12
Motioner i Andra Kammaren N:o 54.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag föreslå,
att Riksdagen ville till Kongl Maj:t ingå med en underdånig
anhållan, det mom. c) och d) i Kongl. Maj:ts nådiga Kun¬
görelse af den 11 April 1867, § 2, måtte få följande förändrade
lydelse:
(Från den i föregående § stadgade skyldighet att begagna lots fri¬
kallas:)
c) Skånska och Danska färjemansbåtar, icke öfverstigande nio
nyläster; d) andra Svenska och Danska båtar och fartyg, däckade
eller odäckade, icke öfverstigande tolf nyläster, då de användas
till sjöfart emellan Svenska och Danska orter vid Öresund.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles-
Stockholm den 21 Januari 1869.
P Olsson.
X:o 54.
Af Herr P. Olsson: Derom, att rubriken socker i tulltaxan af
den 13 November 1868, måtte förtydligas enligt ett af
motionären i sådant afseende afgifvet förslag.
Enligt äldre tulltaxor förtullades mascovad- eller pudersocker, äfven
hvitt, med lägsta sockertullsatsen, och sedan artikeln socker i sednare tull¬
taxor indelades i de tvenne hufvudrubrikerna raffineradt och oraffmeradt,
med en högre tullsats å det förra och en lägre å det sednare, så vida det
icke befunnes ljusare än M 18 af det i verldshandel gällande Holländska
Standard, i hvilket fall det underkastades en tullsats lika med den för
raffineradt, — har bemälde pudersocker, så vidt jag vet, alltid och öfverallt i
riket vid införtullning hänförts till råsocker, så att frågan, huruvida det
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
13
borde draga den högre eller den lägre sockertullen, berodde endast och
allenast deraf, huruvida det vore mörkare eller ljusare än ofvannämnda
18. Men under loppet af år 1867 öfverraskades sockerimportörerne i
en åt Skånes städer af tullkammarens derstädes förklaring, att tullen å
detta socker berodde i första hand icke åt dess ljusare eller mörkare färg
utan deraf, huruvida det vore verkligt råsocker eller om det undergått en
viss förädling, i hvilket fall det, med för öfrigt enahanda utseende, hedra¬
des med det särskilda namnet farinsocker: en benämning, främmande för
både äldre och nyare tulltaxor; och denna tullkammarens nya uppfattning
af saken blef omedelbart satt i tillämpning. Jag skall icke inlåta mig på
försök att förklara, huruledes tullkammaren fått sig bibringad en sådan
ingifvelse, huru tulltjensteman, som säkerligen i all sin tjenstetid tillämpat tull¬
taxan i ifrågavarande del enligt allmänt gängse praxis och vanligt sundt
förstånds uppfattning af varans beskaffenhet och tolkning af taxans, för
öfrigt oförtydbara, ordalydelse, med ens fått eu så ljus inblick i socker¬
beredningen och i tulltaxans förment djupare andemening. Men jag skall
tillåta mig framhålla de verkligen betänkliga följderna i praktiken af en
sådan tolkning af tulltaxan, hvilken, såsom längre fram skall blifva berördt,
vunnit General-tullstyrelsens godkännande, äfvensom det fullkomligt origtiga
i sjelfva detta tolkningssätt.
