då emellertid Kammaren nu beslutat
att för nybyggnad anvisa besparingar å reservationsanslag, anser jag
beloppet böra höjas till 27,000 R:dr.
Jag vill nu endast tillägga några ord om den praktiska följden
af ett envist fasthållande af den åsigt, att dessa ordinarie anslag icke
skulle kunna inskränkas. Häraf komme nödvändigt att uppstå stän¬
diga strider emellan Första Kammaren och Andra Kammaren eller
emellan Riksdagen och Regeringen. Jag tror det derföre vara klokare,
att äfven de riksdagsmän, som hittills velat fasthålla den åsigten att de
ordinarie inkomsterna icke få vidröras, nu gifva vika, än att strida
för en position, som ej är hållbar. Denna strid kan endast få en-åt¬
gång, nemligen att grundsatsen formuleras på ett sätt, som för den
lugna jemn vigten emellan Regeringen och Representationen är min¬
dre fördelaktigt. Ett underkännande af Riksdagens rätt i detta af¬
seende skulle också säkerligen medföra den följd, att inga anslag vi¬
dare komme att uppföras på ordinarie stat; och härom blefve en ny
strid för hvarje gång ett nytt anslag skulle lemnas.
I sammanhang härmed vill jag anmärka, att vi hafva för närva¬
rande på ordinarie stat åtskilliga anslag, Indika, såsom ämnade till
vexlande och tillfälliga behof, kunde till extra stater öfverflyttas, un¬
der det vi å andra sidan hafva anslag på extra stat, som borde öfver-
föras på den ordinarie staten, såsom t. ex. Teknologiska Institutet samt
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader. Dessa institutioner befinna
sig å extra stat, och de dertill hörande tjensteman åtnjuta icke pen-
sionsrätt. På extra stat är också uppfördt ett fyllnadsanslag till
Sundhets-kollegium, att ej nämna ännu andra; och det vore utan tvif-
Den 9 Mars, f. m.
459
vel mera med rättvisa öfverensstämmande, om man uppförde dessa
anslag på den ordinarie staten, då intet skäl finnes hvarföre vissa
institutioner skola vara i sämre ställning än öfriga verk.
Deremot finnas å ordinarie stat reservationsanslag, som icke kunna
användas till annat ändamål än det hvartill de blifvit anslagna, och
öfverskott af dem, om än så stora, kunna icke af Kongl. Maj:t dispo¬
neras för att fylla en brist på annat håll inom Hufvudtiteln. Att
sådana öfverskott finnas, och så betydliga att de ingalunda kunna
erfordras för deras ursprungliga ändamål, synes af kapital-kontot,
och detta är ett missförhållande, hvilket i en tid som denna, då vi
kämpa med statsbrist och väl behöfva alla disponibla medel, förtje-
nar att uppmärksammas.
På grund af hvad jag nu anfört och då denna nedsättning icke
innebär någon inskränkning i Konungens dispositionsrätt öfver de
ordinarie inkomsterna, men det måste vara med önskningarne för fä¬
derneslandets lugna framåtskridande förenligt att nedsättningar ske,
der de äro behöfliga och icke såra tredje mans rätt, tillstyrker
jag, att Kammaren måtte besluta, att detta anslag bestämmes till
27,000 R:dr.
Herr Leyo nan eker: Jag fruktar, att denna frågas afgörande i
öfverensstämmelse med Utskottets förslag skulle vara olyckligt för
vårt statsskick, ty frågan gäller här verkligen mindre de 10,000 P:dr
man vill nedpruta, än frågan huruvida vi skola hafva en stark ko-
nungamagt eller icke; ty om än det heter, att detta icke innefattar
annat än ett användande af Representationens rätt att bevilja eller
afslå äskade anslag, så ligger dock meningen djupare och innebär en
grundlagsvidrig inskränkning af konungamagten och ett försök att
eludera 64 § Regeringsformen, som medgifver Konungen rätt att dispo¬
nera de medel, som en gång blifvit gifna. Eget är ock att se, med
hvilken inkonseqvens Utskottet går till väga vid detta försök, om
man jeniför lista och 2:dra punkten i detta Utlåtande. I första
punkten har Utskottet, i en fråga af samma beskalfenhet, inskränkt
sig till att föreslå, att Riksdagen ville ingå till Kongl. Maj:t med en
underdånig anhållan etc. Detta är fullkomligt riktigt och den enda
rätta formen för att få någon ändring med afseende å sådana anslag.
Men när Utskottet kommer till andra punkten, stryker den helt en¬
kelt bort 10,000 R:dr på ett ordinarie anslag. Detta har jag ansett
i högsta grad oriktigt, och ber att få denna min åsigt till protokol¬
let antecknad. Hvad hindrar, om detta godkännes, Stats-Utskottet
och Riksdagen att vid nästa riksdag gå ett steg längre, än Andra
Kammaren i år gjort vid nedsättning till halfva beloppet af det ordi¬
narie anslaget till “Indelta arméens vapenöfningar11, att helt och hål¬
let indraga detta anslag och derigenom emot 89 § Regeringsformen
hindra beståndet af redan varande allmänna inrättningar? Utskottet
har också i det fall, som nu är i fråga, icke anfört något enda gil¬
tigt motiv; i frågan om anslaget till vapenöfningarne anfördes åtmin¬
stone något motiv, nemligen att man ansåg, att arméen icke behöfde
exercera mera än hälften så mycket som hittills. Jag anser mig på
nu anförda skäl böra tillstyrka bifall till Kongl. Mapts nådiga Pro¬
460
Den 9 Mars. f. m.
position, ehuru jag är villig att medgifva, att till bestridande af det
oundgängliga behofvet 27,000 R:dr kanske voro tillräckliga.
Grefve Mörner, Carl Göran: Det har redan blifvit så mycket
ordadt om Riksdagens rätt att indraga eller minska ordinarie anslag,
att jag derpå ej vill mycket inlåta mig. Mig synes dock, att en stor
skilnad mellan den ordinarie och den extra statsregleringen är genom
grundlagen bestämd deruti, att, om Riksdagen af en eller annan an¬
ledning upplöses, innan den hunnit ansluta statsregleringen, så fort¬
far det föregående årets ordinarie stat att vara gällande, men deremot
icke den extra staten. Detta är en ganska bestämd skilnad, och deri
har man egentligen att söka den. Häraf bör man dock icke taga sig
anledning att med åberopande af grundlagen bestrida Riksdagens rätt
att, om den så behagar, nedsätta de ordinarie anslagen, nemligen då
de icke beröra tredje mans rätt. Jag har emellertid begärt or¬
det endast för att få framställa en fråga till Stats-Utskottets Her¬
rar ledamöter, hvarifrån nemligen den siffra kommer, som Utskot¬
tet uppger såsom utgörande vid 1867 års slut beloppet af den reser¬
verade tillgången å detta anslag, eller 23,073 R:dr 87 öre. Jag har
här i min hand en officiel handling, nemligen Kongl.' Förvaltningens
af sjöärendena hufvudbok för år 1867, hvaraf visas att denna behåll¬
ning i sjelfva verket utgjort 38,375 R:dr 12 öre. Jag skulle önska
att erhålla någon upplysning, huru det kan komma sig, att den af
Stats-Utskottet lemnade uppgift sålunda med icke mindre än 10,000
R:dr skiljer sig från den siffra, som den officiel a hufvudboken utvisar.
Då jag nu har ordet rörande denna punkt, kan jag ej underlåta att
jemväl fästa uppmärksamheten på Utskottets motivering. Utskottet
säger nemligen i Betänkandet, att Utskottet vid sorgfällig undersök¬
ning af förhållandet med samtliga Hufvudtitelns anslag, funnit de¬
samma i allmänhet icke vara högre upptagna än behofvet kräfver.
Endast detta obetydliga anslag till durclimarchkostnader skulle här¬
ifrån utgöra ett undantag, och Utskottet nedsätter detta anslag med
10,000 R:dr. När man nu ser, att ifrågavarande utgifter för föregående
år uppgått till 27,907 R:dr 30 öre, kan man med skäl fråga, på grund
af hvilka beräkningar Utskottet kommit till det resultat att hädan¬
efter endast 20,000 R:dr äro behöfliga. Jag vill hoppas, att det be¬
slut, som nu kan komma att fattas, icke må hindra en granskning af
5:te punkten, i afseende å hvilken jag har några erinringar att göra
och några frågor att ställa ttll Stats-Utskottets ledamöter.
Herr Hazelius: Då vid förevarande lilla anslagsfråga anknu¬
tit sig en stor konstitutionel fråga, och det är af vigt, att denna en
gång blir löst, för att icke gifva anledning till ständiga tvister, torde
det tillåtas mig att, kort och anspråkslöst, få uttala min tanke. En
grundlag, sådan som vår, mine Herrar, en gammal grundlag — jag
nämner den gammal, ty 1809 års grundlag är blott en omskrifning af
grundsatser, som sedan århundraden funnits nedlagda i våra gamla
konungabalkar, i folkets politiska medvetande — en sådan gammal
grundlag är icke ett reglemente, der man alltid kan slå upp bestämda
paragrafer, för att få lära känna våra konstitutionela rättsreglor.
Deri 9 Mars, f. m.
461
Denna grundlag, hvilken är så utförlig i många frågor, så bestämd,
att stiftarne kunnat säga, att den skall tolkas efter ordalydelsen, är
likväl i många ganska vigtiga sväfvande. Hvarföre? Jo. emedan hos
oss de verkligt konstitutionela begreppen äro vida äldre än grundlagen
sjelf. Alla frågor, hvilka i följd af föregående missbruk behöfde regle¬
ras, derom är i 1809 års grundlag utförligt tala dt, men vigtiga grund¬
satser äro, som sagdt, stundom der blott antydda, och detta emedan
denna grundlag icke var en verkan af ett folkupplopp för dagen, för
året, såsom 1789 års Författning i Frankrike, såsom Spanska Chartan
af 1812, såsom Norges Gran dlov af 1814, såsom 1848 års Danska
Författning, utan den var endast en kodifiering af förut gällande
grundsatser. Men derföre att dessa grundsatser stundom icke äro be¬
stämdt uttalade, finnas de likväl. En stor del af dem hvilar nemligen
icke på juridisk utan på moralisk grund. Konungamagten och folk-
magten, hvilka hos oss äro årsbarn, böra äfven såsom fullmyndiga
män gå med hvarandra i samdrägt; de kunna väl utbyta tankar,
de kunna väl tala allvarliga ord med hvarandra, såsom goda
vänner, men det vigtiga är att de alltid förblifva goda vänner,
att de icke öfverskrida sina gränser, de, som för hvar och en af
dem äro utstakade. Om jag får nyttja en bild, skulle jag vilja
säga, att mellan våra konstitutionela hufvudbegrepp, mellan konunga-
magt och folkmagt ligger ett neutralt område, der ingendera får in¬
träda för att icke komma i kollision med den andra. Om folkmag-
ten misstager sig om sin rätt möter den Konungens i 4: de § Rege¬
ringsformen tillförsäkrade enväldiga magt, att visserligen höra råd
men allena regera, och skulle åter konungamagten öfverskrida sin
befogenhet, stöter den emot den allena beskattande Riksdagen. Dessa
båda, en enväldig konung och en sjelf beskattande Riksdag, hvilka
genom grundlagens bud äro bestämda såsom sjelfständiga magter gent
emot hvarandra, böra i förtroende mötas. Ingendera får sätta tviste¬
frågan på sin spets, utan hvar och en bör, så vidt sådant utan in¬
skränkning i hans lagliga rätt kan ske, böja sig för den andra.
Denna grundsats är icke ny hos vårt folk, den har uttalats under en¬
väldets, under fåväldets tider, och den har för några dagar sedan på
ett annat rum blifvit vida bättre uttryckt än af mig, i de tänkvärda
ord Justitie-statsministern yttrade, då han sade, att han val icke
kunde med denna grundlag i hand bestrida Riksdagens rätt att ned¬
sätta de ordinarie anslagen, men tillika erinrade derom att, ehuru Re¬
geringen, enligt grundlagens bud, vore fullkomligt enväldig med afse¬
ende på den ekonomiska lagstiftningen, han likväl alltid i detta af¬
seende följt de önskningar, som af Riksdagen uttalats. Han yttrade
vidare, att det är den konstitutionela andan, som skall sammanbinda
Konungens och Riksdagens envälden och verka derhän, att ingen¬
dera öfverskrider sin gräns. I små anslag, såsom detta, ligger föga
vigt härpå, men såsom regel bör väl antagas, att ordinarie anslag ej
nedsättas utan Konungens bifall. Jag önskar lifligt, att Sveriges Ko¬
nung aldrig må sakna rådgifvare, som äro genomträngda af Sveriges
grundlags sannt konstitutionela anda att akta folkmagten, så att Rege¬
ringen ej tränger inpå dennas område, och jag önskar lika lifligt, att
Sveriges folk aldrig måtte glömma den lika vigtiga konstitutionela grund¬
462
Den 9 Mars, 1. m.
satsen, att ej heller inkräkta å konungamagten. Dessa båda grund¬
satser gälla för hela vårt politiska lif.
Herr Nordström: Jag har haft den oturen att råka utför ett
missförstånd hos en talare här till venster på andra sidan om stora
gången. Han har nemligen i hvad jag yttrade om Eiks-staten från
Carl XI:s tid funnit anledning att erinra om, att förhållandena under
enväldets tider icke kunde åberopas till belysning af förevarande
fråga, och tilläde dervid åtskilligt annat rörande tendensen af mitt
yttrande. En bedröflig erfarenhet har lärt mig, att sådana repliker
i allmänhet icke böra lemnas utan svar; men som jag är öfvertygad
om, att ingen annan ledamot af Kammaren kunnat fatta mitt första
anförande ur samma synpunkt som han, inskränker jag mitt svar till
denna erinran.
Herr Statsrådet Thulstrup: Då medelbeloppet af durchmarch-
kostnaderna under de sednaste 7 åren hppgått till blott omkring
27.000 R:dr, kan det ifrågasättas hvarför icke någon nedsättning i det
förut anvisade anslaget af 30,000 R-.dr af Kong!. Maj:t blifvit före¬
slagen.
Anslaget till durchmarchkostnaderna var före 1853 gemensamt
för arméen och flottan.' Före 1848 funnos derpå betydliga reserva¬
tioner, hvilka likväl, i följd af 1848 och 1849 årens rustningar, all¬
deles medtogos, hufvudsakligen i och för transporter af flottans trup¬
per. Som anslaget under de år, som närmast föregingo 1853, allt
mer hade tagits i anspråk för flottans behof, föreslog Kongl. Maj:t
vid 1853 års riksdag, att anslaget måtte delas, och som beloppet af
de durchmarchkostnader, som de sednaste 10 åren blifvit för sjöför¬
svarets räkning bestridda, i medeltal hade uppgått till omkring 18,000
R:dr, föreslogs att detta sednare belopp skulle på Femte Hufvudtiteln
uppföras. Detta förslag bifölls af Rikets Ständer.
Några år derefter befanns likväl detta anslag för sitt ändamål
otillräckligt, så att Förvaltningen af sjöärendena redan före 1856 års
riksdag väckte fråga om åtgärder för anslagets förhöjning, eller ock
att det måtte erhålla egenskap af förslagsanslag. Som likväl den
tid, som förflutit sedan anslaget beviljades, varit nog kort för att
lemna en tillräcklig erfarenhet, vidtogs då ingen åtgärd. Emellertid
fortfor anslaget att alltmera visa sig otillräckligt, så att det snart
blef nödvändigt att på en gång ersätta gjorda öfverbetalningar med
20.000 R:dr. Enligt medelberäkning öfver kostnaderna under åren
1854—1858 hade de då för år utgjort 32,763 R:dr 76 öre. Som de
likväl derefter under ett år nedgått till omkring 30,000 R:dr, föreslog
Kongl. Maj:t vid 1860 års riksdag att durchmarchkostnadsanslaget
måtte från och med 1861 höjas till 30,000 R:dr, hvilket förslag af
Riksdagen bifölls, och har anslaget allt sedan dess varit oförändradt
bibehållet vid dess då bestämda belopp. Under de derefter följande
7 åren hafva durchmarchkostnaderna ett år, 1863, nedgått till 21,492
R:dr 50 öre, och ett annat år, 1866, uppgått till 29,279 R:dr 39 öre.
I medeltal hafva de under denna tid utgjort 26,703 R:dr 13 öre om året.
463
Den 9 Mars, f. m.
Skälen, hvarför en nedsättning uti ifrågavarande anslag icke blif¬
va föreslagen, äro således:
l:o) att då, under de sednare 7 åren, utgifterna vexlat så be¬
tydligt som emellan 21,492 R:dr och 29,279 R:dr, tillräcklig erfaren¬
het icke ansetts ännu vara vunnen för att med säkerhet kunna be¬
döma det för framtiden erforderliga medelbeloppet; och
2:o) att genom det årligen uppkommande obetydliga öfverskottet
en behållning småningom bildas, som i händelse af tillfälliga större
rustningar kan blifva behöflig och snart medtagen.
Det är på grund af dessa skäl, som ingen nedsättning i det ifrå¬
gavarande anslaget blifvit föreslagen, och som jag skulle anse ömk¬
ligt att anslaget blefve bibehållet vid det af Kongl. Maj:t nu före¬
slagna beloppet.
Friherre Beck-Friis: Ett yttrande af Grefve Mörn er har för-
anledt mig att begära ordet. Han har frågat, hvarifrån Utskottet fått
sin uppgift angående behållningen å anslaget till durchmarchkost-
naden, och tillika uttalat tvifvel angående denna uppgifts riktighet,
enär behållningen i Rikshufvudboken är upptagen till ett annat och
högre belopp, nemligen omkring 33,000 R:dr. Förhållandet är emel¬
lertid, att den af Utskottet angifna siffra, 23,073 R:dr 87 öre, är den rätta.
Rikshufvudboken upptager nemligen behållningen, sådan den visade
sig vid afslutandet af 1867 års räkenskaper, men derifrån skola afgå
åtskilliga utgiftsposter, hvilka utanordnats under 1867 och således
rätteligen minska detta års behållning, men som ej kunnat liqvideras
förrän under loppet af 1868. Då Utskottet hade sig detta förhållande
bekant, infordrade Utskottet från Förvaltningen af sjöärendena upp¬
gift å den verkliga behållningen, och denna upplystes då utgöra
23,073 Rall- 87 öre.
Medan jag har ordet, ber jag få förklara, det jag, på grund af
Kammarens beslut vid förra punkten, instämmer i Herr Wserns yr¬
kande om anslagets bestämmande till 27,000 R:dr. Bäst vore, om an¬
slaget kunde från reservationsförslag förvandlas till förslagsanslag.
Någon fara att Kongl. Maj:t i sådant fall skulle låta båtsmännen
åka och gå mera än behöfligt torde ej förefinnas. Deremot synes det
vara fullkomligt öfverflödigt, att Kongl. Maj:t har ett större öfver¬
skott samladt endast af anledning att detta kunde vara godt att tillgå
vid möjligen inträffande rustningar.
Grefve af Ugglas: Med anledning af Grefve Mörners anmärk¬
ning ber jag få nämna, att i en promemoria från Förvaltningen af sjö¬
ärendena, daterad den 31 Maj 1868 och undertecknad J. F. von Hej-
denstam, hvilken promemoria jag här håller i min hand, upptages re¬
servationen å ifrågavarande anslag vid 1867 års slut till 23,073 R:dr
87 öre. Orsaken till den högre siffra, som förekommer i Rikshufvud¬
boken, är, såsom Friherre Beck-Friis redan upplyst, att vid årets slut
åtskilliga utgifter ännu icke hunnit liqvideras och sålunda ej synas i
de räkenskaper som då afslutas. Under loppet af följande år betalas
sedermera dessa, och beloppet af dessa utbetalningar bör naturligtvis
tilläggas utgiftskontot för föregående året. På sådant sätt förklaras
464
Den 9 Mars, f. in.
ock, hvarföre t. ex. 1867 års utgifter för durchmarchkostnaden i Riks-
hufvudboken upptagas till 27,000 och i förberörda promemoria till
endast 25,000 R:dr. De utgjorde blott 25,000, och de återstående 2,000
äro utgifter för år 1866, fastän utbetalda först under år 1867.
Man har här gjort sig skyldig till en missuppfattning, hvilken
jag anhåller få rätta. Den föreslagna summan, 27,000 R:dr, är icke,
såsom åtskilliga antagit, ett medelbelopp, ty med undantag af ett
enda år, då utgifterna på grund af särskilda förhållanden uppgingo
till 29,060 R:dr, hafva de icke under något af de sednare åren stigit
ens till 27,000 R:dr. Summan är således ett maximibelopp, och bör
förthy vara fullt tillräcklig att fylla behofvet. Såsom jag förut yt¬
trat, skulle jag icke hålla på denna siffra, såvida icke frågan gällde
en princip. Det är visserligen sannt, att de talare, som här haft or¬
det, klart angifvit den grund, som kommer att bestämma deras röst
vid voteringen; men då talarnes antal är ringa i jemförelse med de¬
ras som votera, och då man således icke skulle kunna deraf med sä¬
kerhet bedöma de skäl, som föranleda majoriteten att bestämma sig
för den ena eller andra siffran, har jag trott att man genom att vo¬
tera mellan 30,000 R:dr och den siffra, som af mig och andra föror¬
dats, skulle kunna få en ledning för bedömandet, huruvida den om¬
tvistade principen af Kammaren erkännes eller icke. Detta är skälet
hvarföre jag fortfarande yrkar anslagets bestämmande.till 27,000 R:dr.
Grefve Mö mer: Med anledning af den siste värde talarens upp¬
lysningar ber jag att äfven få meddela några dylika. Den ifråga¬
varande hufvudboken är, enligt hvad påskriften på kapitalkontot ut¬
visar, afslutad den 20 November 1868, således åtskilliga månader sed¬
nare än den af den värde talaren åberopade uppgiften af Maj månad
samma år, och bör således vara en vida säkrare källa än de förskotts¬
vis gjorda beräkningarne, enär här införes den verkliga behållningen.
Att icke några afdrag sedermera äro att förvänta, tror jag så
mycket mera som i hufvudboken på åtskilliga andra räkningar ba¬
lanserna äro fördelade i två poster, af hvilka den ena benämnes “kon-
tant“ och den andra “förskotter“.
Jag kan således icke finna annat, än att dessa uppgifter äro vida
mer tillförlitliga än de af den förre talaren åberopade.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till punkten oförändrad, dels bifall till densamma med den för¬
ändring, att det ifrågavarande anslaget bestämdes till 27,000 R:dr,
och dels slutligen afslag å merberörda punkt; framställde Herr Grof¬
ven och Talmannen först proposition på bifall till punkten oförän¬
drad, hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga ja, sedermera pro¬
position på bifall till punkten med den förändring, att anslaget be¬
stämdes till 27,000 R:dr, då svaren utföllo med många ja, blandade
med nej, och slutligen proposition på afslag å punkten, hvilken pro¬
position besvarades med många nej, blandade med ja; hvarefter och
sedan proposition på punktens antagande med ofvansagda förändring
blifvit förnyad samt med talrika ja, blandade med många nej, besva¬
rats.
