Den 1 Maj.
169
Lördagen den 1 Maj.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Protokollet för den 23:dje sistlidne April upplästes och godkändes.
§ 2.
Herr Hollander, som med ingifvet läkarebetyg låtit styrka, att han åt
sjukdom för närvarande vore hindrad att deltaga i Kammarens förhand¬
lingar, hade derjemte skriftligen anmält sig till erhållande från denna
dag af 14 dagars ledighet från riksdagsgöromålen; och blef denna anhållan
bifallen.
§ 3.
Härefter fortsattes den i gårdagens sammanträde började föredragnin¬
gen åt Stats-Utskottets Betänkande N:o 66, i anledning af väckta frågor
dels om uppgörande af planer för framtida jernvägsanläggningar samt
sättet för deras utförande, dels om beviljande af statsbidrag till dylika
anläggningar.
Ben fortsatta behandlingen af detta Betänkande tog sin början med
Utskottets hemställan å sid. 50, rörande underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga _ om de jernvägsanläggningar, som för utvecklingen af
landets industri kunde under den närmaste tiden finnas vara af behofvet
mest påkallade.
Härvid yttrade:
Herr Witt: Jag anser mig icke böra framställa någon anmärkning
mot sjelfva förslaget om aflåtande af en underdånig skrifvelse i detta ämne,
men då Utskottet i motiven till sin framställning företagit sig att klassi¬
ficera de föreslagna jernbanorna under flera afdelningar, allt efter den vigt
i industrielt hänseende Utskottet anser dem ega, så torde flera befogade
anmärkningar kunna göras mot en dylik klassificering. Men då Utskottet
härutinnan endast uttryckt sin enskilda åsigt, enär Utlåtandet i denna del
är så uppstäldt, att Riksdagen deröfver icke kommer att fatta beslut, och
då Kongl. Maj:t således eger bestämma i hvilken ordning de tillämnade
banorna böra byggas, så kan jag, med denna uppfattning af frågans ställ¬
170 Den 1 Maj.
ning för närvarande, icke annat än instämma i Utskottets föreliggande
framställning.
Herr Yougt: Jag ber att få instämma uti Herr Witts yttrande, med
tillägg att sannolikt flera andra jern vägsplaner, än dem Utskottet nu velat
förorda, kunna finnas förtjenta af statsbidrag lika mycket som dessa, när
omständigheterna framdeles medgifva att derom väcka anspråk. I grund
af denna min uppfattning anser jag mig pligtig till protokollet anföra en
protest mot Utskottets Betänkande i detta hänseende; och då utomdess
framställningen, så vidt den afser “Köping—Hult-banans utsträckning från
Köping öfver Westerås till norra stambanan vid Sevalla för närvarande
måste förfalla, då något beslut om nämnda stambanas riktning icke vid
denna riksdag kommit till stånd, finner jag mig äfven deraf föranlåten att
påyrka afslag å punkten, hvad klassifikationen af bansträckningarna an¬
går. Deremot vill jag i Övriga delar godkänna Utskottets hemställan.
Herr Lindhagen:
Herr Siljeström: Såvida jag ej alltför mycket misstager mig, går
Utskottets nu föredragna framställning i alldeles motsatt riktning mot hvad
man bort önska, och mot hvad den i industriens rätt förstådda intresse
bort göra. Här skulle således icke industrien och dess af industriidkarne
insedda behof af nya eller utvidgade kommunikationsleder utan Kongl.
Maj:t vara den, som bestämmer hvarest våra jernband’ skola förläggas, och
detta icke allenast för den aldra närmaste framtiden utan för en tidrymd
af 12 till 15 år, hvarunder mångfaldiga nu okända behof af kommunika¬
tioner kunna komma att uppstå. Här skulle således icke de enskilde in-
dustriidkarne tänkas verksamma för denna stora angelägenhet, utan för så
vidt de af Kongl. Maj:t blefve i nåder pådrifna samt påminta om sina egna
fördelar. Jag må bekänna, att jag icke tror, att vår industri befinner sig
uti ett sådant barndomstillstånd; men skulle verkligen förhållandet vara
så olyckligt, då tror jag det icke rätt mycket löna mödan att ännu för det
närvarande mycket tala om anläggandet af nya jernvägar. Enligt min upp¬
fattning lärer emellertid industrien sjelf bäst förstå bedöma tjenligaste
sträckningen af de kommunikationer den behöfver; och i följd deraf synes
mig den allmänna planen för de nu ifrågavarande jern vägsbyggnaderna
böra vara den, att sedan enskilde personer förenat sig om byggandet af
någon viss linie, såsom den för deras behof, för deras ort mest lämpliga, då,
men då först, må det komma i fråga, att Staten, i fall företaget icke på annat
sätt kan komma i gång, antingen genom lån eller på annat vis understödjer
detsamma. Men att nu på förhand genom Regeringens försorg uppgöra en
stadgad plan till efterföljd under en längre tidrymd anser jag vara i hög¬
sta grad olämpligt och stridande mot alla sunda begrepp om hvad indu¬
striens utveckling klöfver; enär alltid förhållanden af ifrågavarande art
bäst och naturenligast reglera sig sjelfva. Följaktligen, då jag för min del
hyser en sådan åsigt, kan jag icke annat än afstyrka Utskottets ifrågava¬
rande framställning.
171
Den 1 Maj.
Herr Carl Ifvarsson: Jag har begärt ordet egentligen för att
bemöta en föregående talare, hvilken yttrade sig om nödvändigheten af
jernvägsundersökningar samt till följd deraf begärde förhöjning i anslaget,
och jag tillåter mig med anledning häraf den erinran, att Kammaren re¬
dan beviljat 25',000 R:dr till undersökningar för blifvande stambanor, så
att det anslag, som nu är i fråga, är afsedt att användas på undersök¬
ningar om lämpligaste sträckningen af bibanor eller enskilda banor. Jag
tror derföre, att någon sådan förhöjning, som den föregående talaren for¬
drade, icke är behöflig, och jag vill förorda detta Utskottets förslag, så¬
dant det är, då det passar i stycke med våra föregående beslut i ämnet
och det alltid måste blifva nyttigt att hafva ett visst system uppgjordt
för byggandet af bibanor. Finnes icke något sådant, råkar man alltid
uti svårigheter och förlägenhet, då frågan blir om att skilja mellan dem,
som begära bidrag till enskilda jernbanor. Jag förmodar, att alla de,
som anse sig kunna göra anspråk på dylikt understöd, komma att vända
sig till Kongl. Maj:t, med anhållan om Propositions aflåtande till Riksda¬
gen, och då vore alltid af vigt att hafva eu viss plan, ett visst system
redan på förhand gifvet, hvarefter man kunde handla. Då nu Utskottet
föreslår en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan det Kongl.
Maj:t måtte, bland annat, pröfva det lämpligaste sättet att befordra dy¬
lika jern vägsanläggningars utförande genom ett eller flera enskilda bolag,
vare sig genom direkt anslag till belopp af högst ‘/.pdel af anläggnings¬
kostnaden eller på annat sätt, så kan jag för min del icke finna ringaste
skada uti att bifalla detta, utom tror tvärtom, att en dylik undersökning
skall blifva af stor nytta för den kommande tiden, då vi med säkerhet
kunna motse stark efterfrågan på anslag i och för utförande af enskilda
jernvägar. Skulle Kammaren nu afslå Utskottets hemställan, så komma
vi att framdeles stå oss lika slätt som nu vid bedömande af dessa frågor,
och för att bespara kommande Riksdagar ett dylikt obehag, vill jag såväl med
anledning häraf som på grund af förut andragna skäl yrka bifall till
ifrågavarande punkt.
Herr Peter Olsson: Jag är hufvudsakligen förekommen af den
sednaste talaren, och mig synes alldeles klart, att hans framställning är
fullkomligt riktig. Då Stats-Utskottet i sitt Utlåtande N:o 65 föreslagit
en summa af 25,000 Rall- till undersökningar af jernbanor, i sammanhang
med samma Utskotts förslag i fråga om Statens nu under byggnad va¬
rande jernvägar, så synes det vara tydligt nog, att förstnämnda anslag
gäller undersökningar af blifvande stambanor; detta förslag är ock af
Riksdagen godkändt. Uti Utlåtandet N:o 66 synes deremot Stats-Utskot¬
tet hafva tänkt sig behofvet af undersökningar äfven i fråga om bibanor
eller enskilda jernvägar, och såsom den sednast föregående talaren an¬
märkte, torde det vara nödvändigt, att, för iakttagande af all säkerhet för
Staten, dylika undersökningar anställas, och att det derföre icke är ur
vägen, att anslag härtill beviljas. Deraf följer dock icke, att förhöjning i
det föreslagna beloppet bör ega rum, icke heller att allt, som beviljas,
bör nödvändigt under statsregleringsperioden disponeras och användas. Jag
inskränker mig till att yrka bifall å ifrågavarande del af Utlåtandet.
172
Den 1 Maj.
Herr Olof Nilsson från Westerbottens län: Då Utskottet i före¬
varande punkt företagit sig att uppräkna en mängd jern vägssträckningar,
hvilka skola för framtiden vara de vigtigaste och derföre i främsta rum¬
met förtjena understöd af Staten, men Norrlands intresse i detta fall blif-
vit af Utskottet helt och hållet förbisedt, enär alla de af Utskottet nämnda
sträckningarne äro belägna inom mellersta och södra Sverige, ehuru banor
i Norrland äro lika högt af beliofvet påkallade som någonsin i andra de¬
lar af landet, så kan jag icke annat än, med nedläggande af min protest
mot motiven, ändock godkänna det slut, hvartill Utskottet i föreliggande
punkt hunnit.
Herr Hedlund: Då nu ej blott stambanorna utan äfven privata
jernbanor sällan eller aldrig kunna komma till stånd utan understöd af
Staten, i en eller annan form, så är det alldeles i sin ordning, att äfven
dessa sednare utföras under uppsigt af Staten, synnerligast att planerna
för desamma underkastas en genomgående pröfning och undersökning, ty
jag vet icke, huru man på annat sätt skulle kunna bevaka och bevara
Statens rätt i fråga om dessa jernbansträckningar, i fall af Kongl. Maj:t
anbefallda undersökningar icke föreginge deras byggande. Det vore, en¬
ligt min åsigt, lättsinnigt af statsmagterna att bevilja understöd åt dessa
banor utan en dylik föregående undersökning, ty de förslag till jernvägs-
byggnader af privata banor, hvilka för Regeringen och Representationen
framläggas, kunna visserligen vara uppgjorda af mycket samvetsgranne
män, men man har ingen garanti, att så alltid är eller blir förhållandet.
Al denna anledning anser jag det vara ganska riktigt, att Riksdagen ställer
till Kongl. Maj:ts disposition medel att användas till undersökningar i och
för ifrågasatta privata jern vägsanläggningar. Hvad nu angår den del af
Utskottets framställning, deruti Utskottet föreslår, att Kongl. Maj:t måtte
utreda lämpligaste sättet att befordra dessa jernvägsanläggningars utfö¬
rande genom ett eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkt anslag
till belopp af högst '/4:del af anläggningskostnaden eller på annat sätt,
så synes det mig verkligen besynnerligt, att Utskottet redan hunnit bilda
sig ett omdöme om, hvilka banor, som böra göras till stambanor, då detta,
enligt min åsigt, borde bero på den blifvande undersökningen och de re¬
sultat, den kunde gifva vid handen angående den ifrågasatta banans
lämplighet och fördelaktighet för det allmänna. Det synes mig alldeles
för tidigt att nu på förhand framställa något förslag härom.
I öfrigt instämmer jag med den talare, som ansåg att 25,000 R:dr
var en alltför ringa summa att använda för nu ifrågasatta ändamål, men
då, såsom förut blifvit upplyst, ett lika stort belopp, eller 25,000 R:dr,
redan blifvit beviljadt i och för undersökningar af blifvande statsbanor,
hvartill kommer, att vi nu hafva årliga riksdagar, då anslaget i händelse
af behof kan förökas, så tror jag, att hvad som nu blifvit föreslaget kan
vara tillräckligt för de undersökningar, som böra företagas till nästa år,
d. v. s. å de vigtigaste enskilda banorna, såsom t. ex. Frövi—Falu-banan
m. fl. Oaktadt man således kan hafva åtskilligt att anmärka mot Utskot¬
tets nu förevarande hemställan, vill jag ändock tillstyrka Kammaren att
bifalla densamma.
173
Den i Maj.
Herr vice Talmannen Mannerskantz: För min del anser jag
Utskottets förslag vara ganska välbetänkt och riktigt, att Kongl. Maj:t
må låta undersöka planerna för de enskilda jern vägsanläggningar som
borde komma att till större eller mindre del åtnjuta understöd af Sta¬
tens men just derför att summan är bestämd till ett temligen obe¬
tydligt belopp, har jag uppfattat saken så, att de enskilda jernvägsbo-
lagen sjelfva äro pligtiga att verkställa alla undersökningar i första hand
på egen bekostnad, men att de sedermera skola inkomma med dessa pla¬
ner och alla dithörande handlingar till Regeringen, för att af sakkunnige
män derefter, på Regeringens förordnande, ytterligare undergå granskning
och pröfning, innan de slutligen af Regeringen framläggas till behandling
vid blifvande riksdag. Jag skulle visserligen kunna göra åtskilliga an¬
märkningar mot Utskottets motiv och den ordning, hvaruti Utskottet
rangerat de uppgiga jernvägsanläggningar, som anses för industrien vigti-
gast, men då hela frågan härom är en underställningsfråga, så vill jag icke
fästa mig dervid. Då emellertid de lämpligaste sträckningarne sannolikt
utrönas genom de blifvande undersökningarne, och då Kongl. Maj:t såle¬
des bör kunna framlägga förslag om sträckningen ej allenast af nya
stambanor utan äfven af nya bibanor, så vill jag på dessa grunder bifalla
Utskottets hemställan i förevarande punkt.
Herr Hi ert a: Jag har begärt ordet med anledning af en talares
framställning om behofvet af tillökning i det anslag, som af Utskottet
blifvit ifrågasatt, i och för undersökningar af enskilda jernvägsanläggnin¬
gar, och jag tager mig friheten lemna någon upplysning om motiven till
Utskottets framställning härutinnan. Då Utskottet dels i anledning af
bristande tillgångar, dels i brist af fullständiga upplysningar angående de
enskilda jernbanor, för hvilkas anläggande understöd blifvit begärdt, an¬
såg sig icke kunna bedöma behofvet af de påkallade statsbidragen, så
trodde dock Utskottet, att Riksdagen icke borde lemna Kongl. Maj:t all¬
deles utan anslag för att kunna blifva satt i tilllälle att taga kännedom
om hit hänförliga förhållanden. Detta var .orsaken dertill, att anslaget
blef af Utskottet föreslaget att utgå, men att beloppet bestämdes till
25,000 R:dr beror icke derpå, att lika mycket blifvit anslaget för under¬
sökning af blifvande stambanor, utan torde skälet härtill finnas klart och
tydligt, om man ser på den öfriga delen af Utskottets framställning, hvari
det föreslås, att Kongl. Maj:t behagade till nästkommande Riksdag aflåta
nådig framställning i ämnet. När nu fråga är om en anhållan, att Kongl.
Maj:t måtte pröfva hvilka jernvägsanläggningar må anses för utveckling
af landets industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden
af 12 till 15 år, samt den ungefärliga kostnad hvartill deras anläggning
kan antagas uppgå, så kan det naturligtsvis icke vara meningen ifrågasätta,
det Kongl. Maj:t skulle kunna hinna med undersökningar angående alla
möjliga banor till nästa riksdag; att antaga något sådant, vore att tilltro
Utskottet alltför stor naivitet. Det kan icke vara fråga om annat än en
början af dessa undersökningar, och för min del tror jag, att man under
innevarande år icke hinner med mera, än att dessa 25,000 R:dr blifva
fullt tillräckliga för ändamålet.
174
Den 1 Maj.
