Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
27
]\:o
243.
Af Herr R. T. Uiasck: Om åtskilliga förändringar i nu gällan¬
de stadga för skiftesverket i riket af den 9 November
1866.
Då jag går att vid denna riksdag väcka motion om åtskilliga, efter
min åsigt behöfliga förändringar i den af Kongl. Maj:t den 9 November
1866 förnyade nådiga stadga för skiftesverket i riket, kommer jag troligen
att mötas af det yttrande, att nu gällande stadga är så ny, att man ännu
ej hunnit pröfva verkningarne af densamma. I så fall förutskickar jag den
anmärkningen, att detta ej är förhållandet, emedan förenämnda författning,
hvad ock dess ingress utvisar, i det hufvudsakligaste blott är en omskrif¬
ning af 1827 års Skiftes-stadga jemte samlande på ett ställe af de än¬
dringar deri, som under följande år beslutats, så att hvar och en, svnnerli-
gast de som hafva mångårig praktisk erfarenhet af samma verkningar, myc¬
ket väl kunna bedöma de missförhållanden som ännu qvarstå. Jag tager
mig derföre friheten här nedan påpeka de delar, deri jag i synnerhet anser
tarfvas rättelse och ändring, hufvudsakligen i betraktande af de förändrade
förhållanden som gjort sig gällande inom jordbruket sedan laga skiftenas
början, hvilka i och för sig icke obetydligt bidragit till dettas ökade lyft¬
ning.
Som en förbättrad öfvergång från det gamla storskiftesverket uppstodo
enskiftena, dock så att samtidigt dermed förrättades storskiften, i det att
blott en del af då befintlige landtmätare erhöllo rättighet att verkställa en¬
skiften, under det att de öfrige fortfarande förrättade storskiften, men otta
under samma förhållanden, så att vid den tiden skilnaden emellan stor-
28
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
och enskiften i många fall blott bestod i namnet. Deraf blef en följd, att
många, om ej de flesta af enskiftena, förrättade hufvudsakligen på grund
af förening emellan jordegare, hvilka ännu ej hunnit kasta en blick framåt
på hvad som genom enskiftena egentligen var afsedt att vinnas, äro lika
litet öfverensstämmande med nutidens fordringar på ett väl ordnadt jord¬
bruk som de gamla storskiftena- Dessa sednare få dock, enligt § 3 Skiftes¬
stadgan, rubbas, då, på sätt § 89 föreskrifver, en hufvudsakligen förmånli¬
gare egoindelning kan ske, hvilket ej enligt § 3 eger rum med enskiftena,
hvilka icke få ändras, ehuru jag kan förete många fall, der, som ofvan är
nämndt, enskiften finnas, som för jordens regelbundna brukning äro myc¬
ket olämpligare än storskiften, hvilka få genom nytt laga skifte rubbas-
Till en del är förhållandet lika med många laga skiften, synnerligast så¬
dana der skifteslagets egor bestått af delvis sänka och vattensjuka marker,
deri delegare fått hvar sin andel, men hvilka marker numera till följd af
skedd uppodling och afdikning äro fullt jemförliga med skifteslagets öfriga
jord, så att utflyttning dit kan ega rum. — En enda hemmansegare, med
huru liten lott som helst, kan således nu, mot alla de öfriges vilja, hindra
en bättre och ofta högst nödvändig förändring af jordindelningen och deri¬
genom förorsaka dem stor förlust, och det synes mig ej vara för tidigt att
söka åstadkomma en ändring häri. Det torde invändas häremot, att jord¬
egare härigenom komme att blifva betungade med onödiga kostnader i och
för nya skiften, men så blir ej fallet, enär föreskriften i § 89, enligt den
ändring jag ämnar föreslå, icke medgifver, att äldre skiften få rubbas, så
vida det ej tydligen utredes, att betydligare fördelar vinnäs, och när så
sker, är kostnaden ej onödigtvis utgifven. Af hvad ofvanföre är anfördt,
kan jag ej annat finna än med allmän fördel öfverensstämmande, om så
väl en- som laga skiftena finge rubbas, då de äro så verkställda, att större
och betydligare fördelar vunnes genom ny delning, men som vid laga skif¬
tena dock ej i allmänhet vidlåda så stora oformligheter som vid enskif¬
tena, och de dessutom äro tillkomna i en sednare tid, torde det vara skäl,
att en viss andel af jordegare inom ett skifteslag erfordrades, utan hvars
medgifvande i intet fall förut verkstäldt laga skifte Ange ändras.
