Bevillning.*!-Utskottets Betänkande N:o 2.
1
AV
Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.
Betänkande angående Tullbevillningen.
Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft såväl de från Kamrarne
till Utskottet hänvisade motioner, hvilka afse förändring i nu gällande tulltaxa, som
äfven samtliga öfriga tulltaxans stadganden, får Utskottet, jemlikt § 40 Riksdags¬
ordningen, härmed afgifva betänkande angående tullbevillningen.
Då en del af de inom Kamrarne väckta förslag, som röra tullbevillningen,
åsyfta mera allmänna förändringar i gällande tulltaxa, tillåter sig Utskottet att för
dem främst och i ett sammanhang redogöra. Sådana förslag hafva blifvit fram¬
ställda:
inom Första Kammaren af Friherre Sprengtporten, J. W. (motion N:o 12),
som föreslagit: »att med undantag af oarbetadt silfver och guld, apotheksvaror, re-
seförnödenheter och gångkläder till resandes och sjöfarandes eget behof, en fast¬
ställd och i taxan införd inregistreringsafgift, beräknad efter högst 5 procent af me¬
delvärdet, må vid införsel i riket i allmänhet åsättas alla varor, som i tulltaxan äro
antecknade såsom tullfria och icke åtnjuta denna tullfrihet på grund af traktater
med främmande magter eller konventioner med Norge»; hvarjemte motionären
öfverlemnat åt Bevillnings-Utskottet »att i hvarje särskild! fall föreslå de nedsätt-
ningar i den föreslagna afgiften, eller eftergift af densamma, som af förekommande
anledningar anses höra ega rum;»
samt inom Andra Kammaren af Herr P. A. Åkerlund (motion N:o 256): »att
en registreringsafgift, beräknad efter 1 till 4 procent af värdet, må åsättas till utgå¬
ende af alla varor, som från främmande länder hit införas, dock så att rudimaterier
träffas af den lägsta och fabrikatet, i den mån det kan anses vara färdigt, af högre
eller den högsta afgiften.»
Såsom grund för återupptagandet i dess väsendtligaste delar af detta sitt
vid de båda sistförflutna riksdagarne väckta förslag har Friherre Sprengtporten hän-
Bili. till Riksd. Prot. 1869. 5 Sami. 1 Afd. 2 IJäft. 1
2
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 2.
visat dels till de för detsamma vid dessa tillfällen anförda skäl, dels äfven till sitt
vid öfverläggningen i Första Kammaren den 4 Mars 1868 afgifna yttrande, i livil¬
ket förmäles, att om bland de 240 såsom tullfria nu antecknade importartiklar
endast de 16 uppgifna artiklar, som i anseende till införselsvärdet, enligt Kommers-
kollegii berättelser för år 1866, voro de mest betydande, belädes med inregistre-
ringsafgift, så skulle denna afgift, beräknad till 3 procent, gifva en inkomst af
1,350,000 R:dr och till 5 procent af 2,250,000 R:dr; samt att det syntes rättvist och
billigt, att ej mindre dessa sexton, än äfven de återstående 224 tullfria artiklarne,
hvar i sin mån och såvidt det utan hinder af gällande traktater kunde ske, bidrogo
till gäldande af de betydliga kostnader, li vilka nu drabbade Statsverket såväl för
tullverkets uppehållande som ock i ersättning till stapelstäderna för den fordna te¬
lagen med icke mindre än tre millioner. Plerr P. A. Åkerlund åter har, med åbe¬
ropande af det i Friherre Sprengtportens motion anförda syftemål och för att lätta¬
re bereda framgång åt detsamma, genom sitt förslag velat undanrödja den vigtiga
invändningen, att den ifrågasatta inregistreringsafgiften skulle komma att hårdt drab¬
ba våra näringar genom att beröfva dem det ringa skydd, hvaraf de ännu äro i åt¬
njutande. Det är i sådant hänseende som Herr Åkerlund föreslagit den progressi¬
va inregistreringsafgiften från 1 procent å råvaror ända till 4 procent å fullfärdiga
industriprodukter; hvarjemte detta förslag äfven deruti afviker från Friherre Sprengt¬
portens, att då detta sistnämnda åsyftar en inregistreringsafgift endast å nu tullfria
varor, Herr Åkerlunds deremot yrkar fastställande af en dylik afgift enligt särskild
tarif å alla äfven tullpligtiga införselsartiklar.
