Motioner i Andra Kammaren, N:o 333.
21
N:o 333.
Af Herr A. J. Sandsterit: Om bankovinstens användande.
Åberopande min vid sistlidne riksdag väckta motion, att ett lands
välstånd och förkofran kan åstadkommas på mångfaldiga sätt, och genom
inrättningar, som genom deras ändamål eller missriktning deras verksam¬
het äfven kunde skada der man hoppats gagn, sådana inrättningar i vårt
land äro de enskilda bankerna, ty ehuru man ej bör förneka att deras verk¬
samhet medfört nytta, så lärer deremot icke kunna bestridas att den ofta
varit skadlig för det allmänna och ruinerande för mången enskild.
Som det så kallade bankintresset har så stort inflytande att man för
närvarande ej. lärer kunna hoppas på framgång för något förslag, som afser
mera betydande inskränkningar af de enskilda bankernas verksamhet, och
då eu sådan inskränkning dessutom, om den ej sker småningom, måste för¬
orsaka rubbningar i rörelse och affärsförhållanden, som kunna medföra svåra
olägenheter; så är att se till, om ej något medel för det onda finnes, hvilkefc
kan användas utan olägenhet; jag tror att det ifrågavarande onda kan, om
icke alldeles häfvas åtminstone verksamt mildras, ifall man beslutar stärka
Statens penningeinstitution, så att den kan utvidga sin rörelse derhän, att
den ej allenast blir alldeles oberoende af enskilda bankers verksamhet, utan
äfven i tillfälle att utsträcka sin, så att den kan på deras utöfva ett helso¬
samt inflytande. Detta kan ske endast derigenom att man upphör att anse
den såsom en källa för direkt statsinkomst, men deremot betraktar den så¬
som en institution för sig sjelf, hvilken i främsta rummet bör uppehålla
penningevärdet och dernäst kunna icke blott täfla med utan hafva öfvervigt
öfver öfriga penningeinrättningar i riket, samt endast då dessa hufvudvilkor
äro uppfyllda och deras framtida uppfyllande betryggas, understödja stats¬
verket. Emedan för uppnående af detta mål det är nödvändigt att Riks¬
banken får behålla sin vinst, så föreslår jag,
att Riksdagen ville för sin del besluta att bankovinsten icke så¬
som hittills skett måtte dragas ifrån Riksbanken utan i stället an¬
vändas till att förstärka Bankens grundfond så länge till dess den
uppnått ett visst belopp eller att af vinsten bildas en reserv- eller
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 334.
grundfond, hvarigenom Riksbankens ställning blifver fullt betryggad
och beviljandet af lån mera kunde afse befrämjandet af sådana
näringar, som äro gagnande för fäderneslandet, än den enskilda
vinsten.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1869.
A. J. Sandstedt,
från Jönköpings län.
N:o 334.
Åf Herr A. J. Sandstedt: Om ändring, för så vidt landet angår, af
den föreskrifna tiden för omjustering af mått, målkärl och
vigter.
Kongl. Maj:ts nådiga Stadga angående justering af mått och vigt af
den 31 Januari 1855 § 16 mom. 1 stadgai', att längdmått skall justeras
hvart femte och målkärl och vigter hvarje år. Medgifvande villigt att vid
handel, som utöfvas i städer, behof kan förefinnas att justering på sätt ofvan-
nämnda stadga bestämmer är behöflig, men deremot å landet och i köpingar
anser jag det ej så ofta vara af behof.
Olägenheter och dryga kostnader för landsbygden hafva visat sig ge¬
nom de ofta påkommande justeringarne särdeles störa; utom justeringsman¬
nens arfvode tillkommer ofta 5, 6, 7 och 8 mils långa resor för att uppnå
den ort eller hemvist, der justeraren bor, eller utlyst möte för justering för
att den behöfvande kan få sina mått och mål lagligen justerade; dessa resor
medtaga ofta en stor del af den nettobehållning, som mindre verk och rörelse-
egare kan inbringa.
På grund häraf får jag vördsamt anhålla:
att Riksdagen behagade besluta att 16 § 1 mom. i Kongl.
Maj:ts gällande stadga angående justering af mått, mål och vigt
måtte förändras till följande lydelse: