2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o IS.
Nio 16.
Ank. till Riksd Kansli d. 20 Mars 1868, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring dels af åtskil¬
liga sladganden rörande exselcutionsväsendet, dels af föreskrifterna
i 47 och 51 §§ Konkurslagen.
Genom ifrågavarande motioner, hvilka blifvit till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnade, är föreslaget:
l:o af Herr A. 0. Wallenberg (motionen n:o 53 i första serien), “att utur
Konkurslagen af den 18 September 1862 samt Kongl. Förordningen af den 5 Novem¬
ber 1867, angående förändrad lydelse af 51 § Konkurslagen, samt Kongl. Förord¬
ningen den 27 April 1810 angående värdering af utmätt fastighet å laudet, jemte
Kongl. förklaringen den 27 Juni 1811, samt utur alla andra Kongl. förordningar
eller gällande författningar må uteslutas allt, som föreskrifver särskild värdering af
mät tagen eller konkursmassa tillhörig fast egendom11;
2:o af samma motionär (motionen n:o 54), “att ur Kongl. Förordningen den
18 December 1823, angående verkställighet af auktioner å utmätt fast egendom, samt
till samma ämne hörande Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1835, och Konkurs¬
lagen af den 18 September 1862 med Kongl. Förordningen den 5 November 1867,
samt utur alla andra möjligen gällande författningar må uteslutas alla bestämmelser
om flera än en auktion, och den ovilkorlig, å i mät tagen eller konkursmassa till¬
hörig fast egendom11;
3:o af samma motionär (motionen n:o 55), “att auktionsmethoden upp- och
afslag ej längre må begagnas, då utmätt eller konkursmassa tillhörig egendom ge¬
nom auktion skall försäljas11;
4:o af Herr A. Rydberg (motionen n:o 94 i andra serien), att 47 § i Kon¬
kurslagen måtte ändras till denna lydelse:
“Under anslagstiden skola gode männen upprätta beskrifning öfver den till
boet hörande fasta egendom, för hvilken det för året åsätta taxeringsvärde utgör
Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 16.
3
värderingssumman. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen försäljas, utan
så är att den för intecknad gäld utmätt blifvit";
5:o af Herr O. Nilsson från Christianstads län (motionen n:o 22 i andra
serien), “att föreskriften i nyssnämnda § af Konkurslagen om värdering af konkurs¬
massas fasta egendom måtte upphäfvas";
6:o likaledes af Herr O. Nilsson (motionen n:o 317), att 3 och 4 momen¬
ten i 51 § Konkurslagen, jemförd med Kongl. Förordningen den 5 November
1867, måtte erhålla följande lydelse:
“Ej må å första auktion egendom säljas under inteckningarnes värde, sam-
manlagdt med det belopp, som med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur
egendomen utgå. Kan försäljning sålunda ej ske, ege borgenärerne, i den ordning
59 och 60 §§ stadga, angående försäljningen vid allmänt sammanträde besluta;
dock med vilkor att alla kända inteckningshafvare blifvit genom särskilda, dem be¬
visligen delgifna kallelser om sammanträdet underrättade; och varde sådan auktion
genom vederbörande myndighet förrättad";
7:o af Herr P. Staaff (motionen n:o 38 i andra serien), att 5 kapitlet 2 §
Utsöknings-balken, hvarest stadgas, att “hvad gäldenär minst umbära kan, så¬
som det han sin näring idkar med, skall sist utmätas", måtte förändras till
denna lydelse:
”Från utmätning skall undantagas de gång- och sängkläder, gäldenär för
sig, hustru och oförsörjda barn behöfver, äfvensom hvad han oundgängligast för
drifvande af sin näring tarfvar”;
8:o af Herr J. Wedberg (motionen n:o 92 i andra serien), ”att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att hvad genom Kongl. Förordningarne den 10 Juni
1841 och den 6 Oktober 1848 är om utsökande af auktionsfordringar stadgadt,
jemväl skall hafva tillämpning vid utsökandet af kapital och ränta efter i fastighet
intecknadt skuldebref”; och
9:o af Herr C. Orre (motionen n:o 20 i andra serien), att beslut måtte af
Riksdagen fattas, hvarigenom kunde ernås “en så mycket möjligt är tydlig och klar
stadga angående utmätningsväsendet i allmänhet, samt att sålunda nu befintliga
mångfaldiga författningar måtte ändras och förbättras i öfverensstämmelse med ti¬
dens fordringar".
