34
Den 25 Januari.
ning med riksdagsärender som, enligt § 46 af Riksdags-ordningen, en
ledamot af Stats-Rådet tillkommer.
Härefter blefvo samtliga ofvan omförmälda Kong! Propositioner
och Skrifvelser föredraga och bordlagde.
Herr Reuterswärd uppläste en motion N:o 4, angående revi¬
sion af Kongl. Förordningen om fattigvården i riket af den 13 Juli
1853 samt Kongl. Stadgan angående försvarslöse och till allmänt ar¬
bete förfallne personer, af den 29 Maj 1846.
Hänvisades till ett Tillfälligt Utskott.
Kammaren åtskiljdes kl. 11 f. m.
In fidem.
O. Brakel.
Måndagen den 25 Januari 1869.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
I Herr (trefven och Talmannens frånvaro fördes ordet af Herr
vice Talmannen.
Justerades 4 protokollsutdrag för den 23 och protokollet för den
21 dennes.
Upplästes ett af Grefve Wachtmeister, Axel Knut, inlemnadt Me¬
morial af följande lydelse:
Den 25 Januari.
85
Af tjenstepligt tvungen att i morgon resa ned till det mig nå-
digst^ anförtrodda län, anhåller jag vördsamt om Kammarens tillstånd
att få från Riksdagen vara frånvarande så länge denna min pligt så¬
dant föranleder. Stockholm den 22 Januari 1869.
Axel K. Wachtmeister.
Till denna anhållan lemnade Kammaren, uppå gjord proposition,
sitt bifall.
. Föredrogs, och hänvisades till Konstitutions-Utskottet Kongl.
Mapts den 23 dennes bordlagda nådiga Proposition om antagande af
en ny föreningsakt mellan Sverige och Norge.
.Föredrogs Kongl. Maj:ts den 23 dennes bordlagda nådiga Pro¬
position, angående landtförsvarets organisation.
Grefve af Ugglas: Ehuru Kongl. Maj:ts Proposition endast upp¬
tager vissa delar af Herr Statsrådets och Chefens för Landtförsvars¬
departementet förslag, äro likväl dessa delar af en sådan vigt, att
jag för min del anser berörda nådiga Proposition ovilkorligen kräfva
tillsättande af ett särskildt Utskott. Kongl. Maj:t föreslår nemligen
först och främst utsträckning af tiden för beväringsöfningarne och, i
händelse förslaget derom af Riksdagen godkännes, lindring i rust- och
rotehållarnes besvär samt i sammanhang dermed, indragning till stats¬
verket af åtskilliga för rekryteringens underlättande bildade kassor.
Vidare föreslår Kongl. Maj:t uppsättande af åtskilliga indragna, an¬
slagna eller för tillfället vakanta nummer, öfverflyttande af den för
sjöförsvaret obehöfliga del af båtsmanshåll^ äfvensom af marin-rege-
mentet till arméen, rotering af de s. k. frisocknarne i Örebro län,
eller de för utgörande af vissa tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk
från. rotering hittills frikallade hemman, uppsättande af trosshästar
och i sammanhang dermed rättighet för den extra rotering nu under¬
kastade jorden att utbyta skyldigheten att vid krigsutbrott uppsätta
antingen manskap eller trosshäst emot erläggande af kontant afgift,
rusthålls-infanteriets förvandling till roteradt infanteri med bibehål¬
lande för rusthållarne vid de hittills af dem uppburna rustnings- och
augmentsräntor, förändring i rekryternas tjensteålder, företrädesrätt
för soldat, som tjenat längre tid, till åtskilliga befattningar och slut¬
ligen omorganisation af underbefäls-skolorna. Men, mine Herrar, utom
allt detta maste det Utskott, som skulle komma att tillsättas, äfven
taga i betraktande andra frågor, hvilka med Kongl. Maj:ts förslag stå
i ett oskiljaktigt sammanhang, och jag tillåter mig nu fästa Kamma¬
rens uppmärksamhet å tvänne sådana. Den ena, huruvida Riksdagen
vill anslå medel att ersätta de summor, som nu inflyta från de in¬
dragna och vakanta numren, den andra, huru medel skola anskaf¬
fas till aflöning af det ökade befäl, som erfordras. Att arméens nu¬
varande befäl måste ökas, för att kunna tillsammans med stammen
36
Deu '25 Januari.
öfva omkring 150 procent af stammens närvarande styrka är natur¬
ligt, och Chefen för Landtförsvars-departementet har äfven uppgjort
förslag i sådant afseende. Enligt de beräkningar, jag med ledning
af detta förslag uppgjort, skall befälsstyrkan vid indelta arméen ökas
med 138 officerare, 194 underofficerare och 1,296 korporaler (äfvensom
några stabsofficerare), och dock, mine Herrar, är denna tillökning så
ringa, att jag ej kan fatta, huru tjenstgöringen skall kunna upprätt¬
hållas. Enda möjligheten är, att man lyckas ur beväringens egna
led erhålla ett ej obetydligt antal reservbefäl. I kunnen sjelfva
inse detta, mine Herrar, då I veten, att enligt förslaget beräknats
allenast 20 officerare och 20 underofficerare å hvarje bataljon och
sålunda å kompaniet endast en officer och två underofficerare förutom
kompanichefen. Denna styrka blir ju, jag upprepar det, så ringa, att
jag fruktar, det man ej handlat klokt uti att sätta befälets antal så
lågt. Härmed må emellertid vara huru som helst; tydligt är, att, huru
sparsamme vi än må vara, förslagets genomförande krafvel' betydliga
kostnader; och jag frågar då, är det alldeles säkert att icke vid en
kommande riksdag, då frågan om dessa kostnader för ökadt befäl
skall afhandlas, en omkastning i tänkesättet, en fruktan för de stora
utgifterna kan vålla ett afslag i denna del af frågan, med hvilken
dock hela organisationsplanen står och faller? Detta är en fråga, som
det blifvande Utskottet bör taga i allvarligt öfvervägande. Svårt för
mig är att fatta, huru Regeringen, då den ansett sig böra nu fram¬
lägga äfven åtskilliga detaljförslag, såsom om trosshästar m. m., kun¬
nat afskilja denna del af frågan från de öfriga. Jag vet, att någon
förebråelse i detta fall icke kan träffa Herr Statsrådet Abelin, hvil¬
ken önskat att äfven frågan om tillökning af befäl nu kommit under
öfvervägande; men jag kan ej gilla de skäl, som förmått Regeringen att
uppskjuta densamma, och jag tror, att försigtighet och grannlagenhet
bjuda oss noga tillse, att vi ej binda kommande Riksdagar. I någon
granskning af hufvudfrågan vill jag nu ej ingå; det anförda torde
vara tillräckligt för att visa Kammaren nödvändigheten af ett Sär¬
skild! Utskotts tillsättande för det vigtiga ärendets noggranna gransk¬
ning; och jag får derför anhålla om proposition, att ett särskild! Ut¬
skott för arméfrågans behandling måtte tillsättas, bestående af åtta
ledamöter från hvardera Kammaren.
