Motioner i Andra Kammaren, N:o t9.
84
samt motstånd, åtminstone för en tid; men folkmagten har mer än ett
medel till sitt förfogande, hvilka kunna vara lika fruktansvärda som
våldet. — Ho kan på förhand räkna de skaror, som under den när¬
maste framtiden skola öfvergifva fädernejorden, för att förena sig med
de tusenden, som redan lagt oceanens vågor till rygga och nu nästan
dagligen sända uppmaningar till slägtingar och vänner, att skynda efter
till frihetens, kanske no g mycket i rosenrödt utmålade land; och
ho kan förutse, hvad som skall hända här, innan det nu ingångna
året går till ända? — Hya val till Andra Kammaren stunda snart,
och de skattdragande massorna, som för ett par år sedan med för¬
hoppning blickade upp till den nya Representationen, skola kanske
denna gång, om de Unna sig allt för mycket gäckade i sina för¬
hoppningar, vakna ur sina illusoriska drömmar, för att utöfva den
magt, som är lagd i deras händer. Kanske det är den nya bevärings-
lagen, som skall blifva deras väckare.
Om remiss af denna motion till det Utskott, soin kommer att
behandla frågan om försvarsverkets ordnande, anhålles.
Stockholm den 20 Januari 1869.
G. Bjerkander.
J¥:o 19
Af Herr G. Bjerkander: Om underdånig framställning till Kongl.
Maj:t, derom att vakanskontrakten med de afsutna kavalleri¬
regementena mätte förblifva oförändrade till och med är 1900.
Vid sistlidne riksdag väcktes flera motioner, med anledning af
den utaf Kongl. Maj:t vidtagna åtgärden att låta höra rusthållarne vid
de afsutna kavalleriregementena, om de ville ingå på att höja vakans-
afgifterna med 3 tunnor spanmål per nummer, då kontrakten skulle
få förnyas på ytterligare 30 år. I dessa motioner uttrycktes hufvud¬
sakligen den önskan, att vakansafgiften skulle få förblifva oförändrad
Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.
35
och att regementena skulle få förblifva afsutna. Någon åtgärd vidtogs
dock icke, utan ansåg Riksdagen, att denna fråga skulle behandlas i
sammanhang med försvarsverksfrågan i sin helhet.
Ehuru sannolikt denna stora fråga nu förekommer vid innevarande
riksdag, och ehuru jag förut ingifvit en motion om förändring af rust-
och rotehållsskyldigheten, så har jag likväl ansett mig böra väcka sär¬
skild motion i fråga om de afsutna kavalleriregementena, synnerligast
Westgöta regemente, såsom förlagdt i den ort jag tillhör, i den händelse
att frågan i sin helhet icke vid innevarande riksdag kan afgöras.
Som bekant är, gå de nu gällande vakanskontrakten till ända,
dels med år 1870, dels 1871, och rusthållarne betinna sig således i oviss¬
het om hvad som derefter kommer att med dem företagas. — Skola de
uppsitta, så vore det af vigt för dem att i god tid få veta detta, bland
annat derföre att de då kunde förse sig med dugliga hästar på förhand,
emedan om alla regementena skulle anskaffa sådana på en gång, det
torde blifva svårt att erhålla ett tillräckligt antal utan till högt upp-
drifna priser, hvarigenom förändringen blifver mer betungande än
den behöfde blifva. Äfven munderingspersedlar och nya gevär borde
rusthållarne skonas ifrån att inköpa under den korta tid som återstår,
om förändring skall ske, ty uppsättning af sådant är icke någon ringa
sak för en förut nog tryckt befolkning. Slutligen borde, i händelse af
uppsittning, icke något nytt manskap behöfva att legas i de afgåendes
ställe, utan dessa nummer hållas vakanta under tiden.
Dessa äro de skäl, som förmått mig att nu väcka motion i denna
fråga, oaktadt de vid förra riksdagen väckta icke ledde till någon
åtgärd.
Att rusthållarne, med några få undantag, som af okunnighet lät
förleda sig vid de hållna sammanträdena, icke ingå på någon vakans¬
förhöjning, är redan bekant, utan uppsitta heldre, ehuru hårdt det sy¬
nes dem vara, men dertill kunna de visserligen tvingas, icke så till för¬
höjningar. Oväntad var onekligen den framställda propositionen: —
att åtaga sig en ökad beskattning eller också uppsitta — det ena lika
anmärkningsvärdt som det andra; det förra derföre att vakansafgiften,
som redan från början varit bestämd i spanmål och då ansågs till¬
räcklig, skulle vara det mindre nu, och det andra derföre att Rikets
Ständer en gång förklarat sin åsigt, att icke något af de afsutna rege¬
mentena bör uppsitta, utan i stället en värfvad trupp uppsättas såsom
ändamålsenligare. — Visserligen uppgafs på samma gång såsom tillgång
härför, en förhöjd hästvakans, men att räkningen uppgjordes utan vär¬
den, det har nu visat sig genom rusthållarnes vägran,
86
Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.
Det är den s. k. Försvarskomitéen, som sysselsatt sig med att ut¬
räkna den vinst, som de afsutna kavalleriregementena skulle göra årli¬
gen på sina vakanskontrakt, men desse herrar hafva icke tagit i betrak¬
tande de omständigheter, som gjorde att just dessa regementen och
icke några andra fingo afsitta. — Utan tvifvel blefvo dessa valda der¬
före, att de, såsom förlagda i de jemförelsevis svagare orterna, hade svå¬
rast för att upprätthålla rustningen; så är åtminstone förhållandet med
en stor del af Westgöta regemente och äfven Smålands, hvilket sist¬
nämnda fick mindre vakansafgift än något af de öfriga.
Skulle nu alla de afsutna regementena uppsitta vid vakanskon-
traktenas slut, eftersom de icke kunna ingå på en hårdare beskattning,
så skulle kavalleriets styrka blifva större än som anses behöfligt, och
Staten derigenom beröfvas en betydlig del af dess inkomster genom upp¬
hörande af vakansafgifterna. Dertill komma de stora kostnader, som
första uppsättningen medför äfven för Statsverket, dels genom anskaffande
af nytt befäl och det gamlas pensionerande, dels ock genom inköp af
hästmunderingar och vapen både till befäl och manskap, emedan Kronan,
vid regementenas förvandling till infanteri lärer hafva af rusthållarne emot-
tagit dessa persedlar, med förbindelse att kostnadsfritt tillhandahålla dy¬
lika i användbart skick, i händelse återgång till kavalleri skulle komma
att framdeles ske, hvilket förhållande tyckes vara för vederbörande okändt,
att döma efter kungörelsen för sammanträdena.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag äran föreslå:
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att vakanskontraktena med de afsutna
kavalleriregementena måtte oförändrade fortfara till
och med år 1900; dock att beslut härom icke skall
anses utgöra något hinder för de förändringar i rust-
och rotehållsskyldigheten som, i följd af en utsträckt
vapenskyldighet under tiden kunna komma att vidtagas,
samt att rusthållarne måtte derom så snart som möj¬
ligt underrättas.
Om remiss till det Utskott, som kommer att behandla öfriga till
försvarsverket hörande frågor, anhålles.
Stockholm den 20 Januari 1869.
G. Bjerkander.