Efter det den nämnda åsigten proklamerats och på platsen upphöjts till
lag, kunde man väl först och främst, enligt hvad det vill synas, med all
rätt fordra, att tulladministrationen skulle kunna med bestämdhet afgöra,
huruvida hvarje särskild, till förtullning anmäld sockerpost borde hänföras
till råsocker eller till! farinsocker; men långt derifrån. Tvertom har den
i de aldra flesta fall visat sig tveksam och villrådig. Således hade im¬
portören, i fall han icke fann sig i att utan vidare erlägga den högre
tullsatsen, icke annat att göra, än att få frågan hänskjuten till General¬
tullstyrelsens afgörande. Här vore väl att emotse ett snart och bestämdt
svar! Nej, visst icke! Samma villrådighet här! Och i den tages Tekno¬
logiska institutet till råds. Nå väl! Här är väl frågans lösning lätt, skulle
man förmoda- Huru dermed emellertid förhållit sig synes af ett utlåtande
i ett slikt fall, hvilket meddelas i ett Tullstyrelsens bref till Tullkammaren
i Helsingborg den 21 September 1867, enligt hvilket t. f. Professoren Clemenst
Ullgren »förklarat öfvervägande skäl vara för handen att anse trenne , t vis
underkastade, sockerprofver närmast likna s- k farinsocker», på hvilken
sväfvande sch osäkra grund Tullstyrelsen resolverade att socker af lika
beskaffenhet med berörda prof skall såsom raffineradt tullbehandla^. Om
rättvisan och öfverensstämmelsen med lagstiftarnes mening uti denna
resolution skall jag icke orda; alltnog, efter 7—8 veckors tid, fick impor¬
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
tören sålunda sitt sockers öde afgjordt; och nu hade han valet fritt mellan
att underkasta sig styrelsens beslut eller reexportera sin vara. Dock nej —
och här ha vi en ny sida af saken, som låter fast otrolig, men dock är
sann, — ännu en utväg stod honom öppen att komma i besittning af varan
mot den lägre råsockertullen, den nemligen att återutföra den, men låta
den återvända till och förtullas vid någon annan, mer eller mindre när¬
belägen tullkammare, hvilken ännu icke tillegnat sig en så spetsfundig
varukännedom, eller, om den verkligen fått sig bibringadt något hum härom,
likväl för sin del anser ifrågavarande varan för verkligt råsocker och på
grund deraf låter den gå igenom för den lägre råsockertullen. — Efter en
tids förlopp utgaf Tullstyrelsen till tullkamrarne den 23 Oktober ofvan-
nämnda år en rundskrifvelse, hvari föreskrifves, att farin socker bör, utan
afseende derå att dess färg må befinnas mörkare än •T 18 Holländsk Standard,
vid förtullning hänföras till raffineradt socker. Detta, kunde man tycka,
borde göra slag i saken- Det var ett beslut, hvaraf samtliga tullkamrar
erhöllo del och alla hade således att ställa sig styrelsens åsigt till efter¬
rättelse, den måtte för sin del tänka derom för öfrigt hvad som helst;
men i praktiskt hänseende vanns dermed ingenting, ty ehuru skrifvelsen
uppgifver tvennehanda sätt för åstadkommande af farinsockret, hvithet
och i och för sig kunde vara ganska intressant att få veta, så meddelar
den dock icke något yttre kännetecken, hvarigenom detsamma ofelbart kan
åtskiljas från obestridt verkligt råsocker, och då, såsom vi sett, icke ens
en kemist på analysens väg kan komma till annat än ett ovisst och sväf¬
vande resultat i frågan, så vore det orimligt och obilligt begära, att eu
tulltjensteman skall kunna med visshet afgöra detta, hans syn-, lukt-, smak-
och hörsel-organer må vara än så utbildade och hans erfarenhet aldrig så
rik. Således fortfarande samma osäkerhet, samma omvägar, tidspillan och
kostnader, och så till slutet kanske ändå en origtig tullbeskattning. Det
synes likväl vara i hög grad orimligt, att icke redan lokaltulladministratio-
nen skall i hvarje förekommande fall kunna utan tvekan bestämma rigtiga
tullsatsen å en så vanlig och alldagligen förekommande varuartikel, som
det nu omhandlade sockerslaget, men detta är emellertid, som vi redan
sett, i de flesta fäll alldeles omöjligt: till och med vetenskapen famlar ju
här på målet; och den tulltjensteman, som då skulle vilja gifva sig min af
att genom en blott sensual undersökning kunna utröna rätta förhållandet,
ådrager sig i någon mån skenet af charlatan. Ännu orimligare är det
likväl, att frågan icke kan blifva fullt klar derigenom att den underställdes
öfverstyrelsens och genom den en vetenskaplig auktoritets, som Teknologiska
institutets bedömande. Men hvad som måhända är det aldra befängdaste
i hela denna historia, är att eu importör kan bespara sig allt detta krångel
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54. 15
och trakasseri genom att införa sitt socker vid en annan tullkammare, enligt
hvilkens öfvertygelse detsamma är råsocker och der färgen blifver det
afgörande i fråga om ena eller andra tullsatsens tillämplighet på detsamma.