Hans Excellens Herr Friherre De Geer: På sätt den förre ta¬
laren nämnde, träffar den anmärkning, han uttalat, icke Chefen för
Landtförsvars-departementet, utan Stats-Rådets öfriga ledamöter, hvilka
tillstyrkt, att frågan om ökadt befäl icke skulle nu framläggas, utan
uppskjutas till kommande riksdag. Den framkastade betänkligheten
har ingalunda undfallit Stats-Rådets uppmärksamhet, men för min del
bekänner jag, det jag ej kan inse något sätt att i detta ämne vinna
en säker garanti, såvida man ej får förutsätta så mycken kontinuitet
hos Riksdagen att, derest den godkänner den nu framlagda organisa¬
tionsplanen, i hvad den afser en ökad stamtrupp och en utsträckt
värnepligt, Riksdagen ock skall bevilja anslag till det för planens
genomförande nödiga befäl, antingen efter det förslag, Krigsministern
afgifvit, eller efter någon annan rimlig plan. Men, mine Herrar, äf-
Den 25 Januari.
37
ven om jag antager, att denna fråga om befälet framlagts samtidigt
med organisationsplanen för truppen, så hade den dock icke i något
fall kunnat på en gång sättas i verket, och hvilken garanti skulle vi
således äfven i detta fall erhållit för att 1870 års Riksdag beviljade
de anslag, som först 1871 erfordrades. Det står nästan alltid i en
Riksdags makt att göra en'föregående Riksdags beslut overkställbar!,
och man eger ingen annan full säkerhet deremot, än i riksdagsmän¬
nens sunda förstånd och intresse för fäderneslandets vigtigaste ange¬
lägenheter. Jag tror icke, att Kongl. Maj:t härpå uppställt för stora
fordringar, då han beslutat att uppskjuta frågan om tillökning i armé¬
befälet, till dess sig visat, om Riksdagen godkänner den föreslagna
tillökningen af truppen.
Grefve Posse: Då jag nu går att vid Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion framställa några, som jag tror, väsendtliga anmärkningar, sker
det med motvilja och bäfvan. Med motvilja, enär hvar och en, som
genomläser Chefens för Landtförsvars-departementet anförande, måste
finna, med hvilken sorgfällighet detta är affattadt, med hvilken sak¬
kännedom och fosterlandskärlek förslaget är uppgjordt. Med bäf¬
van, enär jag väl inser, huru svaga mina krafter äro mot dem jag
går att bekämpa, huru litet förtroende jag kan vinna mot det för¬
troende, som måste lemnas åt ett förslag, hvarest så stor skicklig¬
het jemte flit är nedlagd. Anförandet innehåller emellertid, oak¬
tadt sin stora utmärkthet i formelt hänseende, så mycket af en för
mitt fosterlands framtid vådlig natur, att det torde vara hvar och en
medborgares skyldighet att, äfven med insigt af sin bristande för¬
måga, dock söka göra sitt bästa att bekämpa detsamma.
Å andra sidan af det underdåniga anförandet säger Herr Chefen
för Landtförsvars-departementet: “de förenade rikenas ställning i det
europeiska statsförbundet, liksom hela riktningen af de tvänne brödra¬
folkens andliga och materiel sträfvanden utesluta hvarje tanke på
någon aggressiv politik från vår sida11. Hvar och en torde inse san¬
ningen häraf, och hela vårt land är äfven genomträngdt af den åsigt,
att vår arméorganisation bör baseras på principen af en sträng för¬
svarspolitik. Den tacksamhet, hvaraf man gripes mot Herr Chefen
för Landtförsvars-departementet öfver att redan å anförandets andra
sida få höra denna sanning uttalad, utbytes emellertid snart mot för¬
våning, då man finner att den föreslagna arméorganisationen icke
är uppgjord efter denna norm, utan efter en helt annan. Den är
nemligen tydligen beräknad på en aggressiv politik; sanningen häraf
torde lätt inses genom en jemförelse med Frankrikes armé. Nämnda
land, som obestridligen vill föra en aggressiv politik och förthy be-
höfver en här, genast färdig att gå i fält, har för närvarande en armé
å 400,000 man, hvilken i händelse af krig kan uppbringas först till
800,000 man och så till en million. Gå vi nu till anförandet, finna vi,
att Svenska arméens fredsfot skulle uppgå till 36,000, dess mindre
krigsfot till 68,000 och dess större till 100,000 man. Frankrikes folk¬
mängd förhåller sig till Sveriges som 10 : 1, och jemföra vi då efter
denna proportion de olika ländernas arméer, finna vi att Sverige
skulle, proportionsvis till folkmängden, erhålla, på 10 procent när,
38
Den 25 Januari.
lika stor armé som Frankrike. Yttrandet att vi skola utesluta hvarje
tanke på en aggressiv politik från vår sida torde härigenom vara på
ett eklatant sätt vederlagdt. Härtill kommer, att, om vi jemföra de
olika ländernas förmögenhetsförhållanden, deras förmåga att bära en
arméstyrka, och dervid erinra oss att Frankrikes förmögenhet är icke
10 utan 20 gånger större än Sveriges, så finna vi lätt att, enligt Kong!
Mäi:ts förslag, Svenska folket skulle få underhålla en armé, som i
sjelfva -verket är proportionsvis större, än den Frankrike för närva¬
rande eger.
Sedermera, mine Herrar, yttras i det underdåniga anförandet, att
vissa lindringar i indelningsverket skulle lemnas mot det landet åtoge sig
ökad beväringsexercis. Krigsministern har egnat en sorgfällig gransk¬
ning åt indelningsverkets historia, och han har dervid på ett utmärkt
sätt bevisat att, oaktadt indelningsverkets bibehållande, Svenska fol¬
kets skyldighet att försvara landet mot fienden, ändock qvarstode.
