Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
1
IT: o 9.
Ank. till Kiksd. Kansli d. 16 Mars 1869, kl. 7 e. m.
Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Jemlikt 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva Ut¬
låtande i anledning af de inom Kamrarne väckta och till Utskottet hänvisade motio¬
ner, hvilka afse förändring i den rörande vilkoren för bränvinstillverkning nu gällande
Förordning af den 17 Maj 1867.
Härvid har Utskottet ansett lämpligast att, i likhet med hvad under föregående
riksdagar egt rum, under hvarje särskild paragraf upptaga de dervid af motionär
framställda ändringsförslag.
§ 2.
Beträffande tiden för bränvinstillverknings utöfvande har genom en i Andra
Kammaren väckt motion (Nio 301) af Herr G. F. Ridderstad blifvit föreslaget, att
terminen för bränvinsbränning af renlaf måtte utsträckas äfven till sommarmånaderna,
såsom den för denna handtering lämpligaste tiden.
Utskottet, som helst skulle se, att den af motionären föreslagna utsträckning
af bränningsterminen måtte kunna medgifvas för all bränvinstillverkning, ehuru det
icke nu trott sig finna någon utsigt för en sådan åtgärds genomdrifvande, har deremot
icke ansett sig kunna förorda en dylik undantagsförmån för något särskildt slag af
bränvinstillverkning och får derföre hemställa,
att ofvannänmda motion icke må vinna Riksdagens bifall.
Bih. till Biksd. Prof. 1869. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
1
2
Bcvillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
§ 4.
Uti Andra Kammaren hafva Herrar Jöns Olsson i Qvarnbrodda (motion N:o 35)
och Per Nilsson från Christianstads län (motion N:o 147) till förändring af nuvarande
stadgande yrkat: den förre, att tillverkningens minimibelopp må nedsättas från 300
till 100 kannor; den sednare, att bränvinstillverkningen från den 1 Oktober till den
30 April måtte lernnas fri utan alla bestämmelser om den dagliga tillverkningens hög¬
sta eller lägsta belopp, hvarjemte motionären, för att möjliggöra den åsyftade förän¬
dringen, äfven föreslagit tillverkningens beskattning efter mäskekarens rymd, hvilket
sednare yrkande här nedan under § 17 är af Utskottet besvaradt.
Då vid föregående riksdagar motioner i ofvananförda syfte upprepade gånger
förekommit, och de skäl, som föranledt deras afstyrkande, också gång efter annan
ganska vidlyftigt blifvit framställda, har Utskottet nu icke ansett sig behöfva till stöd
för sin åsigt anföra något annat, än att de nämnda förslagen tydligen utgå från ett
mer eller mindre fullständigt förnekande af de grundsatser, som i vår nuvarande brän-
vinslagstiftning gjort sig gällande och som i tillämpningen visat välgörande verkningar;
att nedsättningen och än mera upphäfvandet af den dagliga tillverkningens minimum
skulle syfta till återinförande af husbehofsbränningen och tillintetgörande af den fabriks¬
industri, hvartill bränvinsbränningen genom lagstiftningen blifvit hänvisad; att de i
högst betydlig mån skulle fördyra och äfven försvåra kontrollen öfver tillverkningen;
och att sålunda denna lagstiftnings tvänne stora syftemål, bränvinsförbrukningens be¬
gränsning och statsintägternas betryggande, genom antagande af motionärernes förslag
skulle på det kraftigaste motverkas. Utskottet får derföre till Riksdagen hemställa,
Ro) att Herr Jöns Olssons motion icke må bifallas;
2:o) att Herr Per Nilssons motion i här berörda punkt icke må
vinna afseende.
§ U
Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 202) har Herr Petter Anders¬
son framställt det yrkandet, att bränvinstillverkningsafgiften måtte nedsättas till 50
öre per kanna; hvarjemte Herr Per Nilsson från Christianstads län, i sammanhang
med sitt under föregående paragraf anförda yrkande, äfven hemställt, att tillverknings-
afgiften måtte bestämmas, icke efter tillverkningens kannetal, utan efter mäskekarets rymd.
