Motion o i Andra kammaren, N:o it it t)
i)
N:o 250.
Af Herr E. Key. Med förslog till locj vö7'oi)d€ snrtcjr Olif ngen tei'.
Om det å eea sidan måste erkännas, att en hvar eger rätt att söka sin ut¬
komst genom ärligt arbete, huru, när och hvar han det bäst kan finna, och att in¬
gen, som önskar utflytta från Sverige, ur frihetens och humanitetens synpunkt kan
derifrån förhindras, så kräfver å andra sidan samhällsordningens och likställighetens
grundsats, att denna obegränsade utflyttningsfrihet icke medför något ingrepp uti
eller kontraktsvidrigt brytande af de förbindelser, i Indika emigranten står, vare sig¬
ill fäderneslandet, till kommunen eller till den enskilde.
Så länge vårt försvarsväsen är fotadt på den allmänna värnepligten, och ju
fullständigare det kommer att stödja sig på densamma, desto mera kräfver också
samhallsrätten, att den enskilde, som uppvuxit under skydd af fosterlandets lagar
och i dess folkskolor eller läroverk åtnjutit kostnadsfri uppfostran, kanske äfven
underhåll, vid inträdet i värnepligtsåldern fullgör sin första pligt mot Staten, den
att deltaga i dess försvar.
Vidare fordrar rättvisan, att den utflyttande, innan lian lemnar landet, upp¬
fyller sina åligganden mot det inskranktare samhället, familjen och kommunen, så
att han icke hjertlöst öfverlemnar hustru och barn åt brist och elände, eller med
omsorgen om dessa betungar fattigvården inom den socken, hvilken han tillhört.
De sednare årens erfarenhet gifver emellertid beklagligen vid hand, att många olä¬
genheter uppstått till följd af bristande samvetsgranhet i ofvanberörda hänseenden.
Soldater vid indelta arméen samt beväringsynglingar hafva begynt att hoptals rym¬
ma till Amerika, antalet af dem som öfvergifva hustru och barn, lemnande dessa
åt församlingens fattigvård eller den enskilda barmhertigheten, ökas alltjemt; —- det
sknfna kontraktet och det muntliga aftalet brytes, åsamkade skulder och bri¬
stande skatteliqvider undgås. Härigenom upplösas samhällsbanden mer och mer,
under det att nutidens slafhandlare, emigrantvärfvarne, drifva ett ohejdadt ockrande
på lättrogenheten.
Flera socknar uti min hemort hafva fördenskull genom beslut, fattade å
Bär til! Riksd. Orot. /SOU. I Sami. it Ajd. 2 Band. il Haft. 2
10 Motioner i Andra Kammaren, N:o 250.
kommunalstämmor, gifvit mig uppdrag att vid innevarande riksdag väcka motion i
syfte att åstadkomma rättelse i dessa öfverhandtagande missförhållanden.
Från Kristdala församling af Calmar län hafva t. ex. under de sednaste fyra
åren emigrerat ej mindre än 39 ynglingar inom beväringsåldern, hvarjemte socknens
folkmängd genom utflyttningar minskats från 4,209 till 4,058 personer. Från den
angränsande Tunn församling hafva sistlidet år åtta beväringsynglingar öfvergifva
Sverige. Från Rumskulla socken qvarlemnade, bland emigranter förlidet år, fyra
karlar sina hustrur med tillhopa 17 barn, Indika alla af fattigvården måste under¬
hållas. Från Misterhults socken med en folkmängd af 6,515 personer hafva de
tvänne sista åren 1867—1868 ej mindre än 330 personer emigrerat till Amerika.