På grund häraf får jag härmed föreslå, att § 3 erhåller följande
lydelse:
Har jord, som hör till by eller hemman, deri två eller flere ega
del, genom teg-, stor- eller enskifte i flera skiften blifvit lagd;
vill den som i sådant skifteslag eger ett eller flera hemman eller
en eller flera hemmansdelar, laga skifte erhålla, hafre- ock der
vitsord till, utan att å teg-, stor- eller enskifte meddelad faststäl¬
lelse eller eljest ingången och stadfästad förening må sådant
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243. 29
hindra eller derför i vägen ligga. Lag samma vare med sådant
laga skifte, som efter pröfning enligt § 89 befinnes vara så verk-
stäldt, att ändring deri kommer att medföra betydligare fördelar;
dock att dylik fråga ej kan komma under ompröfning, så vida
icke hälften af delegare i skifteslaget sig om nytt skifte förena.
§ 28 föreskrifter sa väl, att landtmätaren skall å förrättningsstället
infinna sig kl. 10 f. in., som ock att, om han uteblifver öfver kl. 12, skall
han ansvara såsom för tjensteförsummelse. Ofta inträffar, att landtmätaren
kan medhinna tvänne sammanträden på en dag, men efter bokstafliga orda¬
lydelsen af §:n är detta honom ej tillåtet, men då det tydligen ej kan vara
meningen förhindra en lönlös tjensteman att arbeta så mycket han förmår,
desto ° heldre som sådant ej är förenligt med jordegares intresse, får jag
föreslå, att § 28 erhåller följande lydelse:
När den till förrättningen utsatta tiden infaller, skall landtmä¬
taren jemte gode männen, publika ombud och delegare å förrätt¬
ningsstället sig infinna. Uteblifver landtmätaren och kommer ej
innan dagens slut, då må gode männen, publika ombuden och
delegare åtskiljas, h år landtmätare laga förfall, läte han derom
underrätta alla vederbörande, så fort ske kan; vare han ock i
båda dessa fall skyldig att utsätta ny förrättningsdag, på sätt i
§ 27 sägs. Kommer ej landtmätaren inom tvänne timmar efter
den af honom utsatta tid, och låter han icke laga förfall anmäla,
eller försummar han att vederbörande om inträffadt förfall under¬
rätta, då sådant varit honom möjligt; ansvare såsom för tjenste¬
försummelse.
§ 34 i nu gällande Skiftesstadga föreskrifver: att om delegare eller
publikt ombud uteblifver från landtinäteriförrättning, sedan den lagligen är
kungjord, går förrättningen icke dess mindre för sig. Nu kan inträffa —
hvilket jag vet äfven varit fallet att vid utsatt sammanträde icke någon
af delegarne tillstädeskommer, då det bör falla af sig sjelf att landtmätaren
ej kan företaga förrättningen, likasom att sökanden är den som till upp-
skofvet i så fall är vållande, emedan han åtminstone bort ega skyldighet
att sjelf eller genom ombud närvara; men som ett tydligt stadgande här
vid lag torde vara nödigt, får jag härmed föreslå följande tillägg till § 34:
Uteblifva åter samtlige delegare, sätte landtmätaren ny dag ut,
och ersätte sökanden kostnaderna för sammanträdet.
§ ^4 medgifver skiftesdelegare rätt att under slåtter- och skörde-
ti en ei hålla uppskof i egoaffattning, om de derom äro ense. Detta stad-
gande synes antyda, att enhällig öfverenskommelse måste ega rum, och att
sa e< es eu enda delegare i ett större skifteslag skulle kunna förhindra ett
30
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
af alla de öfriga önskadt uppskof. Som jag både anser detta vara orätt ochi
de flesta fall helt och hållet tillintetgörande hvad som med §:n afses, toresiar
jag den förändring af § 41: x , „
att emellan orden »der ej» och »delegarne» insättas orden »flertalet åt».
Uti § 49 föreskrifves, att dä förening upprättas rörande rågångstvist,
hvari Kronan för hemman eger del, skall samma förening genom krono-
ombudets försorg insändas till Konungens Befallningshafvande, tor ^ att
erhålla dess godkännande. Detta är en onödig och tidsödande omgång
enär landtmätaren, utan kronoombudet som mellanhand, kan lika val
öfversända handlingarne till Konungens Befallningshafvande, hvarföre föreslås:
att orden »genom kronoombudets försorg'- ur 49 § utgar-
53 § bestämmer ordningen, i hvilken de vid skifte förekommande
frågorna skola föredragas- Jag hyser tvifvel om lämpligheten af denna
ordning. Frågan om urskiljande af den mark, hvilken som in- eller afrös¬
ningsjord skall beräknas, innehar N:o 2, under det att den om graderingen
har N:o 3. Det är under graderingen som förrättningsmännen inhemta
den säkraste kännedom af skifteslagets egor, de öfvergå då noga hvarje
del deraf och bestämma efter undersökning egornas inbördes förhållande
till hvarandra, och kunna under eller efter graderingens fullbordan med
säkrare blick bedöma hvilka egotrakter, som skola inrösas, än före den¬
samma. Skall åter, som nu är stadgadt, urskiljandet af förenämnda egoslag
föregå graderingen, blir eu följd att förrättningsmännen jemte delägare
måste först öfvergå större delen af skifteslagets område för att fa reda pa
alla de trakter, hvilka skola kunna som inrösningsjord anses, men ej nog
härmed och att i detta fall trakter, lämpliga att inrösas, kunna förbigås,
dessa egotrakter måste äfven undersökas och med hvarandra delvis jem-
föras, hvartill allt åtgår en ej obetydlig tid, till stor kostnad for delägare,
då i stället, om graderingen fick föregå, ofvannämnda besigtning var öfver¬
flödig, emedan den då verkställdes, och detta mycket säkrare, undei ego-
graderingen. , c.. ,
Likaledes måste efter min åsigt fråga om undantag af mark för def-
egares allmänna behof föregå urskiljandet emellan in- och afrösningsjord.