Ehuru jag icke reserverat mig mot Utskottets ifrågavarande hemstäl¬
lan, så kan jag dock icke gilla densamma, i hvad den afser skyldighet för
Regeringen att till nästa Riksdag framlägga förslag i detta ämne, emedan
jag anser omöjligt för Regeringen att medhinna ett så drygt och ansvars¬
fullt arbete till denna tid. Ty hvad vill man då, att Kongl. Maj:t skall
göra för att kunna framlägga ett dylikt förslag? Jo! Kongl. Maj:t skall
pröfva, dels hvilka jernvagsanläggningar må anses för utveckling af landets
industri mest af behofvet påkallade under den närmaste tiden af 12 till
15 år samt den ungefärliga kostnad, hvartill deras anläggning kan antagas
uppgå, dels lämpligaste sättet att befordra deras utförande genom ett
eller flera enskilda bolag, vare sig genom direkta anslag eller på andra
sätt; allt detta vill man, att Kongl. Maj:t skall medhinna på 9 månader,
men jag för min del tror, att något välskapad! foster icke på denna tid
kan af Regeringen dragas fram i ljuset, hvarföre jag yrkar bifall till Ut¬
skottets hemställan med uteslutande af orden: ‘'samt att Kongl. Maj:t der¬
efter behagade till nästkommande Riksdag aflåta nådig framställning i
ämnet11; ty häruti ligger, såsom jag tror mig hafva visat, en omöjlighet,
och vi böra icke göra våra framställningar till Regeringen så sväfvande,
att Kongl. Maj:t råkar i förlägenhet öfver hvad som med anledning af
desamma käxa vara att göra. En talare, Herr Siljeström, har påstått, att
det vore i hög grad oegentligt att söka åstadkomma något system för an¬
läggandet af enskilda jernbanor, och att Utskottets nu gjorda hemställan
skulle förorsaka Kongl. Propositioner om anslag för dylika banors byg¬
gande, hvadan man borde öfverlemna åt industrien sjelf att om deras an¬
skaffande draga försorg. Detta kan nog till en viss grad vara sannt, och
jag skulle instämma med denne värde talare, om jag kunde inse någon
möjlighet för industrien i vårt land att, utan understöd af Staten, åstad¬
komma de jernvägsförbindelser, den behöfver; men så länge jag hyser
tvifvel härom, vill jag bifalla Utskottets förslag, på det sätt jag nyss nämnt.
Hvad slutligen beträffar Herr Hedlunds anmärkning om olämpligheten
af att på förhand bestämma bidrag för enskilda jern vägsanläggningar ge¬
nom direkt anslag till belopp af högst en fjerdedel af anläggningskostna¬
den, så ber jag att få fästa hans uppmärksamhet derpå, att Utskottet
äfven tillagt orden: “eller på annat sätt", hvarigenom man alldeles icke är
bunden vid detta sätt att lemna behöflig! understöd. Man har ju sett
exempel på bolag, som bildats för utförandet af dylika arbeten, blott de
erhållit en mindre del af anläggningskostnaden, och då Utskottet ansåg
nyttigt om Staten kunde undslippa för så billigt pris som möjligt vid de
jernbanebyggnader, som framdeles kunna ifrågasättas att med understöd
af statsmedel utaf enskilde utföras, så trodde Utskottet det icke vara
otjenligt, att Kongl. Maj:t egde pröfva, hvilket sätt att meddela understöd
vore det för tillfället lämpligaste. Då nu emellertid Utskottet föreslagit
att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa 25,000 Rall* i och
för nu antydda ändamål, så tror jag nog att Kongl. Maj:t kommer att till
nästa Riksdag inkomma med de framställningar i detta ämne, hvartill
Kongl. Maj:t kan finna sig befogad.
Herr von Tro il: Då jag redan blifvit hufvudsakligen förekommen
af föregående talare, kan jag fatta mig kort.
Den 1 Maj. 275
1 händelse Kammaren i går bifallit mitt förslag, att Riksdagen skulle
till Kongl. Maj:t ingå med begäran, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
en systematisk plan för de jernvägsanläggningar inom vårt land, som
kunde komma i fråga att vidare utföras, så skulle jag i allo biträdt Herr
Lindhagens yrkande. Jag beklagar, att Kammaren icke i går lyssnade till
mitt förslag. Men då nu så ej skett och då det nu endast är fråga om
de jernvägsundersökningar, som möjligen kunna böra företagas under den
tid, som ännu återstår till nästa Riksdags sammanträde, så tror jag, att
det af Utskottet föreslagna belopp af 25,000 R:dr bör vara för detta’ än¬
damål tillräckligt. Hvad beträfiar en talares yttrande, att Utskottets för¬
slag skulle gifva anledning till, att det icke vidare borde vara den en¬
skilda industrien, utan Kongl. Maj:t som skulle taga initiativet i frågor
rörande jernvägars anläggning, så tror jag, att detta yttrande hvilar på
en missuppfattning.
De enskilde böra visserligen framgent såsom hittills uppgifva förslag
till jernvägars anläggning, men det är nödvändigt, att dessa förslag gran¬
skas innan de särskilda jernvägsanläggningar na af Kongl. Maj:t förordas
till erhållande af understöd från det allmännas sida.
I öfrigt och ehuru jag icke kan underlåta att i viss mån instämma
i Herr Hiertas yttrande, så vill jag likväl, för min del, bifalla Utskottets
förslag.
Herr Key: En värd representant från Stockholm, som under sin
långa parlamentariska bana på ett högst berömvärdt sätt ifrat för spar¬
samhet med Statens medel — ja i detta fall gjort sig känd såsom »riks¬
hushållare “, bär, tror jag, i denna fråga gått något för långt. I går ville
han icke alls bifalla några anslag till statsbanor och aldra minst till
Ostgötabanan, hvilken han icke ville veta af blott och bart af det skäl,
att den skulle komma att konkurrera om trafiken med Westgötabanan.
Nu, när Råga är om enskilda banor, väll han taga ut ur punkten just det,
som föi närmaste framtid visserligen skulle befordra deras anläggning,
men på ett sansadt, sjelfständigt och ordnadt sätt: jag menar skrifvelse-
förslaget. Hvad innehåller då detta ■ Jo! om Riksdagen antager punkten
sådan den är, så blifver följden att från de orter, der bolag för anläggande
af jernväg bildas, framställning inkommer till Kongl. Maj:t af innehåll, att
på de eller de vilkoren, på det eller det sättet, vilja de bilda ett bolag
för byggande af den eller den jernvägen.
Kongl. Maj:t pröfvar de inkomna ansökningarne, jemför dem sins
emellan med hvarandra, samt aiiåter derefter till Riksdagen en framställ¬
ning, om hvilka banor som anses företrädesvis böra komma i åtanke.
Detta blir ett ordnadt system och det kan blifva något af, hvilket annars
icke torde blifva fallet, om dessa företag genom motioner på enskild väg
skulle framträda här vid Riksdagen. Då skulle det i stället blifva en kapp¬
löpning, samt en allas strid med alla, ur hvilken måhända icke de bästa
och nyttigaste vägförslagen, utan de banor, som fått de skickligaste käm-
parne, skulle gå fram till seger; nota bene i fall icke striden då skulle
sluta på samma sätt som i går, att samtlig^ körnare att stadna på val¬
platsen. Vill man verkligen hafva jernvägar, så faller det af sig sjelft, att
man äfven på lämpligaste sättet bör söka befordra anläggning af sådana,
176
Den 1 Maj.
men vill man detta, så bör också Kongl. Maj:t få yttra sig öfver hvilka
som äro att föredraga. I öfrigt och medan jag nu bär ordet vill jag
nämna, att jag anser det af Utskottet föreslagna sättet att befordra banors
anläggande genom direkta anslag, till belopp af högst '/4 af anläggnings¬
kostnaden, vara otillräckligt, och att det icke torde blifva särdeles många
bolag, som sjelfva kunna åstadkomma 75 procent deraf. Jag tror också,
att bolagen skulle vara mera betjenta, om de erhölle ett visst räntebidrag
under vissa år, t. ex. 2 procent af anläggningskostnaden. Om man sedan
antager, som väl torde vara ett rimligt anspråk, att banan redan till en
början lemnar 2 procent i inkomst, så blefve följden, att bolaget endast
behöfde tillskjuta 1 å 1 '/2 procent årligen, hvilket naturligtvis skulle falla
sig lättare, än att på en gång tillskjuta 75 procent af anläggningskapita¬
let. Jag skulle derföre önska den förändring i Utskottets förslag, att or¬
den “högst '4:del af anläggningskostnaden“ utbyttes mot högst '/3:del af
anläggningskostnaden, hvarå jag får anhålla, att Herr Talmannen behagade
framställa proposition.
Hvad beträffar Herr Lindhagens yrkande, att det i denna punkt före¬
slagna anslaget måtte höjas till 100,000 R:dr, så tror jag ej, att man bör
lyssna dertill; dessa 25,000 Rall- tillhopa med de redan förut beviljade
25,000 böra vara för ändamålet tillräckliga, isynnerhet då man besinnar,
att orterna sjelfva också böra bidraga, och då det ju icke är fråga om
andra undersökningar än dem, hvilka kunna komma att företagas under
innevarande år.
Men innan jag slutar, har jag några ord att tillägga, ord hvilka jag
önskar att såsom min protest mot de närvarande besluten få förvarade.
Under perioden 1856—1866 var det eu formlig arbetsjagt här i lan¬
det. Staten konkurrerade med den enskilde, denne med Staten, och båda
hetsade upp hvarandra. Sednaste Ståndsriksdag gaf anslag till likt och
olikt; Staten byggde jernvägar på fem olika ställen samtidigt, och dess¬
utom byggdes privatbanor. Härunder blefvo årstjenster uppsagda, ingen
ville taga städja, en lös arbetarebefolkning tillskapades, och riktiga folk¬
vandringar till jernvägarne uppstodo. Då föddes smaken för ett lösdrifveri,
som nu öfvergått till tiggeri. Sista Ståndsriksdagen slösade, som sagdt är,
med alla möjliga och omöjliga anslag, den lefde som om hvar dag varit
den sista, och tycktes hafva tagit till valspråk: “apres nous le deluge.“
Detta var det testamente vi mottogo.
En reaktion blef nödvändig. Ännu 1867 måste, som Herrarne min¬
nas, votering anställas om de nya gevären skulle göras utom eller inom
landet; så enrageradt kosmopolitisk var man fortfarande. Inskränkningar
i utgifter, sparsamhet i anslag blef dagens lösen. Man säger nu: det går
icke an att låna mera, vi måste hålla tillbaka. Ja, man har rätt när man der¬
med menar inga vidare utländska lån och inga jernvägsbyggnader genom
embetsverk, detta biträder äfven jag. Men skola vi derföre strypa till, gå
från den ena ytterligheten till den andra och icke bygga alls? Skola vi
tro oss hafva råd att gifva bort i inproduktiva allmosor den ena millionen
efter den andra och kalla detta för sparsamhet; skola vi fortgå sålunda
riksdag efter riksdag, och skola vi låna för att ge fattigunderstöd åt allt
flera och flera delar af landet, heldre än låna för att gifva arbete? Jag tror,
att
Den 1 Maj.
177
att vi kunna inom Sverige låna upp kanske till och med 10,000,000 R:dr
årligen till understöd åt dessa enskilda jernbanor hvarom här är fråga. År
1867 lånade vi upp på 3’/2 månad 6,000,000 R:dr. På de sednaste 14 må¬
naderna har hypoteksbanken sålt obligationer för öfver 12,000,000 R:dr.
Min öfvertygelse är derföre, att vi kunna successive upplåna inom landet
ett kapital, hvars ränta motsvarar det årliga trafiköfverskottet på Statens
jernvägar, och att vi böra ordna denna upplåning för en längre tidsperiod.
Låtom oss icke så besluta, att den reaktion mot reaktion, som annars slut¬
ligen måste inträda, .blir allt för häftig. Vågar någon här tilltro sig att
kunna för alltid hejda och undertrycka de orters anspråk, hvilka icke fått
några jernvägar, och kan någon förutsäga att icke en sammanslutning åt
intressen en gång skall åvägabringas, som med förenad kraft skall genom¬
bryta alla skrankor? Men det är just detta, jag för min del vill försöka att
förekomma; hellre stämma i bäcken än i ån; landet står icke ut med eu
intermittent jernvägsfeber sådan vi i det förflutna bevittnat den, och sådan
vi framdeles tyvärr, fruktar jag, skola komma att få erfara den. Jag yrkar
bifall till Utskottets förslag, med deri af mig gjorda förslag till ändring.
Herr Siljeström: Man påstår, att Utskottets förslag icke skall
innehålla något annat, än att Kongl. Maj:t bör, till det allmännas bästa, pröfva
och granska de förslag till jernvägsanläggningar, som kunna af enskilde
föreslås. Vore detta förhållandet, så skulle jag visserligen icke hafva nå¬
got att erinra deremot. Men ehuru Svenska språket kan skrifvas och
skrifvet tydas på mångahanda sätt, så tror jag likväl, att då Utskot¬
tets förslag innehåller, att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse hos
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte pröfva, hvilka jernvägs¬
anläggningar må anses för utveckling af landets industri mest af behofvet
påkallade, man derigenom verkligen lagt hela saken alltför mycket i
Kongl. Maj:ts hand.
Man kan icke säga annat, än att det förtroende till Kongl. Maj:t,
som uttalas i detta Utskottets förslag, är ganska vackert; men vi böra
komma ihåg, att Kongl. Maj:t här måhända icke betyder stort annat än
Kongl. Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader, och man torde då finna
detta förtroende något oväntadt åtminstone i denna Kammare, der man är
van att få höra uttalanden, som liäntyda på allting annat än förtroende
till nämnda Kongl. Styrelse, uttalas. Kunna vi ock i sjelfva verket säga,
att våra nuvarande statsbanor äro anlagda i de riktningar, som varit mest
nyttiga för vår industri ? Jag tror att meningarne i det fallet åtminstone
äro ganska mycket delade. Och är det väl möjligt, att Kongl. Maj:t eller
Jernvägsstyrelsen eller hvilken embetsmyndighet som helst kan sitta här i
Stockholm och med större säkerhet säga, hvilken jern vägssträcka är för
en ort den fördelaktigaste, än industriidkarne inom orten, som dessutom
förutsättas vilja göra betydliga uppoffringar för ändamålet? För min del
vill jag åtminstone obetingadt i detta fall gifva företräde åt de sednares
omdöme och erfarenhet.
Men ännu vidare bör anmärkas, att om Kongl. Maj:t skall, såsom han
för godt finner, göra upp en slags rangordning emellan de enskilda jern¬
vägar, som böra föreslås till anläggning och till understöd af allmänna
Rikftd. Prof. 1869. 2 Afd. 4 Band. 12
178
Den 1 Maj
. medel, så kan det alltför lätt komma att inträffa, att t. ex. N:r 3 i denna
ordning blifver den, som först finner ett bolag, villigt att derpå göra upp¬
offringar, men att Kong! Maj :t ändock ej kan tillstyrka något statsunderstöd
för densamma, emedan N:o 1 ju är den, som först bör byggas!
För min del har jag föreställt mig, att dessa slags jernbanor skola
göra sig sjelfva på de ställen, der industrien finner dem bäst behöfliga.
Men om de enskilde, såsom ofta måste inträffa, finna, att de icke ensamme
kunna åstadkomma så stora arbeten, må de då inkomma till Kongl. Maja
med en anhållan om understöd dertill af statsmedel, och må då Kongl.
Maj:t för all del pröfva alla de omständigheter, hvilka böra och måste
tagas i betraktande, så snart ett offentligt understöd för slikt ändamål
skall gifvas. En sådan pröfning bör visserligen föregå, innan Staten lem¬
na!’ anslag till en privat jernvägfsanläggning; men detta är något helt an¬
nat, än hvad Utskottets förslag innehåller.
Jag kan ej neka, att jag med eu verklig oro läst detta förslag. 1
går förkastade man, och ej utan skäl, ett stort s\ stena för statsbanors
byggande; och nu vill man likväl göra upp ett system för de enskilda
jermågsanläggningarna. Man vill, att Staten skall fortfarande sysselsätta
sig med jernvägsbyggnader, hvad planen till desamma beträffar, och efter
sitt godtfinnande uppmuntra en jernvägsanläggning här och en jernvägs-
anläggning der; och man vill på detta sätt åter kasta in Representationen
i dessa jernvägsstrider, från hvilka man hoppades, att den, sedan de redan
påtänkta stambanorna en gång hunnit blifva färdiga, skulle vara befriad.
Jag kan för min del af sådana skäl icke annat än ånyo yrka afslag å
Utskottets förslag.
Herr Grefve P o s s e: Man har ofta både här inom Kammaren och
inom landet i öfrigt beklagat, att man saknar ett bestämdt system för
jernvägars byggande i vårt land. Jag tror, att man har rätt i denna
klagan, och det kan derför icke annat än förundra mig, att då Utskottet
framlagt ett ganska oskyldigt förslag att bringa reda i saken, så bestri¬
der man detta förslag och det på grunder, som jag för min del icke kan
finna annat än ohållbara. Man påstår, att om Riksdagen skulle bifalla
Utskottets förslag, så skulle Kongl. Maj:t derigenom göras till en slags
förmyndare för Riksdagen. Detta är ett uttryck, sota jag ej förstår.