Af dessa hafva fem afvikit, qvarlemnande sina hustrur med tillhopa 20 barn, Indika
nu mer och mindre betunga fattigvården. Bland de utflyttade befinna sig derjemte
omkring 100 beväringspligtige ynglingar, hvaraf flera efterlemnat oäkta oförsörjda
barn. Från Calmare regemente hafva 9 soldater under tiden från Augusti 1867
till November 1868 rymt till Amerika. Från Kronobergs, Lifregeroentets husarer. Jön¬
köpings- och Nerikes m. fl. regementen lära äfven rymningar egt rum. Denna
sorgliga förteckning skulle tyvärr än vidare kunna kompletteras, men det ofvan an¬
förda torde bär vara nog. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag öd¬
mjukligen föreslå:
1) att agent skall, innan emigrant af honom får befordras till ut»
ländsk ort, inför magistraten i den stad, hvarifrån resan till ut¬
landet anträdes, uppvisa och aflemna: a) intyg från pastor i
den församling emigranten tillhört, att denne icke är krigsman,
i annans tjenst eller i beväringsåldern; l>) bevis från krono¬
fogde, att den utflyttande icke häftar för obetalda krono- och
kommnnalutskylder; c) intyg, utfärdadt och underskrifvet af
ordföranderne i kommunalstämma och nämnd, af innehåll att
emigranten, i fall han qvarlemnat hustru och barn eller endera,
antingen deponerat ett för dessas nödtorftiga underhåll till¬
räckligt penningebelopp, eller också att tvänne vederhäftige män
ikläda sig ansvar för att kommunen icke inom någon viss, i
lag bestämd tid skall besväras med fattigunderstöd till emi¬
grantens familj.
2) att, om agent underlåter uppfylla ofvan berörda föreskrifter och
och ersättningsanspråk väckes, vare han genast skyldig ersätta
kostnad och skada till kronan eller kommunen. Skulle tvist
uppstå i fråga om ersättningen och saken vid domstol anhän-
giggöras, vare agent det oaktadt pligtig att antingen deponera
den äskade ersättningen, eller anskaffa nöjaktig säkerhet för
motsvarande penningebelopp. I fråga om beväringsyngling be-
Motioner i Andra Kammaren, N:o So i.
11
stämmes ersättning till den för friköpning från vapeuöfnings-
skyldighet fastställda summa. Brister agent i tillgång, böte med
fängelse enligt lag.
3) att emigrantagent, som tvänne gånger blifvit förvunnen till öf¬
verträdelse mot de i första punkten bestämda föreskrifter, icke
vidare får med emigrantbefordring taga befattning.
Att här föroslagna åtgärder icke skola göra tillfyllest, förutser jag nogsamt,
men då, för missbrukets skull, inga inskränkningar i den medborgerliga friheten eller
i den internationela samfärdseln kunna vidtagas, så att t. ex. det gamla passtvån¬
get återupplifvas, och då jag i allt fall är öfvertygad, att ofvanberörda åtgärder i
icke så ringa mån skola medverka till eu bättre ordning, så får jag anhålla om
remiss af denna motion till Lag-Utskottet.
Emil Key.
N:o 251.
Af Herr E. KC)'! Angående omorganisation af Trafkslyreken och, *
sammanhang dermed, Jcrnvägsbyggnadsstyrelsem indragning.
Då förlidet års Riksdag uti underdånig skrifvelse (N:o 77) till Kong!. Maj:t
hemställt: “huruvida icke Styrelsen öfver Statens jernvägsbvggnåder och jernvägs-
tralik kunna sammanföras till eu enda styrelse för Statens jernvägar, eller, om detta
icke finnes ändamålsenligt, den förra Styrelsen förläggas till arbetslinienmen då
de invändningar, som mot det sednare alternativet af Jernvägsbyggnadsstyrelsen
blifvit gjorda, fortfarande måste anses gällande, och Riksdagen i ofvanberörda skrif¬
velse åberopat dessa, innehållande: “att en sådan Styrelsens förflyttning från hufvud-
staden till arbetslinien skulle i andra afseende!! medföra de olägenheter, bland
andra, att meddelandet mellan Civil-departementet, hvarunder Styrelsen subordine-
rade och Styrelsen skulle blifva försvåradt: att Styrelsen icke skulle lika hastigt,
som nu vore möjligt, kunna såväl lemna de upplysningar och uppgifter, som andra
inom hufvudstaden varande embetsverk, med hvilka Styrelsen vore i beröring, kunde