Den 9 Mars, f. m.
465
rats, Herr (Trefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Efter förmälan, att Kammaren egde att bestämma hvilketdera af
de öfriga yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid den be¬
gärda voteringen, framställde Herr trefven och Talmannen först pro¬
position derå, att bifall till punkten oförändrad skulle intagas i kon¬
trapropositionen vid den blifvande voteringen, hvartill svarades många
nej, blandade med ja, och sedermera proposition derpå, att afslag å
meranämnda punkt skulle utgöra kontrapropositionens innehåll, då
svaren utfölle med många ja, blandade med nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets i 2:dra punkten af Utlåtandet
N:o 36 gjorda hemställan med den förändring, att reservationsanslaget
till durchmarchekostnader bestämmes till 27,000 R:dr, röstar
Den det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren Stats-Utskottets ifrågavarande
hemställan.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 63.
Nej — 40.
3:dje punkten.
Mom. a.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag har för min del icke något
emot, att ifrågavarande anslag uppföres på Femte Hufvudtiteln; mén
det är dess sammanslående med anslaget “till exercis för flottans
bemanning", som jag anser vara mindre ändamålsenligt. Om man
får sammanslå detta med nyssnämnda anslag, så kunde nyttan af det
ifrågavarande anslaget komma att stadna vid den öfning, som erhål-
les här i skärgården, till föga fromma för det stora ändamål, som
dermed är afsedt.
Jag anhåller derför, att detta anslag måtte vid förflyttningen från
Handels- och Sjöfartsfonden få behålla den benämning, det förut haft
och hvarunder det äfven i den Utlåtandet bifogade tabell inom linien
är upptaget, så att det fortfarande må komma att heta: “för sjöex¬
peditioner till handelns skyddande.“
Riksd. Prot. 1869. 1 Afd. 1 Band.
30
466
Den 9 Mars, f. m.
Grefve von Plåten: Jag hemställer, om denna fråga kan anses
vara af den vigt, att det är skäl att skilja sig från det förslag, som
Utskottet framställt. Kammarens ledamöter torde erinra sig, att an¬
slaget för exercis af flottans bemanning är deladt i två poster, af
Indika den ena afser öfningarne i skärgården och den andre sjöex¬
peditioner till handelns skyddande; och då behöfver man väl icke be¬
fara, att de medel, som äro ämnade till det sednare ändamålet, skola
komma att användas till det förra. Jag får dessutom fästa uppmärk¬
samhet derpå, att Andra Kammaren redan fattat beslut i öfverens¬
stämmelse med Utskottets förslag, och jag hemställer då, om det kan
vara skäl att för denna fråga ställa till eu gemensam votering.
Jag kan för min del icke finna skäl härtill och får derför yrka
bifall till Utskottets förslag.
Grefve Mörner, C. G.: Upplysningen om det beslut, som Andra
Kammaren fattat, har ingalunda öfvertygat mig om det ändamålsen¬
liga i att sammanslå de båda anslagen. Jag skulle med nöje haf¬
va sett; att några värderikare upplysningar blifvit lemnade af den
siste värde talaren, som eger en så stor sakkännedom. Just derför att på
denna Hufvudtitel väl mycket slumpats med stora summor utan ve¬
derbörliga bestämmelser för deras användande, tror jag det vara nöd¬
vändigt, att, vid öfverflyttandet af ett anslag, sådant som detta, göra
sådana stadganden, att det motsvarar sin egentliga bestämmelse. Det
är nemligen icke meningen, att detta anslag skall öka anslaget till
exercis för flottans bemanning, utan det skall användas till sjöexpe¬
ditioner för handelns skyddande, och för detta ändamål tror jag det
kan vara fördelaktigt, att det får behålla sin gamla benämning.
Huru det förhöll sig med anslaget “till exercis för flottans be-
manning11 vid 1867 års slut, visar äfven förut åberopade hufvudbok,
och det kan vara intressant att meddela detta, då det är olika, med
den redogörelse, som förekommer i den af Kammaren redan afgjorda
lista punkten. Vid 1867 års slut balanserades till 1868 en behåll¬
ning å detta anslag af 642,793 R:dr 12 öre. Dessutom fanns under
en annan rubrik, nemligen å anslaget från Handels- och Sjöfartsfon¬
den till expeditioner med flottans fartyg, en behållning af 467,623
It:dr 35 öre. Sammanslår man nu dessa belopp, så får man 1,100,000
R:dr och derutöfver. Att man under år 1868 skulle kunnat hinna att
exercera bort hela detta belopp med eu så obetydlig flotta, ja, knappt
en tillstymmelse till flotta, som vi nu hafva, det är åtminstone för
mig oförklarligt. Då Förvaltningen af sjöärendena hittills kunnat,
utan olägenhet, på andra konti uppföra det anslag, som varit lem-
nadt till skyddande af handeln, särskildt för sig, så kan jag icke finna
något hinder för att icke äfven fortfarande så skulle kunna ske, och
får, för att så måtte blifva förhållandet, vidblifva mitt yrkande.
Herr Schartau: Jag ber att få ansluta mig till den åsigt, som
Grefve Mörner uttalat. Det anslag, som nu är föreslaget att samman¬
slås med det “till exercis af flottans bemanning11, har förut uteslutande va¬
rit afsedt för handelns skyddande; och blir det nu sammanslaget med
nyssnämnda anslag, så skulle det kunna hända, att en vacker dag det
Den 9 Mars, f. m.
467
icke finnes något anslag för handelns skyddande. De penningar, som
gå ut för öfning af flottans bemanning invid landets kuster, är o utan
tvifvel väl använda; men icke uppfyller denna öfning det ändamål,
man afsett med detta särskilda anslag för handelns skyddande. Följ¬
den af bristande tillgångar skulle väl blifva den, att Regeringen för
handelns skyddande måste snart nog begära ett särskildt anslag, och
jag tror icke, att vi böra fatta ett beslut, som kunde föranleda fram¬
läggandet af en sådan Proposition.
Grefve af Ugglas: I afseende å Stats-Utskottets förfarande i
denna del får jag hänvisa till Kong! Maj:ts nådiga Proposition an¬
gående upphörandet af det till Handels- och Sjöfartsfonden å Riks-
statens Sjette Hufvudtitel. uppförda förslagsanslag, emot beviljande
af erforderliga medel till vissa utaf Kongl. Maj:t å nämnda fond an¬
visade utgifter. Ibland dessa utgifter upptages under 4:de punkten:
“ärligt anslag till expeditioner med Kongl. flottans fartyg, ej mindre
till handelns skyddande än till öfning af örlogsflottans bemanning." Då
Utskottet tillstyrkt bifall till detta förslag, ansåg sig Utskottet äfven
skyldigt att uppföra öfverflyttningarne från Handels- och Sjöfartsfon¬
den, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit. Detta är anledningen hvarföre
Utskottet förfarit på detta sätt. Beträffande de af Grefve Mörner
nyss anförda siffror, har jag ej annat svar att gifva, än att upprepa
hvad jag redan sagt, eller att vid den granskning — och den har va¬
rit ganska noggrann — som Utskottet gjort, för att tillse huru stora
öfverskott uppstått, så har Utskottet ofta och i synnerhet i fråga om
detta anslags belopp funnit ovanligt höga siffror; men då Utskottet
begärt särskilda upplysningar för att få veta, huru härmed förhölle
sig, har man kommit underfund med, att bokföringssättet är sådant,
att det upptager de verkliga utgifterna för året, utan afseende på
om dessa utgifter äro på grund af anordningar i och för samma år
eller för något annat år. Således, om man vill se ställningen för året,
måste man från den behållning, som förefinnes den 31 December, af¬
draga hvad som återstår att betala för under föregående år gjorda
men icke liqviderade anordningar, hvarigenom beloppet af öfverskot-
ten betydligt reduceras.
Grefve Hamilton, Henning: Jag ber att få ansluta mig till
Grefve Mörners åsigt. Jag bestrider visserligen icke, att Utskottet
kan hafva haft anledning att, såsom skett, sammanföra de båda an¬
slagen; men det hindrar icke Riksdagen att göra en annan fördelning
af de anslag, som blifvit att tillgå genom Handels- och Sjöfartsfon-
dens öfverflyttande, såvida Riksdagen finner sådant lämpligt. Hvad
särskildt angår detta anslag, tror jag, att det dermed afsedda ända¬
målet är af stor vigt, både i anseende till flottans öfvande och han¬
delns skyddande.
I det trontal, hvarmed Konungen vid denna riksdag helsade oss,
omnämndes, att handelstraktater blifvit afslutade med Japan och Siarn.
Om dessa fördrag skola för oss medföra någon nytta, måste det väl
ske icke derigenom, att Japaneserna komma hit, hvilket knappt är att
förvänta, utan derigenom att från Sverige handel kommer att drifvas
468
Den 9 Mars, f. in.
på det främmande landet. Med stöd af de berättelser man hört om
tillståndet och osäkerheten i de omnämnda länderna, torde det kunna
vara af ganska stor nytta, att ett Svenskt örlogsfartyg någon gång
visar sig i deras farvatten; och på det detta anslag för handelns
skydd icke må kunna tillgripas för exercisen med våra skärgårdsbå¬
tar, utan användas till sitt egentliga ändamål, anhåller jag om bifall
till Grefve Mörners förslag.
Grefve af Ugglas: Jag vill här icke tvista, huruvida det kan
vara ändamålsenligt eller icke att fördela anslaget; men jag ber att
ännu en gång få betona, att för Stats-Utskottet åtminstone har det
varit regel, att, såvidt man å ena sidan skulle antaga det förslag,
Kongl. Makt framställt i afseende å Handels- och Sjöfartsfonden, man
å den andra vore skyldig att också antaga de vilkor, under hvilka
förslaget af Kongl. Maj:t blifvit framstäldt. Detta har varit regeln
för Stats-Utskottets handlingssätt, och då man nu måste böja, sig un¬
der majoritetens beslut, hemställer jag till Herrarne, huruvida icke
öfverflyttändet af fonden ovilkorligen måste medföra skyldigheten att
härvid förhålla sig efter de vilkor, som Kongl. Maj:t för öfverlåtan-
det fastställt.
Grefve Mörner, C. G.: Jag begär ej annat, än att, som den. si¬
ste värde talaren yrkade, de vilkor må uppfyllas, under hvilka
Kongl. Maj:t öfverlemnat Handels- och Sjöfartsfonden. Men Stats-
Utskottet har i detta fall gått längre. I Kongl. Maj:ts Pro¬
position heter det “årligt anslag till expeditioner med Kongl.
flottans fartyg ej mindre till handelns skyddande än till öfning
af örlogsflottans bemanning", och således är dess användande, in¬
skränkt till örlogsflottans bemanning. Men Utskottet har blandat ihop
detta och i stället satt flottans bemanning i allmänhet, samt tagit bort
den ena rubriken; och då man tagit bort den ena, kan man väl också
taga bort den andra, och på detta sätt få hela anslaget att stadna i
skärgården, hvilket väl dock ej kan vara meningen med detsamma.
Jag fortsätter mitt yrkande.
Friherre Beck-Friis: Som jag är förekommen af Grefve Mör-
ner, ber jag blott att med honom få instämma.
Grefve Mörner, C. G.: På det man icke må kunna säga, att jag i nå¬
gon mån afviker ifrån Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, anhåller jag,
att titeln å anslaget måtte få upptagas ordagrannt, sådan den före¬
kommer i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående upphörandet af
det till Handels- och Sjöfartsfonden å Kiksdagens Sjette Hufvudtitel
uppförda förslagsanslag. Här står bland den långa förteckning på
anslag, som ej vidare från Handels- och Sjöfartsfonden skulle utgå.:
“4:o) Årligt anslag till expeditioner med Kongl. flottans fartyg ej
mindre till handelns skyddande än till öfning af örlogsflottans be¬
manning". Den korta rubrik, som förekommer i Stats-Utskottets före¬
varande betänkande, är densamma, som begagnas i Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof.
Den 9 Mars, f. m.
469
Grefve af Ugglas: Jag får endast bedja Grefve Mörner kasta
en blick på den Stats-Utskottets förevarande Utlåtande vidfogade ta¬
bell. Han bör då icke kanna undgå att märka, att der står “för sjö¬
expeditioner till bandelns skyddande 150,000 R:dr“ inom linien. Det
är således med full tydlighet i tabellen angifvet, för hvad ändamål
dessa medel skola användas.
Grefve Mörner: Denna skilnad kominer att försvinna, då i ko¬
lumnen detta anslag är sammanfördt med det andra under den ge¬
mensamma rubriken “exercis af flottans bemanning," — 630,000 R:dr,
hvilket kommer att i sin helhet uppföras i den stora slutliga tabel¬
len öfver Riks-staten.
Herr Wsern: Äfven jag tror, att den särskilda rubriken för
ifrågavarande anslag kommer att försvinna, och ansluter mig der¬
före till Grefve Mörners åsigt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till Stats-Utskottets förevarande hemställan och dels af Grefve
Mörner, att Kammaren, i enlighet med Utskottets förslag, skulle be¬
vilja ett årligt anslag af 150,000 R:dr för sjö-expeditioner till han¬
delns skyddande, men afslå Utskottets hemställan i öfrigt; framställ¬
de Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till Ut¬
skottets merberörda hemställan, hvarvid svarades många nej jemte
åtskilliga ja, och sedermera proposition på antagande af Grefve Mör¬
ners förslag, då svaren utföll o med många ja jemte åtskilliga nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Mom. b.
Bifölls.
Mom. c.
Grefve Mörner, Carl Göran: Det är ej mot beviljandet af
detta anslag, jag vill göra invändningar, utan mot den plats, som Ut¬
skottet anvisat detsamma. Efter mitt förmenande hör detta anslag
till nästa rubrik, “för handelnoch bör ställas under lots- och fyr¬
inrättningen, med hvilken det har närmaste gemenskap. Dessutom är
detta anslag så otillräckligt, att vi, om det blir fristående,'snart haf¬
va att emotse framställning om förhöjning af detsamma. Kommer
detta anslag deremot under rubriken lots- och fyrinrättningen, så
finnas der så stora öfverskott, att, i män som det blir nödigt, man
derifrån kan erhålla hvad som brister i anslaget för lifräddnings-an-
stalterna, utan att behöfva begära särskildt förhöjdt anslag.
Jag anhåller om bifall till anslaget, men att det må nedflyttas
under rubriken “för handeln".
Herr Wfern: Med anledning af den siste värde talarens yr¬
470
Den 9 Mars, f. m.
kände får jag upplysa, att anslaget för lots- och fyrinrättningen icke
får användas till det ändamål, han åsyftar, emedan det är ett reser¬
vationsanslag. Yore åter meningen, att anslaget för lifräddnings-
anstalten skulle sammanslås med det för lots- och fyrinrättningen, så
torde denna fråga tarfva närmare utredning, än den här på stående
fot kan erhålla, hvadan jag får yrka bifall till Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr trefven
och Talmannen yttrat, att i afseende å det förevarande momentet ha¬
de yrkats dels bifall till detsamma, och dels af Grefve Mörner, att
Kammaren väl skulle bevilja det ifrågavarande anslaget, men dervid
förklara, att detsamma borde å Hufvudtitelns stat nedflyttas från
rubriken diverse anslag till rubriken för handeln; framställde Herr
(trefven och Talmannen proposition på bifall till momentet och, då
dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva fun¬
nit ja öfvervägande.
Den vidare föredragningen af Utlåtandet uppskjöts till eftermid¬
dagens sammanträde.
Kammaren åtskiljdes kl. 1 3 e. m,
In fidem
O. Brakel.
Den 9 Mars, e. m.
471
Tisdagen den 9 Mars 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 6 e. m.
Upplästes en af Herr Lilliehöök ingifven motion, N:o 53, angå¬
ende förändring af uppvärmnings- och luftvexlingsanstalterna i Första
Kammarens samlingssal.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Femte Hufvud-
titel.
i:de punkten.
Bifölls.
5:te punkten.
Grefve Mö mer, Carl Göran: I afseende å. den nu föredragna
punkten önskar jag att få ställa några frågor till Stats-Utskottets
Bland de anslag, hvarom här är fråga, är äfven det till aflönings-
stater vid sjöförsvarets stationer i Stockholm och Carlskrona samt
depot i Göteborg. Allt hvad till detta ändamål har användts är i
staten utfördt under en enda summa. Då nu den förut varande Che¬
fen för Sjöförsvars-departementet lemnat sin befattning, och den un¬
der hans tid varande Chefen för Kommando-expeditionen retirerat till
Förvaltningen af sjöärendena, så förmodar jag, att organisationen af
Flottans korpser är fulländad. Men det synes mig då åter hafva
varit i sin ordning, att Stats-Utskottet, likasom för andra stater är
brukligt, hade särskilt upptagit det för hvarje af dessa korpser an¬
vända belopp, så att man någorlunda hade kunnat se, hva,d som för
hvarje särskildt af ifrågavarande behof verkligen hade blifvit använda
Det är sagdt, att medlen blifvit använda till vårt sjöförsvar, men då
jag går till statskalendern, så ser det ut, som om det vore lika mycket
472
Den 9 Mars, e. m.
till en pensionsinrättning, som dessa medel togos i anspråk. Det
förekommer först Kongl. Maj:ts Flottas nya reservstat, så kongl
Maj:ts Flottas indragningsstat, så Ilongl. Maj:ts Flottas reservstat
så något som heter Kongl. Marin-ingeniörs-staten, hvilken, såsom vi
veta, hör till den^nya organisationen; sedermera förekommer något
med öfverskrift: “på indragningsstat. Derunder upptages flottans f d.
konstruktions-korps, och derefter påträffar man två rubriker, nemligen
maskinistofficerare och flottans mekaniska korps, hvilka jag icke vet
om de höra till den ifrågavarande indragnings- eller den aktiva sta¬
ten; men att vi nu nalkas slutet på indragningsstaten sluter jag deraf
att härefter förekommer Kongl. Marinregementet, som, mig veterligen'
ännu icke blifvit. satt på indragningsstat. Sedermera förekommer slut¬
ligen Kongl. Maj-.t.s Flottas expektansstat. Det är icke så små sum¬
mor, som utgå till en del af dessa stater. Flottans nya reservstat
har ett ärligt anslag af 220,793 R:dr 38 öre, efter hvad den stora ut¬
redning, som finnes bilagd Sjöförvaltningens räkenskaper, utvisar, till
Flottans mekaniska korps är anslaget 15,058 K:dr, och till indrag¬
ningsstaten, hvartill icke räknas de, som stå “på indragningsstat11 och
som förekomma under en särskild rubrik, 10,133 R:dr 33 öre. Hvad
som . återstår till flottans, reservstat har det icke varit mig möjligt
att i dessa räkenskaper igenfinna. På indragningsstat är Flottans
f. d. konstruktionskorps, men då jag icke haft tillgång till Carlskrona
stations räkenskaper^ der aflöningen för denna korps hufvudsakligen
torde förekomma, ^så^har jag icke kunnat få någon upplysning om
huru mycket, som åtgår till denna korps’aflöning. Flottans expektans¬
stat ar den äldsta, ty den är från år 1823. Då nu härtill kommer
att flottans personal pensioneras af amiralitets-krigsmanskassan så
är det ytterligare betydliga fonder, som användas för denna tjenste-
korps’ pensionering; och då nu jemväl företer sig den omständighe¬
ten att de pensioner, som tillgodokomma befälet vid flottan från ami-
ralitets-kngsmanskassan, äro vida fördelaktigare än dem, som deras
vederlikar vid arméen åtnjuta, så skulle det synas mig vara förtjent
af Stats-Utskottets uppmärksamhet, att åtminstone försöka utreda för
osa, huru mycket af detta anslag till sjöförsvaret för närvarande ut-
gai till pensioner, pa det att vi ma komma underfund med hvad det
verkliga sjöförsvaret för närvarande kostar.
. Med anledning af dessa erinringar anhåller jag, att punkten åt¬
minstone i hvad den rörer denna .afdelning om aflöningar, måtte till
btats-Utskottets förnyade behandling och utredning återremitteras.
Herr Statsrådet Thulstrup: Med anledning af Herr Grefve
Momers erinringar torde jag få upplysa, att sjöförsvarets officers-
och underofficers?ersonals fördelning i. “Kongl. flottan11, “Skärgårds-
“nya reservstaten^ och “indragningsstaten“ grundar sig
ijj organisation af bemälda personal, som blifvit af Kongl. Maj:t
vid 1865 års riksdag meddelad och föreslagen samt af Rikets Ständer
då till sina grunder godkänd. Så väl denna organisation som de
grunder, hvarefter flottans befäls- och underbefälspersonal blifvit
pa dessa olika korpser fördelad, torde få antagas vara allmänt kända.
Den 9 Mars, e. m.
473
I sammanhang med nämnda organisation bestämdes äfven perso¬
nalens aflöning, hvilken för en del platser fastställdes till något högre
belopp än förut. Som tillgång likväl då icke fanns för aflöningens
höjande till det nya eller s. k. normala beloppet, fastställdes vissa
grunder, hvarefter denna förhöjning successive skulle tillvägabringas.
De härtill erforderliga medlen skulle beredas dels genom afgång från
reserv- och indragnings-staterna, dels genom ett för detta ändamål
till Kongl. Majrts disposition af Rikets Ständer stäldt anslag. Denna
lönereglering fortgår och kommer under ett ännu obestämdt antal år
att fortsättas, intilldess den nya normalstaten vunnit full tillämpning.
Den har för närvarande hunnit så långt, att flottans och skärgårds¬
artilleriets hela subaltern-officersgrad, med undantag af sex löjtnan¬
ter vid flottan, erhållit fulla löner efter den nya staten, hvaremot
öfriga officersgrader endast erhålla en viss årligen stigande procent
af de erforderliga lönefyllnaderna.
För sjöförsvarspersonalens ofvannämnda afdelningar uppgöras
årligen specialstater, hvilka underställas Kongl. Maj:ts pröfning och
fastställelse.
Grefve Mörner, C. G.: Jag erkänner, att jag icke haft tillfälle att
återgå till 1865 års reglering, hvilken jag dock vill erinra mig var
åtminstone till åtskilliga delar mycket obestämd, i thy att man öfver-
lemnade åt Regeringen de närmare anordningarne, hvilket var ett
förtroendevotum, som gafs åt dåvarande Departements-chefen, hvilken
i det fallet kunde hafva anledning att nu se huru regleringen slagit
sig ut. De benämningar t. ex. skärgårdsartilleri och general, som nu
förekomma, undrar jag mycket, om de återfinnas på något ställe i
det godkända förslaget. Jag tror att det är sednare, som dessa be¬
nämningar fått insteg. Huru långt den nya regleringen skulle gå
tillbaka till den gamla arméens flotta var visserligen icke då bestämdt.