Sanningen häraf torde ingen jäfva. Men, mine Herrar, Herr Krigs¬
ministern har gjort sig skyldig till ett litet förbiseende, som måste
beaktas. Skyldigheten att i farans stund, att under sådana tider som
Engelbrechts, Sturarnes, Gustaf Wasas, gå man ur huse är en sak,
att under fredstid åtaga sig den ofantliga tunga, som en ökad be¬
väringsexercis. medför, åter en helt annan, och Herr Krigsministern
har väl antagit, men ingalunda bevisat, att ett sådant åtagande skulle
vara en nödvändig följd af ifrågavarande skyldighet. Man säger vis¬
serligen, att den ° föreslagna öfningstiden för beväringen af 60 dagar
icke är något svårt onus, men jag hemställer till herrar militärer
inom Kammaren,, huruvida de icke måste medgifva, att denna 60 da¬
gars . öfningstid icke kan vara tillräcklig, derest man vill hafva en
fullbildad armé. För min del betraktar jag dessa 60 dagar endast
såsom en början till hvad som komma skall. I Preussen till exempel
har ju varit fråga om tre års trägna vapenöfningar, och först efter
stort motstånd^ från herrar militärer har det lyckats att nedsätta ti¬
den till två år. Sextio dagars öfning kan omöjligen vara nog
för skapande af en krigsduglig armé, och jag tror ej heller, att man
på. fullt allvar föreslagit denna tid. Vilja vi hafva en armé för be¬
drifvande af en aggressiv politik, vilja vi gå in på det franska och
preussiska systemet, så få vi ej blunda för konseqvenserna deraf; vi
skola öppet och klart hafva dem för ögonen, öppet och klart träda
in på den nya banan, och hafva vi en gång beträdt den, skola vi
vandra den till slut, ej göra något till hälften. För min del måste
jag emellertid på det högsta bestrida Herr Krigsministerns utredning
af föreliggande ämne; han har förbisett hvarom frågan egentligen rör
sig) ej ens antydt att frågan här är om att förskaffa oss en krigsfot
efter fransyskt-preussiskt mönster. Detta är dock ett förslag, som
man redan från början måste möta såsom sig bör. Må de, som vilja
följa .nämnda länders exempel, väl besinna hvilka uppoffringar vi skulle
få .vidkännas, hvilken tryckning skulle uppstå å landets hela indu-
stnela lif.
Krigsministern föreslår ej mindre än fyra särskilda organisatio-
ner af .arméen, den preussiska, beväringen med ökad öfning; den
schweiziska, nationalbeväpningen, landtstormen; den engelska, värf-
Den 25 Januari.
39
vade truppen; och • slutligen den för oss helt och hållet säregna in¬
delningsverket. Jag frågar, hafva vi väl råd att antaga ett system,
som innebär fyra särskilda organisationer.
Herr Krigsministern har förordat indelta arméens bibehållande
samt föreslagit, derest ökad beväringsexercis antoges, “lindring i bör¬
dor" för rust- och rotehållarne. Denna “lindring" skulle jag
vilja taga i närmare skärskådande, och jag fruktar verkligen att den
icke blir någon lindring, utan motsatsen. Det är föreslaget, att soldat-
byggnaderna skola bibehållas, men si elfva jorden in. m. återlemnas
till roten mot en lösen af 100 R:dr. Att få lösa prestanda med pen¬
ningar är obestridligen en lindring och härvid innehåller förslaget ep
förbättring, men man har vid beräkning af kostnaderna glömt ett li¬
tet item, som icke är så obetydligt. Kongl. Maj:t har nemligen antagit
årliga kostnaden för ett torp till 10 R:dr. Nu vet man dock att kostna¬
derna för ett soldattorps byggande uppgå till omkring B00 R:dr. Enligt
hvad Seseman lärt mig, utgör räntan härå 30 R:dr, således 20 R:dr mera än
Maj:t antagit. Yi hafva således här en ganska betydlig missräkning. Kongl.
Det är en annan fråga, som visserligen ej angår hela landet, men dock
en stor del deraf — rusthållsinfanteriets förvandling till roteradt in¬
fanteri. I detta afseende är föreslaget, att hvarje rusthållsnummer
skulle i utbyte mot den n. v. hästvakansafgiften 71 tunnor spanmål,
årligen erlägga en afgäld af 176 R:dr. Yi veta nogsamt, attjordbru-
karne redan äro så betungade, att de ej tåla vidare bördor, och likväl
föreslår man en förhöjning deri af omkring 75 R:dr. 7^ tunnor span¬
mål motsvara nemligen ungefärligen 100 R:dr, och rusthållarne skulle
således hädanefter få betala nära dubbelt mot hittills. Detta äip nå¬
got som — jag tillstår det — jag icke hade väntat och som förvånat
Trug och alla, hvilka fått del af förslaget. I detta hänseende har jag
haft tillfälle konferera med åtskilliga personer från den provins, jag
tillhör, och jag vet att förslaget hos dem väckt ogillande, och att dess
genomförande kommer att möta ett motstånd, som kan antaga högst
obehagliga dimensioner. Man har sagt att förslaget skulle innebära
en lindring för rotehållare; härmed må vara huru som helst, det med¬
för en skatteökning och det gäller 3,000 rusthållsnummer. Rotehål¬
larne kunde ock af ett sådant aflösningsförslag med allt skäl hemta
anledning antaga att något dylikt skulle erbjudas äfven dem, om de
besinnade den gamla satsen: hodie mihi, eras tibi. Man finner äfven
af Krigsministerns anförande, att rusthållarne i ämnet tillfrågats och
att de motsatt sig all förändring. Ärendet, ytterst grannlaga, förtje¬
na^ så att säga, sin egen visa, och vi böra väl betänka oss innan vi
gifva oss in å den bana, Herr Krigsministern i detta afseende vill beträda.
Angående indelningsverket, hvilket, enligt Krigsministerns förslag,
skall bibehållas, anhåller jag få yttra några ord. Detta sker dock
ogerna, ty jag kommer att yttra mig mot en institution, för hvilken
jag, så att säga, insupit kärlek med modersmjölken. I den indelta
arméens leder har jag tillbringat mina gladaste dagar och bland dess
officerare räknar jag mina närmaste vänner. Det oaktadt nödgas jag
dock uttala mig mot vissa delar af indelningsverket, och deribland
just mot den sida deraf, som b.lifvit isynnerhet framhållen såsom för¬
tjenstfull. Man har sagt, mine Herrar, att den indelta arméen fram¬
40
Den 2f> Januari.
förallt skulle vara utmärkt såsom den yppersta krigareskola. Låtom
oss då gå tillbaka i historien för att se till, huru härmed förhåller sig.