I den förra frågan ega delegare, i de sednare skiftesmännen beslutanderatt.
Nu ligger t. ex. inom skogs- eller utmarken en trakt, bestående af bördig
jordmån, men besvärad af vatten, till hvars afledande erfordras ett större
dike; förrättningsmännen anse vid andra punktens föredragning denna jord
böra som inrösningsjord beräknas, men vid föredragning af fjerde punkten
väora delegare att" uttaga det nödvändiga diket, utan hvars upptagande mar
ken i fråga ej eger något större värde, och huru står sig då förrättnings-
männens förut fattade beslut.
31
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
Att uppgöra om de efter skiftet förekommande ersättningsfrågor,
hvilka omnämnas i 7:de och 8:de punkterna, innan skifte blifvit kraftvun
net, är i de flesta fall ett onödigt arbete, blott ledande till ökade kostna¬
der. Förrättningsmännen afgöra frågorna rörande ståndskogs-, gödsel- och
häfde-ersättningar efter de förhållanden, som förefiunas vid tiden då skif¬
tet afslutas, men klander öfver skiftet sker, och det kan draga ut åratal
innan nya skiftena tillträdas, da, i det lyckliga fall att ingen ändring i
skiftet skett, likväl så stora förändringar uppkommit genom mer eller min¬
dre. vårdslös brukning, ja med flit verkställd utsugning af egor, att mången
derigenom kan lida betydlig förlust. Blir åter skiftet, genom ändring i
gradering eller skiftesläggning, till aldrig så liten del rubbadt, måste frå¬
gan om. nyssberörda ersättningar åter upptagas och pröfvas. Det synes
sålunda i allmänhet vara förenligt med jordegares bästa, att pröfning rö¬
rande de i 7:de och 8:de punkterna förekommande ersättningsfrågor först
upptagas till handläggning, sedan skiftet blifvit laga kraftvunnen Fall före-
finnas dock, synnerligast vid skifte emellan ett mindre antal delegare, der
ersättningsfrågorna äro af obetydligt omfång eller der delegare förklara sig
nöjde att genast tillträda skiftet, då dessa frågor både kunna och höra af-
göras i sammanhang med skiftet, om delegare så önska.
På grund af hvad jag här ofvan anfört får jag föreslå, att 53 $ er¬
håller följande lydelse:
Sedan konceptkartan öfver skifteslagets egor är i fullständigt skick
samt rågångarne deromkring finnas bestämda, skall skiftesmannen
för delegare och gode männen till beslutande ordentligen och re¬
digt föredraga allt, hvad till skiftets verkställighet i hela dess
vidd hörer, nemligen:
1.0 om egoutbyte med angränsande byar och hemman;
2:o om egornas gradering; derunder frågorna rörande
3:o undantag af mark för delegares allmänna behof samt
4.0 om urskiljandet af den mark, hvilken såsom inrösnings- eller
afrösningsjoul beräknas skall, skola komma under pröfning och
derefter afgöras; och sedermera, dock ej förr än egobeskrifning
och häfdeförteckning, der sådan förteckning skall ske, blifvit upp¬
rättad och kommit i fullständigt skick,
5:o om delningsgrunden;
6;o om öfriga grunder för verkställighet af laga skifte, så ock om
skiftesläggningen och skyldighet att från by utflytta. Sedan skifte
blifvit laga kraftvunnen företages efter anmälan af delegare.
7:o om bidrag till utflyttning, så ock om odlingskostnad för sådan
ouppodlad mark, hvilken i skiftet såsom inrösningsjord int agits
32
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
samt om ersättning till delegare, som antingen erhåller vanhäfdad
jord eller förlorar ståndskog, plantering eller torfjord med mera
dylikt; och , A ,
8:o om tiden för tillträde af egolotterna samt skogs- och torfjords
af brukning; dock må dessa frågor jemväl före skiftets afsilande
föredragas och afgöras, om samtlige delegare derom äro ense.
