4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
eller ej. I alla händelser är det ju auktions-summan, som blifver den
bestämda och ojäfaktiga värdemätaren.
Jag vågar fördenskull vördsammast föreslå:
att 47 § af gällande Konkurslag, i hvad den rörer
värdering af fast egendom, måtte helt och hållet utgå.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1869.
/lag. Danielsson,
från Norrbottens län.
lY:o 304.
Af Herr Aug. Danielsson: Om ändring af W § i 12 Kap. Årfda-
balken rörande beräkhingen barnen emellan af hvad för¬
äldrar på dem kostat.
Vid 1865 års riksdag väckte jag inom det då varande Bonde-Stån¬
det en motion, som återfinnes under N:o 212, om ändring af 10 § 12
Kap. Arfda-balken. De motiver jag anförde synas mig vara af den be
skaffenhet, att jag ej bör ändra eller tillägga något mera dertill för att
visa olämpligheten af detta lagstadgande. Jag anser mig likväl med
några ord böra besvara Lag-Utskottets deröfver afgifna Betänkande N:o
10, hvari Utskottet söker ådagalägga, att lagstiftarens mening varit att
förekomma de ändlösa tvister, som skulle blifva en följd af mitt yrkan¬
de. Utskottet har här förbisett, att hundradetals oäkta barn för hvarje
år tilldömas en skälig uppfostran, utan att man försport några oändli¬
ga tvister, och jag tror mig ej begära för mycket, då jag yrkar att vid
skiftning af ett bo, der begge makarne dött, de yngre barnen tillgodo¬
njuta en skälig andel för en efter dess stånd och vilkor lämpad upp¬
fostran, innan arfvet delas; och då i de flesta församlingar fattiga barns
uppfostran bekostas af fattigvården har man deri en god värdemätare
af uppfostringsbidraget.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
5
Utskottet säger vidare, att ingen annan än föräldrarne sjelfva lä¬
rer i detta afseende kunna göra ens en ungefärlig beräkning och lagen
har derföre endast åt dessa lemnat öppet att bestämma beloppet af det
vederlag, som möjligen under vissa omständigheter kan böra tillkomma
den af barnen, som erhållit eu mindre dyrbar uppfostran. Jag delar häri
Utskottets åsigt, så vidt eu sådan bestämmelse skett före föräldrarnes
frånfälle, men som erfarenheten visar i de flesta fall ej vara gjord före
deras dödliga frånfälle. Slutligen säger Utskottet, att endast med hän¬
seende till fattigvårdens underlättande beröfva arfvingar i ett fattigt
hus deras enda tillgång, synes deremot innebära en icke ringa grad af
orättvisa emot dessa. Huru Utskottet kommit till detta förunderliga
resultat att inflicka ordet »beröfva», kan jag ej begripa från hvilken
synpunkt saken är betraktad. Jag anser att föräldrar ej äro allenast
villiga utan äfven i lag skyldiga, att, så 'långt deras tillgångar sträcka
sig, föda och kristligen uppfostra sina barn, men då sådant ej af dem
kan fullgöras i anseende till deras frånfälle, måste detta vara en boets
gemensamma skyldighet. Här är således ej att beröfva, utan endast i
en ringa mån ställa det ettåriga syskonet i jemnbredd med det fem¬
tonåriga och hvilka föräldrar är det som under sin liftid handla an¬
norlunda?
På grund häraf vågar jag vördsamt föreslå, att berörde 10 § i VI
Kap. Arfda-balken måtte erhålla följande lydelse:
Hvad föräldrar kostat på sina barn till deras nöd¬
torftiga föda, kläder och upptuktelse, intill dess de
uppnå 15 års ålder, må beräknas, så vidt icke nå¬
gon af dessa arfvingar är till arbete oförmögen. Bröl-
loppskostnaden må ej beräknas; stände dock föräl¬
drarne fritt, om de vilja deremot lägga de andra sina
barn något till, som mindre njutit hafva.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1869.
Aug. Danielsson,
från Norrbottens län.