Skulle Representationen ställa sig under något Kongl. Maj:ts förmynder¬
skap derför, att den hos Regeringen begär eu utredning af en fråga, -
något hvarför man annars icke brukar vara så särdeles rädd — då får
jag säga, att Riksdagen många gånger gjort Kongl. Maj:t till sin för¬
myndare. Kongl. Maj:t har till sin disposition krafter, som kunna verk¬
ställa eu utredning i denna sak, och derföre anser jag, att Kongl. Maj:t
äfven bör göra en sådan, och jag tror, att man skulle förekomma en hel
del förhastade beslut, derigenom att man erhölle en dylik utredning. En
sådan skulle alltid komma att åtföljas af ett bestämdt förslag, och man
bör väl medgifva, att ett dylikt förslag från Regeringen är lättare att fatta
än dessa mångfaldiga enskilda motioner. Jag föreställer mig, att om
man kunde åstadkomma någon reda i detta kaos af enskilda förslag till
jernvägsanläggningar, så skulle icke så litet derigenom vara vunnet. Jern-
Den 1 Maj.
179
vägar måste och skola vi hafva. Frågan är endast om tiden då de böra
anläggas, den sträckning hvari de böra gå, och de bidrag som Staten bör
lemna till desamma.
Jag tror för min del, att Utskottets förslag är ganska välbetänkt, och
inom Utskottet voro äfven alla dess ledamöter enige derom. Det inne¬
håller dessutom icke något nytt. Myndigheterna göra ju i fråga om an¬
dra allmänna arbeten t. ex. väganläggningar, sjösänkningar, hamnbyggnader
etc. allaredan sådana förberedande undersökningar som dem, h vilka Ut¬
skottet föreställt sig, att Kongl. Maj:t bör göra i afseende å blifvande
j ern vägsanläggningar.
Hvad beträffar det anslag för undersökningars bekostande, som Ut¬
skottet föreslagit i och för bibanor, så förefaller det mig som det skulle
vara tillräckligt, helst då 25,000 Rall' redan blifvit. anslagna till enahanda
undersökningar i fråga om nya stambanor. Jag yrkar bifall till Utskot¬
tets förslag.
Herr Diss Olof Larsson: Jag är förekommen af Herr Key och
Herr Grefve Posse, och inskränker mig derföre till att instämma i hvad
de yttrat.
Herr Hierta: Envishet är icke det fel, hvartill jag såsom represen¬
tant plägar göra mig skyldig, och jag skall derföre icke heller hålla på det
amendement till Utskottets förslag, som jag, då jag förra gången hade
ordet, tog mig friheten framställa.
Men på hvad jag då yttrade har jag erhållit en bekräftelse genom
hvad Herr Key nyss sade. Han yttrade nemligen, att om detta förslag
skulle gå igenom, så skulle man öfver allt i orterna få höra talas om
förslag till jernvägar, och då man kan vara öfvertygad om, att dessa för¬
slag nog skulle veta att skaffa sig fram till Riksdagen, så skulle vi här
få ännu mycket trefligare af alla dessa olika förslag, än vi hittills haft
det. Och om man nu kunde antaga, att dessa jernvägar skulle komma i
fråga att efter en viss ordning af Riksdagen befordras genom anslag, så
skulle de komma att stå i ko efter hvarandra i anslags-luckan. Jag tror
ej man behöfver frukta för att, i den händelse Kongl. Maj:t icke skulle
komma att framlägga något förslag till jernvägsbyggnader, vi skulle
komma att sakna sådana förslag.
Stats-Utskottets ordförande har sagt, att det vore skada, att vi icke
egde något system för våra jernvägsanläggningar. Jag, för min del, tror,
att vi haft mera ondt än godt just deraf, att benämningen system i
detta hänseende kommit att begagnas. Detta omfattade nemligen mer
än vi hittills kunnat och ännu på långa tider kunnat bygga, men
derigenom har fostrats en mängd anspråk på jernvägar, likasom hade
statsmagterna genom blotta liniernas uppdragande förslagsvis på en karta
tagit på hand, att Staten skulle bygga jernvägar åt alla som bodde i grann¬
skapet af dessa linier.
Den ärade representanten har, på samma gång han var nog artig att
gifva mig en kompliment för den sparsamhetsanda, som jag visat, föresla¬
git, att orden: “högst eu fjerdedel af anläggningskostnaden“ skulle utbytas
mot “högst en tredjedel af anläggningskostnaden. “ Jag ber att få göra
180
Den 1 Maj
den ärade talaren den kompliment tillbaka, att han visserligen icke för¬
summat att visa sig hågad för sparsamhet, så snart nemligen fråga icke
varit om anläggning af jernvägar i Östergötland eller Calmar län. Emel¬
lertid tror jag, att Utskottets förslag i denna del är fullkomligt lämpligt,
och att, med ledning af den erfarenhet, man redan gjort i detta hänseende,
Staten såsom bidrag till jern vägsanläggningar bör lemna högst en fjerde¬
del af anläggningskostnaden. Yi hafva nu nyligen sett, att ett bolag för¬
klarat sig villigt att anlägga en jernväg mot erhållande af ett anslag, mot¬
svarande endast en åttondedel af anläggningskostnaden.
Herr Key har också sagt, att bolagen skulle vara mera betjenta, om
de, i stället för att erhålla ett större anslag på en gång, blefvo tillför¬
säkrade en viss mindre del, till exempel 2 procent, af anläggningskostna¬
den för ett visst antal år. På Riksgälds-afdelningen var det äfven fråga
om, huruvida det icke skulle vara lämpligare, att Statens bidrag till en
jern vägsanläggning utginge på detta sätt. Men sådant beror helt och hål¬
let på den större eller längre tid, hvarunder ett bolag kan fordra att åt¬
njuta ett dylikt bidrag. Om det ena fordrar ett sådant mindre bidrag i
40 år, men ett annat bolag allenast i 15 år, så är det gifvet att det sed¬
nare bör hafva företrädet.
Herr Carl Hvar sson: Jag är hufvudsakligen förekommen af Herr
Grefve Posse i afseende på vederläggningen å eu talares invändning och
skulle derföre kunna inskränka mig till att instämma med honom. Men
i anledning af Herr Keys yrkande, att Kammaren skulle besluta den för¬
ändring i Utskottets förslag, att det deri ifrågasatta bidraget från Statens
sida till enskilda jernvägsanläggningar skulle höjas till en tredjedel af an¬
läggningskostnaden, så vill jag säga, att jag tror en fjerdedel deraf vara
alldelas tillräckligt bidrag. Om man skulle höja detta bidrag, så skulle
man snart få höra anspråk på anslag till bibanor i sådana trakter, der
en jernväg icke kunde bära sig. Utskottets förslag innehåller ett för¬
sök att tillbakavisa dylika anspråk, och jag tror, att det är lika vigtigt
att hålla tillbaka dessa anspråk på bidrag till banor, hvilka icke kunna
någorlunda bära sig, som anspråken på att Staten sjelf skall bygga allt¬
för många banor. Om nu en bibana i en ort icke skulle kunna åstad¬
kommas med ett bidrag uppgående till en fjerdedel af anläggningskostna¬
den, så tror jag det vara bäst, att en sådan ej kommer till stånd; åtmin¬
stone torde andra utvägar i så fall böra anlitas och då tagas i öfver¬
vägande, i händelse ett sådant företag ändå skulle ifrågasättas.
Jag föreställer mig, att der en jernbana anses nyttig och nödvändig
för en ort, så, om den verkligen är det, böra icke särdeles svårigheter
möta för bolagsdelegarne att få ihop en fjerdedel af kostnaderna inom
orten, helst dett^, troligtvis kan verkställas genom frivilliga bidrag dels i
kostnadsfritt öfverlåtande af jord för banans anläggande och dels genom
arbetsbidrag. Tillsläpper då Staten en fjerdedel, så bör den öfriga half-
parten kunna upplånas och genom trafikinkomsten godtgöras både till
kapital och ränta, och detta kan ske om banan gifver 3 procent af an¬
läggningskostnaden, hvilket är detsamma som 6 procent på lånet. Gifver
ej banan detta, så är det bevis på, att den icke bort byggas, åtminstone
Den 1 Maj.
181
föi' ortens skull. Således tror jag Utskottets förslag hafva fullt skäl för
sig, hvadan jag yrkar bifall till detsamma.
Herr von Troil: Jag begärde ordet, då jag hörde eu talare bak¬
om mig understödja Herr Keys förslag, att det af Stats-Utskottet före¬
slagna maximum för Statens bidrag till enskilda jernvägsanläggningar skulle
förhöjas från en Ijerdedel till eu tredjedel af anläggningskostnaden. Jag
har dock sedermera, i hvad jag tänkte säga, blifvit hufvudsakligen före¬
kommen af Herrar Hierta och Carl Ifvarsson. Jag vill endast tillägga,
hvad jag i går hade äran att för Kammaren påpeka, att, enligt uppgjorda
beräkningar, Statens understöd till enskilda jernvägsbolag hittills uppgått
till något öfver en femtedel af anläggningskostnaden. Då emellertid Stats-
Utskottet föreslagit detta bidrag att utgå med högst en fjerdedel af an¬
läggningskostnaden, torde det icke vara skäl att ytterligare öka detsamma.
Jag yrkar således bifall till den föredragna punkten.
Herr Key:
Efter denna öfverläggning blef, sedan de olika yrkandena upptagits
och propositioner derpå framställts, Utskottets förslag bifallet.
Hemställandet å sid. 51, i anledning af Herr Nordenfelts förslag om
beviljande af en räntegaranti för anläggning af en jernväg mellan Frö vi
station å Köping—Hult-jernvägen samt Ludvika vid sjön Wessman i
Dalarne.
Bifölls.
\
Hemställandet å sid. 51, i anledning af Herr Hedenbergs motion om
anslag för en jernväg mellan Nässjö och Oscarshämn.
Herr Hedenberg: Återigen hafva vi Småländingarne på tapeten.
Kammaren kan vara trött på vidare tal om dem. Men, mine Herrar, på
afgörandet af föreliggande fråga beror sannerligen mångas väl eller ve; ty
för visso har aldrig något arbetsföretag så lifligt intresserat så många
tusendetal menniskor, som denna ifrågavarande jernVägsanläggning gör det
i denna stund. Det är väl sann!, att högst få bland dessa tusendetal äro
hvad man kallar rika eller ens förmögna, nej, de aldra flesta äro fattiga,
hvilkas hufvudsakliga kapital, består i den arbetskraft de ega. Men det
är just bristen på tillfälle att placera detta sammanlagdt stora kapital —
arbetskrafterna — som för närvarande hotar Småländingarne med nöd och
undergång och som gjort, att man såsom en räddningsplanka omfattat och
med en sällspord enighet slutit sig tillsammans om utförandet af detta
stora och, som jag vill tro af ingen bestrides, äfven allmänt nyttiga ar¬
betsföretag, nemligen att genom denna jernvägsbyggnad förena Östersjön
med Atlanten. Såsom ett ojäfvigt bevis på nämnda enighet och intresse
har jag här en förteckning öfver tecknade bidrag till denna jernväg.
Denna förteckning utvisar, att, vid tillfället då den utskrefs, emellan
40 och 50 kommuner uti de tre Småländska länen tecknat sig för ganska
182 Ben 1 Maj.
ansenliga bidrag, att utgå dels i penningar, dels i arbete och nödiga ma-
terialier.
Att dessa teckningar till stor del blifvit gjorda under en förkänsla af
den öfver hängande nöden och med hopp att kunna till någon del afvärja
densamma genom beredande af arbete och deraf följande bröd, bevisas ge¬
nom de postdagligen till direktionen för jernvägsbyggnaden nu inkom¬
mande arbetsansökningar från i saken intresserade kommuner.
Men, mine Herrar, med de resursser, som stå direktionen för denna
jernvägsbyggnad till buds, kan den icke gifva det påbörjade arbetet den
utsträckning, som just nu vore så högst önsklig och välgörande. Entre-
prenörerne, hvilka skola släppa till -/.adelar af kostnaderna, hafva lofvat,
att, hvad på dem beror, sysselsätta ända till 6 å 8,000 personer dagligen,
blott bolaget kan ansvara för V3:del af utgifterna, Det är således med
verklig ledsnad jag ser, att Stats-Utskottet hemställt, att min motion om
anslag till jernvägsanläggning emellan Nässjö och Oscarshamn icke måtte
af Riksdagen bifallas, oaktadt jag, för att undanrödja alla skrupler der¬
vid, förklarat mig nöjd, äfven om det begärda understödet icke komme att
utbetalas förr än vägen vore helt och hållet eller till största delen fär¬
digbyggd, väl vetande, att, om blott anslaget beviljades, ehuru under dessa
härda vilkor, bolagets kredit derigenom skulle i betydlig grad stärkas och
dess verksamhet i och med detsamma ökas.
Utskottet har såsom skäl för afslag å motionen endast andragit, “att
planen för jern vägsanläggningen icke varit underställd Kongl. Maj:ts pröf¬
ning. “ Jag vågar påstå, att detta skäl är temligen underhaltigt, då dels
bolagsreglorna, dels ock kontraktet emellan bolaget och Herrar Morton
& Son varit så väl till Kongl. Maj:t som till Stats-Utskottet inlemnade.
Ett bifall till min motion vore i min tanke i flera hänseenden af stor
vigt. Man inträdde då, hvad anslag till jernvägar beträffar, på en, efter
mitt förmenande, riktig väg, den nemligen att Staten för en gång till¬
släppte ett efter omständigheterna lämpadt belopp, till exempel, såsom här
blefve fallet, ’/8:del af anläggningskostnaden — och för bättre pris lärer
väl Staten ej kunna hoppas få jernvägar byggda. De enskilda bolagen
skulle af denna Statens mellankomst skörda den stora fördelen, att ba¬
norna byggdes med all nödig soliditet, hvilket är lättare för Staten än för
det enskilda bolaget a£t kontrollera, hvarjemte, som jag tror, banornas
lämpligaste och fördelaktigaste läge och sträckning blefve på det nogaste
beaktad.
Med anledning af så väl hvad jag nu haft äran nämna, som med
stöd af Utskottets egna resonnementer uti de två sista punkterna före den
så kallade “klämmen11 på sidan 50 uti detta Betänkande, vågar jag vörd¬
samt föreslå, att Kammaren måtte, med afslag å Utskottets hemställan,
för sin del besluta, “att Riksdagen ansåge Nässjö—Oscarshamns-jernvägen
vara af den vigt, att den må komma i åtnjutande af understöd från Sta¬
ten; samt att eu million R:dr borde anvisas att, sedan banan blifvit fär¬
digbyggd, afsynad och godkänd, på sätt Kongl. Maj:t kan finna för godt
föreskrifva, tilldelas det för nämnda jernväg bildade bolag, med vilkor att
bolaget under innevarande år använder minst en lika stor summa till ar¬
betets bedrifvande, och sålunda tillfälle till utkomst beredes åt ortens nu
nödlidande och arbetsförtjenst saknande befolkning, samt att bolaget i öf-
Den 1 Maj. 183
rigt uppfyllt de vilkor, Kongl. Maj:t för understödets erhållande kan kom¬
ma att i nåder föreskrifva. “
Herr Grefve Posse: Då jag deltagit utan reservation i Stats-Utskot-
tets beslut i denna fråga, ber jag få anmärka, att detta skett under an¬
dra förhållanden än dem, som nu förefinnas så väl i afseende å sjelfva
yrkandet på anslagsbeloppet, som i tiden och sättet, hvarpå det skulle ut¬
gå. Motionen innehåller härutinnan helt andra förslag om Statens in¬
blandning i detta enskilda företag än dem, som nu blifvit under diskussio¬
nen framställda. Vidare tillstår jag, att, då denna fråga förevar i Stats¬
utskottet, jag ännu hyste den förhoppningen, att Riksdagen icke skulle
lemna obegagnadt ett tillfälle att, medelst anslag till östra stambanan, be¬
reda både landet en fördel och arbetstillfälle åt den arbetslösa befolknin¬
gen i en af missväxt lidande landsort. Utgången har dock sedermera blif¬
vit helt annorlunda. Af dessa anledningar anser jag mig nu böra med
min röst understödja det af Herr Hedenberg yrkade anslaget till Nässjö
— Oscarshamns-banan. Jag tror nemligen, att, då frågan nu gäller ett
anslag utan återbetalningsskyldighet af en million R:dr, hvilket skall utgå
först sedan banan blifvit färdigbyggd af bolaget, afsynad och af Kongl.