Jag har haft tillfälle att se den nya uniformen, men sporrarne sak¬
nas ännu, ehuru de begagnades vid arméens flotta, om jag ickemiss-
minner mig. Men det iigger mindre vigt dervid, än att få veta hvad
till ena eller andra ändamålet för närvarande utgår.
Det blef vid den nya regleringen fråga om en del af flottans
tjenstemäns öfverflyttning ur aktivitet och till tjenstefrihet. Det var
dock icke så lätt att på förhand bestämma, huru många, som skulle
finna sig belåtne med att underkasta sig en sådan öfverflyttning,
hvarför ock en viss latitud måste bestämmas vid genomförandet af
denna organisation. Dessa förhållanden voro då äfven antydda, men
kunde så mycket mindre vara definitivt bestämda, som vi icke visste
med hvad sorts materiel det der nya skärgårdsvapnet skulle få att
röra sig. Det var först långt efter, som de nya handkraftsbåtarna,
hvilka nu tyckas skola blifva ett hufvudredskap för nämnda artilleri,
blefvo kända. Naturligtvis berodde behofvet af både befäl och trupp
af den materiel, hvarmed man skulle röra sig. Nu måste väl ändock
denna organisation vara hufvudsakligen bestämd, och då tyckes det
mig vara tid på att Representationen finge en bild af huru den ser
ut, för hvilket ändamål jag önskat och fortsätter mitt yrkande att
en återremiss måtte beviljas.
474
Den 9 Mars, e. m.
Grefve von Plåten: Jag ber Herrarne ursäkta mig, om jag tager
till ordet för att besvara något af den framställning, som den siste
värde talaren gjort. Jag beklagar, att han icke med den sakkänne¬
dom och noggrannhet, som man eljest är van att finna i alla hans
yttranden, funnit lämpligt att äfven här gå till väga. Han förklarar
sig antaga, att flottans organisation numera fullbordats, och det är
rätt ledsamt att icke så förhåller sig, men för hvar och en som tagit
närmare kännedom om dessa förhållanden och de upplysningar, som
af Departements-chefen meddelats, kan det icke vara obekant, att det
likväl icke är så.
Vidare har det anförts, att det icke skulle hafva varit bestämdt
vid 1865 års riksdag hurudan organisationen skulle blifva, utan att
Representationen öfverlemnat till dåvarande Departements-chefen att
ordna densamma, såsom ett förtroendevotum. Ehuru smickrande detta
skulle vara för dåvarande Departements-chefen, så får jag säga att,
detta alldeles icke var fallet, ty Kongl. Maj:ts Proposition vid 1865
års riksdag innehöll hela förslaget till den organisation, som seder¬
mera på grund af Rikets Ständers godkännande blef satt i verket;
och såsom bevis på att man äfven hos den bästa kan finna misstag
får jag nämna, att uti protokollet inför Hans Maj:t Konungen öfver
sjöförsvarsärenden den 16 September 1865 förekommer sid. 8: “att
officerskorpsen vid. Kongl. Skärgårds-artilleriet skall utgöras af:
1 Generalmajor,
2 Öfverstar,
5 Ofverstelöjtnanter,
9 Majorer,
22 Kapitener,
22 Löjtnanter och
15 Underlöjtnanter.
Hvad den värde talaren för resten menat med, att organisationen
icke skulle vara bestämd eller verkställd i öfverensstämmelse med
hvad då beslutats, kan jag sannerligen icke fatta, ty så vidt jag för¬
står och det beror på mig, har allt blifvit verkstäldt i fullkomlig
öfverensstämmelse med de fattade besluten.
Departements-chefen har ganska riktigt upplyst att, om man ön¬
skar _ upplysningar angående lönerna, återfinnas de i de stater, som
hvarje år insändas till Kongl. Maj:t. I dessa stater har man ock
ganska riktigt gjort skilnad emellan ena eller andra klassen af de
organisationer, som här förekomma. Att det är olika benämningar
kommer sig dels deraf, att det så beslutades, dels ock af deras olika
verkningskrets. Jag trodde icke, att jag skulle behöfva upplysa någon
om, att nu ifrågavarande organisation var byggd derpå, att man skulle
hafva en befälspersonal, vida mindre talrik än förut, men hos hvilken
man skulle kunna påräkna en större tjenstduglighet, och att följden
ovilkorligen deraf måste blifva, att en mängd af det gamla befälet fick
öfverflyttas från det aktiva sjöförsvaret till en slags pensionsstat. An¬
talet af officerare nedsattes t. ex. icke mindre än från 180 till 120 och
återstoden uppfördes på pensionsstat; och detta är tillkomsten af så
väl indragnings- som reservstaten.
Den 9 Mars, e. ra.
475
Jag har för öfrigt icke något särdeles af vigt att tillägga till
hvad 13epartements-chefen nyss anförde, men jag ber dock att.få
hemställa till Grefve Mörner, huruvida det kan vara ändamålsenligt
eller nödvändigt att återremittera frågan. Jag beklagar, att jag här
vid lag framkommer med ett skäl, som jag på .förmiddagen hört att
Kammaren icke gillar, men som, då irågan icke är af större vigt,
man likväl icke kan undgå att skänka en viss betydelse. Detta skäl
är att frågan redan hlifvit afgjord i Andra Kammaren, vid hvil¬
ket, förhållande en återremiss icke skulle leda till något annat än
tidsutdrägt. Jag tror, att det alltid varit vanligt att Utskottet, då
dess Utlåtande gillats utaf hälften af Representationen, icke frångått
sin förut uttalade mening. Jag ser icke heller, att i detta fall något
skulle vinnas med en sådan åtgärd, ty enligt min öfvertygelse har
Stats-Utskottet lemnat all den utredning, som den värde ledamoten
nu kunnat önska.
Hade Herr Grefve Mörner önskat någon speciel utredning i denna
fråga, hade den lämpligaste tiden för en framställning derom varit
vid aflåtande! till Utskottet af den Kongl. Propositionen, men huru¬
vida det kan vara tillständigt att, sedan. Utskottet behandlat frågan
i sammanhang med andra frågor och skiljt sig vid densamma, åter¬
remittera den för att få en upplysning, som icke verkar på saken,
utan endast tillfredsställer den värde ledamotens vetgirighet, det lem-
nar jag derhän.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förevarande fram¬
ställning.
Herr Montgomery-Cederhj elm: För så vidt jag kunnatför-
stå Herr Grefve Mörners anmärkningar, gällde desamma tvänne saker;
den första att afiöningsstaterna vid sjöförsvaret hlifvit sammanförda till
en summa, hvilket enligt hans tanke borde så förändras, att denna
summa fördelades i flera poster, en för hvarje särskildt ändamål.
Detta är ungefär samma anmärkning, som af den ärade talaren gjor¬
des i fråga om anslaget till exercis för flottans manskap. För min
del får jag säga, att jag anser det lämpligare, att anslagen uppföras
på det nu föreslagna sättet, eller såsom förut skett vid anslagen un¬
der Femte Hufvudtiteln, emedan Departements-chefen derigenom får
friare händer och kan uträtta mycket mera nyttigt, hvaremot det
myckna parcellerandet af anslagen ovilkorligen leder, till hinder för
uträttandet af något gagneligt. Jag tror derföre det icke vara skäl
att ändra det nuvarande förhållandet vid det ifrågavarande anslaget.
I afseende på andra delen af frågan eller att Stats-Utskottet
skulle lemna uppgift på huru öfvergångsstaten, som bestämts af Riks¬
dagen, gestaltat sig, så får jag bekänna, att jag har samma åsigt som
Grefve Mörner, eller att Utskottet borde lemna en sådan, för att, när
när man varit med om bisättningen af personalen, såsom jag kan
kalla öfvergångsstaten, äfven vara med ombegrafningen, det vill säga
se huru organisationen utvecklar sig. Jag tror dock, att det var för
kort tid sedan förändringen skedde, för att man ännu skall få några
särdeles stora upplysningar. Vi skola komma ihåg, att denna förän¬
47fi
Den 9 Marg, e. m.
dring egde ruin år 1866, och att således icke mycket, värdt att upp¬
lysa, ännu inträffat.
Vid detta förhållande hemställer jag till Grefve Mörner, om det
nu kan vara skäl att återremittera frågan, och om det icke vore bättre
att under nästa riksdag vid remiss af då blifvande Kongl. Proposi¬
tion fasta uppmärksamheten på dessa omständigheter.
Grefve Mörner, C. G.: Till en början ber jag att få förklara att, om
jag yttrat något sådant, som att Departements-chefen icke skulle verk¬
ställt organisationen i öfverensstämmelse med det af Riksdagen god¬
kända förslaget, så har jag uttryckt mig mycket illa, ty sådan var
ingalunda min mening, och jag tror icke heller att jag sagt något
dylikt. Hvad jag yttrade om den nya organisationens genomförande var
endast, att jag trodde att dermed hunnits mycket långt, eftersom den
öfverlemnats i andra händer, och jag visste med hvilket intresse förre
Departements-chefen omfattat denna angelägenhet.
Jag har i skärgårds-artilleriets räkenskaper sett en interimsstat
för år 1867 och deruti funnit åtskilliga stater upptagna, som icke fin¬
nas i förslaget till den nya organisationen, och just derföre hade jag
trott, att det icke skulle varit otjenligt att äfven i afseende på dessa
stater få några upplysningar, hvilket varit hvad jag åsyftat med
mina erinringar, hvilka i öfrig! ganska riktigt uppfattats af den siste
talaren. Om de skola leda till något i det skick, frågan nu är, lem-
nar jag derhän; i alla fall tror och hoppas jag, att anmärkningarne
komma att göra sin behöriga nytta, ty om icke frukten mognar ge¬
nast, så blir den mogen till nästa år; och får jag nöja mig dermed.
För öfrigt har jag sett, att det icke är nog att endast se på den
fastställda interimsstaten, utan måste man äfven gå till åtskilliga an¬
dra räkenskaper, för att komma underfund med dels besparingarne
på Hufvudtiteln och dels flottans underhållskostnad. Jag har här ett
supplement, som belyser dessa frågor, men jag skall icke besvära
Kammaren med att derur uppläsa siffrorna, utan ber blott få till¬
kännagifva, att jag är i tillfälle att framlägga dem, om så fordras.
Grefve von Plåten: Jag ber endast att, med anledning af den
siste talarens uttryckta förmodan, att den förändrade organisationen
af sjöförsvaret skulle vara långt framskriden, få anmärka, att jag
tror detta verkligen vara förhållandet. Efter hvad jag kan påminna
mig, är det der vid lag icke något vidare som fattas, än att officers-
graderna få till fullo tillträda de löner, hvaraf' de enligt Rikets Stän¬
ders beslut skulle komma i fullt åtnjutande endast i den mån till¬
gångar bereddes genom afgång på annat håll. Jag kan icke fatta,
huru det kan anses vara med någon svårighet förenadt att taga full¬
ständig reda på löneregleringsförhållandena inom sjöförsvaret, endast
man tager i betraktande, att de nuvarande staterna upptaga endast
hvad dertill hörande personer för det närvarande uppbära i aflöning,
och att dertill måste läggas, hvad de i en framtid, i den mån till¬
gångar kunna beredas, ytterligare skola komma i åtnjutande af. Denna
operation är för öfrigt ganska enkel; och förutom nu anmärkta om¬
Den 9 Mars, e. m.
477
ständighet, tror jag ej att något för det närvarande återstår ofullän¬
dadt i afseende å organisationen.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt' Herr G-refven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten och dels återremiss deraf; framställde Herr
Grefven och Talmannen proposition derå, att Kammaren skulle bi¬
falla punkten, dock med förbehåll om iakttagande af de förändringar
i afseende å Hufvudtitelns anslag och slutsumma, som påkallades af
Kammarens från Utskottets förslag afvikande beslut; och blef denna
proposition med ja besvarad.
6:te punkten.
Grefve Hamilton, Henning: Visserligen är det långt ifrån
mig att önska en förändring af hvad Utskottet föreslagit i den nu
föredragna punkten eller begära en återremiss af densamma, men då
vi hafva den tillfredsställelsen att här se Chefen för Sjöförsvars¬
departementet närvarande, skulle jag vara tacksam, om Kammaren
af honom kunde erhålla några upplysningar, hvad med de ifrågasatta
försöken afses, och om ej för oss tillräckliga upplysningar skulle
kunna hemtas af de försök, som i andra länder blifvit anställda
med kanoner af olika slag. Under loppet af några år har jag med
uppmärksamhet följt dessa skjutförsök, som, efter hvad flera Kam¬
marens ledamöter torde hafva sig bekant mångenstädes utomlands
skett i den aldra största skala, och jag vet knappast hvad man hos
oss skulle vilja företaga sig, för att erhålla upplysningar, som ej
kunde vinnas af de berättelser om nämnda försök, som dels blifvit
allmängjorda i tryckta af handlingar och dels inlemnatg till General-
fälttygmästaren. Hvad jag egentligen afser med denna förfrågan, är
en upplysning om vidden af kostnaderna för de skjutförsök man här
ämnar anställa; ty i England hafva kostnaderna för dylika försök
stigit till ett så högt belopp, att Sverige säkerligen med detsamma
skulle kunna under flera år underhålla hela sin sjömagt. Vid be¬
traktande derföre af de ofantliga kostnader, som på dylika försök
blifvit nedlagda ej blott i England, såsom sagdt är, utan äfven i an¬
dra länder, exempelvis i Frankrike, befarar jag verkligen, att försö¬
ken härstädes icke skulle kunna företagas i så stor skala, att derige¬
nom vunnes några upplysningar utöfver dem, som af erfarenheten i
nämnda länder stå att erhålla, såvida icke härför skulle användas ett
vida större belopp, än för ändamålet blifvit beviljadt. Jag vet vis¬
serligen, att besparingar å förut beviljade anslag för nämnda ända¬
mål finnas i Riksgälds-kontoret innestående, men dessa uppgå endast
till ungefär 80,000 R:dr, en summa så obetydlig i jemförelse med
hvad som erfordras för sådana försök, att jag ej kan anse medlen
väl använda, om de skola disponeras på sätt som meningen tyckes
vara; utan tror jag att det vore långt bättre att anslå dem för be-
styckningen af våra monitorer.
Hvad som för närvarande egentligen utgör föremål för tvist, är
huruvida man bör använda refflade eller slätborrade kanoner; och
478
Den 9 Mars, e. m.
härom äro de stora nationerna ännu icke öfverens. Det som i öfrigt
återstår att utröna är oj af den vigt, att man derföre bör uppskjuta
tillverkningen af det erforderliga antalet kanoner, som, i händelse
profskjutningen skulle föregå i sommar, ej kunde verkställas förrän
nästa år, till följd hvaraf våra krigsfartygs bestyckande, som dock
är hufvudsaken, skulle komma att fördröjas genom försök, om hvilkas
lämplighet eller nödvändighet åtminstone jag för min del icke är öf-
vertygad.
Herr Statsrådet Thulstrup: De under innevarande år tilläm-
nade försök, som omnämnas i det protokoll öfver sjöförsvarsärenden,
hvilket. åtföljer Kongl. Maj:ts Proposition, afse egentligen anställan¬
det af j emförelseskj utningar emellan åtskilliga slag af grafva kano¬
ner, hvilka blifvit ifrågasatta att bär användas. Såsom bekant är,
hafva under den sednare tiden åsigterna varit mycket delade om fö¬
reträdet emellan slätborrade och relflade grofva kanoner. Mycket
omfattande och kostsamma jemförelseskjutningar med kanoner af båda
dessa slag hafva blifvit anställda i England, Amerika och Erankrike,
utan att resultaten likväl fullständigt kunnat skingra den här rå¬
dande tvekan, rörande hvilket af de många olika pröfvade kanon¬
sdagen, som i alla hänseenden skulle vara det lämpligaste att använda
för bestyckningen af våra monitorer och skärgårdsartilleriets pansar¬
fartyg. Valet häraf medför stort ansvar och klöfver den noggran¬
naste pröfning af de vigtiga och dyra vapnen. Så kostsamma försök
som de, hvilka egt rum i nämnda länder, kunna vi naturligtvis icke
företaga, men då en del af den erfarenhet, som vunnits genom de ut¬
ländska försöken, alltid kan här tillgodogöras, behöfva icke heller
våra jemförelseförsök blifva af så omfattande beskaffenhet; hvaremot
de för oss kunna blifva mera upplysande, då dervid inga andra ka¬
noner och projektiler komma att pröfvas och jemföras, än de som an¬
ses höra hos oss komma i fråga att framdeles begagnas. Afdetvänne
kanoner, hvarmed försöken först varit ämnade att anställas, utgör
den ena en här förfärdigad gjutjernspjes, i det närmaste lika med de
Amerikanska 12,8;: Svenska decimaltums slätborrade kanonerna, och den
andra en refflad, bandad 9,01 tums kanon, konstruerad i Danmark
och tillverkad vid Einspong. Denna kanon, som visat sig vara afen
särdeles god beskaffenhet, företer naturligtvis olika egenskaper med
dem, som utmärka den slätborrade. Emellan dessa begge kanoner
har en jemförelse ansetts böra anställas till utrönande af deras rela¬
tiva verkan mot pansarplåt. Paus artaflor na hafva hittills på många
olika sätt varit konstruerade. Sedan åtskilliga förslag i detta hän¬
seende här blifvit framställda, har man beslutat, att vid den blifvande
försöksskjutningen använda en tafla af samma tjocklek och samman¬
sättning som tornväggen å vår nyaste, nu under byggnad varande
monitor.
Sedan beskaffenheten af de för skärgårdsartilleriets behof sed¬
nast konstruerade pansarbåtar gifvit anledning att närmare taga i
betraktande de fördelar, som användandet af kanoner med kammar¬
laddning å dessa .fartyg. möjligen skulle medföra, har uppmärksam¬
heten företrädesvis blifvit fästad vid de kanoner af detta slag, som
Den 9 Mars, e. m.
479
af Franska marinen begagnas och för sina goda egenskaper äro
mycket värderade; och då en sådan pjes, refflad och bandad, af om¬
kring 8 tums kaliber ansetts komma att utgöra en lämplig bestyck¬
ning å nyssnämnda pansarbåtar, har blifvit bestämdt, att en dylik
kanon vid jemförelseskjutningen äfven skall, jemte de andra, försökas.
Slutligen har den sednaste tiden äfven blifvit ifrågasatt, huruvida icke en
kanon af samma slag som den nyssnämnda, men af ännu större (nå¬
got öfver 9 tums) kaliber, skulle vara lämplig såsom fästningspjes —
och möjligen äfven till bestyckning af monitorer. Beslut har med
anledning häraf blifvit fattadt om tillverkning af en sådan kanon,
hvilken äfven kommer att vid försöksskjutningen till sin verkan när¬
mare pröfvas.
Vid försöken komma projektiler af olika form men af Svenskt
jern eller stål att användas. Pansartaflan, hvars beskaffenhet nyss blif¬
vit antydd, kommer att till största delen utgöras af Svensk och till
någon mindre del af Engelsk plåt. Huru högt man än må uppskatta
de utländska försöken och deras dyrköpta^ resultater, är jag likväl öf-
vertygad, att de nu ifrågasatta Svenska jemförelseskjutningarne med
i Sverige tillverkade kanoner, med Svenska projektiler och mot hufvud-
sakligast Svensk pansarplåt skola, med mycket mindre kostnad, för oss
medföra desto större direkt nytta, som de endast utföras med sådana
kanoner och projektiler, som blifvit ifrågasatta att här framdeles
begagnas.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
7allé punkten.
Bifölls.
8:de punkten.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag vet ej, om det anslags-
belopp för ifrågavarande ändamål, som vid 1867 års slut fanns be-
sparadt, numera blifvit anvisadt och till större eller mindre del an¬
vända Meningen var då, att 10,000 R:dr skulle under år 1868 an¬
vändas, men endast omkring en åttondedel deraf disponerades, så att
vid 1868 års slut af nämnda summa återstodo 8,884 R:dr 70 öre så¬
som behållning. Då förutom detta åtskilliga andra anslag blifvit be¬
viljade, af hvilka besparingar år ifrån år balanserats, så synes det
mig vara skäl uti att tänka på, att de en gång ock böra användas.
Yi hafva här ett anslagsbelopp af 80,000 R:dr för anskaffande af fyra
gr öfva kanoner, men jag tror att för denna utgift något särskild! an¬
slag icke skulle vara erforderligt, om man använder de besparingar
som redan förefinnas å denna Hufvu dtitel.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
480
Den 9 Mars, e. m
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Ut-
skottets den 3 och 5 dennes bordlagda Utlåtande N:o 37, angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtitel.
lista—5:te punkterna.
Biföllos.
6:te punkten.
Herr von Ehrenheim: Vid förra riksdagen var likasom nu för¬
slag väckt om nedsättning i det för utförande af Rikets ekonomiska
karteverk anvisade extra anslag, men detta förslag, ehuru understödt
af Stats-Utskottet, vann ej Riksdagens godkännande. Då samma skal,
hvilka vid förra riksdagen under den utförliga diskussionen anfördes
till stöd för den åsigt, som äfven af Riksdagen, gillades, fortfarande
förefinnas, och då jag föreställer mig, att Första Kammaren icke än¬
drat sin tanke i detta ämne samt några förändrade förhållanden icke
sedan förra riksdagen inträdt, hvilka skulle kunna föranleda en ned¬
sättning i detta anslag, vågar jag vördsamt hemställa om bifall till
Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Hazelius: Då Stats-Utskottet för nedsättning af detta
anslag ej anfört andra skäl, än att de finansiela förhållandena påkalla
minskning i utgifterna, hemställer jag, om det är lämpligt att, när
Riksdagen under loppet af flera år anvisat det anslag, Kongl. Maj:t
nu begärt, föranleda ett sådant afbrott i arbetena, som måste blifva
en följd af anslagets nedsättning till hälften. Det är klart, att när
ett arbete är uppgjordt efter en viss plan och under förutsättningar,
som man varit befogad att göra till följd af Riksdagens förut lem-
nade godkännande, en minskning i anslaget skall vålla att planen
rubbas, och rubbas ej blott så att följden blir ett mindre arbete, utan
äfven att hela systemet för arbetets fortgång måste förändras. Då
Riksdagen en gång godkänt detta karteverk och ansett det vara nyt¬
tigt och nödvändigt för jordbruksstatistiken, såsom det också i san¬
ning är, kan det ingalunda vara följdriktigt att nu ifrågasätta ansla¬
gets nedprutning. Om man indroge detsamma helt och hållet, så
handlade man åtminstone konseqvent; men så länge man vill, att ar¬
betet skall fortgå och fortgå raskare än hitintills, ty man har verkli¬
gen klagat öfver dess långsamhet, så går det väl ej an att taga bort
hälften af anslaget, hvilket nödvändigt måste föranleda, att arbetet
komme att gå dubbelt långsammare än tillförene. Af nu anförda
skäl får jag yrka afslag å Utskottets framställning och bifall till
Kongl. Maj:ts förslag.
