17
Motioner i Andra Kammaren. N:o 90.
slut, äfven då dessa närmast angå rent af pedagogiska frågor, i hvilka
han väl måste tillerkännas något mera insigt än ofta flertalet af skol¬
rådets ledamöter.
Med anledning häraf vågar jag ödmjukast föreslå, att Riksdagen
vdle besluta sådana ändringar och tillägg i skolstadgan af den 18 Juni
1842, att
1:° vid tillsättning af skollärare^ enst inga andra af
de sökande må kallas till profs afläggande än de, som
blifvit å förslaget uppförda;
2:o vid. afsättning skolrådet väl må gifva varning,
men sjelfva afsättningsåtgärden utöfvas af kyrkostäm¬
man, och
-ko att skolläraren må vara berättigad att deltaga
i skolrådets öfverläggningar och beslut, dock ej i så¬
dana beslut, som röra honom personligen.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1869.
Sv. Rosenberg,
från Kristianstads län.
N:o 90.
Af Herr 0. Bjfirkaildcr: Om skyldighet för kyrkoherdar ne att
sjelfve bygga och underhålla sina boställen.
. F rågan om byggnadsskyldigheten å prestgårdarne, har sedan lång
tid tillbaka varit ett motionsämne vid Riksdagarne och, hvad värre är,
ett tvisteämne emellan presterskapet och de byggnadsskyldige försam-
lingsboarne. — Det var mycket illa att icke denna fråga, såsom väntadt
och lofvadt var, kom under behandling och afgörande i sammanhang med
löneregleringsfrågan, ty då hade denna skyldighet kunnat tagas i beräk¬
ning vid löneregleringarne; nu står man der i samma ovisshet, med den
Bih. till RiJcsd. Prot. 1869. 1 Sami. 2 Afä. 2 Band. 7 Häft. 3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 90,
gamla föråldrade lagen som förut, och ändamålet med löneregleringen,
som var, att åstadkomma ett länge önskadt förhållande emellan lärare
och åhörare, blef derigenom till en stor del förfeladt.
Vid 1863 års riksdag, afläts, på motion inom Presteståndet, en
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, åsyftande att få en ny boställs¬
ordning för ecklesiastik-boställen uppgjord, men dermed afsågs endast
byggnadssättet, icke byggnadsskyldigheten, dock blef denna skrifvelse eu
anledning, besynnerligt nog, för nästföljande riksdags Lag-Utskott att afslå
flera då väckta motioner rörande byggnadsskyldigheten, ehuru detta är
två mycket olika saker, om också i viss mån inverkande på hvarandra.
Då jag således nu för andra gången väcker fråga om byggnads¬
skyldigheten, hoppas jag att denna icke vidare sammanblandas med den
förutnämnda, på Kongl. Maj:ts pröfning beroende frågan, utan förväntar
jag ett rent svar, det må nu blifva bifall eller afslag. — Saken är allt¬
för vigtig att längre undanskjutas, ty att det nuvarande stadgandet är
ett tvistefrö, som åstadkommer mycken ledsamhet, der sådant borde vara
långt aflägsnadt, det har äfven af representationen många gånger blifvit
erkändt.
»Dessa hus», heter det, »hafva socknemän, med tak och innanrede,
att kyrkoherden färdiga antvarda, och underhålle han dem. När de för¬
falla.'af ålder och bruk och ej af prestens vanryckt, då skola socknemän
bygga och bättra dem på egen bekostnad».
Huru med detta underhåll i allmänhet tillgått och tillgår, behöf-
ver icke mycket ordas om, ty känd sak är så god som vittnad. Allt¬
nog; — ordet »vanryckt» har man sällan kunnat göra vid någon prest-
gårdssyn begripligt, hvadan socknemännen val fått hålla till godo med
att både »bygga och bättra».
För mig synes det vara både rättvist och billigt att herrar pasto¬
rer, i likhet med komministrarne och andra tjensteman, hädanefter öf¬
vertaga både byggnads- och underhålls-skyldigheten sjelfve, sedan de
nu genom löneregleringen blifvit befriade från många besvär, mycket
obehag, och stundom äfven förluster. Deras lönevilkor äro nu bestämda
och rikligt tilltagna, och de hafva under sednare tiden blifvit befriade
från mångahanda bestyr och blifva det allt mer och mer, hvadan det
icke borde anses såsom något ingrepp i deras rättigheter, om man for¬
drar att äfven de, å deras sida, beredvilligt lättar sina åhörares bördor,
heldst de ju »skola vara hjorden till eu föresyn». Dock|: t—^uppoffrin¬
gen lärer icke blifva stor, ty de nu lefvande pastorerna få, nog sitta i
orubbadt bo, då byggnadsskyldigheten, lika litet som löneregleringen,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.
19
lärer kunna inträda fortare, än i mån af de nu varandes afgång; och
under medvetande häraf, tvekar jag icke att vördsamt föreslå,
att den byggnadsskyldighet, som hittills ålegat försam-
lingarne å pastorsboställen, öfverflyttas på pastorerne
sjelfve.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 23 Januari 1869.
G. Bjerkander.
IV: O 91,
Af Herr O. Bjerkander: Om ändring af lagens stadgande
i 2 kap. 1 § Rättegängs-balken, rörande tiderna för tings
hållande på landet.
Det, sena rättegångsväsendet på landet har i många år varit öfver-
klagadt, och förslag hafva blifvit väckta om afhjelpande af denna olä¬
genhet medelst flera ting på året än som nu är stadgadt, men huru
snart något resultat häraf kan vinnas är ganska ovisst. Emellertid synes
det vara skäl uti att, under afvaktan på en mera genomgripande reform,
söka att såsom eu öfvergång afhjelpa de brister, som förefinnas i nu
mera föråldrade stadgande!!.
Uti 1 § af 2 kap. Rättegångs-balken samt en Kongl. Förordning
af den 13 Januari 1757 stadgas, att ting å landet skola hållas om som¬
maren emellan Walborgs- och Midsommarsdag, eller å eu tid af 6 ä 7
veckor, då deremot längre tid för de öfriga eller vinter- och höstetingen
är medgifven. 1 domsagor, der 3 tingslag äro och således 9 ting om
året, hvardera med 8 rättegångsdagar och derutöfver, är det alldeles
uppenbart att tiden för sommartingen är för kort, hvilket ock en mång¬
årig erfarenhet ådagalägger, och hvad blir följden? Jo, antingen bl ifver