Utskottet, som helt och hållet delar de åsigter, hvilka af Bevillnings-Ut-
skottet vid de tvänne sista riksdagarne i anledning af då väckta motioner om in¬
förande af en s. k. inregistreringsafgift uttalades, anser sig så mycket mindre nu
behöfva eller ens böra ingå i någon vidlyftigare vederläggning af det nu åter upp¬
tagna förslaget, som de dermed likartade vid omförmälda tvänne riksdagar icke
vunnit någondera Kammarens bifall. — Med anledning af Friherre Sprengtportens
ofvanåberopade yttrande må dock här erinras, att af de deri uppräknade 16 mera
betydande införselsartiklar, hvilkas beläggande med förment låga inregistreringsaf-
gifter skulle kunna inbringa uppgifna betydliga inkomstbelopp, de tvänne näst span-
mål värdefullaste eller bomull och stenkol, redan under den tid, då prohibitivsyste-
met ännu i vår tullagstiftning tillämpades, blefvo befriade från de förut stadgade
införselsafgifter, hvilka, ehuru icke högre än deri af Friherre Sprengtporten nu ifrå¬
gasatta inregistreringsafgiften, likväl rätteligen benämndes införselstull och befun-
nos så hinderliga för vår industriela utveckling, att de icke längre borde bibehål¬
las. — Å bomull utgjorde nemligen införselstullen till och med 1841, efter hvilket
år den upphörde, allenast l1^ öre per skålpund, då deremot den af Friherre
Sprengtporten föreslagna inregistreringsafgift, enligt det i Friherrens ofvanåberopade
yttrande antagna varuvärde, skulle hafva kommit att utgå med ett tre- till femdub¬
belt högre belopp, och enligt nu gällande värde å bomull, utgå med 21/ å 38/4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.
3
öre per skålpund. Stenkol åter, som vid 1844 —1845 årens riksdag befriades från
införselstull af 12x/2 öre per tunna, skulle nu, enligt Friherre Sprengtportens för¬
slag, beläggas med en inregistreringsafgift, som efter 3 procent af värdet uppginge
till omkring 71/ öre, men efter 5 procent till 12*/2 öre per tunna.
Utskottet har anfört dessa exempel endast för att visa, till hvilken beskatt¬
ning den äskade inregistreringsafgiften skulle leda.
Betraktar man åter frågan ur industriens synpunkt, så inses lätteligen att
den industri, som sysselsätter sig med förädling af hittills tullfria, men genom in¬
registreringsafgiften åter tullbeskattade råämnen, i allmänhet måste tillgodoses med
motsvarande förhöjning af tullsatserna å fabrikaten, och att sålunda hela vår tull¬
lagstiftning åter i reaktionär riktning förändras, hvilken förändring, oafsedt alla öf-
riga hinder deremot, säkerligen icke, efter all hittills vunnen erfarenhet, skulle bi¬
draga till vinnande af det med registreringsafgiften åsyftade ändamål — en ökad
statsinkomst.
