12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 217.
N:o 217.
Af Herr 8. Hansson: Om upphörande af pastors rätt att vara ordförande
i skolstyrelse.
Ofvertygelsen, att flen allmänna undervisningen uteslutande bör vara en fol¬
kets sak, och att vården om folkskolan följaktligen är en hela samhällets angelä¬
genhet, som icke i större eller mindre mån får bero af några vare sig kastintres¬
sen eller individuela tycken, har lyckligtvis allt mera gjort sig gällande, ju mera upp¬
lysningen gått framåt. Denna öfvertygelse, huru riktig och sann den än i sig sjelf
är, har dock mött ett hårdnackadt motstånd från den sida af samhället, som i så
många hänseenden är dess skuggsida: den prelatensiska, och ehuru prestväldet här
i landet redan till stor del blifvit brutet i dess egenskap af ståndsinstitution, fort¬
fara dock statskyrkans målsmän att vilja taga under sina vingars skugga, hvad som
numera bör vara allas tillhörighet: den allmänna undervisningen i folkskolan.
Det behöfves ingen mångordighet för att ådagalägga obehörigheten af sådana
anspråk och vådan af ett dylikt tidsvidrigt missförhållande — det är nog att en¬
dast i korthet antyda desamma.
Derigenom att folkundervisningen fortfarande ligger i presterskapets händer
eller åtminstone är af detsamma i hög grad beroende, får den en ensidig och för¬
felad riktning, som, långt ifrån att befordra upplysningen i dess högre och egent¬
liga mening, tvärtom hämmar densamma och på ett betänkligt sätt förminskar dess
nytta och värde. Folkskolan har nemligen hittills utgjort för presterskapet en be-
qvämlighetsanstalt, der katekesläsningen, såsom en förberedelse till konfirmationen,
varit undervisningens snart sagdt A och O, under det att alla sådana bildnings-
ämnen, som förmå att kasta en klarare dager öfver naturen, det menskliga lifvet
och samfundsförhållandena, varit så godt som alldeles uteslutna, på det sunda vet¬
tets bekostnad och till stor skada för den verkliga upplysning, som måste afses
med all skolbildning.
Det är hög tid på att ett dylikt missförhållande upphör — Statskyrkan måste
en gång för alla skiljas från skolan — detta är numera ett hufvudvilkor för upp¬
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o Afl.
lysningens spridande bland den stora allmänheten. Detta har också redan skett i
alla de civiliserade länder, der man varit mån om att aflägsna allt hvad som kan
underhålla obskurantism och trångbröstade åsigter bland folket, och der man lärt
sig inse, att folkupplysning och folkfrihet betinga hvarandra såsom hvarandras nöd¬
vändiga förutsättningar.
Bland de största hindren för folkupplysningens befordrande här i landet
har hittills varit den presterskapet tillkommande sjelfskrifvenhet till ordförandeska¬
pet i skolstyrelsen. Denna qvarlefva från en föråldrad lagstiftning måste bort, ty
den passar ej mera till våra tidsförhållanden. Sedan all sjelfskrifvenhet ändtligen
upphört och ingen, blott på grund deraf att han tillhör ett visst stånd eller klass,
numera lyckligtvis har några företrädesrättigheter af större betydelse i samhället,
så är presterskapets rättighet i nämnda hänseende fullkomligt obehörig, så mycket
mera som presterna nu för tiden långt ifrån kunna anses vara bildningens repre¬
sentanter, utan i detta såsom i många andra fall visat sig vara långt efter sin tid.
Alla kommunala styrelser böra utses genom ett fritt val, således äfven skolstyrelsen.
Finnes prest tjenlig till ordförandeskapet och eger han för öfrigt ett stadgadt med¬
borgerligt anseende, så må han väljas dertill — annars icke.
På grund af ofvan anförda skäl och uttalade åsigter får jag således vörd¬
samt hemställa,
att presterskapets rättighet, till sjelfskrifvet ordförandeskap i
skolstyrelse hädanefter måtte upphöra.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 27 Januari 1869.
Sv. Hansson,
från Östergötland.