14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
Någon hästuppsättning torde väl ingen nu för tiden finna nödvändig
i landsorterna, då vi hafva våra jernbanor att tillgå, såväl för trossen
som soldaternas fortkomst, i händelse af hastiga uppbrottsordres, hvar¬
före jag anser, att man gerna behöfde lindra Staten och folket från be¬
kostnaden att uppsätta kavalleri hästar jemte andra mindre nödvändiga
lyxartiklar.
Jag anhåller emellertid om remiss häraf till Höglofliga Stats¬
utskottet, under förhoppning att det ville egna en omsorgsfull behandling
af denna vigtiga fråga.
Stockholm den 21 Januari 1869.
Joh:s Andersson,
från Elfsborgs län.
AV# S0.
Af Herr B. W. Hessle: Om Statens öfvertagande af folkskole-
lärarnes hela aflönande rn. m.
Om den makt och den frihet, Svenska folket, enligt gällande
grundlag, eger i lagstiftning, beskattning och sjelfstyrelse utöfva, skola
lända till allmänt bästa, måste nämnda förmåner af kunskap samt sedlig
och intellektuel förmåga uppbäras, och alldenstund för att uppnå detta
mål ej finnes någon annan väg, än den som leder genom folkskolan,
måste i främsta rummet folkskolans materiela behof uppfyllas. Dess
andliga utveckling uteblifver derefter icke.
Nu är emellertid hela omsorgen och kostnaden för folkskolan
pålagd kommunen, af hvilken ej kan begäras mer, än den orkar draga.
Folkskoleväsendet har, då skolhusbyggnader och materiel jemte årliga
aflöningen till lärare tagas i beräkning, kostat flera millioner riksdaler;
och lägger man härtill summan af utgifterna för fattigvård, presterska-
pets aflöning, allmänna byggnader, rotering, häradsmedel med mera,
hvilket allt ej synes i statsbudgeten, måste erkännas, att den klagan,
som allmänt föres öfver kommunalutskyldernas tillväxt och tyngd, ej
saknar befogenhet.
Motioner i Andra Kammaren. N:o 10.
15
Staten har visserligen till understöd för folkskolan efterlåta halfva
kapitationsafgiften samt beviljat vissa belopp till inrättning af småskolor
och till hjelp åt kommuner, som anses ej förmå inrätta folkskola, men
dels utfalla dessa understöd ganska ojemnt, dels äro de i det hela otill¬
räckliga. Inom små, ej sällan fattiga kommuner, är kapitationsafgiften
i samma mån ringa, men omkostnaderna för skolan ändå i den lilla kom¬
munen lika höga med dem i den stora.
Af den utredning denna högt ärade Kammares tillfälliga Utskott
N:o 1 under sista riksdag bifogade sitt, af Kammaren godkända, Utlå¬
tande N:o 5 framgår: att Statens kostnad till aflöning åt lärare vid i
städerna inrättade pedagogier och elementarläroverk för en till och med
fem klasser, utgör årligen 430,600 R:dr 2 öre; att sådana skolor finnas,
der på hvarje lärjunge årliga omkostnaden belöper sig till 7 ä 800 R:dr;
att lärjungarnes antal på den klassiska linien under lärotiden inom de
högre läsklasserna betydligen reduceras, så att, då detta antal i andra
klassen utgjort 2,408, det i sjunde klassen sjunkit till 298, och att af
desse sannolikt ganska många ynglingar ej fortsatt studiebanan, hvadan
Utskottet ansett det ej vara i sin ordning, att Staten skulle åt det ut-
sofrade fåtalet, hvilket vid universiteten ytterligare förminskas, bringa
så stora offer af lärotid och dyrare lärarekrafter. Dessutom har Ut¬
skottet. yttrat att, då på kommunerna blifvit i allmänhet lagdt åliggandet
att, med understöd från Statens sida, besörja den undervisning, som
motsvarar nu varande elementarläroverkens två lägsta klasser, det deraf
borde följa, att Staten ej bör göra undantag derifrån för vissa stads-
kommuner genom att ensam bekosta der förlagda elementarläroverk,
hvilkas undervisning ej sträcker sig utöfver det omfång och den höjd,
hvartill kommunernas egna läroanstalter, den egentliga och högre folk¬
skolan, kunna och böra komma.
Härtill tillåter jag mig lägga: at.t^ om inom stad finnes någon
yngling, som har anlag och håg för klassisk lärdom, han ej, mer än en
sådan yngling från landet, är berättigad att njuta befrielse från att
uppehålla sig i stad, der fullständigt läroverk finnes; att barnen från
landet måste underkasta sig en dylik kostnad, hvarhelst de i stad skola
bevista läroverk, ehvad det är fullständigt eller ej, samt att statens ut¬
gifter för ofullständiga läroverk med förnämligast klassisk undervisning,
hvilket nu är förhållandet, synes motverka det bildningsändamål, som
borde befordras, i ty att föräldrar eller målsmän derigenom uppmuntras
att låta ynglingarne förnöta en dyrbar tid, som, egnad åt undervisning
till praktisk skicklighet, blefve fruktbärande för ej mindre ynglingarne
16 Motioner i Andra Kammaren, N:o JO.
sjelfve an för samhället, men genom den förra undervisningen går
förlorad.