Kommer 53 § att på föreslagna sätt ändras, måste äfven till följd
deraf näst efterföljande § bringas i öfverensstämmelse härmed. Detta sker,
om uti första punkten siffran 3 ändras till 4, och i andra punk-
ten siffran 4 ändras till 3, hvarförutan i slutet af §:n följande
tillägg torde vara nödigt:
Hafva de i 7:de och 8:de punkterna förekommande frågor biitvit
afgjorda, efter det skiftet vunnit laga kraft, må klagan särskildt
deröfver jemväl anföras på sätt 129 § stadgar.
Nuvarande stadgande angående egoutbyten leder på långt när "ej till
ett önskvärdt resultat. — 56 § gifver väl rätt att verkställa egoutbyte, när
hemman har ega inom annat hemmans område, men förhållanden förekomma
ofta, der detta stadgande ej gör tillfyllest, såsom af vidstående teckning-
visas.
A, B och C äro trenne hemman, men
A har en ega X i rågången mellan B och
C; hvad vore naturligare än att A genom
egoutbyte erhölle af B vederlag för X en¬
ligt prickade linien, men som. egan X ej
på alla sidor angränsas af B, ligger den ej
inom detta hemmans rågång, och egoutbyte
får således ej utan ömsesidigt medgifvande
verkställas. Man skulle tro, att lagstifta-
rens mening ej varit att så strängt tillämpa ordet mom, man jag känner
fall, der Köngl. Maj:ts Högsta Domstol afslagit ett sökt egoutbyte, under
förhållanden lika med hvad teckningen visar, derför att den till egoutbyte
ifrågasatta jord ej legat på alla sidor angränsad af det andra hemmanets
eg0r. _ Detta missförhållande är afhjelpt, om slutet af 56 § erhaller tol-
^ ^ Har hemman i skifteslaget ega inom eller utmed annat hemman
eller annan bys rågång, eller annat hemman eller annan by ega
inom eller utmed skifteslagets rågång, och å ena sidan sökes att
den ega för beqvämligare läge mot annan jord utbytas må; vare
ock lag som ofvan sagdt är/
A
B
X
C
; i
Ofta
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
33
Ofta förekomma emellan hemmanslotter, livilka blifvit genom skifte
hvarandra frånskiljda, sådana gränser, att genom egoutbyte en betydlig för¬
del för båda delegarne skulle uppkomma, — men den ene delegaren antin¬
gen af tredska eller ej inseende egen fördel bestrider samma, än att ena
delegaren kan hafva fördel, utan att den andra har skada, men sådant ego¬
utbyte får ej enligt 58 § ega rum utan ömsesidig öfverenskommelse. Så¬
dan oformlig gräns kan hafva haft skäl för sig vid den tid skiftet skedde,
såsom t. ex. för att tilldela hvardera delegaren andel i ståndskog, eller för
att bespara kostnaden för eu utflyttning; men sedan dess hafva förändrade
förhållanden inträffat, skogen är afverkad eller husen bortflyttade på annan
plats, men ändå skall den oformliga gränsen qvarstå. -— Jag anser detta i
hög grad menligt och får i och för ändring häri föreslå, att 58 § erhåller
följande lydelse:
kan genom egoutbyte i andra fall än nu nämnda äro beqvämlig¬
het för odling eller häfd eller annan dylik fördel vinnas, utan att
någon jordegare deraf lider skada, då må det, utan hinder
af förut faststäldt skifte, ske, på sätt i 56 § sägs.
Sättet för graderings verkställande har under sednare tider varit
mycket omskrifvet, i det en del velat gifva företräde åt så kallad serie¬
taxering, under det andra förordat så kallad separat-taxering. Båda åsig-
ternas förfäktare kunna hafva rätt, emedan frågan egentligen beror på lo¬
kala omständigheter. Med serie-taxering menas, när alla inom ett skiftes¬
lag uti delning ingående egor värderas i ett sammanhang, med separat¬
taxering åter der in- och afrösningsjorden hvardera för sig, utan jemförelse
med hvarandra särskildt graderas. Inom trakter, hvarest åker och äng ligga
i ett sammanhang för sig och utmarken särskildt, der kan man möjligen
gifva separat-taxeringen företräde, under det att inom orter, hvarest åker
och äng ligga spridda mellan berg, skogs- och betesmarker, så att vid
skifte som oftast, för att utlägga formliga egolotter, erfordras eu omvexling
emellan in- och afrösningsjord, hvilket ock medgifves i 79 §, måste
serie-taxeringen hafva företräde, hvarvid bland annat den fördel vinnes,
att den särskilda jemförelse emellan förenämnda egoslag, som 79 § före-
skrifver skola ske när omvexling förekommer, undvikes. Inom olika orter
användes det ena eller andra sättet, allt efter som det af förrättningsmän-
nen anses vara mest praktiskt, ehuru 64 § tydligen föreskrifver separat-
gradering. Häraf kunna orsakas obehag och kostnader, i det möjligen antin¬
gen Egodelningsrätten eller Högsta Domstolen kan finna sig befogad
upphäfva ett skifte, blott på den grund att serie-gradering egt rum, under
det att uträkningarne öfver ett skifte, der separat-gradering egt rum och
Bih. till Biksd. Prof. 1869. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Käft. 5
34
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
omvexling af de olika egoslagen skett, alltid är svårare att kontrollera. —
För att afhjelpa dessa olägenheter får jag föreslå ett tillägg i slutet af 64
§, så lydande:
I orter, der sådant finnes lämpligt, vare så kallad serie-gradering
jemväl tillåten.