Historiens vittnesbörd kan ingen jäfva, mot historiens domstol finnes
ingen appell, och, Mine Herrar, hvad säger nu historien. Indelnings¬
verket fanns icke, då Gustaf Adolf vid Breitenfeld, Beck och Liitzen
förde våra härar; det fanns icke, då Torstensons och Banérsryttare-
skaror bringade skräck i kejsarstadens grannskap, det fanns icke, då
parl X och Carl XI vunno sina oförgätliga segrar. Skapades så den
indelta arméen af Carl XI. Hans son mottog den, men, mine Herrar,
det var en annan indelt armé, än den vi nu ega, det var en armé,
fostrad i Carl X:s och Carl XI:s krigareskola. Hjeltedaterna vid
Narva, Duna, Holofzin m. in. blefvo en följd deraf, och de första nio
åren af adertonde seklet utgöra våra indelta arméers glansperiod.
Ingen här i Europa kunde då mäta sig med den Svenska, men — det
var blott en lysande meteor, vid Pultava gick solen ned, och det var
ej den indelta arméen, utan eu i hast utskrifven här, som åter vid
Helsingborg och Gadebusch häfdade Sveriges krigareära. Jag kan ej
finna den indelta arméens rote så utmärkt som man påstått, ty kasta
vi en blick på vår krigshistoria, sedan indelningsverket nått sin full¬
ändning, finna vi just ej något lysande, snarare motsatsen. 1741 års
krig och Anjalaförbundet äro ej de vackraste bladen i vår historia,
och de små triumfer våra härar sedan dess vunnit — Sikajoki, Lappo,
Bornhöft äro namn, som vi med stolthet kunna minnas — utvisa en¬
dast, att Svenskens hjeltesinne icke utslocknat, men de utgöra inga¬
lunda bevis för indelningsverkets förträfflighet. Den blodiga knif, jag
nu måst rikta mot en institution, jag älskar, är dock icke dödens knif,
utan en operationsknif, med hvilken jag vill bortskära utv extern a hos
indelningsverket, bortskära det ruttna för att å återstoden grunda ett
starkt och mägtigt nationalförsvar. Ingen må uppfatta dessa ord, så¬
som inneburo de någon fiendtlighet mot indelningsverket; tvärtom —
jag upprepar det — ingen kan med mera kärlek än jag omfatta de
göda sidorna af denna institution, och derföre vill jag att det dåliga,
aet ruttna skall borttagas.
Mine Herrar, en fråga återstår, och den är den vigtigaste, nemli¬
gen kostnaden. Hvad kostar den nya arméorganisationen? Herr Stats¬
rådet Abelin har framlagt ett, enligt hvad alla erkänna, utmärkt vac¬
kert förslag; men han har endast helt lösligt i slutet af anförandet berört
frågan om kostnaden, och derpå ligger dock enligt mitt ringa förstånd
den största vigt. _ Att uppgöra ritning till en byggnad, prospekt till
ett företag, är ej så synnerligen svårt, men hvilken nytta har man
väl af prospekter, om man saknar medel att genomföra dem. Herr
Statsrådet _ har yttrat, att hans plan endast behöfver 3,000,000 B,:dr
mera i utgifter än landtförsvaret nu kräfver. Jag kan naturligtvis ej på
stående fot granska hans beräkningar, men han må ursägta mig'det
jag ej kan sätta full tillit till dem. Den kommer att kosta vida mera.
Den Franska arméen kostar 400,000,000 francs; jemför jag nu här¬
med den Svenska, skulle kostnaden för densamma uppgå till 27,000,000
B:dr, således icke 3 utan omkring 11,000,000 11:dr mera än nuvarande
kostnad. Nu kan visserligen Herr Statsrådet invända, att en indelt
armé ej kostar lika mycket som en kasernerad, men då får jag der-
Den 25 Januari.
41
emot erinra, att för stammens utbildande nödvändigtvis vida längre exer¬
cistid —- och således ock vida större kostnader — komma att erfor¬
dras, än i organisationsplanen föreslagits. Den framställning, angående
den indelta arméens billighet, som i anförandet lemnats, är, enligt
min åsigt alldeles illusorisk och otillfredsställande, och en helt annan
utredning erfordras för att få veta verkliga kostnaden.
Hela arméfrågan, hvilken väl får anses för denna Riksdags mest
brännande fråga, upplöser sig för mig i de enkla frågorna: hafva vi
råd eller hafva vi icke råd? Yi kunna nu antingen, såsom det Kongl.
förslaget tyckes afse, bestämma oss för en aggressiv politik, rusta oss
etc., eller vi kunna ock sitta i fred, sköta oss sjelfva, utveckla våra
inre resurser. . Hvilkendera vägen är nu den rätta. Änhängarne af
Herr Krigsministerns plan säga naturligtvis: vi få ej vara i ro, ej sitta
i fred och derföre måste vi rusta oss. Häremot vill jag endast erinra om
grannstaten Danmarks exempel; Danmark ville nödvändigt vara med,
och det fick ock vara med. Anfagom emellertid att vi bestämde oss
för den storartade organisationsplanen. Den kan ej blifva färdig med
ens, utan först efter t. ex. tio år. När dessa tio år, under hvilka vi
oupphörligen rustat, äro gångna, stå vi väl med eu fullt exercerad
här, men yi skulle då hafva uttömt våra resurser, vara ett utblottadt
folk, vara lika hjelplösa som förut. Vår ställning skulle således ej blifva
särdeles stark. Hafva vi återunder dessa tio år, jemte det vi åt arméfrågan
egna _ nödig omtanke, med lugnt allvar arbetat på vår industris ut¬
veckling, våra näringars befordrande, så skola vi varg ett mägtigt och
rikt folk med alla resurser att försvara vårt oberoende. Jag kan för
min del omöjligen vara med om detta jägtande, denna ifver att kasta
sig öfver militärförsvaret. Yi försvara oss bäst genom att utveckla
våra inre resurser. I dessa dagar hafva vi sett ett upplyftande skå¬
despel, huru ett helt folk böjt knä för en stor Konungs minne. Jag
tror dock icke, att deri legat något uttryck af den tanken, att vi skulle
följa Carl XII på hans bana såsom krigare. Det fanns hos CarlXU
andra egenskaper än blotta krigarens, andra än de, genom hvilka han
vid Narva, Pultava, Bender väckte skräck och beundran hos fienderna;
det fanns hos honom gudsfruktan, ihärdighet, enkelhet, sparsamhet.
Dessa dygder voro hans testamente till Svenska folket, och för dem
böjde vi knä. Må de ock blifva en föresyn för oss vid befordrandet
af landets utveckling.
