246
Den 13 Mars, f. in.
N:o 5 (i samlingen N:o 26), angående Herr Lars Perssons motion
N:o 338; och
N:o 6. (i samlingen N:o 27), angående mantalsskrifningsbestyrets öfver¬
flyttande från häradsskrifvarne till länsmännen.
Sammanträdet afslutades kl. 3'/2 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Lördagen den 13 Härs.
Kl. 10 f. m.
§ I-
Protokollet för den 6 i denna månad samt protokollsutdrag för går
dagen justerades.
§ 2.
Föredrogos Bevillnings-Utskottets Betänkanden:
N.-o 6, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande för att
hamma oloflig var utförsel.
Båda punkterna biföllos.
N:o 7, i anledning åt inom Första Kammaren väckt motion om sär¬
skild beskattning af tobak.
Härvid yttrade:
Heir Wijk: . Tvifvelsutan var det med stort intresse så väl inom som
utom Representationen, som man trodde sig finna att det stora motions-
flodet vid Riksdagens början medfört så mycket guldsand, som rymmes i
friherre Raabs i Forsta Kammaren väckta motion N.-o 29, i värde enligt
motionärens beräkning uppgående till mellan 8 och 9 millioner R:dr. Be-
villnings-Utskottet, hvars föga angenäma uppdrag är att i sista hand före¬
slå, medel för statsbehofvens fyllande, började äfven med gladt mod det
Utskottet uppdragna vaskningsarbetet, men under detsammas fortgång visade
det sig tyvärr snart nog att det gedigna guldet var lika sällsynt i Friherre
Kaabs motion som i allmänhet i vår karga jord. Het sista guldkornet upp¬
Den 13 Mara, f. m.
247
löste sig helt enkelt i ett recept, lika gammalt som länge kändt och an¬
vända det nemligen, att det endast är ur de skattskyldiges fickor, som
medel för statsbehofvens fyllande kunna erhållas. Det enda originel i det
nu lemnade receptet bestod uti, att genom en orimligt ökad indirekt be¬
skattning företrädesvis af de minst bemedlade uttaga medel för hvarje¬
handa behof! särskildt enligt motionärens förslag för att fortsätta våra jern-
vägsbyggnader. En sådan Bantingskur må möjligen vara nyttig och an¬
vändbar i tider af stark och allmänt spridd välmåga men att tillämpa den
just nu, då patienten i följd af nödtvungen förknappning rör sig i ganska
magra former, det har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka.
Orätt vore dock att förneka det receptet för öfrigt saknade all origi¬
nalitet, ty dels ingår i detsamma åtskilliga ingredienser, hvilka förut ej an-
vändts, såsom maltdrycker, prestbevis och orlofssedel’ m. m., dels kan icke
bestridas att ju icke motionären behandlar de olika quantiterna på ett
ganska originellt sätt.
Exempelvis ber jag att få nämna, att motionären beräknat tillverk¬
ningen i riket af porter till 2,000,000 kannor, då deremot samma tillverk¬
ning i Kommerse-kollegii senaste berättelse upptagits allenast till circa
467,000 kannor. I fråga om tillverkningen i riket af Öl, har motionären
benäget öfverlemnat åt slumpen att bestämma, om hans beräkning af 40
millioner kannor slår in eller icke. Beträffande spelkort uppgifver motio¬
nären att gällande stämpelafgift å hvarje kortlek är 33 öre, ehuru denna
afgift alltsedan år 1854 utgått med 37 ’/2 öre. Vidkommande slutligen
tobak, så har motionären, hvad angår artiklarne kardus- samt press- och
rulltobak, förvandlat dessa artiklars tillverkningsvärden i riksdaler till till-
verkningsqvantiteter i skålpund. Af de af motionären föreslagna ingredien¬
ser har Riksdagen redan å patienternas vägnar förklarat sin motvilja för
spelkort och maltdrycker; och vågar jag antaga, att motionärens beskatt-
ningsfunderingar i fråga om prestbetyg och orlofssedlar svårligen skola
lyckas att tillvinna sig Riksdagens sympatier, då denna beskattning skulle
komma att drabba den del af de skattskyldige, som minst äro i tillfälle att
kunna lemna ytterligare bidrag. Återstår således tobaken. Jag kan der¬
vid icke underlåta att påpeka den olikhet, som förefinnes emellan Utskot¬
tets och Friherre Raabs sätt att uppfatta denna sak. I dess Betänkande
rörande tullbevillningen förklarar Utskottet, att Utskottet vid förra riks¬
dagen föreslagit åtskilliga förändringar i tulltaxan, hvilka förslag dock icke
vunnit Riksdagens godkännande, men att ehuru Utskottet, fortfarande an¬
ser sin uppfattning om dessa förändringars nytta vara riktig, Utskottet med
afseende å Riksdagens i allmänhet oförändrade sammansättning och då
några nya skäl för dessa förändringars vidtagande icke tillkommit, icke an¬
sett lämpligt att ånyo till Riksdagens pröfning framlägga sitt redan förut
i detta ämne afgifna förslag. Friherre Raab deremot hyser eu annan
åsigt, och tyckes hafva sökt sina förebilder bland dem, hvilka “ingenting
lärt och ingenting glömt". Frågan om ökad beskattning å tobak var nem¬
ligen vid sista riksdag föremål för en ganska grundlig behandling och vi¬
sade det sig då, att ingen af de tre olika formerna för ökad beskattning
på denna artikel, nemligen regal, accis eller ökad tull, tillvann sig Riks¬
dagens bifall. Den förstnämnda står nemligen allt för mycket i strid med
60 § Regeringsformen. Hvad angår accis, visade sig att dylik icke kan
248
Den 13 Mars, f. m.
tillämpas utan en sådan mängd af reglementariska föreskrifter och fiska-
liska kontroller å handeln, att man icke, utan den mest tvingande nödvän¬
dighet det fordrade, skulle vilja underkasta sig en dylik tryckande undan¬
tagslagstiftning. Och hvad slutligen beträffar ökad tull, så är det ett stort
misstag, om man tror att artikeln tobak icke redan nu är ganska drygt be¬
skattad. G-enom sednaste tullförhöjning till 26 öre per skålpund, har man
i detta hänseende kommit i paritet med hvad förhållandet är i grannlän¬
derna Danmark och Norge, och skulle hvarje försök att höja tullen i Sver-
ge, utan att den på samma gång höjdes i grannländerna, endast tjena till
att uppmuntra till en insmuggling, hvars sorgliga följder i nyss afgjorda
Betänkande från Bevillnings-Utskottet rörande Herr P. Olssons motion om
åtgärders vidtagande mot bränvinssmugglingen från Danmark betonas. På
samma gång derföre man höjer tullen å tobak i Sverge, måste man också
vara betänkt på utvägar, att få den höjd i grannländerna, men med er¬
farenhet om de åsigt er i detta hänseende, som, om jag rätt minnes, vid
uppgörande af senaste mellanrikslag uttalades af Norges deputerade, i
fråga om behofvet och nödvändigheten af denna vara för Norska kustfol¬
ket, torde föga utsigt vara för handen att få ett dylikt förslag i Norge
genomfördt. Det synes mig derföre bäst att låta förhållandet fortfarande
förblifva vid hvad det nu är samt öfverlemna åt Regeringen den tunga
pligten att, derest en gång oundgängligt behof af ökade skatter skulle göra
sig gällande, framkomma med förslag om ökad beskattning å ifrågavarande
artikel^ hvilket Regeringen vida bättre än en enskild motionär eller ett
Bevillning^-Utskott måste vara i tillfälle formulera på ett sätt som, på
samma gång en högre inkomst bereddes Statsverket, gör beskattningen så
jemn t fördelad och så litet tryckande som möjligt. Någon sådan fram¬
ställning har dock lyckligtvis ännu icke från Regeringen framkommit, och
på grund häraf och hvad jag i öfrigt haft äran andraga yrkar jag bifall
till Utskottets förevarande Betänkande.
Herr Grafström: Det är med mycket intresse, som jag åhört den
siste talaren. Hans yttrande har ingifvit mig den stora förhoppning, att
lian skall uppträda med samma talang, då frågan om accis å hvitbetssocker
framdeles förekommer till behandling. För min del betraktar jag saken
helt och hållet ur principiel synpunkt. Jag hade visserligen icke ämnat
yttra mig i föreliggande fråga, men det torde kanske dock vara bäst att
nu uttala sina åsigter om accis när det gäller en sak, som icke har utsigt
att gå igenom, och som med mera lugn behandlas, hvaremot jag befarar
ett helt annat förhållande inträffar då fråga om skatt å hvitsbetssocker
förekommer.
Det ville synas under diskussionen förliden gårdag, som skulle Kam¬
maren underkänna och icke hålla mycket på värdet af principer; enriks-
dagsveteran från Örebro yttrade sig då i denna riktning; hvarjemte Kam¬
marens främste talare citerade ett yttrande af Robespiérre, “que les colo-
nies périssent plutot qu’un principe, hvilket skulle illustrera påståendet att
man i allmänhet icke borde för strängt hålla sig vid principer. För min
del tror jag deremot, att man icke bör lemna dessa å sido, då det gäller
störa frågor; och sådan anser jag den förevarande, hvilken innerst i sig
innebär huruvida man åter skall till landet införa något som redan för
Den 13 Mars, f. m.
249
många år sedan med stor möda och efter mångårigt arbete ändtligen blifvit
härstädes afskaffadt, jag menar nemligen accis, tillverkningsskatt, stämpel¬
afgift m. m. Sådan skatt finnes numera i Sverge endast å bränvin och
spelkort, och är det allenast af moraliska skäl, som man icke afskaffat
den jemväl å dessa artiklar. Jag anser derföre att man slår in på en
farlig väg om man nu åter skulle vilja lägga särskild skatt på landets in¬
dustri och dymedelst åter införa ett i sina verkningar förhatligt sätt att
draga medel ur folkets fickor.
I tidningsartiklar och brochyrer, angående accisen på hvitbetssocker,
hafva oupphörligt framhållits exemplen från främmande länder i afseende
just på denna artikel, men man aktar sig noga, att vidröra, huru alla dessa
länder sucka under ett fullständigt utveckladt accissystem i alla riktningar;
ett förhållande hvartill inom vårt land lyckligtvis icke finnes något mot¬
svarande, med undantag af bränvin och spelkort. I England, Frankrike,
Österrike, Preussen in. fl. länder florerar accissystemet allt fortfarande, och
inbringar till de respective statsverken, enligt statistiska uppgifter, i Eng¬
land omkring 18,000,000 £ Sterling, i Frankrike omkring 486 millioner
francs, i Österrike omkring 126 millioner i floriner och i Preussen om¬
kring 95 millioner Thaler. Häruti ingå icke inkomster utaf stämpelpap¬
per, tull o. s. v. Förliden Thorsdag, då fråga förevar om anslag för att
söka förekomma det sjukdomen spetälska spridde sig utom den ort, der
den nu härjar, hörde jag ledamöter, som egde närmare kännedom om för¬
hållandena på platsen, bär uppträda och en af dem uppläste en skriftlig
berättelse om sjukdomens egenskaper; allt detta var särdeles upplysande
för dem af Kammarens ledamöter, hvilka sjelfva saknade sakkännedom, och
hvarför de således böra vara tacksamma. För min del anser jag accis-
eller tillverkningsskatt jemte dess konseqvenser kunna i visst hänseende
jemföras med den sjukdom som nyss nämndes, och då jag händelsevis varit
i tillfälle, att på nära håll se verkningarne deraf, har jag trott mig böra
nämna några ord i saken. Det är möjligt att den, hvilken såsom turist
besöker fremmande länder och tager intryck af de ofta billiga lefnadspriserna
samt tillika tager i betraktande, att t. ex. staden Paris af accis o. s. v.,
egen en årlig inkomst af bortåt 100,000,000, icke skall finna detta beskatt-
ningssystem så synnerligen farligt; men den åter, hvilken, i likhet med mig,
arbetat bland folket och på fabrikerna och hört de förbannelser, som öfver
denna beskattning utslungats, skall säkert finna sig böjd för eu annan
åsigt. Jag begagnade ett starkt uttryck då jag nämnde ordet: “förban¬
nelser", men för att man skall inse huru stor förbittringen öfver dessa
skatter är, torde jag blott behöfva fästa uppmärksamheten derpå, att vid
alla upplopp, uppror eller revolutioner, de första rop som vänligen låta
höra sig, afsett accisens afskaffande, hvilket äfven var förhållandet under
sednaste revolutionen i Spanien, då rop höjdes för abolition af denna be¬
skattning. Men dessa rop blifva alltid utan resultat, emedan de stora in¬
komster denna beskattningsart förmår åstadkomma, svårligen kan genom
direkt skatt, i ett nu, ersättas och troligen ingen regering lärer våga sig
på ett dylikt försök. För att kontrollera och uppbära denna skatt har
man sett sig nödsakad, att inrätta stora arméer af tjenstemän, hvilka, för
kontroll, s. k. exerciser, inventeringar, m. in., behöfvas när som helst kunna
intränga hos fabrikanten, så att denne icke är herre i sitt eget hus. Och
250
Den 13 Mars, f. tu.
huru tynger icke denna tjenstemannapersonal på Statskassan? I Österrike
förorsakas sålunda en kostnad åt 10 procent af den uppburna accisen.
Således en skatt af 12 och en half millioner förmer för att indrifva och
kontrollera en annan shatt! Jag är visserligen icke statsman, men jag
kan dock våga uttrycka den åsigt jag hyser, att en af de flera orsakerna
dertill, att t. ex. det frisinnade franska folket, så, åtminstone skenbart, lätt
låtit sig förtryckas under despotismen, till en stor del får sökas i den
förfäande och förslafvande verkan, som dessa kontroller, visitationer, inven¬
teringar o. s. v., hvilka accisen medför, åstadkomma och genom tjenstemännens
rätt att när som helst intränga hos den enskilde, för att kunna hålla uppsigt
och vaksamt öga på de accisen underkastade näringarne och arbetarne.
På sätt jag förut nämnde, citerade häromdagen en talare i Kammaren
Robespierrés bekanta yttrande: “que les colonies perissent plutot qu’un
principen äfven jag vill använda detta yttrande, men öfversätta det så¬
lunda: -‘Må några hundra tusen riksdaler för statskassan gå förlorade,
heldre än att ett sådant beskattningssystem ånyo införes i landet/ Det
är visserligen sannt, att genom införandet af sådana lagar rikliga medel
tillströmma statskassan, men det förvånar mig dock, att förslag till infö¬
rande af ett dylikt beskattningssystem kunnat utgå från ledamöter af re¬
presentationen. Emellertid instämmer jag med den siste talaren, och hop¬
pas att, då frågan om accis å hvitbetssockertillverkningen i riket förekom¬
mer till behandling, han äfven då skall med samma energi och bevisande
kraft uppträda mot dess införande.
Herr W ij k: Med anledning af sista talarens yttrande, vill jag för¬
klara att, då framdeles under riksdagen till behandling förekommer frågan
om accis å hvitbetssocker, jag ämnar med min röst understödja det härom
väckta förslaget, samt tillika fästa hans uppmärksamhet derpå, att en högst
väsentlig skilnad förefinnes emellan accis å tobak samt skatt å hvitbets¬
socker, enär nära nog oöfvervinnerliga svårigheter uppställa sig mot upp¬
börden och kontrollen af beskattningen å tobak, samt denna beskattning
dessutom träffar en artikel, hvars undvarande folket kanske mest af alla
s. k. öfverflödsartiklar saknar, då deremot accis å hvitbetor har till ända¬
mål att i de skattskyldigas fickor bibehålla medel, som annars dragas derur
för att vandra i händer på fabrikanterna i stället för att användas för
Statsverkets behof.
Vidare anfördes icke och Utskottets hemställan bifölls.
§ 3.
Förekom till behandling Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4, i an¬
ledning af väckta motioner om ändringar i Konkurslagen den 18 Sep¬
tember 1862.
Rörande Första Punkten yttrade:
Herr Åke Andersson: Den dom, som träffat min ifrågavarande
motion var mig icke oväntad, ehuru jag hade trott att den icke skolat
251
Den 13 Mars, f. m.
blifva fullt så sträng, utan att motionen förtjenat åtminstone något af¬
seende. Nu har emellertid Utskottet tillstyrkt att förslaget må lemnas
utan vidare afseende. Det skulle häraf nästan kunna synas, som vore
motionen ett missfoster, som aldrig bort komma i dagen och således till¬
hörde deras antal, som böra i tysthet begralvas. Det är icke min mening
att här uppträda för att hålla liktal öfver motionen, och aldraminst något
längre, ty sådant har erfarenheten visat i de flesta fall tjenar blott till att
trötta Kammaren och belasta protokollet, ja, till och med sätta Talmannens
tålamod på prof, men jag ber dock att få yttra några ord. I Första Kam¬
maren vid behandlingen af detta ärende uppträdde män, som gillade mina
åsigter och yrkade bifall till motionen, och med anledning häraf dristar
jag mig så mycket mera att åtminstone yrka bifall till densamma inom
denna Kammare. Såsom skäl för sitt afstyrkande anför, bland annat, Ut¬
skottet, att den gamla konkurslagen väckt missnöje bland allmänheten,
hufvudsakligen derföre, att den icke innehölle tillräckliga bestämmelser för
att förmå sysslomannen att afgifva redovisning. Till en del kan Utskottet
visserligen häruti hafva rätt, men jag tror dock, att det endast var undan¬
tagsvis, som sysslomännen gjorde sig skyldiga till en dylik förseelse. Nu
deremot råder allmänt missnöje dermed, att man satt förvaltningen af boet
under förmynderskap af personer, som domaren egen att efter behag utse,
äfven om rättens ombudsman är till och med boende utom domsagan och
på hur långt afstånd från konkursboet och sysslomännens hemvist han för
godt finner, och då denna man naturligtvis utsätter sammanträden i sitt
hemvist eller i dess närhet, så faller väl af sig sjelf att arfvodet måste
blifva större, ty sysslomännen måste vara ersatta för sina resor, hvilka de
då på ^förhand beräknar, komma att utgöra längre väg.
hör att i någon män gå allmänhetens önskningar till mötes rörande
en förändring härutinnan, har jag derföre föreslagit en medelväg, eller att
det må stå borgenärerna fritt att besluta, om de anse rättens ombudsman
vara för boets förvaltning behöflig, eller i motsatt fall öfverlemna upp¬
draget ensamt åt gode män och sysslomän. Häremot har Utskottet in¬
vända att i så. fall konkurslagen skulle från början till slut omarbetas;
jag har emellertid så godt jag kunnat sökt sätta mig in i förhållandena
och icke kunnat finna att någon omarbetning vore behöflig utan blott ett
tillägg till densamma, ty såsom jag föreslagit, behöfver ingen paragraf någon
förändring, hvar borgenärerne anser rättens ombudsman vara för boets
förvaltning af behofvet påkallad.
Jag yrkar derföre bifall till motionen, ehuru detta endast kan blifva
såsom en opinionsyttring till en annan gång, då — jag är derom öfver-
tygad frågan ånyo uppdyker, ty det är en röst ifrån folket, som lag-
stiftarne förr eller senare måste lyssna till.
Herr Bo vin: Utaf dessa, den ena riksdagen efter den andra åter¬
kommande, motioner om ändringar i konkurslagen skulle man möjligen kunna
hafva anledning antaga att dess bestämmelser i ett eller annat hänseende
voro. förfelade; men jag vågar dock antaga att jemväl en annan anledning
dertill förefinnes, nemligen obekantskap eller bristande uppfattning om rätta
meningen i fråga om gällande konkurslags bestämmelser rörande rättens
ombudsman och hans verksamhet. Det är en känd sak, att denna insti¬
252
Den 13 Mars, f. m.
tution är hemtad från andra länder, der den visat sig nyttig och behöflig,
och tror jag icke heller att, om man närmare vill följa med konkursmåls
behandling, man skall kunna säga annat än godt om densamma, samt att
den utgör en af hörnstenarne, hvarpå nu gällande konkurslag livilar. De
olägenheter, som i motionen finnas påpekade, tror jag icke heller i någon
väsendtlig grad förefinnas. Derest domaren har lämpliga personer att till¬
gå till dessa befattningar och, för den händelse rättens ombudsman icke
skulle uppfylla sina åligganden, begagnar sin rätt att från befattningen
skilja dem, som dertill finnas olämpliga, samt slutligen derest rättens om¬
budsman riktigt uppfyller sina förbindelser, så vågar jag påstå att de äro
till stor nytta, samt att det skulle menligt inverka på konkursmålens be¬
handling, om denna institution nu horttoges. Dessutom sknlle, om motionen
vunne bifall, följden blifva den att nästan hela konkurslagen finge omar¬
betas.. Motionären har visserligen icke påyrkat upphäfvandet af denna in¬
stitution i dess helhet, men följden af bifall till motionen skulle dock blifva
den, att denna institution förlorade hela sin betydelse, då nemligen dess
tillvaro komme att bero på borgenärernas godtfinnande. Det hufvudsakliga
skälet i motionen är den kostnad, som denna institution ådrager konkurs¬
boet. Jag tror likväl icke att genom institutionens afskaffande någon be¬
sparing skulle beredas konkursboet, utan blefve väl följden den, att
godemännen eller sysslomännen toge jemväl ombudsmannens tredjedel af
arfvodet.
Då jag således icke kan finna något skäl till den ifrågasatta förän¬
dringen, vågar jag, med åberopande i öfrigt af de skäl Lag-Utskottet an¬
fört vid förra riksdagen och hvilka finnas i Utlåtandet intagna, yrka bifall
till samma Utlåtande.
Herr Jöns Pehrsson: Det beslut, hvartill Utskottet kommit i
denna fråga, får jag väl antaga hafva fattats enhälligt eftersom icke någon
reservation förekommer i Utlåtandet ; och är det väl således icke någon
utsigt att vinna ändring i samma beslut, ehuru jag måste bekänna att, åt¬
minstone _ i min trakt, missnöjet med dessa rättens ombudsmän är ganska
stort. Sjelf hade jag tänkt att motionera i saken, men afstod derifrån då
jag såg en annan ledamot af Kammaren framkomma med motion i
ämnet.
Till en början får jag tillkännagifva, att jag icke delar Utskottets
åsigt derom, att, derest rättens ombudsman afskaffades, hela konkurslagen
måste omarbetas, utan skulle väl detta kunna hjelpas med allenast ett til¬
lägg- Rättens ombudsmän kunna visserligen i ett eller annat hänseende
vara nyttiga, men äro dock i så många andra afseenden skadliga och tjena
endast till att uppdrifva förvaltningskostnaden. Då dertill kommer, att de
icke ega någon domarerätt, utan att stridiga frågor måste hänskjutas till
rätten, så torde de kunna anses temligen öfverflödiga. Småningom måste
ock en förändring inträffa, ty då, på sätt Utskottet antyder, tvungna kon¬
kurser icke äro att betrakta annorlunda, än såsom ett bolag, så måste
också bolagsmännen ega rättighet, att förvalta boet på sätt dem lämpligast
synes. . Det heter visserligen, att, derest rättens ombudsmän icke fullgöra
sina åligganden, anmälan derom kan göras hos domaren, i hvilket fall de
blifva afskedade; men detta låter i sanning icke göra sig så lätt. Jag vill
Den 13 Mars, f. m.
253
icke framställa något yrkande, men har dock ansett mig böra tillkänna¬
gifva mina åsigter i saken.
Herr Wigardt: Då jag har mig väl bekant, att allmänheten, åt¬
minstone i min ort, anser dessa rättens ombudsmän öfverflödiga, så tror
jag det vala skäl, att åtminstone så mycket gå allmänhetens önskningar
till mötes, att man öfverlemnar åt fordringsegarne i hvarje konkurs att
bestämma, om de anse tillsättandet af en dylik rättens ombudsman vara
behöfligt eller icke. Jag vill visserligen icke klandra Utskottet, men jag
vågar dock hemställa till den ledamot i Utskottet, som för en kort stund
sedan hade ordet, om det icke har sina stora svårigheter att blifva utaf
med en rättens ombudsman, som befunnits olämplig. Det är möjligt att
domrarne till dessa befattningar kan förordna en gunstling, måg eller en
son, och i så fall är det i sanning icke så lätt att blifva denne qvitt.
Jag yrkar derföre bifall till motionen.
Herr Rosenberg: Sedan Herr Bovin numera uppträda så behöfde
väl icke jag ytterligare bemöta motionärens anförande, men jag vill dock,
eftersom jag fått ordet, yttra något med anledning af en del föregående
talares anmärkningar. Hvad således till en början angår Jöns Pehrssons
antagande, att Utskottets beslut i ämnet måste hafva varit enhälligt, efter¬
som icke någon reservation deremot förekommer, så nödgas jag protestera
mot ett sådant antagande. Det händer nemligen ganska ofta, att inom
Utskott olika meningar gjort sig gällande, utan att minoriteten derför an¬
ser sig böra afgifva någon reservation, hvilket ofta nog endast skulle för¬
orsaka besvär och tidsutdrägt, utan att medföra någon egentlig fördel. Det
har vidare blifvit yttradt, att den ifrågasatta förändringen lätteligen skulle
kunna verkställas utan någon allt för stor rubbning af nu gällande kon¬
kurslag.
Inom Utskottet upptäcktes dock, att 47 paragrafer tarfva omarbetning,
för den händelse motionen skulle vinna bifall. Det har vidare blifvit ytt¬
radt, att missnöje råder i landet med den ifrågavarande institutionen. Jag
vet icke riktigt, om detta missnöje egentligen afser ombudsmanna-institutionen,
ty nog hör man missnöje uttalas, men än gäller detta sjelfva konkursen, än
sysslomännen och än den ringa utdelningen, så att det är fara
värdt, att missnöje äfven skulle gifva sig till känna, om Rättens ombudsmän
afskaffades. För min del tror jag, att genom inrättandet af ombudsmän
lemnats fordringsegarne större frihet att till sysslomän välja personer, till
hvilka de hysa förtroende, äfven om dessa icke skulle vara så hemmastadde
i de mera juridiska delarne af förvaltningsbestyret, och institutionen således
vara en verklig fördel för borgenärerne. Innan desse ombudsmän funnos
till, skötte sysslomännen rätt ofta sitt uppdrag på ett sätt att en kon¬
trollant var väl behöflig. Jag vill visserligen icke bestrida, att ju någon
gång eu Rättens ombudsman kan hafva gifvit anledning till missnöje, men
missbruk kan ju ega rum i allt, äfven det bästa, och bör man väl icke
derför klandra sjelfva institutionen. Då allt kommer omkring så gäller
väl den klagan, som här låtit sig förspörja, egentligen det förhållande att
Rättens ombudsman delar arfvodet med sysslomännen.
254
Den 13 Mars, f. m.
Herr Sven Nilsson: Jag anser mig ega någon liten erfarenhet i
fråga om den verksamhet som åligger Rättens ombudsman; och tror jag
att denna erfarenhet berättigar mig till att uttala det omdöme, att det
skulle vara ett tillbakagående, om man upphäfde denna institution, hvilket
sednare icke berättigas deraf att, såsom här blifvit antydt, en eller annan
domare icke skulle oväldigt begagna sin rätt att välja dessa personer.
Afskaffades Rättens ombudsmän, blefve närmaste följden, att hela Konkurs¬
lagen finge omarbetas, samt att ett vida större arbete, än nu är förhål¬
landet, kastades på domstolen. Beträffande kostnaden, som den ifråga¬
varande personen skulle ådraga konkursboet, så heter det ju i Konkurslagen,
att Rättens ombudsman eger uppbära l/3 af det för boets förvaltning af-
sedda arfvodet, der ej annorlunda bestämmes. Gör han således icke skäl
för detta arfvode, så eger ju domstolen nedsätta detsamma; men, å andra
sidan, har jag mig bekanta fall, då Rättens ombudsman fått uppbära 2/3
samt sysslomännen allenast '/3 af arfvodet. För min del yrkar jag derför
bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.