Dessa anmärkningar träffa naturligen till största delen äfven Herr Åker¬
lunds förslag, mot hvilket dessutom anmärkas må, att den åberopade billighets-
grunden, enligt hvilken tullfria varor böra deltaga i omkostnaderna för tullverkets
uppehållande, blifvit genom yrkandet på inregistreringsafgift äfven på tullpligtiga
varor undanskjuten, samt att förslaget i sjelfva verket afser en allmän tullbeskatt¬
ning vid sidan af tulltaxan. — Äfven om ett sådant tillvägagående vore i allmän¬
het lämpligt eller, på sätt motionären förmenat, skulle kunna med en bokstafs-
tolkning af gällande traktater försvaras, torde likväl kunna ifrågasättas, om en Stat
borde handla på sådant sätt. Men, enligt Utskottets åsigt, har motionären miss¬
tagit sig i fråga om eu dylik åtgärds förenlighet med den af honom åberopade
handelstraktaten med Frankrike. Den af motionären citerade artikeln 10 i nämnda
traktat afser nemligen något helt annat än de genom traktaten ömsesidigt bestämda
tullafgifter, hvilka deremot i artiklarne 2 och 3, med deri åberopade, traktaten
bilagda specifika tarifer, finnas upptagne och icke kunna af någondera kontrahen¬
ten ensidigt förhöjas.
Utskottet får alltså hemställa:
l:o
att såväl Friherre Sprengtportens omförmälda motion (N:o 12)
som äfven Herr P. A. Åkerlunds motion (N:o 256) icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vidare har inom Andra Kammaren Herr Johan Olsson (motion N:o 336)
föreslagit: att Kongl. Kungörelsen af den 24 Mars 1865 »måtte upphäfvas och
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2,
Riksdagen åter vidtaga sin grundlagsenliga rätt att i fråga om tullsatserna i af¬
seende å alla de nationers handel på Sverige, som icke med vårt land afslutat
särskilda handelstraktater, bestämma dessa satser med uteslutande afseende på
hvad vårt lands eget bästa krafvel’».
Omförmälda Kongl. Kungörelse, hvarigenom den, med anledning af trakta¬
ten med Frankrike och i öfverensstämmelse med samma traktat omarbetade tull¬
taxa fastställdes till efterrättelse, har i formelt hänseende redan blifvit upphäfd
genom den efter 1865—1866 årens riksdag utfärdade nya tulltaxa. Den grund¬
sats, som i samma Kungörelse uttalades om i allmänhet lika tullbehandling af
samma slags varor, utan afseende å produktionsorten, är dock icke mindre vid
nyssnämnda riksdag och sedermera vid 1867 och 1868 årens riksdagar än äfven
under en lång tid dessförinnan hos oss, liksom i de aldraflesta civiliserade länder,
allmänt erkänd och tillämpad. Långt ifrån att tillämpningen af denna grundsats
kan, på sätt motionären förmenat, anses lända till skada för vår handel och sjö¬
fart, är det just erfarenheten och insigten deraf, att differential-tullsystemet för¬
ryckte handelns naturliga utveckling och Jude hämmande band på sjöfarten, som
slutligen föranledde detta systems förkastande. Fn återgång till detta föråldrade
system skulle icke heller för oss underlätta utverkandet af fördelaktiga reciprocitets-
bestämmelser inom andra länder, med hvilka vi befinna oss i mera eller mindre
lifliga handelsförhållanden, men väl skulle en sådan åtgärd, om den eljest vore
med en klok lagstiftning förenlig, kunna mot Sverige framkalla repressalier, genom
hvilka vår handel otvifvelaktigt skulle ådragas större förkister än de genom motio¬
närens förslag möjligen erhållna fördelar kunde uppväga. Våra förnämsta export¬
artiklar tillgodonjuta nemligen till följd af sin beskaffenhet vida allmännare antin¬
gen fullständig tullfrihet eller åtminstone lindrigare tullbehandling inom de flesta
andra länder, än deras produkter hos oss. Dels till följd af traktater och dels på
grund af allmänt antaget tullsystem äro dessutom våra exportartiklar i de flesta
stater redan i åtnjutande af lika tullbehandling med de mest gynnade nationers,
och återupptagandet af ett differential-tullsystem skulle således äfven af detta skäl
vara utan ändamål.
Utskottet får alltså hemställa:
2:o
att Herr Johan Olssons motion (N:o 336) icke må till någon
åtgärd föranleda.
Sedan sålunda blifvit redogjordt för de förslag af allmännare omfattning,
som till Utskottet inkommit, får Utskottet nu afgifva yttrande angående emottagna
motioner, som afse förändring af mera speciela tullbestämmelser i
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.
5
Införselstarifen.
Inom Andra Kammaren har Herr C. J. Grafström, (motion N:o 40) föresla¬
git, dels att rubriken apotheksvaror måtte erhålla följande lydelse: »Apotheksvaror,
alla i taxan ej specificerade, enkla eller sammansatta, till införsel af apotekare
eller den, som erhållit Sundhets-kollegii tillstånd att med sådana varor idka handel
eller, efter Sundhets-kollegii, Vetenskaps-akademiens eller vederbörande universitets-
fakultets hörande, af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga ändamål el¬
ler ock af näringsidkare för åstadkommande af sina tillverkningar — fria»;
dels att kemiskt-tekniska preparater, ej specificerade, må, utan afseende
å till hvad ändamål de införas, erlägga en tull af 5 procent af värdet;
dels att rötter, alla slag, ej specificerade, må förklaras tullfria, samt att
storax må hänföras till gummi, enbärsmos och flädermos till sirup, flädersaft till
bärsaft och slutligen violrot ur taxan få utgå.
Motionären, som vid sistlidna riksdag väckte förslag, att de nu förekom¬
mande inskränkningar i rättigheten till införsel af apotheksvaror måtte upphäfvas
och fri införsel deraf således allmänt medgifvas, bvilket förslag äfven af Bevill-
nings-Utskottet tillstyrktes, förklarar sig visserligen allt fortfarande anse en dylik
allmän införselsfrihet af dessa artiklar vara för industriens utveckling mest fördel¬
aktig, men har dock velat på ofvananförda sätt inskränka och modifiera sitt för¬
slag för att dermed lättare bereda det framgång. Enligt denna modifikation skulle
den rätt till införsel af apotheksvaror, som gällande tulltaxa endast under förbe¬
håll af Kommers-kollegii pröfning medgifver näringsidkare, som styrka sig vara i
behof af dylika varor för åstadkommande af sina tillverkningar, näringsidkare till-
städjas utan föregången pröfning af Kommers-kollegium och utan särskildt bevis
om varornas behöflighet för uppgifvet ändamål. Vidare skulle den tullfrihet, som
för medicinska behof är medgifven i afseende å kemiskt-tekniska preparater, ej
specificerade, komma att upphöra; samt slutligen de hänvisningar till apotheksva¬
ror, som i gällande tulltaxa finnas lemnade för öfriga ofvan uppräknade varor,
komma att på föreslaget sätt förändras.
Såsom ofvan är an tyd t, tillstyrkte Bevillnings-Utskottet vid sistlidna riks¬
dag, med anledning af en äfven då af Herr Grafström väckt motion, såväl allmän
tullfrihet för apotheksvaror som hufvudsakligen enahanda förändringar i öfrigt,
hvilka af samma motionär nu blifvit ifrågasatta, endast med den anmärkningsvärda
skiljaktighet att tullfrihet för ej specificerade kemiskt-tekniska preparater jemväl
borde såsom allmän regel medgifvas, hvilka förslag dock icke vunno Kamrar-
nes bifall.
Ehuru Utskottet, då frågan nu åter blifvit väckt, hvarken bör eller vill dölja
sin mening, aft de af Bevillnings-Utskottet vid sistlidne riksdag i ämnet uttalade
åsigter ega full giltighet, synes det Utskottet dock icke rätt lämpligt att vid Kärn-
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.
rarnes hufvudsakligen oförändrade sammansättning och utan några tillkomna nya
skäl eller inträffade förändrade förhållanden i öfrig!, nu till förnyad pröfning fram¬
lägga förslag, som för tiden icke hafva synnerlig utsigt till framgång. Då Utskot¬
tet således af detta skäl anser sig nu icke böra förnya Bevillnings-Utskottets vid
sistlidna riksdag i förevarande ämne framställda, följdriktigt affattade förslag, och den
af Herr Grafström ifrågasatta förändring, hvad angår den hufvudsakliga artikeln
apotheksvaror, skulle lemna näringsidkarne rätt att införa dylika varor, under det
samma rätt för vetenskapsmän gjordes beroende af särskild pröfning och för andra
medborgare alldeles icke vore medgifven, har Utskottet funnit sig böra hemställa:
3:o
att Herr Grafströms motion (N:o 40) icke må af Riksdagen bifallas,
Artiklarne hudar och skinn, till pelsverk hänförliga, draga i nu gällande
taxa en lika hög tull antingen de äro beredda eller oberedda. Under anförande,
att en dylik anordning icke syntes rätt förenlig med den allmänna grundsatsen rö¬
rande förhållandet i afseende å tullbeskattningen mellan råämne och förarbetad va¬
ra, samt att i förevarande fall den efter vigt utgående tullsatsen drabbade hårdast
den oberedda varan, hvilken ofta vore från 30 ända till 75 procent tyngre än den
från all orenlighet befriade förädlade, har Herr C. J. Grafström inom Andra Kam¬
maren (motion N:o 339) bland annat föreslagit: »att tullen på hudar och skinn,
pelsverk, oberedda, nedsåttes med minst 30 procent.»
Lika med motionären anser Utskottet ovedersägliga skäl förefinnas att vid tull¬
beskattningen göra skilnad mellan oberedda och beredda pelsverk. Men då den af
motionären lemnade utredning af hithörande omständigheter Och det af honom fram¬
ställda förslag icke synas tillfredsställande, har Utskottet funnit sig böra härutinnan
söka de upplysningar, som äro att inhemta i det af 1863 års tullkomiterade af¬
gifva betänkande, och tror Utskottet lämpligast att i sin helhet återgifva hvad det¬
samma i ämnet innehåller.
Till pelsverk hånförliga hudar och skinn finnas inom sina särskilda klasser
för närvarande lika tullbeskattade, antingen de äro oberedda eller beredda. Jemte
det en sådan anordning ej synts väl förenlig med den allmänna grundsatsen rö¬
rande förhållandet härutinnan emellan råämne och förarbetad vara, har upplyst blif-
vit, i hvad ifrågavarande artiklar angår, att de oberedda skinnen, som naturligen äro
af mindre värde än de beredda, dessutom i vigt öfverstiga dessa med 10 ä 12 procent;
hvaraf blir en gifven följd, att tullen ställer sig i betydligt ökad mån högre för de
förra än för de sednare; och lärer skilnaden härutinnan, enligt uppgift, i vissa fall
gå ända derhän, att afgiften å de oberedda skinnen, efter nuvarande bestämmelse,
stundom kan beräknas vara till och med 25 procent högre än å de beredda. Un-
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 2. 7
der sådana omständigheter liter det sig icke allenast med fördel göra att utifrån
till beredning intaga oberedda skinn, utan det faller sig äfven mången gång billi¬
gare att, enär fabrikationen i detta hänseende i utlandet drifves med tillhjelp af
maskineri och i stor skala, till dylik beredning utsända oberedda skinn, som inom
landet erhållits, samt att derefter mot erläggande af tull åter införa dem, än att
här bereda desamma. På grund häraf hafva komiterade ansett skäl vara att i af¬
seende på tullbeskattningen skilja de oberedda skinnen från de beredda.
Vidkommande dernäst klassifikationen af de särskilda skinnslagen äro, i 1863
års taxa, de mindre dyrbara af dessa specificerade, hvaremot de af högre värde äro
inbegripna under klassen »andra slag.» Då emellertid nya sorter af de mindre dyr¬
bara skinnslagen årligen tillkomma, under det de dyrbarare på det hela kunna an¬
tagas redan vara kända, måste deraf blifva en följd, att förstnämnda sorter, som
med den nuvarande uppställningen af rubriken icke finna plats inom någon af de
genom specifikationen slutna klasserna och sålunda låta sig hänföras endast till »an¬
dra slag», derigenom komma att draga en tull, som icke är för dem hvarken lämp¬
lig eller afsedd. Till förebyggande häraf hafva, i motsats mot hvad förut egt rum,
de dyrbarare skinnslagen nu, i hvad angår »oberedda» sådana, blifvit specificerade,
och alla öfriga sammanförda under den gemensamma afdelningen »andra slag.»
I fråga om tullsatsen, har denna, som för sistnämnda afdelning för närvarande
utgör 1 R:dr per skålpund, blifvit, i afseende på de oberedda skinnen, vid detta be¬
lopp bibehållen för de dyrbarare, nu specificerade slagen, hvilka, såsom redan an-
tydts, hittills varit under sagda afdelning inbegripna. För de mindre dyrbara der¬
emot, i 1863 års taxa belagda med en afgift af dels 10, dels 40, dels 15, dels 25
öre per skålpund, har bemälda tullsats, såväl i betraktande af medelvärdet å hithö¬
rande artiklar, som med afseende derpå, att densamma nu gäller endast oberedda
skinn, blifvit, såsom ett medium i detta hänseende, förslagen till 20 öre per
skålpund.
Enär, beträffande de beredda skinnen, dessa, enligt komiterades uppfattning,
bort i ökad mån, i jemförelse med de oberedda, tullbeskattas endast för berednings-
kostnaden, har tilläggsafgiften, för vinnande af enkelhet, synts lämpligen kunna be¬
stämmas i procent af råvarutullen, hvadan för denna klass icke någon specifikation
funnits vara af nöden. Och har nämnda afgift, på grund af beredningskostnadens
förhållande till sagde tull, blifvit föreslagen till 20 procent af denna.
I ör fullfärdiga persedlar åter, med pelsverk till öfvertyg, hvilken artikel
är att betrakta såsom ett slags tvåfaldt förädlad vara och i hvilken ofta äfven fin¬
nes anbragt dyrbarare tyg till foder, in. in. har tilläggsafgiften ansetts böra utgå
med 40 procent af råvarutullen.
I fullkomlig öfverensstämmelse med hvad Tullkomitéen sålunda anfört
och hemställt, föieslår Utskottet, med anledning af Herr Grafströms omförmälda
motion:
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 2.
4:o
att den, under hufvudrubriken hudar och skinn förekommande
underafdelningon pelsverk må erhålla följande lydelse:
Pelsverk:
oberedda:
' bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel, svartrftf och blåräf
samt utter 1 skålp. 1: -—
andra slag 1 skålp. — 20.
beredda, lösa eller hopsydda, förtullas lika med samma slag
oberedda med tillägg af 20 procent;
fullfärdiga persedlar, med pelsverk till öfvertyg, såsom skinn-
pelsar, muffar, kragar, in. m., förtulla? lika med pelsverket
oberedd hvaraf de bestå, med tillägg af 40 procent.
Inom Andra Kammaren har Herr P. G. Olsson (motion N:o 54) föreslagit, att
rubriken socker måtte erhålla följande lydelse:
Socker a) raffineradt eller oraffineradt, till färgen icke mörkare än N:o 18
af den i verldshandel!! gällande Holländska standard, hvarå normalprof genom Ge¬
neraltullstyrelsens förborg hållas vederbörande tullkammare tillhanda — 1 skålpund
— 14 öre;
b) alla andra slag, till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven om
varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd — 1 skålpund — 10 öre.
