6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 310.
N:o 310.
Af Herr Friherre
23 Maj
J. Liljencrantz: Om ändring i Kongl. Förordningen dm
1862 om kommunalstyrelse i Stockholm,
Kong], Förordningen den 23 Maj 1862, om kommunalstyrelse i Stockholm,
beröfvar stadsfullmägtigc i hufvudstaden en rättighet, som tillkommer stadsfull-
mägtige i alla öfriga städer i landet äfvensom kommunalstämmorna på landet, rät¬
tigheten nemligen att välja ordförande. Det torde vara svårt att uppgifva någon
rimlig anledning, hvarför Stockholms kommun skall i detta afseende befinna sig i
en undantagsställning; ty den omständigheten att hufvudstaden utgör ett eget lands¬
tingsområde lärer icke i detta afseende kunna tillmätas någon betydelse, enär för¬
hållandet är enahanda med staden Göteborg, åt hvars stadsfullmägtige det dock
är anförtrodt att sjelfve välja sin ordförande, och förhållandet blir .detsamma med
hvarje stad, som uppnår ett innevånare-antal af 25,000 personer, utan att kommu-
nallagarne innehålla någon bestämmelse att med ordförandeplatsens besättande der¬
efter skall annorlunda förfäras än tillförene. Icke heller kan det förutsättas, att
större svårigheter skulle möta att finna lämplig ordförande för stadsfullmägtige i
StockSolm än på andra ställen; tvärtom kan det väl i allmänhet tagas för gifvet,
att tillgången på i detta afseende lämpliga personer skall vara större än annorstä¬
des inom en så talrik korporation som Stockholms stadsfullmägtige, der med viss¬
het kan antagas, att god tillgång skall finnas på män med stor både administrativ
och juridisk erfarenhet samt i allmänhet med vana vid handläggning af offentliga
värf. Också hade den komité, som uppgjorde förslag till kommunalförfattning för
hufvudstaden, ingalunda ifrågasatt Öfverståthållaren till ordförande i kommunal¬
representationen. Bestämmelsen derom tillädes af regeringen vid Förordningens
utfärdande, i strid emot kommunens, genom dess nyssnämnda förtroendemän, ut¬
tryckta åsigt.
Det är emellertid ej ensamt eller ens hufvudsakligen med afseende å den
för hufvudstaden i viss mån förödmjukande undantagsställning, hvari densamma så-
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 310.
Juncla bl it vit försatt, som jag tillåter mig föreslå en förändring i Kongl. Förord¬
ningen den 23 Maj 1862, i hvad den rörer Öfverståthållarens ställning till stads-
fullmägtige och dess förvaltningsnämnder, utan sker detta isynnerhet, för att un¬
danrödja de ganska stora olägenheter och abnormiteter, som äro en följd af Öfver¬
ståthållarens ordförandeskap hos stadsfullmägtige. Genom detsamma har Öfver-
stathållaie-embetet kommit i en ytterst skef ställning. Enligt författningen skall
denna myndighet efter besvär pröfva lagligheten af stadsfullmägtiges och förvalt¬
ningsnämndernas beslut samt, efter omständigheterna, meddela eller vägra stadfä¬
stelse derå. Såsom ordförande hos stadsfullmägtige är Öfverståthållaren ej utrustad
med magt att hindra olagliga beslut; honom tillkommer blott att framställa de pro¬
positioner fullmägtige begära. Enahanda är förhållandet i nämnderna. Följden
häraf blir, att Öfverståthållaren tidt och ofta kan hos fullmägtige och i nämnderna
få å embetets vägnar — ty det är i kraft af sitt embete som han bekläder ordfö¬
randeplatsen —■ göra framställning om beslut, hvilka han sedermera måste, likale¬
des å embetets vägnar, förklara olagliga eller vägra att fastställa. Att detta icke
bidrager att upprätthålla embetets anseende är sjelfkärt. Man har oek redan haft
tillfälle bevittna, huruledes Öfverståthållaren, den högsta verkställande myndigheten
i Stockholm, måst hos stadsfullmägtige framställa proposition derom, att ett Kongl.