Medan jag har ordet, anhåller jag att få rätta ett misstag, hvar¬
till en Andra Kammarens ledamot gjort sig skyldig genom en upp¬
gift, som han meddelat uti sin vid Betänkandet fogade reservation.
Han åberopar såsom skäl för sitt tillstyrkande af Kongl. Maj:ts för¬
slag, att ifrågavarande karteverk blifvit beräknadt till underlag för
de
481
Den 9 Mars, c. m
de geologiska och topografiska karteverken. Det rätta förhållandet
i detta fall är dock ungefär motsatsen af hvad reservanten uppgifvit,
ty då Topografiska korpsen utfört de triangelmätningar, som utgöra
vilkoret för tillförlitligheten af det ekonomiska karteverket, är det
tydligt, att just den Topografiska korpsens arbeten utgöra underlag
för nämnda verk. Om sedermera Topografiska korpsen i utbyte er¬
håller^ det ekonomiska karteverket s stomkartor, så är det en fram¬
tida åtgärd. Jag ber att i sammanhang härmed få anmärka, att
Topografiska, korpsen har under loppet af åren 1887 och 1868 gjort
triangelmätningar för ekonomiska karteverkets räkning, hvarför kost¬
naden utgjort 13,470 R:dr. Dessa mätningar komma att fortfara un¬
der loppet af detta och följande år, så att kostnaden derför torde
uppgå till emellan 25,000 och 30,000 R:dr. Denna utgift har skett,
innan ännu någon enda stomkarta blifvit till korpsen aflemnad. Vis¬
serligen har korpsen lemnat sitt biträde under den förhoppning, att
de kartor, som med stöd af dessa mätningar blefve upprättade, skulle
kunna af korpsen begagnas, men detta är dock något helt annat än
hvad reservanten uppgifvit. Jag har anfört detta endast för att rätta
det begångna misstaget.
Herr Arrhenius: I öfverensstämmelse med de åsigter, jag vid
förra riksdagen uttalade rörande det ekonomiska karteverket, vågar
jag nu begära ordet för att fästa uppmärksamheten derpå, att vid
innevarande riksdag någon motion icke blifvit väckt, som afser en
minskning i det vid förra riksdagen för nämnda verks fortsättning
beviljade anslag. Med afseende härå och då sedan förra riksdagen
inga förändrade förhållanden inträdt, torde det anslag, som då efter
en ganska grundlig diskussion beviljades, framgent böra till oförän¬
drad! belopp utgå. Man må hafva hvilken åsigt man vill rörande
ifrågavarande karteverk, så är det dock en sanning att det utgör det
väsendtliga grundlaget för möjligheten att få eu jordbruksstatistik i
vårt land. Då nu detta karteverk under en längre tid fortsatts
och en del af arbetena för detsamma äro undangjorda, så vore det
en verklig skada, om det nu skulle afbrytas. Om man beslutade sig
för att inskränka anslaget till hälften af det belopp, hvarmed det nu
utgår, så blefve naturligtvis följden den, att arbetet komme att gå så
mycket saktare och dess fullbordan att fördröjas. Snarare synes det
mig derföre vara skäl att öka anslaget än att minska det. Jag får
emellertid anhålla, att Kammaren måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t
äskat.
Friherre Silfver sköld, Nils August: Man har förebrått
Stats-Utskottet, att det gjort framställning om nedsättning i anslaget
till det ekonomiska karteverket, utan att till stöd för denna framställ¬
ning kunna åberopa andra än finansiela skäl. Utskottet hade dock
vid förra riksdagen till följd af enskild motionärs framställning gjort
hemställan om nedsättning i anslaget på andra skäl, som hade sin
grund uti karteverkets beskaffenhet; men dessa skäl vunno ej då
Riksdagens godkännande. Då, såsom här blifvit nämndt, ingen mo-
Riksd. Prof. 1869. 1 Afd. 1 Band. 31
482
Den 9 Mars, e. m.
tion i ämnet vid denna riksdag blifvit väckt, så ansåg sig Utskottet
denna gång böra betrakta frågan ur den finansiela synpunkten.
Då det, bland annat, åligger Stats-Utskottet att tillse, det nödiga
indragningar och besparingar varda iakttagna, och då från vissa af
Utskottets ledamöter en ständig klagan höres öfver svårigheten att få
staten att gå ihop, så ansåg majoriteten inom Utskottet, att här verk¬
ligen vore ett tillfälle, der indragning utan skada skulle kunna ske,
helst karteverket, äfven om det fortfarande finge åtnjuta samma anslag
som hittills, ändock icke på lång tid skulle kunna hinna afslutas.
Om ett arbete, som erfordrar hundratal af år innan det kan blifva
färdigt, afslutas på 100 eller 200 år, torde vara temligen likgiltigt.
Nuvarande generation har i alla fall icke förhoppning att få se det¬
samma färdigt. Man har sagt, att detta karteverk vore af stor vigt,
emedan detsamma vore ett hufvudvilkor för vår jordbruksstatistik.
För min del betvifla!’ jag, att detta karteverk kan vara af någon nytta
för jordbruksstatistiken. Något hvar som känner till det ekonomiska
karteverket, vet i huru liten skala detsamma är upprättadt, och man
kan redan deraf finna, huru de beräkningar skola slå ut, som man
på grund af detsamma uppgör. Lägger man dertill, att det behöfves
flera år för att få karteverket färdigt blott för ett enda län, så ser ej
landet längre ut på det viset, när arbetet med ett län blifver färdigt,
som när det börjades. Jag tror således, att jordbruksstatistiken skulle
hafva vida större nytta af sammandragna beskrifningar än af detta
kartverk, som visserligen kan sägas vara en ganska vacker illustra¬
tion till jordbruksstatistiken, men ingenting vidare, enär dess upp¬
gifter ej äro sådana, att man kan lita på dem, och detsamma således
endast ger ett dunkelt begrepp om verkliga förhållandet, utan att
innehålla några sanningar, på hvilka man kan bygga. Jag tror så¬
ledes, att Stats-Utskottet ej saknat skäl för den åsigten, att kartever¬
ket visserligen kan vara ganska roligt, men att det på det hela taget
är en lyx; och när man nödgas spara, torde det vara skäl att göra
början med lyxartiklar. Af dessa skäl får jag anhålla, att Kamma¬
ren behagade godkänna Utskottets förslag om anslagets nedsättning.
Grefve Mörner, Oscar: Då Stats-Utskottet vid förra riksda¬
gen framkom med denna fråga, hade Utskottet ställt densamma på en
helt annan grund. Då var det visserligen ock fråga om nedsättning,
men tillika hemställde Utskottet, att detta anslag måtte beviljas en¬
dast för att få färdigt den del af kart-arbetet, som då var under hand¬
läggning, hvarefter anslaget skulle komma att upphöra. I detta låg åt¬
minstone en tanke, som visserligen ej var välgörande och jemväl be¬
kämpades såväl af mig som af flera andra talare; men det var i alla
fall en plan och då kunde jag begripa, att Utskottet ansåg riktigt att
anslaget nedsattes. Men hvad är det som Utskottet i år har att åbe¬
ropa för sin framställning? Jo, endast Statens finansiela trångmål.
Detta var lika stort i fjol. Jag gick då och hörde med häpnad talas
om en statsbrist på den ena millionen efter den andra, och i år har
jag ej hört talas om någon brist för Staten, och hvad enskilde indi¬
viders finansiela betryck angår, lärer väl ej heller det vara sämre i
år än i fjol. Dessutom händer det ej sällan, att då man vill hus¬
Den 9 Mars, e. m.
483
hålla, man i stället misshushålla!’, och jag är verkligen rädd, att Stats¬
utskottet i detta fall är på god väg att göra det. Ty har man en
gång skaffat materialier och annat som för arbetet behöfves, för det¬
samma uppställt en viss plan och anställt den personal, som behöf¬
ves för arbetets bedrifvande, så kan det icke vara annat än misshus¬
hållning, om man kommer och säger, att arbetet nästa år skall be-
drifvas med ett mindre anslag än förut. Gud bevare oss från sådana
ekonomer och finansierer, som icke lärt sig att ihärdighet är den bästa
hushållning,, hvaremot ett afbrott icke kan annat än skada. Om an¬
ledningen till anslagets nedsättande, såsom det blifvit sagdt, är att
söka endast uti det närvarande finansiela trångmålet, så gifver denna
omständighet anledning till det. antagandet, att man ett annat år,
när finanserna blifva bättre än i år, ånyo skulle bevilja samma an¬
slag som förut. Ja, detta kan visserligen vara godt och väl, men då
har man emellertid sprängt den nuvarande organisationen och afske-
dat en del af de personer, som dervid varit anställde och hvilka kan¬
ske icke kunna fås igen. Med ett ord, man har skadat verket för
mera. än den besparing af 20,000 R:dr man nu vill göra. Vidare har
blifvit sagdt, att hela detta karteverk vore en lyx, men man kan väl
icke. kalla, för lyx sådant som länder till att befrämja vetandet. Är
då ingenting annat nödvändigt än att baka bröd? Bör man icke göra
något äfven för att befrämja kunskaper och upplysning? Sådant kan
jag åtminstone icke kalla för lyx. Man påstår också att det här karte-
verket går så långsamt, men går det, så går det åtminstone något,
hvaremot om det afstadnar, så går det icke alls. Då dertill kommer,
att dessa kartor, såsom man sagt och h vil ket jag har all anledning
tro vara sannt, verkligen tjena till underlag för det geologiska karte-
verket, jag vill ej säga äfven för det topografiska, så är det naturligt,
att om man afbryter det ekonomiska karteverket, så måste man också
afbryta det geologiska eller ock tillsätta särskilda kartografer för att
verkställa de arbeten, som nu äro undangjorda genom det ekonomi¬
ska, och detta synes mig ej blifva någon vinst. Men det är ej nog,
att dessa kartor äro nödiga till stomkartor för de geologiska; Sta¬
tens agronomer hafva förklarat, att de varit af gagn för dem vid
undersökningar för vattenaftappningar och dylika företag, och det
lärer väl ej kunna bestridas, att ej dessa kartor, om de än icke äro fullt
exakta,. dock. lända enskilde jordägare till gagn. Detta har åtmin¬
stone visat sig vara fallet i Upland, öfver hvilket landskap kartever¬
ket är afslutadt, och der flera jordägare förklarat sig hafva haft stor
nytta, af detsamma. Då vi i alla fall hållit på så länge, så tycker
jag vi höra. unna våra efterkommande att få se arbetet fullt afslutadt,
äfven om vi sj elfva icke kunna allesammans under vår lifstid få nå¬
got godt deraf. För min del får jag derföre anhålla, att, med afslag
å Utskottets hemställan, anslaget till detta karteverk måtte bestäm¬
mas till det belopp Kongl. Maj:t föreslagit.
Herr Lagerstråle: Den siste talaren har redan till besvarande
upptagit de inkast, som blifvit gjorda emot detta anslags bibehållande
till samma belopp som förut. Jag kan således hufvudsakligen in¬
skränka mig till att instämma med Grefve Mörner. Men jag ber att
484
Den 9 Mars. e. m.
få meddela en närmare förklaring i anledning af hvad Herr Hazelius
fann sig föranlåten att yttra med anledning af en detta betänkan¬
de bifogad reservation. Het står i denna reservation följande: “Eme-
“dan detta karteverk numera blifvit beräknadt till underlag för de
“topografiska och geologiska karteverken, så torde besparingarne blifva
“högst obetydliga i förhållande till den valuta, som för samtliga an¬
klagen till kartearbeten erhållas. På grund häraf och då de eko¬
nomiska och geologiska karteverken äro af större nytta än det to¬
pografiska, anhåller jag vördsamt, att Riksdagen måtte lemna bifall
“till Kongl. Maj:ts Proposition samt fördenskull anslå till Rikets
“ekonomiska karteverk enahanda belopp som förlidet år med 60,000
“Ridt R:mt.“ Det är onekligt, att det ekonomiska karte verket ej kan
betraktas såsom underlag för det topografiska, emedan de triangel-
mätningar, som ligga till grund för det ekonomiska karteverket, verk¬
ställas af topografiska korpsen, hvars arbeten således i detta hänse¬
ende föregå det ekonomiska kärteverkets, men de stomkartor, som
upprättas för detta sednare, finnas alltid qvar och tjena sedermera till
gagn för såväl de topografiska som geologiska karteverken, hvilka på
grund af dessa stomkartor upprättas. En omständighet, som för närva¬
rande mycket talar för de ekonomiska kart-arbetenas bedrifvande i oför¬
minskad skala, men äfven föranleder, att det topografiska karteverket ej
kan under den närmaste framtiden få mycket till godo af det ekonomiska,
är behofvet att företrädesvis kartlägga de trakter, som skola af geologerna
undersökas, hvarföre planen för det ekonomiska karteverket i främsta
rummet måste afse att kartlägga de trakter, der geologerna skola
framgå. Det bör deremot ej kunna vara till särdeles men, om. man
härigenom kommer att dröja med sådana kartor, som lämpa sig för
topograferna, och det torde ej böra läggas det ekonomiska karteverket
till last, att det först börjat med de arbeten, som skulle lemnas till
geologiska karteverket, eftersom dessa trakter i alla fall förr eller sed¬
nare skola kartläggas, och de triangelmätningar som för sådant än¬
damål verkställas äro lika behöfliga för det topografiska som det
ekonomiska karteverket.
Skulle man frånträda alla sådana företag, för hvilkas afsilande
erfordras en längre följd af år, så skulle många påbörjade arbeten
varit öfvergifna. Jag vill i sådant afseende åberopa afvittrings- och
storskiftesverken, som fortgått en så lång följd af år och nu smånin¬
gom närma sig sin fullbordan. Skulle denna sats vid arbetenas bör¬
jan gjort sig gällande, så skulle man helt och hållet öfvergifvit tan¬
ken på dessa gagneliga arbeten, enär de naturligtvis ej kunnat verk¬
ställas annat än successive. Numera äro dock storskiftena och afvit-
tringarne fullbordade i några län och i de öfriga närma de sig slutet.
På samma sätt lärer det väl komma att gå med det ekonomiska karte¬
verket, om det får bibehålla sitt anslag och bibehålla terrängen för
sina undersökningar. På de skäl, jag nu haft äran anföra, anhåller
jag att få förena mig med dem, som, med afslag å Utskottets förslag,
anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
.-Friherre Funck: Uti den hemställan Stats-Utskottet här gjort,
kan jag ej instämma. Då denna fråga vid förra riksdagen förekom
Den 9 Mars, e. m.
485
och samma nedsättning af Stats-TJtskottet föreslogs, så var jag äfven
då af den mening, att denna nedsättning ej vore lämplig. Jag har
ej funnit någon anledning att frånträda denna åsigt. Denna fråga
genomdiskuterades så grundligt vid förra riksdagen, att Stats-Utskottet,
som jag tror, saknat tillräcklig anledning eller rättare icke haft nå-
gon anledning alls att nu ånyo framkomma med denna nedsättning.
»ess då gjorda förslag ogillades af begge Kamrarne, och det högre
anslaget beviljades, och i år har ingen enskild motionär ens, såsom
förra året, väckt fråga om anslagets nedsättning. Jag kan då ej för¬
stå, hvarför Utskottet företog denna nedsättning. Man har visserli¬
gen sagt, att detta skett på grund af de finansiela förhållandena, men
jag vill ej ens medgifva, att dessa, jemförda med fjolårets, äro af
beskaffenhet att påkalla en sådan nedsättning. Utan att ingå i sjelfva
saken, ber jag endast att få yttra några ord med afseende å den långa
tid, som skulle åtgå innan arbetet hunne fullbordas. Enligt hvad vid
sista riksdagen upplystes, har man beräknat, att, om det nuvarande
anslaget oförändradt bibehålies det kommer att åtgå omkring 40 år,
innan karteverket hinnerfblifva fullbordadt öfver hela landet. Detta
är visserligen en lång tid, men den är ej längre än den som dylika
karteverk erfordrat i andra länder. I Frankrike t. ex. börjades dessa
arbeten 1808 och hunno icke afslutas förr än 1848. I Baijern börja¬
des de likaledes 1808, men hade, sedan en kostnad af omkring 27,000,000
gulden blifvit å desammä nedlagda, ännu år 1860, såsom jag tror,
icke hunnit fullbordas. I de flesta Europeiska länder har man ansett
nödigt att förskaffa sig sådana karteverk. Om jag nämner Preussen
och Österrike, så bevisar detta icke mycket, men äfven i Wtirtem-
berg, Sachsen, Belgien, Spanien, ja till och med Portugal, finnas så¬
dana antingen färdiga eller under arbete. Då man talar om den
långa tid, detta arbete kraf ver och att, när det en gång blir färdigt,
det till följd deraf ej skall komma att uppfylla alla de fordringar,
man å ett sådant kan uppställa, så synes mig, att man bör betänka,
att följden af anslagets nedsättning icke kan blifva annan, än att det
kommer att draga ändå längre ut på tiden, innan arbetet hinner full¬
ändas. Med ett ord, jag kan för min del icke finna annat än särde¬
les olämpligt att nu nedsätta detta anslag, och då härtill kommer,
att Andra Kammaren redan bifallit Kong! Maj:ts Proposition, så hem-
tar jag af denna omständighet ett ytterligare stöd för min anhållan
om afslag å den af Utskottet förordade nedsättning.
Herr Arrhenins: Sedan jag begärde ordet, hafva Henne ta¬
lare utvecklat frågan, så att jag lyckligtvis har mycket litet att til¬
lägga. Jag ber endast att få erinra, att hvad man kan kalla stats-
lyx beror på en olika uppfattning af föremålens beskaffenhet; men
för mig är det klart, att ett föremål sådant som detta, hvilket afser
att lära känna landets ekonomiska beskaffenhet och dess ekonomiska
resurser, är af den natur att det ej kan komma under titeln af lyx.
Yi skulle i sanning kunna skatta oss lyckliga, om vi icke hade nå¬
got annat att hänföra till lyx än detta karteverk, som enligt mitt för¬
menande under inga omständigheter kan rubriceras under denna titel.
486
Den 9 Mars, e. m.
Refererande mig till de tre sista talarnes anföranden förnyar jag min
anhållan om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Friherre Silfver sköld: Jag hade ej ämnat ytterligare trötta
Kammaren, men som några anmärkningar hafva blifvit gjorda mot
hvad jag förra gången yttrade, så anhåller jag att nu få besvara
dem. Man har här förebrått Ståts-Utskottet, att då det vid förra
riksdagen föreslog, att anslaget skulle upphöra, det nu endast till¬
styrkt dess nedsättande. Anledningen dertill är, att Utskottet, då det
såg, att den af detsamma vid förra riksdagen föreslagna nya plan
för detta arbete och i sammanhang dermed gjorda hemställan, att an¬
slaget måtte beviljas endast för ett år, icke vunno Riksdagens god¬
kännande, nu icke egde någon anledning att återkomma till samma
förslag. Vid denna riksdag åter har Utskottet utgått från finansiel
synpunkt, d. v. s. sökt att åstadkomma en besparing och på denna
grund föreslagit anslagets nedsättande; och detta har icke skett under
förutsättning, att man skulle nedsätta anslaget det ena året och höja
det ett annat år, ty detta medgifver jag hade varit stridande mot god och
ordnad hushållning, utan meningen har varit att verket fortfarande
skulle gå med ett lägre anslag. Ehuru en längre tid derigenom skulle
komma att åtgå, kan jag icke finna detta komma att medföra någon
egentlig skada, då arbetet i alla fall går så långsamt, att, när karte-
verket en gång blir färdigt, det måste vara fullkomligt antiqveradt.
Man har påstått, att detsamma för Upland, hvithet landskap är det
enda som hittills blifvit fullständigt afslutadt, skulle vara så oändli¬
gen upplysande. Jag har visserligen icke någon personlig erfarenhet
i detta hänseende, men jag har vändt mig till jordegare derstädes, och
dessa hafva förklarat, att de deraf ej kunde draga någon nytta. Men
har slutligen förebrått mig, att jag kallade karteverket för en lyx, och
detta skulle jag visserligen icke hafva gjort, om jag, lika med före¬
gående talare, ansett detsamma vara nyttigt för meddelande af kun¬
skap om landet, men i betraktande af den lilla skala, hvarefter denna
karta är upprättad, tror jag ej, att densamma lemnar en så, fullstän¬
dig åskådning af landet, att man derigenom kan inhemta någon kun¬
skap om detsammas beskaffenhet, utan tror jag, att den endast är en
illustration till vår landtbruksstatistik; och får jag på den grund vid¬
blifva mitt yrkande om bifall till Utskottets förslag.
Friherre von Essen: Då man efterser hvilka belopp, som årli¬
gen utgå i vårt land för kart-arbeten, så finner man, att dessa i san¬
ning icke äro ringa. Till Sjökartekontoret utgå årligen 60,000 R:dr,
till afvittringsverket 183,000 R:dr, till Topografiska korpsens kart¬
arbeten 60,000 R:dr, till Sveriges geologiska undersökning 60,000
R:dr; till Landtmäterikontoret 95,000 R:dr, och slutligen har Kongl.
Makt i sin Proposition för det ekonomiska karteverket ifrågasatt 66,000
R:dr, deraf 20,000 R:dr för arbetena i Norrbottens län. Man finner
således, att den summa, som blifvit föreslagen att årligen utgå för
våra karteverk, utgör icke mindre än 524,000 R:dr. Då ett så betyd¬
ligt belopp årligen för detta ändamål utgått, har Stats-Utskottet, an-
ett sig pligtigt att till följd af den närvarande finansiela ställningen
487
Den 9 Mars, e. in.
söka göra indragning på något af dessa anslag. Skälet åter hvarföre
man hufvudsakligen vände sig till detta anslag var, att da det, till
fölid af arbetets vidlyftighet, i alla fall skulle komma att draga ut i
‘24 ar innan det hunne blifva färdigt, så ansag man det vara af min¬
dre vigt, om denna tid förlängdes med ett eller annat ar. Man an¬
såg vidare, att, då afvittringsverket vore sa långt framskridet, att
detsamma kunde antagas blifva slut om några ar, en del af (Man-
slag* som dertill utgått, då kunde användas att forcera det hai ifraga-
varande arbetet; att inkomsten genom försäljning af de ekonomiska
kartorna skulle stiga, i samma mån allmänheten larde kanna dem och
funno dem vara för sig nyttiga; samt att slutligen den besparing, som
kunde uppkomma genom ekonomiska karteverkets förenande^ med
Landtmäterikontor et, skulle blifva större än man vantat. Pa alla,
dessa skäl faun Utskottet sig befogadt att tillstyrka enahanda ned¬
sättning i detta anslag som förra året. Da härtill kommer, att den
del af detta karteverk som omfattar Norrbottens län kan antagas
blifva färdig om 5 ä 6 år, och man då kan tillägga det anslag af
20 000 R:dr, som till detsamma utgått till kart-arbetena inom det of-
riga Riket, så kan det ej synas mig orätt att bifalla den af Stats¬
utskottet föreslagna nedsättnmgen. Hvad det betr affär att Ancha
Kammaren redan afgjort denna fråga i enlighet med Kongl._Maj.ts
Proposition, sfi ber jag att få upplysa, att detta skett efter votering och
med^ endast en rösts majoritet, hvadan man derutaf icke torde kunna
hemta något stöd för ett utslag å Utskottets hemställan. Pa nu an¬
förda skal får jag yrka bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Bennich: Vid sista riksdagen, då denna fråga förevar,
bekämpade jag efter mina krafter lifligt _ Stats-Utskottets yrkande,
som äfven då gick ut på eu nedsättning i denna angelagna utgitts-
iiost ehuru till följd af någon oförklarlig missuppfattning af proto¬
kollet synes, som om jag yrkat bifall till Stats-Utskottets förslag. Jag-
ber nu att jemte rättelse af denna missuppfattning, fa förklara, att
anger detta ekonomiska karteverk af en sfi utomordentlig vigt för
vå°rt land att en tillfällig förlägenhet i statskassan aldrammst på
detta område bör föranleda till eu besparing, som jag icke kan finna
annat än i högsta grad olämplig; och får jag derföre anhålla om bi¬
fall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Grefve Sparre, Eric: Då en ledamot af Stats-Utskottet har
vtt-rat att jordegare inom Upland skulle sagt, att detta karteverk vis¬
serligen kunde vara agreabel!, men att någon nytta åt detsamma ej
kunnat hemtas, sfi är jag, såsom äfven jordägare i Upland i_ tillfälle
att säga, att min erfarenhet är alldeles motsatt. Jag betvifiar, att
det finnes någon aldrig så litet betydande jordegare i Upland, som
icke redan lagt sig till dessa kartor och deraf dragit väsendtlig nytta.
Det är af en ej ringa vigt att få se jordegorna sammanförda under
sina olika kategorier, såsom här är fallet. Om ock ett misstag na¬
tron gång skett — och sådana äro nästan oundvikliga vid kompile¬
rande af ett, sådant arbete som detta — så kan det väl ej derföre
vara skäl att tillintetgöra hela saken; det kan endast vara eu anled¬
488
Den 9 Mars, e. m.
ning att tillse, det arbetet verkställes med större sorgfällighet och
att de fel, som kunna förefinnas, rättas. Beträffande de anmärkningar
som blifvit framställda, så har det blifvit upplyst, att dessa äro af
obetydlig vigt och ej nagra andra än sådana som kunna förekomma
utan att arbetets värde derigenom förringas. Med afseende å den
lilla skala hvaruti kartorna äro affattande, och som man förmenat göra
en fullkomlig precision omöjlig, så är jag i tillfälle att upplysa att
kaitorna utarbetas i dubbelt sa stor skala, som den i hvilken de ut-
gifvas; konceptkartan uppgöra nemligen uti ^^idels skala, men
för att minska kostnaden tryckes den i ?n^:dels skala. Om vi en gång
fa ett fastighetsbok-system mfördt i vårt land, så tror jag att de eko¬
nomiska kartorna, sådana de nu göras, komma att blifva ett högst
vigtigt underlag for detsamma. Man tycker att det är mycket att vi
årligen utgifva 4 ä 500,000 R:dr för våra karteverk, men ffbetryckJ
ma val btaten ej vara och Rikets finanser så dåliga, att vi ej kunna
hafva rad att uppmäta vårt land, att söka skaffa oss upplysningar
om _ dess naturliga beskaffenhet och lära oss känna hvad vi ega • _
ja, jag går så långt, att jag vågar påstå, att ett land, som ej skaffar
sig..ett fullständigt karteyerk, icke är långt framskridet i odling. Den
värsta anmärkningen, som kan göras emot detta karteverk, är att det
gar långsamt, och att, innan det hinner blifva färdigt, landets beskaf¬
fenhet redan hunnit undergå åtskilliga förändringar. Det är sannt
och dessa förändringar äro en följd af den framskridande odlingen’
men ej kan denna omständighet vara eu giltig orsak att fördubbla
tiden, inom hvilken arbetet kan blifva färdigt, och hvithet skulle blifva
följden af anslagets nedsättning till hälften. Då dessutom denna
Kammare sistlidet ar, efter långvarig diskussion, biföll detta anslag
och da det blifvit upplyst, att detsamma nu blifvit i Andra Kamma¬
ren bifallet, sa kan jag ej förmoda annat, än att Första Kammaren
i konseqvens med sfft då fattade beslut, bestämmer anslaget till det
anhålla ^ äs^a<^e beloppet; och derom vågar jag i ödmjukhet
, Herr Od eib er g: Jag kan ej neka, att jag med en viss förun¬
dran läst fetats-Utskottets Utlåtande i denna punkt. Stats-Utskotfet
har nemligen denna riksdag i likhet med den förra, föreslagit en
nedsättning i det af Kongl. Maj:t begärda anslaget till Rikete eko-
nonuska karteverk fastan begge Kamrarne vid förra riksdagen, emot
Stats-Utskottets Utlåtande, beviljade hvad Kong! Maj:t begärt och
fastän någon enskild motionär vid denna riksdag icke påyrkat’ned¬
sättning i anslaget till detta ytterst vigtiga ändamål. Jag- säger att
yttersta vigt, ty att känna sin ekonomiska ställning’ är
Staten ^ f°r °°h 6n’ vare sig det är fråSa om en enskild eller
Man anser för närvarande, att de statistiska arbetena, som pågå
aro åt största vigt och intresse, enär man derigenom får kännedom
om landets förmåga att producera, om dess areal i åker och äng o
S; v.; men huru är det möjligt, att dessa arbeten skola kunna fort¬
sattas, om ei de ekonomiska karteverken föregått. Dessa äro nemli-
Den 9 Mars, e. m.
489
gen ej blott, såsom man här velat påstå, en illustration till de stati¬
stiska arbetena, utan eu ovilkorlig grundval för desamma.
Man har, såsom skäl för anslagets nedsättande, åberopat, att en
så lång tid skulle åtgå, innan detta karteverk blefve färdigt — jag
har till och med hört emot detsamma anföras, att det ej blefve fär¬
digt i vår tid. Men, mine Herrar, huru många arbeten finnas ej i en
stat, hvarmed man i flera år måste sysselsätta sig. Det är naturligt¬
vis ej möjligt att på en gång uppkalla alla de krafter, som behöfvas
för att uppmäta ett helt land; med ett sådant arbete måste man hafva
tålamod, och då man anser det nyttigt, bör man till detsamma sna¬
rare anslå större medel än göra inskränkningar, hvarigenom arbetet
naturligtvis än ytterligare måste försenas.
.Tåg kan icke annat än på det högsta tillstyrka Kammaren, att,
med afslag å hvad Stats-TJtskottet i denna punkt hemställt, bifalla
Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga Proposition.
Herr Hazelius: För att besvara det inkast, som blitvit gjordt
emot alla våra karteverks kostnad, hvilken skulle uppgå till omkring
en half million, ber jag Kammaren taga i betraktande, att den stora
kostnaden icke har sin grund uti kartverken i och för sig sjelfve —
det är nemligen intet öfverflöd på karteverk — utan i vårt lands na¬
turliga beskaffenhet. Deri, mine Herrar, ligger hemligheten. Vore
vårt land en liten park, såsom Seeland och Fyen, eller till och med
en större park, såsom England, skulle arbetet kunna drifvas i stor
skala och snart blifva färdigt; men i vårt vidsträckta land kan ar¬
betet ej gå fort, äfven med temligen stora anslag. Det är landets
vidsträckthet, som naturligtvis orsakar, att många år måste förflyta,
innan arbetet blir färdigt. Således måste man betänka sig, innan
man påbörjar ett sådant arbete. Bryr man sig icke om att skaffa
sig kännedom om sitt land, anser man det likgiltigt huru det är be¬
skaffad^ anser man en jordbruksstatistik ej förtjena de millioner den
skulle kosta, är intresset för landets geologiska förhållanden ej så
stort, att man anser det löna mödan derpå använda stora kostnader,
enär det skulle dröja alltför länge, innan en geologisk karta blefve
färdig, anser man på samma sätt, att, enär en topografisk karta öf¬
ver Sverige ej kan blifva färdig på 40 ä 50 år, det icke han vara
skäl gifva något anslag härtill — nåväl! då bör man ej företaga sig
sådana arbeten, utesluta vissa eller alla. Men om ett litet folk, bo¬
satt i ett vidsträckt land, vill lära känna huru landet är beskaffadt
i statsekonomiskt, i vetenskapligt-geologiskt, i fysiskt-geografiskt af¬
seende, så bör man gifva anslag härtill, men icke det ena året ett
litet och det andra ett stort anslag. Då är det rättare att säga: Vi
hafva icke vidare tillfälle att gifva anslag härtill, ty att bestämma
ett så litet anslag, att arbetet ej kan utföras efter den en gång upp¬
gjorda planen, är med en klok hushållning ingalunda öfverensstäm¬
mande.
Detta har jag velat nämna såsom svar på den halfva millionen
till våra karteverk; och jag har endast att tillägga, att det ingalunda
har vållats af karteverken, att vårt land utgör omkring 8,000 geogra¬
fiska qvadratmil.
490
Den 9 Mars, e. m.
Herr Nordenfelt: Då jag inom Stats-Utskottet biträdt detta
förslag, torde det tillåtas mig att redogöra för mina skäl härtill.
Denna ekonomiska karta är, såsom jag förra Riksdagen närmare
sökte utreda, endast en vacker illustration till jordbruksstatistiken,
men dess ekonomiska nytta är, enligt mitt förmenande, alldeles ingen.
Stomkartan i ,^00 är högst förtjenstfull och nyttig; de statistiska be-
räkningarne af arealen äro jemväl till stort gagn; men den samman¬
dragna kartan i ^00, hvilken tryckes och utlemnas till allmänheten,
har, efter mitt förmenande, intet värde för jordbruks väsendet, ty der¬
till är den för liten, emedan någon tillförlitlig arealberäkning ej kan
göras på denna karta. Vill man veta något säkert, måste man gå
upp på byrån och se konceptkartorna. För att vara endast en geo¬
grafisk karta är den tryckta kartan för stor och ohandterlig; den är
nämligen uppgjord häradsvis, och sålunda blott för ett län fördelad
i flera lappar, i följd hvaraf man har svårt att få någon öfversigt öf¬
ver landet. Jag är derföre öfvertygad om, att graveringen och tryck¬
ningen af den ekonomiska kartan i 5^00 är öfverflödig, helst som man
kort efter det denna karta utkommit, får först en geologisk i samma
skala och sedan en topografisk karta i 700000-
Om jag ser till hvad som blifvit uträttadt i Norrbotten, så finner
jag, att man der gått tillväga på ett mera praktiskt sätt, hvarföre man
också öfver detta vidsträckta landskap med hälften så stort anslag-
snart har en fullständig karta, under det att de öfriga delarne af lan¬
det sakna sådana. Jag undantager likväl då Upland, som trenne
särskilda gånger blifvit uppmätt och än flera gånger uppritadt. Denna
karta öfver Norrbotten är uppgjord i Tl,TtV,f,n'.dels skala och upptager
icke onödiga detaljer, hvarföre den ock gifver en bättre öfversigt öfver
landet.
När jag således biträdt Stats-TJtskottets förslag, har det skett y
den förhoppning, att genom dess antagande planen för det ekonomi¬
ska kart-arbetet skulle komma att ändras, hvilken såsom jag tror,
skulle vara nyttigt för sjelfva saken och nödvändigt med afseende
på de stora utgifter, som våra många karteverk kräfva.
Jag får på denna grund yrka bifall till hvad Utskottet i denna
punkt föreslagit.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag bär begärt ordet med_an¬
ledning af den siste talarens yttrande. Mig förefaller det nemligen
oriktigt att anslå 20,000 R:dr till Norrbotten, och endast en lika stor
summa till hela det öfriga landet, hvilket naturligtvis derigenom skulle
blifva stjufmoderligt behandladt. Att man deruppe ! Norrbotten kan
vara belåten med en karta af 700000 storlek, anser jag ej vara besyn¬
nerligt, då man har ganska litet att skrifva in på den kartan. Der
man kan få gå många mil utan att påträffa en mensklig boning, be-
höfver man icke taga kartan i så stor skala.
Jag har varit i tillfälle att något följa användandet af de medel,
som blifvit till ifrågavarande karteverk anslagna, och då man vet, att
större besparingar blifvit gjorda på anslaget till Norrbotten än på
Jet till landet i öfrigt, tror jag för min del allt skäl förefinnes att
Den 9 Mars, e. m.
491
med afslag å Utskottets förslag, bifalla Kong! Majtts i ämnet aflåtna
Proposition, hvilket jag påyrkar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, afl under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till Stats-Utskottets förevarande hemställan och dels att Kam¬
maren, med afslag å samma hemställan, för så vidt den skilj de sig
från Kongl. Maj:ts nådiga framställning i ämnet, skulle bifalla samma
framställning; gjordes först proposition på bifall till Utskottets hem¬
ställan, hvarvid svarades många nej, blandade med ja, och sedermera
proposition på afslag å samma hemställan i dess från Kongl. Maj:ts
framställning afvikande del samt bifall till sistberörda framställning,
då svaren utföllo med många ja, blandade med nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
7:de punkten.
Bifölls.
8:de punkten.
Herr Nis ser: Stats-Utskottet har, i denna 8:de punkt, tillstyrkt,
att för 1870 års omkostnader vid jernvägstrafiken skulle anvisas ett
förslagsanslag af 4,300,000 R:dr, att af trafikmedlen direkte utgå.
Jag ber att i Kammarens minne få återkalla, att förra året, då
Kongl. Maj:t framlade förslag till trafikens ordnande, detsamma, efter
en lång och sakrik diskussion, blef af Riksdagen förkastadt. . Detta
skedde hufvudsakligen under den förutsättning och förhoppning, att
betydliga besparingar i kostnaderna för denna trafik skulle kunna be¬
redas. Sedan detta förslag blifvit förkastadt, framställdes förslag till
en normal-löne-stat vid Statens järnvägstrafik, hvilket jemväl af Riks¬
dagen afslogs. Om Riksdagen handlade klokt förra året, sa vet jag
ej, hvarföre Riksdagen icke skulle handla på samma sätt i år; och
det så mycket heldre som af Stats-Utskottets utlåtande inhemtas, att
vi hafva att förvänta nådig Proposition rörande grunderna för för¬
valtningen och särskildt för aflöningen af den vid trafiken, anställda
personal. När vi få ett sådant förslag, så iran jag sannerligen ej för¬
stå, hvarföre., vi på förhand skulle bestämma ett förslagsanslag och
sedan ingå i en detaljerad pröfning af ett förslag i sin. helhet. Fin¬
nes verkligen någon anledning härtill? Skulle den möjligen få sökas
i ett ökadt förtroende för Trafikstyrelsen och det sätt, hvarpå den
handlat? Skulle ett sådant förtroende ega rum, vore det mycket
glädjande för mig; men hvaraf kan detta vara föranledt? Det skulle
förmodligen vara af den berättelse från Trafikstyrelsen, som vi fått
emottaga. Men häraf inhemtas, att utgifterna i förhållande till brutto¬
inkomsten för sista året ökats från cirka 59 ' procent till. 60 1 pro¬
cent, i stället för att minskas. På sidan 10 finnes bruttoinkomsten
för år 1867 upptagen till 6,017,049 R:dr 8 öre, och om, såsom Trafik¬
styrelsen förklarar, utgifterna för drift och underhåll varit endast här
ofvan nämnde 60 J: procent af bruttoinkomsten, vill det synas, som.
492
Den 9 Mars, e. m.
skulle behållningen blifvit skäligen nöjaktig; men vi finna längre ned
på nämnda sida, att den verkliga behållningen, som är för Riksgälds-
kontoret afsedd, utgör endast 1,068,581 R:dr 62 öre, och således knappt
18 procent af inkomsterna. Detta synes mig vara ett ytterligare skäl
att icke bifalla Utskottets nu föredragna förslag; Och då i alla hän¬
delser vi ju snart komma att få se och pröfva Kongl. Maj:ts förslag
i sin helhet, anhåller jag, att punkten måtte blifva till Utskottet åter¬
remitterad.
Friherre Raa.b, Adam: Såsom den föregående talaren anmärkt,
har Utskottet i sitt utlåtande antydt, att vi hafva, under loppet af
denna Riksdag, att förvänta en nådig Proposition rörande grunderna
för förvaltningen och särskild! för aflöningen af den vid trafiken an¬
ställda personal; och den frågan måste man derföre ovilkorligen göra
sig: af hvad anledning har Utskottet då skyndat sig, att, innan den
Kongl. Propositionen hunnit ankomma, tillstyrka ett förslagsanslag
för 1870 års omkostnader vid jernvägstrafiken, hvilket anslag dess¬
utom. är betydligt större än under föregående år? Man har så myc¬
ket större skäl att förundra sig öfver detta Utskottets åtgörande, som
Utskottet vid förra Riksdagen uppsköt frågan om förslagsanslags be¬
viljande i afvaktan på Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag
till normalstat. Om vi vidare se på Stats-Utskottets utlåtande vid
denna Riksdag, N:o 38, angående reglering af utgifterna under Sjunde
Hufvudtiteln, så finna vi, att Utskottet uppskjutit frågan om utgif¬
terna för Postverket, Tullverket och Skogsväsendet, enär angående
dessa utgifter _ skulle, med anledning af Kongl. Maj:ts derom aflåtna
nådiga Propositioner, framdeles särskilda utlåtanden afgifvas. Under
sådana förhållanden kan jag icke finna annat, än att Utskottet hand¬
lat inkonseqvent, då det framkommit med ifrågavarande förslag förr
än sjelfva hufvudfrågan, den Kongl. Propositionen, blifvit behandlad.
Skulle, emot förmodan, en sådan Proposition uteblifva, ligger dock i
Utskottet en sådan mängd motioner rörande reglering af jernvägs¬
trafiken, hvilka kräfva behandling af Utskottet, att man icke lärer
sakna tillfälle att ingå i bepröfvande af dessa förhållanden.
På dessa skäl anhåller jag, att denna punkt måtte blifva till Ut¬
skottet återremitterad.
Friherre Silfversköld, Nils August: De två föregående ta-
larne hafva beskyllt Utskottet för att hafva handlat utan nödig kon¬
seqvens, då det här framställt förslag om anvisande af förslagsanslag
för omkostnaderna vid jernvägstrafiken, men sedan tillstyrkt att upp¬
skjuta behandlingen af utgifterna för post- och tullstaterna samt
Skogsväsendet, intilldess Kongl. Maj:ts Propositioner rörande dessa
ämnen blifvit pröfvade.
Jag trodde, att den stora olikhet, som förefinnes emellan Statens
järnvägstrafik, å ena, samt nyss omförmälda stater, å andra sidan,
icke skulle kunnat undgå någon, som satt sig in uti detta ämne.
Hvad beträffar post- och tullstaterna, så innefatta de till största
delen aflöningsstater, och Propositionen om skogsväsendet innefattar
Den 9 Mars, e, ni
493
endast aflöningsstater. För dem kan man således med visshet upp¬
göra en stat, hvilken kan i det närmaste på förhand bestämmas.
Hvad deremot anslag till Statens jern vägstrafik angår, så inne¬
fattas deri visserligen aflöningsstater, men öfriga omkostnader för
j ermvägstrafik en, 'hvilka äro de hufvudsakligaste, äro beroende af den
rörelse, som finnes i landet. Dessa omkostnader i sin helhet måste
man beräkna efter ett visst förhållande till bruttoinkomsten. Skulle
man nu, med afseende på detta förslagsanslag, besluta att blott spara
— detta är den enda grund, hvarifrån man utgår — så skulle det
kunna hända, att, vid sista månaden af året, anslaget vore slut och
trafiken måste inställas. Det har derföre förekommit Stats-Utskottet
tydligt, att man borde bestämma omkostnaderna till en viss procent
af den inkomst, Riksdagen redan beräknat utaf järnvägstrafik en; och
på detta sätt har Utskottet kommit till samma belopp som det, hvit¬
het återfinnes i den Kongl. Propositionen, eller 4,300,000 R:dr.
Jag kan ej finna, att Riksdagen häraf på minsta vis är förhin¬
drad, att, om den vill, i de mest minutiösa detaljer pröfva förslaget
om personalstaten. De öfriga utgifterna åter bör man, enligt mitt
förmenande, sätta på förslag.
Under sådana förhållanden vet jag icke hvartill en återremiss
skulle tjena; och jag får derföre yrka bifall till Utskottets utlåtande
i denna punkt.
Herr Wsern: Jag är till största delen förekommen af Friherre
Silfversköld, och ber att endast få tillägga några ord.
Med anledning af den andre talarens yttrande, att genom Stats¬
utskottets ifrågavarande förslag utgifterna för jern vägstrafiken skulle
blifva betydligt förökade, vill jag erinra, att Utskottet ingalunda af-
sett att öka utgifterna. Dessa hafva endast blifvit beräknade till ett
visst belopp, och orsaken, hvarföre man vid denna beräkning kom¬
mit till en högre siffra än förut, har varit den, att vid slutet af inne¬
varande år förväntas en utsträckning af de färdiga banorna med om¬
kring fyra mil, hvarigenom naturligtvis kostnaderna måste ökas. Det
är för en verklig kännedom af Statsverkets ställning lämpligast att
för förslagsanslag beräkna den siffra, hvartill det är mest sannolikt
att anslagen i verkligheten skola uppgå. Beräknar man dem lägre,
skola de dock alltid utgå med det belopp, som verkligen för ända¬
målet erfordras. När t. ex. Kammaren för några dagar sedan höjde
anslaget till fångars vård och underhåll, så skedde detta, emedan man
funnit den siffra, hvarmed detta anslag förut varit i staten uppförd,
hafva under de sednare åren så betydligt öfver skridits. Hvad be¬
träffar den inkonseqvens, hvartill Utskottet skulle gjort sig. skyldigt,
då det tillstyrkt detta förslagsanslag, men förklarat sig vilja, i sam¬
manhang med Kongl. Maj:ts derom aflåtna Propositioner, pröfva ut¬
gifterna för post-, tull- och skogsstaterna, så bör jag nämna, att det,
med afseende på dessa, är fråga om bestämda anslagsbelopp, hvilka
således ej kunna pröfvas utan i sammanhang med de Kongl. Propositio¬
nerna. Här åter gäller det att, efter de beräknade inkomsterna för
jern vägstrafiken, approximativt beräkna utgifterna. Och genom bifall
till det, på grund af dennna beräkning, tillstyrkta förslagsanslag, hin¬
494
Den 9 Mars, e.Km.
dras icke, på sätt Friherre Silfversköld redan omförmält, Riksdagen
i något afseende att i de minsta detaljer pröfva den aflöningsstat för
1 ernvägstrafiken, som framdeles kommer att för Riksdagen fram¬
läggas.
På dessa grunder och med åberopande af de giltiga, skäl, Kongl.
Maj:t i sin Proposition framlagt för ifrågavarande anslags beräkning
till den af Stats-Utskottet föreslagna siffra, anhåller jag om bifall
till hvad Stats-Utskottet i denna punkt hemställt.
Herr von Ehrenheim: Jag är så fullständigt förekommen af
de tvänne Stats-Utskottets ledamöter, hvilka, efter det jag begärde
ordet, yttrat sig, att jag rörande sjelfva saken icke har något att
tillägga. Jag ber endast få nämna, att Kongl. Maj:ts Proposition
med förslag till utgifts stater för Statens järnvägstrafik snart kommer
att till Riksdagen öfverlemnas; och att, ehuru personalen vid de nu
befintliga jernvägarne blifvit inskränkt, slutsumman likväl blifver
större än fjolåret, hvartill orsaken till stor del är att söka uti den
redan omförmälda omständigheten, att en ny handel af omkring fyra
mils längd kommer att öppnas, hvars trafikerande naturligtvis ökar
utgifterna för det hela.
Jag tror derföre, att den af Kongl. Maj:t beräknade och af Stats-
Utskottet tillstyrkta förslags anslags summan icke kommer att öfver¬
stiga behofven, hvarföre ock Kammaren torde bifalla hvad Utskottet
i denna punkt föreslagit.
Friherre Raab: Jag ber att få ännu yttra några ord. De Her¬
rar ledamöter af Stats-Utskottet, som yrkat bifall till denna punkt
hafva egentligen hållit sig till den omständigheten att frågan här
gällde ett “förslagsanslag11 och en “beräkning", samt att ett bifall till
denna punkt icke skulle binda händerna på Representationen vid gransk¬
ning af den aflöningsstat för j ernvägstr afiken som blefve af Kongl.
Maj:t framlagd. Men här är frågan om att göra en grundsats gäl¬
lande, den nemligen att, för en grundligare beräkning af förslagsan¬
slagets belopp, man icke bör bestämma detsamma annat än i sam¬
manhang med aflöningsstatens fastställande, det vill säga sedan man
sett, hvilka besparingar kunna derå göras. Man har äfven sagt, att
det vore omöjligt att kunna bestämma på riks dal erstalet det anslag,
som för 1870 kan vara för detta behof erforderligt, men jag ber eder,
mine Herrar, betänka att samma förhållande eger rum med flera an¬
dra stater såsom t. ex. poststaten, der Representationen omöjligen
kan på förhand säga, huru mycket postverket kan behöfva för att
framskaffa sina fordon, eller huru mycket det får betala i skjutspen¬
ningar för sina diligenser o. s. v. Detta hindrar oss emellertid icke
att behandla utgiftsstaterna för dessa verk i ett sammanhang.
Hvarföre skola vi då här handla annorlunda, än vi göra då frå-
fan är om post-, tull- och skogsstaterna? Någon egentlig tidsförlust
an icke heller uppkomma, om vi afvakta resultatet af de utan tvif¬
vel allvarliga försök att iakttaga sparsamhet, som Stats-Utskottet
kommer att göra vid granskningen af aflöningsstaten; och då den
önskan om en på billigare sätt ordnad j ernvägstrafik, som öfver allt
Den 9 Mars, e. m.
495
uttalats — bör föranleda Utskottet att tillse, om icke en förändrad orga¬
nisation af denna del af förvaltningen skulle medföra väl behöfliga
och kanske till beloppet icke så obetydliga besparingar — vare detta
sagdt utan att jag härmed vill hafva riktat någon anklagelse emot
Jernvägsstyrelsen för slöseri — synes det mig vara skäl att genom
en återremiss hålla frågan om detta anslags belopp öppen. Man bör
i det afseendet alltid komma sanningen närmare, då man har klart
för sig, hurudan sj elfva organisationen kommer att blifva. Jag yrkar
således återremiss, och detta så mycket heldre som, om kanhända
Stats-Utskottets tid icke skulle räcka till att vid denna riksdag defi¬
nitivt behandla aflöningsstaten, vi kunde för nästa statsreglerings-
period vara af vårt bifall till denna punkt bundne vid en anslags¬
summa, hvilken vid granskning af detaljerna inom denna förvaltnings¬
gren kimde tåla nedsättningar i betydlig måtto.
Grefve Mörn er, Carl Göran: Uti det statsrådsprotokoll som
är bilagdt Kongl. Maj:ts ifrågavarande Proposition, finnas upptagna
dels ett förslag till aflöningsstat för jernvägstrafikens tjensteman och
betjening för år 1870, dels ock ett förslag till omkostnadsstat för Sta¬
tens järnvägstrafik för samma år, hvilka båda förslag legat till grund
för den af Departements-chefen uppgjorda beräkning öfver de utgifter,
som för år 1870 kunde för järnvägstrafik en erfordras. Vid genom¬
läsning af dessa stater finner man, bland annat, deri bibehållen en
post, hvilken vid förra riksdagen mycket omtvistades, nemligen af-
löningen för distriktschefer — befattningar som man just icke ville
erkänna såsom nödvändiga, helst så många andra chefer finnas, som
resa, fritt på jernvägarne och kunna inspektera dem, samt det icke
kan vara behöfligt, att cheferna bo på olika ställen, ty de resa nästan
lika fort från Stockholm som från något annat ställe. Aflöningen
för distriktscheferna har emellertid vållat en icke så obetydlig till¬
ökning i kostnaderna för byråafdelningen emot hvad 1869 års stat
upptager. Likaså äro utgifterna för maskin- och trafikafdelningarne
ökade; för banafdelningen åter minskade, hvilket härrör af den ifråga¬
satta ändringen i bevaknings- och underhållssystemet, som antages
komma att medföra en ansenlig besparing i extra dagsverken för
banans underhåll. Hvad Representationen kommer att säga om dessa
stater är emellertid ännu osäkert.
För min del finner jag således att det alldeles icke brådskar med
att nu i klump anslå en summa till ifrågavarande ändamål, i synner¬
het som en utredning snart nog kan komma att vinnas med afseende
å de verkliga behofven för Statens jern vägstrafik, utan anser jag
klokare att för nästkommande år såsom förslagsanslag uppföra sam¬
ma belopp som i detta års stat. Räcker det ej till, så är det ett
förslagsanslag, som således kan öfverskridas, men man har i sådant
fall icke, genom att bestämma siffran högre, likasom tagit på hand
att öka utgifterna.
Friherre Beck-Fri is: Då det af Utskottet föreslagna anslag
endast är ett förslagsanslag, och den detaljerade pröfningen af den
aflöningsstat för Trafikstyrelsen, som enligt statsrådsprotokollet är att
496
Den 9 Mars, e. m.
från Kongl. Makt förvänta, icke är beroende på fastställande af den
nu ifrågavarande anslagssumman, torde någon invändning häremot
icke lämpligen kunna göras. Deremot är det af vigt att, då man
bland Statens inkomster upptagit bruttoinkomsten af jern vägstrafiken
och beräknat den ganska hög, man icke sätter siffran för utgifterna
i och för trafiken alltför låg, och likaså är det af stor vigt, att man
icke låter bestämmandet af denna siffra anstå i afvaktan på den ut¬
redning af aftöningsförhållandena vid jernvägstrafiken, som kommer
att föranledas af den väntade Kongl. Propositionen, men troligtvis
först ganska sent kan af Utskottet medhinnas, under det att man
snart bör söka komma till klarhet om Riks-statens ställning. Att
Utskottet här tillstyrkt hvad Kongl. Maj:t föreslagit härrör deraf, att
några nya förhållanden sedan förra året icke, Utskottet veterligen, in-
trädt, hvarigenom behofven kunnat minskas. Att åter en förhöjning i
föregående årets anslag skett med 157,000 R:dr torde hufvudsakligen
hafva sin grund deri, att under nästa år fyra mil ny jernväg komma
att för allmänheten öppnas. Jag tillstyrker således bifall till Utskot¬
tets förslag.
Grefve Hamilton, Henning: Då frågan om inkomstbetänkan¬
det förevar, yrkades af en talare nedsättning i det belopp som var
beräknadt såsom bruttoinkomst af jernvägarne. Jag yttrade mig då
ej, och om jag gjort det skulle jag motsatt mig detta yrkande, enär
jag tror, att bruttoinkomsten verkligen skall uppgå till det beräknade
beloppet. Deremot befarar jag, att den nu ifrågavarande beräkningen
är för låg, och att således nettoinkomsten icke kommer att uppgå till
så stort belopp, som af Kong!. Maj:t och Stats-Utskottet antagits.
Om jag således skulle framställa något ändringsyrkande, vore det att
detta förslagsanslag skulle höjas, men då, såsom nämndt är, det är
ett förslagsanslag och svårighet således aldrig kan uppstå att erhålla
tillräckliga medel för trafikens besörjande, samt, efter det trafikmed¬
len numera ingå till Stats-kontoret, Finansministern eger tillfälle att
närmare tillse hvad behofvet i detta afseende bäfver, vill jag ej mot¬
sätta mig Utskottets förslag, utan yrkar bifall dertill.
Herr von Ehrenheim: Jag skulle icke hafva ånyo begärt or¬
det för att yttra mig i detta ämne, såvida fråga endast varit om åter-
remiss eller bifall till Utskottets förslag, men då en talare ifrågasatt,
att anslaget icke skulle beräknas till högre siffra, än som i detta års
stat är upptagen, måste jag motsätta mig ett sådant förslag, ty det
är icke rätt att bestämma ett förslagsanslag så lågt, att man nästan
med bestämdhet kan säga, att det kommer att utgå med ett högre
belopp. För öfrigt vill jag fästa samma talares uppmärksamhet derpå,
att fastställandet af detta förslagsanslag ingalunda utgör hinder för
pröfning i detalj af Kongl. Maj:ts Proposition med förslag till aflö-
ningsstater.
Grefve Mörner, C. G.: Jag kan, för min del, icke förstå, att
den omständigheten, att man anvisar större utgifter, försäkrar om en
större
Den 9 Mars, e. m .
497
större behållning, såsom .en talare tycktes föreställa sig. Jag tror
tvärtom, att ju mera jag spår, desto mera har jag i behåll. Jag an¬
sluter mig till dem, som yrkat återremiss.
Grefve Sparre, Eric: Jag är af alldeles samma åsigt som
Grefve Hamilton deri, att jag anser ett förslagsanslag, i synnerhet
till ett ändamål sådant som järnvägstrafik en, hvilken måste skötas
med den noggrannhet och omsorg, att någon skada eller fara för trafi¬
kanterna icke uppkommer, icke böra beräknas för lågt, men just der¬
före anser jag det vara särdeles angeläget att få se den väntade sta¬
ten, innan jag beviljar någonting, på det jag må vara förvissad att
detta förslagsanslag icke beräknas för lågt. Herrarne veta hvilken
betydlig del af jernvägstrafikens slutsumma uppslukas af aflönings¬
staten, som, enligt hvad jag vill minnas, för detta år uppgår till nära
2,000,000 R-.dr. Redan vid förra riksdagen begärdes häri betydliga
nedsättningar och jag hoppas och tror mig äfven veta att dessa for¬
dringar blifvit i det väntade förslaget tillgodosedda. Tänk om vi nu
kunde på den gamla aflöningsstaten göra en så betydlig nedsättning
som 3 ä 500,000 R:dr, — ja det är naturligtvis för mycket, men låtom
oss tänka det — i sådant fall vore naturligtvis detta förslagsanslags
belopp för stort och tålde vid en nedprutning. Skulle deremot erfa¬
renheten hafva visat att de grunder voro oriktiga, på hvilka man vid
förra riksdagen byggde sin underdåniga anhållan, att Kong! Maj:t
ville taga i öfvervägande huruvida ej inskränkningen i de till Jern-
vägsstyrelsens behof upptagna summor kunde ega rum, och skulle
t. ex. den nya jernväg, som nästa år kommer att öppnas, vålla för¬
höjning i aflöningsstaten utan att besparingar kunde ske i den gamla,
så händer det, att detta anslag af4,300,000 R:dr blir för litet. Med den
nuvarande, mycket omtalade, betryckta ställningen för ögonen och då
någon beräkning öfver behofven utan en sådan stat knappast är möj¬
lig, anser jag det, med särskild hänsyn till hvad Utskottet föreslagit
rörande post-, tull- och skogsstaterna, vara både konsekventare och för¬
ståndigare att afbida tiden och se till hvad som kan vara erforder¬
ligt, sedan den utlofvade staten till Stats-Utskottet inkommit och der
undergått pröfning, på det att man icke måtte bevilja högre anslag
än som är af behofvet påkalladt, och på det en någorlunda säker be¬
räkning må kunna läggas till grund för Riksdagens beslut om förslags¬
anslagets belopp. Gör* man icke på det sättet, utan vill genast bifalla
denna punkt, riskerar man i mitt tycke att döma såsom den blinde om
färgen. Jag får på dessa skäl instämma i yrkandet på återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Gref-
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till den förevarande punkten och dels återremiss deraf; fram¬
ställde Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till
punkten, hvarvid svarades många ja och nej i blandning, samt seder¬
mera proposition på återremiss deraf, då svaren jemväl utföllo med
många blandade ja och nej; hvarefter och sedan proposition på bifall
till punkten förnyats samt med många så väl ja som nej besvarats
Riksd. Prof,. 1869. 1 Afd. 1 Band. 32
Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller 8:de punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o
37, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Huf-
vudtitel, röstar
J a ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, återförvisar Kammaren berörda punkt.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda :
Ja — 44;
Nej — 87.
9:de punkten.
Herr von Ehrenheim: Med afseende å den af Stats-Utskottet
föreslagna nedsättning af ifrågavarande anslag, ber jag få erinra, att
de anslag, som Kong!. Maj:t ifrågasatt, grunda sig på den stat för
storskiftes- och afvittringsverket, som godkändes af 1865—1866 årens
Riksdag. Att anslaget under år 1867 icke utfördes högre än till 97,000
R:dr, hade sin grund i de betydliga besparingar, som förefunnos, och ena¬
handa förhållande föranledde att det för 1868 beräknades endast till
100,000 R:dr. De skäl för anslagets minskning 1870, som Stats-Ut¬
skottet anfört, äro, hvad först Vester-Norrland angår, att göromålen
för derstädes anställde tvänne afvittringslandtmätare och styresman
med 1869 års slut beräknats vara afslutade, utan att några omfattande
arbeten derstädes för dem efter denna tids förlopp kunna påräknas. Detta
är visserligen sannt, men härvid måste dock anmärkas, att dessa tjenste¬
man, som alla tre varit länge i tj enst, icke lämpligen kunna från sina
förordnanden skiljas med mindre än att tillfälle yppar sig att på an¬
nat håll använda dem. Hvad Vesterbottens län beträffar, uppgifver
Stats-Utskottet dess behof hafva utgjort år 1868 endast 52,931 R:dr
75 öre, men enligt från Konungens Befallningshafvande i detta län
mig meddelad uppgift har för detta ändamål erfordrats en summa af
icke mindre än 59,533 R:dr. Hvad Jernband angår, så har der på
flera år icke funnits någon styresman eller föredragande för afvitt-
ringsärenden, så att der har icke i detta afseende inträdt någon för¬
ändring, som kan åberopas såsom bevis för lämpligheten af nedsätt¬
ning i det till detta län utgående belopp. Någon förändring bär ej
heller egt rum i Gefleborgs län, der en åldrig och sjuklig afvittrings-
landtmätaré fortfarande uppbär det till detta län utgående belopp af
900 R:dr, enär han icke förrän 1871 är pensionsberättigad. Af dessa
skäl och då för arbetets fortgång i samma utsträckning som hittills,
Deri 9 Mars, p. m
499
det af Kongl. Maj:t äskade anslag otvifvelaktigt måste anses erfor¬
derligt, får jag^ yrka afslag å Utskottets Betänkande i denna punkt
och bifall till Kong]. Maj-.ts nådiga Proposition.
Herr Almquist, Erik Victor: Det har varit med särdeles
tillfredsställelse, som jag af Utskottets Betänkande nti ifrågavarande
punkt inhemtat att Utskottet icke ansett lämpligt att göra någon in¬
skränkning i den plan för afvittringsverkets fortgång under år 1870,
som redan är uppgjord och af vederbörande gillad, utan att Utskot¬
tet endast ansett att det af Kongl. Maj:t äskade belopp är högre än
för arbetenas bedrifvande efter den bestämda planen kan vara erfor¬
derligt. Utskottet har, hvad särskildt beträffar Vesterbottens län,
inhemtat, att kostnaderna för afvittringsverket derstädes utgjort år
1867 54,969 R:dr 80 öre och år 1868 52,931 R:dr 75 öre, och på den
grund tager Utskottet för gifvet, att det af Kongl. Maj:t för år 1870
äskade anslag af 68,000 R:dr för Vesterbotten är högre än som er¬
fordras. För att emellertid lemna något litet bidrag till utredning af
frågan, huruvida det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet bör ned¬
sättas, ber jag att få fästa uppmärksamheten på några ej ovigtiga
sifferförhållanden. De kostnader som för afvittringsverket utgå, äro
af två väsentligen olika slag. Det ena slaget omfattar utgifter för
löner och reseersättningar till vid afvittringsverket anställde tjenste¬
man. Denna post uppgår för Vesterbotten till 47,600 R:dr. Det
andra slaget af utgifter är arfvoden åt gode män och s. k. handt-
langningskostnader, och derför äro de återstående 20,000 R:dr afsedda,
hvarjemte till expenser såsom papper, tryckningskostnad och dylikt,
äro beräknade 400 R:dr. Skulle nu en nedsättning ske, kunde den
naturligtvis endast drabba den sednare posten åt 20,000 R:dr. Jag
vill då meddela ett förhållande, hvaraf kan bedömas, huruvida en så¬
dan inskränkning lämpligen kan göras. Enligt sistone Lördag mig
tillhandakommet telegram uppgingo utgifterna af det sednare sla¬
get — arfvoden till gode män och handtlangningskostnader — för år
1868 till 15,361 R:dr 4 öre och således blott till 4,639 R:dr mindre
än det för år 1870 äskade anslaget till denna post; hvadan det af
flera orsaker är att befara att hela det af Kongl. Maj:t för år 1870
föreslagna anslagsbeloppet, icke blott erfordras, utan till och med kom¬
mer att blifva otillräckligt. Så hafva t. ex. tre landtmätare under
medlet af föregående år blifvit transporterade till Vesterbotten från
Vester-Norrlands län — ehuru de i följd af flyttningen och andra or¬
saker endast varit i arbete en kortare tid af förra året. Under detta
år och likaledes år 1870 kommer deremot den arbetande landtmäteri-
styrkan att vara förstärkt med dessa*tre personer, hvilka naturligtvis
vid sina arbeten behöfva handtlangare. Dertill kommer en annan
omständighet, som för detta och nästkommande år lärer taga ganska
hårdt på anslaget till handtlangningskostnader. Jag förutskickar här¬
vid den anmärkningen att behofvet af handtlangningsbiträden är vä¬
sentligen olika efter det arbetes beskaffenhet som är i fråga. Vid
mätning och egogradering äro 3, 2, ja någon gång 1 handtlangare till¬
räckliga, då deremot vid linieupphuggningar och rågångsutstakningar
behöfvas 10, 12, ja mången gång ännu flera medhjelpare. Nu inträf¬
500
Den 9 Mars, e. m
far just, att de arbeten, som under den närmaste tiden förestå, vä¬
sendtligen utgöras af rågångsutstakningar och linieupphuggningar.
Under 1868 meddelades i tre socknar afvittringsutslag och till nästa
sommar förestår sådant i en fjerde. Alla dessa arbeten äro af stor
utsträckning och på grund häraf kommer behofvet af handtlangare
att detta år och 1870 blifva betydligt störe än förut. Detta är också
skälet, hvarföre Konungens Befallningshafvande i länet för arbetenas
jemna fortgång under 1870 begärt ett förökadt anslag, som säker]!'
gen, långt ifrån att vara för högt tilltaget, snarare torde blifva för
ändamålet otillräckligt. Vid sådant förhållande och då det icke kan
vara Representationens önskan, att en brist i anslaget skall jemväl
för 1870 uppstå, såsom förhållandet tyvärr var år 1867, då^ bristen
uppgick till 4,000 R:dr, och såsom det är fara värdt att förhållandet
skall blifva äfven i år, vid hvars slut man åtminstone icke kan på¬
räkna någon besparing, får jag yrka afslag å förevarande punkt i
Stats-Utskottets Betänkande och bifall till Kong! Maj:ts nådiga Bro¬
position.
Herr Asplund: Äfven jag ber att få lemna några ^upplysningar
rörande afvittringsverket i Jemtland och tror jag mig derigenom kunna
visa, att Stats-Utskottet, åtminstone, hvad beträffar nämnda län, ej
käft fullständig kännedom om verkliga förhållandena. Utskottet sä¬
ger nemligen: “För provinsen Jemtland finnes uti 1869 års stat ej
upptaget något arfvode för styresman eller föredragande af afvittrings-
ärenden, antagligen af den anledning, att arbetena derstädes nalkas
sitt slut. Sålunda torde en nedsättning i anslaget äfven för detta
län kunna ega rum“. Verkliga förhållandet är emellertid att någon
styresman för afvittringsverket i Jemtland icke funnits sedan 1857,
då denna befattning upphörde, och att något, arfvode för särskild
föredragande fö? afvittringsärendena derstädes icke blifvit utbetaldt
sedan 1861. På 1830-talet fanns emellertid en afvittringsstyresman,
som illa fullgjorde sina åligganden ocli detta hade till följd att en
mängd rågångar, dels icke blefvo uppgångna., och dels fingo igenväxa,
hvilket åter medfört den olägenhet, att enskilda skogsegare gjort af-
verkningar på kronoparkerna, utan att vederbörande uppsyningsman
kunnat kontrollera eller förhindra detta. Under sådana förhållanden
är det naturligtvis af största vigt att dessa rågångar må blifva åter
uppstakade och att, till detta ändamåls vinnande, afvittringsverket
må kunna fortsättas, åtminstone i samma utsträckning som hittills,
hvilket naturligtvis ej kanske, om anslaget förminskas. Jag förenar
mig sålunda med dem, som yrkat afslag å Utskottets Betänkande och
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Ros: Jag anhåller att få meddela Kammaren den upplys¬
ning, att en del af utgifterna för afvittringsverket, nemligen sådana,
som föranledas af kronoparkernas uppmätning och utstakning .af mark
åt de enskilda sågverken, hittills bestridts från s.kogsplanteringskas-
san. Nu kommer emellertid, enligt Kongl.. Maj:t.s nådiga Proposi¬
tion, denna kassa att med nästkommande år ingå. till Statsverket och
följaktligen upphör naturligtvis den särskilda tillgång, som hittills
501
Den 9 Mars, e. m.
förefunnits för bestridande af nyssberörda utgifter, som i stället kom¬
ma att drabba det nu ifrågavarande anslaget. Jag hemställer om
det under sådana förhållanden kan vara skäl att med 20,000 R:dr
nedsätta det af Kong! Maj:t i denna punkt begärda extra anslaget.
Jag yrkar afslag å Utskottets Betänkande och bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition.
Herr Wtorn: På sätt Herr Statsrådet Ehrenheim redan om¬
nämnt har det af Regeringen framlagda anslagsförslaget blifvit upp-
gjordt med ledning af 1865 års utgiftsstat. Gener.al-landtmäteri-
styrelsen inkommer emellertid hvarje år till Kongl. Maj:t med förslag
för nästföljande års utgiftsstat, och det förslag som sålunda blifvit
ingifvet för år 1869 innehåller en ganska minutiös beräkning af de
för samma år ifrågakommande utgifterna. Detta förslag, hvaraf Stats¬
utskottet tagit kännedom, antyder uppenbart en minskning i anslags-
beliofvet. Det har visserligen blifvit sagdt, att förslaget tillika inne¬
håller en framställning om anslagets .bibehållande för år 1870 vid
ungefärligen enahanda belopp som hittills. Men för att visa huru
föga denna framställning synes vara af behofvet påkallad, ber jag att
få citera de af Landtmäteristyrelsen begagnade ordalagen. Styrelsen
säger nemligen: “Beträffande härefter beloppet af de allmänna me¬
del, som sannolikt erfordras till storskiftes- och afvittringsverken un¬
der år 1870, så, och emedan, på sätt ock af Styrelsens härmed af-
gifna underdåniga förslag till stat för nämnda verk under år 1869
kan inhemtas, ingen landtmätare kommer att under loppet af först¬
nämnda år uppflyttas från lägre till högre lönegrad, samt, så vidt
nu kan bedömas, ej heller af annan anledning högre utgifter torde
erfordras under samma år, än för år 1869 föreslagits, skulle det ifrå¬
gavarande beloppet utgöra, likasom för sistnämnda år, 184,900 B:dr.
Men emedan det är antagligt, att detta belopp kommer att .något för¬
minskas genom besparingar i följd af inträffande vakanser inom stor¬
skiftes- och afvittrings-landtmätarekorpsen och, der särskilda omstän¬
digheter icke förekomma, sannolikt större delen af ofvannämnda be¬
hållning bör kunna reserveras till år 1870, så anser, sig Styrelsen
höra underdånigst hemställa, att af nästkommande Riksdag må till
skiften och afvittringar i nåder äskas endast det på ordinarie Riksstaten
uppförda, vanliga reservationsanslaget å 63,000 R:dr och derutöfver
å extra stat 120,000 R:dr, tillsammans 183,000 R:dr“.
Styrelsen liar sålunda i afseende pa det verkliga anslagsbenof-
vet för år 1870 yttrat sig mycket .negativt. Styrelsen har .nemligen
sagt, att utgifterna för 1870 sannolikt ej komma att öfverstiga utgif¬
terna för år 1869. Det är sålunda utgiftsförslaget för ar 1869 som
vi böra taga till ledning för bedömande af 1870 års anslagsbehof.
Men både Landtmäteristyrelsens förslag och de af vederbörande Ko¬
nungens Befallningshafvande ingifna yttranden tyda på en framtida
minskning i behofvet. Sålunda säger Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i Kopparbergs län, att utgifterna för 187Ö ej böra komma att
öfverstiga dem för 1869 och 1868. Kongl. Maj ds Befallningshafvande
i Jeiutlands län talar visserligen ej om utgifterna för 1870, men i det
belopp af 7,405 R:dr 68 öre, hvartill utgifterna för 1869 blifvit be¬
502
Den 9 Mars, e m.
räknade, ingå 1,000 R:dr som utgöra ersättning till gode män och
handtlangare för under år 1868 lemnadt biträde; hvarförutan Konun¬
gens Befallningshafvande yttrar, att det för 1869 beräknade utgifts-
beloppet väl vore högre än anslaget för samma år, men att sådant
föranledts deraf att arbetena ansågos böra forceras i ändamål att snart
kunna bringa afvittringsverket till slut. Det är sålunda antagligt,
att dessa arbeten skola till en del vara afslutade innan 1869 års
slut. I Vester-Norrlands län har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anhållit, att de derstädes anställda afvittringstjenstemän måtte bibe¬
hållas till 1869 års slut, efter hvilken tid åtminstone tvänne af dem
synas ej vidare behöfva användas, enär mätningarne och utstaknin-
ningarne i Södra Ångermanland blifva afslutade med detta år. I
Norrbottens län hafva utgifterna till gode män och handtlangare upp¬
tagits till 20,000 R:dr, ehuru det upplysts, att enahanda utgifter för
år 1868 uppgått till endast 9,500 R:dr. För öfrigt har för 51 i Kop¬
parbergs, Vesterbottens och Norrbottens län anställde landtmätare
beräknats ersättning för öfverarbete efter 400 R:dr för hvarje landt¬
mätare. En sådan ersättning skulle möjligen kunna ifrågakomma, om
arbetena vore i sitt flor. Men då de nu flerestädes ligga nästan all¬
deles nere, så synes det vara alldeles för högt tilltaget, då man mul¬
tiplicerat landtmätarnes antal med 400 R:dr, eller med det högsta
belopp, hvartill ersättning för öfverarbete finnes upptaget i 1865
års stat.
På grund af de förhållanden jag nu haft äran antyda, och då
man vid jemförelse mellan 1866 och 1869 årens aflöningsstater finner
den sednare större, ehuru man säger sig hafva lagt den förra staten
till grund för sina beräkningar, hvilken olikhet derföre torde kunna
utjemnas, tror jag, att de 100,000 R:dr, som blifvit föreslagna att utgå
såsom extra anslag, skola, tillsammans med det ordinarie anslaget,
63,000 R:dr, lemna full tillgång till bestridande af utgifterna för
skiftes- och afvittringsverket under år 1870, och yrkar jag sålunda bi¬
fall till Stats-Utskottets förslag.
Friherre Raab, Adam: Vid beviljandet af hvarje anslag bör
naturligtvis Representationen söka göra för sig klart, huruvida den
dermed åsyftade nyttan verkligen kan vinnas. Jag är emellertid
tveksam huruvida detta är förhållandet med hänseende till det an¬
slag, som nu är i fråga. Jag har nemligen hos Herrar Landshöfdin-
gar från de norra länen gjort förfrågningar om det gagn, som man
hemtat af hittills verkställda afvittringsarbeten, och lag har blifvit
underrättad, bland annat, att i en socken, som nyligen blifvit af-
vittrad, Kronan derigenom erhållit 96 särskilda skogslotter, som lära
uppgå till en sammanlagd areal af 113,000 tunnland. Dessa 96 skogs¬
lotter ligga emellertid ej tillsammans, utan äro spridda på olika håll
inom socknen samt skiljda genom mellanliggande hemmansdelar. Un¬
der sådana förhållanden måste det naturligtvis för jägeribetj eningen
vara förenadt med stora svårigheter att utöfva uppsigt öfver dessa
skogslotter, och jag tror för min del att de penningar, som användts
för dessa afvittringar, skulle kunnat medföra ett större gagn, om de
användts till inköpande åt några de mellanliggande hemmansdelarne, då
Den 9 Mars, e. m.
503
Kronan erhållit en måhända mindre, men sammanhängande areal.
Detta, hade naturligtvis medfört den fördel, att dessa kronoparker
lättare kunnat skyddas mot skogsafverkningar, som nu svårligen
kunna helt och hållet förhindras, då de särskilda skogslotterna äro
skilj da af mellanliggande hemmansdelar. Jag föreställer mig, att Chefen
för Skogsstyrelsen känner det förhållande jag nu antydt, och möjligen
torde han vara i tillfälle att lemna sådana upplysningar om det gagn
som det för Staten medför att ega sådana skiljda skogslotter, att han
derigenom kan trankilisera både mig och de af Kammarens öfrige leda¬
möter, som lika med mig kunna i detta afseende hysa någon tvekan.
Skulle jag åter icke kunna blifva upplyst, att jag misstagit mig i min
uppfattning af saken, så måste jag vidhålla min nu uttalade åsigt om
det ringa gagn, som dessa kostnader för Staten medföra; och då jag
föredrager att af två onda ting välja det minsta, så måste jag i så
fall rösta för det af Stats-Utskottet föreslagna lägre anslagsbeloppet.
Herr Almquist, E. V.: Jag har begärt ordet för att söka vederlägga
några yttranden af de nästföregående talarne. Herr Wsern har för¬
menat, att afvittringskostnaderna för 1870 böra blifva lägre än ena¬
handa kostnader för 1869, bland annat af de skal, att arbetena i
Södra Ångermanland komma att afslutas under sistnämnda år, på
grund hvaraf han antagit, att aflöningen till de derstädes använda
landtmätarne skall kunna för år 1870 besparas. Det är emellertid
föga antagligt, att någon större besparing af detta skäl kan uppstå,
ty när afvittringarne i Södra Ångermanland blifva afslutade, komma
förmodligen de derstädes använda landtmätarne att förflyttas till an¬
nat län, på sätt förut skett i liknande fall, och då komma naturligt¬
vis kostnaderna ej blott för dessa tjenstemäns aflöning utan äfven
för de dem biträdande gode männen och handtlangarne att fortfa¬
rande utgå.
Samme talare yttrade, att i 1869 års utgiftsförslag beräknats er¬
sättning för öfverarbete åt 51 landtmätare .efter 400 It:dr för hvarje
och lian ansåg att då sådant arbete sannolikt ej skulle kunna ifråga¬
komma, så borde man kunna bespara, större delen af detta, belopp.
Jag h er emellertid få erinra, att, enligt Kongl. Maj ds nådiga före¬
skrifter, skall aflöningen till afvittringstjenstemännen utgå till. en del
med bestämdt belopp och till återstående delen såsom. ersättning för
öfverarbete. Denna sednare ersättning, som står i förhållande till
arbetsprodukten, utgör naturligtvis en nyttig eggelse till flit och
ihärdighet. Erfarenheten har också visat, att ifrågavarande tjenste¬
man, för att komma i åtnjutande af denna ersättning, verkställt ända
till 5 ä 6 gånger mera arbete, än som verkställdes under den tid,
då en sådan ersättning ännu icke var dem medgifven. Åtminstone i
Westerbotten hafva alla landtmätarne under sednare åren genom verk¬
ställande af öfverarbete förvärfvat sig rätt till sådan ersättning, hvilken
för flera af dem uppgått till högre belopp, än som nu blifvit beräknadt.
Samme talare har vidare anmärkt, att aflöningsstaten för lHbb
var betydligt lägre, än den som nu beräknats. Detta kommer sig
deraf, att sedan den tiden åtskilliga landtmätare blifvit uppflyttade i
högre lönegrad. Enligt gällande föreskrifter hafva nemligen dessa
504
Den 9 Mars, e. m.
tjensteman rätt att efter 10 års tjenstgöring blifva uppflyttade i högre
lönegrad, det vill säga från 1,500 till 2,000 R:dr. Då 1866 de flesta
landtmätarne befunno sig i lägre lönegraden, men sedermera åtskil¬
lig0 af dem uppflyttats i den högre, så har naturligtvis detta åstad-
kommit en motsvarande förhöjning i aflöningsstaten.
Den siste talaren ifrågasatte huruvida afvittringar e för Staten
medföra något verkligt gagn. Jag tror för min del. att det gagn de
medföra är synnerligen-stort. Först och främst skiljes genom afvit¬
tringarne Statens mark från de enskildes, hvarigenom Kronan får veta,
hvilken mark som kan användas för dess ändamål. Först härigenom
blir det möjligt att införa en ordnad vård om kronoskogarne och att
förhindra de enskildes afverkningar å desamma. Vidare befordras
genom afvittringarne äfven befolkningens välmåga. Ty den enskilde
hemmansegaren, som måhända har skogslotter på 1 eller 1 mils af¬
stånd från sitt hemman, kan, innan afvittring egt rum, ej veta huru¬
vida han icke om några år skall nödgas afträda dessa skogslotter i
utbyte mot andra, och under sådana förhållanden har han naturligt¬
vis ej något intresse af att taga ordentlig vård om desamma. Slut¬
ligen kan ep ordentlig skattläggning verkställas "först i sammanhang
med afvittringen, och denna skattläggning leder vanligen till hem¬
mantalets förhöjande,.hvarigenom Staten tillskyndas en ökad inkomst.
Sålunda^ hafva t. ex. inom Vesterbottens län de sednare årens afvit¬
tringar åstadkommit en tillökning af 97 hela mantal med thy åtföl¬
jande förhöjning af 9,443 R:dr i grundräntor och 4,795 kubikfot i
kronotiondespanmal. Af alla dessa skäl anser jag, att afvittringarne
medföra det största gagn. Hvad beträffar det af samme talare an¬
förda exemplet af en socken, der Kronan genom afvittringarne kom¬
mit i besittning af 96 särskilda jordlotter, så ber jag få erinra, att
de mellanliggande, hemmansdelar, till hvilkas inköpande talaren an¬
sett de för afvittringarne använda penningarne bättre kunnat använ¬
das, ej gerna kunnat af Staten inlösas, innan afvittringen försiggått
och kronoparkernas gränser derigenom blifvit bestämda. För den,
som är någorlunda bekant med dessa förhållanden, måste nyttan af
afvittringarne ligga i öppen dag. På grund af hvad jag nu haft äran
anföra får jag anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
. Friherre Beck-.Friis: Ehuru jag nästan vore färdig att instämma
i det misstroende till anslagets gagnelighet i det stora hela, som af
en föregående talare blifvit uttryckt, så är det likväl icke detta som
1 „ , ^an-Jarit det för mig bestämmande. Jag tror nemligen, att det
af både Kongl. Maj:ts Proposition och de till Stats-Utskottet lemnade
upplysningar tydligen framgår, att en del af afvittringsarbetena blifva
fulländade med år. 1869, och att de återstående mycket väl böra
kunna med tillräcklig kraft bedrifvas, äfven om det begärda anslaget
minskas med 20,000 R:dr. Herr Wsern har redan framhållit de be¬
sparingar, som i detta hänseende böra kunna göras, och jag vill ej
trötta Kammaren med en ytterligare redogörelse i samma, syfte. Det
har visserligen blifvit föreslaget, att de landtmätare, som för närva¬
rande äro sysselsatte i Södra Ångermanland, skola, då afvittringen
derstädes blifvit fullbordad, användas i ett annat län för att derstä-
Den 9 Mars, e. m.
505
des dels utstaka rågångar mellan Kronans och enskildes marker
och dels uppgå äldre,. igenvuxna rågångar. En sådan forcering
af arbetena genom tjenstemännens förflyttande från det ena lä¬
net till det andra skulle dock svårligen kunna ske utan rubbning
af de ursprungligen uppgjorda arbetsplanerna och jag anser densamma
ej nödvändig, eftersom i alla händelser någon fara för Kronan ej bör
kunna uppstå deraf, att afvittringen fullbordas först å den tid och i
den ordning, som ursprungligen afsetts. Då detta mycket väl bör
kunna ske,^ äfven om det mr begärda anslaget minskas med 20,000
E:dr, så får jag för min del yrka bifall till Stats-TJtskottets hem¬
ställan.
Herr Kos: På samma gång jag till alla delar instämmer i de
åsigter, som af Herr Almquist nyss blifvit uttalade, ber jag att i af¬
seende å de af Friherre Kaab åsyftade kronoparker få meddela den
upplysning, att, innan dessa parker af Kronan öfvertogos, blefvo de¬
samma vederbörligen undersökta, hvarefter hos Kongl. Maj:t hemställ¬
des, om de borde för Kronans räkning bibehållas eller icke. Kongl.
Skogsstyrelsen tillstyrkte deras bibehållande, hvilket också af Kongl.
Makt beslöts. För öfrigt äro icke alla dessa 96 parker sins emellan
åtskiljda, utan utgöra tvärtom till större delen en enda sammanhän¬
gande park, ehuru de på kartan äro utmärkta med särskilda nummer.
I samma socken finnas ytterligare, om jag minnes rätt, 13 eller
15 särskilda skogslotter, som jemväl vid afvittringen tillföllo Kronan,
och om hvilkas bibehållande äfvenledes gjordes underdånig hemstäl¬
lan hos Kongl. Maj:t; men då dessa skogslotter befunnos alltför af¬
skeda från de öfriga., så ansåg Skogsstyrelsen sig böra tillstyrka, att
desamma måtte få disponeras för andra ändamål, och äro de tillmura,
öfverlemnade mot ökeskatt till närbelägna hemman.
Hvad beträffar nyttan af de för Kronans räkning behållna 96
skogslotter, så hoppas jag, att den skall blifva åtminstone i en fram¬
tid ganska stor, och dessutom är bevakningen af dessa kronoparker
ej synnerligen dyr. Den bestrides nemligen af 5 skogsuppsynings¬
män. Jag har endast velat meddela denna upplysning, under det jag
för öfrigt vidblifver mitt förut gjorda yrkande om bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr trefven
och Talmannen yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Stats¬
utskottets förevarande hemställan och dels bifall till samma hemstäl¬
lan med den förändring, att det tillstyrkta anslaget förhöjdes till det
af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 120,000 K:dr; framställde Herr Grof¬
ven och Talmannen först proposition på bifall till Stats-Utskottets
m erberörda hemställan, hvarvid svarades många ja, blandade med
nej, och sedermera proposition på bifall till samma hemställan med
anslagsbeloppets förhöjning till 120,000 R:dr, då svaren utföllo med
många nej, blandade med ja; hvarefter och sedan proposition på bi¬
fall till Utskottets hemställan förnyats samt med många ja, blandade
med nej, besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu
hafva funnit ja öfvervägande.
506
Den 9 Mars, e. in.
Herr A lmquist begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition '.
Den, som bifaller 9:de punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o
37, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten med den förändring, att det ifråga¬
varande extra anslaget för storskiftes- och afvittringsa.rbetenas full¬
följande under år 1870 förhöjes till det af Kong! Maj:t äskade be¬
loppet, 120,000 R:dr R:mt.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda: / /
Ja — 42;
Nej — 32.
10:de—13:de punkterna.
Biföllos.
14:de punkten.
Herr Almquist, Erik Victor: Jag vågar visserligen icke hysa
någon förhoppning att vinna Kammarens bifall till min motion, men
jag kan dock ej underlåta att angående densamma yttra några ord.
Utskottet har ansett, att anslag af sådan beskaffenhet som det af mig
föreslagna borde bestridas af Hushållningssällskapen. Detta torde
dock vara att ställa väl höga anspråk å dessa institutioner, hvilka
icke hafva annat statsbidrag än sin andel i bränvinsutskänkningsaf-
giften, och för öfrigt äro helt och hållet beroende af enskildt under¬
stöd. Hvad särskild! det hushållningssällskap angår, som här skulle
komma i fråga, så åtgår hela det ringa statsbidraget till insamlande
af uppgifter för jordbruksstatistiken, och de medel, som på enskild
väg erhållits genom årsafgifter och dylikt — och man har i sanning
icke skytt att göra ganska stora uppoffringar för detta ändamål —
hafva användts dels till premier vid landtbruksmöten och utställnin¬
gar, dels till understöd åt, en fiskodlingsanstalt. Årligen lemnas till
ganska betydligt belopp statsmedel för befrämjande af jordbruk och
landtmannanäringar. Dessa bidrag äro naturligtvis afsedda att komma
såväl ena delen af riket till godo som den andra, men den del, hvarom
här är fråga, eller Westerbottens fjelltrakter, kan till följd af sin
jordmån och belägenhet icke skörda något gagn af dessa anslag. Det
enda sätt hvarpå Staten i denna väg skulle kunna bispringa befolk¬
ningen derstädes, vore att anslå medel till förbättrande af fårafvel^
i hvilken händelse folket skulle genom beredande af vadmal kunna
vinna en ingalunda obetydlig inkomst. Den nuvarande fårafveln är,
Den 9 Mars. e. m.
507
enligt hvad jag sjelf under en resa förra året hade tillfälle finna, så
dålig, att den nödvändigt måste förbättras, derest någon afkomst af
fåren skall erhållas. Då det ifrågasatta anslaget icke är mera än
2,000 R:dr, men man derigenom skulle bispringa en befolkning, som
eljest icke kan komma i åtnjutande af statsanslag för likartade ända¬
mål, hade jag trott att man icke borde hafva tvekat att bevilja det¬
samma, och detta så mycket heldre, som närmaste grannprovinsen
Jemtland redan erhållit en likartad fördel. Vid 1865—66 års riksdag
beviljades nemligen åt denna provins till förbättrande af fårafveln
2,000 och till befordrande af hästafveln 4,000 R:dr. Af dessa skäl
vågar jag nu ock anhålla om proposition på afslag å Utskottets för¬
slag och bifall till min motion.
Grefve af Ugglas: Om Hushållningssällskapet verkligen saknar
medel till ifrågavarande ändamål, torde rätta vägen vara att ingå till
Kong! Maj:t med anhållan, att han ville göra framställning i ämnet.
Då kunde ock frågan blifva mera utredd. I dess närvarande skick
har Utskottet verkligen ej kunnat komma till annat slut än som skett.
Jag anhåller derföre om bifall till Utskottets förslag.
Herr Arrhenius: Egentligen har jag begärt ordet för att få er¬
inra, det Westerbottens län icke är så vanlottad! i afseende å anslag
till jordbruket, som man af Herr Almquists anförande möjligen skulle
kunna förmoda; Det åtnjuter nemligen till sin landtbruksskola ett
årligt statsbidrag af 4,000 R:dr, och det är väsendtligen i form af dy¬
lika bidrag, som Staten inom de öfriga länen understödjer jordbruks¬
näringen.
Hvad den nu föreliggande frågan beträffar, så och med anledning
af dels Herr Almquists upplysningar, dels den kännedom jag sjelf
eger såväl om ifrågavarande Hushållningssällskaps ringa tillgångar,
som ock om dess berömvärda sträfvande för länets utveckling och
förkofran, kan jag ej finna annat än billigt, att det föreslagna an¬
slaget beviljas, hvadan jag instämmer i Herr Almquists yrkande.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till Stats-Utskottets förevarande hemställan, dels ock afslag derå samt
bifall till den af Herr Almquist väckta motionen; framställde Herr
Grefven och Talmannen proposition på bifall till Utskottets hemstäl¬
lan och, då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
15:de punkten.
Bifölls.
16:de punkten.
Mom. a
Bifölls.
508
Den 9 Mars, e. m.
Mom. b.
Friherre Beck-Friis: Då jag har mig bekant, att Andra Kam-*
maren något förändrat redaktionen af detta moment och derigenom
förtydligat Utskottets väl kort uttryckta mening, torde det vara lämp¬
ligt att denna Kammare fattar samma beslut som Medkammaren; och
får jag derföre hos Herr Grefven och Talmannen anhålla om proposi¬
tion å godkännande af momentet, sådant det blifvit af Andra Kam¬
maren formuleradt eller: “att detta anslag nu må, i enlighet med
Kongl. Maj:ts förslag, till hela beloppet å ordinarie stat definitivt
uppföras, med vilkor att lönernas vid institutet utgående från ordi¬
narie stat icke må utgöra hinder för Kongl. Maj:t att, efter sig före¬
teende omständigheter, förordna om såväl löneförmånerna somunder-
visningsskyldigheten emellan föreståndare och lärare samt emellan
de sednare inbördes."