Under antagande att den af mig föreslagna ändring af 3 § bifalles,
blir deraf en följd, att 69 § ändras i öfverensstämmelse dermed och kom¬
mer att erhålla följande lydelse:
Delningsgrund eller måttstock för egors skiftande å landet, så väl
särskilda hemman emellan som emellan delegare inom ett och
samma hemman, vare den, som i lag eller särskilda författnin¬
gar för vissa landsorter stadgad är eller framdeles stadgas kan.-Åro
egorna förut delade genom skifte, som efter förra författningar
vunnit laga kraft, hafve hvarje delegare rätt att vid nvtt skifte
tillgodonjuta hvad efter uppskattning svarar emot de egor han
efter laga kraftvunna skiftet innehaft; och bör landtmätaren, vid
föredragning af frågan om delningsgrunden, underrätta delegarne,
ej blott om de särskilda grunder, hvilka kunna i detta afseende
rätteligen antagas, utan ock om de uppskattade egobelopp, hvilka,
enligt hvardera af dessa grunder, komme att hvarje delegare un¬
gefärligen tillfalla.
Som ofta inträffar, att efter förrättadt skifte flera dervid utlagda sär¬
skilda hemmanslotter gemensamt komma till olika andelar uti två eller
fleras ego, och att dessa lotter till hvarandra af egarne kunna sammandra¬
gas, men något bestämdt stadgande huru härvid skall tillgå ej förefinnes,
torde jag få föreslå att i slutet af 69 § göres följande tillägg:
Lag samme vare, der två eller flera, vid en- eller laga skifte ut¬
brutna lotter skola emellan gemensamma egare klyfvas.
I sammanhang med föreslagna ändringen i 3 § är nödigt, att 78 §
1 mom. erhåller förändrad lydelse, hvilken jag får föreslå sålunda:
Har inrösningsjorden, med skogsmarkens förbigående, förut blifvit
delad genom fastställda skiften, hvilka pröfvas vara så väl inrät¬
tade, att förmånligare skifte genom dessa egors förnyade gemen¬
samma delning icke verkställas kan, då må skogsmarken, med
iakttagande af de i denna stadga föreskrifna grunder, särskildt
fördelas.
När skifte sker å en samfällighet, måste antagas som allmän regel,
att hvarje delegares lott skall särskildt utbrytas, men undantag kunna dock
härvid förefinnas. Det fall 78 § 2 mom. omförmäler är ett sådant Flera
byar och enstaka hemman, hvilka utgöra särskilda skifteslag uti inegorna,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243. 35
och som aldrig deri haft egoblandning med hvarandra, hafva utmarken ge¬
mensam. Denna utmark består af dels skog, dels skoglös betesmark, dels
äfven till stor del af åker, äng och odlingsmark. Skifte å en sådan sam¬
fällighet måste inskränkas till att blott dela emellan de särskilda inegoskif-
teslagen, ty att med detsamma dela utegor till hvardera af delegarne
inom de olika skifteslagen vore både onödigt och skadligt, emedan först
när hvartdera af skifteslagen bekommit sin andel af samfälligheten, kan
fråga förekomma om gemensamt skifte å alla egorna, hvarigenom den för¬
del vinnes, att utflyttningar åt utmarken kunna ega rum och hvarje skif¬
teslag i och för sig erhålla en betydlig fördel, emot om skiftet å hela sam-
hälligheten hvarje delegare skulle få sin lott särskildt utbruten, hvilken
kostnad äfven i de flesta fall vore onödig, emedan delegarne inom de olika
skifteslagen voro tvungna att ånyo omskifta utmarken i sammanhang med
inegorna. Frågan är, sedd från praktisk synpunkt, så klar att derom ej
mycket behöfver ordas, men jag känner fall, der domstolar ansett sig böra
af formela skäl afgifva det utslag, att hvarje delegares lott skall särskildt
utbrytas, under det andra hyst den åsigt, att blott skifteslagen först skola
åtskiljas. Det är för nödvändigheten att få denna sednare åsigt tydligen
uttryckt, som jag härmed föreslår, att första delen af 85 § erhåller föl¬
jande lydelse:
Som genom utbrytning af en eller flere delegares egolott den förra
egoindelningen rubbas; så skall, när laga skifte på en eller flere
delegares begäran verkställes, sådant skifte hela skifteslaget öf¬
vergå, och hvarje delegares lott särskildt utbrytas, på det att ytter¬
ligare kostnader i detta afseende må besparas och oreda vid egor-
nas bruk förekommas; dock att vid skifte enligt 78 § 2 inom.,
när de angå utmark, hvilken ej hufvudsakligen är att betrakta
som skogsmark, delning må verkställas endast emellan de sär¬
skilda skifteslagen uti inegorna-
Så väl för att bringa andra punkten af 85 § i öfverensstämmelse
med den föreslagna förändringen af 3 § som ock för att närmare förtyd¬
liga densamma, emedan det ej gerna låter tänka sig att egor finnas, hvilka
icke kunna afstängas och särskildt brukas; föreslås att sednare punkten
af 85 § erhåller denna lydelse:
Har någon delegare i skifteslag, som skiftas skall, vid förut verk-
stäldt skifte erhållit alla sina egor så utbrutna, att de kunna med
fördel afstängas och särskildt brukas; — —---medgifver.