Maj:t godkänd, och då härtill kommer det vilkor, att bolaget skall till¬
förbinda sig att redan i år på banbyggnaden använda 1,000,000 R:dr,
jag tror, säger jag, att, om emot. en så jemförelsevis ringa uppoffring från
Statens sida en jernbana af 13 '/2 mils sträckning kan åstadkommas på en
ort, der det industriela lifvets utveckling hämmas och rika naturliga till¬
gångar måste lemnas obegagnade till följd af ofullständiga eller bristande
kommunikationsmedel, och der för närvarande en idog och sträfsam be¬
folkning, till följd af sistlidna års missväxt, begär arbete eller annat un¬
derstöd af statsmedel, Riksdagen icke bör tveka i valet. Äfven under nor¬
mala förhållanden synes det mig vara skäl bevilja detta anslag.
Huru bolagets förhållanden till de Engelska ingeniörerna än må ge¬
stalta sig, kan Staten under inga omständigheter blifva inblandad i bola¬
gets affärer, då Staten icke får någon förpligtelse till bolaget, förr än ba¬
nan blifvit färdig och vederbörligen afsynad.
Slutligen må det tillåtas mig uttrycka min enskilda tacksamhet för
de raska åtgärder, hvarmed bolaget under bekymmersamma tidsförhållan¬
den sökt att modigt bekämpa svårigheter, hvilka utan tvifvel varit ganska
betydande.
Jag yrkar bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr T enger: På samma gång jag vitsordar den arbetsbrist, som
råder inom orten, der jernvägen skulle framgå, ber jag att få på det var¬
maste förorda Herr Hedenbergs förslag, hvilket innebär den största ga¬
ranti, att Statens tillskott skall blifva på det lämpligaste satt användt.
Hvilka betänkligheter man än må hysa, torde detta förslag genom den
kontroll samt de vilkor, under hvilka anslaget skall utbetalas, innebära
tillräcklig säkerhet för Staten.
Herr Hedlund: Då fråga om denna bana förlidet år förevar, tog
jag mig friheten uttala den åsigt, att af alla jernvägsanläggningar, som va¬
184
Den 1 Maj.
rit föreslagna i vårt land, med undantag af Falu—Frövi-banan, denna ba¬
na synes mig vara af det största intresse. Hvad Falu Frövi-banan an¬
går, torde det hafva varit en stor brist att icke stödja den mängd fakti¬
ska uppgifter, som legat till grund för yrkandet af anslag till denna bana,
på tillbörlig auktoritet. Denna brist måste afhjelpas, innan Staten kan
bevilja något anslag till nämnda bana, och man torde äfven kunna hafva
förhoppning, att detta nu kommer att ske, då Kongl. Maj:t fått medel sig
anvisade för dylika undersökningar.
Hvad den föreslagna banan emellan Nässjö och östra kusten angår,
synes mig denna bana ega betydelse särskildt i strategiskt hänseende. Det
måste nemligen vara af stor vigt att i farans stund kunna transportera
folk och materiel från vestra till östra delen af landet. Denna bana har
jag dock ansett icke kunna erhållas utan störa, uppoffringar från Statens
sida. Nu har emellertid, genom eu nästan oförklarlig skickelse, ett bolag
bildat sig för denna banas byggande på för Staten högst förmånliga vilkor.
Jag behöfver icke tillägga något till hvad redan förut blifvit yttradt för
att styrka den opinion, som redan råder, att Riksdagen bör bevilja det
äskade anslaget. Jag hemställer på det aldra varmaste om bifall till Herr
Hedenbergs förslag.
Herr Ekerot: Stats-Utskottet har under den nyss föredragna punk¬
ten yttrat sig i afseende på det fördelaktigaste sättet, hvarpå Staten skulle
kunna understödja enskilda jernvägsanläggningar i vårt land, och dervid
ansett, att låneunderstöd, hvithet varit det hittills mest öfiiga sätt att bi¬
draga till sådana banor, icke numera vore användbart, isynnerhet i fråga
om jernvägsanläggningar i större skala. Kammaren har nyss beslutat, att
det högsta bidrag, som i form af bestämdt anslag borde lemnas en enskild
jernvägsanläggning, skulle vara en fjerdedel af anläggningskostnaden. Nu
utgör emellertid det anslag, som till denna bana blifvit äskadt, icke mera
än en åttondedel af anläggningskostnaden; och då härtill kommer, att detta
anslag icke skulle utbetalas förrän banan vore färdig och afsynad, torde
dessa vilkor vara för Staten särdeles billiga.
Då man besinnar, att, om den ifrågasatta bansträckningen komme till
stånd, det troligen icke skulle dröja länge, innan bibanor byggdes till
Wimmerby och Westervik, skulle denna bansträckning sålunda komma att
beröra icke mindre än fyra städer. Under sådana förhållanden är det att
förutsätta, att denna bana skall blifva af stor vigt och komma att med¬
föra störa fördelar för stambanorna. Äfven för bolaget skulle det vara af
stor vinst att under nuvarande tid få företaga detta arbete, då arbetsför¬
tjenst finnes för billigt pris att tillgå. Men jemväl för den behöfvande
befolkningen på dessa orter vore detta företag af största vigt.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr Jöns Pehr sson: Då jag i går bestred bifall till anslaget för
östra stambanan, var icke motivet härtill någon ovilja mot jernvägsanlägg¬
ningar i allmänhet, ty äfven jag har erfarit de goda frukterna af dylika
anläggningar. . Så inser jag mera än väl, huru den genom Småland löpan¬
de jernvägen i betydlig grad underlättat den nödlidande befolkningens bi¬
springande under innevarande år.
Den 1 Maj.
185
Hvad Herr Hedenbergs förslag beträffar, synes detsamma vara det för
Staten billigaste förslag, som blifvit framstäldt, och jag tror det vara så
mycket mera välbetänkt att bifalla detsamma, som Staten derigenom icke
skulle kunna lida någon förlust, alldenstund Staten ej skulle på något sätt
inblandas i bolagets angelägenheter, utan endast hade att, då banan vore
färdig, utbetala det beviljade anslaget. Om så lyckligt vore, att detta bo¬
lag redan i år kunde drifva arbetsföretaget i en mera utsträckt skala,
skulle detta till en stor del afhjelpa den rådande nöden.
På dessa skäl anhåller jag, att Riksdagen täcktes bifalla det af Herr
Heden berg framställda förslaget.
Herr vice Talmannen Männerskantz: Efter det yttrande, som
Stats-Utskottets Ordförande nyss afgifvit, har denna frågas ställning blif¬
vit så inför Kammaren utredd, att icke mycket torde vara att vidare tillägga,
utan får jag derföre inskränka mig till att äfven för min del förorda bi¬
fall till det af Herr Hedenberg framlagda förslaget.
Då jag har ordet, ber jag dock att få nämna, att en annan jernvägs-
anläggning ifrån södra stambanan till en längre söderut belägen stad vid östra
kusten, nemligen Calmar, jemväl nu är starkt i fråga, och att ett bolag der är
under bildande, samt att man är på väg att med utländska entreprenörer upp¬
göra vilkoren för en sådan jernvägsanläggning. Jag anser mig böra näm¬
na, att de betalningsgrunder, som härvid blifvit ifrågasatta, likväl äro af
något olika beskaffenhet mot dem, som innehållas i Herr Hedenbergs för¬
slag. Det vore nemligen dernere fråga om att af Staten begära garanti
för fem procent ränta på anläggningskostnaden för eu begränsad tid af
15 eller möjligen 12 år. Jag tror, äfven i afseende å den nytta det
skulle medföra, att detta bolag skall kunna uthärda en konkurrens med
det nu ifrågavarande; men då någon motion angående bidrag till en så¬
dan jernvägsanläggning icke blifvit väckt, och de framställningar, som
skett till Regeringen, oaktadt en fullständig plan för anläggningen blifvit
framlagd, ännu icke ledt till några påföljder, kan jag icke annat än anse det
bolag, som redan är färdigbildadt, böra hafva företrädesrätt och vara för¬
tjent af det ifrågasatta bidraget från Statens sida, hvarföre jag förordar
bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr Friherre Liljencrantz: För min del anhåller jag att få bi¬
träda Herr Hedenbergs förslag. Jag tror nemligen, att ett billigare sätt
att erhålla jernvägar svårligen skall kunna utfinnas än det ifrågavarande,
enligt hvilket Staten skulle bidraga med endast en åttondedel af kostna¬
den. Detta utgör endast hälften af det högsta belopp, som Stats-Utskot-
tet uppställt såsom ett alternativ, hvarigenom Staten borde kunna under-
stödja jern vägsanläggningar. Men härtill kommer ännu eu annan fördel,
som det i går påyrkade, anslaget icke erbjöd, och det är, att denna mil¬
lion, hvarom fråga är, icke behöfver utgå förr, än man kunnat hinna att
bestämma sig för upplåningssättet, hvarigenom en sväfvande skuld und-
vikes. .Härtill kommer, att man med ett ganska ringa bidrag från Sta¬
tens sida åstadkommer en lättad kommunikation på en ganska lång
vägsträcka.
186 Den 1 Maj.
Herr Nils Andersson instämde med Herr Friherre Liljencrantz.
Herr P. Olsson: Här äro redan så många skäl, som tala för bifall
till Herr Hedenbergs förslag, att det kunde vara öfverflödigt att anföra
flera, men jag vill dock fästa uppmärksamheten på ännu en omständighet.
Man har ofta sagt, att det är af stor vigt för industrien och landets
utveckling, att vi erhålla eu mängd jernvägar. Det är äfven af lika stor
vigt, att när ett bolag sådant som det ifrågavarande bildat sig och erbju¬
der Staten full garanti derför, att det anslag som bolaget erhåller blir på
ett riktigt sätt använda Staten i landets välförstådda intresse begagnar
sig af ett sådant tillfälle. Derjemte framkallar detta äfven andra bolag
för mindre jernvägsanläggningar.
Jag yrkar bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr Sven Hansson: Jag vill endast tillkännagifva, att jag med
min röst kommer att bidraga till framgången af Herr Hedenbergs förslag.
Jag anser förslaget så billigt, att det skulle vara oriktigt att icke under¬
stödja företaget. På dessa skäl yrkar jag bifall till Herr Hedenbergs
förslag.
Herr Rosenberg: Yi hade svårt att härnere höra förslaget, då det
af Herr Hedenberg upplästes, hvadan jag får hos Herr Talmannen anhålla,
att detsamma måtte ännu en gång blifva uppläst för Kammaren, på det
vi måtte bättre kunna fatta innehållet innan propositionen framställes.
Sedan Herr Hedenbergs förslag blifvit uppläst, anfördes vidare af
Herr Rosenberg: Det förundrar mig verkligen icke, sedan jag nu
hört yrkandet uppläsas, att under sådana vilkor alla talare yttrat sig för
bifall till detta förslag. Jag tror icke, att några giltiga skäl finnas att
härtill säga nej. Denna bana skulle icke kosta Staten mera än '/8 af an¬
läggningskostnaden, och då dertill kommer att medlen icke skulle utbeta¬
las förr än vägen vore färdig, afsynad och godkänd, samt bolaget dessutom
förbundit sig att redan i år på banans byggande använda en lika stor
summa som det begärda anslaget för att derigenom bereda arbetsförtjenst
åt en nödställd befolkning, torde alla skäl tala för bifall till Herr Heden¬
bergs förslag. För min del yrkar jag bifall dertill.
Herr Harald Ericsson: På grund af de talande skäl, som af så
många föregående talare blifvit anförda, tager jag mig friheten på det
varmaste understödja Herr Hedenbergs förslag, till hvilket jag yrkar bi¬
fall, på samma gång jag yrkar afslag å Stats-Utskottets hemställan röran¬
de detsamma.
Herr von Troil: På de skäl, som af föregående talare blifvit an¬
förda, förenar jag mig i anhållan om bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr Siljeström: Oscarshamns-banan har nu blifvit föremål för
Riksdagens öfverläggningar under omständigheter, som synas särskildt eg-
187
Den 1 Maj,
nade att för densamma påkalla Statens understöd; och då jag förmodar
att detta understöd kommer att beviljas, må det endast tillåtas mig att
lyckönska representanterne från denna ort ej blott till ett anslag, som sy¬
nes hafva alla sympatier för sig, utan ännu mera till den aktning, som
detta vackra exempel af egna ansträngningar — och det af en ort som
ingalunda är den rikaste i landet —- utan tvifvel förtjena!1, och som man
må önska måtte komma att vinna allt mera och mera efterföljd i vårt
land.
Herr Hierta: Vid flera föregående tillfällen har jag särskilt citerat
denna bana såsom den, hvilken företrädesvis borde komma i åtanke. Hvad
som emellertid väckte Utskottets farhågor var, att den begärda millionen
skulle lemnas redan innan banan vore färdig, samt huruvida det emellan
järnvägsbolaget och Engelsmännen afslutade kontraktet skulle kunna leda
till möjligheten för bolaget att sedermera undandraga sig sina förpligtel-
ser. Då bolaget numera icke gör anspråk på något statsbidrag, förrän ba¬
nan blifvit färdig och af Kong! Maj:t godkänd, anser jag detta vara ett
i finansielt hänseende så vackert företag, att det förtjenar allt erkännan¬
de, och jag får derföre för min del rösta för bifall till Herr Hedenbergs
förslag.
Herr Svensén: Det är med glädje jag erfar stämningen inom Kam¬
maren för denna fråga. Jag inskränker mig till att instämma med Herr
Hedenberg, viss derom att i fall Staten vill fortgå på denna väg, det skall
vara lättaste sättet att åstadkomma bibanor.
Herr Orre instämde med Herr Svensén i hans yrkande om bifall till
Herr Hedenbergs förslag.
Herr Sandstedt: Det är så mycket taladt i denua sak, att jag icke
vill längre uppehålla Kammaren, utan får endast tillkännagifva, det jag
yrkar afslag å Utskottets hemställan samt bifall till Herr Hedenbergs
förslag.
Herr Johan Erickzon: Jag får härmed gifva tillkänna, att jag
instämmer i Herr Hedenbergs förslag.
Herr Jonas Jonasson från Calmarlän: Jag förenar mig med dem,
som yrka bifall till Herr Hedenbergs förslag.
_ Herr Johan Olsson: Jag yrkar afslag å Utskottets hemställan och
bifall till Herr Hedenbergs förslag.
Herr Wigardt: Då Herr Hedenbergs förslag uppger, att en mil¬
lion R:dr redan under innevarande år skall nedläggas på ifrågavarande
jernvägsarbete, anser jag mig hafva all anledning att yrka bifall till sam¬
ma förslag.
Herr Fredrik Petersson instämde.
188
Den 1 Maj.
Under den härmed slutade öfverläggningen hade endast yrkats afslag
å Utskottets hemställan i förening med bifall till Herr Hedenbergs här of¬
van intagna förslag; och blef berörda yrkande nu jemväl af Kammaren
bifallet.
Hemställandet å sul. 52, i anledning af Herr Ekerots motion om be¬
viljande af ett lån för anläggning af jernväg mellan Ekesjö stad och
Nässjö jernvägsstation.
Herr Piké rot: Vid den utgång, som den näst föregående frågan er¬
hållit, har det behof, jag, genom den af mig väckta motionen, velat af¬
hjelpa, i det väsendtligaste blifvit tillfredsstäldt. Men jag vill dock be¬
gagna mig af tillfället för att framställa en anmärkning emot Utskottets
motivering i den nu föredragna punkten. Utskottet säger nemligen, att
den af mig föreslagna bansträckningen skulle utgöra en del af Nässjö—
Oscar shamns-banan. Detta är dock icke öfverensstämmande med verkliga
förhållandet, enär banan emellan Ekesjö och Nässjö ifrån början icke var
ämnad att gå i samma riktning som Nässjö—Oscarshamns-banan.
Det af mig afsedda behofvet har dock numera blifvit tillgodosedt ge¬
nom det af Kammaren nyss fattade beslutet, hvadan jag i afseende å den
nu föredragna punkten icke har något yrkande att göra.
Vidare anfördes ej och Utskottets hemställan bifölls.
Hemställandet å sid. 52, rörande öfriga motioner om beviljande af
lån för jernvägsbyggnader.
Mom. a och b.
Biföllos.
Mom. c.
