Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 11. 3
vägsynerna utgående kungörelser skall bestämmas ej mindre da¬
gen och timmen, då de på hvarje ställe taga sin början, än
äfven huru stor del af vägen hvarje dag kommer att besigtigas,
samt att de väghållningsskyldige om vid synen befunna brister
underrättas genom kungörelser, som ovilkorligen böra uppläsas
å andra Söndagen efter syneförrättningens slut, med antydan
derjemte att de, hvilkas vägar befunnits ogilda, skola inom
viss förelagd tid hafva dem lagade, vid äfventyr, om sådant
underlåtes, att med den försumlige kommer att förfaras efter
25 Kap. It § Byggningabalken.
Stockholm den 3 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
E. V. Almqvist.
M:o 11.
Ank, till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1868, kl. ll.f. m.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o
7, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utlåtandet
N:o 7 om ändring af 20 § Jagtstadgan.
I nämnda Utlåtande hade Utskottet föreslagit, att sista mom. 20 § i Kongl.
Jagtstadgan den 21 Oktober 1864 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise roffogeln eller huden af rofdjuret
för kronofogde, länsman eller vederbörligen examinerad jägeritjensteman, tage hans
intyg att roffogeln eller rofdjuret inom riket dödats samt att roffogelns fötter eller
öronen af rofdjurshuden blifvit i hans närvaro afskurna, och hafve sedan rätt att
hos närmaste kronouppbördsman eller Wår Befallningshafvande den utfästade belö¬
ningen uppbära.»
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 11.
Emot detta till Utskottet återremitterade förslag har blifvit anmärkt: att i
de nordliga länen, der länsmansdistrikten äro stora och afstånden emellan de
bebygda orterna betydliga, besväret att, för utbekommande af skottpenningar, besöka
länsmannen eller kronofogden i orten, skulle blifva ganska betungande, och att, om
det ej funnes lämpligt att ordförande i kommunalstyrelse dem utfärdar, i stället
borde stadgas, att kommunalstyrelsen egde utse någon inom kommunen boende
lämplig person, hvilken skulle utfärda dessa betyg, hvilkas rigtighet derjemte borde
af kommunalstyrelsens ordförande attesteras, eller, ock att detta bestyr fortfarande
kunde anförtros åt kommunalstyrelsernas ordförande och tillika stadgades att bevisen
skulle utfärdas i närvaro af ett vittne: att, då städernas innevånare äfven syssel¬
sätta sig med jagt och rofdjurs fällande, stadsboar icke borde besväras med resor
till landet för erhållande af ifrågakomna bevis, och att sådana följaktligen äfven borde
få utfärdas af städernas borgmästare: att orden »vederbörligen examinerad» framför
jägeritjensteman syntes öfverflödiga, enär skogs- och jägeritjenstemän, hvartill endast
räknades öfverjägmästare, jägmästare och öfverjägare, alltid äro examinerade.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande, och enär, om
än genom den föreslagna kontrollen på kommunalstyrelsernas ordförande frivilliga
misstag böra kunna förekommas, den af motionären öfverklagade olägenhet dock
qvarstår, att man hos kommunalstyrelsernas ordförande icke alltid kan påräkna
den sakkännedom, som erfordras för att förebygga ofrivilliga misstag vid af¬
görande!, huruvida en uppvisad fogel är att hänföra till sådana rof- och skade¬
djur, för hvilkas dödande belöning är utfästad, så anser Utskottet fortfarande, att
kommunalstyrelsernas ordförande böra befrias från ifrågavarande åliggande, likasom
Utskottet af samma skäl icke kan understödja förslaget, att kommunalstyrelserna skulle
ega att, hvar i sin ort, utse en person, som hade att bevisen utfärda. Deremot och
till undanrödjande af den olägenhet, som i större länsmansdistrikt uppkommer deraf,
att länsmannen kan vara aflägset boende och att hvarken kronofogde eller någon
jägeritjensteman är närboende, anser Utskottet sig böra föreslå, att Konungens Be¬
fallningshafvande må ega att i sådana orter utse annan lämplig person, som bevi¬
sen utfärdar; äfvensom Utskottet finner det vara af nöden, att städernas innevånare
må, för erhållande af dylika bevis, kunna vända sig till stadsfiskal; och anser Ut¬
skottet, att orden »vederbörligen examinerad» framför jägeritjensteman må kunna
ur förslaget utgå.
Utskottet får alltså vördsamt tillstyrka,
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes åt sista mom. i 20 § Jagtstadgan den 21 Okto¬
ber 1864 gifva följande förändrade lydelse:
Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise roffogeln eller
huden af rofdjuret för kronofogde, länsman, stadsfiskal, skogs-
och jägeritjensteman eller, der behofvet sådant påkallar och
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 12. 5
Wår Befallningshafvande pröfva!’ nödigt, annan af Wår Be¬
fallningshafvande dertill förordnad lämplig person, tage hans
intyg att roffogeln eller rofdjuret inom riket dödats samt att
roffogelns fötter eller öronen af rofdjurshuden blifvit i hans
närvaro afskurna och hafve sedan rätt att hos närmaste krono-
uppbördsman eller Wår Befallningshafvande den utfästade be¬
löningen uppbära.
Stockholm den 3 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
E. V. Almquist.
JM: O 12.
Ank. till Riksd. Kansli d. 9 Mars 1868, kl. 11 f. in.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande JK:o 8,
med anledning af väckt motion att bevis som meddelas för
erhållande af belöning för dödade roffoglar och rofdjur
skola utan lösen utfärdas.
Uti en till Utskottet remitterad motion, N:o 86, har Herr Almquist, E. V.,
hemställt, det Riksdagen behagade besluta att till Kongl. Maj:t aflåta underdånig
skrifvelse, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes genom kungörelse förordna, att
bevis, som enligt 20 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Jagtstadga den 21 Oktober
1864 utgifvas för erhållande af skottpenningar, skola utan lösen utfärdas.
Till stöd för denna framställning har anförts, att då, för erhållande af skott,
penningar, jemlikt 20 § af berörda Kongl. Jagtstadga, intyg af kronofogde, läns¬
man eller ordförande i kommunalstyrelse erfordras derom, att roffogeln eller rof¬
djuret inom riket dödats, samt att roffogelns fötter eller öronen af rofdjurets hud
Bih. till Riksd. Prof. 1868. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Käft. 2