Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
3
N:o 149.
Af Herr P. Nilsson från Christianstads län: Angående religionsunder¬
visningens öfverflyttande från folkskolan till presterskap,
samt om upphäfvande af 2 Kap. 9 och 10 §§ samt 24
Kap. 10 § Kyrkolagen, m. m.
Af förhandlingarne vid kyrkomötet sistlidna år inhemtas det, att ledamö¬
terna högst ogerna ville sysselsätta sig med förslag till förändringar i Kyrkolagen,
då dessa icke förut förekommit till behandling vid Riksdagen. Deraf har jag fun¬
nit mig uppmanad att väcka en motion i nedan upptagna ämne.
I vår från 1686 ännu gällande Kyrkolag är det endast på högst få ställen
som bestämda föreskrifter förekomma om kristendomsundervisningen. Det är för
det förslag jag ämnar väcka utaf vigt, att jag först redogör för hviska som i Kyr¬
kolagen åläggas att undervisa församlingarnes barn. I 24 Kap. 31 § Kyrkolagen
föreskrifves det, att klockaren skall vara boklärd, för att kunna undervisa försam¬
lingens ungdom. Då denna föreskrift icke af statsmagterna blifvit upphäfd, må¬
ste den ännu ega gällande kraft; men detta oaktadt finnes det mig veterligen ingen
klockare, som i bokliga ämnen handleder församlingens ungdom, såvida han icke
derför erhåller särskild ersättning. Inkomsterna vid klockarelägenheterna äro dock
i allmänhet ganska goda, och i Skåne anses det åtminstone som en mycket fördel¬
aktig befordran, då en skollärare transporteras till någon klockaretjenst, äfven om
denna räknas till antalet af de minsta.
I andra Kap. 9 och 10 §§ handlas det om presterskapets skyldighet att un¬
dervisa och förhöra barn och ungdom i kristendomen. Derom heter det, att denna
undervisning skall med största flit idkas uti alla församlingar i riket; att i kate¬
kesen skall läras och förhöras af presterna hela året igenom, med undantag åt den
brådaste andtiden och när dagarne äro kortast, och att presterskapet skall drifva
med flit derpå, att barn, drängar och pigor lära läsa i hok och se med egna ögon
hvad Gud i sitt heliga ord bjuder och befäller.
Huru uppfylles nu denna skyldighet af presterskapet? Jo på det sättet, att
de barn som anmäla sig att vilja beredas till sin första nattvardsgång, erhålla nn-
dervisning två å tre timmar om dagen under några veckors eller månaders tid,
dervid de i medeltal komma tillsammans 20 å 30 gånger och på många ställen icke
ens så ofta. Hvad åter beträffar förhören, så utveckla presterna gemenligen der¬
utinnan en vida större verksamhet, i det de anställa sådana med äldre och yngre,
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 149.
både som predika och nattvardsförhör och äfven årligen nära oafbrutet under flera
veckors tid. Jag har aldrig kunnat spåra, att genom dessa förhör någon verklig
undervisning blifvit lemnad, eller någon nytta och uppbyggelse åstadkommits. Här¬
om kommer jag måhända i tillfälle att framdeles inom Kammaren få meddela hvar¬
jehanda upplysningar, hvarutaf det skall framgå, hvad jag redan här nedanföre kom¬
mer att föreslå, att dessa förhör alldeles böra afskaffas, såsom hvarken tidsenliga,
behöfliga eller till något gagnande, men deremot alltid tidsödande och för äldre per¬
soner förödmjukande, samt stundom i ovisa och okristliga prestera händer använda
såsom plågomedel mot mindre behagliga åhörare.
I Kyrkolagens 24 Kap. 10 § anbefalles ett annat slags förhör, hvilket för¬
underligt nog ännu bibehålies som en qvarlefva från försvunna seklers prelatensi-
ska öfvergrepp, jag menar de allmänna förhören vid biskops- och proste-visitatio-
ner. Jag föreställer mig, att här på detta rum kunna finnas många, som aldrig öfver-
varit en sådan akt, särdeles som den i öfra och mellersta Sverige lär hafva kom¬
mit ur bruk; men då den i Skåne ännu florerar och stundom förekommer hvart
tredje eller fjerde år, så vill jag derpå lemna en kort beskrifning. Det tillgår der¬
vid sålunda, att sedan visitationstalet hållits, förhör församlingens pastor i koret
nattvardsungdomen under biskopens eller prostens öfvervakande, och samtidigt der¬
med förhöres det öfriga kyrkofolket af 5 å G, ja stundom af flera prester. Det bör
ej vara svårt att föreställa sig huru pass andaktsfull sinnesstämningen kan vara
under det frågosorl som häraf uppkommer och då folkets uppmärksamhet delas
emellan att höra på huru nattvardsungdomen svarar församlingens pastor och huru
de sjelfva tillfrågas af främmande pastorer.
Med anledning af hvad jag anfört får jag derföre vördsammast föreslå, att
Riksdagen ville besluta:
l:o att i folkskolorna hädanefter undervisning icke meddelas i kristendo¬
men till större omfång än Luthers katekes och en mindre lärobok inne¬
fattande korta berättelser ur nya testamentets bibliska historia; och att
församlingens presterskap med biträde af klockaren derefter vidmagthål-
ler hvad som redan blifvit inlärdt och bibringar barnen hvad som vidare
fordras för att vinna tillträde till nattvarden.
2:o att innehållet i 2 Kap. 9 och 10 §§ samt 24 Kap. 10 § Kyrkolagen upp-
liäfves, så vidt detta angår husförhör, nattvardsförhör och visitationsför-
hör, och att det deremot föreskrifves, att presterskapet årligen efter för¬
rättad folkteckning anställer repetitionsförhör med den ungdom, som de
två närmast föregående åren blifvit till nattvarden admitterad.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm don 27 Januari 1869.
Per Nilsson
från Christianstads län.