Herr Tranchell: Under närvarande förhållanden torde det icke
vara någon synnerlig utsigt att vinna ändring i det slut, hvartill Stats¬
utskottet i denna fråga kommit, men jag anser mig likväl icke böra under¬
låta att framhålla den stora vigt, de Skånska stenkolstillgångarne ega för
vårt land. Såsom väl är kändt, hafva sedan lång tid tillbaka stenkolsgruf-
vor bearbetats vid Höganäs, och ehuru man antagit, att stenkol förefunnos
inom hela den liasformationen tillhörande trakt, som ligger i Luggude,
Rönnebergs och Onsjö härad, hafva likväl inga omfattande undersökningar i
detta hänseende blifvit företagna till dess för några få år sedan dylika
verkställdes genom enskilde personers bemödanden. Dessa i vidsträckt
omfång utförda undersökningar bestyrkte tillfyllest de på vetenskapliga
grunder gjorda förutsättningarna och ådagalade stenkolsflötsernas störa ut¬
bredning och ej obetydliga mägtighet. Desamma hafva sedermera blifvit
bearbetade i ej obetydlig skala, och hafva isynnerhet de vid Rillesholms
majorsboställe befintliga grufvor lemnat kol af särdeles god beskaffenhet,
189
Den 1 Maj.
men olyckligtvis ligga dessa grufvor på 1'/., å 2 mils afstånd från hamn
eller jernväg, hvarigenom transporten till den grad försvåras och fördyras,
.att eu vidsträckt utveckling af grufvedriften ar omöjlig, såvida icke lämp¬
ligt transportmedel kan åstadkommas. I anledning deraf har ledamoten
^'Första Kammaren Herr Berg, i den motion som nu utgör föremål för
pi öfning, föi eslagit att ett lån måtte meddelas grufvebolaget för att me¬
delst anläggande af en jernväg från grufvefälten till Landskrona och Hel-
smgborgs jern vägar vinna en lättad transport och derigenom möjliggöra
stenkolsbrytningens bedrifvande i behörigt omfång.
b ör ett jiar år sedan löretog Herr Professor Erdmann en noggrann
undersökning af grufvefälten och i det omfattande och intressanta betän¬
kande han deröfver afgaf beräknade han, att endast Wrams och Bosarps-
fälten, utgörande ett ganska inskränkt område af de kända kolfälten, böra
under 240 år lemna en stenkolstägt af 1,000 tunnor dagligen. Något
tvifvel om högst^ betydande stenkolstillgångar i ifrågavarande trakt bör så-
ledes icke löiefinnas, och såsom bevis på stenkolens goda beskaffenhet
torde få anföras, att de under ett par års tid blifvit uteslutande, med för¬
del använda till lokomotiven å Landskrona och Helsingborgs jernvägar,
att de äfven med goda resultat blifvit försökta å Statens jernvägar, och
att helt nyligen en större reqvisition ingått från Kongl. Trafikstyrelsen till
grufvebolaget, samt att de äfven användas å ett mellan Landskrona och
Helsingborg gående ångfartyg. Äfven till beredning af lysgas hafva de visat
sig särdeles användbara, och då de äro nästan svafvelfria, torde de vara
synnerligen lämpliga för många andra industriela ändamål.
Jag behöfver icke påpeka af hvilken ofantlig vigt billigt bränsle är
för ett lands industri och huruledes utvecklingen och framgången af många
industrigrenar äro deraf helt och hållet beroende. För våra ångbåts- och
jernvägskommunikationer är denna vigtiga förmån en hufvudsak, och i fråga
om nyttan ^ för det allmänna att tillgodogöra de inom landet befintliga
stenkolstillgångarne, torde man ej alldeles böra förbise fördelen af att, i den
händelse våra kommunikationer med utlandet vid krigstilltälle skulle af-
skäras, sjelfva ega^ tillgång till det för vår krigs- och handelsflotta samt
för vår industri nödvändiga stenkolsbehofvet. Dessutom ber jag få fästa
uppmärksamhet derå, att vår förbrukning af stenkol så tilltagit, att impor¬
ten deraf på 10 år fördubblats och utgör nu omkring 16,000,000 kubik¬
fot, hvilka kunna uppskattas till ett värde af 5,000,000 å 6,000,000 R:dr.
Saken förtjenar derföre all uppmärksamhet, och sedan ganska bety¬
dande kostnader redan blifvit nedlagda å nu ifrågavarande grufveföretag,
torde möjligen något understöd från det allmännas sida icke vara obe-
rättigadt. Jag tror att Herr Nordenfelts, Stats-Utskottets Betänkande vid-
fogade, reservation väl förtjenade att tagas i närmare öfvervägande, men
jag vill för min del icke göra yrkande om proposition derå, såvida det
icke skulle visa sig, att densamma i öfrigt vunnit sympatier inom Kammaren.
Herr Ola Jönsson: Jag kan gerna i likhet med den föregående
talaren uttrycka den åsigten, att icke stora utsigter förefinnas att vinna
bifall till denna motion, men det oaktadt vill jag hafva uttalat den åsig¬
ten, att jag anser motionen i fråga vara förtjent af stor uppmärksamhet,
likasom att det företag som den afser väl borde påkalla något understöd
190
Den 1 Maj.
och uppmuntran från Statens sida. Jag är fullt öfvertygad derom, att
det bidrag, som Staten vill lemna detta grufvebolag, skulle tillskynda Sta¬
ten stora fördelar.
Ett fel, hvartill vi Svenskar ofta göra oss skyldiga, ligger deruti att
vi visa oss alltför likgiltiga att tillgodogöra oss landets tillgångar; så är
äfven fallet i afseende å våra stenkolstillgångar. Man invänder visserligen
att Staten icke bör befatta sig med enskilda företag. Detta är visserligen
riktigt, men å andra sidan är det Statens pligt att, vare sig i form af
understöd eller lån, bispringa sådana företag. Jag tror det derföre skulle
vara både klokt och rättvist, att -Staten sökte afhjelpa de svårigheter,
hvaremot detta bolag har att kämpa. Jag vill emellertid yrka bifall till
Herr Nordenfelts reservation.
Herr Indebetou: Då Kammaren under denna dag och gårdagen
har beviljat dels 1,000,000 R:dr till den nordvestra stambanans fortsät¬
tande och dels 1,000,000 R:dr till understöd för Nässjö—Oscarshamns-
banan, så hafva dessa medgifvandeu afsett den arbetslöshet och den nöd¬
ställda belägenhet, som för närvarande äro rådande i landet. Här kunna
val icke dylika motiv komma i fråga; men det fiunes dock ett annat
skäl, som icke bör vara utan inflytande, nemligen uppmuntran af den in¬
hemska industrien. Jag har mig visserligen bekant, att det gifves perso¬
ner, som anse, att man bör lemna industrien åt sig sjelf, och att den
icke förtjenar uppmuntran, om den icke kan hjelpa sig med egna tillgån¬
gar. För min del anser jag detta vara ett oriktigt sätt att se saken. Vi
veta alla, livilka stora summor som utgå ur landet för att inköpa vårt
behof af stenkol. Det vore utan tvifvel en fördel, om en del af dessa
summor kunde stadna qvar inom riket. Då nu tillgång på stenkol finnes
inom Skåne, torde man icke helt och hållet böra förbise detta eller neka
allt understöd från Statens sida för att uppmuntra denna industri. Jag
tror icke för detta ändamål ett lån af 400,000 R:dr vore så illa använda
Då likväl icke något bestämdt yrkande blifvit framstäldt af den för¬
ste talaren, får jag anhålla om proposition på bifall till Herr Nordenfelts
reservation. Mången gång hafva utgifter och lånebidrag blifvit beviljade
till långt mindre nyttiga företag än detta.
Herr Siljeström: Jag anhåller att få instämma med Herr Indebetou.
De ifrågavarande stenkolsbrotten synas mig vara af en så utomordentlig
vigt för landet, att ehuruväl den ifrågavarande jernvägsbyggnaden knappt är,
i afseende på kostnaderna, af den betydenhet, att Staten borde behöfva
mellankomma med understöd, tror jag likväl icke, att Staten helt och hål¬
let går utom sin befogenhet genom att bifalla den gjorda framställningen.
Den undsättning, som begäres, kommer icke heller att medföra någon ökad
utgift för Staten, utan är endast ett lån på vilkor, dem Staten sjelf eger
att föreskrifva, med betingande af all möjlig säkerhet så ^ val i ekonomiskt
afseende som i afseende på jernvägens beskaffenhet. Under sådana för¬
hållanden, och då man ser, huru behofvet af stenkol ökas år ifrån år,
samt huru importen af denna artikel och utgifterna derför växa i samma
proportion, anser jag skäl ej saknas för eu så obetydlig uppmuntran, som
här är i fråga, men hvarigenom man skulle inom landet kunna snart nog
Den 1 Maj.
191
erhålla en ej obetydlig del af hvad som förbrukas af detta vigtiga brärm-
reservatiou°C 1 ^ säledes afven förorda bifall till Herr Nordenfelts
Herr Ola Jonsson: Som jag var inbegripen i ett samtal, medan
twkhwWl^alTteQi hade1orfet;.uppfattade jag ej rätt hans yttrande, men
yelite dock, att han yrkade bifall till Herr Nordenfelts reservation. För
att Sä skett’ tager emellertid jag mig friheten att
nu yrka bitail till samma reservation.
Herr Jan Andersson: Jag måste tillstå, att det i sanning är med
oro och stort bekymmer, som jag ser, huru man här går till väga. I går
då det var fråga om att fortsatta en stambana norrut, då hade man icke
nagla medel; men nu, da det galler södra Sverige, har man godt om pen¬
ningar. Nu har man millioner, om så fordras. Innan det blir slut, fruk¬
tar jag att få hora proposition framställas, att Staten, som redan förut är
i tara att fa öfvertaga eu jernbana i Skåne, skall öfvertaga all jern vägs-
byggnad der. Detta förhållande kan ej undgå att förorsaka oro och be¬
kymmer, men jag hoppas dock, att man ej måtte bevilja allt hvad det
södra Sverige begär, så länge man gör ingenting för det norra. Jag yr¬
kar tor mm del utslag å reservationen och bifall till Utskottets Be-
tänkande.
Herr Stråle och Herr Hedengren instämde.
Herr Loff ler: Ehuru jag icke har synnerlig anledning till den för¬
hoppning, att Kammaren skall bevilja något lån för det ifrågavarande än¬
damålet, anser jag mig likväl skyldig att, i hvad på mig beror, bidraga
till framgången af ett foretag, som i väsentlig mån rörer underlättandet
åt eu industri hvilken onekligen är af stor betydelse för hela landet. Af
eu föregående talare har bhfvit omnamndt, Indika enorma summor årligen
dragas ur landet för inköp af stenkol utifrån. Det vore således eu stor
statsekonomisk fordel, om man kunde bereda tillräcklig tillgång på detta
brännmaterial inom landet, allrahelst som det sannolikt skulle komma att ut¬
öfva ett högst vigtigt inflytande äfven på vår jernindustri. Man har nem-
ligen uti ont, att dessa stenkol till vida lägre procent än de Engelska äro
orbundna med svafvel, hvarigenom de visat sig mycket lämpliga för iern-
1J0r,S0| i gl01’da att med dem bereda jern hafva ock utfallit
särdeles tillfredsställande. Om användningen af Svenska stenkol kunde
komma jernindustnen till godo, skulle jernförädlingsverk kunna anläggas
i närheten af stenkolsfälten, sa vida nemligen genom lättade kommunika¬
tioner det ble ve eu möjlighet att för måttlig kostnad dit transportera
jernmalm från landets grufdistrikt. 1
.. En tala*je. ^ar har ordat om norr och söder. Jag kan ej finna mig
vid den afundsjuka, som framlyser ur hans resonnement. Mig synes att
det ar hela vårt fäderneslands nytta, hvartill vi måste taga hänsyn,’och
jag ai ofvertygad, att hvad som verkar välgörande för den södra delen af
landet äfven utöfva!' ett gynnsamt inflytande på den norra delen. Jag
tior, att det ar orätt att låta väderstrecken bestämma våra åsigter. Vi
192
Den 1 Maj.
äro ju alla Svenskar, i hvilken clel af Sverige vi än må hafva våra hem.
Det måste således vara orätt detta tal om de särskilda provinsernas in¬
tressen. Är det ifrågavarande företaget nyttigt för fäderneslandet i dess
helhet — och det torde icke kunna bestridas, — så kan det ej vara rätt
att helt tvärt afstå en så billig begäran som den förevarande. Här är ju
dessutom icke fråga om något direkt anslag utan endast om lån på vil¬
kor, som Riksdagen sjelf bestämmer.
Jag yrkar på bifall till Herr Nordenfel t s reservation.
Herr Lönnberg: Jag skall anhålla om bifall till reservantens för¬
slag, enär man derigenom kan hoppas, att en minskning skall uppstå uti
den stora importen af stenkol, och dessa medel sålunda ej äio illa använda.
En ledamot af Stats-Utskottet har talat om norr och söder samt fä¬
stat uppmärksamheten på, att det snart blir fråga om en eftergift al in¬
gångna förbindelser i afseende på försträckning till en annan bana i bkäne.
Men i reservationen står uttryckligen såsom vilkor för lånets beviljande,
att bolaget skall ställa -den säkerhet för lånevilkorens fullgörande, som
lvongl. Maj:t i nåder behagar godkänna11; och jag föreställer mig, att
Kongl. Maj:t kommer att föreskrifva sådana vilkor, som äro fullkomligt
betryggande emot någon förlust lör btaten......
För min del och på de skäl, som i öfrigt förut blifvit andragna, yi-
kar jag således bifall till Herr Nordenfelts reservation.
Herr P. Olsson: Ehuru gerna jag af mer än ett skäl skulle be¬
vilja det begärda lånet, och ehuru gerna jag önskar stenkolsbolaget all den
framgång, som genom ifrågavarande låneunderstöd skulle kunna vinnas,
kan jag likväl ej underlåta att fästa uppmärksamheten på en omständig-
het som här tyckes mig hafva blifvit förbisedd. Jag kan nemligen icke
Unna af motionärens framställning, att han presterat någon som helst sä¬
kerhet för lånevilkorens fullgörande. Reservanten har väl sagt, att lånet
endast skulle lemnas emot den säkerhet, som bolaget kan komma att
prestera, men jag hemställer dock, huruvida det kan vara lämpligt, att
Kammaren beviljar ett lån, utan att på förhand ega ens någon tillstym¬
melse till säkerhet derför. Jag vill visserligen ej betvifla, att bolaget eger
förmåga att fullgöra sina förbindelser. Så som arbetet nu bedrifves, har
jag dock mina farhågor i detta hänseende. Jag vill ej heller betvifla, att
denna industri kan blifva nyttig i framtiden, och jag tror älven att om
den med kraft och energi skötes, den framdeles torde hora understödjas
med ett anslag. Men för närvarande förbjuder min öfvertygelse mig pa
det bestämdaste att bevilja något lån, och det emedan ingen säkerhet der¬
för blifvit ställd. Vi veta väl, att aktieegarne i bolaget aro man med stor
förmögenhet, så att det borde vara lätt för dem att anskaffa det kapital,
som är i fråga, och ändå lättare att för lån deraf ställa sådan säkerhet,
som det är hvars och ens skyldighet att prestera, hvilken kommer med en
begäran om lån, men då de ej ansett lämpligt att gorå detta, måste jag
för min del yrka afslag å reservationen och bifall till Utskottets förslag.
Detta yrkande härleder sig alltså ingalunda från önskan att motarbeta
bolagets utveckling, så mycket mindre som denna utveckling tvärtom lig¬
ger T mitt enskilda, i Helsingborgs och i hela provinsen Skånes intresse,
° utan
193
Den 1 Maj.
utan det . grundar sig endast och allenast på de skal, jag förut nämnt,
och som för mig äro ensamt afgörande i denna fråga.
Herr lndebetou: Den siste talaren har såsom skäl för sitt afslag
å Herr Nordenfelts reservation åberopat den omständigheten, att motio¬
nären, Herr Berg, icke erbjudit någon säkerhet för det begärda lånet.
Jag tager mig dock friheten hemställa, om det vore lämpligt, att Kammaren
skulle pröfva den säkerhet, som för lånet kunde ställas. Jag tror för
min del, att en sådan pröfning helst bör öfverlåtas åt vederbörande
auktoriteter, och att det är omöjligt för Representationen att sjelf verk¬
ställa den.
För öfrigt är det ju klar sak, att inga medel erhållas, derest icke bo¬
laget ställer sådan säkerhet, som af vederbörande godkännes. Men kan
bolaget lemna en sådan säkerhet, så torde det icke vara synnerlig uppoff¬
ring att understödja en så nyttig industri med ett lån icke större än det
ifrågavarande.
Jag fortfar fördenskull i mitt yrkande om bifall till Herr Nordenfelts
reservation.