Herr Ha z el iris: Då Kong!. Maj:t i sin nu föreliggande fram¬
ställning yttrat, rörande sin krigsministers förslag, följande:
“Gillande förslagets alla grunder, har Kongl. Maj:t dock, med af¬
seende på de många och olikartade frågor, som deri ingå, och hvilka
till större delen ej skulle kunna, utan olägenhet, redan under nästa
statsregleringsperiod genomföras, för närvarande ansett endast vissa
af förslagets delar, såsom utgörande grundvalen för organisationen,
företrädesvis påkalla en lösning för att, i den mån ske kan, redan
1870 bringas till utförande":
och da Kongl. Maj:t i följd häraf endast föreslagit förändringar
i beväringsinrättningen samt i indelningsverket, i hvad sådana afse
manskapet samt rust- och rotehållares förhållanden, hade jag före¬
42
Den 25 Januari
ställt mig, att det endast vore denna Kongl. Maj:ts framställning,
som nn skulle komma under öfverläggning och icke hans krigsmini¬
sters förslag; ehvad förtjenst detta må ega, och ehvad hög förtjenst
äfven jag tillmäter det, utan att behöfva instämma i de öfver-
drifna loford, som den siste talaren tillmätt detsamma, för att sedan
göra sådana anmärkningar, h vilka helt och hållet göra lofor den oför-
tjenta, har jag dock ansett, att för närvarande vi endast borde sys¬
selsätta oss med Kongl. Maj:ts framställning och icke med hans krigs¬
ministers.
Jag önskade således genast öfvergå till den af den förste tala¬
ren framstälda frågan om behandlingen af Kongl. Maj:tsProposition;
men, då det mig veterligen är första gången, i denna Kammare, som
sådana skefva åsigter blifvit framställda, som de af den siste tala¬
ren, så, ehuru det måhända är onödigt att inför flertalet af denna
Kammares ledamöter bemöta dessa åsigter, har jag likväl ansett mig
böra korteligen upptaga dess hufvudpunkter.
Talaren börjar sin framställning med att finna en motsägelse i
krigsministerns förslag deruti, att, då denne sagt sig ej vilja föreslå
en stående armé, har han likväl föreslagit en, som, i förhållande till
folkmängden, är lika. stor som Frankrikes. Häruti äro tvenne miss¬
tag. För det första är, i följd af massornas betydelse i det nyare
krigssättet, det icke tillräckligt för en liten stat att hafva jemnt upp
så mycket trupper till sitt försvar, som beloppet af dess egen folk¬
mängd är i förhållande till en stormagts folkmängd; den måste ega
mera, ty om den kommer i krig med en magt, som har exempelvis 20
gånger större folkmängd, är det icke nog med att den endast har
så stor armé. Det andra misstaget är att likna Sveriges på roten
liggande, blott 3:ne veckor sammandragna trupper, med Frankrikes
sex år i kaserner liggande. Man kan visserligen, så till vida, kalla
Sveriges indelta trupper stående, att de äro ständigt underhållna,
men i afseende på kostnad och den genast egande stridsfärdigheten, är
det en väsendtlig skilnad mellan Frankrikes ständigt tjenstgörande
och Sveriges helt kort tid sammandragne. Ehvad begrepp man fä¬
ster vid ordet: stående, borde talaren inse att det endast här är nam¬
net, icke saken som är lika, och det är likväl efter sakernas beskaf¬
fenhet och icke efter deras namn, som de skola bedömas.
Talaren fruktar, att de yrkade 60 dagarnes öfning endast är en
begynnelse, och att vi endast derigenom äro på väg till det preussiska
beväringssystemet. Jag förmodar, att, då det är kommande Riksdagar,
som skola medgifva öfningstidens förlängning, så är ej att befara,
att saken skall komma i alltför släpphändta händer. Men i alla fall
är det ett stort missbruk af ord att tala om ens den allägsnaste j em-
förelse mellan det preussiska systemet, med dess mer än 1,000 dagars
kasernlefnad i stad, och den föreslagna svenska beväringsöfningen
med 60 dagar, fördelade på tre år.
Talaren yttrade, att det föreliggandé förslaget syntes åsyfta en
aggressiv politik. Det är alldeles tvärtom. Alla siffror skulle då er¬
hålla ett vida högre belopp, och förslaget uttalar tydligen, att det är
bygdt med hufvudsakligt afseende på landets försvar. Huru kan man för
vårt land förutsätta öförståndet af en aggressiv politik?
Den 25 Januari.
43
Talaren har låtit undfalla sig, att förslaget skulle komma att
möta motstånd, som kunde erhålla obehagliga dimensioner. Jag för¬
modar, att så val Konungen som hans krigsminister äro såsom hvar
och en, som begär ett bifall, beredda på ett motstånd, men detta
motstånd kan väl aldrig antaga annan karakter än det af ett nej,
hvilken huru bleklagd! detta än må blifva, aldrig behöfver växa i
några dimensioner.
Talaren har sagt, att historiens vittnesbörd icke kunna jäfvas.
Detta är ganska riktigt, men historieläsarens kan det. Och hans må¬
ste jäfvas,' då han yttrar, att indelningsverket icke fanns under Gu-
staf Adolfs och de båda Carlarnes krig. Indelningsverket till sina
grunder fanns redan under Gustaf Adolf, ja, isynnerhet i afseende
på kavalleriet, flera hundra år före honom, och talaren lär väl veta
att exempelvis de dåvarande Östgöta, Yestgöta och Smålands kaval¬
lerier, nu till infanteriregementen förvandlade, samt lifregemente!, icke
kunnat få sina fanor prydda med namn af våra ärorikaste fältslag
i fall de icke hade varit med, fastän sj elfva de indelta förhållandena
sedermera blifvit ordnade och fastställda. Hvad Carl den tolfte an¬
går, lärer talaren väl veta, att de indelta regementena utgjorde kär¬
nan af hans armé, omkring hvilken slöt sig en dubbelt och tredub¬
belt större värfvad. Af de indelta regementena hafva 21, eller alla
med undantag af sex, qvarlemnade hemma till vestra gränsens för¬
svar, namn af Carl XII:s fältslag på sina fanor. Och huru dessa
indelta regementen stridde äfven vid Pultava är bekant, då der fun-
nos regementen, som vid slagets slut fördes af subalternofficerare,
och exempelvis Uplands regemente förlorade alla sina officerare och
hade 70 man qvar.