Enär landtmätare ej eger ringaste pröfningsrätt, huruvida en hem-
mansegare är på sin lott besuten, och sådant ej heller kan vara meningen,
men 86 § i fråga om sammanläggning af olika hemmansdelar bestämmer
36 Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
att de skola vara besutna, hvarigenom det missförhållande kan uppstå, att
pröfning om besutenhet utan någon delegares yrkande kommer att ega
rum; får jag föreslå:
att i 86 § ordet »besutne» utgår.
Jordbrukets olika ståndpunkt och de förändrade förhållanden, som
deruti inträdt sedan 1827, då laga skiftena började, emot nu, torde med¬
gifva en förändring i 87 §. Der stadgas nemligen, att jordegare ej kan
åläggas utflyttning förr, än det oundgängligen fordras att tilldela honom tre
skiften. Aro egorna af den belägenhet och godhet, att en åbo utan skada
kan tilldelas ett skifte, då bör, efter min åsigt, sådant ovilkorligen ske,
äfven om utflyttning skulle erfordras. Hvarje jordegare med insigt uti ett
rätt ordnadt jordbruk finner detta, men som man ej af alla kan fordra, att
de ega nog klar blick att uppfatta kommande fördelar, men mången i stäl¬
let segt fasthåller vid det gamla, inträffar ofta, att ett laga skifte ej upp¬
fyller hvad med detsamma är afsedt, eller att bereda största möjliga sam¬
mandragning af egorna, enär en åbo icke kan åläggas utflyttning, så snart
han kan erhålla egorna uti tvänne skiften- Aro åter egornas beskaffenhet
och belägenhet icke sådana, att utan någons lidande ett skifte, kan utläggas,
kommer naturligtvis sådant icke i fråga. För att vinna, efter min öfver¬
tygelse, nödig rättelse häruti, får jag föreslå följande ändring i 87 §:
Hafva egor, som skiftas skola, den belägenhet och äro de af det
jemförliga förhållande till hvarandra, att, med behållande af allas
rätt och utan någons verkliga lidande, ett skifte, innefattande både
inrösnings- och afrösningsjord, till hvarje hemman kan utläggas;
då bör sådant ovilkorligen ske. Skulle belägenheten på något
ställe härifrån oundgängligen fordra undantag, och kan icke så¬
dant, genom eu eller flera delegares utflyttning, på sätt i 95 §
sägs, afhjelpas; då må två eller tre skiften hvarje delegare på
enahanda sätt tilldelas. År skog i storskifte lagd och blifver det
orubbadt, efter hvad i 78 § stadgas, då bör sådant skogsskifte ej
för ett af de förenämnda tillåtliga antal skiften beräknas förr, än,
med detta inbegripet, tre skiften behöfva utläggas.
I den förhoppning att det af mig framställda förslag till ändring i
3 § godkännes, får jag, så väl för att bringa 89 § i öfverensstämmelse der¬
med, som ock att förebygga, så vidt möjligt är, att nytt skifte kommer
att ske utan laga skäl, eller så att tydligt må kunna visas fördelarne af
samma, der sådana förefinnas, härmed föreslå följande förändrade lydelse
af 89 §:
Har skifte förut skifteslaget öfvergått och yrkar någon delegare
att dervid oförändradt bör förblifva, då skola skiftesmännen, innan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
37
vidare åtgärd i afseende på skiftesberedningen företages, efter före¬
gången besigtning på marken, hvarvid dess allmänna beskaffenhet
och läge beskrifvas, noga undersöka, huruvida och pa livad sätt
skifteslagets egor må kunna genom nytt skifte erhålla en för
egornas skötsel lämpligare indelning, och så väl derigenom som
genom beredda tillfällen till odling uppbringa? till högre afkastning,
samt hemmanets värde såmedelst i betydligare måtto ökas; och
gånge i thy fall det sökta skiftet fort- Hafva åter egorna det
läge eller äro de af sådan beskaffenhet, att nytt skifte, utan att i
allmänhet blifva förmånligare än det förra skiftet, skulle för del-
egare medföra kostnad och olägenhet, som ej betydligt öfvervägas
af fördelarne; då bör vid äldre skiftet oförändradt förblifva och
det sökta skiftet inställas. Skiftesmännen skola i dessa omstän¬
digheter fullständigt utlåtande meddela och dermed förfara som
i 54 § sagdt är; börande, derest nytt skifte afslås, skiftessökanden
de åbragta kostnaderna ensam bestå.