Herr Rosenberg: Jag undrar, huruvida icke den uppfattning af
frågan, som hos representanten från Helsingborg gjort sig gällande, hvital-
på något misstag. Ty såvidt jag vet, har det aldrig varit brukligt, att
motionären presterar säkerhet för ett låneunderstöd, som begäres, och än
mindre att en reservant gör det. Här är nu endast fråga om, att, innan
något lån erhålles, en sådan säkerhet skall ställas, som af Kougl. Maj:t
godkännes. I yttersta hand är det sålunda Kongl. Maj:t, som pröfvar
säkerheten och bestämmer de vilkor, hvarunder lånet beviljas; kan då icke
bolaget ställa nöjaktig säkerhet, eller vill det icke underkasta sig de
vilkor, som kunna föreskrifvas, så blir det naturligtvis icke heller något
lån af.
Hela frågan reducerar sig således derhän att afgöra, om man skall an¬
se det påbörjade arbetet i grufvefälteu vara af beskaffenhet att böra
åt Staten understödjas, eller om det är lämpligare att, likasom med jord¬
bruket, lemna dess vidare utveckling endast åt intressenternas goda vilja.
Jag tror för min de!, att saken är af så stor betydelse, att den verkligen
förtjenar all uppmuntran.
I anledning af en föregående talares yttrande vill jag endast tillägga,
att jag anser det vara i högsta måtto skadligt att i diskussionen öfver
frågor sådana som denna blanda in tal om norr och söder. Den fråga,
som i går var före, gällde ett anslag af många millioner och är således
ingalunda adeqvat med denna. Men skall man nödvändigt anställa eu
jemförelse, så tror jag, att det vore lämpligare att tala om till exempel
Luleå-elfs kanalisering. Vid beviljande af anslag dertill kände vissa repre¬
sentanter ingen fruktan och fordrade icke någon säkerhet för lånets åter¬
betalning. Här fordra,!’ man säkerhet till och med af motionären. Då den
ifrågasatta summan icke är större än 400,000 R:dr, men detta belopps er¬
hållande dock kan vara af vigt för bolaget, så yrkar jag för min del
Riksd. Prof.. 1869. 2 Afd, 4 Band. 13
194
Den 1 Maj.
afslag å Utskottets Betänkande och bifall till reservationen. Kan bolaget
icke prestera säkerhet för lånet, så är genom beslutet ingen skada skedd.
Herr Ola Jönsson: Representanten ifrån Helsingborg har förklarat,
att, oaktadt han väl visste, att det ifrågavarande företaget är i Helsing-
b orgs och hela provinsens intresse, han likväl kände sig af sin öfvertygelse
manad att afslå ansökningen om lån till detsamma.
Jag får deremot förklara, att frågan icke på minsta vis gäller mitt
enskilda intresse, och att jag icke heller fäster mig vid det intresse, den
kan hafva för Helsingborg och Skåne, utan att anledningen, hvarför jag
anser mig böra understödja det förslag som reservanten framställt, är den,
att jag anser företaget vara i hela landets intresse, det jag i min ringa
mån såsom representant tror mig vara skyldig att bevaka.
Jag fortfar sålunda i mitt yrkande om bifall till reservationen.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, afgaf, enligt derunder gjorda
yrkanden, Herr Talmannen propositioner såväl på bifall till Utskottets hem¬
ställan som på afslag å samma förslag i förening med bifall till Herr Nor-
denfelts å Betänkandets 76:te sida upptagna reservation. Den förra af dessa
propositioner förklarades vara med öfvervägande ja besvarad, men då vote¬
ring begärdes, företogs densamma enligt följande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet, i anledning af Herr I. T. Bergs
motion, hemställt under Litt. c å 52:dra sidan af dess Betänkande
N;o 66,
röstar ja;
Den det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, bi¬
fallit det förslag, som blifvit framstäldt i Herr L. M. Nordenfelts reserva¬
tion å Betänkandets 76:te sida.
Omröstningen utföll med 106 ja mot 40 nej, hvadan Utskottets för¬
slag bifallits.
Hemställandet å sidan 52 rörande Herr Witts motion, om anvisande
af 300,000 R:dr till förberedande arbeten å sådana jernvägar, som pröfva®
böra genom statsanslag befrämjas.
Bifölls.
Hemställandet å sidan 52 rörande begärdt anslag för norra stamba¬
nans fortsättande norr om Gefle.
Herr Staaff: Jag ämnar ingalunda söka utverka någon ändring i
Utskottets förslag i denna punkt, utan har begärt ordet endast för att
tillkännagifva orsaken, hvarföre jag anser mig böra frångå den åsigt, jag i
min ifrågavarande motion uttalat. Orsaken är nemligen den, att hela det
Den 1 Maj.
195
system, som Grefve Sparre åsyftat, numera fallit, och att det således icke
tinnes några 15 millioner att tillgå för denna bana. Härtill kommer,
snart sagdt, en ren naturnödvändighet, emedan efter det beslut, som
under gårdagen fattades, det icke ens gifves någon norra stambana ifrån
Gefle—Dala-vägen.
Ytterligare blef ej anfördt och Utskottets hemställan bifölls.
Utskottets förra hemställan å sidan 53, i anledning af Herrar P. An¬
derssons, F. W. Amans, Sven Erssons med fieres motioner.
Bifölls.
Utskottets sednare hemställan ä sidan 53, i anledning af Herr Grefve
E. Sparres motion, i hvad densamma innefattar förslag om jernvägars an¬
läggning medelst beviljad räntegaranti.
Härvid yttrade:
Herr Beronius: Då inom Stats-Utskottet frågan om jernvägsbygg-
nadernas fortsättande och särskildt Herr Grefve Sparres förslag var å bane,
vågade jag föreslå, att Staten skulle bevilja eu räntegaranti af 5 procent å
anläggningskapitalet för Frö vi—Falu-banan. I detta yrkande vann jag-
understöd af en Första Kammarens ledamot med vida större specialkänne¬
dom i ämnet än jag kan innehafva. Då vi emellertid icke inom Utskottet
vunno pluralitet för vår mening, hafva vi vid Betänkandet fogat den re¬
servation, som står att läsa å sidan 74 och följande.
Då jag nu går att något närmare utveckla skälen för denna särskilda
mening och dervid måste påpeka de enligt min tanke obestridliga fördelar,
hvilka en sådan jern vägsanläggning som den ifrågavarande måste tillskynda
landet, befarar jag, att man skall möta mig med det inkast, att jag i fråga
härom uteslutande för talan för ett lokalt intresse. Jag tror likväl, att
detta intresse sammanfaller med det allmännas, och att jag således kan i
mina uttalanden ställa mig på grundvalen af fäderneslandets väl. Något
hvar bland Kammarens ledamöter har utan tvifvel redan kännedom om
den ifrågavarande banans stora betydelse. Flera gånger föreslagen att ingå
bland stambanorna, liar den likväl numera, under förändrade förhållanden,
föga utsigt att blifva anlagd uteslutande på Statens bekostnad. Återstår
då att Staten lemnar sitt understöd till det vigtiga företaget: och detta kan
och bör icke förvägras. 1 Utskottet ställde vi våra anspråk i detta afse¬
ende på beviljande af 5 procent räntegaranti å anläggningskapitalet under
30 år. Efter sedermera erhållna upplysningar hafva vi emellertid funnit
antagligt, att detta förslag skulle komma att möta mycket motstånd inom
Kamrarne. Det är nemligen otvifvelaktigt, att emot systemet af ränte¬
garanti åtskilliga vigtiga anmärkningar kunna göras. Dels kan man nem¬
ligen säga, att Staten genom dess beviljande skulle ikläda sig en ansvarig¬
het af alldeles obestämd beskaffenhet, dels ock att det skulle komma att
ligga i jern vägsbolagets intresse att på allt sätt förringa beloppet af sina
inkomster för att draga så stor utdelning som möjligt ur statskassan.;
196
Den 1 Maj.
Inför dessa betänkligheter hafva vi öfvergifvit eller modifierat detta förslag;
och uti en brochyr, som blifvit till Kamrarnes ledamöter utdelad, föreligger
ett annat, hvilket, såsom man bör hoppas, kan hafva större utsigter till
framgång, och hvaruti begäres, att Staten måtte ikläda sig betalningsskyl¬
dighet af 2 procent af anläggningskapitalet under 25 års tid. Man kan
visserligen säga, att detta förslag så till vida är för Staten ogynnsammare
än det förra, som densamma i detta fall alltid går en bestämd utgift till
mötes; hvaremot räntegarantien icke skulle besvära Statsverket i annat fall,
än att banans behållna inkomst understege 5 procent af anläggningskost¬
naden. På de skäl, som jag redan anfört, tror jag likväl, att det sednare
af de begge förslagen är att föredraga. Om man räknar efter, blifver Statens
verkliga bidrag i sådant fall 28 procent af anläggningskostnaden. Genom
föregående .Riksdagars beslut har den grundsats blifvit godkänd, att Riks¬
dagen såsom understöd till sådana företag som detta kunde bevilja >/4 af
anläggningskapitalet. Och om man tager i betraktande, att det nu före¬
slagna understödet skulle utgå successivt, står det Staten ej dyrare än >/4
eller 25 procent utgifna på en gång, emedan Staten vid upptagandet af
hvarje större lån måste underkasta sig kapitalrabatt. Men den stora för¬
delen vore vunnen, att man verkligen och bestämdt visste, hvilka uppoff¬
ringar Staten högst kunde komma att för ifrågavarande företag få vid¬
kännas.
.Att ett bolag på dessa vilkor kan komma till stånd, derom är jag-
fullt öfvertygad. Jag tager mig friheten i afseende härå uppläsa ett tele¬
gram, som denna dag kommit kapten Nordenfelt till hända af följande
lydelse:
“Jag har äran underrätta eder, att H. Hrr Brassy Wythes & Hawkshow,
den förnämsta och mest respekterade firma för jernvägsbyggnader i Stor-
brittanien och män med Europeiskt anseende hafva sedan någon tid tagit
i allvarligt öfvervägande byggandet af Frövi-—Falu-banan, hvars södra sträck¬
ning nyligen blifvit öfvergången af en skicklig ingeniör. Jag har nu blifvit
underrättad, att dessa gentleman äro villige att bilda ett bolag och åtaga
sig byggandet af hela linien, och'att börja dermed genast, såvida något
understöd derför kan erhållas af Svenska Staten, antingen medelst 5 pro¬
cent räntegaranti på anläggningskostnaden, uppgjord af Svenska ingeniörer,
eller genom annat årligt understöd, hvarom kan blifva bestämdt. Sedan
jag blifvit underrättad, att ni gjort förslag till Riksdagen i detta ämne,
har jag ansett det lämpligt meddela detta, hvartill jag är bemyndigad så¬
som Herrar Brassys & Comp:s antagne agent.
Audley Gosling,
Sekreterare i Engelska legationen".
Man finner häraf, att ett bolag kan blifva bildadt och banan utförd,
om Staten beviljar understöd på ej alltför betungande vilkor. Jag tror,
att man bör taga vara härpå och begagna sig af ögonblicket, helst som
jag enskildt erfarit, att om förslaget nu ej antages, alltsammans löper fara
att gå om intet. Den stora byggnadsfirma, som här är i fråga, har nem-
Den 1 Maj
197
ligen just för närvarande en stor del arbetare och materiel oanvända,
och ser sig derföre om efter arbeten på kontinenten och annorstädes.
Man har emot förslaget riktat åtskilliga anmärkningar, som jag an¬
håller att få bemöta. Då vi till Kongl. Maj:t afiåtit en skrifvelse, inne¬
fattande anhållan att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksda¬
gen framlägga fullständigt förslag i fråga om fortsättande af jernvägs-
byggnaderna och Statens bidrag dertill, så vore det, enligt samtliges åsigt,
en oegentlighet att nu fatta beslut i fråga om någon särskild bansträck-
ning. Men jag får i afseende härå fästa uppmärksamheten å hvad jag
redan yttrat, att nemligen ingenting garanterar oss för att något bolag
kan komma till stånd, derest tiden förhalas. Och framför allt måste jag
erinra om det tynande tillstånd, hvari våra näringar kanske synnerligen
jernindustrien befinna sig. Hvarje dag, som går förbi, utan att någon¬
ting derutinnan vidgöres, medför en stor, måhända ohjelplig skada, ty så¬
som ordspråket säger: ‘-medan gräset gror dör kon“. Jordbruket lider,
det är sannt, i betänklig mån af dåliga konjunkturer; men bergshandte-
ringen, jernindustrien —• vår andra modernäring —• befinna sig i en än beklag¬
ligare belägenhet. Den som i våra bergsdistrikt sett huru hopar af ar¬
betslöst* folk stryka omkring, hungrande och benande, huru det ena ver¬
ket efter det andra måste nedläggas, huru den allmänna nöden och för¬
lägenheten stiger med hvarje dag och med hvarje dag skördar nya offer,
den måste lifligt och varmt behjerta behofvet af hjelp och snar hjelp, ty
den är dubbel.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt
om proposition derå, “att Riksdagen måtte bemyndiga Kongl. Maj:t att
med enskildt bolag, som åtager sig att på egen bekostnad, enligt af Kongl.
Maj:t godkänd plan, anlägga och allt framgent trafikera en jernväg från
Frövi till Falun med grenbana till Insjön (eller ock grenbana till Båtstad
jemte kanalisering af Dalelfven derifrån till Siljan), träffa det aftal, att
bolaget, under 25 år från den tid då berörda bana är färdig och öppnad
för rörelsen, egen att af statsmedel uppbära ett kontant årligt understöd,
motsvarande 2 procent å den summa, hvartill Kongl. Maj:t anser anlägg¬
ningskostnaden kunna skäligen beräknas, dock med vilkor att sistnämnda
summa ej af Kongl. Maj:t bestämmes till högre belopp än 16,000,000
Riksdaler, eller att det årliga bidraget ej må utgå med mera än 320,000
Riksdaler. “
Herr H i ert a: Jag ber att få göra en anmärkning emot den siste
talarens yttrande. Han sade, att, om Staten beviljade en räntegaranti af
2 procent under 25 år, detta icke skulle göra mer än 28 procent och
föga mer än '/4:del af hela kostnaden. Men jag kan icke räkna annor¬
lunda, än att 2 procent under 25 år blifva 50 procent. Vidare har han
talat om ett telegram från England, deruti det säges, att ett bolag skulle
vara villigt att bygga banan emot 5 procent årlig räntegaranti eller an¬
dra dylika vilkor. Förmodligen har bolaget ifrågasatt, att dessa andra
vilkor skola vara eqvivalenta med dessa 5 procent. Huru länge de skola
utgå, är icke bestämdt, men jag tager för afgjordt, att det skulle blifva åt¬
minstone under 25 år. I telegrammet finnes icke heller omnämndt, att
bolaget skulle gå in på att bygga emot 2 procent endast. Hela saken
198
Den 1 Maj.
synes mig sålunda för omogen, för att vi skulle ingå med någon skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, som i sådant fall sannolikt komme att anse detta
såsom ett bevis på, att Riksdagen bifallit förslaget. Härförutan tager jag
mig friheten erinra Kammaren, att Utskottet uti en föregående punkt på
sidan 46 hemställt, “att Riksdagen, med afslag å Herr Grefve Sparres
motion, i hvad den rörer dels det utaf honom föreslagna utsträckta system
af statsbanor, dels statsbanornas byggande genom bolag mot godtgörelse i
statsobligationer, måtte besluta11, etc. När nu Riksdagen bifallit detta
och sålunda afslagit Grefve Sparres motion i berörda del, anser jag så¬
dant innefatta den mening, att Riksdagen icke vill inlåta sig på några
bestämda räntegarantier, utan att den frågan får bero på den pröfning
af Kongl. Maj:t, som blir en följd af Riksdagens bifall till Utskottets
hemställan på sidan 50 i Betänkandet, nemligen “att uti underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte pröfva dels h vilka jern vägsan¬
läggningar må anses för utveckling af landets industri mest af behofvet
påkallade “ etc.
Beträffande det äfventyr som framhållits, att man nästa år skulle
komma att gå miste om ett så beskaffad! förslag som det nu framställda,
så vill jag derom icke yttra mig. Men om, såsom det lät på den förra
talaren, det vore bolagets mening att draga in Engelska arbetare, så vore
derigenom icke särdeles mycket vunnet för beredande af arbetsförtjenst åt
våra Svenska arbetare. De Engelska arbetare, som sysselsättas vid jern-
vägsbyggnaderna, utgöra eu särskild lösdrifvare-kår, som är den aldra
sämsta i anseende till sin moralitet, så att det till och med fordras, att
eu extra poliskår tinnes på stället för att hindra dem från excesser.
Att få in en mängd sådana arbetare i landet är icke någon vinst, annat
än möjligen genom det exempel de kunna gifva på en stor arbetsförmåga.
