Motioner i Andra Kammaren, N:o 176.
1
Ko 176.
Af Herr A. A. Aiulerssou från Östergötlands län: Angående meddelande
af vissa föreskrifter till förekommande af utflyttningar ur riket.
Sedan det numera blifvit snart sagdt på modet att göra så många skälmstyc¬
ken som helst och derefter bege sig af till Amerika; så torde det vara på tiden att
tillse, huruvida icke lagstiftningen må vara befogad att uppställa någon slags kontroll
emot ett ondt, som i alla landsändar hotar gripa mer och mer omkring sig. — Det
händer icke sällan att personer, sedan de på hvarjehanda bedrägligt sätt narrat sig
till sin nästas egendom, eller genom borgensförbindelser ruinerat sina vänner och be¬
kanta, helt simpelt realisera sina tillgångar och derefter bege sig af till Amerika,
lemnande ofta hustru och barn efter sig utan medel till sin bergning. Följden häraf
blifver att kommunerna belastas med en fattigvårdstunga, som hotar att växa den
skattdragande befolkningen öfver hufvudet.
Ehuru passväsendets återinförande icke torde stå att vinna och måhända icke
heller skulle förekomma de öfverklagade olägenheterna; så lärer det väl kunna finnas
andra medel att i någon mån försvåra lättheten att resa ifrån hus och hem, utan att
göra rätt för sig eller betrygga familjen mot nöd och armod. Jag hade föreställt
mig att det gåfves ett korrektiv emot utvandringslusten, om hvarje person som ernar
resa utrikes vore skyldig förse sig med bevis, antingen af pastor eller ordförande i
kommunalnämnd inom den församling der personen är boende, af innehåll att perso¬
nen i fråga är oförhindrad att en dylik resa företaga.
Blefve det derjemte stadgadt något betydligare ansvar mot den skeppare eller
ångbåtskapten, som fortskaffade emigranter utan att desse vore med dylika bevis för-
sedde, så skulle detta i någon mån vara betryggande mot det öfverklagade onda. Med
anledning häraf tager jag mig friheten föreslå,
att Riksdagen beslutar en lag af följande innehåll: Hvar och eu,
som sig ur riket begifver, bör vara försedd med bevis af pastor
eller ordförande i konnnunalstyrelsen från den församling han
Bill. till Riksd. Prut. 1869. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft.
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 111.
tillhör, att icke något hinder mot hans afresa förekommer. Den
befälhafvare å ångbåt eller segelfartyg som befordrar en resande,
hvilken icke är med dylikt bevis försedd, vare förfallen till böter
från 10 till 1,000 R:dr, angifvarens ensak.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1869.
A. A. Andersson
från Östergötlands län.
N:o 177.
Af Herr A. A. Andersson från Östergötlands län: Om undersökning huru¬
vida försäljning må kunna ske af regementenas nu egande tross¬
bodar samt om försäljningssummornas redovisande till rotehållarne.
I utbyte mot den större tunga rotehållarne tillförene finge vidkännas, genom
transporter från aflägsna orter, af tross- och utredningspersedlarne, åtogo sig rotehål¬
larne vid de flesta regementen, att leverera virke och alla materialier till uppförande
af en trossbod inom hvarje kompani.
Så länge regementena saknade förrådshus vid sina mötesplatser kunde dylika
trossbodar vara behöfliga, men sedan förrådshus numera blifvit på allmän bekostnad
uppförda, stå alla dessa andra trossbodar tomma. Åtminstone är förhållandet sådant
i den ort jag tillhör. Regementets hela tross och utredning förvaras vid regementets
mötesplats uti ändamålsenlig byggnad.
Af tidens åverkan äro dessa gamla onyttiga trossbodar numera förfallna, hvadan
större reparationer derå förestå, som sannolikt komme att drabba rotehållarne med ända-
målslösa kostnader, till föga nytta hvarken för det allmänna eller enskilda.
Med anledning häraf och då nödigt är att tillse, det jordbrukaren icke belastas
med onödiga utgifter, deraf ingen den ringaste nytta följer, tager jag mig friheten
vördsamt föreslå,