Herr Wsern: Jag har hyst betänkligheter vid att antaga den
af Andra Kammaren beslutade redaktion, enär det kan synas, som
om meningen dermed vore att lärarne icke skulle erhålla bestämd
lön, hvarigenom för dem all verkan af anslagets uppförande å ordi¬
narie stat skulle försvinna. Då emellertid hela momentet är affattadt
negativt — det heter nemligen “att lönernas utgående från ordinarie
stat icke må utgöra hinder för Kongl. Maj:t etc.“ —- torde härmed
icke vara så farligt, ty uttrycket, att det icke utgör hinder för Kongl.
Maj:t att förordna om löneförmånerna, måste väl innebära, _ att Kongl.
Maj:t är oförhindrad förordna om bestämda löner. Jag vill således
icke motsätta mig Friherre Beck-Friis’ yrkande, dock endast med ut¬
tryckligt förklarande att detta sker under förutsättning att Kongl.
Maj:t icke på något sätt är förhindrad att gifva föreståndaren och
lärarne fasta löner, så att desse må kunna komma i åtnjutande af
pension och andra med fast lön förenade förmåner.
Grefve M ö r n e r, Oscar: Enligt vår grundlag kan icke en tj enste-
man, som är uppförd å ordinarie stat, skiljas från tj ensten. utan ran¬
sakning och dom. Antages emellertid Friherre Beck-Friis’ förslag,
skulle dock detta de facto kunna inträffa, ty Kongl. Maj:t vore enligt det¬
samma oförhindrad att fråntaga en lärare hela lönen, och hvad båtade
då att hafva embetet qvar. För min del kan jag icke finna den
ifrågasatta förändringen nödig eller nyttig, hvadan jag får hemställa,
det Kammaren icke måtte biträda Andra Kammarens beslut, utan
helt enkelt bifalla Utskottets förslag.
Friherre Beck-Friis: Med anledning af den siste talarens an¬
märkning torde jag endast få hänvisa honom till början af detta mo¬
ment. Det heter nemligen der: “att detta anslag nu må, i enlighet
med Kongl. Maj:ts förslag, till hela beloppet å ordinarie stat defini¬
tivt uppföras, med vilkor att lönernas utgående från ordinarie stat
icke må utgöra hinder etc.“ Häraf följer ju tydligt, att meningen
ingalunda kan vara, att Kongl. Makt för hvarje år skulle uppgöra en
ny stat och dervid förändra lönevilkoren, utan endast att Kongl. Maj:t
vid ett embetes tillsättande må ega bestämma icke allenast under¬
Den 9 Mars, e. in-
S09
visnings skyldigheten utan äfven lönens belopp.®’Jag vidhåller mitt
yrkande.
Sedan öfvexdäggningen förklarats slutad samt Herr trefven och
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
det förevarande momentet oförändradt och dels af Friherre Beck-Friis
bifall till detsamma med den förändring, att slutet deraf erhöll föl¬
jande lydelse: “efter sig företeende omständigheter förordna om så
väl löneförmånerna som undervisningsskyldigheten emellan förestån¬
daren och lärarne, samt emellan de sednare inbördes'1; framställde
Herr (Trefven och Talmannen först proposition på bifall till momentet
oförändradt, hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga ja, och se¬
dermera proposition på bifall till detsamma med ofvansagda förän¬
dring, då svaren utföll o med många ja jemte åtskilliga nej; och för¬
klarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hide punkten.
Herr Dickson, Charles: Ehuru jag icke har synnerlig för¬
hoppning att det yrkande, jag vid denna punkt vill framställa, skall
vinna Kammarens bifall, anser jag mig dock skyldig att uttala mina
betänkligheter ur principiel synpunkt mot det här föreslagna ansla¬
get. Enligt min åsigt bör man vid bestämmande af statsutgifterna
noga skilja mellan sådana, hvilka angå Statens egna ändamål och
sådana, hvilkas ändamål är i mer eller mindre mån lokalt eller en¬
skild! Anslaget till Stockholms slöjdskola tillhör, så vidt jag kan
finna, det sednare slaget; slöjdskolan är nemligen endast en tillämp¬
ning af folkskolan, och dess underhåll bör derföre åligga kommunen.
Äfven å andra Hufvudtitlar finnas åtskilliga anslag, som ej borde
utgå från Statsverket, framförallt å den Nionde, hvilken är på väg
att blifva en riktig fattigförsörjningsanstalt. Man beviljar ju pen¬
sioner icke blott åt tjensteman, utan äfven åt deras enkor och barn;
och detta är väl att gå allt för långt, ty om än icke kan förnekas
att Staten stundom har tacksamhetsskulder, hvilka den måste afbörda
sig, så torde dock å andra sidan vara klart att det åligger den en¬
skilde att sjelf sörja för sin familjs underhåll. Alla dylika anslag
för lokala eller enskilda ändamål böra försvinna från statsbudgeten
samt öfverflyttas å kommunen eller den enskilde; och då jag, som
sagdt, anser Stockholms slöjdskola vara en helt och hållet lokal¬
inrättning, hvars upprätthållande bör åligga Stockholms stad ensam,
måste jag yrka att det nu utgående statsanslaget till nämnda inrätt¬
ning måtte upphöra. Dervid vill jag emellertid uttryckligen betona
att detta yrkande är framkalladt, ingalunda af någon ovilja mot slöjd¬
skolan, utan endast af ofvan angifna, principiela skäl.
Herr Bergstedt: Den föregående talaren började sitt anfö¬
rande med en förmodan att ej många skulle biträda hans yrkande.
Jag hoppas att han måtte blifva sannspådd. Utan att vidare vilja
inlåta mig å frågan om kommunernas skyldighet i allmänhet att sj elfva
underhålla institutioner af sådan art som Stockholms slöjdskola, får
510
Deu 9 Mars, e. in.
*s
jag endast erinra att Stockholms stad redan underkastat sig ganska
stora uppoffringar för skolan; till dess nya hus härden bidragit med
160,000 R:dr, motsvarande en årlig ränta af nära 10,000 R:dr. För
min del anser jag emellertid nödvändigt, att Staten åtminstone till en
början uppmuntrar och underhåller den ifrågavarande institutionen,
och jag skulle önska att det bidrag, slöjdskolan behöfde af Staten,
vore ännu större. Hela vår närings lif målar nemligen till stor del
på det undantagsförhållande, som här eger rum, eller att Staten sjelf
till en del tagit industriens uppmuntran om hand. Det vore då obil¬
ligt att förutsätta, att Staten icke skulle i främsta rummet under¬
stödja denna undervisningsanstalt. På slöjdskolan beror till en stor
del den Svenska yrkesskicklighetens väl och ve, och derföre torde det
ock hos många väckt smärtsamma känslor, då de erfarit att hela det
anslag, som från början beräknats för skolan, icke vidare behöfdes.
Jag har sökt göra nrig närmare underrättad om det sätt, hvarpå sko¬
lan förmått lösa sin uppgift, och jag måste erkänna att den i den
vägen gjort ganska stora bemödanden. Under dessa sista dagar, har
jag haft tillfälle taga kännedom om några af skolans förhandlingar,
och i går hade jag nöjet göra bekantskap med ett bordlass och ett
sofflass af styrelsens protokoller. Af dessa^ synes att styrelsen all¬
varligt sträfvat att tillgodose de fordringar, man vid förra riksdagen
ställt å skolan. Anmärkningen att skolan arbetade i en riktning, som
icke var skolans naturliga, har den sökt uppmärksamma. Då 1867
års riksdag erinrade, att undervisningen i skolan var eu utväxt af
folkskolans och tillämpningsskolans särskilda uppgift, har styrelsen
visat åtlydnad mot .Riksdagen genom att indraga nästan all förbere¬
dande elementar-undervisning och på samma gång äfven vissa delar
af tillämpningsundervisningen. Vid skolan fanns t. ex. förut en af¬
delning för undervisning i skeppsbyggnad. Den begagnades endast af
fyra elever, men kostade ej mindre än 900 R:dr; den är indragen,
likaledes har man indragit undervisningen i tillverkning af artificiela
blommor, enär det visade sig att dessa produkter saknade afsättning.
Deremot är man nu på väg att göra en annan indragning, som jag
ej kan annat än beklaga, den nemligen af undervisningen i gravyr.
Detta är en konst, som är ett vigtigt hjelpmedel för vår populära
litteratur och hvars idkande derföre borde uppmuntras; helst den ut¬
gör en lämplig sysselsättning för fruntimmer, hvilka, genom att blifva
skickliga i träsnideri, skulle såväl sjelfva hemta fördel deraf som äf¬
ven uträtta mycket godt i litteraturens tjenst.
Jag började mitt yttrande med att fästa uppmärksamhet å en
omständighet, som. om än den må vara glädjande ur ekonomisk syn¬
punkt, i öfrigt icke kan vara annat än nedslående, den nemligen att an¬
slaget nedgår allt mera och mera. Ursprungliga anslagsbehofvet beräk¬
nades af styrelsen till 100,000 R:dr, men bestämdes af Riksdagen 1867.
enligt Kong!. Maj:ts Proposition, till 64,000 R:dr å extra samt 15,000
R:dr å ordinarie stat. Härå hafva sedan besparingar skett, så att
för att fylla behofvet för 1870 nu erfordras endast 46,500 R:dr, och
detta är sorgligt, ty det visar att vårt näringslif icke genom slöjd¬
skolan söker erhålla den uppmuntran man väntat. Anledningen till
besparingarne har varit att icke alla lärarne varit sysselsatte — af
Den 9 Bians, e m.
511
underiärarne hafva | och af extra lärarne 3 icke behof! inkallas i tjenst¬
göring — och orsaken härtill är åter, att skolans frequens icke va¬
rit så stor som man beräknat. Man antog vid första statens uppgö¬
rande att skolan skulle komma att besökas af 1,500 elever, deraf 1,000
manliga. I stället har den endast anlitats af 711 manliga och 677
qvinliga elever.
Ännu några ögonblick anhåller jag få taga uppmärksamheten i
anspråk. Vid förra riksdagen väcktes inom Andra Kammaren en
motion om utarbetande af fullständig och likartad plan för samtliga
tekniska läroverk i riket. Den kom till denna Kammare och remit¬
terades till ett Tillfälligt Utskott, hvilket gjorde sig all möda med
det vigtiga ärendet. Mycket blef väl ej qvar af motionen, men en
deri uttalad tanke upptogs af Utskottet, och denna tanke får ej råka i
glömska. Utskottet föreslog nemligen en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan, det han ville anbefalla inspektion och kontroll öfver de
tekniska läroverken. Detta förslag bifölls af Kammaren, men för¬
kastades af Andra Kammaren på yrkande af motionären sjelf, hvilken
förmodligen var missnöjd öfver att han ej rönt nog tillmötesgående,
och frågan förföll således för denna gången. Yi böra dock taga fa¬
sta på denna idé och ej låta den förspillas såsom så många andra.
Svenskarne äro en tankerik nation, de hafva ett öfverflöd på idéer,
men de kasta ut dem vind för våg, utan att taga någon vidare vård
om dem. Vid hvarje riksdag framlägges, framförallt inom Andra
Kammaren, en massa af de mest heterogena förslag. Många äro vis¬
serligen väl värda att genast begrafvas i glömska, men många inne¬
hålla dock tankar, hvilka, om än omogna, dock förtjena att upptagas,
för att fullständigare bearbetas. Vore ej Kongl. Maj:ts regering så
öfverhopad af ärenden, behöfde den ej emellanåt sitta som bank¬
direktion för att utmäta den s. k. lånerätten, manufakturdiskonten,
skulle den icke dekretera öfver en ansökning om t. ex. utlemnande
ur Kronans förråd af två gevär till krigsskolan på Carlberg, vore
den framförallt ej belamrad med dessa tiotusen besvärsmål, ofta af
en så odiös beskaffenhet att ingen kommunalstyrelse skulle vilja hand¬
lägga dem, då skulle man kunna hoppas, att dess ledamöter kunde följa
Kiksdagens förhandlingar med den, uppmärksamhet, att i händelse
der framkastades någon idé, som hade framtid för sig, Regeringen,
äfven om ingen underdånig skrifvelse deraf föranleddes, kunde upp¬
taga den, gifva den en praktisk form och framlägga den för en kom¬
mande Riksdag. Nu vågar jag icke hysa en sådan förhoppning vid
tanken på den belamring af ärenden, hvarunder Regeringen för när¬
varande svigta!'. Det enda jag hoppas är att icke alla Riksdagar måtte
vara så glömska af sina antecedentier som denna, hvilken tyckes
hafva alldeles förgätit det förlidet år obetingadt erkända behofvet
af den tekniska undervisningens bättre ordnande. Hufvudvilkoret här¬
för är att de tekniska läroverken komma under en kompetent och
verksam uppsigt och blifva underkastade en permanent inspektion och
en fullt sakkunnig administration. Detta gäller ej minst slöjdskolan,
hvars nuvarande styrelse, huru förtjenstfulla dess bemödanden än
må vara, icke kan anses så sammansatt, som önskligt vore. Huru
denna fråga bäst skall lösas, vet jag ännu ej klart. Jag öfverlem-
512
Den 9 Mars, e. m.
nar den åt framtiden, dervid jag ej kan underlåta uttrycka en ön¬
skan, det Herr Chefen för Civildepartementet måtte egna densamma
en närmare uppmärksamhet.
Herr Arrhenius: Jemte det jag instämmer i den näst föregå¬
ende talarens uttryckta önskan, att den förste, som här yttrat sig
mot detta anslag, äfven måtte blifva den siste, her jag att.få sär-
skildt tillkännagifva, att Stockholms slöjdskola icke kan och icke bör
anses som en läroanstalt endast för Stockholms stad utan för hela
landet. Her finnas män och qvinnor från alla delar af landet och
handhafves undervisningen vid denna skola, som sig vederbör, bör
den mägtigt kunna inverka på industriens utveckling i hela landet.
Jag tager derföre för gifvet, att denna skola både nu och framdeles
kommer att af Staten understödjas på samma gång, som kommunen
kommer att till densamma lemna rikliga tillskott. Med hänseende till
den stora vigt, som denna och andra tekniska skolor hafva, delar jag
ock de åsigter, som af Herr Bergstedt blifvit uttalade. Jag yttrade
mig härom vid förra riksdagen och skall begagna tillfället att vidare
orda om denna sak, då vi komma till Åttonde Hufvudtiteln, der man
föreslagit nedsättande af en komité för ordnande af undervisningen
vid våra elementarläroverk och folkskolor. . Jag är nemligen öfver-
tygad om, att de tekniska skolorna äro förtjenta af uppmärksamhet,
inspektion och kontroll i lika hög grad som våra öfriga läroverk och
att de derförutan icke kunna nå den utveckling, vi af dem höra hop¬
pas. Hvad särskildt beträffar Stockholms slöjdskola, får jag i lik¬
het med Herr Bergstedt yrka, att det föreslagna anslaget måtte bi¬
behållas; men jag ber att få göra ännu en hemställan, dels med an¬
ledning af hvad den närmast föregående talaren angifvit, dels med
hänsyn till hvad vi nyss beslutat angående Teknologiska Institutet,
en hemställan, hvars bifallande är ett oundgängligt vilkor för hvarje
undervisningsanstalt, som har statsanslag, nemligen att såväl aflönin-
gen som undervisningsskyldigheten lärarne emellan blir afgjord och
bestämd. År så förhållandet, så kan icke hända, att ett eller annat
läroämne helt oväntadt indrages,..eller att i undervisningen icke fin¬
nes någon genomgående plan. År åter en läroanstalt ordnad på så
löslig grund, att lärarne icke hafva visshet att för framtiden tillgodo¬
njuta sina beräknade förmåner, så får skolan gå miste om dugliga
lärare och kommer i eu skef ställning, hvilken är alldeles oförenlig
med dess sanna fördel. Derför skulle jag vilja tillstyrka, att det
föreslagna anslaget måtte till skolan utgå med vilkor, att undervis-
ningsskyldigheten mellan lärarne och aflöningen blir behörigen ord¬
nad. Det är samma vilkor, som nyss gjordes för Teknologiska In¬
stitutet och jag. vågar göra denna hemställan äfven i afseende på
Stockholms slöjdskola.
Grefve Sparre, Eric: Med en viss förundran hörde jag den
förste talaren uppträda mot en Kongl. Proposition om anslags bevil¬
jande. Jag frågade mig sjelf, hvilken hans mening kunde vara, ty
jag blef icke rätt klok på hans föredrag. Men då han väl icke kan
hafva
Den 9 Mars. e. m.
Öl 3
hafva lust att nu väcka en motion om indragning af hela anslaget
till slöjdskolan, hemställer jag, om det icke kan vara skäl att upp¬
skjuta hela saken till nästa, riksdag. Han kan då på samma gång
och af samma skäl föreslå indragning af det anslag på 5,250 Ridt',
som vid förra riksdagen beviljades för Chalmerska slöjdskolan i Gö-
teborg.
Herr Wsern: Den jemförelse, som den siste värde talaren gjort
mellan anslaget till slöjdskolan i Stockholm och till Chalmerska sko¬
lan i Göteborg ar grundad på ett missförstånd, ty det sednare ansla¬
get är afsedt icke för en slöjdskola utan för ett tekniskt läroverk,
och. skulle detta anslag indragas borde äfven det för teknologiska
institutet dela samma. öde. Hvad mig angår, har jag ingenting emot.
att anslaget till slöjdskolan fortfarande utgår. r Jag anser detta lä¬
roverk vara landet till gagn, och då det måste vara- förlagdt någon¬
städes, är väl hufvudstaden lämpligaste platsen. Jag vill derföre icke
motsätta mig bifall till denna punkt, men tror deremot, att man icke
kan godkänna det af Herr Arrhenius föreslagna vilkoret. Mig åtmin¬
stone synes frågan derom vara mindre utredd. Vid förra punkten,
då man beslutade ett dylikt vilkor, skedde detta i sammanhang med
uppförande å ordinarie stat af det beviljade anslaget, men derom är
icke här fråga.
Herr Dickson: Efter de upplysningar, som Herr Wsern lemnat
angående. den väsendtliga skilnaden mellan den allmänna tekniska
undervisningsanstalten i Göteborg och slöjdskolan i Stockholm, torde
Grefve Sparre i detta afseende vara tillfredsställd, och vill Herr Grof¬
ven hafva en ytterligare tillfredsställelse, får jag tillkännagifva, att
jag i nästa punkt, der väfskolan i Borås förekommer, äfven ämnar
yrka indragning af det till denna skola föreslagna anslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets förevarande hemställan; dels af Herr Arrhenius bi¬
fall till samma hemställan med följande tillägg: “dock med vilkor,
att undervisningsskyldigheten och aflöningen emellan lärarne blifva
behörigen bestämda och ordnade11; och dels slutligen af Herr Dick¬
son, att Kammaren måtte afslå Utskottets hemställan och förklara,
att det hittills till Stockholms slöjdskola .utgående provisoriska an¬
slaget skulle upphöra.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen proposition på
bifall till Utskottets hemställan och, då dervid svarades många ja
jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
18:de punkten.
Herr Dickson, Charles: Med lika litet hopp om framgång,
men följande samma princip som vid förra punkten, måste jag äfven
yrka afslag på detta anslag.
Riksd. Prot. 1869. 1 Afd. 1 Band.
33
514
Den 9 Mars, e. in.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag vet, att Herr Dickson nit¬
älskar för upplysning och landets förkofran. Jag tager mig derför
friheten bedja honom göra sig underrättad om hvad man i det lilla
landet Wurtemberg gjort i den riktning, som här är i fråga, ochhvilka
fördelar man deraf skördat. Äfven från Schweitz kunna många lärdo¬
mar i detta hänseende vara att hemta. Jag yrkar bifall till Utskot¬
tets förslag.
Grefve Manderström: Då vid förra riksdagen ett anslag af
3,000 U:dr beviljades till väfskolan i Borås och landstinget bidrager
till samma ändamål med en mindre summa, så kan jag icke föreställa
mig, att meningen var att bevilja detta anslag endast för en gång
och att dermed sätta skolan i gång, för att efter ett år låta den åter
upphöra, hvartill något skäl så mycket mindre lärer förefinnas, som
enligt de upplysningar, Indika deröfver blifvit till Kommers-kollegium
lemnade, skolans verksamhet redan visat ganska välgörande verk¬
ningar. Jag tror således icke, att jag behöfver upptaga tiden med
att framdraga vidare skäl, utan får anhålla om bifall till Kongl. Maj :ts,
af Stats-Utskottet tillstyrkta Proposition i denna del.
Grefve Sparre, Eric: Till svar på Herr Dicksons yttrande
får jag endast bedja honom läsa igenom 18:de punkten. Han skall
då finna, att den ifrågavarande väfskolan är ett appendix till tek¬
niska skolan i Borås, och då nu denna skola är teknisk och Chal-
merska skolan också är teknisk, så finnes ingen annan skilnad dem
emellan, än att den ena ligger i Borås och den andra i Göteborg.
Jag tycker då, att man lika gerna kan unna ett anslag åt denna
skola i Borås som åt den i Göteborg.
Herr Dickson: Jag ber att. få återtaga mitt yrkande i fråga
om denna punkt.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
19:de och 20:de punkterna.
Biföllos.
21:sta punkten.
Utskottets tillstyrkande bifölls och dess derefter gjorda anmälan
lades till handlingarne.
22:dra, och 23:dje punkterna.
Biföllos.
24:de punkten.
Lades till handlingarne.
Den 10 Mars.
515
Herr vice Talmannen: Jag anser mig böra föreslå, att de
tern smta arendena pa dagens föredragningslista, nemligen Konstitutions¬
utskottets Memorial N:ns 4, ö och 6, Bevillnings-Utsfeottets Betänkande
JN:o W och protokollsutdraget från Andra Kammaren måtte flyttas främst
a föredragningslistan för nästa plenum för att då ånyo kunna bord¬
läggas, i ändamål att Kammaren icke må sakna sysselsättning se¬
dan förut två gånger bordlagda, vidtomfattande ärenden blifvit afgärda.
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. i 11 e. m.
in lidem
O. Brakel.
Onsdagen den 10 Mars 1860.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades tre protokollsutdrag för den 9 och protokollet för den
ö dennes förmiddagen.
... föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordetKon-
stitutions-Utskottets den 6 dennes bordlagda Memorial N:o 4, angå¬
ende fullbordad granskning af de i Stats-Rådet förda protokoll.
Härefter hemställde Herr trefven och Talmannen, huruvida Kam¬
maren, i enlighet med hvad Talmännen vid hållet sammanträde öfverens-
kommit att hos Kamrarne föreslå, behagade besluta att till behand¬
ling företaga Konstitutions-Utskottets nu för andra gången bordlagda
Memorial N:o 4 nästkommande Onsdag den 17 dennes; hvilket. bifölls.