De så kallade småskolorna äro ej något annat än anstalter, som
tillhöra den moderliga undervisningen i hemmen, hvadan dylika anstal¬
ter, för att ej befrämja håglöshet hos föräldrar eller, der sådana med
tillräcklig bildning saknas, hos kommuner, ej böra af allmänna medel
understödjas. Der dessa anstalter tills vidare behöfvas, måste således
omsorgen derom vara en ren kommunalangelägenhet, hvars brister
dessutom ett nitiskt presterskap ej lärer underlåta att afhjelpa.
Tager man härefter i betraktande de examinerade lärarnes i folk¬
skolorna ställning, så är den ingalunda sådan den borde vara. En så¬
dan lärares årliga lön öfverstiger med få undantag ej 400 R:dr, hvarpå
han näppeligen med familj kan lefva, isynnerhet som, om han skall or¬
dentligt fylla sitt kall, han ej må egna sig åt andra göromål, än dertill
höra. Det ligger derföre i Statens välförstådda intresse att förändra
detta förhållande, desto heldre som det jemväl ej är klokt att gifva eu
talrik klass af tjensteman, med ett stort inflytande på den lägre befolk¬
ningen och på det uppväxande slägtet i allmänhet, anledning till miss¬
stämning och missnöje, då de jemföra sin ställning med det ordinarie
presterskapets och lärarens vid elementarläroverken, ty missnöje och
afund, der de äro allmänna och befogade, undergräfva Statens helsa
och tära på kärnan i en frisk folkstam.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, hemställer jag
vördsamt,
att Riksdagen må besluta, att Staten skall, såsom vid
elementarläroverken nu tillgår, öfvertaga folkskole-
lärarnes hela aflöning, bestämd att utgå årligen med
lägst 400 R:dr och högst 1,000 R:dr, dertill den kan
höjas efter tjensteår jemte ådagalagd flit och skicklig¬
het, samt att, för att bereda medel härtill, den del
af kapitationsafgiften, som tillfaller folkskolan, till
Staten återgår; att något anslag till småskolor och till
fattiga kommuner för anläggning af folkskolor ej vi¬
dare beviljas; att lärarelöner vid pedagogier och ele¬
mentarläroverk med en till och med fem klasser, i
mån af der anställde ordinarie lärares afgång, indragas,
samt att hvad derefter brister genom reservations¬
anslag fylles.
Möjligen
Motioner i Andra, Kammaren, N:o 10.
17
Möjligen framkallar detta förslag den anmärkning, att, om Staten
bestode alla folkskollärares kontanta aflöning, flera skolor inrättades, än
behofvet krafvel’; men deremot finnes ett mägtigt korrektiv i skyldig¬
heten för kommunerna att ensamme, efter folkmängd och lokala förhål¬
landen, hvarpå kontroll från Statens sida jemväl alltid måste finnas,
bygga och underhålla skolhus med boställe till lärare; upplåta jord till
tomt och planteringsland äfvensom lek- och exercisplats för skolbarnen;
anskaffa skolmateriel och anlägga småskolor, der och så länge dylika
ej kunna undvaras.
Genom bifall till mitt förslag anser jag ej heller städerna förnär¬
mas, ty meningen är, att de skola lika med landkommunerna få så
många löner till folkskollärare, som äro af nöden, sig anslagna, samt,
efter de allmänna elementarläroverkens indragning, det dessutom står
städerna öppet, att i byggnader, som dem åligger för nämnda läroverk
uppföra och underhålla, inrätta undervisningsanstalter, deribland folk¬
högskolor, der lärarne genom terminsafgifter af lärjungarne aflöna^.
Måhända skulle ock dylika anstalter, synnerligast sedan dem blifvit
tillåtet att, efter i behörig ordning skedd mogenhetspröfning, dimittera
lärjungar till universiteten, blifva lika väl, om ej bättre, administrerade
af städernas egna skoldirektioner, som under den biskopliga myndigheten.
Skulle Riksdagen dock anse den reform, jag på grund af erfarenhet
och i full välmening för allas lika rätt föreslagit, vara så genomgripande,
att en närmare utredning borde föregå densamma, hemställer jag,
att Riksdagen måtte hos Regeringen, inom hvars Eckle-
siastik-departement finnes öfversigt af det hela och
nödig sakkunskap, begära en dylik utredning och att
ett derpå grundaclt förslag till läroanstalternas ombild¬
ning måtte af Ivongl. Maj:t varda till nästa riksdag
aflåtet.
Om remiss häraf till vederbörligt utskott anhålles-
Stockholm i Januari 1869.
B. W. Hessle.
Bih. till Riksd. Prof, 1869. 1 Samt. 2 Åfä. 2 Band. 2 Häft.
3