Herr Åke Andersson: Sedan jag började följa med riksdagsför-
handlingarne, så har man ju under såväl gamla som nya Representationen
sökt i alla riktningar utvidga medborgarens fri- och rättigheter; och är
det ju icke något annat jag velat, åstadkomma med min ifrågavarande
motion. Det har blifvit invändt att, om motionen bifölles, en mängd §§
i Konkurslagen måste omskrifvas. Denna invändning gjordes äfven i fjol
och hade då något skäl för sig, emedan den motion som då väcktes afsåg
att fullständigt afskaffa ifrågavarande institution, men nuvarande förslag
afser ju endast att öfverlemna åt fordringsegarne att sjelfva bestämma, om
de vilja underkasta sig detta förmynderskap eller icke. Det har blifvit
sagdt, att förvaltningskostnaden i allt fall skulle blifva densamma äfven
om Rättens ombudsmän afskaffades; så är likväl icke förhållandet, ty då,
såsom ofta sker och hvilket jag nämnde då jag sist hade ordet, domaren
till dessa befattningar utser personer, hvilka äro boende på flera mils af¬
stånd från sysslomännen, samt dessa sednare räkna sig till godo ersättning
för sina resor efter dessas större eller mindre längd, så är det klart att
ökad kostnad härigenom tillskyndas konkursboet. Skulle det visa sig
att olägenheter inträffa, till följd deraf att någon ombudsman icke blifvit
tillsatt, så få ju borgenärerna skylla sig sjelfva, som icke begagnat sin
rätt i detta afseende. Ytterligare en gång vill jag tillägga, det jag för min
del icke kan finna, att genom den ifrågasatta förändringen Konkurslagen
tarfvar någon synnerlig omarbetning; och vill jag fästa uppmärksamheten
derpå, att ju ganska ofta inträffat, att lagar i dess hufvudsakliga delar
fortfarande äro gällande, oaktadt desamma i en eller annan del deraf blif¬
vit genom sednare kungörelser upphäfda. Jag yrkar fortfarande bifall till
motionen.
Herr Ryta lider: Det kan svårligen förnekas, att denna institution
är ganska orimlig och emottagits med mer och mindre ovilja i landsorten,
Jag säger mer och mindre, emedan detta beror på hvem domhafvanden dertill
utnämner. Uti den domsaga jag bor utnämnes alltid en närboende person,
då uti angränsande dertill förordnas någon domhafvandens vän, uti de
Den 13 Mars, f. m. 255
flesta fall boende utom domsagan, troligen för att bereda denna inkomst
och der väcker detta förbittring. Jag vill icke framställa något yrkande,
men anser Rättens ombudsman kunna försvinna och rättelse häruti böra
åstadkommas.
_ Herr Kolm o din: Man tyckes föreställa sig, att den ifrågasatta val¬
friheten för borgenärerne att i hvarje förekommande fall besluta, om en
Rättens ombudsman skall vara behöflig eller ej, icke skulle påkalla någon
väsendtlig ändring i Konkurslagen, utan blott en enkel föreskrift i nämnda
hänseende; men jag tager mig friheten fästa den ärade motionärens upp¬
märksamhet oderpå,^ att, då en Rättens ombudsman icke komme att finnas
i alla konkurser, sjelfva lagen måste i alla denna befattning rörande para¬
grafer omskrifvas för att meddela stadganden om proceduren i de fall då
ombudsman saknas. I öfrigt tror jag, i likhet med Herr Rosenberg, att
det är sjelfva konkurserna och deras på sednare åren ökade antal samt
minskade utdelningsbelopp, som utgöra hufvudorsaken till det missnöje,
som här uttalas mot sjelfva Konkurslagen. Jag yrkar alltså bifall till
Lag-Utskottets Betänkande i denna punkt.
Herr Hess le: Jag tillåter mig Lista uppmärksamheten derpå, att
sådana bolag, som uppstå i följd af konkurs, icke tillkommit genom fri¬
villig öfverenskommelse, utan genom tvång, samt att det till följd häraf
är ganska vigtigt att skilja dessa ifrån andra bolag. Fordom förspordes
klagomål, i synnerhet öfver det långa dröjsmål med utdelningen, hvilket
mer än eu gång vållade, att sysslomännen under tiden sjelfve afstode sin
egendom till borgenärers förnöjande. Under gamla Konkurslagen skedde
nemligen utdelning icke förr, än domstolen pröfvat samtliga krafveu i kon¬
kursen såväl de ostridiga som de stridiga; och då genom klagan öfver
underdomstolens beslut dessa frågor ofta nog fingo passera alla instan¬
serna, så hände mer än en gång, att genom under tiden inträffande döds¬
fall och konkurser borgenärerna blefvo utan all utdelning. Detta kunde
icke fortfara, utan blef en kontroll öfver sysslomännen nödig, och tillkom
på detta sätt institutionen af Rättens ombudsman. Dessutom är för när¬
varande bestämmandet af prioritetsrätten öfverlemnad, icke åt domstolen,
utan åt borgenärerna sjelfva. Jag vill då fråga, huru denna institution skall
kunna afskaffas, utan att på samma gång omskrifva hela Konkurslagen. För
min del yrkar jag derföre bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.
Slutligen ber jag att få tillägga, att, då eu värd ledamot från Elfs¬
borgs län antydt, det missbruk skulle hafva egt rum vid val af Rättens
ombudsman, jag är öfvertygad det han med denna anmärkning icke afsett
min domsaga, ty jag kan vitsorda, att allmänheten är belåten med onr-
budsmanna-institutionen och icke någonsin haft anledning till missnöje
med de personer, som blifvit af mig förordnade till Rättens ombudsmän.
Dessutom kan ju lagen omöjligen förekomma, att i detta som i så många
andra hänseenden en eller annan domare tilläfventyrs kan misstaga sig.
Herr Me din: Jag har icke begärt ordet hvarken för att klandra
Utskottet eller dess Betänkande, eller för att yrka bifall till motionen,
men jag kan dock icke förneka, att ju stora skäl förefinnas till afskaf-
256
Den 13 Mars, f. m.
fande af dessa ombudsmän, samt att de förefalla särdeles dyra, synner¬
ligen i mindre konkurser, der tillgångarne äro knappa. Då emellertid det
blifvit invändt, att det ifrågasatta afskaffande! af dessa Rättens ombuds¬
män, skulle föranleda stora förändringar af Konkurslagen, så torde det
väl icke vara skäl att nu och innan denna lag hunnit blifva riktigt känd
vidtaga några dylika förändringar; hvarföre jag yrkar bifall till Betän¬
kandet.
Öfverläggningen var slutad och punkten bifölls.
Punkten 2.
Herr Hierta: Då jag jemväl vid sistförflutna riksdag väckte en
motion i enahanda syftning som den, hvarom nu är fråga, samt denna
motion blef af Utskottet afstyrka hvarefter Utskottets Betänkande af Kam-
rarne godkändes, så anser jag mig skyldig förklara, hvarföre jag det oak¬
tadt nu ånyo framkommit med enahanda förslag. Det var hufvudsak¬
ligen två skäl, hvarpå Utskottet sista riksdagen stödde sitt afstyrkande
yttrande och hvilka Utskottet nu förnyat. Utskottet säger till en. början,
att, “då lagen medgifvit tvångsackord, har sådant skett lika väl i borge¬
närernas som i gäldenärens intresse. Det hvilar i förra afseendet ytterst
på den princip, att i det tvungna bolag, som uppstår i följd af konkurs,
lika litet som i en annan bolagsförening, minoriteten må kunna förhindra
majoriteten att i bolagets gemensamma intresse fatta beslut.11 Jag tror,
att denna premiss, hvarpå Utskottet, bland annat, stödt sitt afslag, icke
så alldeles håller streck, ty huru kan man väl säga, att en konkurs egent¬
ligen är ett bolag? Ett bolag grundar sig på en emellan delegarne träf¬
fad öfverenskommelse, hvilken innehåller bestämmelser huru det bör för¬
hållas med rösträtten delegarne emellan, men deremot hafva borgenärerna
i en konkurs icke någon annan befattning, än så vidt afses förvaltningen
af boet tilldess dom i konkursen fallit. Så åtminstone var förhållandet
enligt gamla Konkurslagen, men i sednare tider genom inblandning af Rät¬
tens ombudsman har denna rättighet blifvit ytterligare inskränkt. Nu
tror jag emellertid icke, att ett sådant bolag skall kunna betaga någon
enskild fordringsegare rättighet att utsöka sin fordran, denna må nu
vara grundad vare sig på skriftlig förbindelse eller styrkt varureqvisition.
Derest detta resonnement icke kan underkännas, så torde Utskottets yt¬
trande i fråga om majoritetens rätt att bestämma ej blott i afseende på
boets förvaltning utan äfven beträffande minoritetens rätt till utdelning
icke vara så alldeles riktigt.
I fråga om bestämmelse af det procentbelopp, hvarunder ackord icke
må af domstolen fastställas, säger Utskottet vidare: “den af motionären
föreslagna bestämmelsen, i och för sig godtycklig hvarhelst strecket än
uppdrages, skulle dessutom efter all sannolikhet icke blifva särdeles verksam
för ernående af åsyftade ändamålet — konkursens öppnande i rätt tid. “ Det
är sannt, att mitt förslag vid förrå riksdagen derom, att ackord, under¬
stigande 50 procent, icke må af domstolen fastställas, är, i fråga om sjelfva
strecket, godtyckligt, men jag anhåller att få fästa uppmärksamheten derpå,
Den 13 Mars, f. m.
257
att detta i allt fall är allenast ett eftergifvande af den naturliga rätt,
som annars tillkommer hvarje borgenär att kunna genom lag söka få ut
hvad han försträckt, och således äfven kunna säga nej till ett framstäldt
ackordsförslag. Om man nu anser en sådan rättighet att kunna hindra
ackord i sjelfva verket vara med lag öfverensstämmande, så torde det väl
anses vara än mera billigt att icke behöfva efterskänka mer än en viss
andel eller med andra ord att stadga eu viss procent, hvarunder ackord
icke må fastställas. Jag anhåller derföre, att Utlåtandet i denna punkt
måtte varda till Utskottet återremitteradt, men får dock på samma gång
förklara, det jag icke vill motsätta mig, att, derest Utskottet så skulle anse
lämpligt, strecket, hvarunder ackord ej må ega rum, må nedsättas under
50 procent, blott att detta icke sker så lågt, att det uppmuntrar att göra
konkurs till spekulation.
Herr Lindström:
Herr Ry land er: Som den förre talaren så väl utredt frågan, att
dervid icke är något att tillägga, så vill jag inskränka mig till att med
honom instämma.
Herr B o vin: Det är visserligen onekligt, att frågan om tvångsackord
hör till de mest omtvistade, och man kan icke neka att Konkurslagens
stadgande i detta afseende ledt till ganska svåra missbruk, men jag får
fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att Utskottet vid denna frågas
behandling icke haft att ingå i det principiela af densamma. Det är
kändt, hvilka olägenheter man, i fråga om ackord, hade af den gamla
Konkurslagen, då ofta en eller annan fordringsegare genom att neka sitt
samtycke till ett för borgenärerne i allmänhet fördelaktigt ackord sökte
att skaffa sig en särskild uppgörelse till förfång för de öfrige. Erfaren¬
heten har visserligen visat, att afsigten med det nuvarande stadgandet om
ackord kan kringgås, men så är det med nästan allt. Om tvångsackord
kommit till stånd, som icke haft skäl med sig, så har det utan tvifvel i
de flesta fall skett derigenom, att borgenärerne icke med uppmärksamhet
följt målets gång, och då lagen stadgar att för ackords erhållande erfor¬
dras antingen alla tillstädesvarande borgenärers samtycke, och att de be¬
vakat % af samtliga i konkursen anmälda fordringsbeloppen eller ock 4/3
af de tillstädesvarande borgenärernes bifall, samt att de bevakat 4/s af
nyssnämnda fordringsbelopp, så skulle väl icke gerna ofördelaktiga beslut
kunna blifva fattade, derest alla borgenärer sig infunne och bevakade sin rätt.
Utskottet har, som jag nämnde, icke haft att behandla det principi¬
ela af frågan, huruvida nemligen tvångsackord bör finnas eller ej. Det
har endast haft att yttra sig öfver lämpligheten af det af motionären före¬
slagna strecket. Men detta streck, denna bestämning att 50 procent skulle
vara det lägsta ackordsanbud, som för vinnande af tvångsackord finge
förekomma, är ju fullkomligen godtyckligt. Ett ackordsanbud, som är högt
i en konkurs, kan vara ganska lågt i en annan, och det är alldeles icke
gifvet, att den gäldenär, som bjuder ett högre ackord, derföre är den
ärligaste.
Riksd. Prot. 1869. 2 Afd. 2 Band.
17
258
Den 13 Mars, f. m.
Lag-Utskottet har beskyllts för en allt för sträng konservatism, men
ehuru jag icke tror att någon med skäl kan framställa en sådan beskyll¬
ning mot Utskottet, så får jag likväl erinra derom, att i lagstiftningen
äro kastningar och täta rubbningar icke att rekommendera. Emellertid,
ehuru jag anser mig ega fulla skäl att yrka bifall till Utskottets Betän¬
kande, så vill jag icke motsätta mig återremiss, om dermed något kan
vinnas, bvilket jag likväl betvifla!-. Endast om lagen i dess helhet en
gång blir föremål för Lag-Utskottets behandling, torde man kunna komma
till ett nöjaktigt resultat äfven i den nu förevarande frågan. Jag yrkar
således för min del bifall till Utskottets Utlåtande i den nu föredragna
punkten.
Herr Björck: Då jag både äran att tillhöra Representationen å
den tid, då den nu gällande Konkurslagen antogs, anser jag mig böra
nämna på hvad grund det bär förevarande stadgandet om ackord af mig
biträddes. Det var icke allenast derföre, att utredningen af konkurser
länge fördröjdes, och att dess afsilande genom ackord skulle befordras,
utan jag trodde mig hafva funnit att, då fråga om ackord uppstod, det
ofta inträffade, att sådane borgenärer, som befunno sig i lyckligare för-
mögenhets-omständigheter, och derföre lättare kunde vänta på en möjligen
blifvande utdelning eller helt och hållet undvara den, icke sällan förklarade, att
om de icke finge så och så hög procent, så frågade de icke efter sin utdel¬
ning. Följden var, att öfrige borgenärer, för hvilka det var af vigt att
ackord kom till stånd, antingen måste gå miste om den fördel, som der¬
uti för dem kunde ligga, eller ock, såsom oftast skedde, måste med egen
uppoffring ställa så, att någon uppgörelse kunde träffas med de för ackor¬
det obenägne, hvarigenom desse sistnämnde fingo vida mera än de öfrige.
Hvad gäldenären beträffar, så var en grund till det här ifrågavarande
stadgandet beträffande honom den, att man ansåg gäldenären derigenom
lättare kunna få tillfälle att åter komma i verksamhet, och detta motiv
är väl också onekligen riktigt, men det är likväl ett underordnadt och
får icke komma i strid med borgenärernes rättighet, som lagen måste
skydda. En annan och hufvudsakligare grund vär, att man genom denna
utsigt till ackords vinnande ville förmå gäldenären att i rätt tid göra kon¬
kurs och, när han märkte sig vara på obestånd, så skyndsamt som möjligt
återlemna de medel han af andra erhållit, och hvilka han icke mera kunde
med framgång till sin och deras förmån använda.
Då man emellertid nu ser ackord bjudas, tagas och påtvingas ända ned
till V» procent, så måste man väl erkänna, att det syfte man hufvudsak¬
ligen afsett icke vinnes, och då bör man väl icke heller längre envist
vidhålla hvad som leder icke till utan från målet. Genom denna utsigt
att kunna erhålla ett snart sagdt huru lågt ackord som helst lockas
nemligen en mindre vältänkande gäldenär att fortsätta sin skuldsättning,
i stället att, såsom man med ackordsstadgandet afsett, i rätt tid göra
konkurs. Lag-Utskottets antagande att konkursmassan är ett bolag är
uppenbarligen oriktigt. Enligt den gamla Konkurslagen framträder kon¬
kursen i form af en tvist inför domstol mellan gäldenären och borgenä-
rerne samt desse inbördes; den har nu erhållit formen af en vänlig upp¬
görelse. Huru långt den enskilde borgenären dervid skall kunna tvin¬
Den 13 Mars, f. m.
259
gas att afstå från sin rätt, beror af lagen. Att icke minoriteten bör
bunden öfverlemnas åt majoritetens godtfinnande torde emellertid i fall
som detta vara klart, och icke måtte det väl kunna anses billigt, att ma¬
joriteten skall ega att oinskränkt förfoga öfver minoritetens rätt. 25,
3B y3 procent eller dylikt måtte väl vara det minsta, hvartill en rimlig
utdelning bör uppgå, om en borgenär skall kunna tvingas att taga ett
ackord. Jag kan för min del icke se något theoretiskt eller praktiskt hin¬
der för antagande af motionärens förslag. Jag medgifver visserligen, att man
måhända äfven på annat sätt möjligen skulle kunna komma dit motio¬
nären syftar, t. ex. genom att stadga, att de frånvarande borgenärerna
skulle anses hafva bestämdt ackordet. Detta torde likväl äfven hafva sina
betänkligheter. Det rätta torde väl vara, att man får vika lör en billig
uppgörelse, men deremot är det icke rättvist, att, om en gäldenär verk¬
ligen eger kraft att i framtiden godtgöra sin skuld, fordringsegaren än¬
dock skall tvingas att afstå från sin rätt. Jag förmodar derföre, att man
skall finna billigt att ett visst minimum stadgas, under hvilket ingen skall
vara tvungen att ingå på ackord. Det må till en början bestämmas
lågt, för att framdeles höjas till 50 å 60 procent. Jag instämmer alltså
i yrkandet om återremiss.
Herr Ahlgren: Jag för min del skall icke draga i betänkande att
tillstyrka en motion, att det så kallade tvångsackordet skulle alldeles bort¬
tagas, men deremot hyser jag stora betänkligheter mot att ingå på mo¬
tionärens förslag att bestämma ett visst minimum, hvarunder ett sådant
ackord icke skulle få förekomma, ty man må, hvad emellertid alltid blir
godtyckligt, sätta detta streck hvar som helst, så blir det ändock alltid
majoriteten, som, med minoritetens undertryckande eller öfverröstande, be¬
stämmer utgången. Hvad beträffar de öfverklagade missbruken, så hafva
borgenärerna dock i allmänhet haft sig sjelfve att skylla, då mången af
dem blott inlemnat sina handlingar, utan att vidare bry sig om konkur¬
sens gång. 99:de § Konkurslagen innehåller, att “Förslag till ackord skall
såsom antaget anses, derest antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig
derom förenat och de bevakat två tredjedelar af samtliga i konkursen an¬
mälda fordringsbelopp, de der blifvit eller blifva till betalning godkända
och ej med förmånsrätt utgå, eller ock fyra femtedelar af de vid samman¬
trädet tillstädesvarande borgenärer ackordsförslaget bifallit och dessa bor¬
genärer jemväl bevakat fyra femtedelar af nyssnämnda fordringsbelopp
Man ser häraf huru vigtigt det är att borgenärerne inställa sig på kon¬
kurssammanträdena, men nu inträffar alltför ofta, att de icke egna någon
särdeles uppmärksamhet åt konkursen, hvarigenom det blir möjligt att
ackord på förkastliga grunder stundom åvägabringas.
Skall emellertid ett minimum sättas, så anser jag för min del, att detta
bör bestämmas så högt som möjligt, på det att tvångsackorden må i
möjligaste måtto förekommas, ty hela detta stadgande, lånadt från utlan¬
det, öfverensstämmer icke med andan i våra lagar. Jag yrkar för min
del bifall till Utskottets Betänkande.
Herr Svanberg: För att bedöma den nytta eller olägenhet, det
ifrågavarande stadgandet i vår Konkurslag medför, finnes väl ingen annan
260
Den 13 Mars, f. m.
utväg än att noga skärskåda hvad verkan detsamma haft, under den tid
det varit gällande. Affärsmännen, som deraf kommit i erfarenhet, torde
derföre vara mera kompetente att döma i denna fråga än jurister.
Hade Lag-Utskottet hos affärsmän förfrågat sig i denna sak, skulle Ut¬
skottet fått veta, att detta stadgande om tvångsackord alldeles icke åstad¬
kommit hvad dermed åsyftats, nemligen mildhet mot den, som mindre är
i stånd att fullgöra sina förbindelser, utan att det tvärtom framkallat en
mängd skälmstycken och bedrägerier. Gäldenären tilltvinga!’ sig nu ackord
på 20 å 25 procent; för detta ackords fullgörande ställa de ingen säker¬
het; efter någon tid göra de ånyo konkurs och skaffa sig då åter tvångs¬
ackord på 4 till 5 procent. För sådant svek äro borgenärer nu utsatte.
Utskottet kallar borgenärerne ett bolag. Jag finner detta uttryck särdeles
oegentligt. Ett bolag måtte väl utgöras af personer, som frivilligt slutit
sig tillsammans, och detta begrepp har således i förevarande fall icke nå¬
gon tillämplighet. Först har man mot sin vilja kommit in i en konkurs,
och derefter tvingas man att mot sin vilja afstå från sin rätt. Jag yrkar
återremiss.
Herr Hessle: Till följd af den ställning, hvari jag såsom ledamot
af den fordna konkurslagskomitéen befinner mig till förevarande fråga
anser jag mig böra yttra några ord. Jag får då först tillkännagifva, att
jag i komitéen reserverade mig mot allt tvångsackord, för så vidt det icke
angick köpmän, ty jag ansåg, hvad jag ännu vidhåller, det strida emot
rättskänslan, att man af sina vederparter skall kunna tvingas att afstå
från sin rätt, och härigenom frisäger jag mig från tillvitelse för inkonse¬
qvens, då jag för min del finner mig föranlåten instämma i motionen om
stadgande af ett visst minimum af betalningsprocent för att få ett tvångs¬
ackord godkändt. Jag inser ej någon annan följd deraf, än hvad som bör
befrämjas, att nemligen gäldenär ej dröjer att till fördelning emellan bor¬
genärerne uppgifva sitt bo, innan tillgångarne deruti så reducerats, att han
ej må kunna vinna ackordsförmån. Då ett visst antal af borgenärer och
en qvot af deras sammanlagda fordringsbelopp i Konkurslagen blifvit be¬
stämda för röstpluralitet vid ackords antagande, kan jag ej inse att dessa
bestämmelser, i sig sjelfve godtyckliga, ej skola kunna ökas med dem om ett
minimum af betalningsprocenten.
För öfrigt ber jag få fästa Kammarens uppmärksamhet derå, att
stadgandena om tvångsackord, upptagna i ett särskildt kapitel af Konkurs¬
lagen, äro så fristående från sammanhang med öfriga, som Konkurslagen inne¬
håller, att ändring i de förra kan utan rubbning af grunderna i de sednare ske.
Jag önskar likväl härvid få uttrycka den mening, att minimum af
betalningsprocenten ej må utsättas allt för högt, på det omöjligheten af
allt ackord ej må åstadkommas.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda haft äran framställa för¬
enar jag mig i yrkandet af ärendets i denna del återremitterande till
Utskottet.
Herr Wedberg: Det ifrågavarande stadgandet i vår Konkurslag
tyckes vara tillkommet helt och hållet för att skydda gäldenärerne och
gynna dem på borgenärernes bekostnad. Jag skulle önskat, att Herr
Den 13 Mars, f. m.
261
Hierta motionerat att borttaga tvångsackordet i dess helhet, men då någon
sådan motion icke blifvit vackt, så instämmer jag med Herr Lindström
och yrkar återremiss. Jag vill för öfrigt icke inlåta mig i principfrågan,
men all lag bör vara praktisk, och det är enligt mitt omdöme icke denna.
Jag yrkar återremiss.
Herr Reutercrona: Enligt hvad jag vid de tvenne föregående
riksdagarne haft tillfälle tillkännagifva är jag icke någon vän af nya
Konkurslagens stadgande rörande tvångsackord, hvars fullständiga afskaf¬
fande såsom rättsvidrig! jag helst önskar, derom jag äfven å 1867 års
riksdag väckte motion, som icke tillvann sig Riksdagens bifall, men jag ång¬
rar verkligen mycket, att jag icke vid denna riksdag förnyat motionen, då
jag finner att den nu egt mera utsigt till framgång. Jag biträder derföre
villigt hvarje förslag, som är egnadt att inskränka de mångfaldiga miss¬
bruk, hvartill tvångsackordsrätten gifver anledning, och skulle således bi¬
fallit motionen, om motionären detta yrkat, men när han inskränkt sig
till begäran om återremiss, så förenar jag mig med honom härom.
Herr Rosenberg: Jag vågar för min del icke hoppas, att mycket
skall vinnas genom återremiss. Det högsta som kan vinnas är väl bifall
till motionärens förslag, men jag undrar huru mycket dermed i sjelfva
verket vore vunnet. Det heter i motionen, att såsom minimum i fråga om
tvångsackord skulle stadgas 50 procent eller något annat belopp. Men
nu förhåller det sig ju så, att en massa kan bjuda 80 procent och det är
för lågt bjudet, en annan 25 procent och det är ett ganska högt anbud.
Hvem skall i sådana fall afgöra hvad som är det lämpliga beloppet? Do¬
maren skall säga: 49 procent äro bjudna, men ehuru för borgenären för¬
delaktigt kan detta anbud icke fastställas, då lagen stadgar 50 procent så¬
som minimum. Detta kan jag icke finna lämpligt. Det är visst sannt, att
stadgandet om så kallade tvångsackord framkallat bedrägerier, men blefve det
bättre om den nu föreslagna förändringen antoges? Hvem som helst kan då
lefva huru han behagar och tänka, att han i alla fall kan om ett par år
ändock bjuda 50 procent. Hvartill det åter leder att, såsom under den
gamla Konkurslagens tid, låta det bero på en enda borgenär att hindra
alla de öfriga att emottaga ackord, det torde man ännu hafva i minne.
Affärsmän åtminstone kunna väl ännu erinra sig, huru personer sprungo
omkring och köpte skuldsedlar i konkurser och sedan på ett så oskäligt
sätt motsatte sig ackord, att medborgenärerne måste skjuta tillsammans
och utlösa dem. Af alla dessa skäl anser jag, att med. motionens anta¬
gande ingenting vore vunnet, utan yrkar jag bifall till Utskottets Be¬
tänkande.
Herr Me din: Jag undrar icke på, att Utskottet icke tagit reda på
alla de olägenheter, som dessa tvångsackorder medföra. Hvad hindrar t. ex.
att en gäldenär säger åt en fordringsegare: jag ger dig förbindelse att
i framtiden betala dig så och så mycket. På detta och dylika sätt fram¬
skaffas de behöfiiga fyra femtedelarne af borgenärerna och minoriteten un-
dertryckes i sin rätt. Jag beklagar, att motionären icke föreslagit att
helt och hållet borttaga tvångsackordet ur vår Konkurslag. Då det nu
262
Den 13 Mars, f. m.
icke skett, så får man nöja sig med hvad som bjudes, och jag yrkar der¬
före återremiss.
Herr Lindström: Jag skulle icke åter hafva begärt ordet, om jag
icke dertill erhållit anledning genom yttranden af tvänne bland Lag-
Utskottets ledamöter. Båda två hafva sagt, att de icke förstå, hvad man
skulle vinna genom en återremiss. Detta förefallar mig rätt besynnerligt.
Kan det vara att fatta så, att Lag-Utskottet skulle, såsom under förra
riksdagen i en annan fråga skedde, helt enkelt vilja borttrassla hela saken,
endast derföre att Utskottet ej kan eller vill inse dess behöflighet, så
skulle jag på det högsta beklaga sådant. Menas åter att saken i och för
sig ingenting på förändringen skulle vinna, så hoppas jag att det skall
visa sig, att eu sådan mening icke af denna Kammare delas, och denna
mening hoppas jag äfven skall utgöra rättesnöret för Utskottets hand¬
lingssätt.
Beträffande ett annat här fäldt yttrande, att det nemligen vore mo¬
tionärens mening att åt domarens godtycke öfverlemna att afgöra hvilken
ackordsprocent som bör fastställas, får jag erinra att något sådant icke
blifvit af motionären förutsatt och icke heller kan såsom slutsats dragas
af hans ord.
Jag yrkar fortfarande återremiss.
Herr Lundström: Med kännedom om det sätt, hvarpå tvångs¬
ackord åstadkommas, så kan jag icke annat än instämma med Herrar
Hjerta och Lindström. Jag medgifver, att det så kallade strecket icke
kan bestämmas så,. att det i alla förekommande fall blir rättvist, dock an-
ser jag att det icke bör sättas så högt som möjligt utan snarare något
lägre än motionären föreslagit.
Jag yrkar återremiss.
Herr Hi er ta: Herr Rosenberg har helt och hållet missförstått mitt
yttrande, då han sagt, att jag skulle vilja åt domstolen öfverlemna att
bestämma ett ackordsanbucls antaglighet, så snart det icke understeg det
stadgade minimum. Herr Lindström har redan utredt detta. Det bär
icke varit min mening, att domstolen skulle ovilkorligen fastställa vare sig
det ena ackordsanbudet eller det andra, utan blott att ett minimum
skulle stadgas, under hvilket så kalladt tvångsackord icke finge ifråga¬
komma. Medan jag har ordet, vill jag tillägga, att om alla borgenärerne
blefve ense om att antaga ett ackordsanbud på äfven en lägre procent
än det stadgade minimum, så bör derå icke kunna nekas fastställelse, ty
ett sådant ackord är icke ett tvångsackord. Detta bör ligga nära för alla
att inse och jag vill icke vidare uppehålla Kammaren.