Då Utskottet icke kunnat föreställa sig att ju icke den af den förstnämnde
motionären föreslagna nedsättning i afgiften till en högst betänklig grad skulle rubba
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
3
deri af Kongl. Maj:t framlagda beräkning öfver bränvinsskattens belopp och då stats-
reglcringen icke heller synes gifva anledning till någon afgiftens förminskning, anser
sig Utskottet redan af detta skäl, och utan att behöfva inlåta sig i pröfning af hvad
motionären för öfrigt i ämnet anfört, till Riksdagen böra hemställa,
att Herr P. Anderssons motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Beträffande Herr P. Nilssons förslag till ny beskattningsgrund för bränvinstill-
verkningen, har Utskottet funnit sig öfvertygadt, att en sådan förändring skulle med¬
föra så betydligt ökade svårigheter för utöfvande af kontroll öfver tillverkningen, att
de. nära nog synas oöfvervinnerliga; och enär dessutom den nya beskattningsgrunden
vore nödvändig endast under förutsättning af tillverkningens frigörande från alla be¬
stämmelser rörande dess minimibelopp, får Utskottet till Riksdagen hemställa,
att äfven denna del af Herr P. Nilssons motion icke må bifallas.
§§ 19 och 20.
Då för närvarande är stadgadt, att afgiften för tillverkning och öfvertillverkning
af bränvin skall i landtränteriet erläggas, samt att det öfverskott af tillverkadt brän¬
vin, som vid kontrollörens afresa under dennes insegel blifvit förvaradt, icke må un¬
der andra vilkor uttagas, än att kronobetjenten i orten, mot erhållande af qvitto å
erlagd öfvertillverkningsafgift, förseglingen bryter och bränvinet utlemnar, hafva nu
(i motioner N:is 214 och 70) Herrar G. Bjerkander och 0. T. Rylander uti Andra
Kammaren yrkat: den förre, att tillverkningsafgiften må erläggas hos ortens krono¬
fogde; den sednare Do) att såväl tillverknings- som öfvertillverkningsafgift må erläggas
antingen i landtränteriet eller hos ortens kronofogde, med skyldighet för den sednare
att genast till landtränteriet insända medlen, samt 2:o) att, då tillverkaren erhållit
qvitto å insänd öfvertillverkningsafgift, må han ega att sjelf i vittnens närvaro bryta
kontrollörens insegel och det förvarade bränvinet uttaga.
Då Utskottet måste erkänna, att Staten icke å bränvinstillverkningen bör lägga
större band och tunga, än som af den särskilda lagstiftningens egna ändamål nödvän¬
digt påkallas, och då det icke kan förnekas, att det nu föreskrifna sätt för tillverk-
ningsafgifternas erläggande kan vara med åtskilliga olägenheter för tillverkaren förbun¬
det, har Utskottet, som icke velat med en ny penningeuppbörd och nytt ansvar be¬
lasta orternas kronofogdar, likväl, för att i någon mån åvägabringa den lättnad för
tillverkarne, som motionärerne begärt, ånyo upptagit ett af Bevillnings-Utskottet vid
1865—1866 årens riksdag framstäldt förslag, och får derföre till Riksdagen hemställa,
att, med anledning af Herr Bjerkanders och första punkten åt
Herr Rylanders motion, för §§ 19 och 20 2 mom. må föreslås
följande lydelse:
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
tillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref under
öppen rekommendation till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in¬
sända afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet;
landträntmästare skall vara skyldig att öfver afgiftens emottagande
utfärda qvitto och, der så äskas, detsamma, efter behörig anno¬
tation i landskontoret och emot erhållen godtgörelse af Två Riks¬
daler, tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända; i dylikt fall
må tillverkning börjas, när tillverkare med postkontorets qvitto
styrker, att afgiften blifvit der aflemnad.
I afseende åter å sednare punkten af Herr Rylanders förslag har Utskottet
icke ansett den der framställda bestämmelse väl förenlig med krafvet på noggrann
kontroll öfver skyldigheternas fullgörande; och hemställer derför,
att Riksdagen icke må bifalla den sednare punkten af Herr Ry¬
landers motion.
§ 21.
För närvarande är stadgadt, att, i fall under termin tillverkning ej skulle uppgå
till det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ege tillverkaren, att, då sådant förhål¬
lande med bränvinskontrollörens intyg är styrkt, återlyfta så stor del af afgiften, som
mot undertillverkningen svarar, dock att det sålunda återlyftade ej må öfverstiga en
femtedel af den erlagda afgiften.
Häruti har Herr A. J. Sandstedt, hufvudsakligen med afseende å svårigheten
för bränvinstillverkaren att på förhand bestämma det af tillfälliga omständigheter be¬
roende tillverkningsbeloppet, uti en i Andra Kammaren väckt motion föreslagit, att
tillverkaren måtte vid bränningsterminens slut återfå så stor andel af den erlagda
skatten, som svarar emot hvad uti hans anmälda tillverkning brister intill nu gäl¬
lande minimum 240 kannor.