Jag hade icke trött, att vi äfven här skulle få höra den gamla sagan
om Stenbock, som ej med indelta, utan med en i hast utskrifven armé,
skulle hafva vunnit segern vid Helsingborg. Det är ett misstag hos
historieläsaren. Vid Helsingborg kämpade endast och allenast just
de ånyo uppsatta och nyöfvade, men icke oöfvade, indelta regemen¬
tena, till stor del anförda af från Polen hemkomne carolin er.
Talaren säger, att han med modersmjölken insupit kärlek till in¬
delningsverket. Men denna beståndsdel af mjölken måste hafva va¬
rit tunn. Han yttrar^ att han endast velat bortskära indelningsver¬
kets utväxter, men då står han alldeles på samma plan som krigs¬
ministern, hvilken äfven med kärlek för indelningsverket just velat
bortskära dess utväxter.
Vid talarens yttrande om en folkbeväpning, upprepar jag hvad
som många gånger af kunnige militärer blifvit sagclt, att denna tan¬
ke är ett fullkomligt oting, utan ringaste värde, om icke bakom tan¬
ken står en ordnad stamtrupp och ett någorlunda vapenöfvadt folk.
Ordet har ingen annan betydelse än att innebära en förvillelse af
vådligaste beskaffenhet, emedan den uppställer ett värn, som icke fin¬
nes till.
Talaren yttrade sig om försvarets stora kostnader, och att vi till
dem icke hafva råd. Ja, det är otvifvelaktigt, att försvaret kostar
mycket. Ty vi måste försvara oss sj elfva och kunna ej på passevo¬
lans öfverlemna åt någon stormagt att försvara oss. Kostnaden blir
44
Den 25 Januari.
tyvärr så mycket större, som beklagligtvis prisen å gevär, kanoner,
fästningar och alla försvarsmedel icke kunna lämpas efter samma för¬
hållande som staternas förmögenhetsvilkor. Alla måste hafva lika
goda, d. v. -s. lika. dyra försvarsmedel, och de blifva derigenom alltid
dyrare för den, som är fattig, än för den som är rik, liksom kläderna för
torparen å. talarens gods alltid måste för honom blifva dyrare än hans
husbondes för denne.
Talaren har slutligen omnämnt den fest, som nyligen firades vid
uppresandet af Carl den tolftes bildstod. Hvad Carl den tolftes namn
och minne kan lemna för stöd åt talarens kritiska åsigter, begriper
jag icke. Hans bildstod är en hyllning åt det svenska hjeltemodet,
det urgamla och det nyare, och om någon förde organiserade och öf-
vade skaror i fält, så var det han.
Jag slutar med hvad jag begynte, att det ej måtte vara menin¬
gen, att nu, följande den siste talaren, ingå i granskning af detta di¬
gra förslag, hvartill Kammarens ledamöter sannolikt hvarken är o be¬
redda eller villiga. Jag öfvergår derföre att med några ord yttra
mig öfver den förste talarens tanke, att Kongl. Maj:ts framställning
ej kan tagas i öfvervägande utan i sammanhang med krigsministerns
förslag, samt att i synnerhet ökadt befäls anskaffning står i oskilj¬
aktigt samband dermed. Sambandet kan visserligen ej nekas och in¬
genting lärer hindra att taga detta samband i betraktande, men för
min del anser jag, det vara illa, om blifvande Utskott skulle anse
sig icke kunna något besluta om Kongl. Majtts framställning, utan
att i sammanhang dermed företaga hela förslagets pröfning. I sådant
fall kunde visserligen ingenting vid denna riksdag komma att afgö-
ras, ty förslaget är så vidtomfattande, att det i sin. helhet icke ar
föremål för eu .Riksdags arbete. Det vore således önskligt, om åtmin¬
stone de af Kongl. Maj:t föreslagna högvigtiga punkter kunde afgö-
ras. Befäls anskaffning, i synnerhet beredelsen dertill i och för ett
krigsutbrott, är en så angelägen sak, att den i alla fall är ound¬
gänglig, och det kan väl ej vara att betvifla, att en kommande Riks¬
dag skulle vara villig att gifva befäl att öfva den beväring, som en
föregående beslutit. Jag instämmer för öfrigt i talarens förslag om
nödvändigheten att tillsätta ett Särskild! Utskott för frågans be¬
handling.
Grefve Posse: Den föregående talaren har fällt ett par yttran¬
den, som jag finner mig föranlåten att upptaga till besvarande. Han
■ sade, att den indelta armén fanns redan då Gustaf Adolf förde Sve¬
riges härar till seger på utländsk mark. Det är sannt, .att vissa af
de grundsatser, hvarpå indelningsverket hvital-,. redan då vunnit^ til¬
lämpning, och det är just dessa grundsatser jag önskar bibehålla;
men sjelfva systemet blef ej infördt i dess helhet förr än under Carl
XI, och det är åter hvad då antogs, som jag önskar få afskaffadt.
Utan att fästa mig vid den skämtsamma anspelning talaren, til¬
låtit sig rörande de sympatier, jag med modersmjölken insupit, tillå¬
ter jag mig fästa uppmärksamheten på en motsägelse i talarens yttran¬
de, då lian, beträffande Stenbocks soldater, till en början säde,, att
dessa utgjorde medlemmar af indelningsverkets gamla stam, hvilket
Deri 25 Januari.
45
på det högsta förvånade mig, men ögonblicket derefter yttrade, att
de bes.todo af nyss öfvade soldater.
Mina och den värde talarens åsigter låta således ganska val sam¬
manjemka sig, endast något missförstånd ej kommer i vägen eller
missuppfattning, af den enes eller andres ord.
Slutligen vill jag begagna tillfället nämna, att mitt yttrande rö¬
rande Westgöta rusthållares mening icke var föranledt af något upp¬
drag af denna. .Kammares ledamöter från Westergötland, utan hade
sm grund deri, att jag händelsevis sammanträffat med personer från
hemorten.
Grefve af Ugglas: Det har blifvit mig sagdt, att Andra Kam¬
maren redan remitterat, denna Kongl. Proposition till ett Särskilt
Utskott, bestående af sju ordinarie ledamöter och 3 suppleanter. Då
det förslag, jag nyss hade äran framställa, gick ut derpå, att åtta le¬
damöter skulle utses i det Utskott, denna Kammare borde tillsätta
för fragans pröfning, tillåter jag mig deri göra den förändring, att
Kammaren lika med Andra Kammaren måtte utse siu ledamöter och
3 suppleanter.