,.^,err -PriHtzensköld: Hela denna grundsats om tvångsackord
förefaller mig fullkomligt rättsvidrig. Det vore bäst om det alldeles bort-
toges ur Konkurslagen. Meningen med tvångsackordet skulle naturligtvis
vara, att gäldenären derigenom lättare skulle komma till en nyttig verk¬
samhet, men är gäldenären en hederlig karl bör han väl förlikningsvis
kunna komma till en uppgörelse med sina borgenärer. En anmärkning
Den 13 Mars, f. m.
263
skulle jag vilja göra. En gäldenär skulle kunna bjuda mindre än de så¬
som minimum stadgade 50 procent, men saken ändock behöfva genomgå
hela den i Konkurslagen föreskrifna proceduren. Bättre vore derföre att
börja dermed, att ingen fick bjuda mindre än 50 procent. Intager man
ett absolut förbud för domstolen att upptaga, lägre ackordsanbud än 50
procent, så är det ju att afskära denna möjlighet att få mindre än 50
procent antaget. Jag förenar mig i yrkandet af återremiss.
Efter sålunda slutad öfverläggning afgaf Herr Talmannen propositio¬
ner, dels på bifall till Utskottets hemställan och dels på punktens åter¬
förvisande till Utskottet. Af dessa propositioner besvarades den sednare
med öfvervägande ja, och hade Kammaren alltså till Utskottets förnyade
handläggning återförvisat denna punkt.
Punkten 3.
Herr Blidberg: Jag tror att de hinder, som Utskottet ansett möta
för borgenärsedens borttagande, icke äro så svåra, som Utskottet sig föie-
ställt. Utskottet anser, att borgenärsed ännu bör bibehållas och uppgifver
såsom skäl, att fall gifvas, då edens åläggande förmått fordringsegare att
afstå från en orättmätig fordran. Jag tror dock, att dessa. exempel skola
vara ganska få. Den som är i stånd att på falska handlingar vilja, till¬
skansa sig penningar, han går nog ock eden. Utskottet antager vidare
såsom möjligt, att en gäldenär skulle vilja bereda, en fordringsegare for¬
delar på de andras bekostnad eller ock i hemligt förstånd med någon
fordringsegare bedrägligen tillgodogöra sig större eller mindre del åt de
afträdda tillgångarne, men detta förutsätter en sådan skurkaktighet, att en
falsk ed väl icke skulle mycket betyda för sådana personer. Dylika grafva
bedrägerier förekomma väl sällan och kunna icke åberopas såsom skal.
För min del anser jag gäldenärseden vara en tillräcklig garanti. Emel¬
lertid, då jag nu ser de skäl, hvarpå. Utskottet grundat sitt Utlåtande,
så ångrar det mig, att jag icke föreslagit, att, såsom i 1830 års Konkurs¬
lag var stadgadt, alla borgenärer skola aflägga ed. Men dels ansåg jag
detta öfverflödigt, dels hoppades jag kunna borttaga en af de många eder,
som nu bidraga till att beröfva edgång den helgd, hvari den bor hällas.
Jag för min del yrkar afslag å Utskottets Betänkande och borgenars-
edens afskaffande.
Herr Rosenqvist: I fråga om eders legaliserande, så är jag af
den åsigten att om någonsin sparsamhetsregeln bör tillämpas, så är det
i detta fall. Det skäl hvarföre det närvarande stadgandet om borgenärsed
tillkommit, är, såsom Utskottet uppgifver, att förekomma diktade fordrin¬
gar, särdeles sådana som bero på hemlig öfverenskommelse mellan galde-
nären och borgenären. Ett korrektiv deremot finnes redan i galdenarens
ed. Hvad beträffar borgenären, så har man att hålla sig till honom, att
han skall styrka sin fordran. Motionären har efter min tanke ganska val
motiverat sin motion, och jag för min del bifaller densamma, men vill att
frågan först skall af Lag-Utskottet närmare utredas, och yrkar derföre
återremiss.
204
Den 13 Mars, f. m.
Herr Ribbing: Jag är visserligen icke den som vill neka, att öf-
vernödiga eder böra afskaffa, men fråga är, om hvarje sådant stadgande,
som att en sådan ed, som den här ifrågavarande, skall gås, är öfverflö-
_ I detta afseende ber jag att få erinra om hvad Utskottet säger
S1C** 7..er.^e^ teter: “att helt och hållet borttaga denna ed, synes ej
vara förenligt med den af klokheten betingade försigtighet, som lagstifta-
ren bör iakttaga vid öfvergången från en grundsats till en annan, särde-
les då, såsom här torde vara förhållandet, den sednare ännu icke vunnit
tullt insteg i det allmänna rättsmedvetandet, samt de vådor, hvilka möj¬
ligen kunna blifva en följd åt ett förhastadt steg, svårligen låta beräkna
sig. År detta, såsom mig synes, förhållandet och då man klagar öfver
bristande redlighet vid de täta konkurser, som just nu inträffa, då är
trågan, om man just under en sådan tid bör beröfva sig ett medel att
tillbakadrifva ett dylikt oredligt förfarande, som det hvarom här talas och
betaga sig det korrektiv, som ligger deruti att en borgenär kan åläggas
att med ed styrka sin fordran. Ehuru önskvärdt det må vara att kunna
så mycket som möjligt inskränka antalet af eder har Utskottet dock ansett
att man icke nu bör vidtaga en sådan åtgärd som den här föreslagna.
Motionären har onekligen stödt sitt förslag på ganska goda grunder i
namnda hänseende, men det torde dock finnas en utväg att på annat
satt undvika de olägenheter han anser det närvarande stadgandet med¬
föra^ och denna utväg anser jag ligga i antagandet åt Herr Isbergs i nästa
punkt förekommande förslag, hvilket Utskottet äfvenledes afstyrka men
i afseende hvarpå jag reserverat _ mig mot Utskottets beslut. Nu då
J fnl6ri ,a!n fÖIi det första den ifrågavarande eden han vara en utväg
att tilibakahålla oberättigade anspråk, och att, för det andra, om Herr
Isbergs förslag antages, de olägenheter, som motionären påpekat, kunna
undanrodjas, så ber jag att derom få yttra mig, då nästa punkt blifvit
föredragen under det att jag deremot i denna punkt anhåller om bifall
till Utskottets förslag.
Herr Lindström: Jag är hufvudsakligen förekommen af den siste
tcHctrcn.
motioner, sopa i denna punkt af Lag-Utskottets Utlåtande
oniformalas, gå i samma riktning. De åsyfta båda upphörandet af onö¬
diga edgångar, men den ena motionen, eller Herr Hedenbergs, går längre
cin deri andra.
.. Ehui’u det visserligen är i hög grad ömkligt att få bort allt onödigt
svärjande, så tror jag likväl ej att tiden ännu är inne att helt och hållet
borttaga borgenärseden.
Man har här sagt, att en oredlig borgenär icke skulle sky att be¬
svärja en uppgifven fordran, äfven om den ej vore verklig. Men vi hafva
flera exempel på borgenärer, som, då yrkande att de skulle fästa sina
fordringars riktighet med ed blifvit mot dem framstäldt, underlåtit sådant
och låtit små iordringsanspråk förfalla.
i förhållanden tror jag, att det ej kan vara skäl att helt
och hållet taga bort borgenärseden, utan att det vore önskligt, om det steg
i denna riktning, som Herr Isbergs förslag, sådant det närmare blifvit af
Den 13 Mars, f. m.
265
Herr Ribbing formuleradt, afser, af Kammaren godkändes. Redan dermed
anser jag, att ganska mycket skulle vara vunnet.
På grund häraf och för att icke behöfva vid nästa punkt åter be¬
gära ordet, begagnar jag nu tillfället att förklara, det jag till alla delar
instämmer i Herr Ribbings reservation.
Herr Sven Nilsson: Då vi lyckligtvis ännu icke äro komne så
långt, att eden helt och hållet förlorat sin helgd, utan menedaren hos oss
drabbas ej mindre af det andliga och verldsliga straff, han så väl förtje-
nar, än äfven af det allmänna föraktet, så tror jag att vi också böra bi¬
behålla borgenärseden. Denna har ofta visat sig vara nog verksam att
förmå oredliga borgenärer att afstå från ogrundade fordringsanspråk.
Men, säger man, om nu äfven borgenärseden borttages, så återstår
ju alltid den utvägen, att, då obefogade fordringsanspråk i en konkurs
framställas, göra anmärkning mot dem och på den vägen få dem under¬
kända. Ja visserligen, men på en anmärkning svarar en oredlig bor¬
genär helt fräckt, under, det han deremot drager sig för att göra sig till
menedare.
Jag tror derföre, att det är allt skäl att bifalla Utskottets förslag.
Herr Hess le: Konkursprocessen är af helt annan beskaffenhet än
den i lag stadgade för tvistemål i allmänhet, och derföre måste beträf¬
fande konkursmålens behandling vissa undantagsfall få gälla.
Min erfarenhet såsom domare vittnar, att vid denna process de van¬
liga bevisningsmedlan icke alltid äro tillämpliga. Så kan ju t. ex. såsom
bevisning för en fordran användas en redan inlöst inteckning. Begagnar
någon för bestyrkande af uppgifven fordran den bevisning, inteckningen inne¬
bär, och hvilken ej kan anses ofullständig eller jäfvas, så är annan borgenär
i konkursboet berättigad påfordra att inteckningshafvaren besvärjer sin
fordran; och jag har sett exempel på, att i sådana fall den sednare an¬
tingen helt och hållet afstått från sitt betalningsanspråk eller ock betyd¬
ligen nedsatt detsamma.
Så länge edgång i något fall måste vara obligatorisk, såsom förhål¬
landet är med vittneseden, för hvars borttagande medgifvas måste att ti¬
den ej är inne, anser jag fördenskull borgenärsed i konkurs böra bibe¬
hållas och yrkar bifall till Utskottets Utlåtande.
Herr En gm an: Att Konkurslagens föreskrifter i fråga om borge¬
närseden medföra olägenheter, tror jag är en temligen allmän erfarenhet.
Särskildt får jag i detta hänseende påpeka förhållandena i den ort, jag
har äran att representera. Der hållas allenast två ting om året. Då
nu inställelsedag i en konkurs inträffar under det ena tinget och ed-
gångsyrkande mot en borgenär framställes, så måste borgenären för
edens afläggande resa till närmaste stad, dit han ofta har 30 mil om ej
ännu mera.
Att denna lagparagraf är orimlig, derom tror jag att man allmänt
är ense,_ och då den öfvervägande delen af Kammarens ledamöter synas
vara böjde för punktens återremitterande till Utskottet, så vill äfven jag
biträda detta yrkande.
266
Den 13 Mars, f. m.
Herr Rosenberg: Jag är en varm vän af den åsigten, att borge¬
närseden bör afskaffas, men inom Utskottet fann jag ej något understöd
för denna åsigt. Då dertill kommer, att Första Kammaren redan bifallit
denna punkt, så tror jag ej, att det är värdt att vidare tala om den¬
samma. Vill man vinna någonting i detta hänseende, så tror jag, att
man bör rikta sina ansträngningar icke mot denna punkt, utan mot den
femte. Jag ville derföre hemställa, att vi nu utan vidare diskussion bi¬
falla den fjerde punkten, men deremot söka göra något vid den följande.
Herr Medin: Lika med Herr Sven Nilsson får jag förklara, att
eden ännu hålles i helgd i vårt land. Derföre tror jag också, att borge¬
närseden icke bör borttagas, och jag yrkar derföre bifall till Lag-Utskot¬
tets Utlåtande.
Öfverläggningen förklarades slutad och blef, efter det propositioner
framställts på de olika yrkanden som förekommit, Utskottets hemställan
i denna punkt af Kammaren bifallen.
Punkten 4.
Bifölls.
Punkten 5.
Herr Isberg: Den af mig väckta motion, hvarom den nu föreva¬
rande punkten af detta Lag-Utskottets Utlåtande handlar, innehåller för¬
slag till en sådan förändring af 86 § Konkurslagen, att den borgenär,
som i en konkurs yrkar att en annan borgenär skall med ed fästa rik¬
tigheten af sin bevakade fordran, skulle få sig ålagdt att kommunicera detta
yrkande med den borgenär, mot hvilken det framställes..
Med detta mitt förslag har jag afsett att i väsendtlig män förminska
de missbruk af den borgenären i Konkurslagen medgifna rätt att . af
medborgenärer fordra edgång i afseende å de af dem bevakade fordrin¬
gar, som ofta ega rum och hvilka missbruk så att säga framkallas af
sjelfva lagen.
Villigt erkänner jag, att Lag-Utskottet fästat afseende vid mm mo¬
tion så till vida, att Utskottet ansett att de åt mig föreslagna lagbestäm¬
melserna “utan tvifvel skulle kraftigt verka till förebyggande af obefogade
edgångsyrkanden“. Men, beklagligt nog, har Utskottet icke desto mindre
funnit skäligt föreslå, att min motion af Riksdagen “må lemnas utan vi-
dare a^g002^(^0 w
Detta sitt Utlåtande har Utskottet hufvudsakligen grundat derpå, att
den af mig föreslagna lagförändringen “ej 'kan ske utan uppoffring af
den konseqvens i afseende på tillämpning af principer, som i lagstiftnin¬
gen bör finnas11. Då Utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande^ af mitt
förslag åberopat något så vördnadsbjudande som “lagstiftningsprinciper“,
är det klart att jag endast med stor försigtighet bör opponera mig emot
ett sådant yttrande, så vida icke vid en närmare undersökning möjligen
skulle kunna ådagaläggas, att det icke är så alldeles helt med de åbero¬
Den 13 Mars, f. m.
267
pade principerna, i kvilket fall åter en opposition mot Utskottets förslag
naturligtvis icke bör erbjuda några synnerliga svårigheter, utan tvärtom
bör vara ganska lätt.
Hvilken är då den princip, mot hvilken jag i mitt förslag skall hafva
försyndat mig? Jo! den i vår allmänna rättegångsordning gällande
grundsats, att den, som en gång blifvit citerad eller stämd till domstol,
sedermera skall sjelf gorå sig underrättad om hvad under rättegången
förefaller och har sig sjelf att skylla för de påföljder, hvartill underlåten¬
het derutinnan kan föranleda, hvilken grundsats äfven blifvit inflyttad i
Konkurslagen, som i följd deraf också ålägger borgenär att sjelf eller ge¬
nom ombud följa konkursmålets gång och göra sig underrättad, bland an¬
nat, om huruvida edgångsyrkande blifvit väckt och så vidare.
Nu vill jag till en början häremot invända: hvarför skall denna prin¬
cip vara gällande äfven i Konkurslagen, då de förhållanden, som denna
lag afser, icke äro jemförliga med vanliga rättegångar? Men dessutom är
den ifrågavarande principen icke på långt när konseqvent genomförd i
Konkurslagen, och jag tror ej att man behöfver vara så noga om prin¬
ciperna, då det är fråga om att förändra en lag, som är så inrättad, att
man i allmänhet deri icke kan spåra någon princip, om ej i det välme¬
nande, men ej fullständigt utförda försöket att förvandla konkurs från ett
rättegångsmål till blott och bart en liqvidationsåtgärd.
Vidare kan jag ej föreställa mig, att principer i lagstiftningen kunna
få gälla i fråga om annat, än hvad som deri är regel, men deremot icke
för hvad som är undantag. Regeln i Konkurslagen är nu den, att en
fordran icke behöfver med ed fästas; att borgenär eger fordra att sådant
skall ske är ett undantag, och jag tror att den som vill begagna sig af
detta undantags-stadgande, icke med skäl bör få tillgodonjuta de grund¬
satser, Indika för de normala förhållandena finnas i lagstiftningen bestämda.
Dessutom är det väl så med principer, så väl i lagstiftningen som i afseende
å några andra förhållanden, att de ofta nog få, så att säga, maka åt sig,
om de komma i strid med en annan, lika afsevärd grundsats; och så tror
jag vara händelsen i detta fall med den för all lagstiftning gällande grund¬
sats, som bjuder att en lag icke får inrättas så, att den å ena sidan in¬
nebär för den mindre samvetsgranne en lockelse att till andras skada be¬
gagna sig af de smyghål lagen lemnar, och å den andra ett försåt för den
mindre lagkunnige.
Att detta är förhållandet med ifrågavarande paragraf i Konkurslagen,
och att mindre lagkunnige borgenärer, sedan de bevakat fordringar, mot
hvilka de veta att någon anmärkning icke med fog kan framställas, anse
sig derefter kunna i allsköns lugn afvakta utdelning, det tror jag erfaren¬
heten lärer, likasom jag tror dagliga exempel visa, att om en borgenär
endast vill beqväma sig till att framställa edgångsyrkanden mot alla sina
medborgenärer samt och synnerligen eller, om jag så må uttrycka mig,
en bloc, i beräkning att en och annan af dem icke skall få veta af detta
yrkande samt till följd deraf underlåta att gå ed och sålunda blifva sin
rätt till utdelning ur konkursboets tillgångar förlustig, så skall han af ett
dylikt förfarande ovilkorligen skörda fördel.
På grund af allt detta kan jag ej få klart för mig, att man af vörd¬
nad för lagstiftningens principer, den må nu vara aldrig såstor, bör
268 Den 13 Mars, f. in.
finna sig förhindrad att skänka sitt bifall till en förändring i det syfte
min motion afser.
Men innan jag lemnar Utskottets motivering ur sigte, kan jag ej un¬
derlåta att anmärka, att deri insmugit sig ett stycke, nemligen det tredje
i ordningen, som måste hafva tillkommit sednare än en vid utlåtandet af Herr
Faxe fogad reservation, hvilken åter i sin ordning ovilkorligen måste hafva
tillkommit sednare än Utskottets beslut, och i hvilket stycke Utskot¬
tet, efter att hafva liksom i förbigående korteligen erinrat om principen,
använder sin möda på att, i afseende å det praktiska utförandet af en
behöflig lagförändring, resonnera omkull ett förslag, som jag ej i motionen
framställt.
Denna omständighet jemte åtskilliga andra tecken gifva mig anledning
tro, att Utskottets yttrande, att min motion icke skulle kunna bifallas
utan uppoffring af en konseqvent tillämpning af lagstiftningens principer,
ej är så på fullt allvar menadt, och att motionen fallit mindre på grund
deraf att den våldför sig på dessa principer, än till följd af formela svå¬
righeter, som möjligen visat sig vid fråga om den föreslagna förändringens
vidtagande. Jag har derför också svårt att i Utskottets förslag se någon¬
ting annat än en “frånkomningsåtgärd“.
Emellertid hoppas jag nu hafva visat, att man ej bör af någon vörd¬
nad för lagstiftningens principer undanskjuta den af mig föreslagna för¬
ändringen ; och att den är nödvändig för att förekomma det missbruk med
edgångsyrkanden, som för närvarande eger rum, har Utskottet erkänt.
Att finna en utväg för förändringens genomförande torde ej heller
vara så svårt. Flera förslag hafva i detta hänseende blifvit framställda.
Hvad nu beträffar ett af dessa, eller det som innehålles i HerrFaxes
reservation och som går ut derpå, att kommunikation af edgångsyrkande
skulle verkställas genom Rättens ombudsmans försorg, så kan jag visser¬
ligen ej gå in derpå. Om nemligen ett edgångsyrkande icke skulle med¬
föra något besvär eller några kostnader (hvilka, i den händelse Herr Faxes
förslag antoges, måste komma att falla på konkursboet) för den borgenär,
som framställt yrkandet, så skulle ju fortfarande intet band finnas, som
afhölle en borgenär från att allenast af kitslighet eller egennyttiga be¬
räkningar framställa dylika yrkanden.
Men äfven om mitt förslag, derför jag icke hyser någon så särdeles
stor författarekärlek, icke skulle anses tillfredsställande, så kunde man ju
antaga det i Herr Ribbings reservation framställda. Detta förslag går ut
derpå, att borgenär, »hvilken vill åtnjuta förmånen att, för den händelse
edgångsyrkande mot honom väckes, derom erhålla underrättelse, skulle
åligga att i sin bevakningsinlaga uppgifva den ort inom riket, dit bref till
honom eller hans ombud kunde sändas, samt att borgenär, som mot an¬
nan borgenär väckte edgångsyrkande, skulle vara skyldig att derom un¬
derrätta denne eller hans ombud, och att inför Rätten eller domaren fö¬
rete bevis, att han sådant fullgjort, och detta synes mig vara fullt prak¬
tiskt och lämpligt.
Ännu andra utvägar skulle väl kunna hittas på, endast man hyser
välvilja för sjelfva saken; och att hos Utskottet finnes eu ganska stor por¬
tion sådan välvilja, det tror jag för visso.
Den 13 Mars, f. m.
269
Att nu framställa ett bestämdt förslag till förändring af den ifråga¬
varande paragrafen anser jag emellertid icke vara lämpligt. Ty det är ej
så lätt att skrifva lagtext, som man ofta föreställer sig. Denna konst har
på intet sätt stått i jemnbredd med bekofvet af förändringar i de bestå¬
ende lagarne och ännu mindre med nutidens begär efter nya lagar. Jag
anhåller derföre, att denna punkt måtte, i likhet med hvad redan egt rum
i Första Kammaren, till Utskottet återremitteras.
Herr Ribbing: Skälet hvarför jag reserverat mig mot Utskottets
förslag är det att, såsom de tre i ämnet väckta motionerna omförmäla,
åtskilliga missbruk bedrifvas med Konkurslagens nuvarande stadganden i
fråga om borgenärseden. Det hufvudskäl Utskottet för sitt afstyrkande
äfven af Herr Isbergs motion anfört, är det, att konkursmassa är ett ge¬
nom omständigheterna uppkommet bolag, och att sålunda ingen af bolags¬
männen får sitta med armarne i kors och blott vänta på att få sin be¬
talning, utan måste följa med och ega kännedom om bolagets verksamhet.
Göra nu bolagsmännen det, så böra de ej kunna förbise, om edgångsyr-
kande mot dem framställes.
Men äfven med erkännande af att konkursmassa är ett bolag, så och
då erfarenheten visat, att lagens nuvarande bestämmelser om borgenärs
rätt att fordra, det annan borgenär skall fästa sin fordran med ed, för¬
anleder missbruk och begagnas på helt annat sätt än lagens mening var,
bjuder klokheten att ändra dessa bestämmelser på sådant sätt, att dörren
stänges för dessa missbruk. Derigenom skulle dessutom icke sjelfva prin¬
ciperna i Konkurslagen i någon väsendtligare mån lederas, ty rätten att
fordra det en borgenär skall gå ed på sin fordran är en enskild delegare
tillagd förmån, som ligger på sidan om konkursförvaltningens verksamhet
i dess helhet.
Jag tror derföre, att man utan fruktan att derigenom göra något in¬
trång på lagstiftningens principer, kan bifalla ett stadgande i den syftning,
min . reservation innehåller. Deri har jag tagit mig friheten föreslå, att
hvarje borgenär, mot hvilken edgångsyrkande göres, skall till namn upp-
gifvas, så att det icke vidare kan ega rum att, såsom motionärerna upp¬
gift nu ofta inträffa, edgångsyrkande framställes i klump mot alla bor¬
genärerna. I ett dylikt stadgande skulle också ligga något försvårande för
en kitslig borgenär.
Vidare har jag ansett, att den borgenär, som framställer yrkande om
edgång, skulle vara skyldig att derom underrätta den borgenär, mot hvil¬
ken yrkandet göres. Skälet hvarför jag ej kunnat instämma i det uti
Herr Faxes reservation framställda förslag, att underrättelse om sådant
yrkande skulle ske genom Rättens ombudsmans försorg, är det, att i Herr
Faxes reservation icke finnes något svar på den frågan, hvad den dagliga
följden skulle blifva, om ombudsmannen försummade detta åliggande och
om en borgenär alltså icke erhölle underrättelse om ett emot honom väckt
edgångsyrkande. Det kunde ju hända, att borgenären bestred att hafva blifvit
underrättad och Rättens ombudsman icke kunde visa att så skett. Skulle
i sådant fall Rättens ombudsman ersätta borgenären den förlust, som kunde
för honom uppstå till följd af försummelse med edgångens fullgörande,
eller hvad blefve följden?
270
Den 13 Mars, f. ni.
Man har bland annat emot mitt förslag anmärkt, att skyldighet för
borgenär, som framställde edgångsyrkande, att derom underrätta den bor¬
genär yrkandet gällde, skulle vara ett straff, och att ingen bör straffas
för det att han begagnade sin rätt. Den sednare delen af denna anmärk¬
ning är riktig, men icke så den förra. En sådan skyldighet vore nemligen
icke ett straff, utan allenast ett vilkor för begagnandet af eu rätt.
I öfrigt har jag föreslagit, att borgenär, som ville åtnjuta förmånen
att, derest edgångsyrkande mot honom väcktes, erhålla underrättelse der¬
om, skulle i sin bevakningsinlaga uppgifva ort inom riket, dit bref till
honom eller hans ombud kunde sändas. Derigenom skulle det ej blifva
svårt att bevisligen tillställa borgenär sådan underrättelse, och kostnaden
derför blefve så obetydlig, att det ej lönar sig att tala derom.
För mig är det likgiltigt, om Kammaren beslutar sig för frågans åter¬
remitterande till Utskottet eller bifall till min reservation. Emellertid
och då någon anmärkning mot mitt förslag ännu icke blifvit framställd,
yrkar jag tillsvidare bifall till detsamma.
Herr Jun gm arker: Den mening, som inom Utskottet blifvit ut¬
talad men icke vunnit framgång, -'att Rättens ombudsman skulle, efter
emottagande af anmärkningsakten, med posten afsända underrättelse om
yrkandet till den, mot hvilken detta blifvit väckt- anser jag förtjena all
uppmärksamhet. Då i den till Konkursdomstolen ingifna förteckning öf¬
ver skulderna fordringsegarnes adresser äro uppgifna, lärer icke större
hinder möta för ombudsmannen att per posto fortskaffa omnämnda under¬
rättelser om edgång än för domaren att på detta sätt lemna fordrings-
egarne underrättelse om inställelsedagen i konkursen. I den ort, der jag
bor, har Rättens ombudsman, utan att dertill af Konkurslagen vara bun¬
den, på sätt här förut är nämndt, lemnat fordringsegarne underrättelse
om dem rörande yrkanden, och detta åtgörande har visat sig särdeles väl¬
görande.
Herr Rosenberg: Lika med den föregående talaren anser jag den
förändring i Konkurslagen Herr Isberg föreslagit, af behofvet högeligen
påkallad, och då jag tror att icke många finnas, som ej dela samma åsigt,
så vill jag ej upptaga tiden med att motivera behöfligheten af förändrin¬
gen, utan tager mig friheten hemställa huruvida icke ifrågavarande punkt
bör återremitteras. Första Kammaren har redan vidtagit en dylik åt¬
gärd, och då det väl icke låter sig göra att på stående fot, så att säga,
formulera ordalydelsen af den blifvande lagtexten, torde det vara bäst att
utan vidare diskussion återremittera den nu föredragna punkten.
Herr Ahlgren: Om en och annan gång missbruk af yrkandet på
borgenärs edgång i konkursmål eger rum, så är sådant blott undantag,
och de som hafva annan föreställning härom tror jag mycket misstaga sig.
Skulle vi nu antaga Herr Isbergs förslag, så befarar jag, att många befo¬
gade påståenden om fordringars edfästande skulle komma att läggas neder,
eller ock att nog kännbara kostnader skulle komma att tillskyndas de
borgenärer, Indika påyrkade ifrågavarande edgång. Lika olämpligt, som
jag anser det vara att den, som edgångsyrkandet framställer, skulle derom
271
Den 13 Mars, f. m.
bevisligen underrätta fordringsegaren eller dennes ombud, lika olämpligt
läier det vara att lägga denna skyldighet på Rättens ombudsman, som
icke bar i artighet att anmoda tjenstemän och auktoriteter draga försorg
om meddelande af ifrågavarande underrättelser. Vill man nödvändigt hafva
förändring i angifna syfte, så torde det vara bäst att ålägga domstolen
att verkställa kommunikationerna, och jag föreställer mig att detta var det
aldra lämpligaste, då domstolen har den utvägen att för sagda ändamål
anlita vederbörande myndigheter såsom Konungens Befallningshafvande,
Magistrater o. s. v. Det vore derföre högeligen önskligt, om de talare,
som hädanefter komma att yttra sig i frågan, ville uttala sig i hvilken
riktning, åt alla de här omnämnda, de tänka sig den ifrågastälda förän¬
dringen bäst skola kunna låta verkställa sig. Detta skulle alltid kunna
blifva till någon upplysning för Utskottet, i den händelse frågan återre¬
mitteras, men för min enskilda del får jag tillkännagifva, det jag anser
hvarje förändring i den angifna syftningen onyttig, och återremiss alltså
öfverflödig.