Motionären åsyftar sålunda att ur taxan borttaga den nu stadgande främsta
grunden för tillämpningen af de olika tullsatserna å artikeln socker, nemligen skil-
naden mellan raffinerad och oraffinerad vara, och anför till stöd för detta förslag,
bland annat, att nu gällande bestämmelse i detta afseende gifver anledning till osä¬
kerhet och godtycklighet vid tullbehandlingen af olika sockerslag, enär det icke
alltid låter sig med bestämdhet afgöra, om ett sockerslag bör hänföras till »raffine¬
radt» eller* »oraffineradt», samt om det följaktligen bör draga den högre eller lägre
tullsatsen, till bestyrkande hvaraf motionären anför det exempel, att s. k. »mascovad
eller pudersocker» redan länge varit förtulladt såsom råsocker med den lägre tull¬
satsen, men nu plötsligt blifvit under benämning farinsooker hänfördt till raffineradt
och följaktligen belagdt med högre tull.
Då likväl, enligt livad Utskottet varit i tillfälle inhemta, någon synnerlig
svårighet vid särskiljandet af raffineradt och oraffineradt socker icke lärer möta;
då der-
9
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.
då derjemte, genom motionärens förslag att låta färgen ensamt bestämma tullsatsen
å de olika sockerslagen, äfven obestridligen raffinerad vara, såsom t. ex. kandi,
skulle komma att till men för statsverket införtullas såsom råsocker; samt då slut¬
ligen den vid förädlingen af råsocker erhållna biprodukt, som bär namnet farin, är
intagen i beräkningen af råsockrets afkastning i raffinad eller s. k. rendement,
på grund af hvilken beräkning tullsatsen å raffineradt socker är bestämd, och fa-
rinsockrets införtullande såsom råvara följaktligen skulle åstadkomma en minskning
i det raffinaderierna medgifna tullskydd, hvartill Utskottet icke nu finner någon an¬
ledning, så får Utskottet hemställa:
5:o.
att Herr P. Olssons motion (N:o 54) må lemnas utan afseende.
Artikeln späck drager nu, i likhet med hvad för tran är stadgadt, en tull af
1 öre per skålpund. Herr C. J. Grafström har inom Andra Kammaren (motion
Nio 339) hemställt, att, då späck är råvara till tran och den nu stadgade tullsatsen
å denna råvara syntes vara ett hinder för trankokeriernas utveckling, artikeln späck
må få tullfritt införas. Utskottet kan visserligen icke underkänna riktigheten af det
uppgifna förhållandet, men då, enligt Kommers-kollegii berättelser, tullen å artik-
larne tran och späck lemnat år 1867 en inkomst af 15,791 R:dr och af dessa be¬
rättelser icke låter sig urskiljas, huru stor del af denna inkomst härflutit särskilt
från den till tullfrihet föreslagna artikeln späck, samt då anledning, Utskottet ve¬
terligen, icke förefinnes att antaga det genom medgifvande af den föreslagna tull¬
friheten någon afsevärd industri för trankokning skulle inom landet framkallas, fin¬
ner sig Utskottet under nuvarande förhållanden böra hemställa:
6:o.
att Herr C. J. Grafströms motion (N:o 339) i här omförmälda
hänseende icke må till någon åtgärd föranleda.