Det sammanhang, hvari dessa ämnen stå till hvarandra, i förening med den
omständighet att de tre förstnämnda motionerna hvar för sig afse förändring af gäl¬
lande stadganden rörande både utmätt och konkursmassa tillhörig fast egendom,
föranleder Utskottet att jjå en gång behandla samtliga, här ofvan upptagna förslag.
Dervid torde till en början böra lemnas en kort redogörelse för hvad lag och för¬
fattningar i förevarande hänseenden hufvudsakligen föreskrifva.
Enligt Kongl. Förordningen den 27 April 1810 åligger det kronofogde eller
den, som under hans ansvar verkställer utmätning af fastighet å landet, att upp-
4
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 16.
råtta fullständig beskrifning deröfver och med biträde af två nämndemän densamma
vardera, dervid egaren är obetaget ej allenast att tillkalla andra gode män till för¬
rättningens öfvervarande, utan ock, om så åstundas, söka värdering af domaren,
hvilket i sådant fall bör genast hos utmätningsmännen innan der^s afresa samt sist
inom en månad derefter hos domaren tillkännagifvas; och eger gäldenären, derest
han och borgenären ej kunna öfverenskomma om auktionsstället, att bestämma, om
auktionen skall förrättas på landskansliet eller å tingsstället i det härad der egen¬
domen ligger; skolande, jemlikt Kongl. Förklaringen den 27 Juni 1811, auktionen
förrättas å landskansliet, i fall gäldenären underlåter att vid utmätningen eller vär¬
deringen auktionsstället uppgifva. — Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835 före-
skrifver, att första auktionen skall, om egendomen ligger å landet, minst två må¬
nader före auktionsförrättningen, men om den är i stad belägen, minst en månad
förut i behörig ordning kungöras, samt att, der mer än en auktion blifver af nö¬
den, den andra auktionen bör hållas inom sex månader å landet och inom fyra
månader i stad, räknade från det domen eller utslaget till kronofogden eller magi¬
straten för verkställighet aflemnades. — Genom Kongl. Förordningen den 18 De¬
cember 1823 är stadgadt, att, om vid första auktionen å utmätt fast egendom vär-
deringssumman eller derutöfver bjudes, försäljning då skall ske, utan afseende på
större eller mindre antal närvarande spekulanter, men att, i annat fall, ny auktion
bör hållas sex veckor derefter, då med iakttagande af föreskriften i 5 kapitlet 4 §
Utsöknings-balken, att utrop ej må ske då allenast få äro tillstädes, fastigheten
ovilkorligen försäljes till den mestbjudande, ehvad hans bud är till beloppet större
eller mindre, så vida icke gäldenären och samtlige fordringsegarne annorlunda åsäm¬
jas, samt att i afseende på tredje och följande auktioner på enahanda sätt förfaras
skall. — I Kongl. Förordningen den 29 November 1823 påbjudes, att fastighets-
auktioner skola förrättas i s. k. upp- och afslag, derest icke gäldenären och borge¬
närer samt alla de, hvilkas rätt kan vara i fråga, enhälligt öfverenskomma om an¬
nat försäljningssätt. — Beträffande konkursmassas fasta egendom hafva gode männen
åliggande, enligt 47 § i Konkurslagen den 18 September 1862, att under anslags-
tiden låta densamma värderas, på sätt i Utsöknings-balken sägs; och vidare stadgas i
51 §, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 5 November 1867: “Fast egendom
må ej annorledes än å offentlig auktion säljas, der ej alla vid sammankomsten när¬
varande borgenärer, så ock gäldenären, dertill samtycka. Är sådan egendom för gäld
intecknad, då må försäljning utom offentlig auktion ej ske, der ej de inteckningshafvare,
hvilkas rätt må vara deraf beroende, bifall dertill lemnat; sker försäljningen å auktion,
varde de inteckningshafvare, som kände äro, dertill kallade. Ej må å sådan auktion
egendomen säljas under inteckningarnes värde, sammanlagdt med det belopp, som med
förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå, der ej borgenä-
rerne, i den ordning 59 och 60 §§ stadga, så ock de inteckningshafvare, hvilkas
5
Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 16.