Man har visserligen talat om kitsliga borgenärer och att borgen ärs-
eden lemnade dessa ett medel i händerna att förorsaka andra krångel och
obehag, samt hindra dem i åtnjutande af deras lagliga rätt in. m., men
jag vill påpeka, att andra borgenärer finnas, som kunna sägas vara lika
kitsliga, nemligen de, som helt och hållet bestrida i konkursen bevakade
rättmätiga fordringar, under förhoppning att bestridandet eller anmärk¬
ningen skall lemnas obesvarad, hvilket rätt ofta har till följd att dessa
fordringar blifva underkända. Icke har man ifrågasatt någon lagförän¬
dring, för att förekomma obefogade anmärkningar, men väl för att för¬
hindra förmenade obefogade edgångsyrkanden. Så i ena som andra fallet
åligger det emellertid borgenären att sjelf eller gonom ombud sin rätt
bevaka.
Jag förnyar, under hänvisning till hvad Utskottet i afgifna Utlåtandet
anfört, ännu en gång mitt yrkande om bifall till Utskottets hemställan,
men om sådant icke af Kammaren medgifves, att det må åligga domsto¬
len att om yrkad edgång underrätta fordringsegaren eller dennes ombud,
då någon annan icke lämpligen dermed kan besväras, vare sig den, som
yrkandet framställt, eller Rättens ombudsman. Om denne sednare, hvad
lätt nog kunde inträffa, skulle försumma att edgångsyrkandet vederbörande
borgenär delgifva, uppstå ganska många olägenheter och invecklade rätts¬
förhållanden, som, med bibehållande af lagen sådan den nu är, icke kunna
inträffa,
Herr Orre: Jag har endast velat vördsamt upplysa, att oftast de
mindre kunnige,. isynnerhet de af den tjenande klassen, äro de som för¬
lora sin rätt vid framställda yrkanden om edgång, då de ej förstå att
iakttaga hvad i anledning deraf dem åligger, vid hvilket förhållande den
föreslagna förändringen torde förtjena synnerligt afseende. Af denna an¬
ledning tror jag, att punkten bör återremitteras, och till följd af Herr
Ahlgrens uppmaning att hvarje talare måtte angifva i hvad riktning han
önskar förändringen verkstäld, får jag förklara att jag anser det i" Herr
Ribbings reservation framlagda förslaget vara det som bäst skulle leda
till det åsyftade ändamålets uppnående.
272
Den 13 Mars, f. m.
Herr Kolmodin: Den som tagit del af detta Utlåtande och kastat
en blick på de detsamma åtföljande reservationerna, skulle kunna tro, att
jag delat deras åsigt, som utgjort majoriteten vid nu föreliggande beslut,
men förhållandet är, att jag var sjuk vid tillfället och försummade sedan
anmäla, det jag icke deltagit i detta ärendes afgörande. Hade så icke
varit fallet, skulle jag hafva befunnit mig på reservanternas sida, och der¬
före är det ock naturligt, att jag icke har något emot en återremiss, och
det så mycket mindre som jag af de talrika motionerna och de många
röster, som här hafva höjt sig till deras försvar, vågar sluta dertill, att
missbruken med edgångs yrkande vid konkurser äro långt allmännare än
Herr Ahlgren nyss försäkrat, då han påstått att de utgöra endast säll¬
synta undantag. Då jag ingalunda kan inse, att det vore något straff för
den, som framställer ett edgångsyrkande, om han ålades att om samma
yrkande lemna fordringsegaren behörig underrättelse, så vill jag, utan att
vidare inlåta mig på det af Herr Ahlgren framställda spörsmålet, inskränka
mig till att yrka återremiss af ifrågavarande punkt.
Herr Reutercrona: Hvarje lagbud, som lemnat rum för missbruk,
bör till förebyggande deraf ändras, och af sådan beskaffenhet anser jag
Konkurslagens stadgande i 86 § om borgenärsed vara, hvarföre jag in¬
stämmer med Herr Isberg uti förevarande fråga. Jag förenar mig alltså
med dem, som yrka återremiss af Betänkandets föredragna punkt, på det
Lag-Utskottet måtte inkomma med förslag till ändring af åberopade pa¬
ragraf enligt Herr Ribbings reservation, dervid jag dock tager mig friheten
fästa uppmärksamheten på ett misstag deruti, då tiden, inom hvilken den,
som väckt yrkande om edgång af borgenär, borde visa att denne derom
blifvit underrättad, föreslagits till samma tid, hvarinom edgångspåståendet
skall framställas, hvilket måste vara oriktigt, hvaremot ifrågavarande tid
synes mig lämpligast kunna antagas till den, som är bestämd i 88 § för
ingifvande af bevis öfver att edgången är fullgjord, derförinnan kommuni-
kationsbeviset icke erfordras.
Herr Lundström: Då äfven dagliga erfarenheten visar att rörande
denna fråga i nästan de flesta konkurser en mängd trassel förekommer,
så anser äfven jag att man bör söka gorå allt för att förekomma detta,
och då nu Herr Isberg framlagt ett förslag till lagförändring i detta hän¬
seende, torde detta böra synnerligen noggrann! tagas i betraktande. Dock
har jag den åsigten, det man torde böra hålla sig till den modifikation
deraf, som af Herr Ahlgren blifvit framställd, eller att kommunikationen
af edgångsyrkandet bör verkställas af domstolen, och jag tager mig således
friheten yrka återremiss å denna punkt i ändamål att förslaget måtte i
denna syftning formuleras.
Herr Offer ström: len fråga som denna, der det gäller edens vigt
och värde och edgångens större eller mindre behöflighet, torde det äfven
tillåtas mig att yttra några ord. Lyckligtvis är vårt Svenska folk icke
bekajadt med den qväkareåsigt, som med afsky vänder sig bort från eden,
men å andra sidan är det väl otvifvelaktigt, det man dock önskar att
edgång
273
Den 13 Mars, f. m.
edgång ej må lättsinnigt åläggas. Då man nu emellertid af den dagliga
erfarenheten ser, att sådant esomoftast sker genom borgenärers lättsin¬
niga yrkanden mot andra borgenärer i samma konkurs, så kan jag, för
min ringa del åtminstone, icke annat än understödja den motion, som
blifvit väckt för att förekomma ett dylikt missbruk, helst derigenom all¬
deles icke åstadkommes någon inskränkning i hvars och ens lagliga rätt,
utan endast ett band lägges på lättheten att begära och fordra verkstäl¬
landet af en edgång, som i de flesta fall visat sig vara obefogadt påkallad.
Hvad här blifvit sagdt derom, att den borgenär, som påyrkar att en
annan bör aflägga borgenärsed, äfven bör lemna honom bevislig del af
detta yrkande, finner jag vara ganska naturligt, men skulle man deremot
kasta detta bestyr på domstolen, så är jag för min del fullt förvissad, att
en dylik åtgärd alldeles icke på något sätt skulle förminska eller före¬
komma lättsinniga yrkanden om edgång. Jag anser alltså, att vi böra
önska redaktionen af det nya förslaget i enlighet med Herr Isbergs fram¬
ställning i ämnet.
Herr Sven Nilsson: Man synes vara alldeles ense derom, att den,
som skall gå eden, bör derom få behörig underrättelse, men deremot sy¬
nes någon tvekan hafva uppstått om det sätt hvarpå denna underrättelse
bör honom meddelas. För min del vill jag förklara, det jag anser, att
denna delgifning bör ske genom Rättens ombudsman på konkursmassans
bekostnad, ty annars skulle icke så obetydliga kostnader uppstå antingen
för de enskilde borgenärerne, i fall dessa skulle åläggas draga försorg om
delgifningen, eller ock för det allmänna, för den händelse domstolen, såsom
åtskillige här yrkat, finge i uppdrag att dessa kommunikationer verkställa.
Jag har endast velat fästa uppmärksamheten härpå, och anhåller om åter-
remiss i den syftning jag nyss hade äran angifva.
Herr Carl Ifvarsson: Jag tror verkligen icke, att man vinner det
åsyftade ändamålet, minskning i konkursedgångarne, ifall man lägger be¬
sväret, att delgifva borgenären det yrkande blifvit gjordt att han måtte gå
borgenärsed, på Rättens ombudsman och kastar kostnaden för delgifningen
på konkursmassan. Derigenom afskräckas sannerligen icke många från att
onödigtvis besvära eu, flere eller alla de andra borgenärerne att aflägga ed,
när intet slags besvär drabbar den, som framställer ett dylikt yrkande.
Men jag har föreställt mig saken så, att den, som gör ett dylikt påstå¬
ende, han bör, der icke kommunikationen kan ske på enklare sätt, afsända
handlingarne till vederbörande borgenär uti rekommenderadt bref, och
skulle derefter rekommendationsqvittot anses tillfyllest såsom bevis. Annars
fruktar jag, att många svårigheter skulle uppstå, i fall detta icke skulle
kunna vara nog. Jag har velat säga detta, för den händelse Kammaren
besluter en återremiss, hvilken jag icke vill motsätta mig, ehuru dermed
möjligen ingenting vinnes af hvad vi i denna fråga önska.
Öfverläggningen var slutad och punkten blef för ny behandling till
Utskottet återförvisad.
Rikscl, Prof. 1869. 2 Afd. 2 Band.
18
274
Punkten 6.
Bifölls.
Den 13 Mars, f. m.
Punkten 7.
Herr August Danielsson: Ehuru Utskottet uti ifrågavarande
Utlåtande uttalat den åsigt, att min motion i ämnet icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda, så synes dock af motiveringen framgå, att
den ändock icke torde vara alldeles utan betydelse. Jag har i motionen
begärt upphäfvande af 47 § af Konkurslagen, som säger: “Under anslags-
tiden läte gode männen fast egendom värderas, som i Utsökningsbalken
sägs“. Nu har Utskottet såsom motiv för sin hemställan anfört, att Ut-
sökningsbalkens omarbetning af dertill utaf Kongl. Maj:t i nåder förord¬
nade komiterade redan är påbörjad, och Utskottet synes vänta att denna
förändring snart skall ega rum. Ja, det kan väl vara möjligt, men med
kännedom om det sätt hvarpå våra komitéer arbeta, tillåter jag mig tvifla
derpå, och om Utskottet lika med mig ansett värderingen obehöflig, så
hade det varit rättare att taga bort den af mig påpekade föreskriften ur
Konkurslagen än att vänta på omarbetningen af Utsökningsbalken. Nu
har man ingenting annat att vänta på, än att, om denna föreskrift i Ut¬
sökningsbalken kommer att tagas, så qvarstår ändock stadgandet om vär¬
dering i Konkurslagen åtminstone så länge, som intill den tid detta allt
sker eller skett.
Jag har ansett värderingen obehöflig, äfven af det skäl att hvarje
hemman redan har sig åsatt ett visst taxeringsvärde, som bör vara till¬
räckligt betryggande. Härtill kommer nu den särskilda laga värderingen,
som upptages i massans stat, men det egentliga värdet för konkursmassan
det är och blir ändock alltid det värde å fastigheten, som genom auk-
tionssumman kommer att bestämmas. Således anser jag hvarje annan
värdering obehöflig, isynnerhet som i de orter, der egendomen ligger af¬
lägset från värderingsmännens hemvist, alltför dryga kostnader ådragas
konkursmassorna. Jag har derföre ansett, att, genom indragning af dessa
öfverflödiga värderingar, tillgångar skulle beredas till utdelning bland bor-
genärerne, hvilket enligt min åsigt vore mycket bättre.
Vid den utgång frågan emellertid för denna gången fått, vill jag nu
icke framställa något yrkande, utan anhåller endast att härigenom få an¬
ses hafva till protokollet förvarat mina åsigter i ämnet.
Herr B o vin: Då motionären icke framställt något bestämdt sär-
skildt yrkande i frågan, så kan jag naturligtvis ock inskränka mitt yt¬
trande till anhållan om bifall till Utskottets i förevarande fall gjorda hem¬
ställan. Jag tager mig dock friheten i förbigående upplysa, att det icke
fanns någon inom Utskottet, som ej ansåg dessa värderingar vara nära
nog obehöfliga, men man fann det ändock ej vara fullt rätt och lämpligt
att taga bort dem, så länge föreskrifter härom ännu finnas kvarstående i
fråga om utmätt egendom. Vidare upplystes ock, att komiterade för om¬
arbetande af Utsökningsbalken redan förehaft denna fråga och varit all¬
deles enige derom att borttaga alla stadganden rörande föregående värde¬
Den 13 Mars, f. m.
275
ringar vid offentlig försäljning af i mät tagen fast egendom, och derföre
ansåg man icke heller nu någon särdeles brådska vara för handen att bort¬
taga de föreskrifter i hit hörande ämnen, som ännu ega gällande kraft.
Vidare anfördes icke och punkten bifölls.
§ 4.
Föredrogs Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts Utlåtande
N:o 7 (i samlingen N:o 15), med anledning af Herr Z. Grapes motion,
N:o 159, angående förändrade bestämmelser i afseende å kompetens till
åtskilliga tjenster inom Norrbottens län.
Herr Grape: Utskottet har visserligen försäkrat, att den uti mo¬
tionen omförmälda angelägenheten synes vara förtjent af all uppmärksam¬
het, men då Utskottet det oaktadt afstyrkt förslaget, frestas man att tro,
att med detta vitsord icke varit så allvarligt menadt, helst då man när¬
mare öfverväger de skäl, som Utskottet anfört för sitt afstyrkande. Ut¬
skottet säger nemligen: “frågan är af uteslutande provinsiel och lokal
beskaffenhet, som helt naturligen faller inom området för ett landstings
verksamhet. “ Så kan dock ej vara förhållandet. Förordningen om lands¬
ting uppräknar de särskilda angelägenheter, hvarmed ett landsting må
sysselsätta sig, men nämner icke ett ord om frågor, som röra befordrings-
väsendet, och här är ju fråga om ett undantagsstadgande i gällande be¬
fordringslagar, hvilket icke utan Regeringens och Riksdagens gemensamma
beslut torde kunna vinnas. Våra befordringslagar veta ej af andra grun¬
der för tillsättande af tjenstebefattningar än skicklighet och förtjenst eller
tjensteår. Då nu inom Riket finnes en landsdel, hvars befolkning icke
förstår och talar annat språk än det Finska, har jag, på uppmaning af
denna orts innevånare, ansett mig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet på
det förhållande, att vid tillsättning af vissa tjenster inom denna landsdel
tillbörligt afseende icke behöfver fästas derpå, huruvida sökanderne äro
mägtiga folkets språk eller ej. Att likväl kännedomen af det språk, som
talas af den menighet, hvarest anställning sökes, bör utgöra ett väsendt¬
ligt vilkor för erhållande af befordran derstädes, synes mig vara så enkelt
och naturligt, att förbiseende deraf måste anses såsom orättvisa mot en
hel befolkning, hvilken så vidt möjligt är bör hafva tillfälle att obehin¬
dradt meddela sig med de tjenstemän, med hvilka han står i daglig be¬
röring. Eller hvad skulle väl en Svensk menighet säga, om hon erhölle
tjenstemän, som ej förstode och kunde tala Svenska språket ? Med sådane
vore man utan tvifvel icke mycket betjent. De inom de Finska kommu¬
nerna anställde tjenstemännen beklaga ock sjelfva de svårigheter, som dag¬
ligen möta dem, då de ej kunna tala folkets språk, och medgifva villigt,
att frukterna af deras verksamhet vore större, derest de vore i besittning
af denna kunskap. Möjligen kan den invändningen göras, att tjenstemän¬
nen vid samtal med allmogen kunna begagna sig af tolk, men utom den
omständigheten, att tolkar vid alla tillfällen icke finnas att tillgå, före¬
komma ofta t. ex. med läkaren, domaren, kronofogden sådana meddelan¬
den, som man ej vill anförtro åt tredje persons kännedom.
276
Den 13 Mars, f. m.
I motionen har jag nämnt, att det endast i afseende på prestman,
som söka befordran inom de Finska församlingarne, är föreskrifvet att de
skola ega fullständig kännedom i Finska språket. Men enligt de upplys¬
ningar jag sedermera erhållit, lärer någon så beskaffad Kongl. förordning
icke finnas, utan vanliga praxis vid tillsättande af Finska prestlägenheter
är den, att domkapitlet i hvarje särskildt fall föreskrifver, att sökanderne
böra förete bevis om kunskap i Finska språket. Denna brist torde ytter¬
ligare tala för behofvet af ett sådant stadgande som i motionen är afsedt.
Utskottet säger ytterligare, att frågan saknar nödig undersökning och
utredning. Jag förstår icke hvilken undersökning som ytterligare skulle
erfordras. Det är ju ett faktum, att inom nordligaste delen af vårt land
en finsktalande befolkning är bosatt, och i händelse detta förhållande varit
Utskottet obekant, hade det lätteligen kunnat öfvertyga sig derom genom
att rådfråga någon statistisk handbok. I förbigående torde jag här få
nämna, att denna befolkning, som är boende närmast gränsen mot Finland
på vestra sidan af Torneå eif från dess utlopp i hafvet ända till Norska
och Ryska området i norr, utgör omkring 16,000 personer och är fördelad
i 9 socknar, 6 å 7 länsmansdistrikt, 1 fögderi, 2 provincialläkaredistrikt och
1 domsaga, hvarjemte inom orten 1 tullkammare är förlagd. Det är också
ett faktum, att inga särskilda föreskrifter finnas, som skulle berättiga den
Finska befolkningen till erhållande af tjensteman, som förstå och tala dess
språk, en rättighet som dock hvarje annan kommun inom riket åtnjuter.
Man har för någon tid sedan direkte vändt sig till Regeringen, för att få
nu omnämnda missförhållanden afhjelpta, men då man på enskild väg
erhöll det svar, att Regeringen icke kunde gå sökandernes önskan till mö¬
tes, utan att Riksdagen härutinnan uttalade sin mening, så måste man låta
saken dervid bero. Det har således icke funnits någon annan utväg än
att underställa denna angelägenhet Riksdagens afgörande, och jag ber och
hoppas, att Kammaren hyser så mycket tillmötesgående för önskningarne
hos den ringa återstoden af Finsk befolkning, som numera lyder under
Sveriges spira, att han icke afslår den billiga begäran, som uti motionen
är framställd, så mycket heldre som härigenom blir ett godt tillfälle att
tillbakavisa de förebråelser om likgiltighet å Svenska Regeringens sida för
den Finska befolkningens behof, som någon gång varit synliga i Finlands
tidningspress.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, tager jag mig fri¬
heten föreslå, att Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, ville för
sin del besluta, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t framställa behofvet och nödvändigheten af sådana föreskrifter, ge¬
nom hvilka, vid tillsättning af tjenstebefattningar inom de delar af Norr¬
bottens län, der Finska språket talas, företräde beredes sådane, i öfrigt
kompetente sökande, som styrkt sig vara mägtige Finska språket, hvarå
vördsamt anhålles om proposition.
Herr S t a a f f: Detta ämne, som är föremål för den ifrågavarande mo¬
tionen, har enligt min tanke blifvit nog läsligt behandladt af Utskottet.
Detta ämne är af största vigt för den del af landet, som representeras af
motionären. Det är fråga om ingenting mera och ingenting mindre än
garanti för, att tjenstemännen, som der tillsättas, skola vara mägtige det
Den 13 Mars, f. m.
277
språk, som ganska allmänt talas inom dessa embetsmäns distrikt. Då
det dessutom är obestridligt, att i vår tid man alltmera börjat fästa af¬
seende vid de skilj da nationaliteterna, och att hvarje åtgärd, som mer eller
mindre direkt, till förfång för en nations rätt, gynnar en annan, anses
mer eller mindre orättvis, så förefinnas stora anledningar till att behjerta
dessa förhållanden. Man har i Finska tidningar ofta sett förekomma gan¬
ska grava beskyllningar mot Svenska Regeringen, derföre att det Finska
språket dödas till förmån för det Svenska. Dessa beskyllningar äro verk¬
ligen af ganska svår beskaffenhet, men om man nu, sedan ett förslag blifvit
gjordt, ignorerar detsamma, så tror jag dessa klagomål blifva i viss mån
berättigade.
Nu har motionären framlagt nödvändigheten deraf, att tjenstemännen
inom dessa delar af Norrbottens län, der det Finska språket talas, skola
känna detta språk, eller att åtminstone tjenstesökande, som hafva känne¬
dom härom, skola få företräde framför andra. Härpå svarar Utskottet,
att detta är helt och hållet ett lokalt intresse. Jag tror likväl, att hvarje
fråga, som berör vilkoren för befordran i Statens tjenst, är en fråga af
allmänt och icke af lokalt intresse, och att en påstötning härutinnan från
Representationens sida ingalunda vore olämplig. Jag instämmer derföre
med motionären, då jag i hans förslag icke kan finna någonting rätts-
kränkande och då förslaget dessutom icke medför några kostnader för
Statsverket. Jag ber, att Representationen måtte behjerta detta rop och
bifalla den skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, som motionären föreslagit.
Herr Östman: Med kännedom derom, att åtskilliga församlingar i
Norrbottens län tala Finska språket, och att den finsktalande delen af
befolkningen vid rättegångar och andra tillfällen måste förse sig med tolk,
är det ganska lätt för mig att inse, det motionären har vigtiga skäl för¬
sitt yrkande, såväl hvad prester som andra tjenstemän angår. Jag tror
icke denna fråga lämpligen bör behandlas af landstinget, utan att den
deremot tillhör Riksdagen och Kongl. Maj:t. Riksdagen bör särskild! göra
allt hvad den kan i denna fråga, hvarföre jag äfven hoppas, att Kamma¬
ren skall lemna sitt bifall till den föreslagna skrifvelsen.
Herr August Danielsson: Om någonsin något undantag i lag¬
stiftningen bör göras, tror jag det här bör komma i fråga. Man har sagt,
att icke några skäl blifvit framhållna, som bevisa nödvändigheten af det
gjorda förslaget, men jag frågar, om icke det är ett skäl nog, om vi be¬
sinna huru svår vår belägenhet skulle vara, ifall vi råkade ut för en lä¬
kare, som icke kunde tala annat än Finska språket. För att kunna
meddela sig med sin läkare, måste man sålunda skaffa sig en tolk.
Jag tror verkligen, att motionären är värd hjelp af Kammaren i
denna fråga, och derföre anhåller jag om bifall till den af motionären
föreslagna skrifvelsen.
Herr Stråle: Det är ett misstag af den värde motionären, då han
i sitt sednaste yttrande ansett, att Utskottets förklaring, att motionen vore
förtjent af all uppmärksamhet, icke skulle vara allvarligt menad. Jag för¬
säkrar deremot, att man i Utskottet ansåg saken förtjent af all möjlig
278
Den 13 Mars, f. m,
uppmärksamhet; men frågan var, huruvida den tjenligaste utvägen att få
behofvet afhjelpt vore den som motionären föreslagit eller någon annan;
och hvad som framför allt bestämde Utskottets beslut var frågans out¬
redda beskaffenhet.
Det är här af en talare anmärkt, att Utskottets Utlåtande skulle
förete en nog löslig behandling af frågan, men jag vågar deremot påstå,
att sjelfva motionen är alltför löslig. Det duger icke- att, såsom här skett,
kasta in en motion, hvari man uppgifver, att den eller den förändringen
bör ske, utan att man genom någon utredning af förhållandena sätter Ut¬
skottet i tillfälle att bedöma frågan. Jag hemställer, huruvida Utskottet,
som icke har sig närmare bekant förhållandena i Norrbotten, skulle kunna,
då motionen icke ens upptager, indika embets- och tjensteman förslaget
afser, på grund af denna motion hos Kammaren föreslå en skrifvelse till
Kongl. Maj:t.
Utskottet har, som sagdt är, ansett frågan vara af all möjlig vigt;
men Utskottet har det oaktadt ansett den icke böra af Riksdagen be¬
handlas. Då man häremot invändt, att frågan icke skulle vara provinsiel
och lokal, ber jag att få hemställa, huruvida förhållanden, som endast röra
de i Norrbotten anställde tjenstemännen, icke äro af lokal beskaf¬
fenhet.
Jag för min del skall icke hafva något emot, om Kammaren nu skulle
bifalla förslaget att låta en skrifvelse i ämnet afgå till Kongl. Maj:t; men
jag får förklara, att jag fortfarande är af den åsigt, att motionen icke
befinner sig i det skick, att den bör föranleda till en sådan skrifvelse.
Jag håller nemligen mycket derpå, att Riksdagen icke aflåter några skrif-
velser angående frågor, hvarom Riksdagen icke eger behörig kännedom.
Då detta är förhållandet med nu föreliggande fråga, och då ingen kan
begära, att ett Tillfälligt Utskott skall undersöka förhållandena i Norr¬
botten, tror jag Utskottet haft fullt skäl för sitt Utlåtande i saken.
Herr Ribbing: Utskottet har för sitt afstyrkande anfört tvänne
skäl, hvaraf det ena, att frågan skulle vara af provinsiel och lokal natur
och derför icke tillhöra Riksdagen. Andra paragrafen i landstingsförord-
ningen. af den 21 Mars 1862 säger, hvilka angelägenheter som äro före¬
mål för landstingets verksamhet. Den nämner såsom sådana “som afse
den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling,
anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, helsovård, undervisning,
allmän ordning och säkerhet med mera dylikt, men tillägger efter detta
uppräknande: '‘savidt dessa angelägenheter iclce enligt gällande författ¬
ningar tillhöra offentlig myndighets enihetsåtgärd. “ Jag frågar nu, är det
Konungen eller landstinget, som tillsätter Kronans embetsmän? Jag för¬
modar, att det är Kongl. Maj:t eller annan offentlig myndighet. Det finnes
ju redan bestämmelser, hvarigenom är stadgadt, att presterna i församlin¬
gar, der allmogen endast talar Finska språket, skola kunna tala detta språk.
År det landstinget eller Kongl. Maj:t, som stadgat detta? Jag förmodar
den sednare. Då lärer ock förhållandet vara enahanda, i fall några före¬
skrifter skola gifvas angående qvalifikationerna hos öfrige embetsmän. Det
är icke landstinget, som eger afgöra hvilka qvalifikationer Kongl. Maj:tvid
utnämningar har att afse, utan sådant tillkommer Kongl. Maj:t sjelf att i
Den 13 Mars, f. in.
279
helig form stadga. Den omständigheten, att ett intresse finnes inom en
viss ort, angifver icke detta intresses lokala beskaffenhet, ty om så vore, skulle
deraf följa, att alla intressen är o lokala.
Det andra skälet för Utskottets afstyrkan är, att frågan icke blifvit
tillräckligt utredd. Hvad är det, som är outredt ? År det väl någon som
betviflar eller har sig obekant, att en del af befolkningen i Norrbotten
talar det Finska språket? Men hade detta ock varit för Utskottet obekant,
skulle Utskottet, för att förvissa sig om rätta förhållandet, alls ej behöft
göra några vidlyftiga undersökningar i Norrland — som visserligen af det¬
samma ej kunna begäras — utan det hade helt enkelt genom att vända
sig till Statistiska Byrån härutinnan kunnat erhålla upplysningar.
Det har blifvit anfördt ännu ett skäl för afslag. Den siste talaren
har anmärkt, att motionären icke omtalat, hvilka embetsmän, som hans
förslag omfattar. Naturligen alla embetsmän, som hafva att göra med
denna befolkning. ....
När sålunda Utskottet i sitt Betänkande ansett icke tillräckliga skal
vara anförda för bifall till motionen, får jag deremot saga, att jag till alla
delar instämmer med Herrar Staaff och August Danielsson i de vigtiga
skäl, som tala för bifall till motionen; ty det är ju obarmhertigt och det
kan vara rent af lifsfarligt för patienten, att en läkare icke förstår det
språk som denne talar. Det är likaså, om icke lifsfarligt, likväl af stor
vigt, att domaren skall kunna förstå det språk, som parterna tala. Det
förutsätter åtminstone ganska stor bildning hos en tolk för att kunna
riktigt och säkert framhålla de skäl och grunder, hvarpå en anklagad
stödjer sitt försvar, fatta och rätt återgifva det som talas och svaras an¬
gående en sjuk och hans tillstånd; men om man äfven antager att tolken
alltid eger för behofvet tillräcklig juridisk och medicinsk bildning, så är det
likväl visst och naturligt, att fruktan och misstro skola alstras hos
patienten eller parten, som icke förstår läkaren eller domaren.
När härtill kommer, att här icke fråga är om att skickligt och för¬
sigtigt stilisera en lagparagraf, der man måste väga på orden, utan endast
att besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte som motionären framställt,
så får jag hemställa, att Kammaren behagade, med afslag å Utskottets
Betänkande, bifalla hvad motionären här yrkat. Jag anser. denna
anhållan vara en af de billigaste som en del af Sverige kan göra hos
Riksdagen.
Häri instämde många ledamöter.
Herr Olof Nilsson: För min del vill jag understödja motionärens
förslag, emedan jag anser det rättvist, och yrkar jag af denna anledning
bifall dertill.
Herr Lundström: Det var verkligen förvånande att af Utskottets
ordförande höra uttalas sådana skal för Utskottets Utlåtande; men då
Herr Ribbing redan anfört ganska goda skäl för en motsatt åsigt, vill jag
inskränka mig till att instämma med honom.
Det har blifvit sagdt, att saken är outredd; men Utskottet har icke
kunnat bestrida det faktum, att i Sverige finnas församlingar, i hvilka Finska
280
Oen 13 Mars, f. m.
språket allmänt talas. Detta borde vara tillräckligt för att visa, att eu
förbättring i ifrågavarande hänseende är af största vigt.
Man har vidare sagt, att motionären icke gifvit tillkänna, hvilka
tjensteman irågan galler. Utskottet har således ej lyckats få red^ härpå
SniV m01Tec .?tryckhfn stå nämnde prester, läkare, domare, kro-
ofogdar, häradsskrifvare och länsmän, hvadan denna sak borde för Ut¬
skottet vant temhgen tydlig och klar. ut
När sålunda Utskottet hade dessa begge fakta tydliga för sig borde
de hafva utgjort tillräckliga skäl för Utskottet att tillstyrka motionen
Jag vill^icke besvara Kammaren med något resonnement hvarken med
anledning af det gjorda yttrandet, att ifrågavarande angelägenhet tilE
landstingets verksamhetsområde, ej heller till följd af öfriga mot förslaget
Plda iavandn,ingar’ hvilka af föregående talare blifvit tillräckligt veder-
köda, utan vill jag endast yrka bifall till den föreslagna skrifvelsen till
Kongl. Maj:t och utslag å Utskottets Utlåtande i frågan SJaitV6lSen m
Herr Stråle: Jag ber Kammaren om ursäkt, att jag ännu eu såna
upptrader. Jag skall denna gång börja med hvad jag^ta gången du-
Kotd MaÄ Jag lCU näg0ntlDg emot en skrifvelse f ämnet till
ligt utredd JaS V1SSerIlgen anser fräSai1 dertill icke vara tillräck-
r dag bf äfJT a£ få,tillägga nägra 01’d med anledning af den värde
repiesentantens från Upsala yttrande. Han sköt nemligen betydligt öfver
emPhasis fråga*-, antingen landstinget eller Kongl
Sde huruvida'^faV£Här°m k?r icke fråga vant, utan d?n
gaiiae, nuruvida, itall Riksdagen mgmge till Kongl. Makt nied en skrik¬
ig 1 amnet> Ifongk Maj:t, i det skick frågan befinner sig, dervid skulle
ra-esenStenfTri6' J“g,h" ' TV'”5 icte den Krde re-
K ÄÄteTjena” “^^dningen i hand uppte-
.. JagvlIj nämna, att ett skäl för Utskottets Utlåtande var att niotio
reTräde till visa embete’ te® tala Finska sPräket> skulle hafva fö-
retraue till vissa embeten. Nu har representanten från Upsala visserlrien
“om> huru obarmhertigt man behandlar den finsktalande delen af
Sxi r, 00 ,dr\e eller
aeras språk, men jag tror det vore lika obarmhertigt att tillsätta en ner
ket Jattror frfcan^l%endRst derfT att han kunde tala Finska språ-
et- Jag fror iiågan behofver eu grundligare utredning än den förnär
varande egen, innan Riksdagen bör besluta eu skrifvelse
. , kierr Otterström: Då jag under öfverläggningen i denna Mera
hört att nålra Se^tt ,IJegerillgen Pä statsråds blnken, och då jag
ringen till W InL'VV*8, sä’ att mau skulle kunna lägga Rege-
i ir u j. .fSt’ a,^ lcke den finska befolkningen har tjensteman af he
läten6 a! dl f kT“ Wräket, jag talTgW
ilpiren af hvad illS 1 k“a fram m“l detta påstående,
kk?t «H fåll- ■ x 1 pden Fmska Pressen> icke kunna göra för mig
k 1 K c Eege™Sen i något enda fall icke skulle gjort särdeles och be§
ty gt afseende derpå, om de sökande kunnat tala Finska språket. Jag
Ben 13 Mars, f. m. 281
tror tvärtom, att man från alla myndigheter har att motse ett bemödande
i detta fall.
Nu visar sig af Utskottets betänkande, att till exempel länsmännen
deruppe tala Finska språket. Ja, de tillsättas af Konungens Befallnings¬
hafvande; och jag är öfvertygad derom, att, ifall flere personer söka eu
länsmanstjenst i dessa orter och af dessa en har akademisk bildning och
vederbörligen undergått föreskrifven länsmansexamen, men en annan af de
sökande är mägtig Finska språket, denne sednare erhåller företräde. Så
tror jag äfven det tillgår på hvarje annan embetsväg. Derföre anser jag
äfven denna skrifvelse vara alldeles obehöflig.
En annan fråga vore att bereda studerande vid akademierna från
dessa trakter tillfälle att studera Finska språket och derigenom dana dem
för dessa platser; detta vore kanhända en väg, hvarigenom man komme
till målet,. hvilket jag deremot icke tror kunna uppnås genom den före¬
slagna skrifvelsen.
Herr Staaff: Jag ber blott att få med några ord bemöta den
siste talaren.
Jag har aldrig, såsom den siste talaren påstod, framkastat några före¬
bråelser emot Regeringen, för att densamma icke anställt tjenstemän, som
varit mägtige Finska språket. Jag sade nemligen icke, att Regeringen icke
kunnat förmås att härutinnan vidtaga några mått och steg, utan deremot att
Regeringen icke utan påstötning från Representationen kan fästa afseende
vid den omständigheten, huruvida sökanden är mägtig Finska språket. Re¬
geringen har nemligen att gå efter allmänna befordringslagar, hvilka be¬
stämma den sökandes skicklighet och förtjenst. Om en sökande i meriter är
öfverlägsen sine medsökande, men helt och hållet saknar förmåga att ut¬
trycka sig på Finska språket, är det likväl gifvet, att Regeringen, om den
icke har Representationens uttalade åsigt att stödja sig på, icke kan frångå
de allmänna befordringslagarne. Icke heller har jag sagt, att Finska pres¬
sens förebråelser mot Regeringen varit rättvisa; men om nu ett förslag att
undanrödja olägenheterna blir af Representationen tillbakaskjutet, då måste
jag medgifva, att de, som klaga, få åtminstone skenet af skäl för sin klagan.
Då det hvarken åstadkommer kostnader eller kränker någons rätt att,
på sätt som föreslagits, aflåta en skrifvelse i frågan till Kongl. Maj:t, får
jag sålunda anhålla om Kammarens bifall till denna skrifvelse.
Öfverläggningen var slutad. De särskilda yrkanden, som förekommit,
blefvo af Herr dalmannen upptagna samt propositioner derå framställda.
Herr Talmannen förklarade sig hafva funnit ja vara öfvervägande för de¬
ras mening, som, med .afslag. å Utskottets hemställan, önskade aflåtandet
av en ..sådan underdånig skrifvelse, som Herr Grape nu föreslagit. I öf-
verenstämmelse med detta förklarande, som med klubbslag befästades,
hade alltså Kammaren fattat sitt beslut, hvilket jemlikt 63 § B mom.
Riksdags-ordningen, skulle genom utdrag af protokollet Medkammaren
delgifvas.
§ 5.
TT föredragning af Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts
Utlåtande ko 8 (i samlingen N:o 16) angående Herr C, F. Bidder stads
282
.Den 13 Mars, f". m.
motion, N:o 298, om tillägg i gällande post-taxa angående postförvaltares
arfvode för tidningars försändande, uppstod öfverläggning och yttrade:
Herr Carl Anders Larsson: Då motionären, såsom frånvarande,
icke är i tillfälle att sjelf försvara sitt förslag, ber jag att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att Utskottet tyckes icke hafva fattat, hvad motio¬
nären velat framställa. Utskottet har väl relaterat, huru det tillgår med
postförvaltares arfvoden för tidningars försändande i allmänhet; men mo¬
tionären har velat förekomma det missbruk, att, då en tidning inlemnas
på ett postkontor för att komma prenumerant inom postkontorets distrikt
tillgodo, postförvaltare för detta besvär tager hela arfvodet, då han der¬
emot, i fall tidningen skulle genom hans försorg försändas öfver annat
postkontor, icke har rätt till mera än halfva arfvodet. Då detta förhål¬
lande icke synes hafva kommit under Utskottets pröfning, yrkar jag, att
betänkandet måtte till Utskottet återremitteras.
Herr Stråle: Motionären har sagt, att genom oriktig tolkning af
Generalpoststyrelsens cirkulär de olägenheter uppkommit, som motionären
velat afhjelpa. Men då motionären sålunda medgifvit, att frågan uteslu¬
tande gäller en tolkning af Generalpoststyrelsens cirkulär, har Utskottet
svarat, att Generalpoststyrelsen sjelf borde tillse, att af den utfärdade
cirkulär tolkas såsom Generalpoststyrelsen anser dem höra tolkas, och att,
om något missbruk egt rum, Generalpoststyrelsen sjelf vore rätta myndig¬
heten att afhjelpa detta, men att saken ingalunda tillhörde Riksdagen.
Utskottet har sålunda ingalunda förbisett, hvad motionen gällde, utan der¬
emot af de skäl, jag anfört, ansett frågan icke tillhöra Riksdagen.
Herr Carl Anders Larsson: Så vidt Utskottet citerat General¬
poststyrelsens ifrågavarande cirkulär riktigt, innehåller detsamma:
“Att för tidning som utkommer sex eller flera gånger i veckan er¬
lägges för år räknadt R:dr Runt 3; för tidning som utgifves 5 gånger
Rall' 2: 50; d:o d:o 4 gånger Rall- 2; d:o d:o 3 gånger R:dr 1: 50;
d:o d:o 2 gånger 1 R:dr samt för tidning eller tidskrift, som utgifves en
gång i veckan eller mindre ofta. 50 öre. Dessa afgifter, hvilka vid prenu¬
meration för kortare tid minskas i förhållande härtill, skola, såsom hit¬
tills, tillfalla postförvaltare å afsändnings- och utlemningsstället, till lika
fördelning emellan dessa. “
Häraf följer, att för en tidning, som utgifves i en stad och har pre¬
numerant i en annan stad, ofvannämnda arfvode skall erläggas; men der¬
emot innehåller cirkuläret icke någonting med afseende å det fall, att tid¬
ningens prenumerant finnes i samma stad, der tidningen tryckes, och det
är just härutinnan motionären velat åstadkomma rättelse, så att postför¬
valtaren för detta besvär icke skulle få rättighet till mera än hälften af
de i cirkuläret stadgade afgifter. Det finnes sålunda med afseende å de
af motionären påpekade fall icke några föreskrifter, enär icke det citerade
cirkuläret är derpå tillämpligt. Derföre får jag anhålla om återremiss.
Herr Stråle: Jag hemställer till den värde talaren sjelf så väl som
till Kammarens öfriga ledamöter, om Riksdagen numera icke blott skall
Den 13 Mars, f. m.
283
lagstifta utan äfven ingå i tolkning af embetsverkens alla cirkulär. Jag
tror icke detta böra komma i fråga, åtminstone icke förrän det visat sig^
att en förändring af missbruk icke egt rum, oaktadt derom bos embets-
verket framställd begäran.
Här är ju fråga, om, vid det förhållande att tidningen på första post¬
kontoret afkemtas eller försändes i lösväska, postförvaltare bör ega rätt
till hela eller halfva arfvodet, och jag hemställer, huruvida, då endast fråga
är om tolkning af ett utfärdadt cirkulär, detta bör vara föremål för
Riksdagens pröfning.
Herr Carl Anders Larsson: Vore det här fråga om tolk¬
ning af någon föreskrift i cirkuläret, hade den siste talaren rätt i
sin åsigt att frågan icke bör tillkomma Riksdagen; men då här är
fråga om tillägg af en föreskrift, som icke förut finnes i detta
cirkulär, nemligen med afseende på de tidningar som endast behand¬
las af ett postkontor, tror jag detta är ett helt och hållet nytt
ämne, som icke blifvit af Utskottet pröfvadt, hvarföre jag fortfarande yr¬
kar återremiss.
Efter afgifvandet af dessa yttranden blef Utlåtandet bifallet.
§ 6.
Föredrogos Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts Utlåtanden:
N:o 9 (i samlingen N:o 17), angående Herr Per Erikssons motion,
N:o 231, om ändring uti 20 § af Instruktionen för cheferne vid flottans
båtsmans-kompanier den 17 November 1818.
Bifölls.
N:o 10 (i samlingen N:o 18), i anledning af väckt motion om ändring
i Kongl. Instruktionen för landshöfdingarne i rikets län och de vid läns¬
styrelserna anställde tjensteman af den 10 November 1855.
Herr Chenon: Då jag tycker mig känna i luften, att motionen i
sin nuvarande form icke har någon framgång inom Kammaren, vill jag nu
icke framställa något yrkande, men jag ber att få förbehålla mig rättighe¬
ten att framdeles i förändrad form få inkomma med densamma.
Vidare anfördes icke. Utlåtandet bifölls.
§ 7.
Föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5, i anledning af väckt för¬
slag om ändring af lagens stadgande angående löftesmäns betalningsskyl¬
dighet för ingången borgen.
Herr Bjerkander: Sedan Första Kammaren redan bifallit Ut¬
skottets betänkande, anser jag det vara ändamålslöst att nu framställa
något yrkande i denna fråga; men jag kan dock icke underlåta att ut¬
tala min förundran i anledning af Utskottets yttrande, att det svårligen
284
Den 13 Mars, f. m.
kunnat finna, hvad meningen är med mitt förslag, att borgen skall för¬
nyas hvarje år. Meningen tyckes i sanning vara så tydligt uttalad, att
den bort kunna af Utskottet förstås. Hela motionen visar nemligen, att
meningen är, det den nuvarande preskriptionstiden af 10 år skulle för¬
kortas till 1 år. Vid sistlidne riksdag väcktes af en annan ledamot en
motion i ungefär samma syfte, som då afslogs, och det förundrar mig der¬
före icke, att Utskottet äfven denna gång varit af samma åsigt. Jag vill
nu uppläsa de §§ i Kongl. Förordningen den 4 Mars 1862, hvarpå försla¬
get hänsyftar. Första § i denna förordning säger: “hvar, som har for¬
dran hos annan i penningar eller hvad det är, skall den genom stämning
eller lagsökning eller eljest skriftligen eller muntligen hos gäldenären
kräfva inom 10 år från den dag, då skuldebref eller annan handling,
hvarå fordran grundad är, gafs eller fordringen annorledes] tillkom. “
Vidare lyder 2 §: “Försummar borgenär att fordran bevaka, efter hvad i
1 § skils; hafve sin talan emot gäldenären förlorat;“ och slutligen heter
det i 18 §: “Hvad om gäldenär i denna Förordning säges gäller äfven
om löftesman i allt hvad deraf å honom lämpas kan.“ Syftemålet med
denna motion var, hvad som äfven i motiven finnes anfördt, att i någon
mån söka förekomma de olyckor som borgenssystemet medför, och hvar¬
på vi nu för tiden hafva så många sorgliga exempel. Blefve tiden förkor¬
tad, så skulle utan tvifvel mycket vara vunnet för detta ändamål, ty bor-
gesmannen glömmer ofta bort sin ingångna förbindelse, till dess att en lag¬
sökning påminner honom derom, då det är för sent. Emellertid får jag
för närvarande låta bero vid det besked Utskottet lemnat. Jag är sä¬
ker derom, att motioner i detta syfte skola äfven vid kommande riksda¬
gar väckas, och hoppas att dessa skola vinna bättre framgång.
Efter detta yttrande bifölls Utlåtandet.
§ B.
Härefter skedde föredragning af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6, i
anledning af väckt förslag att alla skuldebref, för att vara utsökningsgilda,
skola uppvisas för vederbörande kommunalstyrelse på landet eller stads-
fullmägtige i stad; och lemnades,ordet till
Herr B jer k ander: Syftemålet med denna motion var, såsom i mo¬
tiven finnes anfördt att i någon mån bättre än för närvarande kunna
kontrollera inkomsten af räntebärande kapital. Mitt förslag har icke
synts Utskottet antagligt, och derom är mindre att säga, ty frågan är
ännu alltför ny, men deremot nödgas jag göra några anmärkningar emot
Utskottets motivering.
Hvad nu först de 12 skuldsedlarne angår som icke skulle bevisa nå¬
gon kapitaltillgång alls, så vill jag blott erinra derom, att det alltid komme
att ligga i hvarje fordringsegares eget intresse, å ena sidan att icke skyldra
med större kapital än han verkligen eger, men också å andra sidan att all¬
tid hafva sina skuldsedlar utsökningsbara, hvadan häruti skulle ligga den
säkraste kontroll öfver tillförlitligheten af den föreskrifna journalen.
Den 13 Mars, f. m.
285
Utskottet anser att de med efterlefnaden af en sådan lag förknip¬
pade mångfaldiga olägenheter och densammas skadligt hämmande inver¬
kan på ailärslifvet äro tillräckliga anledningar till afslag å motionen; men
om man jemför detta enkla förslag med de föreskrifter som nu finnas uti
instruktionen för taxeringsförrättningarne, så skall man snart inse, att
dessa sednare äro långt mera invecklade och ledande till mångfaldiga obe¬
hag, derigenom att de föreskrifva verkligen inqvisitoriska åtgärder och
tillåta främmande personer att intränga i familjelifvet, utan att dock
kunna medföra någon säker beräkning af kapitalistens beskattningsbara
tillgångar i räntebärande kapital, och att det således måste bero på hans
egna uppgifter, och huru pass tillförlitliga dessa i de flesta fall kunna
vara, är icke svårt att inse.
Utskottet anför åtskilliga exempel till stöd för sitt påstående, att för¬
slaget icke skulle leda till det åsyftade målet utan tvärtom till hvarje¬
handa följder, dem motionären icke skulle hafva anat. Återstår att se
till huru härmed förhåller sig.
Det första exemplet består deruti, att om någon innehar annans me¬
del med skyldighet att derför erlägga ränta, utan att dock hafva uthän-
digat något skuldebref derå, och utlånar dessa medel emot skuldförbin¬
delse, så skulle detta icke bevisa att han eger kapital. Utskottet har här
tydligt åsyftat en förmyndare; en sådan utgifver väl icke några skuldsed¬
lar till sin myndling, men deremot är han skyldig att hvarje år uppgöra
räkning, och denna visar huru stort belopp han innehar, hvilket således
är förmyndarens skuld, som enligt instruktionen för taxeringsförrätt¬
ningarne måste afdragas från fordringarne innan beskattning får ske; detta
har Utskottet tydligen förbisett, men det är icke desto mindre ett obestrid¬
ligt faktum.
Det andra exemplet framställer en innehafvare af en förbindelse, som
han fått sig anförtrodd såsom hypotek eller dylikt, men icke eger någon
derpå grundad fordran. Jag behöfver i detta fall blott erinra derom, att
en skuldsedel alltid måste vara till någon person utställd och, i hvilkens
hand den än är, representerar ett kapital, som måste beskattas.
Det tredje exemplet framställer en köpman, som i liqvid för sina va¬
ror tager skuldsedlar i stället för penningar, hvilka Utskottet vill kalla
rörelsekapital och såsom sådant frikalla från beskattning. För min del
kan jag icke se någon skilnad emellan de skuldsedlar, som en köpman
emottager för sina varor, och dem en landtbrukare, fabriksidkare, handt¬
verkare, fastighetsegare eller hvilken det vara må emottager i stället för
kontanta penningar; man kan kalla det ena rörelsekapital lika väl som det
andra, men kapital är det i alla händelser, detta kan väl icke bestridas,
och såsom sådant måste det äfven beskattas.
Det fjerde exemplet framställer en kapitalist, som utlemnar sina kon¬
tanta penningar emot andra fordringsbevis än skuldsedlar, t. ex. ränte¬
bärande obligationer, insättningsbevis från bankinrättning, vexlar m. m.
Det må väl frågas, om icke allt detta är skuldsedlar om än under olika be¬
nämningar, och om icke såsom sådane dessa enligt författningen böra be¬
skattas, då alla ehuru på olika sätt representera kapital ?
Hvad Utskottet ordar derom, att förslaget icke skulle innehålla någon
föreskrift om anmälan af skeende förändringar med de i journalen införda
286
Den 13 Mars, f. m.
skuldsedlarne, så är det väl sannt, att sådant icke är med tydliga ord
omnämndt, men [det är i alla fall så klart, att en skuldsedel, en gång in¬
förd, icke kan stå der i evighet, utan måste kunna förändras eller dödas
då omständigheterna dertill föranleda, att derom icke borde uppstå någon
tvekan; och aldrarflinst borde detta hafva utgjort något giltigt skäl för
förkastande af hela förslaget.
Slutligen har Utskottet anmärkt i afseende på de föreslagna böterna
för uraktlåtenhet att uppvisa skuldsedlarne, att, då ingen tid funnes be¬
stämd för uppvisandet, så skulle detta stadgande icke kunna vinna til¬
lämpning, då det vore öfverlemnadt åt fordringsegarens godtfinnande.
Härpå svaras: att tillämpning kan ske af andra personer, sedan fordrings-
egaren icke vidare har skuldsedlarne i sina händer, t. ex. af en gäldenär
sedan han inlöst sin skuldsedel, en utredningsman i ett sterbhus et-c., och
att stadgandet således icke är så alldeles utan betydelse, som Utskottet, i
sin ifver att nedgöra motionen, måhända nog obetänkt antagit. Jag tror
mig nu hafva tillräckligt vederlagt Utskottets temligen underhaltiga in¬
vändningar och kan dermed sluta, helst yttranderätten tyckes vara mig
beröfvad, i strid mot grundlagens bud; så mycket anmärkningsvärdare
som det gäller ett försvar mot missledande framställningar från ett Ut¬
skott. Jag gör icke något yrkande, helst Första Kammaren redan bi¬
fallit Betänkandet.
Vidare anfördes icke och Utlåtandet bifölls.
§ 9-
Förekom i ordningen Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7 i anledning af
väckt motion om förmånsrätt för kommunalutskylder.
Herr August Danielsson: Då jag på uppdrag af mina kommit-
tenter väckt förevarande motion, får jag anhålla att få till protokollet
anföra några anmärkningar öfver det sätt, hvarpå densamma blifvit af
Utskottet upptagen.
Det kan väl synas, som om kommunalutskylderna, då de drabba en
hvar i synnerhet och alla i allmänhet, äfven borde, der de från en eller
flere kommunens medlemmar icke utgå, utdebiteras på och gäldas af kom¬
munens öfrige medborgare. Men i många kommuner finnas enskilde med¬
lemmar och bolag, som genom öfvervägande röstetal kunna i många fall
besluta utgifter, äfven i enskildt intresse. De måste då af en hvar gäldas;
men om en sådan person eller ett sådant bolag gör cession, måste de
öfrige medlemmarne i kommunen gälda äfven denna andel i utskylderna.
Ett exempel härpå föreligger inom den kommun jag tillhör. Ett bolag,
som med sin röst bestämt kommunen för en betydande utgift, har gjort
cession: icke mindre än 2,000 å 3,000 R:drs tillökad kommunalafgift
hafva kommunens öfriga medlemmar derigenom fått vidkännas.
Det är ej första gången, en motion i detta syfte förekommit. Vid
1865—1866 års riksdag väcktes en dylik; det är att hoppas, att den
tryckning, som genom upprepande af förslaget i samma syfte på Riksdagen
Den 13 Mars, f. m.
287
kan ega runa, slutligen skall föranleda till bifall. Jag vill emellertid ej
för närvarande yrka ändring i Utskottets förslag, utan endast uttrycka
den åsigt, som är kos mig äfvensom inom min kommun rådande, att
kommunalutskylder böra utgå med förmånsrätt, en åsigt som — jag är
derom öfvertygad — förr eller sednare skall göra sig gällande.
Herr Bov in: Då motionären ej framställt något yrkande, skulle
det måhända synas öfverflödigt att uppträda; och jag har ock blifvit upp¬
fordrad att begära ordet egentligen derföre, att jag ej kan dela motionä¬
rens förhoppning, att den i motionen framställda grundsatsen någonsin kom¬
mer att vinna framgång. Lagstiftningen i fråga om förmånsrätt går nem¬
ligen som bekant i en alldeles motsatt riktning, syftande att alltmera
inskränka denna och slutligen komma derhän, att ingen annan förmåns¬
rätt gifves, än den som tillika är en verklig sakrätt.
I öfrigt kan jag ej finna annat, än att billigheten bjuder, att kommu¬
nerna icke skola ega bättre rätt än de enskilda fordringsegarne, hvilka i
de flesta fall hafva svårare att bära förlusterna vid en cession.
Jag hemställer om bifall till Utskottets Betänkande.
Herr August Danielsson: Emot den siste talaren vill jag endast
framhålla, att om det må vara sannt, att kommunerna möjligen kunna
bära en förlust lättare än en enskild person, så måste man derföre ej för¬
bise, att enskilde personer i detta fall lättare kunna värja sig för förlusten
än kommunerna. Dessa sednare måste ovilkorligen erlägga beslutade ut¬
gifter, och om någon kommunens medlem icke fullgör sin skyldighet här¬
utinnan, står det icke i kommunens magt att värja sig härför; men den
enskilde har sig sjelf att tacka för förlusten, då han frivilligt ingått i
affärsförbindelser, dem det endast berott på honom sjelf att undvika.
Öfverläggningen var slutad och Utskottets hemställan bifölls.
§ 10.
Föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8, i anledning af väckt mo¬
tion om ändring i sättet för verkställighet af domar och utslag i skuld-
fordringsmål.
Herr Jöns Pehr sson: Det är förmodligen gammal praxis, att, då
man fått en motion utslagen, man skall beledsaga dess hädanfärd med
några ord; och jag vill så mycket mindre afvika derifrån, som jag anser
den förevarande frågan af ganska stor betydelse för det fattiga folket
på landet. Det är bekant, att länsmännen på sina resor för uttagande
af 5 till 10 R:dr kunna kosta gäldenären ytterligare 50 till 60 Rall- i
ersättning för skjuts och traktamente; och det är tydligt, hvilken fördel
för den fattige det skulle vara, om någon ändring i det af mig föreslagna
syftet härutinnan vidtages. Nu säger man visserligen, att svårigheter möta,
för att få passande personer att åtaga sig detta besvär. Det må vara
sannt på ett eller annat ställe; men jag tror likväl, att dessa svårigheter
288
Den 13 Mars, e. m.
ej äro oöfvervinnerliga. Inom hvarje kommun finnes organist eller kloc¬
kare, som för närvarande hafva föga att bestyra; jag är öfvertygad, att
de tacksamt skulle emottaga detta bestyr, jemte den lilla inkomst som
dermed kunde vara förenad. Detta borde så mycket lättare kunna gå
för sig, som här uppenbart ej är fråga om försäljning af fastigheter, hvil¬
ken såsom förr, borde tillhöra kronofogden, utan endast af lösören, hvil¬
ken försäljning nu ofta uppdrages åt fjerdingsmännen.
Emellertid har jag ingen utsigt att nu vinna framgång. Så länge
Riksdagen är sammansatt på det sätt, som den nu är det, kan ett sådant
förslag som detta icke ega synnerliga utsigter. Jag ämnar dock taga mig
friheten äfven i denna fråga besvära med votering för att tillse, huru
stora sympatier förslaget kan påräkna; yrkande jag alltså afslag till Ut¬
skottets Utlåtande och bifall till motionen.
Herr Anders Jonsson: För min del anser jag befattningen med
exsekutiva ärenden icke lämpligen böra på kommunalstyrelserna öfverflyt-
tas; hvarföre jag hemställer om bifall till Utlåtandet.
Herr Carl Ifvarsson: Jag anser ifrågavarande förslag innefatta
en framtidstanke, väl värd att taga vara på; men för närvarande kan jag
icke finna detsamma lämpligt; och jag hemställer derföre till motionären,
att han icke vill besvära Kammaren med votering. Jag yrkar bifall till
Betänkandet.
Efter det öfverläggningen förklarats slutad, bifölls Utskottets hem¬
ställan.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. 3 e. m., men sammanträdde ånyo
Kl. 6 e. in.