. Då jag nu åter fått ordet, vill jag begagna tillfället att yttra
* anledning af en föregående talares anförande. Denne yttrade,
att Utskottet icke borde inlåta sig i pröfning af något annat, än hvad
Kongl. Maj:ts Proposition innehölle, och han förmenade, att frågan
om befälets förstärkning vore. af den vigt, att den i alla händelser
skulle framdeles blifva nöjaktigt löst. Det är ganska naturligt, att
en person på talarens ståndpunkt måste döma såsom han, ty han
förstår att genomskåda alla de konseqvens er, som ett fattadt beslut
i denna fråga måste skapa. Men så är ej förhållandet med alla de
ledamöter, som komma att deltaga i förslagets behandling inom ett
wi?'i0C^ 011j ej ^er m.e^ vederbörlig försigtighet tillvägagås, kan
lätt. hända, att i en framtid, då det blir rätt klart, till Indika stora
utgifter det föregående beslutet föranleder, man kan studsa tillbaka
och vägra ikläda sig de dryga pligterna. Staten hade likväl då re¬
dan blifvit besvärad med dryga och onödiga utgifter.
. Herr Hazelius: Jag torde ej behöfva för de Kammarens leda¬
möter,. som med någon uppmärksamhet afhört mig, anmärka, att näst
före. sista talaren alldeles missuppfattat mitt yttrande, då han påstod,
att jag sagt, att indelningsverket var färdigt redan under Gustaf Adolfs
tid. J ag har ej påstått annat, än att indelningsverket till vissa af sina
grunder fanns, fastän dessa sedermera blefvo faststälda.
„ Medan jag har ordet får jag tillägga, rörande hvad talaren förra
gången yttrade derom, att indelta arméen icke alltid häfdat sin ära,
utan snarare.tvärtom, att, i fall han härmed syftar på de beklagliga till¬
dragelserna i Finland under de sednaste åren af konung Gustaf III:s
regering, det icke. var arméen, utan de herrar, hvilka såsom riks¬
dagsmän kommo till arméen och der ville hålla riksdag, som hade
skulden till hvad som skedde.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Herr vice Tal¬
46
Den 25 Januari.
mannen, att under densamma hade väckts fråga om tillsättande af ett
sär skridt Utskott för den förevarande Kong! Propositionens behand¬
ling; men då denna fråga vore beroende af båda Kamrarnes pröfning
och beslut, ansåg Herr Talmannen, till följd af stadgandet i 58 §
Riksdags-ordningen, att, sedan en proposition eller motion första gån¬
gen i Kammaren förekommit och blifvit bordlagd till nästa samman¬
träde, densamma då borde till Utskott hänvisas, sig nu icke kunna
framställa någon annan proposition, än att Kongl. Maj:ts ifrågava¬
rande nådiga Proposition jemte de i anledning deraf afgifna yttran¬
den måtte hänvisas till Stats-Utskottet, dock under förbehåll, att, derest
Riksdagen komme att besluta tillsättandet af ett särskildt Utskott för
den Kongl. Propositionens behandling, densamma tillika med yttran¬
dena i sådant fall skulle till detta Utskott öfverlemnas; hvarefter
proposition derå gjordes och med ja besvarades.
Härefter förmälde Herr vice Talmannen, att Grefve af Ugglas
hade föreslagit, att Kammaren för sin del måtte besluta, att ett sär¬
skild Utskott, bestående af fjorton ledamöter, sju från hvardera Kam¬
maren, jemte sex suppleanter för desse ledamöter, tre från hvardera
Kammaren, skulle tillsättas för behandling af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition angående landtförsvarets organisation, och hemställde Herr
vice Talmannen, huruvida Kammaren bifölle detta förslag.
Ropades ja.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den
23 dennes bordlagda nådiga Propositioner:
angående afsöndring afjord från militieboställslägenheterna Sjöle¬
den och Lökshuset samt bostället Tostarp, för att tilläggas exercis¬
fältet Ljungbyhed;
angående afsöndring af jord från ryttmästareb o stället Silfåkra
vid Skånska Husarregementet, för anläggning af kyrka med kyrko¬
gård samt sockenstuga och fattighus åt Kellna församling;
angående jordafsöndring från fanjunkarebostället Stoby vid Skån¬
ska Husarregementet, för Stoby församlings kyrkas och skolas be¬
hof; samt
angående försäljning af den till regementsskrifvarebostället vid
Helsinge regemente Norrbyn hörande andel i laxfisket Hofdan i
Ljusne eif.
Föredrogs Kongl. Maj:ts den 23 dennes bordlagda nådiga Propo¬
sition angående upphörandet af det till handels- och sjöfartsfonden
å riksstatens sjette hufvudtitel uppförda förslagsanslag, emot bevil¬
Den 25 Januari.
47
jande af erforderliga medel till vissa utaf Kong], Maj:t å nämnda fond
anvisade utgifter.
n. ^ ®T'";, penna Kong! Proposition är icke åtföljd af något
St^srads-protokoU, _innehållande skäl och grunder till förslaget, utan
blott åt ett jvoteringsprotokoll, och de motiver, som föranledt till
lorsiagets framläggande, måste derföre sökas uteslutande i sjelfva Pro¬
positionen. De äro helt korta, och jag tillåter mig att för Kammaren
Ä dei\t e^-et i6raS afhörande> frågan lättare torde uppfattas.
Genom särskilda, tid efter annan, af Kongl. Maj:t meddelade beslut,
hafva a handels- och sjöfartsfonden blifvit anvisade årliga utgifter
hllttor <S11; 1ajfsedda tlU handelns och sjöfartens befrämjande, likväl
l-nd+uåi d Vila, utom egentliga området för anslagen under sjette huf-
I dtiteln. Bland namnda utgifter förekomma ock sådana af alldeles
enahanda beskaffenhet med anslag, hvilka äro underkastade Riksda-
g_ns profning; och bär det till följd häraf synts vara till god ord¬
ning ledande, att atskdliga af ifrågavarande utgifter öfverflyttas till
tilliForumfl“ so™1 statsregleringen, jemlikt derför antagna grunder, dem
i , • . Hareftei uppraknas dessa utgifter, och i Propositionen
d.®f vldap< att’ emot fondens befriande från desamma, Kongl.