ratt ar deraf beroende, till den försäljning bifall lemna. Kan försäljning sålunda ej
ske, ega borgenärerne hos vederbörande myndighet äska försäljning i den ordning,
som om fast egendom, den der utmätt blifvit, särskildt är stadgadt.I utsöknings¬
mål, der fråga är om fordringsanspråk, som härleder sig från inrop af varor på
offentlig auktion och är grundadt på ordentligen fördt auktionsprotokoll, eger Ko¬
nungens Befallningshafvande, enligt Kong!. Förordningarne den 10 Juni 1841 och
den 6 Oktober 1848, magt att förständiga vederbörande underexsekutor, att, der jäf
mot krafvets ngtighet icke möter, uttaga fordringsbeloppet med ränta och kostnads¬
ersättning.
Det kan icke förnekas, att, såsom Herr Wallenberg i sin först omnämnda
motion anmärkt, våra utsökningslagar, i hvad de angå utmätning och försäljning af
fast egendom, likasom äfven i flera andra hänseenden, äro olämpliga. Den tidsut¬
drägt och de många omvägar, som erfordras för uttagande af en fordran på exse-
kutiv väg. ur fast egendom, särdeles då gäldenären begagnar de tillfällen, som stå
honom till buds, att genom besvär öfver exsekutors åtgärder ytterligare uppehålla
tiden, hafva onekligen verkat högst menligt på fastighetskrediten. Inteckningssäker-
heten ar icke eftersökt, såsom den borde vara. Kapitalisten finner det föga fören¬
ligt med sin fördel att placera sina penningar i en fastighet, då han icke med nå¬
gon visshet kan beräkna tiden, vare sig för kapitalets återfående eller för räntans
utbekommande. lian söker derföre andra utvägar att göra sina penningar frukt-
bärande.
Utskottet delar således visserligen Herr Wallenbergs uttalade åsigt om be-
höfligheten af förändring i hvad som nu är stadgadt så väl rörande värdering af
utmätt fast egendom, som ock angående vilkoret för sådan egendoms försäljning å
forsta auktionen; men en värdering i sammanhang med utmätningen torde dock
blifva nödvändig, åtminstone i de ofta förekommande fall då gäldenären eger flera
fastigheter, emedan exsekutor måste utröna hvad och huru mycket deraf, som med
hänsyn till skuldbeloppets storlek bör utmätas. Att föreskrifva ett olika förfarande
för . denna händelse och för det fall, att gäldenären eger blott en utmätningsbar
fastighet, så att värdering skulle ske blott i förra fallet, men icke i det sednare,
synes icke vara lämpligt. Väl kunde, på sätt motionären antydt, det belopp, hvar¬
till en fastighet vid bevillningstaxeringen blifvit uppskattad, antagas såsom utmärkande
äfven dess försäljningsvärde, så vida nemligen ett taxeringsvärde å den utmätta
fastigheten alltid vore att tillgå. Men detta är icke förhållandet; ty det inträffar
stundom, att flera fastighetslotter, af hvilka endast en eller annan bör utmätas,
äro inbegripna under ett gemensamt taxeringsvärde, eller att gäldenären, efter det
bevillningstaxeringen skett men före utmätningens förrättande, afhändt sig någon
del af sin fastighet eller eljest genom jordafsöndring minskat dess värde. I dessa
fall kan det vid bevillningstaxeringen fastställda värde å det hela icke tjena till
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
någon ledning i afseende på försäljningsbeloppet. Vid sådant förhållande och med
afseende å det nära sammanhang, hvari föreskrifterna om värdering af utmätt fast
egendom och att sådan egendom ej må vid första auktionen säljas under värderings-
summan stå till hvarandra, torde den förra föreskriften icke lämpligen böra under¬
gå någon förändring, så länge den sednare qvarstår; och orsaken dertill att Utskot¬
tet, oaktadt det instämmer i motionärens åsigt, att förbudet mot utmätt fastighets
försäljning vid första auktionen till lägre pris än värderingssumman är olämpligt
och för fastighetskrediten skadligt, likväl tvekar att för närvarande tillstyrka bort¬
tagande af detta förbud, skall Utskottet nu angifva.