Majrts beslut i ett hos fullmägtige handlagdt ärende icke skulle verkställas. Sådant
är abnormt, och så är äfven hela anordningen att till ordförande hos fullmägtige
och deras nämnder sätta den embetsman, hvilken det åligger att pröfva lagligheten
af deras beslut. Antingen skall denne embetsman, genom att låta framskymta af~
sigten att, i sin egenskap af beslutande i Öfverståthållare-embetet, underkänna ett
beslut som han ogillar, söka förhindra detsamma och dymedelst inverka på beslu¬
tet, i hvilket fall han likväl på ett betänkligt sätt ingriper i kommunens sjelfsty-
relse; eller ock kan eller vill han icke på sådant sätt'inverka och han blir då på
sätt och vis medansvarig i möjligen olagliga beslut. Ännu betänkligare och för
embetets anseende menligare blir förhållandet, samt ännu mer brydsam Öfverståt¬
hållarens ställning, om man tänker sig, att han, som eger deltaga i öfverläggnin-
gaine, skulle dervid hafva sjelf tillstyrkt ett beslut, som Öfverståthållare-embetet
sedermera, om beslutet genom besvär dragés under dess pröfning, finner sig nöd-
sakadt att förklara olagligt, något som ganska lätt låter tänka sig såsom en följd
af skäl och upplysningar, hvilka anförts under den af besvären föranledda skrift¬
vexling, samt af det mognare begrundande af saken, hvartill besvären kunna gifva
anledning. Att i ett så lånt fall kan hos Öfverståthållaren förutsättas såsom natur¬
lig rätt mycken obenägenhet att gifva sig sjelf dementi, minskar ingalunda det
betänkliga i hela anordningen
_ grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag vördsamt, att Riksda¬
gen ville för sin del besluta, att nedannämnda paragrafer i Kongl. Förordningen
den 23 Maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm må erhålla följande förändrade
lydelse:
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 310.
§ 15.
Nedannämnde personer må, med hänsigt till deras embete- eller tjen-
stemannaställning, icke vara stadsfullmägtige: Öfverståthållaren, Under-
ståthållaren, Polismästare och stadens Fiskaler, äfvensom de tjensteman
och betjente, hvilka i och för sina befattningar äro inför stadsfullmäg¬
tige eller under dem ställda nämnder redo skyldige.
Vid stadsfullmägtiges sammanträden eger Öfverståthållaren, eller, i
i händelse af hinder för honom, Underståthållaren, att vara tillstädes och
i öfverläggningarne, men ej i besluten, deltaga.
§ 18.
Stadsfullmägtige välja årligen bland sig en ordförande och en vice
ordförande, om hvilka val underrättelse skall till Öfverståthållare-embe-
tet insändas.
Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att vid något
stadsfullmägtiges sammanträde närvara, välja de, som tillstädes äro, en
annan ordförande för tillfället.
(Tredje momentet oförändradt.)
§ 19-
Stadsfullmägtige, för hvilka tjenstgöringsåret börjar den 1 April,
sammanträda å första helgfria dag hvar annan månad af året, och der¬
emellan, så ofta ordföranden finner sådant af nöden. Kallelse till sam¬
manträde bör ock utfärdas, då tio eller flere af fullmägtige, med uppgift
om anledningen, skriftligen derom anhålla.
§ 33.
Stadsfullmägtige utse ibland sig högst tio personer att, jemte ord¬
föranden och vice ordföranden, utgöra ett särskildt Utskott, som — —
hos Berednings-Utskottet.
§ 37.
De i föregående § omförmälda nämnder äro:
samma Kongl. Maj:ts pröfning.
underställa der¬
öfver-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 311.
9
Ofverståthållaren är obetaget att dessa nämnders sammanträden öf¬
vervara och i öfverläggningarne, men ej i besluten deltaga. Ej må han
i någon af nämnderna föra ordet.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1869.
Johan Liljencrantz.
N:o 311.
Af Herr P. Staaff: Derom att alla sådana jernvägsanläggningar måtte af slås,
som afse råntegaranti från Statens sida, men att, om dylik garanti
beviljas, 15,000,000 R:dr då måtte afsättas för Norra stam¬
banans fortsättning från Gefle—Dala—jernvågen.
Som i dag på förmiddagen i Första Kammaren Herr Grefve Sparre i afgif-
ven motion föreslagit fullbordandet, för det närvarande af jernvägs-systemet i
Sverige på grund af äskad räntegaranti från Statens sida och till en högst betyd¬
lig omfattning, med beräknad kostnad af 75,000,000 R:dr R:mt, så vågar jag, som
anser all räntegaranti från det allmännas sida i högsta måtto vådlig, vördsamt
hemställa:
att Riksdagen behagade afslå alla sådana jernvägsanläggningar, som skulle
åstadkommas med räntegaranti från Statens sida, men om icke dessmin-
dre sådan garanti skulle beviljas, det måtte af densamma, som under sådan
förutsättning för jernvägsbyggnader beräknas, en summa af 15,000,000
R:dr afsättas för jernvägens sträckning norrut från Gefle—Dala—linien.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1869.
Pehr Staaff.
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 Häft.
2