§ 11-
Till behandling företogs Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts
Utlåtande N:o 2 (i samlingen N:o 19), i anledning af Herr Ola Jönssons
förslag om tillsättande af en komité för undersökning af eganderätts-
förhållanden inom landskapet Skåne.
Herr Ola Jönsson: Herr Talman! Mine Herrar! Jag anser mig
skyldig att till en början hembära Utskottet min tacksamhet för den upp¬
märksamhet det egnat min motion, som gifvit anledning till detta vidlyf¬
tiga Utlåtande å icke mindre än 32 sidor. Det är tydligt att, om jag
inläte mig i en utförligare granskning af detsamma, jag skulle dermed
taga flere timmar af Kammarens dyrbara tid i anspråk. Jag vill ej göra
mig skyldig till en så oefterrättlig handling, utan vara så kort som möjligt.
Min afsigt är endast att beröra några punkter, i hvilka jag anser Utskot¬
tets uttalade satser icke fullt hållbara.
Utskottet
Den 13 Mars, e. m. 289
Utskottet har till en början velat visa det oriktiga i mitt påstående
“att frälsebönderna i Skåne inlåtit sig i tvist med dem, af hvilka de ar¬
renderat Jorden, om eganderätten till densamma11. Det är naturligt att
jurister icke anse något annat såsom tvistigt än det, som förekommer inför
la,ga domstol, men då Utskottet sjelft medgifver, att en stor del af dessa
bönder sökt hos Kongl. Maj:t få skattemannarätt till sina hemman, så
synes det äfven medgifva, att dessa bönder inlåtit sig i tvist med jord-
egarne. Man kan väl icke bestrida, att då en person begär att få egande-
rjtt till något som en annan besitter, detta bör betraktas såsom en tvist
dem emellan. Utskottets vidlyftiga resonnemang om den begreppsförvirring
m. in., som dessa bönder lagt i dagen, är ganska opåkallad, ehuru det är
tydligt, att bönderna icke gått till väga såsom sig bort. Jag bar aldrig
velat taga deras försvar, tvertom yttrade jag vid remissen af motionen, att
de gått en väg, som de icke bort beträda.
Utskottet säger å tredje sidan af sitt Utlåtande: “Ansökning att
varda antagen till kronoåbo å ett hemman innebär den nödvändiga förut¬
sättning, att samma hemman ostridigt är af krononatur och derjemte ett
sådant kronohemman, att det, enligt gällande författningar, kan till bruk
och nyttjande öfverlemnas åt åbo. Är förhållandet verkligen sådant, så
finnes det, ock anmärkt i jordeboken.- Visserligen sannt, men det har
händt att jordeboken någon gång varit felaktig. Det har händt förut och
skulle kunna tänkas ännu. Vidare, å samma sida: “Krono och frälse äro
hvarandra lika mycket motsatta begrepp, som svart och hvitt. Hvad som
är krono kan ej vara frälse och hvad som är frälse kan ej vara krono.11
Ja, det anser också jag temligen tydligt och tror mig förstå det utan
särskild, fingervisning, men det kan bända, att hvad som är krono kan std
såsom ,frälse och att hvad som är frälse kan std såsom krono antecknadt.
På följande,,sida finner jag endast omsägningar af samma sak, hvarföre
de kunna förbigås. Men sedan talar Utskottet om nämnde bönders egande-
rätt samt påstår, att jag ej haft skäl för mitt antagande: “att om arren¬
degifvarne icke hafva eganderätt till ifrågavarande hemman och lägenheter,
i <le flesta fallen Kronan lärer vara den som har den.“ Jag påstår detta’
fortfarande, att om arrendegifvarne ej hafva eganderätt till dessa hemman,
det måste,,i de flesta fallen vara Kronan som har den, ty äro hemmanen
ej skatteköpta, är det väl Kronan som eger försälja dem till skatte, och
således måste väl Kronan vara egare till dem. Det är fullkomligt sannt,
att om bönderna började skatteköpa sina hemman, detta icke kunde be-
rättiga arrendegifvarne att köra ut dem, men då de varit oförmögna att
fullgöra sina förbindelser, så har just denna deras begäran påskyndat deras
vräkning, emedan de i annat fall möjligen kunnat påräkna något medlidande.
A sjette sidan yttras: “Under den medgifna förutsättning att arrende-
gi tv ar nes eganderätt till de af dem bortlegda hemman icke är säkrare be¬
fästad, än att den kan lagligen frånvinnas dem, måste man göra sig den
frågan: af hvem kan eganderätten återvinnas? Svaret: “i de flesta fäll af
Kronan11, innebär ett annat: “i några fall, de första, af andra än Kronan».
Här har Utskottet väl erkänt, att andra än Kronan kunna vara besittare,
men icke, bestridt att icke Kronan äfven kan hafva eganderätt, när icke
arrendegifvarne hafva den. Vidare heter det: “Dervid möter genast den
Rikta. Bot. 1869. 2 Afl. 2 Band. 19
290
Den 18 Mara, e. m.
frågan, om det vore principielt riktigt, om det vore förenligt med den
oväld, som hos nationalrepresentationen måste förutsättas, att förorda till¬
sättandet af en komité, hvars uppgift blefve att genom förberedande un¬
dersökning och utredning förskaffa en del medborgare medel att styrka
och utföra sin talan mot en annan del. Utskottet kan för sin del icke
annorlunda än nekande besvara denna fråga.1* Skulle det kunna anses
oriktigt månne, att Staten förhjelpte den lidande till hans rätt, om denne
sjelf vore oförmögen att genom lag skaffa sig den? Jag tror icke det vore
för mycket att Staten genom någon åtgärd komme dessa bönder till hjelp
i en sak så vigtig som deras eganderätt till jorden.
På sjunde sidan yttrar Utskottet:--“Men icke ens i detta fall
låter ett ingripande från Representationens sida i de enskilda förhållan¬
dena försvara sig.“ Det är icke fråga om ingripande, utan endast om
undersökning huruvida Kronan har någon rätt i detta fall. Det är enligt
min åsigt en sak, som är väl värd att undersökas.
På åttonde sidan läsa vi: “Hvartill skulle det under sådana förhållan¬
den tjena att få tillsatt en komité, hvarför kostnaderna, Utskottet är
derom lifligt öfvertygadt, skulle vida öfverstiga de fördelar, komitéen
kunde bereda Kronan. “ Detta är naturligtvis egnadt att göra effekt, ty
genom att tala om stora kostnader, som dermed vore förenade, bör man
ju kunna afskräcka många som eljest vore intresserade för undersökningen.
Men jag anser icke kostnaden så stor, att den ej bör anses ersatt genom
komitéens åtgärder eller deraf följande resultat. Längre ned på samma
sida heter det: “Flera upptäckter af dylik art skulle möjligen en komité
af föreslagen beskaffenhet kunna göra, till ringa nytta för Kronan, men
till skada och stort obehag för en eller annan förment kronoskattebonde. “
Detta kan man antaga vara yttrad t, såsom ordspråket säger; “för att
skrämma bönder.“ Jag anser icke så farligt för dessa bönder, om en
undersökning af förhållandena i Skåne skulle komma till stånd, ty ingen
skattebonde har väl fått eganderätt till sitt hemman utan åtkomsthand¬
lingar. Men så torde icke förhållandet vara med åtskilliga andra perso¬
ner. Jag tror mig icke gå grannlagenheten för nära, då jag nämner, att
jag sett lagfartsprotokoll från mer än eu häradsrätt i Skåne, deri såsom
åtkomsthandling blott omförmälts, såsom det deri heter, en bevittnad skrift
jemte en jordebok, och på grund häraf erhöll köparen uppbud och fasta
på stora gods, hvilket bevisar, att man icke i alla fall så strängt tilläm¬
par lagens föreskrift om lagfart, hvilket blifver så mycket tydligare, då
man besinnar, att denna jordebok icke är en sådan som hos myndighe¬
terna förvaras, utan en sådan som finnes för enskild räkning på hvarje
större gods.
Utskottet ” yttrar på sidan 9: “Stiftarne af vår grundlag hafva också
sökt att i sin mån förebygga Riksdagens ingripande i rättsförhållanden,
hvilka angå enskilda medborgare eller korporationer, genom stadgandet i
90 § Regeringsformen, hvars för alla väl kända innehåll här endast be-
höfver åberopas, ej återgifvas." Det förvånar mig verkligen, att Utskottet
velat åberopa denna 90 § i Regeringsformen. Jag tror att hvar och en
som opartiskt tyder denna paragraf, icke skall finna hinder för hvad jag
föreslagit. Här är icke fråga om ingrepp i enskilda rättsförhållanden,
utan endast om undersökning, hvem som har besittningsrätt till egen-
Den 13 Mara, e, m, 291
clomen. Kan denna paragraf lägga hinder för sådan åtgärd? Det kan
jag icke finna.
På samma sida finna vi vidare: “Mot gällande lagar, både grundlag
och rättegångsordning, anser Utskottet strida, att enskilde medborgare
skulle nödgas underkasta sig, att deras dittills obestridda och faktiskt ut-
öfvade eganderätt granskades och bedömdes af en på grund af statsmag-
ternas^ beslut tillsatt utomordentlig komité." Har det då verkligen kom¬
mit så _ långt i vårt land, att man skulle frukta att underkasta sig en
granskning angående eganderätten till sin jord? Den, som har sin sak klar,
hai intet att frukta, och för den som icke har det bör det vara en vinst
att få den utredd, då, i de flesta fall, den som är innehafvare äfven
skall blifva berättigad att skatteköpa, så framt icke sådan åtgärd redan
förut vore träffad.
Utskottet säger vidare i en särdeles lång strof å sidan 10, att, om
frälsebönderna blefve besvikne i sina länge närda förhoppningar om för¬
delar, som borde dem tillskyndas genom en sådan undersökning, skulle
den epidemi, som redan gripit omkring sig, kunna blifva af oberäkneliga
följder, samt att en sådan åtgärd icke vore egnad att lugna sinnena,
isynnerhet icke frälseböndernas. Jag tog mig vid remissen friheten att
säga, att just en sådan åtgärd skulle lugna dem. Och det har besan¬
nats. Motionen har just haft i detta fall ganska god verkan. Man har
icke sedan försport någon orolighet, utan bönderna hafva återgått till
sina skyldigheter, och något motstånd har icke egt rum, icke ens vid
häktningen af Tullberg och hans biträden. Emellertid torde det tillåtas'
mig upplysa om hvad bönderna sjelfva säga. Jag har erhållit en skrift
af följande innehåll:
“Af diskussionen i Andra Kammaren med anledning af Eder motion
om nedsättande af en komité för att utreda frågan, om hvilka fasta
egendomar jemte andra förmåner och rättigheter, som i Skåne blifvit Kro¬
nan på det sätt afhända, att Kronan dertill har återvinningsrätt, hafva
vi med förundran och bedröfvelse förnummit, att flere representanter i
Andra Kammaren hysa den åsigt, att ifrågavarande motion är egnad att
underblåsa oroligheterna vid frälsegodsen.
Denna uppfattning är grundfalsk.
Yi begära, vi bönfalla, att en sådan komité må nedsättas.
Med tacksamhet och förtröstan vilja vi lemna vår sak i redlige, upp¬
lyste och opartiske mäns händer. Vi hafva måhända felat genom vår vägran
att uppfylla våra förbindelser till frälsemännen. Men må man icke döma
oss för hårdt. De flesta af oss äro alldeles utfattige. Yi måste köpa
sparmål både till utsäde och bröd, vi arbeta träget, vi underkasta oss de
strängaste försakelser, men likväl måste vi slutligen jemte våra familjer
gripa till tiggarstafven.
De kontrakt vi nödgats underkasta oss äro tillräckliga vittnesbörd
om vår usla ställning.
Det är dels okunnighet, dels förtviflan som drifvit oss till de steg
vi tagit.“
Under denna skrift finnas öfver 250 namn. Att åboarne hafva full
mening med den är utan tvifvel, och jag är fullt öfvertygad att, om den
komité jag föreslagit kommer till stånd, så skall ingen enda klaga,
äfven om han intet hade att vinna derigenom.
292
Den 18 Mars, e. m.
På sidan 11 finna vi följande uttryck: “Utskottet erkänner villigt
det vara ett eftersträfvansvärdt mål, att eganderätten till landets jord be¬
tryggas och tvister derom förebyggas. Sådant fordrar rättvisan, hvars
röst i detta afseende ljuder högre och starkare, än den hvarmed den
“goda ordningen i allmänhet*4 förmår tala.44 Således erkänner då Utskot¬
tet, att det vore ett önskvärdt mål och öfverensstämmande med den goda
ordningen i allmänhet, att eganderätten till landets jord betryggades och
att tvister derom förebyggdes. Utskottet säger, att “sådant fordrar rätt¬
visan44, och det är ej heller annat jag vill. Jag fordrar rättvisa, och
det kan icke antagas att en komité skulle öfverskrida rättvisans
gränser. Sedan har Utskottet talat om, att jag i motiverna till motionen
uppenbarligen afsett eganderätten till all landets jord, då deremot för¬
slaget endast gått ut på undersökning af egauderättsförhållandena i Skåne.
Det ligger ingen inkonseqvens deruti, ty om man sett förhållandena i
Skåne och gjort sig säkert underättad huru de äro der, så skall man
derigenom ingalunda vara urståndsatt att göra så äfven i andra delar af
riket utan snarare måhända tvärtom. Så t. ex. tror jag mig veta, att
Konung Gustaf III skänkt bort ett helt gods icke långt härifrån, ge¬
nom en handling hvartill han icke var fullt berättigad, och måhända gif-
vas flera dylika fall. Men om sådana är nu icke fråga, ehuru de möj¬
ligen i framtiden kunna komma å bane.
Utskottet afslutar nu sin granskning af motiveringen för förslaget,
men anser sig böra fästa uppmärksamhet på eu fråga: “Huru, i händelse
den föreslagna komitéen komme till stånd, Riksdagen, sedan de genom
komitéen åstadkomna upplysningar i ämnet blifvit Riksdagen meddelade,
kunde och borde förfara.44 Här kommer Utskottet med en mängd orim¬
ligheter och säger sig icke veta huru man borde gå till väga i sådant fall.
Jag anser det mycket lätt, ty om genom undersökningen komme i dagen
att intet vidare vore att göra, så skulle Riksdagen ej heller vidtaga nå¬
gon åtgärd, men om undersökningen deremot skulle gifva vid handen,
att Kronan har rättigheter, som nu icke erkännas såsom Kronans, så
vore Riksdagen oförhindrad att hos Kong! Maj:t anhålla om vidtagande
af de åtgärder, som af förhållandena kunde föranledas. Utskottet säger
här bland annat: “Ett tredje fall, det betänkligaste och vådligaste af
alla, vore slutligen, att Kammaren, i likhet med hvad som skedde vid fri¬
hetstidens riksdagar, företoge sig att med ledning af komitéens förutgå¬
ende arbete sjelf skipa lag och rätt etc.44 Utskottet talar om ett för¬
hållande i Skåne, der en säteriegare fick rättighet att skatteköpa sina un¬
derlydande hemman etc. Sedan väcktes fråga vid Riksdagen huruvida
icke liemmansåboarne varit mera berättigade till att skatteköpa samma
hemman. Rikets Ständer afgjorde frågan första gången till förmån för
säteriegaren, men sedan väcktes frågan ånyo af skattebönderna och
“denna gång44 säger Utskottet, “med bättre utsigt till framgång.44 Det
förhåller sig likväl icke alldeles så, som Utskottet påstår, att bönderne
gjorde anhållan vid Riksdagen om att få skatteköpa sina åboende hem¬
man. De gingo nemligen endast in till Riksdagen för att få utredt, hvilka
skyldigheter de hade till den säteriegare, som fått skatteköpa hemmanen.
Rikets Ständer funno till följd häraf nödigt att företaga frågan till ny
pröfning samt ansågo dervid böndernes klagan så berättigad, att Ständerna
Den 13 Mars, e. m.
2! 13
hos Kongl. Maj:t anhÖllo att skattebref genast måtte till nämnda bönder
utfärdas. Detta bifölls äfven genom ett Kongl. påbud, och bönderne er-
höllo skattebref. Men vid följande riksdag, då hattpartiet återfått sitt
fordna inflytande, inkom säteriegaren, som då tillika blifvit riksråd, ånyo
till Riksdagen med anhållan att få köpa till skatte ifrågavarande hemman.
Då ingingo Rikets Ständer åter till Kongl. Maj:t med anhållan om före¬
läggande för skattebönderna att återlemna sina skattebref och att för sä¬
teriegaren sådana måtte utfärdas. Och så skedde äfven. Men hvad Ut¬
skottet vidare glömt omtala, var, att två eller tre af dessa åboar, hvilka
fått skattebref å sina hemman, icke kunde förmås återlemna dem utan
behöllo dem. Vederbörande funno sig icke föranlåtne att göra någon
åtalan, utan böndernas efterkommande fingo sitta qvar och sitta der ännu
den dag, som i dag är. Denna förut omförmälda anhållan af bönderna
om undersökning, huru långt deras rätt skulle sträcka sig, tyckes gifva
skäl att antaga, att, då eganderätten till hemmanen var omtvistad, det
likväl icke skulle vara egarens rätt att drifva åboarne från sina hemman.
Sådant strider visserligen mot den uppfattning vi nu hafva om eganderätt.
Men det vill synas som skulle man hafva skäl att antaga det vara den
allmänna tanken, att bönderna icke skulle kunna drifvas, äfven om jord-
egarne hade rätt till jorden, en åsigt som vinner stöd af åtskilliga äldre
förrättningar.
Derefter finner jag i Betänkandet endast en mängd omsägningar af hvad
som redan blifvit anfördt, tills jag kommer till nittonde sidan, der det heter:
“Nu är böndernes förmögenhetsrättsliga intresse uti förevarande mål up¬
penbarligen att, om hemmanen förklaras vara krono, kunna erhålla värd¬
skap derå och sålunda förvärfva stadgad åborätt eller ständig besittnings¬
rätt för sig och efterkommande“. Det är sålunda klart, att Utskottet anser
rätt och billigt, att den enskilde skall börja och fullfölja rättegång för att
sålunda hjelpa Kronan till sin rätt, ehuru jag anser förhållandet böra vara
tvärtom. Nu lär väl icke kunna bestridas, att under tidernas lopp en
del af skattehemmanen blifvit öde och således både på detta och andra
sätt kommit under Kronan. En stor del af dessa hemman hafva blifvit
Kronan afhända eller bortbytta, dels till frälsemän, dels på annat sätt.
Det är tydligt att i fråga om sådana hemman, som redan voro af skatte-
natur, Kronan icke kunde afhända sig annan rätt, än den redan egde,
nemligen jordräntan. Men det torde väl ändock kunna hända, att man så
småningom glömde, att man icke hade annan rätt och sålunda tillåtit sig
att förvandla dem till frälsehemman. Det är också möjligt, att, oaktadt
enligt författningarnes innehåll åboarne skulle vara berättigade framför
andra att köpa skatterätt, så kan dock inträffa, att större egendomsegare
köpa skatterätt, utan att åboarne blifva tillfrågade, om de vilja för sin del
göra det eller icke. Sådant hände under förra århundradet, då en frälse¬
man inköpte en mängd hemman i Skåne. Man har nemligen icke lyckats
upptäcka någon handling, 3om visar att bönderna blifvit tillfrågade, om de
ville begagna sin rätt att skatteköpa samma hemman, eller att den ifråga¬
satta försäljningen blifvit kungjord. Möjligt att så skett, men, som sagdt,
man har ej lyckats finna en sådan handling. Sannerligen jag vet hvilket
man mer bör beundra: denna frälsemannens benägenhet att köpa eller ve-
derbörandes efterlåtenhet att medgifva köpet å en mängd hemman. Jag
294
Den 13 Mars, e. m.
tror sålunda, att det är fulla skäl som tala för bifall till min motion, och
hvad jag anhållit om är ingalunda så orimligt, som Utskottet velat låta
påskina. Jag har icke begärt annat, än hvad som redan förut egt rum.
Jag har mig bekant, att Kongl. Maj:t den 11 Augusti 1846 anbefallt just
sådan undersökning om eganderätten till de Halländska kyrkohemman,
hvarom då hade uppstått fråga. Sådan undersökning blef ock på Kongl.
Maj:ts befallning verkställd, och resultaten visade sig fördelaktiga, emedan
ordning och reda deraf följde. Det befanns nemligen, att en stor mängd
kyrkohemman i sjelfva verket voro krono och tvärtom. Var denna under¬
sökning behörig då, så är denna det äfven nu. Hvad jag har föreslagit,
är vidare intet annat, än hvad jag tror mig veta att Stockholms stads-
fullmägtige beslutat i afseende på tomterna här i staden. Jag tror, att
stadsfullmägtige beslutat eu undersökning, att den blifvit verkställd samt
att den ledt till det resultat, att åtskilliga husegare måste betala för sina
tomtdelar, hvarå deras hus äro uppförda. Hvad jag anhållit är jemväl
intet annat, än hvad jag tror stadsfullmägtige i Christianstad beslutat an¬
gående undersökning om eganderätten till stadens jordar. Jag vågar icke
påstå att så är, men jag tror att det är förhållandet. Jag hoppas, att
den värde representanten från Christianstad skall derom kunna upplysa.
Hvad jag begärt är vidare icke heller annat, än hvad stadsfullmägtige i
Helsingborg beslutat rörande eganderätten till denna stads jordar. År det
nu städernas rättighet att undersöka om eganderätten till deras jord, så
är ock Kronan befogad att undersöka eganderätten ä hvad Kronan kan
tillkomma och sc efter hvad den kan ega.
Utskottet slutar emellertid sin granskning, säger det, ehuru jag omöj¬
ligen kan gå in på, att detta Utlåtande innehåller någon granskning af
min motion. Om jag undantager alla de många omskrifningar och om-
sägningar som finnas i detta vidlyftiga Betänkande, så måste jag deremot
medgifva, att det är en ganska skicklig advokatyr för en sjuk sak.
Slutligen lemnar Utskottet en ganska intressant historik rörande för¬
hållandena med eganderätten i Skåne och sättet hvarpå åtskilliga sätes¬
gårdar kommit i frälsemannens händer. Jag tror också, att den är san¬
ningsenlig, för sä vidt historien är sann, men kan verkligen ej inse hvartill
historiken skall tjena, ty dessa förhållanden kunna icke vara okända för
någon, och det synes endast som om Utskottet sjelft velat göra ingrepp i
fornforskärens yrke. Denna historik synes icke särdeles lämplig till stöd
för den sak, Utskottet tyckes hafva gjort till sin uppgift att försvara.
Framför allt i fråga om sättet, hvarpå frälsemännen åtkommit eganderätt
till sina hemman eller egendomar, synes den vara egnad att åstadkomma
motsatt verkan.
Då jag från tillförlitlig källa inhemta!, att detta Betänkande kommer
att ^ tryckas i flera tusen exemplar för att, jemte tidningarne, spridas i
landsorten, så ber jag att i punkten angående huru fordom egendomar
kommit i frälsemäns händer, få komplettera historiken. Jag skall taga till
ledning ett verk af eu längesedan afliden embetsman i Kammarkollegium,
ett verk som jag tror innehåller endast sanning. Sedan han först talat
om huru åboarne å hemmanen behandlades af Kronan, så säger han:
“Desse (krono- och skatte-allmogen), näppeligen förr befriade från et
odrägeligt andeligt ok, än de funno sig försmäckta under et nytt världs¬
Den 13 Mars, e. m.
295
ligt herravälde, voro lika tryckte, antingen de blefvo sålde och bortgifne
under frälset, eller behållne qvar under Kronan. De förre, som blefvo
bortgifne under frälset, voro i den allra olyckeligaste belägenhet. Var hem¬
manet, som på det sättet ifrån Kronan söndrades, skatte, och frälseman¬
nen tdl följe deraf endast berättigad till räntan och andra hemmanets
skyldigheter, men ägde ingen åtkomst till sjelfva jorden eller skatterättig-
heten, bruktes tusen konster, genom nya pålagor, odrägeliga skjuts- och
gästningar, ovanliga dagsverken, fängslande och annan obarmhertig med¬
fart, att göra bonden ledsen, utfattig och uppgifven, ja, ända til åt låta
komma hemmanet i ödesmål för åt ärnå hans skatträttighet och därige¬
nom bringa hemmanet til fullkomlig frälsenatur. När utskrifningar an-
stältes, var en skattebonde förvissad därom, åt genom sin frälsemans credit
och anseende hos utskrifnings-commissarierna, blifva för knekt utskrifven,
på det hemmanet under hans frånvaro måtte förfalla i ödesmål och skatte¬
vrak, eller frälsemannen annars därigenom kunna förmå honom att sälja
och afstå sin skatterättighet. När räntepersedlarne voro svåre åt anskaffa
och gullo högt, prässades bonden på det aldrahårdaste åt utgöra dem in
natura, eller lösa dem för et odrägligt pris; gullo de litet och voro lätte
åt anskaffa, tvungo de honom åt föra den lång väg, utom lagsagan, an¬
tingen i svåraste före- eller i brådaste andetiden, och åt passera tullplat¬
ser, på det han där måtte gifva tull, til den ändan, åt han skulle tvingas
til det pris, som husbonden fordrade. Dessutom voro dessa räntepersed-
lar underkastade dels en alt för dryg mätning, dels et beständigt tvistande,
åt de ej voro nog gode i sin vara. När husbonden hade åt fordra et lass
hö tvang han sig til trenne, och när ved var ibland bondens ränta, måste
han ofta köpa på långvägad ort sådan ved, som husbonden honom före-
skref. Somlige togo sig den magten öfver sina bönder, att de förbudo dem
all handel med sin afvel, innan de den först hembudit till sin husbonde,
då de måste nöja sig med det pris, som hans samvete eller girighet tant
för billigt, hvarigenom den allmänna rörelsen led men, handeln med stä¬
derna råkade i lägervall, och alt stegrades til et obilligt pris. Uti dessa
olyckeliga omständigheter vände sig väl den tryckte skatte-allmogen til den
Kongl. regeringen, och vid åtskilliga tillfällen, samt vid alla riksdagar svår¬
ligen klagade öfver sit olyckeliga tils tänd; men med et så utmärkt miss¬
troende, åt de ej vågade lägga sit öde i regeringens händer, utan då den
Kongl. regeringen ärböd sig åt vilja uprätta en viss ordning emellan fräl-
semännen och skattebönderna, satte de sig så hårdt däremot, åt den måtte
inställas. De öfriga domare voro så delaktiga i saken, åt alla de våld¬
samheter, som skedde emot allmogen i landsorterna, merändels blefvo
ostraffade, eller åtminstone hos executorerna nedlagda. \ ar hemmanet åter
krono, som på det sättet af regeringen såldes eller donerades under frälset,
var frälsemannen, til följe af sjelfva köpe- eller donations-brefvet, så val
som flera förordningar berättigad, åt handla med åboen, som honom täck¬
tes. Det blef då den fattige åboens öde, åt utan krus drifvas ifrån hem¬
manet, som sparfven ifrån axset, så åt han ej hade annat än förtret och
fattigdom i belöning för et med svett och kostnad väl upbrukadt hemman,
som ofta hans förfäder bebodt och innehaft i flere hundrade år.“
Så, mine Herrar, tillgick det fordom. Huru det nu tillgår känna vi
lite hvar. Gerna medgifver jag, att det har funnits och finnas ännu gods-
296
Deri 13 Mars, e. m.
egare, hvilka behandla sina underhafvande väl, och deras namn skola lefva
i århundraden, men tyvärr, så är icke fallet med alla. Menskligheten ry¬
ser vid allt det förtryck och våld, som en del godsegare utöfvat mot sina
underhafvande. Och dock anser man det förfärligt illa, om någon vågar
höja sin röst till försvar för dem, som minst förmå försvara sig sjelfva,
och som icke kunna sägas vara representerade hvarken i Riksförsamlingen
eller annorstädes der deras angelägenheter behandlas. Vill man vidare med
öppna ögon betrakta saken, så skall man finna att så har varit, så länge
historien räcker kanske. Och så är det och så kommer att blifva, så länge
menskliga förhållandena äro såsom nu, att emellan de mägtiga och den
störa massan af folket eger rum en strid, nej, en täflan, å ena sidan att
bibehålla sin magt, sitt välde, å den andra att göra sig oberoende samt
sina menskliga rättigheter gällande. Är denna sträfvan berättigad från
den förra sidan, så måste den vara det så mycket mer från den andra. Jag
vet allt för väl, att fattiga och rika alltid skola komma att finnas. Sådant
kan icke undvikas. Men jag tror icke, att det är någons rätt att miss¬
handla den fattige eller att behandla den stora allmänheten på ett mindre
godt sätt. Om man har anledning tro att något sådant eger ruin, nem¬
ligen att det behandlingssätt, som en del medborgare röna af andra, icke
är såsom sig borde, månne icke då Statsmagtens pligt och skyldighet är
att se till, om icke ett sådant missförhållande kan afhjelpas? Jag tror
icke man begär för mycket, då man vill att Staten skall hjelpa dem som
icke kunna hjelpa sig sjelfva. Under sådana förhållanden anhåller jag —
och jag tror min anhållan vara berättigad — att den undersökning jag i
motionen föreslagit, måtte af Kammaren beslutas, och att Kammaren, med
ogillande af Utskottets Utlåtande, bifaller min motion.