Om nemligen sagda förbud borttages, hafva ej mindre gäldenären än äfven
iuteckningshafvare och andra förmånsrätt egande borgenärer billigt anspråk derpå,
att åt underrättelsen om den förestående försäljningen gifves all den offentlighet,
som är möjlig, och detta i god tid före auktionen, på det att spekulanter må
hinna att taga kännedom om den utmätta egendomens beskaffenhet, samt äfven de
fordringsegare, hvilka icke kunna särskilt kallas, erhålla kunskap om försäljningen
och tillfälle att sin rätt dervid bevaka. För sådant ändamål blefve nödigt, att
hvarje utmätningsauktion å fast egendom kungjordes icke blott på sätt nu allmän¬
nast sker, eller allenast genom kungörelser i kyrkorna inom det län, der egendo¬
men är belägen, utan ock i allmänna tidningarne och i tidningarne inom orten;
och då det är lika angeläget att sådant iakttages vid försäljning af stadsfastighet,
som när fråga är om utmätt fastighet å landet, samt således lika tid i begge fal¬
len borde bestämmas, blefve deraf en följd, att de i Kongl. Förordningen den 21
Mars 18115 härutinnan meddelade föreskrifter måste ändras. Men icke nog härmed,
— nödigt blefve ock, att till öfverensstämmelse härmed förändra och i en författ¬
ning sammanföra alla de spridda stadganden rörande utmätning och försäljning af
fast egendom med hvad mera dermed står i sammanhang, hvilka nu innefattas i
flera vid olika tider utkomna författningar. Bland dessa, utom de ofvan omför-
mälda, vill Utskottet blott nämna Kongl. Förordningarne den 17 Februari 1748,
den 14 Juli 1815 och den 4 Mars 1752; och omarbetningen af alla dessa för¬
fattningar skulle erfordra en tid, hvars egnande åt detta ämne Utskottets öt-
riga mångfaldiga göromål icke medgifva. Då nu dessutom Kongl. Maj:t till-
kännagifvit sin afsigt vara att låta utarbeta förslag till helt och hållet ny ut-
sökningslag, dervid förevarande frågor om värdering och försäljning af utmätt fast
egendom otvifvelaktigt komma under öfvervägande, synes det ock vara mindre lämp¬
ligt att i dessa frågor, lösryckta från hvad som i öfrigt rörer utsökningsväsendet,
nu föreslå förändrade lagstadganden, helst det är föga sannolikt att ett sådant sär¬
skilt förslag skulle vinna Kongl. Maj:ts godkännande.
Beträffande föreskriften om utmätt fast egendoms försäljning genom upp-
och afslag, så åsyftas dermed att förekomma egendomens afyttrande för underpris
till skada för gäldenären och i de flesta fall äfven för hans borgenärer. Genom
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
7
detta försäljningssätt förmås nemligen spekulanten att på förhand bestämma sig för
det belopp, hvartill han vill gå, och att derefter göra anbud, för att icke före-
kommas af någon annan, då deremot vid försäljning endast i uppslag högsta an¬
budet är beroende på den större eller mindre täflan, som under pågående utrop
eger rum. Oaktadt lagens föreskrift att utrop till ovillkorlig försäljning ej må ske,
då allenast få äro tillstädes, torde dock ofta inträffa, att blott en enda bland de
närvarande är verklig spekulant. Denne kunde då, i fall den sednare försäljnings-
methoden begagnades, åtkomma egendomen för ett oskäligt lågt pris, vida under¬
stigande det belopp, som han vid försäljningen i upp- och afslag skulle funnit sig
föranlåten att bjuda. Ifrågavarande auktionssätt torde fördenskull icke böra af-
skaffas, med mindre andra garantier i berörda hänseende stadgas. Frågan synes
dock lämpligast kunna lösas vid utarbetandet af den nya utsökningslagen, i afbidan
hvarpå Utskottet äfven i denna del tvekar att nu föreslå någon förändring af gäl¬
lande lag.
