Motioner i Första Kammaren, JS/:o 45.
Hf:o 45.
Af Herr Ilcnrik gyllen mm: Om särskild skog slag stiftning för Gotland.
Farhågorna för följden af eu mindre välbetänkt hushållning med de enskilda
skogarne inom Gotland hafva föranledt nästlidet års landsting inom länet att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet söka fastställelse på en af landstinget antagen lag,
genom hvilken åsyftades att, förmedelst de enskilda skogsmarkernas bringande under
uppsigt af kommunalstyrelserna och i vissa fall af Konungens Befallningshafvande
i länet, söka åstadkomma en rationelare skogshushållning.
Redan vid 1867 års landsting väcktes förslag i denna syftning; i anledning
hvaraf då beslöts tillsättandet af en komité, för ärendets vidare behandling, till föl¬
jande årets landsting, hvilket fick emottaga ett så lydande förslag till lag om skogs¬
vården på Gotland:
§ 1. Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall
dertill bibehållas, der icke afses eu fördelaktigare användning,
såsom till åker, äng, trädgård, byggnadstomt eller dylikt.
§ 2. Varder till skogsbörd egnad mark för annat ända¬
mål än i § 1 sägs af jordens egare eller innehafvare, eller med
hans lof och minne, af annan så sköflad eller förrödd, att
skogens återväxt omöjliggöres eller äfventyras, och sker det
icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat
tvång eller af olyckshändelse, då ege Konungens Befallnings¬
hafvande vid verksamt vite förbjuda att skogen å ifrågavarande
hemmans eller egendoms till skog eller beteshage häfdade
mark tills vidare anlitas för annat än husbehof.
§ 3. Visar egare eller innehafvare af skog, hvilken enligt
§ 2 blifvit under förbud ställd, att han vidtagit ändamålsenliga
åtgärder för skogens återväxt å den afbrukade marken, varde
det stadgade förbudet af Konungens Befallningshafvande åter-
kalladt; dock åligge egaren eller innehafvaren af skogen, att
derå fortfarande egna den vård, som för nämnda ändamål nö¬
dig är, vid äfventyr att förbudet eljest förnyas.
14
Motioner i Första Kammaren, JS:o 45.
§ 4. Kommunalstyrelse hålle uppsigt å skogens vård och
skötsel inom kommunen. Finner kommunalstyrelse sådan
skogsförödelse vara för hand, som i § 2 sagd är, eller att hvad
i § 3 stadgadt är icke behörigen iakttaget, göre derom anmälan
hos Konungens Befallningshafvande.
Sker sådan anmälan eller förekommer eljest anledning
till vidtagande af åtgärd, som här föreskrifven är, då skall
Konungens Befallningshafvande, sedan egaren eller innehafvaren
af skogen hörd blifvit, låta genom vederbörande skogstjenste-
man och två “gode män" förhållandet på stället undersöka och
meddele derefter sitt beslut.
Kostnaden för sådan undersökning skall, då skogen, på
sätt i § 2 sägs, varder under förbud ställd, godtgöras af den,
som finnes hafva gjort sig skyldig till skogsförödelsen; men
eljest, äfvensom der tillgång hos denne saknas, af landtings-
medel utgå.
§ 5. De gode män, hvilka hafva att jemte vederbörande
skogstjenstemän verkställa den i § 4 förskriina undersökning,
utses af landstinget med två för hvarje länsmansdistrikt.
Desse gode män väljas för två år, och böra vid under¬
sökning två ojäfvige gode män tillstädesvara, helst de, som
blifvit utsedde för det distrikt, der undersökning skall ske.
Under förrättning samt för resan till och derifrån njute
gode männen ersättning för underhåll och skjuts, såsom för
gode män vid landtmäteriförrättning är stadgadt.
§ 6. Den, som icke åtnöjes med beslut i de mål, hvarom
här ofvan sägs, ege att föra klagan i den ordning, som för
fullföljd af talan i ekonomimål i allmänhet är stadgad; dock
lände beslutet till efterrättelse, intilldess att högre myndighet
annorlunda förordnat."
Enär nu detta lagförslag berör den enskildes eganderätt och utur detta skäl
icke torde hafva att påräkna Kongl. Majds nådiga stadfästelse, har jag velat under¬
ställa detsamma Riksdagens ompröfning och får derföre såsom min motion fram¬
lägga ofvanupptagne landstingets beslut, under anhållan att det jemväl måtte blifva
Riksdagens.
Utaf handlingarne till detta ärende, hvilka jag anhåller att få öfverlemna till
vederbörande Utskott, framgår huru stor vigt det ligger för Gotlands framtid på
införandet derstädes af en förbättrad skogsvård.
Om man än icke gillar undantagslagstiftningar för skilda delar af riket, kan
dock icke förnekas, att, om någon skall kunna försvaras, så är det otvifvelaktigt i
föreliggande hänseende.
15
Motioner i Första Kammaren, N:o 46.
Den omständigheten, att landstinget för sin del enhälligt fattade beslutet om
den skedda underdåniga framställningen, kan icke frånkännas egenskapen att vara
ett uttryck af den allmänna meningen inom länet.
Stockholm den 28 Januari 1869.
H. Gyllenram.
M:© 46
Af Herr Walleuberg, Andre Oscar: Om upphörande af införsel i em-
hets- och ijenstemäns löner.
Så väl äldre som nyare historien kan uppvisa exempel på nationer, som
fordra den enskildes sjelfuppoffringar för Staten, samt nationer, hos hvilka det
allmännas rätt alltför mycket eftersättes för den enskildes fördel. Svenska na¬
tionen tillhör för närvarande ostridigt den sednare kategorien. Benägenhet att
gorå uppoffringar eller ansträngningar för det allmänna bästa är tyvärr ganska
ringa, hvaremot anspråken på det allmännas tillgångar och sträfvan att derur
erhålla andel är ganska vanlig. Jag afser icke nu att vidröra den s. k. god¬
het, som tilldelar åt behöfvande tjänster, utan aft betänka att Statens kraf
borde sättas i första rummet och deraf följa, att dugligheten företrädesvis borde
användas. Jag förbigår, huru det nuvarande tillståndet uppkommit. Jag tager
sakerna sådana som de föreligga; och hvad finner jag då bland mycket annat
förunderligt. Eu lagstiftning, som främjat skuldsättningssystemet ända in på
det obehörigas område, och skaror, som begagnat den genom lag tillstadda
utvägen, att öka sin konsumtion eller spekulation på bekostnad af det allmän¬
nas rätt och bästa.
Uti 1734 års lag, Utsökningsbalkens 7 kap. och 2 § läses: “Häfver den,
som för gäld sökes ej annat att gälda med, än årlig lön eller förläning, gånge
ej mer än hälften deraf hvarje år i betalning.“ På hvad grund detta stad-