Herr Bergström: Jag kan knappt med ord uttrycka, huru ange¬
nämt öfverraskad jag blek då Herr Ola Jönsson betygade Utskottet sin
tacksamhet för dess utredning af ärendet. Min öfverraskning var så myc¬
ket större, som jag alls icke väntat, att motionären skulle hysa, än mindre
gifva uttryck åt en så vacker känsla som tacksamhet emot Utskottet.
Henna känsla synes dock icke vara ren. och oblandad, ty han har fram¬
kastat åtskilliga beskyllningar mot Utskottet. Han har nemligen bland
annat tulvitat Utskottet att hafva haft för afsigt att “skrämma bönder“.
Ingen afsigt har för Utskottet varit mera främmande än den af motionä-
len föreburna. Försök att skrämma kunde, hvad angår motionären, desto
mindre ifrågakomma, som Utskottet väl kände motionären såsom en bonde,
den der icke låter skrämma sig. Det förekommer mig, som hade motio¬
nären mera lust att skrämma andra. En sådan uppfattning torde god¬
kannas af de ledamöter inom denna Kammare, hvilka, i likhet med mig,
erinra sig, hurusom motionären vid två särskilda tillfällen under sistlidne
tryck” ^ ^anS dukade under, lät undfalla sig ganska hotande ut-
Motionären förmenar sig hafva grundligt vederlagt Utskottets skäl.
skulle dock kunna punkt för punkt följa hans granskning och visa,
att lian icke i någon män förringat kraften af dessa skäl. Emellertid, då
ans egenskap af motionär, enligt sedvanligt bruk inom denna Kammare,
utgjort tillräcklig anledning för honom att uppträda emot Utskottets af-
Den 13 Mars, e. m.
297
styrkande Betänkande, så vill jag icke af detta uppträdande låta förleda
mig att pröfva Kammarens tålamod med ett återupprepande eller en om-
sägning af Utskottets motivering, utan nedlägger jag vapen och ämnar ej
återtaga desamma, så vida motionären afhåller sig från ytterligare anfall
mot Utskottet. Jag inskränker mig således att yrka bifall till Utskottets
hemställan.
Herr Ola Jönsson har tillåtit sig att till mig ställa ett spörjsmål an¬
gående stadsfullmägtiges i Christianstad förfarande i afseende på de till
staden donerade jordar. Motionären har varit helt och hållet oberättigad
att här framkomma med ett dylikt spörjsmål, men då hans afsigt dermed
påtagligen varit att insinuera, att stadsfullmägtige i Christianstad och sär¬
skilt jag, i egenskap af deras ordförande, i omförmälda ärende utgått från
och tillämpat andra grundsatser, än dem jag vid behandlingen af föreva¬
rande motion förfäktat, samt han således sökt ställa mig i en oriktig dager
och tillvita mig brist på konseqvens, ber jag att i största korthet få om¬
tala huru med den af motionären åsyftade sak sig förhåller. Enligt gäl¬
lande lag åligger det Kongl. Maj ds Befallningshafvande att tillse, att de
till städerna donerade jordar användas i enlighet med donationernas före¬
skrifter. I Christianstad delade stadens husegare i slutet af förra århun¬
dradet en del af de till staden donerade jordar på tomterna, men för
några år sedan förordnade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att rättegång
skulle anställas mot husegarne för att till Staten återvinna dessa jor¬
dar. Stadsfullmägtige, som ansågo att man borde göra något afseende på
en hundraårig besittning, om än orättmätig, uppställde då ett förlikningr-
förslag af innehåll, att till husegarne skulle af staden gäldas lösen till be¬
lopp af 500 R:dr för hvarje uppskattadt tunnland som frivilligt afstods;
men sedan numera de särskilda, hvar efter annan bestämda terminer, inom
hvilka husegarne egt antaga nämnda erbjudande, förflutit, har rättegång
blifvit anställd mot dem, som icke velat på förslaget ingå, dock, såsom jag
nämnt, icke i följd af något stadsfullmägtiges beslut, utan i följd af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes förordnande.
Herr Ola Jönsson: Den siste talaren har tillvitat mig, att jag
skulle inom denna Kammare hafva tvänne gånger låtit hotelser undfalla
mig. Jag tror mig dock känna mina rättigheter och skyldigheter inom Kam¬
maren, och jag har hvarken offentligen eller enskildt tillåtit mig uttala
några hotelser; hvarföre jag får tillbakavisa den obevista beskyllningen.
Representanten från Christianstad har vitsordat det af mig omnämnda
förhållandet, att stadsfullmägtige derstädes vidtagit åtgärder för att till
staden återvinna åtskilliga jordar. Således har jag ej heller i detta fall
gjort mig skyldig till någon oriktig uppgift.
Hvad slutligen sjelfva frågan angår, så finner jag väl att den nu icke
har någon utsigt till framgång, och det förundrar mig icke, då frågan är
så ny; men jag tror, att det är en fråga, som återkommer, och det torde
gifvas en annan tid, som blifver gynnsammare för frågans lösning. Jag
vidhåller dock mitt förut framställda yrkande om afslag å Utskottets Ut¬
låtande och bifall till min motion.
298
Den 13 Mars, e. m.
Herr Åke Andersson: Då jag förra riksdagen hade den dristig¬
heten att väcka en motion i samma syftning som den nu ifrågavarande,
ber jag att få tillkännagifva, att jag sedan dess icke ändrat åsigter i denna
fråga; hvarföre jag instämmer med Herr Ola Jönsson i yrkandet om ned¬
sättning af en komité för undersökning af eganderättsförhållandena i
Skåne.
Öfverläggningen förklarades slutad. Herr Talmannen upptog de yrkan¬
den, som blifvit framställda, och afgaf proposition på bifall till Utskottets
hemställan. Härtill svarades med öfvervägande ja, och hade alltså, enligt
berörda hemställan, Kammaren beslutat lemna Ola Jönssons ifrågavarande
motion utan vidare afseende.
§ 12.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42, angående
ersättning för sådana af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, för
hvilka statsanslag ej blifvit beviljade.
§ 13.
Företogs till afgörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 43, angående
föreslagna statsbidrag till vägars anläggning, bro- och hamnbyggnader
samt kanaler äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappnings-
företag.
Punkterna 1 och 2.
Biföllos.
Punkten 3.
Herr Carl Isak Bengtsson: Ifrån Riksgäldskontor har jag an¬
gående nu ifrågavarande väganläggning erhållit följande upplysningar,
hvilka jag anhåller att få meddela Kammaren:
“Tillägg till de i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 43 sid. 5 och 6 med¬
delade upplysningar angående anslaget för väganläggniugen mellan sjön
Bohnen och Wieslanda jernvägsstation.
Utaf detta till högst.....................R:dr 150,000: —
beviljade anslag hafva under åren 1867 och 1868 från
Riksgälds-kontoret utbekommits. . . R:dr 70,833: 33.
och i början af innevarande år. . . „ 37,500: b 108,333: 33.
återstoden utgör således...................R:dr 41,666: 67-
Det af Kongl. Makt gillade kostnadsförslaget för detta arbetsföretag upp¬
gick till . .........................R:dr 227,039: —
uti ingånget entreprenadkontrakt har kostnaden be¬
stämts till.......................... „ 225,000: —
Den 13 Mars, e. ra.
299
hvaraf genom statsanslaget skulle betalas R:dr 150,000: —
och genom intressenternas i företaget
tillskott utgöras............ „ 75,000: — n 225,000: —
Enligt ett den 22 September sistlidet år meddeladt samt af Full-
mägtige i Riksgälds-kontoret godkändt och antaget intyg hade in¬
tressenterna derförinnan dels i kontant af egna medel, dels genom af-
lemnade materialier och verkställda arbeten för väganläggningen då till¬
skjutit..............................R:dr 54,166: 67.
och enligt ett dylikt nu aflemnadt, härvid i bestyrkt af¬
skrift bifogadt intyg ytterligare.............. „ 20,838: 33.
så att de dem såsom vilkor för statsanslaget ålagda till¬
skott redan blifvit till fullo utgjorda med........R:dr 75,000: —
Nyssnämnda intyg är af följande innehåll:
“Undertecknad, som genom den 31 Augusti 1867 afslutadt kontrakt
med direktionen för anläggning af väg emellan sjön Bolmen och Wies-
landa jernvägsstation, får härmedelst erkänna och intyga, att intressenterne
uti ‘sagda arbetsföretag, utöfver det tillskott af femtiofyra tusen ett hundra
sextiosex riksdaler och sextiosju öre riksmynt, om hvars utgörande under¬
tecknad redan lemnat sina intyg, ytterligare af egna medel tillskjutit, sedan
arbetsbeting utåt hela linien nu äro afslutade, dels i kontant, dels medelst
för väganläggningen aflemnade materialier och dels genom åtagna arbeten
tjugutusen åttahundra trettiotre riksdaler och trettiotre öre (20,833: 33)
riksmynt; å hvilket ytterligare enskilda tillskott jag således meddelar detta
qvitto. Ljungby den 31 Oktober 1868.
K. Carlheim Gyllensköld.
Att Herr K. Carlheim Gyllensköld erkänt innehållet af förestående
skrifvelse och derunder i min närvaro egenhändigt tecknat sitt namn, be¬
tygar. Ljungby i Sunnerbo härads kronofogdekontor den 31 Okto¬
ber 1868.
C. M. Sällhet g.
Lika lydande med originalet intyga
C. G. Stuart.
J. Montéll
Ifrågavarande vigtiga och ej blott för en stor och folkrik landsort utan
äfven genom deraf åstadkommen ökad trafikinkomst å södra stambanan för
Staten fördelaktiga kommunikationsarbete kan och bör följaktligen, om det
återstående statsbidraget får under innevarande år utbekommas, före årets
slut fullbordas. I annat fall måste arbetet nu nära helt och hållet af-
brytas samt dervid anställde 400 man arbetare förafskedas, hvarigenom om¬
kring 1,000 personer, som hittills kunnat lifnäras medelst det tillfälle till
arbetsförtjenst, som meranämnda företags utförande lemnat, komma att
sakna sitt lifsuppehälle och öka det förfärligt stora antalet nödlidande
inom det af förhdet års missväxt så häråt hemsökta Småland. Till före¬
kommande af de hotande följderna af nödvändigheten att i anseende till
saknade medel under nuvarande svåra och bekymmerfulla tid inställa det
300
Den 13 Mara, e. m.
hittills oafbrutet pågående arbetet, anhålles att den återstående andelen
utaf ofvanberörda anslag måtte med förut dervid fastade vilkor och för¬
behåll få under innevarande års lopp lyftas, helst genom medgifvandet
häraf någon tillökning i de Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar,
hvartill tillgång vid denna riksdag skall ansvaras, icke uppkommer."
Jag skulle derföre vördsamt vilja föreslå, att Kammaren, med afslag
å Utskottets hemställan, behagade besluta: att återstoden af det för an¬
läggning af väg emellan sjön Bolmens strand och Wieslanda jernvägs-
station i Kronobergs län vid 1865—1866 årens riksdag beviljade, mot två
tredjedelar af verkliga anläggningskostnaden svarande anslag af högst
150,000 R:dr måtte under innevarande år 1869 från Riksgäldskontoret
utgå med högst 41,666 R:dr 67 öre, under vilkor att arbetet före detta
års utgång skall vara fullbordadt, samt med förbindelse för intressenterne
att, i den mån anslagssumman utbckommes, af egna medel tillskjuta minst
hälften af hvad som utaf statsanslages lyftas. Då likväl Första Kammaren
till Utskottet återförvisat denna punkt, anhåller jag, att äfven Andra
Kammaren ville fatta enahanda beslut, och att, för sådan händelse, detta
mitt anförande måtte få till Utskottet medfölja.
Herr Me din: Det är en sanning att det finnes många behof, som
med Statens medel skola fyllas, men det torde dock icke mycket inverka,
om denna lilla summa, som nu är i fråga, utbetalas under detta eller
nästkommande år. För den ort, der denna väganläggning eger rum, är
det åter af största vigt att detta anslag beviljas redan för innevarande år,
ty derigenom kan äskadt tillfälle till arbetsförtjenst beredas befolkningen
i denna af missväxt hårdt hemsökta ort. Derigenom vinnes äfven den
fördel, att väganläggningen kan redan i år afslutas, hvilket torde vara till
gagn icke blott för bolaget och orten, utan äfven för det allmänna. Jag
förenar mig derföre i yrkandet om återremiss.
Herr Peter Petersson från Kronobergs län instämde i detta yttrande.
Herr Jöns Pehrsson: Jag hemställer, att Kammaren behagade
till Utskottet återförvisa denna punkt. Det skulle för detta härad med
en befolkning af 10,000 personer vara cn stor välgerning, om det under
innevarande år kunde komma i åtnjutande af detta anslag, ty derigenom
kunde arbetet forceras och tillfälle till uppehälle under sommaren beredas
en mängd personer, hvilka annars skulle komma i saknad af det nödvän¬
digaste. Jag instämmer derföre i motionärens anhållan om återremiss.
Herr Jonas Jonasson från Kronobergs län: Genom utbekom¬
mande redan under innevarande år af detta anslag skulle en stor lindring
beredas i den nöd, som hemsöker de trakter, som närmast omgifva den
under anläggning varande vägen, ty derigenom kunde lemnas tillfälle till
arbetsförtjenst åt en mängd fattiga, hvilka eljest skulle sakna både arbete
och bröd. Jag anhåller derföre, att denna punkt måtte till Utskottet åter¬
remitteras.
Herr Carl Axrders Larsson: Jag anser det vara i hög grad
oklokt att icke bifalla motionärens förslag. Då anslaget till ifrågavarande
Den IS Mars, e. m.
SOI
väganläggning en gång blifvit af Riksdagen bifallet, måste också Staten
släppa till medlen. Frågan är således blott, om de skola utbetalas i år
eller först 1870. Då nu hungersnöd råder i de trakter, der nämnda
väganläggning eger rum, så torde det vara klart, att dessa medel
skulle för orten medföra långt större gagn i år än under nästa år, då
möjligen en god skörd kan inträffa. Inom Utskottet förfäktade jag denna
åsigt, men lyckades ej vinna majoritet för densamma, hufvudsakligen åt
det skäl att man ansåg ortens befolkning nu icke vara i tillfälle att, i
enlighet med det vid anslagets beviljande fästade vilkor, af egna medel
tillskjuta minst hälften af hvad som utaf statsanslaget lyftas. Men äfven
om förhållandet vore sådant, hemställer jag, om det icke ändå vore klo¬
kare att utbetala medlen i år, ty i annat fall kommer troligen statskassan
att i år tagas i ytterligare anspråk för lindrande af den i nämnda ort rå¬
dande nöd. Den enda förlust, som Staten derigenom finge vidkännas,
vore förlusten af ett års ränta på det ifrågavarande beloppet. Då det
icke är troligt att innevånarne i denna ort kunna lifnära sig med det
statsanslag de förut vid denna riksdag erhållit, anser jag det innebära en
grymhet att icke redan i år gifva dem detta anslag, som förut blifvit be-
slutadt. Jag instämmer derföre i yrkandet om återremiss.
Herr Petter Andersson och Herr Sandstedt förenade sig med Herr
Carl Anders Larsson.
Herr Ekerot: Äfven jag anser, att Utskottet bort komma till ett
annat resultat än det, som innehålles i den nu föredragna punkten. Mo¬
tionären har yrkat återremiss af densamma, i syftning att hela det å an¬
slaget återstående beloppet 41,666 R:dr 47 öre måtte under innevarande
år utbetalas. Då likväl ovisst är, om arbetet kan hinna att i år afslutas,
och en del af anslagssumman bör i Riksgälds-kontoret innestå, till dess
arbetet blifvit färdigt, får jag föreslå, att Riksdagen ville bifalla motionä¬
rens förslag sålunda: att af det ännu återstående statsanslaget för ifråga¬
varande väganläggning må af Riksgälds-kontoret under innevarande år
utbetalas 25,000 R:dr samt återstoden då arbetet i sin helhet blifvit ut-
fördt och behörigen godkändt.
Herr Yougt: Äfven jag tror det vara både klokt och rättvist att
låta detta anslag utgå under innevarande år, och detta desto heldre som
anspråket på förhöjning i det af Kong!. Maj:t begärda anslag till nödens
lindrande i dessa trakter icke af Riksdagen bifölls. Kanhända likväl att
någon del af summan, om också icke hela det af Herr Ekerot före¬
slagna beloppet, borde innestå, till dess arbetet blifver färdigt, hvilket
uppgifvits kunna ske inom den 1 Juli 1870; men då man icke gerna kan
nu afgöra huru stor del, som af sådan anledning borde reserveras, anser
jag det vara nödvändigt att till Utskottet återremittera frågan för att få
utredt huru mycket som bör innehållas.
Herr Grefve Posse: De skäl, hvilka blifvit anförda för anslagets
utgående under innevarande år, anser jag vara så talande, att de böra
verka till bifall till motionärens förslag, och jag tror äfven, att Kammaren
802
Den 13 Mars, e. m.
kunde derom genast besluta, utan att, på sätt föreslaget blifvit, till Ut¬
skottet återförvisa punkten; men jag vill dock icke motsätta mig en sådan
åtgärd, hvarigenom Utskottet kunde komma i tillfälle att pröfva huruvida
någon del af anslaget borde innehållas, till dess arbetet vorejfullbordadt.
Herr Me din: Det förundrar mig, att en af representanterna från
Kronobergs län uppträder för att minska detta anslag under innevarande
år med 16,666 R:dr 67 öre. Då hela den summa, som för ifrågavarande
väganläggning blifvit beviljad, finnes i Riksgälds-kontoret, torde det icke
vara någon fara att låta kommunerna i år få äfven dessa 16,666 R:dr
67 öre. Låt vara att Riksgälds-kontoret vill hafva säkerhet för detta be¬
lopp. Dessa kommuner äro ännu icke så utarmade, att de icke kunna
ställa en dylik säkerhet. Jag yrkar derföre, att hela det återstående an¬
slaget 41,666 R:dr 67 öre må beviljas att under detta år utgå.
Herr Ekerot: Den siste värde talaren har alldeles missförstått mig,
då han sagt, att jag skulle hafva motsatt mig att hela det återstående
anslaget finge i år utbetalas. Jag har endast föreslagit, att, då hinder
möjligen kan möta för vägens fullbordande under innevarande år, åtmin¬
stone en del af anslaget måtte i år utgå, men att, om arbetetet hinner
att i år afslutas, hela anslaget då också skulle i år få lyftas. Detta mitt
yrkande är således gjordt i bolagets intresse.
Ofverläggningen var slutad och blef, i öfverensstämmelse med hvad der¬
under yrkats, denna punkt till Utskottet återförvisad.
Punkterna 4—6.
Biföllos.
Punkten 7.
Herr Rundbäck: Då jag väckt den motion, som föranledt Ut¬
skottets Utlåtande i denna punkt, vill jag blott lemna den upplysning, att
samtliga de handlingar, hvilka i motionen äro omförmälda, ligga kompletta
i Civil-departementet, men icke kunnat före frågans afgörande i Utskottet
det aflemnas. Då Utskottet således haft skäl för sin på denna om¬
ständighet grundade hemställan, vill jag icke framställa något yrkande;
men har ansett mig böra uttala detta för att visa det motionen icke fram¬
kommit af bara motionslusta.
Vidare anfördes ej och punkten bifölls.
Punkterna 8—14.
Allt hvad Utskottet i dessa punkter hemställt blef af Kammaren
bifallet.
Den 13 Mars, e. m.
803
§ 12.
Föredrogs ånyo och blef i sin helhet bifallet Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 44, med förslag till allmänna vilkor och stadganden i afseende
på de statsbidrag, som under denna riksdag beviljas för väganläggningar
och vägförbättringar, hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommu¬
nikationer, äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag.
§ 13-
Föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9, i anledning af väckta
motioner om ändring i Kongl. Förordningen angående grunderna och vil-
koren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864.
Herr Staaff: Jag anhåller om några ögonblicks uppmärksamhet
för det ärende som här föreligger. Såsom af Utlåtandet synes, är i för¬
ordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jord¬
afsöndring stadgadt, att å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras,
skall viss årlig afgäld läggas, och att afhandling om sådan jordafsöndring
skall af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas i afseende på afgäldens
belopp. Detta är ett stadgande, som jag anser vara icke blott öfverflödigt
utan till och med skadligt; men detta oaktadt har Utskottet på alltför
underhaltiga skäl underkänt förslaget om upphäfvande af detta stadgande.
Om det är en sanning, att man ej bör bibehålla eller belasta den fattiga
klassen med afgifter, som icke äro till ringaste gagn, så måste det ega
tillämpning på detta fall. Om en jordegare kontraherar med en annan
om en jordafsöndring, och de äro ense derom att ingen eller blott en
ringa afgäld skall betalas, så skall likväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bestämma en afgäld, som ingen af kontrahenterna äskat. För sådant än¬
damål fordras en resolution af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, för hvil¬
ken lösen erlägges, remiss till landtmätare, kronofogde och häradsskrifvare,
hvilka skola afgifva yttranden om afgäldens tillräcklighet, och såsom re¬
sultat af detta ett utslag, hvari afgälden bestämmes till några få riksdaler.
Då nu ofta händer, att denna afgäld ej begagnas, enär kontrahenterna äro
ense om helt annat, kan man väl med skäl säga, att åtgärden är öfver¬
flödig. Den är ock skadlig, emedan den försvårar tillfället för den mindre
bemedlade delen af befolkningen att förvärfva en egen torfva att bygga och
bo på. Det är dessa skäl som föranledt motionens framläggande, och jag
hade hoppats, att något afseende skulle hafva blifvit fästadt vid densamma.
Såsom ett ytterligare skäl ber jag att få påpeka svårigheten att bestämma
en afgäld, som är fullt rättvis. Det kan nemligen hända, att så stora
förändringar inträffa, att den afgäld, som vid afsöndringen blifvit bestämd,
icke vidare eger tillämpning.
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag, att Kammaren behagade
till Utskottet återförvisa detta Utlåtande för erhållande af ett nytt för¬
slag i den syftning, jag nu antydt.
Häri instämde Herr Per Eriksson.
S04
Den 13 Mars, e. m.
Herr Rosenberg: Jag vill icke försöka att ingå i svaromål på Herr
Staaffs framställning, helst jag erkänner riktigheten af åtskilligt utaf hvad
han anfört; men jag får fästa uppmärksamheten på hvartill ett bifall till
motionen skulle leda. Om t. ex. ett stycke utmark afsöndras och derefter
uppodlas och förbättras så, att det erhåller mångdubbelt högre värde än
det vid afsöndringen hade, samt tvist om afgäldens belopp derefter upp¬
står emellan jordegaren och torparen, så skall, enligt Herr Staaffs förslag,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämma afgälden. Då jordens värde
under tiden stigit, blir afgälden bestämdt högre, än om den redan vid tiden
för upplåtelsen blifvit fastställd, och torparen lider således härigenom en
förlust. Härmed kan jag icke förlika mig, utan tror, att afgälden bör
bestämmas vid afsöndringen, ty då kan torparen förbättra jorden utan
farhåga att sedermera blifva uppskörtad af jordegaren. Det var detta
som i Utskottet bestämde mig för att med min röst biträda det slut,
hvartill Utskottet kommit.
Jag skulle deremot gerna se, att någon förändring vidtoges, hvarige¬
nom de med afsöndringen förenade kostnader kunde göras billigare.
Då emellertid Första Kammaren bifallit Utskottets förslag, yrkar jag
att Andra Kammaren måtte fatta enahanda beslut.
Herr B o vin: Herr Staaff har sagt, att Utskottets motivering är
underhaltig. Jag ber i anledning deraf få upplysa, att de skäl, Utskottet
åberopat, äro desamma som ligga till grund för 1827 års förordning. På
samma gång statsmagterna ansågo, att hinder icke borde läggas i vägen
för afsöndring af jord, ansågo de äfven att afgäld till stamhemman borde
bestämmas, på det att desse icke skulle urståndsättas att fullgöra skat¬
teman Om afgälden icke bestämmes då afsöndringen sker, är icke någon
myndighet i tillfälle att bedöma, huruvida större afsöndring, än tillåtet
är, egt rum. Jag tror, att det är dessa skäl, som förelegat Kongl. Maj:t
vid utfärdandet af nu gällande förordning om hemmansklyfning och jord-
afsöndring; och jag vågar derföre anhålla om bifall till hvad Utskottet
hemställt.
Herr Hessle: Herr Talman, mine Herrar! Vid 1867 års riksdag-
väckte jag förslag om upphäfvande af Kongl. Förordningen den 4 Augusti
1864, angående hemmansklyfning och jordafsöndring. Då medhann ej
Lag-Utskottet deröfver afgifva betänkande, hvadan samma motion genom
en annan af denna Kammares ledamöter förnyades vid sista riksdag, men
äfven då mötte enahanda hinder för dess behandling.
Jag föreslog deri, att qvalifikationen på den så kallade besutenheten och
derpå grundad lösningsrätt måtte upphöra, såsom härledande sig från för¬
hållanden, hvilka nu mera ej förefinnas, och dessutom, hvad lösningsrätten
beträffar, är rättsvidrig^ samt att, då det således ej kunde förmenas nå¬
gon att med säker besittning ega så litet hemmantal som helst, samt be-
hofvet af afsöndring under full eganderätt förty ej fortfore, stadgandet
derom måtte från författningen utgå.
Så länge vårt land är indeladt i hemmantal, hvarefter beskattning
utgöres, rågångar blifvit reglerade och delningsgrund vid laga skiften be¬
stämmes
Den 13 Mars, e. m.
305
stämmes, samt om förändring häruti kan tillvägabringas, det är ganska
problematiskt huruvida den innebure någon fördel antingen för den en¬
skilde medborgaren eller det allmänna, måste man rätta lagstiftningen i
detta afseende efter det bestående. Då man derjemte, såsom jag gjort,
erfarit, att, innan man lyckats erhålla en annan form än den närvarande
för publicitet och befästande af egande- och panträtt, afsöndringar från
hemman med everldelig egande- och besittningsrätt föranleda betydlig
skada för realkrediten jemte en mängd omkastningar och rättegångar,
hvilka ej sällan ruinera egare af afsöndrade lägenheter, så vill jag för min
del ej antaga något förslag som helst till ändring i ofvan åberopade för¬
ordning, utan att den till hela sitt innehåll varder omarbetad.
Huru orimligt dyrt det är att, efter deri bestämd form, afsöndring
för alltid må blifva befästad, kan jag med exempel visa. Det var nem¬
ligen mig för några år sedan af nöden att från ett hemman, som med
sin gräns stötte intill en flod, deri jag har ett qvarnverk, erhålla ett litet
utmål i jord af ett hälft tunnland. Jag träffade derom aftal med hem-
mansegarne och betalade dem för afståendet af denna jordbit ett hundra
riksdaler, men måste derefter genom ansökning hos Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande om tillstånd till afsöndringen samt syn och uppskattning
till afgäld genom kronofogde, häradsskrifvare, nämndeman och landt¬
mätare, äfvensom lagfart och lösen af fasta bekosta emellan etthundra och
och tvåhundra riksdaler. Skatten bestämdes till ett skålpund smör årli¬
gen; och att betala densamma till flera pris emellan ej enige egare af
bolbyn medför ock sina omgångar och svårigheter. Månne besittningen
af en dylik lägenhet för en fattig, som ej förmår förvärfva ett hemman¬
tal, är något att rekommendera?
Slutligen får jag fästa uppmärksamheten derpå, att afsöndringar ej
sällan ske af skuldsatte jordegare, som besinningslös!; afhända hemmanet
egor och tillhörigheter, genom mistning hvaraf jordbruket på hemmanet
göres obeqvämt och skadas, livilket innebär en statsförlust; samt att af-
gälden från lägenheten bestämmes för everldelig tid efter de skatteför-
hållanden, som finnas vid tiden för afsöndringen, men framdeles kunna
betydligt förändras.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra yrkar jag bifall till Lag-
Utskottets Utlåtande.