Under åberopande deraf att stenkolstjära, som i gällande tulltaxa är åsatt tull
af 25 öre per centner, på sednare tid i så ringa mån varit föremål för införsel, att
Bih. till Riksd. Prof. 1869. 5 Sami. 1 Afå. 2 Raft. 2
iO Bevillnings-Utskotteis Betänkande N:o 2.
den under åren 1858—1867 lemnat en tullinkomst af i årligt medeltal endast 171
R:dr; att denna varuartikel utgjorde ett råämne för förädling vid flera fabriker i
landet till kreosotolja, bensin och andra vigtiga konserveringsmedel och i synnerhet
till den för landtbruket och näringarne särdeles vigtiga artikeln af asfalt, samt att
sistnämnda vara, till hvars åstadkommande åtginge dess dubbla vigt stenkolstjära,
sålunda genom tullsatsen å denna sednare fördyrades med 50 öre per centner utan
gagn för Staten eller någon inhemsk industri; hafva åtskilliga industriidkare hos
Kongl. Maj:t anhållit om borttagande af ofvannämnda tullsats å stenkolstjära,
hvilken anhållan blifvit tillstyrkt af General-tullstyrelsen, som funnit med nu i all¬
mänhet tillämpade grunder för tullagstiftningen oförenligt att bland råämnen eller
biprodukter, tjenliga till vidare förädling, stenkolstjära undantagsvis drager tull vid
införseln samt att denna tulls upphörande så mycket mera borde anses påkalladt,
som den af stenkolstjära åstadkomna produkten asfalt redan vore tullfri förklarad.
Utskottet, som från Kongl. Maj:t fått sig öfverlemnade handlingarne i frågan, får,
på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då statsverkets inkomst af tullen å
stenkolstjära är alltför obetydlig att kunna anses uppväga de af varans frigifvande
beroende vigtiga industriela intressen, hemställa:
7:o.
att artikeln stenkolstjära må få tullfritt i riket införas.
Då tullsatserna å artiklarne bränvin och sprit äro beroende af de afgifter,
Riksdagen kan komma att åsätta den inhemska tillverkningen af nämnda varor, då
vidare tullbestämmelserna i afseende å dricka, porter, öl, och tobak möjligen behöfva
underkastas förändringar i anledning af Riksdagens blifvande beslut angående väck¬
ta förslag om särskild beskattning af dessa artiklar, samt då slutligen tullafgifterna
å (ether och (ether spirituosus jemte ättika böra bestämmas med afseende å de på
bränvin och sprit, så får Utskottet hemställa:
8:o.
att med pröfningen af tullsatserna å samtliga dessa artiklar må
få anstå, till dess Riksdagen i förrberörda hänseenden fattat
beslut.
Vid granskningen af tulltaxans stadganden i öfidgt har Utskottet, som icke
ansett skäl förevara att nu åter underställa Kamrarnes pröfning de vid sistlidna
11
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
riksdag af Utskottet väckta, men då underkända förslag, funnit sig sakna anled¬
ning att föreslå andra förändringar än de här förut omförmälda; hvilket
Utskottet får för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 24 Februari 1869.
På Utskottets vägnar:
C. J. Oscar Alströmer.
Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1869, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande dels nedsättning af det
enkla brefportot och afgiften för sluten rekommendation, dels ut¬
bytande af tidningsstämplings-af'giften mot lämpligt postporto.
I tvänne inom Andra Kammaren väckta motioner (Kris 38 och 200) hafva
Herr V. M. Beronius och Herr T. Ekenstam föreslagit, den förre: »att det enkla
brefportot för inrikes brefvexling nedsättes från sitt nuvarande belopp, 12 öre, till
10 öre Riksmynt;» den sednare:
»l:o att afgiften för hvarje portosats för orekommenderade bref bestämmes
till 10 (tio) öre R:mt, samt
2:o att för sluten rekommendation af bref stipuleras en afgift af 15 (femton)
öre samma mynt».
I afseende å den föreslagna nedsättningen af det enkla brefportot får Ut¬
skottet erinra derom, att, då vid sistlidne riksdag samma fråga var å bane, lem-
nade tillförlitliga uppgifter vid handen, huru en sådan nedsättning, som icke kunde
gifva utsigt till någon snart märkbar tillökning i brefvens antal, högst sannolikt
skulle beröfva Postverket eu inkomst af ungefär 200,000 R:dr, hvilken förlust då