Jag klandra!- hvarken den ena eller andra tullkammaren: beggedera handla
de otvifvelaktigt efter bästa öfvertygelse, men det är högst betänkligt att
en sa enkel och vanlig varuartikel, hvilken dertill räknas till eu af tullens
kassaartiklar, skall kunna vid den ena tullkammaren draga eri tull och vid
den andra eu annan, icke mindre än 40 50 procent högre Men både denna
förkastliga olikhet i tullbeskattning på ena och andra platsen och alla andra
o n i * . y. nmliöheter äro följderna af det alldeles nva
påfundet att hänföra detta sockerslag till raffineradt. Jag skall icke våga
mig in på eu undersökning, hvaraf jag icke är mäktig, huruvida det s. It.
farmsockrets hänförande till oraffineradt socker kan vara vetenskaplio-t och
tekniskt berättigade visst är att det aldrig fallit den store sockerkonsume-
rande allmänheten in att betrakta eller benämna sådant socker för raffinad
och sakkunnige personer erkänna, att det är af mindre värde än verklig
råsocker, enär det icke låter sig vidare förädla. Men vare sig härmed
huru som helst, så anser jag tulltaxans tydliga ordalydelse lägga hinder i
vagen för farmsockrets hänförlighet till raffmeradt i'fråga om tullbeskatt¬
ningar a detsamma. Artikeln socker delas i taxan i de tvenne hufvud-
rubrikerna raffmeradt och oraffineradt, och under rubriken roff. finnes
ty lgt och fullständigt uppräknade hvilka sockersorter som dit äro att
hänföra. Det heter:
»Socker: raffmeradt: alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krössaft och pulvenseradt socker.» Punkt. Icke något: »med flera» eller
»och sa vidare». Specifikationen afser icke några få exempel med förti¬
gande af andra sorter, utan är uttömmande. Inga andra sorter än de
uppräknade, icke farin- eller något annat namngifvet slag äro i fråga om
tu ,beskattning att räkna till raffinad. De falla alla under den andra huf-
vudrubnken: oraffineradt Hade icke detta varit vederbörande Bevillnings¬
utskotts och Riksdagens mening, så frågas, hvarföre dessa myndigheter
icke dragit försorg om en tydligare redaktion af taxan, hvarföre de icke
bland ofriga specificerade sorter raffineradt socker låtit farm få inflyta med.
et hade val varit lika nödigt som någon af de nu namngifna, ty att t. ex.
toppsocker bör räknas till raffinad, det tror jag, att hvar och en tulltjenste¬
man utan särskild fingervisning begriper, men att farin liörer dit, det är
säkerligen icke många förunnadt att af sig sjelf inse. Vore den åtgärden
vigtig, att tullbehandla farinsocker såsom raffineradt, så måste slutligen
det förefalla högst anmärknings- och kiandervärdt, att den icke praktiserats
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
långt förr än 1867. Härigenom har ju statsverket gått miste om en, sam-
manräknadt, betydlig tullinkomst.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsammast
föreslå, det Riksdagen ville för sin del besluta, att den af Kongh Maj:t
i nåder gillade och fastställda Tulltaxa af den 13 November 1868 må få,
hvad rubriken socker beträffar, följande förtydligande:
Socker:
a) raffineradt eller oraffineradt, till färgen icke mörkare än •T 18
af den i verldshandeln gällande Holländska Standard,
hvarå normalprof gonom General-tullstyrelsens föisorg
hållas vederbörande tullkammare tillhanda,! skålp. 14 öie.
b) Alla andra slag, till färgen mörkare än nämnda standardnum¬
mer, äfven om varan inkommer i upplöst eller flytande
tillstånd, 1 skålp- • ......... 10 öre.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 21 Januari 1869.
P. Olsson.