Af sistnämnda anledning anser Utskottet Herrar Staaffs, Wedbergs och Orres
ofvanberörda framställningar icke heller böra till någon lagstiftningsåtgärd för när¬
varande föranleda, och detta, hvad beträffar Herr Orres motion, så mycket mindre
som densamma icke innefattar några bestämda förslag till förändring af de lagstad-
ganden, hvilka deri åsyftas.
Hvad åter angår de af Herrar Wallenberg, O. Nilsson och Rydberg väckta
förslag om ändring i 47 § Konkurslagen, åsyftande, de tvänne förstnämndes, att
föreskriften om värdering af konkursmassas fasta egendom måtte upphäfvas, med
den af Herr Wallenberg vidare afsedda följd, att, i likhet med hvad motionären
föreslagit i fråga om försäljning af utmätt fastighet, egendomen, då försäljningen
sker i den ordning sista punkten i förra afdelningen af 51 § bestämmer, eller ge¬
nom exsekutor, må kunna redan å första auktionen försäljas till hvad pris som
helst, — samt Herr Rydbergs, att det egendomen åsätta taxeringsvärde måtte anses
såsom värderingssumma och föreskrift stadgas för gode männen att under anslags-
tiden upprätta beskrifning öfver egendomen; så kunde sistnämnda förslag visserligen
vara antagligt, så vidt som fråga endast är om försäljning genom sysslomäns för¬
sorg och derest taxeringsvärde å egendomen alltid funnes. Detta är likväl icke
förhållandet, efter hvad ofvan är anmärkt i fråga om utmätt fastighet. För öfrigt
bör härvid märkas, att en någorlunda tillförlitlig värdering af egendomen erfordras
icke blott till ledning för borgenärer och spekulanter, men äfven för den pröfning
af möjligen förekommande ackordsförslag, som på konkursdomstolen ankommer. Skall
åter egendomen genom exsekutor försäljas, måste dervid iakttagas de föreskrifter,
som gälla i fråga om försäljning af utmätt fastighet och hvilkas upphäfvande eller
förändring Utskottet, enligt hvad redan är anfördt, ansett sig för närvarande icke böra
tillstyrka; så att, om ordentlig värdering icke skett innan ärendet öfverlemnas till
exsekutors handläggning, det blir nödigt att den då verkställes, på sätt om utmätt
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 16.
fastighet är stadgadt. De olägenheter och hinder, som härigenom kunde och till
en del måste uppstå, torde ej behöfva påpekas. Det föreslagna synes dessutom
icke vara af den vigt, att ett nytt eller förändradt lagbud deraf nu bör föranledas.
Vidkommande slutligen den af Herr 0. Nilsson yrkade ytterligare förändring
i 51 § Konkurslagen, så har denna § genom Kongl. Förordningen den 5 November
1867 nyss erhållit en af Riksdagen tillstyrkt förändrad lydelse, och redan detta
vore ett giltigt skäl till afstyrkande af förslaget; men derjemte förekommer, att in-
teckningshafvare, hvilka icke äro pligtige att i konkurs anmäla eller bevaka sina
fordringar, torde vara berättigade att, utan deltagande i öfrige borgenärers öfver-
läggningar och beslut, tillgodonjuta den rätt, som dem lagligen tillkommer, utan
någon skyldighet att, såsom förslaget afser, underkasta sig de vilkor, som de öfrige,
möjligen till de förres förfång, kunna bestämma. Förslaget är för öfrigt till sitt
innehåll ganska otydligt, så att, om det blefve lag, mycken tvekan om dess rätta
tillämpning skulle uppstå.