105 § innehåller, att landtmätaren vid förrättningens afstötande skall
utlemna till delegarne alla under förrättningen förda protokoll och afskräde
föreningar, jemte ego-, häfde- och delningsbeskrifningarne etc. etc.
Enligt min åsigt är detta stadgande, hvad beträffar delningsbeskrif-
ningen, skadlig både för landtmätaren och jordegarne. Landtmätaren, som
under sommaren eller hösten afslutar en större skiftesförrättning, måste i
och för uppsättande af delningsbeskrifningen använda en tid, hvilken i
stället med fördel kunnat begagnas till arbete ute på fältet, under det
han om vintern får vara sysslolös. Jordegaren förlorar derpå, ty genom
detta stadgande inträffar ofta, att landtmätaren ibland ej kan och ibland ej
vill afsluta en skiftesförrättning på hösten, utan väntar dermed till nästföljande
vår, för att få egna vintern åt delningsbeskrifningars kompletterande, hvaraf
närmaste följden blir fördröjandet af ett helt år med skiftets tillträde.
En annan olägenhet, kanske den svåraste, består i följande: Det händer
ofta, att, när landtmätaren utarbetat skiftet, så att det är färdigt till ut-
stening, önskar en eller flere delegare i sista timmen att få verkställd
någon mindre ändring uti en eller flera linier; när no landtmätaren, till
följd af författningens föreskrift, före utsteningen fullständigt uti koncept
uppsatt och äfven utskrifvit delningsbeskrifningen, följer deraf, att en dylik
begärd ändring af honom helt naturligt afslås och skiftet kommer ofta att
blott härför öfverklagas, hvilket i annat fall kunnat undvikas, emedan en
mindre ändringsåtgärd varit lätt att verkställa, om ej delningsbeskrifningen
varit på förhand uppsatt. I och för öfverldagandet af ett skifte erfordrar
ej jordegaren delningsbeskrifningen, och nödig kontroll öfver att handlingar
38
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
i behörig tid blifva uppsatta är lätt att åstadkomma, blott genomväta i arbets¬
förteckningen jemföra datum för förrättningens afsilande med tiden för
dess insändande till domaren.
På grund af livad jag här ofvan anfört får jag vördsamt föreslå, att
105 § erhåller följande förändrade lydelse:
När skiftesmannen — — — alla under förrättningen förda pro¬
tokoll och afslutade föreningar, jemte ego- och häfdeförtecknin-
garne, och skall etc. etc. — —--beräkna.
Att ett laga skifte så fort möjligt är bringas till slut, är en önskan
hos hvarje opartisk och tänkande delegare, emedan, under den tid ett skifte
varar, ofta jordens skötsel af en eller flere delegare försummas och hemmanet
kommer i vanhäfd. Att således så mycket möjligt är, utan att förnärma
någons rätt, söka inskränka tiden för tvist öfver laga skifte, anser jag vara
ett mål, hvarefter man bör sträfva. Till en del vinnes detta genom ett
stadgande, att besvär öfver Egodelningsrättens utslag i ersättningsfrågorna,
eller de som förekomma till afgörande enligt 53 § 7:de och 8:de punkterna
icke få anföras, utan att vid Egodelningsrättens utslag i dessa fall må bero-
Det händer nemligen ofta, att en delegare, sedan skifte, hvari Kongl. Maj:t
dömt till ändringar, hvilka derefter blifvit af landtmätaren afslutade, så att
möjlighet till tvist rörande sjelfva skiftet är alldeles afskuren, blott af
tredska, eller för att längre bibehållas vid sina gamla egor, anför besvär
öfver de till följd af ändringsåtgärden uppgjorda häfde- eller skogsersätt-
ningar och fullföljer dessa till Kongl. Maj:t. Sällan eller aldrig inträffar,
att här vid lag någon ändring sker i Egodelningsrättens beslut, emedan det
faller af sig . sjelf, att vid frågor som dessa måste besigtning på stället
vara nödvändig för en riktig utredning af förhållandena; och när först
förrättningsmännen, efter föregången besigtning, uppgjort alla ersättnings¬
frågor, och detta deras åtgörande blifvit kontrolleradt efter syn på stället
af Egodelningsrätten, kan jag ej finna någon fara uti, att ej deröfver vidare
får klagas. På grund häraf får jag föreslå, att 134 § erhåller följande
förändrade lydelse:
Egodelningsrättens — — — förete. Härifrån undantagas dock
sådana frågor rörande ersättning efter laga skifte, hvarom stad¬
gas uti 53 § 7 och 8 punkterna, hvaröfver vid^ Egodelningsrättens
utslag får bero, och klagan ej vidare föras. År någon — — —
genast öfversänder.