Jag tror slutligen, att, då Riksdagen godkänt de åsigter Utskottet på si¬
dan 30 uttalat, Riksdagen icke har vidare att göra än att stadna vid det
beslut, som på sidan 50 i Betänkandet finnes upptaget.
Herr Harald Eriksson: Det var ej oväntadt, att den ärade le¬
damoten på Stockholms-bänken, som i de flesta frågor hyser sina betänk¬
ligheter och särdeles i fråga om jern vägsbyggnader är tveksam, skulle
motsätta sig den nu föreslagna. Det må i allmänhet vara hans rättighet,
måhända skyldighet, eftersom han känner affärer i grund, och derföre
naturligen är benägen att hysa en viss misstro till sådana, som ej äro
fullt klara och påtagliga; men jag tror att han i detta fall gått något
för långt i försigtighet. Det s. k. telegram — eller som det i sjelfva
verket är, en skrifvelse uthändigad på grund af ett telegram — hvilket
af en föregående talare blifvit uppläst, vittnar om att denna jern vägsan¬
läggning icke längre är någon utopi eller ett hugskott utan eger verklig
grund. Skrifvelsen är undertecknad af M:r Goslin, legationssekreterare
vid Engelska beskickningen härstädes; alltså ingalunda af någon obskur
person, utan af en man hvars officiela karakter utgör en borgen för
riktigheten af de uppgifter, han i egenskap äfven af ombud för Brassy &
C:s producerat.
Förhandlingar ne med detta bolag datera sig likväl från längre tid.
) anledning af Herr Nordenfelts motion samt på grund af gjorda erbju¬
Deri 1 Maj.
199
danden," skickade det Engelska bolaget till Sverige en dess ingeniör, som
undersökte den del af banan, som uti ifrågavarande motion var projekte¬
rad till anläggning. Denne ingeniör fann bansträckningen i alla afseen-
den tjenlig och fördelaktig; och förklarade sig villig träda i underhandlin¬
gar med vederbörande härstädes. Vid den tiden trodde man, hoppades
man icke på något Statens understöd. Ingeniören afreste, men återkom
för andra gången. Intresset var då i stigande och en oafbruten skrift-
och telegramvexling med det Engelska bolaget fortgick och fortgår ännu
i denna stund. Den Goslingska skrifvelsen har i går influtit; vi vänta
nu blott på Riksdagens beslut. Och jag kan ej annat än föreställa mig,
att detta beslut skall låta eu stor, en fruktbringande tanke komma till
verkställighet . Frö vi—Falu-banan är tvifvelsutan den vigtigaste bland
alla de banor, som kunna i detta land åvägabringas. Jag vågar lägga
Herrarne på hjertat att icke låta detta tillfälle till dess utförande gå sig
ur händerna. 1 tre år hafva vi varit här tillsammans och uträttat efter
somligas förmenande ringa ting nog. Genom förverkligandet af detta
stora nationela företag skulle vi likväl hafva lemnat ett minne efter oss,
som landet skulle vara oss tacksamt för, och som öfverallt, men allramest
inom Dalarne och Nerike, skulle mottagas med den lifligaste glädje.
Bergslagsboarne, mine Herrar, äro ej vana att klaga. Men i närvarande
ögonblick står nöden för dörren, våra skördar tryta, bergslagshandterin-
gen tynar af, inkomsterna äro nedsatta till sitt minimum. Och derföre
påstår jag, att denna bana och ensamt den kan bringa åter lif och rö¬
relse i den tynande samhällskroppen. Jag vill likväl ej trötta med upp¬
räknandet af de fördelar, som den skulle tillskynda landet. De torde
vara allmänt kända.
Emot Herr Hierta tillåter jag mig ett beriktigande af ett hans yt¬
trande, hvilket grundar sig på en missägelse af Herr Beronius. Det kan
naturligtvis icke vara det Engelska bolagets mening att hitsända sina ar¬
betare. Men sina maskiner, ingeniörer och sina penningar, se der hvad
vi utan skada kunna begagna oss af, och hvad bolaget äfven erbjuder.
Dessa fördelar synas vara alltför stora för att böra tillbakavisas, helst
som den uppoffring, Staten för deras vinnande skulle ikläda sig, motväges,
utom af de indirekta för delar ne hvilka jag ofvan an tyd t, af betydliga di¬
rekta inkomster, som banans anläggning tvifvelsutan skulle tillskynda det
allmänna. I afseende härå vill jag blott nämna, att Köping—Örebro—
Nora-banan, af något öfver 7 mils längd, tillfört stambanan en nettobe-
hålluing af minst 100,000 R:dr, hvilken betydligt tillväxt under 1868, se¬
dan Köping—Uttersbergs-jernvägen tillkommit. Köpings station allena har un¬
der 1868 tillfört Statens godstrafik en nettovinst af 84,823 R:dr, enligt ut¬
räkning verkställd af trafikchefen. Man bör häraf kunna sluta, att Frövi
—Falu-banan med en längd af nära 15 mil, sträckande sig midt igenom
bergslagen, bör straxt efter dess öppnande tillföra Statens jernvägstrafik
en nettobehållning af minst 220,000 R:dr, hvadan Statens hela uppoffring
de första åren skulle uppgå till omkring 100,000 R:dr, och efter afl anled¬
ning med 5 procent årlig tillväxt efter 10 år icke vidare ifrågakomma, utan
Staten i stället erhålla ett öfverskott.
Jag kan på dessa grunder icke annat än på det lifligaste förorda
ifrågavarande understöd. Om detsamma emellertid bör utgå i form af
200
Den 1 Maj.
räntegaranti eller på en gång eller successivt under en längre tid vill jag
för tillfället ej söka afgöra; utan påyrkar jag att för utredande häraf,
och för att tillfälle må lemnas en hvar att derom bilda sig ett säkert
omdöme, Kammaren måtte återremittera Betänkandet till Stats-Utskottet.
Herr Mag noll: Att nu ingå i någon detaljerad utläggning af de
fördelar, som denna föreslagna Frövi—Falu-bana skulle medföra, anser
jag icke behöflig!, ty dels är frågan tillräckligt känd genom de brochyrer,
som här varit tillgängliga, dels har ock denna banas företräde framför
alla andra nu ifrågasatta bibanor af ingen blifvit bestridt. Man bar icke
hört någon förneka, att denna bibana allmänt erkännes ega de största
fördelar i industrielt hänseende, enär densamma alltigenom går genom
bruks- och skogsdistrikt, hvaraf ett enda ofta lemnar jernvägen större
inkomster än hela städer; och jag anser följaktligen, att vi icke hafva råd
att lemna de stora tillgångar obegagnade, hvilka genom denna bana
skulle kunna tillgodogöras.
Man kan visserligen invända, att Statens räntegaranti möjligen kunde
blifva för intet bortkastade pengar; m.en det torde å andra sidan vara
klai’t att, då denna bana otvifvelaktigt kommer att medföra en högst be¬
tydlig trafik, inkomsten deraf mer än väl kommer att betala de pengar,
som Staten på banans anläggning komme att uppoffra, enär de betydande
bergslagsorter, hvilkas industri härigenom blefve upphjelpa komme i till¬
fälle att lemna så mycket större tillskott till Statens behof, och trafiken
på Statens banor så mycket mer ökas.
Af dessa skäl, förutom andra som ytterligare skulle kunna tilläggas,
hade jag helst, i likhet med Herr Harald Eriksson, önskat åtérremiss,
emedan jag anser, att frågan icke kan annat än vinna på en närmare
undersökning; som jag emellertid tror mig veta, att detta yrkande om
återremiss kommer att återtagas, vill jag i stället förena mig uti det af
Herr Beronius framställda förslaget. Hvad för öfrigt de der Engelska ar¬
betande beträffar, hvilka under diskussionen uppskrämt så mångas inbill¬
ning, så lärer verkliga förhållandet vara, att dessa endast bestå af dugliga
och intelligenta ingeniörer och maskinarbetare m. in. Orimligt vore ock
att antaga, att arbetet skulle komma att bedrifvas med importerade En¬
gelska arbetare, som kosta två till tre gånger mer än våra Svenska,
hvarföre det ock torde vara skäl att icke längre låta sig skrämmas af
detta hjernspöke.
Herr Uhr: Då min kamrat här till venster om mig förklarade, att
det skulle göra våra kommittenter så godt att få höra, att denna fråga
blifvit bragt till en lycklig lösning, så vill jag gerna göra honom den
tjensten att gå hans önskan till mötes, så mycket mer som jag redan
förut i detta ämne hyst samma åsigt som han och icke haft skäl att än¬
dra denna min tanke angående den nu ifrågasatta jernvägens nytta och
nödvändighet. Hvad åter frågan om återremiss beträffar, så tror jag en
sådan åtgärd till intet skulle tjena, då vi ju i alla fall icke hafva många
(lagar qvar af riksdagstiden. Jag kan följaktligen ej annat än instämma
i Herr Beronii förslag.
201
Den 1 Maj.
Herr Anders Eriksson: Äfven jag kade vid riksdagens början
instämt i en motion angående eu jern vägsanläggning i ungefär enahanda
riktning, hvarom nu fråga är, och ehuru jag visserligen hade önskat fram¬
gång åt densamma, så vill jag dock, efter de af Herr Beronius lemnade
upplysningar, instämma uti hans yrkande, så mycket mer som den i hans
förslag omnämnda statsgaranti af 2 procent under 25 års tid skulle komma
att utgöra ungefär 28 procent af anläggningskostnaden och således icke
stort mer än eu fjerdedel af kostnaden, hvilket äfven af Utskottet blifvit
förordadt, och dessutom är i full öfverensstämmelse med ett annat af
Kammaren redan fattadt beslut. Då härtill kommer, att denna bana kan¬
ske bäst bland alla bibanor skulle komma att bära sig och bereda stora
fördelar åt de kringliggande trakterna, måste jag på det varmaste förorda
Herr Beronii förslag, men deremot motsätta mig en återremiss, som onö¬
digtvis skulle förlänga riksdagen.
Herr Jöns Pehrsson: Redan under gårdagens sammanträde yt¬
trade jag, att jag för min del ansåg, att Frövi—Falu-banan var den, som
bland bergslagsbanor i främsta rummet vore förtjent af understöd. Emel¬
lertid talar man nu så mycket om att tillgodose olika orter genom jernvägsan-
läggningar, att det tyckes, som om man i en hast skulle hafva fått särdeles godt
om penningar. Skulle man dock redan vid denna riksdag vilja fatta något
bestämdt beslut i denna fråga, så anser jag lämpligaste utvägen vara att
återremittera ärendet till Utskottet, på det att Utskottet må komma i till¬
fälle . att närmare taga i ompröfning, huruvida det vore lämpligt att åt
ett ifrågasatt bolag lemna ett understöd af ett högt belopp på en gång.
2 procent på 16,000,000 R:dr i 25 år gör dock en utgift af 8,000,000
Rall'. Men jag anser, att något borde göras för denna bana. Må man ej
för den säga ett bleklagdt nej, om man har allvar med att upphjelpa
bergsbruksrörelsen. Jag fortfar att yrka återremiss.
Herr Per Nilsson från Örebro län: Äfven jag anser Frövi—
falu-banan för den vigtigaste af alla de här projekterade i anseende till
beskaffenheten af de kringliggande trakterna och den stora trafik, som deri¬
genom skall åstadkommas; och derföre tror jag, i likhet med föregående
talare, att det är bäst återremittera Betänkandet.
Herr Gu madras: I fråga om vigten af denna bana stödjer jag mig
på hvad Utskottet i detta afseende redan uttalat angående bergslagens
behof af lättade kommunikationer. Nu finnas dock de inom Kammaren, som
a.?s?. ,vara högst nödvändigt att iakttaga försigtighet i besluten och icke
förlöpa sig, utan söka fa frågan ställd på en sådan grund, att man med sä¬
kerhet vet hvad man vill. a andra sidan finnas äfven de, som anse försigtighet
vara liktydig med att alldeles icke låta frågan komma till något afgörande.
Jag tror likvisst icke, att man befrämjar detta stora företag genom
att nu helt och hållet undanskjuta detsamma, sedan man dock under flera
år talat om dess nödvändighet: ett sådant åsidosättande af egna fördelar
kan icke vara lämpligt, utan böra vi fastmer med ifver begagna oss af
det gynnsamma tillfälle, som nu erbjuder sig och hvilket, efter all förmo¬
dan, ett annat år icke står oss till buds. Då det dessutom icke är fråga
202 Den 1 Maj.
om större bidrag från Statens sida än en fjerdedel af anläggningskostna¬
den, och det öfriga beloppet tillskj utes af utländska kapitalister, under det
att företaget kommer att bereda vår nödställda befolkning eu väl behöflig
arbetsförtjenst, så anser jag, att vi icke böra uppskjuta med saken, utan ge¬
nast mottaga detta anbud i öfverensstämmelse med det beslut, som Kam¬
maren redan i ett dylikt ämne fattat. I förbigående må jag nämna, att
det icke är fråga om att såsom någon talare uttryckte sig, införskrifva
utländskt slödder i tusental till arbetets utförande, utan bär är endast
fråga om att inkalla några tekniskt bildade män för att leda arbetet, som
i allo kommer att bedrifvas af Svenska arbetare.
För öfrigt, och då det är naturligt, att arbetet icke kommer att verk¬
ställas, innan den garanti ställes som af vederbörande kan erfordras, så
och då vigten och betydelsen af detta arbete både för bergslagen och
landet i allmänhet torde vara tillräckligt erkänd, samt någon annan ut¬
redning än den, som måste föregå sjelfva arbetets påbörjande, icke behöfves,
anser jag allt skäl vara för handen att antaga det föreliggande förslaget,
och icke genom en återremiss söka omintetgöra denna fråga, som erfor¬
drar en skyndsam behandling.
Det förefaller märkvärdigt, om man icke skulle vara angelägen att så
fort som möjligt få detta arbetsföretag utfördt. Vi böra nemligen besinna
på hvilken punkt vi för närvarande befinna oss; vårt välstånd är otvifvel¬
aktigt i ständigt sjunkande. Fordom kunde vi räkna på jernexporten för
att fylla våra behof af utländska varor. I sednare tider hafva vi väl äfven
förmedelst denna industri förskaffat oss våra behof; men otvifvelaktigt är
att jernhandteringen till slut måste gå under, så framt vi icke inom kort
bereda oss lättade kommunikationsanstalter för att med fördel kunna täfla
på den utländska marknaden. Mig synes äfven att, när här egentliga
ändamålet är att på lämpligaste sätt kunna afyttra våra egna varor, vi
icke länge böra betänka oss för att bifalla hvad som är föreslaget.
I de delar af landet, hvilka denna angelägenhet närmast rörer, har
uppmärksamheten derpå blifvit väckt, och man hoppas med tillförsigt på
eu tillfredsställande lösning af densamma. Skulle man nu emellertid ge¬
nom ett uppskof söka komma ifrån saken, tror jag, att förtviflan skulle
gripa många sinnen, och otvifvelaktigt skulle i sådan händelse från bergs¬
lagen utströmma eu mängd kraftfulla arbetare, hvilka, i händelse förslaget
bifölles, äro särdeles lämpliga och förberedda för bergsbruket, till hvilket
man icke kan använda hvem som helst utan företrädesvis sådana, som äro
vana vid bergshandteringens hårda yrke.
Jag ber sålunda — jag upprepar det — att Kammaren icke måtte
skjuta ifrån sig det fördelaktiga anbud, som i detta afseende blifvit gjordt,
utan bifalla ett förslag, som — jag är derom öfvertygad — till sina följ¬
der skall blifva af lika stor vigt och betydelse för landet i allmänhet som
för bergslagen i synnerhet.
Herr Diss Olof Larsson: Ehuru jag visserligen icke hyser stora
förhoppningar om bifall till Herr Beronii förslag — ty de orter denna
bana skulle genomlöpa ligga alltför långt i norr för att kunna hoppas
understöd af Kiksdagen — så anser jag dock saken vara af så stor vigt,
203
Den 1 Maj.
att jag icke kan underlåta att äfven för min ringa del yttra några ord
om densamma.