Ma^:t ville afstå från äskandet af det hittills enligt Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 2 December 1857 till fonden utgående år¬
liga anslaget af minst 750,000 Rall-, hvarigenom jemväl uppkomme en
ftoÄinap immSuTS ],an^ag ftr år 1870 af åtminstone omkring
80,000 R:dr och föreslår Kongl. Majrt Riksdagen, att det särskilda för
attgRRs S tli1lhaf-i<iel7V,rlli sjöfartsfonden måtte upphöra, emot det
att Riksdagen dels till utbetalning från Riksgälds-kontoret öfvertager
SnhSd Jil tld a6ftaPda "tgifterna till aflösning af Öresundska och
,Ved?i fm11 r- delSi ^or„ öfriga utgifter beviljade de dertill erforderliga
medel, till uppförande af ordinarie anslag å vederbörliga hufvudtitlar.
samum Propositionen, torde man finna att den-
fSn frnT f t^r tr7 ianS-kllda töVag. Det första af dessa afser att
men fet? „ ^ f /tskl%.a utgifter, som hitintills utgått af fonden,
åt 1 andel ntl^ -hlif7dsakhgf1 «Uer endast afsedda till befrämjande
Ko S M. bä Xl 1 rdett^ affende gillar Jag icke allenast Vad
ongl. M<,j ts ladgifvare föreslagit, utan anser ännu flera utgifter, så-
nah,rPeocrta tlUkonsuler, och pensioner, varulf samma
ä NÄ ÄiV’ *■»«*«
StatsW-e?dr förslage7 rörer de 80,000 R:dr, som skulle kunna åt
fetatsveiket besparas. Da fondens inkomster stå till Kongl. Maj:ts
Sfer knum ?Ch ?L MaJ,:t ™ funnit en så stor del af desfa inkom-
stel kunna för fondens ändamål undvaras, och med hänsyn till finan-
das tillbdSCafia fallmngi b„öra återgå till statsverket, för att använ¬
das till dess allmänna behof, vill jag i detta afseende icke yttra mig
6lleö i6™0*’ ell™äl j&S är öfvertygad om, att mycket
godt kunnat ined dessa medel för handel och sjöfart uträttas.
tp-n *orslaget afser statsverkets öfvertagande af skyldighe-
m SA' losmngssumman för Öresundska och Scheldetullarne.
Uä Kong], Maj:t emellertid i sammanhang dermed föreslagit, att det
48
Den 25 Januari.
årliga anslaget af 750,000 R:dr, som till fonden hitintills utgått, skall
upphöra, så är det klart att, åtminstone den 1 April 1877, då Ore-
sundska tullen blifvit aflöst, handels- och sjöfartsfonden blir beröf¬
vad en inkomst, som Rikets Ständer genom besluten af den 23 Fe¬
bruari 1835 och den 2 December 1857 bestämdt lofvat skulle fort¬
farande utgå till handelns och sjöfartens befrämjande.
Med den erfarenhet jag har angående den verksamhet, som hittills ut-
öfvats med tillhjelp af handels- och sjöfarts-foliden tillhöriga medel,
måste jag tillstå, att förslaget förefaller mig ingalunda godt, utan
snarare tvärtom. Om anledningen till dess framläggande berott på
annan erfarenhet, än den jag kunnat förvärfva, om fonden ej vant
nyttig för landet eller om den oj vidare behöfves, derom nämnes ej
ett enda ord i Propositionen. Det finnes på intet sätt antydt, hvar¬
före efter år 1877 den åt fonden anvisade anslagssumma skulle blifva
obehöflig; och jag beklagar på det högsta, om, till följd af någon sär¬
skild omständighet, vederbörande funnit sig föranlåtna att framlägga
ett förslag, hvars antagande kommer att för framtiden borttaga de
helsosamma verkningarne af 1835 års beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning hänvisades den Kong! Pro¬
positionen jemte yttrandet till Stats-Utskottet.
Föredrogs Kong!. Maj ds den 23 dennes bordlagda nådiga Pro¬
position, angående statsbidrag till vägomläggningar inom Kronobergs,
Calmar och Jönköpings län, för beredande af arbetsförtjenst åt den
nödlidande befolkningen i dessa län.
Friherre Raab, Adam: Kong!. Maj:ts ifrågavarande Proposi¬
tion innehåller förslag om beviljande af ett anslag för beredande af
arbetsförtjenst åt de nödlidande i Småland. Denna provins innefat¬
tar de tre länen, Jönköpings, Kronobergs och Calmar, inom hvilka
nöden för närvarande är så stor, att en del af den arma befolkningen
i detta ögonblick lider brist på dagligt bröd. Propositionen behöfver
således icke något förord, och min mening har också ej vant annat
än att fästa uppmärksamheten derpå, att snar hjelp är af största nö^-
den, och uppmanar jag Stats-Utskottets ledamöter att oförtöfvadt och
före hvarje annat ärende till behandling företaga detta förslag, på
det att den framdeles beviljade hjelpen måtte i tid komma den nöd¬
ställda befolkningen till godo.
Öfverläggningen förklarades slutad och den Kongl. Propositio¬
nen tillika med yttrandet hänvisades till Stats-Utskottet.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet
23 dennes bordlagda nådiga Propositioner:
Kongl. Maj:ts den
angående
Den 25 Januari.
19
angående beviljande af en brudgåfva till H. K. H. Prinsessan
Povisa vid hennes förestående giftermål med H. K. H. Kronprinsen
åt Danmark 5
om försäljning af Kronans till landtmäterikontor hittills begag¬
nade hus med tillhörande tomt i Wisby;
i fråga om upplåtelse under ständig besittningsrätt af åtskilliga
lägenheter a Kungsörs kungsladugård;
angående afsöndring från kronohemmanet j:dels mantal N:o 2
Föra på Oland af plats för en folkskolebyggnad med tillhörande tomt
och planteringsland; samt
i fråga om skattefrihet för Tärnafors lappskoleboställe och Lax¬
näs kapellpredikantsboställe i Vesterbottens län.
Föredrogs och lades till handlingarne Kong], Maj:ts den 23 den¬
nes bordlagda nådiga Skrifvelse, i anledning af åtskilliga vid sistför-
flutna riksdag beslutade lagförändringar.
Föredrogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts den 23 den¬
nes bordlagda nådiga Skrifvelse om förordnande af en Statsråds-le-
damot att utöfva den befattning med riksdagsärenden. som, enligt §
46 af Riksdags-ordningen, en ledamot afStats-Rådet tillkommer; och
skulle vederbörande Utskott samt de ledamöter åt Kamrarne, som
hafva inseende öfver Riksdagens kansli, genom utdrag af protokollet
om denna skrifvelses innehåll underrättas.
Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Herr Dick-
sons, Charles, den 23 dennes bordlagda motion, N:o 2, angående sär¬
skild beskattning af den inhemska hvitbets-sockertillverkningen.
Kammaren åtskiljdes kl. 12 middagen.
In fidem
O. Brakel.
Riksd. Prof. 1869. 1 Afcl 1 Band.
4