133 § innehåller ett stadgande, hvilket till sina följder under alla
omständigheter är menligt för landtmätare, och i många fall kan blifva det
för jordegare. Den stadgar nemligen, att om landtmätare låter verkställa
mätning af obehörig person, eller till större eller mindre del af antagen
Motioner i Andra Kammaren, N:o 243. 39
elev utan behörig tillsyn, skall mätningen omgöras, ändå att fel deri ej
visas. Detta är minst sagdt orimligt, ty ingen har nytta af, att egor skola
ommätas, hvilka äro riktigt affattade. Det måste vara straff nog för landt-
mätaren, om han brister emot detta lagbud, att få ansvara såsom för tjenste
fel, utan att han onödigtvis skall omgöra ett arbete, hvilket ej kan göras
bättre- Landtmätare i allmänhet äro såsom lönlöse tjenstemän i mindre
goda ekonomiska omständigheter, lefva blott af arbetet för dagen, och det
saknas tyvärr ej exempel på, att landtmätare, som blifvit dömd omgöra en
mätning, blott derföre att obehörig person dertill blifvit begagnad, icke, till
följd af fattigdom, mägtat verkställa detta på egen bekostnad, utan förrätt¬
ningen har måst öfvertagas af annan landtmätare, och följden förjordegare
blir då tidsförlust, penninguppoffring och förslösande onödigtvis af handt-
langningsdagsverken, förutom alla andra obehag. Detta stadgande står ej
heller rätt väl tillsammans med 38 §. Der medgifves nemligen, att der
karta öfver ett skifteslag finnes, som är riktig eller till och med ofullstän¬
dig, blott den genom rättelser kan sättas i behörigt skick, skall sådan karta
vid skiftet begagnas- Denna karta kan t. ex. en af delegarne, eller hvilken
som helst vid landtmäteriet icke anställd person, blott han kan verkställa
egoaffattning, hafva upprättat, men landtmätaren måste omgöra en mätning,
äfven om den är riktig, samt får ej derå insätta rättelser, om så skulle
erfordras, derföre att samma mätning är verkställd af eu hans duglige elev,
eller till och med af en kommissionslandtmätare, om denne ej under tiden
haft behörigt biträdesförordnande för skiftesmannen.
För att bringa nödig rättelse häruti, får jag föreslå, att 133 § erhål¬
ler denna lydelse:
Öfver de invändningar —- — —--dömdt är. Göres vid
Egodelningsrätten af någon delegare anmärkning mot skifteskartan,
då skall ock beslut deröfver af Rätten meddelas; och vare, der
landtmätaren öfvertygas att hafva vid egomätningen begagnat bi¬
träde af dertill obehörig person, eller låtit mätningen till större
eller mindre del af antagen elev utan vederbörlig tillsyn verkstäl¬
las, den sålunda obehörigen verkställda egomätningen, om fel deri
kan visas, ogild, med skyldighet för landtmätaren att, antingen
genom ny mätning eller genom införande af rättelser, der så ske
kan,. såväl på egen bekostnad, först och främst sätta konceptkar¬
tan i fullständigt skick, som ock omgöra skiftesförrättningen i öf¬
rig* i alla de delar, som, efter hvad i 53 § stadgadt är, först der¬
efter böra till behandling förekomma. Ej må dock — __
— — — om fel deri visas kan.
40 Motioner i Andra Kammaren, N:o 243.
Sedan jag här ofvan i största möjliga sammandrag sökt antyda de
fel, som förefinnas i vår nu gällande Skiftesstadga, hvilka jag anser böra
rättas, så väl för att få författningen i öfverensstämmelse med nutidens
fordringar på ett rätt ordnadt jordbruk, som för att få undanröjda befint¬
liga missförhållanden, får jag härmed vördsamt yrka:
att Riksdagen för sin del måtte besluta de ändringar jag föresla¬
git uti 3, 28, 34, 41, 49, 53, 54, 56, 58, 64, 69, 78, 85, 86, 87,
89, 105, 133 och 134 §§ af Kongl. Majrts förnyade nådiga Skiftes¬
stadga af den 9 November 1866, eller ock, der ej dessa till alla
delar af Lag-Utskottet, till hvilket jag anhåller att motionen måtte
remitteras, skulle gillas, vidtaga de förändringar i samma syfte,
Utskottet kan finna skäligt föreslå-
Stockholm den 27 Januari 1869.
It T. Buscb
Stockholm, tryckt hos G. W. Blomqvist, 1869.