24
Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
N:o 36.
Af Herr Frisk, Edvard: Om upphörande af alla enskilda banker
efter oktrojtidernas utgång och Riksbankens bibehållande
vid en del af dess årliga vinstmedel.
Det torde af alla erkännas såsom en obestridlig sanning, att ett lands
finansiela, industriela och kommersiela utveckling till hufvudsaklig del
betingas af det sätt, hvarpå bank- och penningeväsendet är ordnadt- Likaså
lärer väl knappast någon vilja bestrida att en af de förnämsta orsakerna
till den i vårt land för närvarande och sedan flera år tillbaka rådande
betryckta ställning är att söka i vår banklagstiftning. I flera delar måste
den medgifvas vara behäftad med brister, men det är beträffande tvänne
punkter jag önskar särskildt betona nödvändigheten af att med snaraste
vidtaga förändring i det syfte, jag här nedan skall hafva äran angifva.
Opinionen om de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt lärer väl
numera få anses vara enhällig och fast emot densamma hos alla dem,
hvilka icke af denna sedelutgifningsrätt sjelfve njuta fördelar, d v. s. bankernas
aktieegare Dessa hafva ända hittills förstått att skickligt mota hvarje
försök till upphäfvande, rubbning eller begränsning af berörda privilegium.
Motståndet skall tvifvelsutan äfven nu blifva ihärdigt, men det är anledning
hoppas att krafterna icke längre äro lika starka som tillförene
De enskilda bankernas sedelutgifningsrätt har minskat Riksbankens
årliga vinst med 3 å 4 millioner Riksdaler eller, med andra ord, Riksbanken
har genom nuvarande banklagstiftning gjort en årlig förlust af nämnda
summa, hvadan det torde vara högeligen på tiden att söka reparera skadan
Enskilda
Motioner i Första Kammaren, N:o 36.
25
Enskilda bankernas sedelutgifningsrätt innebär allvarsamma vådor i
händelse en panique af en eller annan orsak skulle uppstå. Om, af någon
oförutsedd händelse, allmänhetens förtroende för den ena eller andra enskilda
banken upphörde, skulle denna allmänhet strömma till för att för sina sedlar
af banken erhålla valuta och följden deraf kunde blifva att denna bank
ramlade — och i fallet drogos måhända flera efter.
Enskilda bankernas sedelutgifningsrätt utaf var ett förlamande tryck
på Riksbanken, som nödgas ständigt vara deras vexlingskassör och hålla
dem till hända det silfver, hvarmed Riksbanken är förpligtad inlösa sina
sedlar, under det enskilda bankerna deremot hafva den stora fördelen att
vid vexling få inlösa sina mot Riksbankens och derigenom undgå de betyd¬
liga kostnader, som med tillhandahållandet af metallisk valuta ovilkorligt
äro förenade. Enskilda bankernas sedelutgifningsrätt innebär möjligheten
till fara för Riksbanken och hindrar denna från att i fullaste utsträckning
begagna sig af sin i lag tillerkända rättighet att i allmänna rörelsen utöfver
egande silfvervaluta utsläppa 30,000,000 R:dr Runt.
Enskilda bankernas sedelutgifningsrätt utgör ett väsendtligt hinder
för befordrandet af en jemnare penningetillgång i förening med billigare
ränta, hvilka båda fördelar otvifvelaktigt skulle blifva en frukt deraf att
Riksbanken ensam finge utgifva sedlar.
Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, får jag härmed
vördsamt yrka,
det Riksdagen behagade besluta att i underdånig skrifvelse anhålla
det Kongl. Maj:tj icke vidare må täckas bevilja oktroj åt någon
ny sedelutgifvande enskild bank, äfvensom vid tiden för tillända-
löpandet af nuvarande enskilda bankers oktroj icke meddela för¬
längning af densamma.
I oskiljaktigt sammanhang med, och såsom en nödvändig följd af
hvad jag nugbegärt, står mitt andra yrkande — på samma gång nemligen
Riksbanken ^bestämmes att ensam vara sedelutgifvande måste man äfven
vara betänkt på vidtagande af åtgärder till densammas konsolidering och
att bereda en möjlighet för Riksbanken att succelsive utvidga så väl de
lokala som pekuniära gränserna för sin verksamhet. Det vore önskligt att
vid tiden för upphörandet af enskilda bankernas oktrojera hvilken inträffar
om 7—10 år härefter, Riksbanken hade så tillväxt i kapitalstyrka, att den
efter hand kunde ersätta de enskilda sedelutgifvande bankerna och slut¬
ligen ega krafter tillräckliga, att medelst låneafdelnings-kontor eller filial¬
banker, på enahanda eller andra vilkor än de nuvarande, tillfredsställa hela
landets behof af rörelsemedel, af mynt.
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. 4
26
Motioner i Första Kammaren, N:o 37.
Denna önskan, hvars uppfyllande skulle, jag är derom förvissad, vara
för vårt kära fädernesland i högsta grad välgörande, kan dock icke ga i
fullbordan så länge Riksbanken systematiskt hindras från förkofran genom
att år ut och år in beröfvas sin vinst, som användes för att gälda Statens
utgifter På sätt af Kongl Maj:ts Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof inhemtas, har Regeringen äfven denna gång tagit denna vinst i
anspråk, utan att låta Riksbanken behålla ens någon del af densamma.
Jag får derföre vördsamt yrka,
att Riksdagen behagade besluta, det Riksbanken af sin årliga
vinst tillätes behålla minst 1,000,006 Riksdaler, hvilken användes
till Riksbankens konsolidering och till utvidgande af dess verksamhet.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 18G9.
Edvard Frisk.
Sio 37.
Af Herr Haflfclius, Johan August: Angående återinförande
i Bevillnings-sladgan af en föreskrift om skyldighet för
husbonde eller arbetsgifvare att ansvara för tjenstehjons
eller arbetares alla utskylder.
Ända till år 1864 fanns i bevillningsförordningarne stadgande derom,
att handlande, fabriks- eller annan näringsidkare skulle ansvara för ut¬
skylder, som blifvit påförda de hos honom sysselsatte handels- eller fa-