På sålunda anförda grunder får Utskottet vördsamt hemställa,
l:o. att Herr Wallenbergs tvänne först omnämnda motioner, n:ris
53 och 54, angående dels värdering af utmätt och konkurs¬
massa tillhörig fast egendom och dels ovilkorlig försäljning af
sådan egendom å första, auktionen, äfvensom Herrar Rydbergs
och 0. Nilssons förenämnda motioner må af Riksdagen lem-
nas utan vidare afseende;
2:o. att Herr Wallenbergs motion, n:o 55, om afskaffande af försälj-
ningssättet i upp- och afslag, ej heller må till någon lagstift¬
ningsåtgärd föranleda;
3:o. att Herr Staaffs ifrågavarande motion ej må till någon Riksda¬
gens vidare åtgärd föranleda;
4:o. att Herr Wedbergs ofvanberörda framställning ej må vinna Riks¬
dagens bifall; samt
5:o. att jemväl Herr Orres motion må lemnas utan vidare afseende.
Stockholm den 20 Mars 1868.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Reservationer:
af Herr Holmberg: Visserligen är det att förvänta, att Kongl. Maj:t oför¬
dröjligen vidtager åtgärd för utarbetande af förslag till ny utsökningslag; men då
otvifvelaktigt
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 16‘. g
otvifvelaktigt många år skola gå till ända, innan en sådan lag kan blifva godkänd
och antagen, torde det ej vara välbetänkt att under tiden åsidosätta vidtagande af
de partiel förändringar i utsökningsväsendet, som af nödig omsorg för fastighets-
kreditens upprätthållande påkallas. Till slika förändringar är otvifvelaktigt att hänföra
hvad Herr Wallenberg i sina motioner N:is 53 och 54 föreslagit, dels om upphäf¬
vande af nu gällande stadganden rörande särskild värdering af i mät tagen eller
konkursmassa tillhörig fast egendom, och dels om sådan ändring af de i ämnet gäl¬
lande forfattningar, att i mät tagen eller konkursmassa tillhörig fast egendom skall
Y„ den forsta au!rtion, som derå genom exsekutors försorg förrättas, ovilkorligen
forsaljas. Jag anser derför, att Lag-Utskottet, som hufvudsakligen godkänt de i Herr
fallen bergs berörda motioner uttalade åsigter, bort i enlighet dermed utarbeta
ett förslag till förändrade stadganden, huru med utmätning och försäljning af fast
egendom, som skall till betalning af egarens gäld användas, förhållas bör.
Betiäffande Herr O. Nilssons motion N:o 22 om ändring af 47 § i Kon¬
kurslagen den 18 September 1862, anser jag bifall till samma motion bort i så
matto tillstyrkas, att särskild värdering af konkursmassas fasta egendom icke skall
ega rum, då taxeringsvärde är densamma åsatt; hvadan jag vördsamt hemställer:
att Riksdagen må för sin del besluta, att nämnda § förändras
till följande lydelse:
§ 47.
Lnder anslagstiden läte gode männen fast egendom, hvarå
taxeringsvärde ej satt är, värderas som i Utsöknings-balken
sägs. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen försäl¬
jas, utan så är, att den för intecknad gäld utmätt blifvit.
af Hen Rosenberg, som instämde med Herr Holmberg;
af Herr Alilgren: Då Kongl. Maj:t tillkännagifvit sin afsigt vara, att låta
utarbeta förslag till ny utsökningslag, i sammanhang hvarmed samtliga de i mo¬
tionerna omförmälda frågor, såsom stående i närmare eller fjermare sammanhang
med utsokningslagarne, torde komma under pröfning, instämmer jag med Utskottet,
utom hvad angår de åsigter, som af Utskottet blifvit uttalade, beträffande föreskrif-
°m "t;mätt. fast egendoms försäljning genom upp- och afslag, hvilket auktions-
satt jag för min de! anser mindre lämpligt.
af Herrar Bovin och Balter Sven Ersson, hvilka instämde med Herr
Ahlgren.
Bill. till Riksd. Prat. IMS. 7 Sund. 10 Höft.
2