Herr C. A. Larsson: Då nu gällande stadgande om hemmans¬
klyfning och jordafsöndring är en af de förnämsta orsakerna till den till¬
tagande fattigdomen och emigrationen, får jag på det lifiigaste instämma
i Herr Staafls förslag och yrka bifall till hans motion. Den är så för¬
nuftigt uppställd, att vi icke behöfva ånyo anlita Utskottet, och dessutom
torde något tillstyrkande af motionen icke vara att derifrån förvänta.
Huru länge man spjernar emot, blifver det dock i längden omöjligt att
förhindra en hvar att köpa huru liten jordbit han vill. Förbudet här¬
emot är en af de största olägenheter i vårt land, och så länge det qvar-
står är det omöjligt att förekomma både fattigdomens och emigrationens
tilltagande.
Jag yrkar derföre bifall till motionen.
Riksd. Prof. 1869. 2 Afd. 2 Band.
20
306
Den 13 Mars, e. m.
Herr Björck: Detta är en fråga, som bäst visar huru svårt det
är att röja väg för en friare lagstiftning. Ser man tillbaka på vår gamla
lag, så var jordafsöndring förbjuden, men hemmansklyfning tillåten. Det
visade sig likväl snart, att det, äfven i fråga om jordafsöndring, var omöj¬
ligt att hindra enskilda aftal. Så framtvingades 1827 års förordning, och
derefter förekommo ständiga försök att föra lagstiftningen i detta
hänseende tillbaka och upphäfva hvad författningen i friare riktning be¬
stämt. Emellertid har det visat sig, att det varit svårare, än man före¬
ställde sig, att hindra den besutna befolkningen från att i detta afseende
med frihet förfoga öfver sin egendom. Men det kameralistisJta bandet
qvarstår ändock. Man har så svårt att skilja sig ifrån hemmansbegrep-
pet. Men med Statens rättighet att få sin rätt af hemmanet behöfver
icke och bör icke vara förenad någon Statens rätt att lägga hinder i vä¬
gen för hemmansegarens förfogande öfver sin jord. Staten har ingen rätt
att inblanda sig i detta enskilda förhållande och icke heller något verk¬
ligt behof för skyddande af sina intrader. Endast vid det fall att afgäl-
den för en sådan afsöndrad del icke skulle vara så tillräckligt hög, att
skatten af hemmanet kunde utgå, borde det kunna blifva fråga om in¬
blandning från Statens sida. Staten kan ju icke förlora det ringaste,
derigenom att den låter bli att i förtid inblanda sig i detta förhållande.
Är det ouppodlad mark eller utmark, som afsöndras, så må väl Staten
kunna och jemväl böra antaga, att denna jord varit i detta tillstånd, då
de enskilda kontrahenterna finnas hafva varit derom ense. Någon fara
åter för att afgälden skulle, i fall densamma af Staten bestämdes först
när tvist eller annan anledning uppstod, komina att sättas för hög af
den anledning, att den afsöndrade delen då kunde vara i ett helt annat
och vida bättre skick, än när den uppläts, finnes icke, ty Svenska allmo¬
gen har fått den försäkran, att ingen jord skall beläggas med högre
skatt, derföre att den blifvit odlad och förbättrad. Jorden skall således,
äfven i detta fäll, beskattas på sätt kartor och handlingar utvisa att den
varit beskaffad, då afsöndringen skedde, men icke sådan den för tillfället
är. Man bör i dessa hänseenden lemna de enskilde så -mycken frihet som
möjligt och icke inblanda Kronans rätt, som i sjelfva verket är utom frå¬
gan. Lag-Utskottet borde således hafva behandlat frågan från en annan
sida och sökt att, så mycket som möjligt, undanröja det hinder, som den
ifrågavarande lagstiftningen lägger för landets odling, i det den försvårar
för arbetaren möjligheten att förvärfva sig en egen besittning. Jag tror
det derföre vara nödvändigt, att denna fråga hos Utskottet kommer un¬
der ny behandling, och jag yrkar alltså återremiss. Jag gör detta utan
afseende derpå, att jag nu fått veta, att Första Kammaren bifallit Ut¬
skottets förslag. Låt vara att Andra Kammaren icke för närvarande kan
komma till något resultat i frågan, så må det väl ändock vara denna
Kammare förbehållet, att oberoende af Första Kammarens tillgörande fatta
sitt beslut. Det är icke bra, att sakerna, såsom nu, komma till samtidig
pröfning i båda Kamrarne, i synnerhet som den dock oftast icke blifver
fullkomligt samtidig, utan man på detta sätt måste äfventyra, att genom
underrättelsen om en frågas utgång i ena Kammaren intresset för dess
vidare behandling i den andra förloras. Jag vidhåller mitt yrkande om
återremiss.
Den 13 Mars, e. m.
307
Herr Ahlgren:
Herr Staaff: Jag ber Herrarne om ursäkt att, då denna fråga är
af ganska stor vigt och jag är motionär i saken, jag, oaktadt Utskottets
afstyrkande Utlåtande, ändock anser mig böra med densamma uppehålla
Kammaren. Det är alldeles riktigt, att detta stadgande, som jag sökt att
få bort ur vår lagstiftning, är, såsom Herr Björck sagt, af kameralistisk
natur. Men denna Statens inblandning i enskildes rätt är efter min
tanke ett fullkomligen obehörigt förmynderskap. Hvad åter beträffar ga¬
ranti för Staten att af hemmanet utfå den detsamma åliggande skatt,
äfvensom beträffande hemmansegarens rätt, så innehåller förslaget: “i fall
af tvist bestämmer på anmodan Konungens Befallningshafvande, efter ve-
derbörandes hörande, afgäldens belopp. Kronans ombudsman i orten må
ock, der utskylderna af hemmanet ej behörigen utgå, hos Konungens Be¬
fallningshafvande söka, att afgäld å afsöndringen bestämmes. “ Dermed
är all rättfärdighet uppfylld både mot Kronan och hemmansegaren. Der¬
igenom afhjelpes den befarade händelsen, att hemmanet genom för låg af¬
gäld å den afsöndracle jorden skulle kunna råka i ödesmål och Staten gå
miste om sin skatteinkomst deraf. Visst kunde hela författningen be¬
höfva en omarbetning, men det kan dock nu icke begäras. Af den här
föreslagna förändringen lider ingen menniska, men ett oskäligt och onö¬
diga kostnader medförande förmynderskap undanröjes. Hvad skulle man
säga om t. ex. ett stadgande, att alla hyreskontrakten i ett stenhus i
Stockholm skulle upplemnas till Öfverståthållare-embetet, för att pröfvas
huruvida de voro af den beskaffenhet, att de lemnade Staten garanti för
skattens utgående af fastigheten. I egenskap af domare har jag haft till¬
fälle att se huru mycken skada det förorsakar, att man genom dessa kost¬
nader och omgångar, som äro med jordafsöndring förenade, försvårar för
den mindre bemedlade möjligheten att erhålla en egen torfva. Jag yr¬
kar återremiss i syfte att erhålla bifall till motionen. Jag är fullt öfver-
tygad derom, att genom den föreslagna förändringen en ökad välmåga
skulle sprida sig, och att man här har framför sig ett af de fall, der små
orsaker åstadkomma stora verkningar.
Herr Svensén: Jag kommer icke att votera mot motionärerne och
för Utskottets förslag, ty jag kan icke neka, att olägenheterna af den
närvarande lagstiftningen i fråga om jordafsöndring äro icke små, och att
de stadganden, hvilka äro föreslagna att borttagas, alldeles icke lända till
något gagn. Allmänheten är för öfrigt alldeles okunnig om dessa lagbe¬
stämmelser. Den uraktlåter derför ock ofta att iakttaga dem, och jag har
icke hört, att någon deraf haft någon olägenhet. Besittningsrätten lider
deraf ingenting. Ehuru hela författningen om jordafsöndring är på dag¬
ordningen att borttagas, så önskar jag likväl bifall till Herr Staaffs mo¬
tion. Jag borde väl på samma gång säga några ord om Herr Er. Pet¬
terssons motion att till Häradsrätterna från Konungens Befallningshaf¬
vande öfverflytta en del af dessa frågor, men då förslag till ny rätte¬
gångsordning en gång förekommer, blir tid att taga detta under öfver¬
vägande.
äqH’ör frågans närmare utredning i hvad Herr Staaffs motion beträffar
yrkar jag återremiss.
308
Don 13 Mars, e. in.
Herr Rosenberg: Många diskussioner har jag hört, men någon¬
ting så sväfvande som (ten närvarande har jag likväl aldrig öfvervarit. Jag
hade väntat, att någon bland Lag-Utskottets Herrar jurister skulle i frågan upp¬
träda, men då det icke skett, så får väl jag försöka ett litet försvar. Nyss
hörde jag talas om små orsaker, som skulle kunna åstadkomma stora verk¬
ningar, men att så stora verkningar, som man här hoppas, skulle åstadkommas
genom bifall till Herr Staaffs motion har jag verkligen icke vågat föreställa mig.
Emigrationen skulle derigenom förminskas, fattigvården skulle underlättas, och
jag vet icke allt. Jag anförde för en stund sedan skälen för Utskottets Betän¬
kande i frågan, och vill nu icke upprepa dem, men då man talar om de fat¬
tiges intresse och vill påstå att jag icke afsett detta, så vill jag blott fråga:
skall det verkligen vara i den fattiges intresse, att, om han får sig upp¬
låten en ouppodlad mark och på densamma bryter sten och odlar, af-
gälden först sedan, efter det han sålunda förbättrat lägenheten, bestäm¬
mes? Måste det icke för honom vara bättre att den från första stund
blifver bestämd. Man talar om hvad nästa Lag-Utskott skall uträtta.
Då vet jag sannerligen icke om jag är med och kan således icke för det
ändamålet taga några lärdomar af de skarpa tillrättavisningar vi fått.
Mycket vore härvid att besvara, men klockan är nu half nio, och
hittills har man ju föresatt sig att för ett visst ändamåls skull uppehålla
diskussionen, jag vill derföre icke längre upptaga Kammarens tid. Jag
vidblifver mitt yrkande.
Herr Bergström: Till en början får jag tillkännagifva, att jag
icke med Lag-Utskottet deltagit i förevarande frågas behandling. Jag
var nemligen, då densamma i Utskottet förekom till slutligt afgörande,
hindrad att der tillstädeskomma, af anledning att Kammarens tredje Till¬
fälliga Utskott, hvaraf jag äfven är ledamot, hade sammanträde samtidigt
med Lag-Utskottet.
De förslag till lagförändring, hvilka föranledt nu föredragna Betän¬
kande och genom detsamma afstyrkts, äro af större betydelse och vigt,
än vid första påseendet vill synas. Frågan gäller i sjelfva verket att
lätta tillfället för arbetaren att förvärfva egande- eller besittningsrätt till
mindre jordlägenheter. Ett sådant mål synes mig i socialt och national¬
ekonomiskt afseende högst eftersträfvansvärdt. En egen torfva är för arbetaren
den bästa sparbank, hvari han kan insätta sina besparingar af tid och
penningar. Afkomsten af denna torfva lemnar ett verksamt bidrag till
fyllande af hans lefnadsbeliof, så vidt hans arbetsförtjenst i öfrigt icke
dertill förslår, och utgör i motsatt händelse ett rent öfverskott, hvarför
han kan förvärfva sig mera jord. Intet torde vara mera skickadt att
förekomma proletariatet och pauperismen, än utsigten att| kunna för¬
värfva jordbesittning. Man finner ock, att i de länder, der rättigheten
att afsöndra och upplåta jord är fri och obunden, arbetsamhet, sparsam¬
het och andra samhälleliga dygder äro större och allmännare än i län¬
der, der jordafsöndringen är förbjuden eller åtminstone inskränkt och
bunden vid vissa vilkor. Ett märkligt exempel härpå lemnar Bayerska
provinsen Franken, i hvars ena del, om jag ej missminner mig, den öfra,
rättigheten att från stamhemmanen afsöndra särskilda lägenheter är
nästan oinskränkt; då deremot i nedra Franken förhållandet är alldeles
Den 13 Mars, e. m.
309
motsatt. De olika verkningarne af de olika systemen spåras i alla rikt¬
ningar. Brottmålsstatistiken visar, att antalet af brott är betydligt min¬
dre i öfra än Hedra Franken; fattigvårdsstatistiken ådagalägger detsamma
i fråga om antalet af fattige. Deremot äro välståndet, fliten och spar¬
samheten hos den arbetande klassen betydligt större i öfra än i nedra
Franken. I vårt grannland Danmark har man insett fördelen af att skapa
små jordlägenheter, hvarå landsbygdens arbetarebefolkning kan blifva bo¬
fast, till nytta och gagn så väl för sig sjelfva som de arbetsgifvande jord-
drottarne. Lagstiftarens bemödande har derföre i Danmark under en lång
följd af år gått ut på att främja uppkomsten af så kallade hus, svarande
mot våra skattlagda torp, och man har deraf endast försport lyckliga
följder.
Genom förbudet i 4 Kap. 9 § Jordabalken mot skattskyldig jords
minskning hade man i vårt land lagt hinder i vägen för uppkomsten af
smärre jordlägenheter; dock kändes behofvet deraf så starkt, att dylika
lägenheter i mängd uppstått i strid mot lagen, långt innan man först
genom förordningarne om enskifte i Skåne och sedermera genom 1827 års
författning tillstadde afsöndring och upplåtelse af sådana lägenheter. För
min del anser jag den sålunda åvägabragta förändringen vara en bland
de lyckligaste, som någonsin timat inom den Svenska lagstiftningen. På
den genom 1827 års författning lagda grunden har man sedermera byggt
och lemnat en allt större och större frihet uti ifrågavarande afseende.
Nu är frågan att för den, som förvärfvar egande- eller besittningsrätt till
en afsöndrad jordlägenhet, undanröja de olägenheter, som gällande lagbud
om afgäldens bestämmande af Konungens Befallningshafvande medför, och
hvilka olägenheter af motionärerne i ämnet blifvit riktigt uppgifna.
För min del tror jag, att Lag-Utskottet bort fästa afseende vid dessa
olägenheter och vara betänkt på deras undanröjande, antingen på det af
motionärerne föreslagna sätt eller på något annat. Motionärernes förslag ute¬
sluter icke möjligheten deraf, att myndigheterna komma att gripa in för
att bestämma afgäldens belopp; men detta ingripande inträder endast i
händelse af tvist, eller der afgälden sämjevis blifvit satt så låg, att inne-
hafvarens af stamhemmanet förmåga att utgöra dess utskylder minskas.
För min del finner jag ett sådant stadgande, som Herr Staaff föreslagit,
ganska lämpligt. Emot detsamma kan väl invändas att, när en gång fråga
uppstår om afgäldens bestämmande af myndigheterna, lägenheten genom
odlingar och förbättringar kan hafva undergått så stor förändring, att
afgälden med afseende å lägenhetens dåvarande beskaffenhet fastställes till
allt för högt belopp, till skada förlägenhetens innehafvare och till obehö¬
rig vinst för innehafvaren af stamhemmanet, hvilken dymedelst skulle skörda
frukten af den andres arbete och mödor. Men denna invändning torde
förlora betydelse, då man erinrar sig, att numera i allmänhet finnas för
hvarje hemman kartor och handlingar, de der kunna lemna upplysning om
huru en afsöndrad lägenhet var till jordmån och häfd beskaffad den tid,
afsöndringen skedde. Med god vilja å alla sidor att träffa det rätta, skall
man i sådan händelse kunna undgå att fastställa afgälden efter det skick,
hvari lägenheten vid skattläggningen befinnes.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, yrlcar jag, att ärendet
måtte varda till förnyad behandling af Lag-Utskottet hänvisad t.
310
Den 13 Mars, e. m.
Herr F. Petterson: På de skäl och grunder, som redan af före¬
gående talare blifvit framställda, yrkar jag frågans återremitterande till
Lag-Utskottet.
Herr Reutercrona: Jag delar motionärernes välvilliga afsigt att,
genom minskning af kostnaderna för afgälds bestämmande vid jordafsön-
dring, för den mindre bemedlade underlätta möjlighet att erhålla jordlä¬
genhet till eget hus och hem, men jag kan icke instämma med motionä-
rerne deruti, att afgälden icke skulle behöfva sättas i sammanhang med
jordafsöndringen, eller förr än tvist derom uppstod, samt att afgälds be¬
stämmande kunde helt och hållet undvikas. Jag tror deremot det vara
högst angeläget för lägenhetsinnehafvaren sjelf, att afgäld vid jordupplåtelsen
bestämmes, hvilket ligger i hans eget intresse, emedan med stadgandet
derom just afses att skydda lägenhetsinnehafvaren, ty eljest äfventyra!’han,
förutom hvad andra talare framhållit, i fråga om afgäldens förhöjning i mån
åt jordlägenhetens förbättring, att, sedan han på densamma nedlagt sitt lits
arbete, nödgas afstå jorden till gäldande af kronoutskylderna för stam-
hemmanet, i afseende hvarå till hela beloppet afsöndrad jord står ansvarig
till Staten, lika med hemmanet, så länge icke afgäld för den upplåtna
jorden blifvit bestämd och fastställd. Det är följaktligen alldeles nödvän¬
digt för lägenhetsinnehafvare, att något visst belopp genast vid jordafsön¬
dringen öfverenskommes och bestämmes i afgäld för jordlägenheten, så att
den icke må ansvara till högre belopp för stamhemmanets kronoutskylder,
äfven om hemmansegaren genom ett oförnuftigt användande af jordafsön-
dringsrätten, eller af annan anledning, blefve oförmögen fullgöra sina skyl¬
digheter emot Staten eller hemmanet föll i ödesmål. Gerna medgifver jag
likväl, att mindre omgång och kostnad med afgäldens bestämmande än nu
är förhållandet kunde stadgas, utan äfventyr för lägenhetsinnehafvaren eller
Staten, hvarföre jag i så måtto förenar mig med Herrar motionärer, att
rörande afgäldens belopp det kunde få bero vid kontrahenternas öfverens¬
kommelse förenad med någon billig kontroll öfver att Statens säkerhet
dervid icke eftersattes, och kan Lag-Utskottet utfinna något lämpligt för¬
slag i denna syftning, så vill jag för min del biträda yrkandet om åter-
remiss af Betänkandet.
Ofverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall till
Utskottets förslag, dels afslag derå jemte bifall till Herr Staaffs i ämnet
afgifna motion, dels äfven Utlåtandets återförvisande till Utskottet. A nu
nämnda yrkanden framställde Herr Talmannen propositioner och förklarade
sig hafva funnit ja vara öfvervägande för deras åsigt, som ville bifalla Ut¬
skottets förslag. Votering blef då begärd, och som meningarne visade sig
vara delade, huruvida antingen återremiss eller Herr Staaffs förslag borde
uppställas såsom kontraproposition, blef, då jemväl härom äskades omröst¬
ning, för kontrapropositionens bestämmande först uppsatt, justerad och
anslagen denna voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen öfver Lag-Utskottets
Den 13 Mars, e. in. 311
Utlåtande N:o 9, antager deras mening, som yrka Utlåtandets återförvi¬
sande till Utskottet,
röstar ja;
Den det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, ställes kontrapropositionen på afslag af Utskottets hem¬
ställan samt bifall till det af Herr P. Staaff i motionen N:o 312 fram¬
ställda lagförslag.
Omröstningen visade 39 ja mot 43 nej, hvadan den voteringspropo¬
sition, som för hufvudvoteringens anställande nu uppsattes, justerades och
anslogs, erhöll följande lydelse:
Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemställt i dess Utlåtande N:o 9
röstar ja;
Den det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, bi¬
fallit det af Herr P. Staaff, i motionen N:o 312, framställda förslag till
förändrad lydelse för 9 § 2 mom. i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga För¬
ordning angående grunderna för hemmansklyfning och jordafsöndring den
6 Augusti 1864.
Denna votering utföll med 32 ja och 73 nej, och hade Kammaren
.alltså beslutat enligt nejpropositionens innehåll.
§ 14.
Närmast i ordningen var nu å föredragningslistan upptaget Konstitu-
tions-Utskottets Utlåtande N:o 5, med förslag till ändring i Regeringsfor¬
mens 72 §. Antydande sannolikheten deraf, att öfver detta Memorial,
■såsom innefattande förslag till en vigtig grundlagsförändring, skulle hos
Kammaren komma att uppstå en längre öfverläggning, hvars afsilande, då
klockan redan slagit 9, måhända icke kunde i detta sammanträde med¬
hinnas, förklarade Herr Talmannen sig vilja till Kammarens afgörande
öfverlemna, huruvida föredragningen borde med behandlingen af förenämnda
ärende fortsättas.
Herr Jöns Pehrsson begärde då ordet och yttrade: För min del
yrkar jag, att det ärende, som följer på föredragningslistan, nu måtte fö¬
retagas till afgörande. Vid många tillfällen under de två föregående riks-
dagarne har Kammaren sysselsatt sig med vigtiga frågor ända till klockan
12—1 på natten, och jag hemtar ett ytterligare stöd för min begäran i
den omständigheten, att många af Kammarens ledamöter erhållit permis¬
sion från riksdagsgöromålen från och med morgondagen och en tid framåt.
*
312
Den 13 Mars, e. in.
Dessa ledamöter skulle således genom ett uppskof förhindras att deltaga i
frågans afgörande.
Med Herr Jöns Pelirsson instämde åtskillige af Kammarens ledamöter.
Herr Lindström:
Äfven med Herr Lindström förenade sig flere af Kammarens ledamöter.
Herr Witt: Jag kan ej se, att bänkarne här nu äro glesare besatta,
än annars är händelsen. I öfrigt skulle jag hafva mindre att säga emot
ett uppskof med ärendets behandling, om det vore frågan om en sak, som
ej vore Kammaren så bekant. Men då det ifrågavarande förslaget redan
vid förra riksdagen här undergick en pröfning så genomgående, att Kam¬
marens ledamöter troligen hafva en stadgad öfvertygelse i ämnet, kan jag
ej se någon våda i att det nu till behandling företages. Klockan är nu
endast något öfver nio och det har förut ganska många gånger inträffat,
att Kammaren fortsatt sina förhandlingar till klockan öfver tolf på natten,
och om man blott ej alltför länge håller på att tala om, huruvida frågan nu
skall företagas eller icke, så tror jag, att vi ganska väl skola hinna att
behandla den, utan att derför behöfva taga allt för stor del af natten i
anspråk.
Herr H i er ta: Jag tror att man vid afgörande af nu föreliggande
fråga icke behöfver taga i betraktande, huruvida ledamöternas antal på
våra bänkar tätnat eller glesnat, utan endast följa hvad känslan af det
tillbörliga der vid lag sågfil’. Ännu har jag aldrig under min långa riksdags¬
mannabana varit vittne dertill, att något af våra fordna Riksstånd vägrat
sin talman att åtskiljas, när förslag derom blifvit af honom väckt, och jag
vill hoppas att seden icke må blifva någon annan under den nuvarande
Riksförsamlingens tid. En talare har såsom skäl för föredragningens fort¬
sättande anfört, att den fråga, som nu skulle komma närmast i ordningen,
redan varit under mångsidig ompröfning, och att den derför sannolikt
skulle blifva snart afgjord, men jag vågar hysa en motsatt åsigt, ty just
den omständigheten, att frågan blifvit grundligt ventilerad, har lemnat en
mängd argumenter till hands, och då resonnementet kommer att gälla en
förändring i grundlagen, så är jag öfvertygad derom, att hvar och en som
har en åsigt i frågan äfven vill söka göra densamma gällande, hvadan
jag ock för min del tror, att vi ej kunna afgöra denna fråga på mindre
tid än Första Kammaren derpå användt. Då dertill kommer, att icke
någon trängande nöd för en påskyndad föredragning är för handen, då
allenast få nummer återstå på föredragningslistan -och då slutligen tiden
långt framskridit mot sabbatsmorgonen, så att mången och deribland främst
Herr Talmannen torde vilja under det återstående af natten förbereda sig
till dess frid och den stundande gudstjensten, så får jag på alla dessa
skäl yrka på bifall till Herr Talmannens framställning om sammanträdets
afslutande.
Den 13 Mars, e. m.
313
Herr Harald Erikson: Jag ber att få fästa en talares uppmärk¬
samhet derpå, att den nu i ordningen följande frågan icke vid föregående,
riksdag blifvit diskuterad, utan endast vid enskilda sammanträden varit
under öfverläggning. Då jag emellertid icke hunnit stadga min öfverty¬
gelse i densamma, utan behöfver tid att närmare öfverväga fördelarne och
olägenheterna af den föreslagna grundlagsförändringen, så anhåller jag för
min del att frågan måtte till nästa sammanträde uppskjutas och Kamma¬
rens ledamöter nu få åtskiljas.
Herr Hedlund: Om det verkligen vore faliet, hvad en värd ledamot
här antydt, att alla Kammarens ledamöter redan stadgat sin opinion i
ämnet, så att icke några ytterligare anbragta skäl förmådde åstadkom¬
ma någon rubbning i en och annans öfvertygelse, så att man genast kunde
få skrida till votering, då skulle jag icke hafva något emot att fortsätta
sammanträdet, men då det likväl torde hända, att diskussionen i ämnet
kan bringa på andra tankar en och annan ledamot, hvilken ej har så lätt
som den hedervärda representanten från Sunnerbo att genomtränga svår¬
lösta frågor, och då sålunda det är troligt, att en långvarig debatt kom¬
mer att uppstå, hvilken möjligen kan draga ut så länge, att Kammaren
kan komma att begå sabbatsbrott, så vill jag förorda sammanträdets af-
slutande. Det förefaller mig ock besynnerligt att, då Talmannen, måhända
med hänsyn till denna omständighet, föreslagit Kammaren att åtskiljas, man
nu skulle vilja afstå denna hans framställning.
Härmed var denna öfverläggning slutad. Innan i anledning af den¬
samma något beslut fattades, hemställde Herr Talmannen att först måtte
få afgöras de ansökningar om ledighet, som ingifvits af tvänne Kammarens
ledamöter, äfvensom till bordläggning anmälas ett i sådant afseende in¬
kommet ärende. Härtill lemnade Kammaren sitt bifall, hvadan nämnda
ansökningar nu föredrogos och på grund af dem ledighet från riksdags-
göromålen beviljades:
Herr Per Persson från Stockholms län under 14 dagar från den 18:de
och Herr Anders Eriksson likaledes under 14 dagar från den 29:de inne¬
varande månad,
hvarjemte till bordläggning förekom Konstitutions- Utskottets Memorial
N:0 7, angående anmäld anledning till anmärkning emot Statsrådet och
Chefen för Landtförsvars-departementet, kommande, enligt derom nu fattadt
beslut, såväl detta Memorial som äfven öfriga, endast en gång bordlagda
ärenden att sättas främst å föredragningslistan vid nästa sammanträde, i
ändamål att då kunna för andra gången bordläggas.
Herr Talmannen öfvergick derefter till frågan om sammanträdets af-
slutande, men innan någon proposition derom framställdes, ansåg Herr
Talmannen, med anledning af den i ämnet hållna öfverläggning, sig böra
314
Den 13 Mara, e. m.
förutskicka deri erinran, hurusom Herr Talmannen vid detta tilliälle be¬
gagnat enahanda förfaringssätt som under dylika förhållanden, då samman-
trädestiden långt framskridit och något ärende af framstående vigt varit
närmast till föredragning, alltid plägat af Herr Talmannen iakttagas. Då
nu så vore och då dessutom flere af Kammarens ledamöter, framme vid
talmansbordet, anmält sin önskan att behandlingen af ifrågavarande ärende
måtte uppskjutas till ett annat sammanträde, som lemnade bättre och
lämpligare tid för frågans diskuterande, anhöll Herr Talmannen att Kam¬
maren i dessa omständigheter, men icke i något sökande från Herr Tal¬
mannens sida af egen beqvämlighet, ville finna anledningen till den pro¬
position om sammanträdets afslutande, som Herr Talmannen nu ginge att
framställa.
Å berörda proposition, hvilken derefter gjordes, fann Herr Talmannen
svaren af ja öfvervägande, men då omröstning äskades, blef följande vote¬
ringsproposition justerad och anslagen:
Den som vill, att Kammaren, utan att öfvergå till nästa å föredrag¬
ningslistan uppförda ärende, skall afsluta detta sammanträde,
röstar ja;
Den det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, kommer sammanträdet att fortsättas med behandling af
Konsti tutions-Utskottets Memorial N:o 5.
Omröstningen utföll med 90 ja mot 67 nej. Efter tillkännagifvandet
af denna utgång förklarade Herr Talmannen sammanträdet vara afslutadt,
och åtskiljdes Kammarens ledamöter kl. y2 10 e. m.
In fidem
H. Husberg.