Utskottet har måst godkänna de skäl, som motionären för sitt yrkande anfört,
och då man, utom nödvändigheten att uppehålla bestämmelsen rörande tillverkningens
minimibelopp, icke torde kunna uppvisa någon grund, hvarför Staten skulle uppbära
afgift för icke tillverkadt bränvin, och då det af erfarenheten blifvit ådagalagdt, att
vid större brännerier den af oförutsedda och oberäkneliga omständigheter vållade
undertillverkningen ofta uppgått till mer än en femtedel af den anmälda tillverknin¬
gen, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Riksdagen med anledning af Herr Sandstedts motion må åt
§ 21 af Förordningen rörande vilkoren för bränvinstillverkning
gifva följande lydelse:
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
5
I fall åter, under termin, tillverkning ej skulle uppgå till
det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, ege bränvinstillverkare
att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens intyg
hos Wår Befallningshafvande styrkes, återlyfta så stor del af den
erlagda afgiften, som mot undertillverkningen svarar; dock skall
i hvarje händelse afgift erläggas för fyra femtedelar af minsta
tillåtna tillverkningsbeloppet.
§ 28.
Uti en i Andra Kammaren väckt motion (N:o 153) har Herr Johannes An¬
dersson föreslagit, att öfverkontrollörernes befattningar med thy åtföljande arfvoden
och resekostnader hädanefter må till besparing för Staten indragas.
Vid föregående riksdagar har denna fråga upprepade gånger varit väckt, alltid
under åberopande af den besparing, som genom öfverkontrollörsbefattningarnes indrag¬
ning skulle åstadkommas. I likhet med hvad de tvänne sistförflutna riksdagarnes
Bevillnings-Utskott häremot anfört, tillåter sig Utskottet äfven nu påminna derom, att
den åsyftade besparingen af en kontant utgift till arfvoden och ersättningar för dessa
befattningar högst sannolikt skulle komma att mer än uppvägas af den minskning i
Statens inkomster, som genom kontrollernas försvagande lätt kan vållas. Och tror
sig Utskottet hafva så mycket mera skäl att, i motsats mot motionären, anse öfver-
kontrollörernas befattning för en ganska vigtig länk i vårt nuvarande kontrollsystem,
som det efter den sednast vidtagna nedsättningen i kontrollörernas arfvoden synes vara
mindre lämpligt att beröfva Statsverket denna yttre garanti för deras riktiga tjenste-
utöfning. I den öfvertygelsen att öfverkontrollörsbefattningarnes indragning skulle leda,
icke till vinst, utan till förlust för statskassan, får derföre Utskottet till Riksdagen
hemställa,
att Herr Johannes Anderssons motion icke må bifallas.
§ 30.
Uti den under §§ 19 och 20 anförda motion har Herr fr. Bjerkander med
åberopande af åtskilliga erfarenheter eller farhågor rörande tillverkares utvägar att
bedraga kontrollörerne och statskassan, föreslagit lagbestämmelser, hvarigenom dylikt
svek för framtiden skulle vara omöjliggjordt, så nemligen, att i 30 § 1 mom. må
Bill. till Riksd. Prut. 1869. O Sand. 1 Afd. 5 Höft. 2
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
stadgas, att sprithållarens lock skall vara med konstlås försedt, och att ett ytterligare
moment må tilläggas af innehåll, att nederlag för bränvin icke får finnas inom 500
alnars omkrets kring sprithållarens förvaringsrum.
Utskottet, som icke vill förneka, att ju snikenhetens uppfinningsförmåga kan
gäcka de nuvarande så väl som alla andra möjliga lagbestämmelser i detta hänseende,
anser dock det i Förordningen intagna stadgandet: att sprithållaren, med lås försedd,
må i särskildt rum förvaras och der hållas fullkomligt fristående, redan innebära alla
de garantier, som den vaksamme kontrollören till sin hjelp kan af lagstiftningen be¬
gära, och får det derföre hemställa,
att ofvannämnda yrkande icke må af Riksdagen vinna afseende.
Stockholm den 16 Mars 1869.
På Utskottets vägnar:
C. J. Oscar Al ström er.
Reservationer:
l:o) af Herr A. G. Bennich emot Utskottets beslut rörande §§ 4, 19 och 20.
2:o) af Herr B. von Geijer emot Utskottets beslut i afseende å § 4.
STOCKHOLM. ALI), BONNIERS BOKTRYCKERI, 1809.