Både i går och i dag har man talat om att bevilja anslag till jern-
vägsbyggnader endast för att skaffa en mängd arbetare, som för närva¬
rande sakna sysselsättning och derigenom lida brist, tillfälle till ar-
betsförtjcnst. På denna grund beviljade man anslaget till Oscarshamn—
Nässjö-banan. Men med den nu ifrågavarande Frövi -Falu-banan är för¬
hållandet icke endast detta, att den lemnar arbetsförtjenst medan sjelfva
byggnaden pågår, utan dertill kommer vidare den särdeles beaktansvärda
omständigheten, att denna jernväg skall gå genom en trakt, som, sedan ba¬
nan blifvit färdig, kommer att lemna arbetsförtjenst för all framtid åt tu¬
sentals arbetare. Ganska besynnerligt är, att man vid anläggandet af våra
redan befintliga stambanor, Indika likväl kostat Sverige öfver 90,000,000
Ii:dr, varit likasom rädd för att med dessa banor beröra sådana trakter,
i Indika grufvor och jernverk samt skogsprodukter funnits; och det ser
nästan ut, som man icke haft annat, mål för ögonen än att låta resande
åka fort. Och detta allt, under det man likväl haft för ögonen förhål¬
landet med Gefle—Dala-banan, som nästan uteslutande varit afsedd för
transporterande af tyngre gods, såsom jern, koppar och trävaror, och som
af alla Svenska banor är den, som lemnat bästa resultatet i afseende på
inkomsterna. Det vore nu på tiden, att äfven Staten började anlägga ba-
aor i de trakter, der man på detta sätt kunde upphjelpa en industri, som
för hela landet är af den största betydelse. Så skulle fallet blifva med
Frövi—Falu-banan, att, om Staten ville lemna tillräcklig räntegaranti un¬
der en följd af år, så att den kunde komma till stånd, skulle den sedan
lemna Staten en så ofantlig trafik, att denna mer än tillräckligt skulle
ersätta den kostnad Staten iklädt sig. Detta förslag om räntegaranti un¬
der _ vissatar har också en fördel framför det att på eu gång lemna hela
anläggningskostnaden, nemligen att man får utbetala mindre belopp och
detta allteftersom trafiken på stambanorna ökas.
_ ^a^are> som yttrat sig emot denna bana, har synnerligen fästat
sig ^vid^den mycket omtalade skrifvelsen om, att Engelska arbetare, eller
såsom det sedermera blifvit upplyst, Engelska ingeniörer skulle komma
hit. Men äfven i kontraktet för Oskarshamn—Nässjö-banan ingick, att
Engelska ingeniörer skulle användas, men då hörde man ej den minsta
invändning just emot samma förhållande, hvarpå man nu ville hänga
upp sig.
Medjjafseende å den jemväl föreslagna grenbanan till Insjön ber jag
äfven att få yttra några ord. Jag vet knappast någon annan bana inom lan¬
det, hvilken har att bjuda på eu sådan ändpunkt som denna. Man har
nemligen här en] segelbar vattensträcka af sju mil, hvars yta redan plöjes
åt fyra . ångbåtar utom eu mängd andra fartyg, och hvithet vattensystem,
som sprider sig till snart sagdt alla delar af öfre Dalarne, är omgifvet
af Dalarnes stora och'rika? skogar, och hvilka sålunda skulle sammanbin¬
das med landets rikaste malmfält, under det att man för närvarande måste
kora kol och ved till dessa sednare på flera mils landsväg, sedan större
delen af de många jernverk, som der funnits, sett sig nödsakade att ned¬
lägga rörelsen, då transportkostnaderna varit allt för dyra. Jag vill på
samma gång lemWupplysning om, huru värdelösa skogarne nu äro deruppe.
204
Den 1 Maj.
Hvar och en som bor der skall gerna bjuda hvem som helst att utan af¬
gift få komma in i dessa skogar för att kola, och man skall till och med
anse den göra en tjenst som skulle vilja göra det, derigenom att man
sålunda tager vara på skogen, som nu endast ligger och ruttnar ned
samt gör det omöjligt att komma fram igenom densamma. Man vet till
exempel, att från dessa skogar bortföras, utom hvad som användes till hus¬
behof, omkring 5 å 600,000 sågtimmerblock. När man fäller dessa, tager
man vanligtvis blott en stock om 20 å 24 fot vid roten af trädet, oaktadt
trädet kan vara 70 å 80 fot långt, det öfriga får ligga och ruttna ned.
I många fall får till och med hela trädet ligga qvar, såvida det är något
felaktigt; man ser deraf, hvilken stor förlust landet härigenom årligen gör,
under det man införskrifver stenkol för millioner.
När man nu tager alla dessa omständigheter i betraktande — och
jag vill ännu ytterligare tillägga den, att ifrågavarande bana skall sätta
södra Sverige i samband med Norrland, som sålunda äfven genom den¬
samma får en förbättrad ställning — så synes det verkligen, som landet
icke skulle hafva råd att underlåta byggandet af en sådan bana. Man
har ansett betänkligt att nu på rak arm antaga Herr Bero nii förslag; men
jag vill fästa uppmärksamheten på ordalydelsen i detsamma, att nemligen
“Riksdagen måtte bemyndiga Kongl. Maj:t att med enskildt bolag träffa
öfverenskommelse om anläggande och trafikerande etc.*1 och “att Kongl.
Maj:t må ega stadga de närmare vilkor och bestämmelser, som vid upp¬
görande af ett dylikt kontrakt kunna finnas nödiga.“ Man ser häraf, att
man icke alls behöfver binda sig vid hvad dessa personer nu erbjudit, utan
om andra skulle bjuda billigare vilkor, så beror det helt och hållet på
Kongl. Maj:t att antaga hvad han finner fördelaktigast. Dessutom vill jag
fästa uppmärksamheten derpå, att likasom anslaget till Oscarshanm—
Nässjö-banan icke utbetalas förr än nämnda bana är färdig, så är äfven
här i förslaget intaget, att räntegarantien icke utgår förr än “banan är
färdig och börjar trafikeras.11 För min del skulle jag visserligen ur för¬
slaget vilja utesluta orden: “jemte kanaliserande af Dalelfven derifrån till
Insjön*1; men för att icke vålla någon splittring afstår jag från att derom
göra yrkande, utan förenar jag mig på anförda grunder helt och hållet
i Herr Beronii ifrågavarande förslag.
Herr Erik Olsson förklarade sig instämma i detta anförande.
Herr Harald Eriksson: Sedan min uppmärksamhet blifvit fästad
derpå, att jag med mitt yrkande om återremiss sjelf skulle motverka hvad
jag varmast önskar få genomfördt, så vill jag nu afstå derifrån och i stäl¬
let förena mig med Herr Beronius, så mycket mer som man härigenom, enligt
hvad Herr Liss Olof Larsson äfven nyss framhöll, lemnar Regeringen öppet att
öfverenskomma med det sig bildande bolaget och nu endast bestämma ett
maximum af den kostnad, vid hvilken Staten skulle komma att binda sig.
Herr Siljeström: Man kan icke neka, att det i visst afseende Im-
lar ett olyckligt öde öfver våra jern vägs byggnader, nemligen i så måtto
att då man förut med alltför lätt hand strött ut millioner för anläggande
af banor, dem man väl ändock kan snarare kalla geografiska än industri-
205
Den 1 Maj.
ela, så inträffar det, att, då vi nu omsider stå i begrepp att gripa oss an
med verkliga industriel banor, så befinna vi oss i en belägenhet, som gör
rnn- nttUl lgt noS’/Jggar tillbaka för de stora utgifter, som erfordras
fo tillvagabringande åt dessa företag, hvilka likväl äro så nödvändiga för
att upphjeipa vår tynande industri. I afseende på dessa banor som här an-
tydts, torde man icke kunna gifva någon företräde framför den nu ifrågava¬
rande i rovi—Falu-banan, hvilken genomlöper en trakt, som är rik icke endast
på jern utan äfven på andra metaller, och som blott behöfver kommuni¬
kationer för att man må kunna göra sig till godo dessa rika tillgångar
tf01'd(t vä^t jordbruks erfarenhet under de sista åren en¬
dast alltför tydligt hafva hanvisat oss till dessa fält, der skördand aldrig
svika, nemligen vara outtömliga, men tyvärr alltför litet begagnade malm¬
fält. Men om vi icke i tid begagna de tillfällen, som nu erbjuda sig, så
kan med skal befaras, att den utländska tillverkningen går oss i förväg
och uppsöker de marknader, som vi borde göra allt för att tillegna oss*
Det torde emellertid fa antagas såsom gifvet, att någon åtgärd till för-
mån för den nu ifrågavarande banan icke kan komma i fråga, sedan
Riksdagen beslutat hänvisa alla dessa slags frågor till Kongl. Makts
profning; och det återstår således endast att till nästa riksdag emotse
f 1 f°Ä +llä™t1muaiL Det är under sådana förhållanden
ledsstallande, att Stats-Dtskottet satt denna bana främst bland de en-
skilda baner, som synas höra komma i fråga till erhållande af statsunder-
stocl Om jag för mm del upptradt för att förorda detta, så har det
sked endast emedan jag ansett det önskvärdt, att åtminstone en eller
annan rost, utom deras som representera den ort hvarom frågan är, redan
»nS rigug “ågét’ for Tir ******* **-*** sy»-
Herr Hedengren: Då jag i går uppträdde emot utgifvandet af
störa summor för fortsättande af våra stambanor, enär vi redanför dessa
hafva utkastat cirka 90,000,000 R:dr, så var det just för att derigenom
ta medel att genom statsbidrag till enskilda banor understödja vår indu¬
stri, som med undantag af jordbruket hittills icke fått mycken hjelp ge-
nom våra jernvägar Här är nu ett tillfälle att understöd a den tynande
jermndustrien, landets andra modernäring, Vi kunna icke längre lemna
vart jern till samma pris som utlandet, emedan vi sakna lätta kommuni¬
kationer emellan våra större skogstrakter och de vigtigare grufdistrik-
ten. Hvad kan da vara billigare, mule Herrar! än att, när nu här
foieslas anläggande^ af eu bana genom trakter, som äro erkända vara
ibland de rikaste i verlden och hvilkas malm gifver ända till 60 pro-
cent, och denna bana skulle kunna upplinda denna malm och sprida den
i längre aflägsna skogstrakter, så att jernkandteringen derigenom skulle
uppblomstra och arbetsförtjenst lemnas åt en stor mängd dugliga arbe¬
tare, hvilka nu sakna sysselsättning och derigenom tvingas att drifva lan-
det omkring hvad kan då vara billigare än att gå in på det fastställda
loislaget. Vi skulle ju derigenom icke behöfva betala mer än två pro-
cents rantegaranti under 25 år å ett kapital af högst 16,000,000 ffcdr
och da vore det kårdt att icke understödja ett sådant ytterst vigtigt
206
Den 1 Maj.
företag. Jag vill icke ingå i detaljerna af denna jernvägsanläggning,
emedan Herrarne redan hafva tillräcklig kännedom deraf genom utde¬
lade skrifter och kartor, utan vill jag endast bedja Herrarne att icke af¬
stå hvad här begäres, då vi derigenom möjligen skulle kunna lyfta vår
jernhandtering till den höjd som den förut haft i förhållande till andra
länders. Dessutom synes det vara klart, att icke endast dessa trakters
jernhandtering skulle af denna bana njuta fördel, utan den skulle blifva
af vigt äfven derigenom att den komme att sammanbinda mellersta Sverige,
som har riklig tillgång på säd, med Dalarne och Norrland, som behöfva
säd, och sålunda skulle jordbruket och jernhand teringen samt sädesprodu-
center och konsumenter derigenom vinna stora fördelar och i sista hand
Staten.
Jag instämmer alltså i Herr Beronii förslag och önskar lifligt att det¬
samma måtte vinna all framgång.
Herr B er on iris: Jag har nu endast begärt ordet för att rätta ett
misstag i mitt första anförande, hvilken om det finge qvarstå, skulle kunna
inverka ganska skadligt för förslaget. Jag nämnde om Engelska arbetare.
Detta berodde på en missuppfattning af min medreservants inom Första
Kammaren ord, och jag har sedan på förfrågan erhållit upplysning, att
det endast var fråga om Engelska ingeniörer och möjligen någon Engelsk
materiel samt dessutom Engelska kapital som nu vore lediga, men som
möjligen icke framdeles skulle vara det. Således tror jag. att Kammaren,
utan afseende på hvad jag härutinnan yttrade förra gången, kan lemna
sitt understöd åt mitt förslag.
Jag vill tillika tacka de Herrar, som understöd! förslaget och derige¬
nom veiat lemna hjelp och uppmuntran åt ett folk, som kanske mer än
andra skall vara tacksamt derför; och jag är öfvertygad, att förslaget,
om det går igenom, skall lätta månget bröst som nu är tryckt af sorg
och bekymmer.
Herr Per Nilsson från Örebro län: Då jag hör att återremiss
icke skall gagna den sak, åt hvilken jag önskar framgång, så vill äfven
jag, med återtagande af mitt förra yrkande, förena mig om bifall till Herr
Beronii förslag.
Herr Uhr: Jag ber endast få fästa uppmärksamhet på, att de ifrå¬
gavarande 2 procent, som Staten skulle släppa till under 25 års tid, icke
höra förstås såsom 2 procent af hela den kostnad, hvartill hela arbetet
möjligen kan. komma att belöpa sig; utan att här endast är fråga om 2
procent af den kalkyl, som af Svenska jernvägsingeniörer är uppgjord, och
hvilken naturligtvis mycket understiger den summa, hvartill hela byggnads¬
företaget otvifvelaktigt kommer att 'uppgå. Dessutom torde äfven vara
att märka, att någon utbetalning af denna procent icke kommer att ske
förrän jernvägsarbetet är fullbordad!.
Herr Balter Sven Ersson: Jag ber endast få tillkännagifva, att
jag till alla delar instämmer i Herr Beronii yttrande.
Den 1 Maj. 207
Öfverläggningen val' slutad. A de två yrkanden som förekommit det
ena på MaU till Utskottets förslag och det andra på bifall tillf samma
förslag i öfngt, men med den ändring deri som föreslagits af Herr Bero-
rmSv-ff^af-Herr dalmannen propositioner och förklarade ja öfvervägande
för bifall till Utskottets förslag. Då emellertid votering begärdes, blef en
voteringsproposition af följande lydelse justerad och anslagen:
Den, som bifaller den slutliga hemställan, som Stats-Utskottet, i
anledning af Herr Grefve Sparres motion, framställt i sista punkten af
dess Betänkande N:o 66,
Den det ej vill.
röstar ja;
röstar nej;
.... . ^aner. neb har Kammaren, med bifall till Utskottets hemställan i
oingt, för sm del beslutat, att Riksdagen skall bemyndiga Kongl. Makt
att med^ enskildt bolag, som åtager sig att på egen bekostnad, enligt af
- ongi. Maj:t godkänd plan, anlägga och allt framgent trafikera en jernväg
I°V1 . , Fal'ln med grenbana till Insjön (eller ock grenbana till
Båtstad jemte kandering af Dalelfven derifrån till Siljan), träffa det af¬
tal, att bolaget, under 25 år från den tid då berörda bana är färdig och
öppnad för rörelsen, egen att af statsmedel uppbära ett kontant årligt
understöd, motsvarande 2 procent å den summa, hvartill Kongl. Maj-t
anser anläggningskostnaden kunna skäligen beräknas, dock med vilkor att
s™a fi af Kongl. Maja bestämmes till högre belopp än
ooA AAA / :< r’ eller att det örliga bidraget ej må utgå med mera än
320,000 K:dr.
Omröstningen, anställd i vanlig ordning, visade 83 ja mot 50 nej;
och hade alltså Utskottets hemställan blifvit af Kammaren bifallen.
§ 4.
Fjorton dagars ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Lind¬
ström från den 8 och Herr Ekerot från den 9 innevarande månad.
Inkomna ärenden bordlädes, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 76, i anledning af väckt fråga om förändring af uppvärmnings-
och luftvexlingsanstalterna i Kamrarnes sessionsrum;
N:o 77, i anledning af väckt motion om afskrifning af återstående
oguldna beloppet af det för Ljungaåns sänkning beviljade låneunderstöd;
208
Den 1 Maj.
N:o 78, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga Proposition i fråga om
amorteringen för år 1868 af det för sänkning af Madaån i Åsheda socken
af Kronobergs län beviljade lån; och
N:o 79, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående be¬
frielse för Kommendörkaptenen af andra klassen vid Kongl. flottan C. J. F.
Kafle från honom ålagd ersättningsskyldighet i följd af ångkorvetten
Orädds förolyckande på Engelska kusten;
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 34, i anledning af väckta motioner angående utvidgad religions¬
frihet; och
N:o 35, i anledning af väckt förslag om införande af civiläktenskapet.
Kammaren beslöt, på Herr Talmannens hemställan, att nu uppräk¬
nade äfvensom öfriga förut endast en gång bordlagda ärenden skulle sät¬
tas främst till föredragning i nästa sammanträde.
Kammarens sammanträde afslutades kl. '/2 3 e. m.
In fidem
H. Eusbery.
Måndagen