u
Motioner i Andra Kammaren, N:o 62.
N:o 62.
A[ Herr Carl LdTSSOD från Elfsborgs län: Om skaltejordens befriande från
utgörande af alla skatter och utskylder, med undantag allenast af
bevillning.
Icke allenast vid sistförflutna, utan äfven vid 1867 års riksdag har jag fram¬
hållit det orätta deruti, att skattejordens egare och brukare betungas med outhärd¬
liga skatter och onera, deraf frälsejordens egare och innehafvare samt andra sam¬
hällets klasser äro fritagna, ehuru utan önskligt resultat. Detta kan dock icke af¬
hålla mig att äfven vid nuvarande riksdag påyrka en rättmätig skattereduktion å
skattejorden. Allmänt är kändt att denna jord får utgöra dryga skattebördor, derifrån
frälsejorden och andra näringar äro befriade, såsom: ordinarie ränta, kronotionde, rote-
ringsskyldighet, skjuts- och vägunderhåll, allmänna hus-byggnader och underhåll, prest-
klockare- och skollärares m. fl. löner, jemte det de lika med andra samhällsklasser utgöra
den betydligaste delen af allmänna bevillningen och kommunala utgifter. Skall detta fort¬
farande bibehållas, fruktar jag att i en nära förestående framtid jorden öfvergifves af
sina egare och brukare, och hvilket till en del redan inträffat, eller ock blifver den
vanhäfdad till följd af dessa skatters utsugningsförmåga, sedan alla lättare afbruk-
ningsprodukter såsom skogar, afsöndringar m. m. medtagits för skatternas utgörande,
samt sedermera öfvergifvas.
Det är derföre, som jag ytterligare vördsammast anhåller, det Riksdagen för
sin del ville besluta:
det all skattejord måtte blifva befriad från alla skatter och ut¬
skylder af hvad namn de vara må, med undantag att, lika med
frälsejorden, öfriga näringar och kapital, utgöra bevillning.
Kunna rikets representanter riksdag efter riksdag lemna denna rättmätiga
fordran opåaktad? Skall alltid döförat läggas till, då en billig likställighet i skatte¬
väg framställes? Då inträffar i högre grad hvad nu allaredan begynt, att skatte¬
jorden, ehuru oupphörligen till salu utbjuden, ej finner någon köpare. Den härdade
jordbruksarbetande befolkningen i massa öfvei-gifver riket, jorden till sin produktions¬
förmåga genom utsugning och vanhäfd utarmas; och följden blifver: minskning och
dyrhet på allt, hvad både jordbrukaren och öfriga samhällsklasser till sin timliga bergning
Motioner i Andra Kammaren, N:o 63.
3
behöfver, att det produktiva arbetet aftager ocli slutligen upphör, att fattigdom och brott
florera, och att den enskilda samt allmänna nöden, som allaredan inträda mer och
mer framstår.
Visserligen hafva gång efter annan röster höjt sig i vissa delar af frågan,
såsom: kapitulering af räntan, skjuts- och vägunderhållnings-frågorna, nu sist ro-
teringens upphörande. Hvad den första af dessa frågor angår, är det ett munvä¬
der, framflossadt för att fördröja frågan, och som för öfrigt är outförbart, emedan
några medel att kapitalisera med ej finnes hos skattebonde^ och de öfriga, lika
med denna, ställd på tidsutdrägt, tills — det är för sent.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1869.
Carl Larsson
från Elfsborgs Län.
N:o 63,
Af Herr Carl LärSSOll från Elfsborgs län: Om tvistemåls fullföljande från
underrätt genom besvär i stället för vad.
Som det ej så sällan förekommer, att domrarne på landet väl genom kun¬
görelser tillkännagifva när ting börjar, men ej när det slutar, hvilket kan inträffa
6 å 8, ja 12 veckor efter dess början, och som utslagen i civila saker vanligen
afkunnas och dateras denna sista dag af tinget, ofta händer att den rättsökande ej
får någon underrättelse om sistsagde dag, inträffar att denne kan gå miste om än¬
drings sökande genom vad. Kommer då dertill att domaren icke är boende inom
domsagan eller ute på förrättningar, är det nära nog omöjligt under de föreskrifria
åtta dagarne att genom erlagdt vad få sin talan förvarad. Af denna anledning vågar
jag föreslå:
det Riksdagen ville upphäfva den lag, som förutsätter vad från
underrätterna, och i det stället förordna, att alla civila saker