Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
5
i
\:0 9.
Ank. till Riksd. Kansli d. 18 April 1868, kl. 10 f. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner
om ändring i 25 § Riksdags-ordningen.
Till Utskottets handläggning hafva blifvit från Andra Kammaren öfver-
lemnade tvänne derstädes väckta motioner om ändring i 23 § Riksdags-ordningen,
den ena (N:o 320) af Herr Ridderstad, som föreslagit att §:n skulle erhålla föl¬
jande lydelse: ''Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel Bi¬
sättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af sjuhundratjugu
Riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Konungen upplöser
riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren
eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sam¬
manträde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte
resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler, hvilket dock ej må öfver¬
stiga sammanlagdt sjuhundratjugu Riksdaler. Den ledamot af Kammaren, som
icke i rätt tid vid riksdagen sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver,
vara förlustig sex Riksdaler af arfvodet”; och den andra (N:o 334) af Herr Ro¬
senberg, enligt hvars förslag §:n skulle komma att lyda på följande sätt: ■ Hvarje
ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad
till och från riksdagen samt arfvode af sjuhundratjugu Riksdaler jemte ersättning
till bestridande af hans hemmavarande embets- eller enskilda göromål af fyra-
hundraåttatio Riksdaler för hvarje lagtima riksdag; dock att, när antingen Ko¬
nungen upplöser riksdag, innan den varit fyra månader tillsammans, eller leda¬
mot af Kammaren eljest afgår från sin befattning under riksdagen, innan så
lång tid af dess sammanträde förflutit, så ock under urtima riksdag, Kammarens
ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente sex Riksdaler och
till vikaries aflönande i hemorten fyra Riksdaler för hvarje dag, hvilket allt dock
ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen tvåhundra Riksdaler”.
6
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Hvad det först nämnda förslaget vidkommer, har Utskottet skänkt sitt fulla
erkännande åt de motiver, som föranledt dess framläggande; men då Utskottet
det oaktadt anser sig böra afstyrka bifall till motionen, sker detta hufvudsakligen
af det skål, att Utskottet befarar, att om riksdagsmannaarfvodet nedsattes till det
af. motionären föreslagna belopp, det icke skulle komma att motsvara det ända¬
mål, man med dess bestämmande afsett. Detta ändamål har varit att sätta sam¬
hället i tillfälle att för utöfvande af folkrepresentantens vigtiga kall kunna taga
den verkliga förtjensten och det lefvande intresset för samhällets angelägenheter
i anspråk, hvarhelst dessa egenskaper funnes, och utan hinder deraf, att °de till¬
hörde personer, hvilkas ekonomiska ställning icke tillät dem att utan särskild
godtgörelse utbyta sina enskilda sysslor emot arbetet i det allmännas tjenst. Att
med fullkomlig säkerhet afgöra, hvar gränsen för arfvodets belopp borde för
detta ändamåls vinnande uppdragas, lärer svårligen låta sig göra. För mången
torde riksdagsmannaarfvodet, sådant det nu är bestämdt, mer än tillräckligt upp¬
väga de olägenheter han i följd af sitt riksdagsmannaskap måste vidkännas; men
å andra sidan torde icke exempel saknas, att personer äfven med åtnjutande af
detta arfvode måste i och för riksdagsmannaskapet göra ganska kännbara eko¬
nomiska uppoffringar. Skulle dertill den åsigt göra sig gällande, att till riks¬
dagsman vald embetsman borde med afdrag af sin lön bidraga till vikaries af¬
löning under den tid han af riksdagsgöromål hindrades att sitt embete förvalta,
blefve arfvodet, redan sådant det nu är, säkerligen i icke få dylika fall otillräck¬
ligt. Härtill kommer att man vid bestämmande af arfvodets storlek måste taga
i. betraktande det fall, hvars inträffande Riksdagsordningen förutsätter, att nem¬
ligen Riksdagen kan komma att vara samlad utöfver fyra månader. Att under
sådana förhållanden nedsätta riksdagsmannaarfvodet kunde, efter hvad Utskottet
befarar, medföra den verkan, att mången, som med heder och till det allmännas
båtnad skulle beklädt riksdagsmannakallet, funne de dermed förknippade uppoff-
ringarne öfverstiga sina krafter, och derföre sökte undandraga sig sina med¬
borgares val.
Den sistnämnde motionären, som funnit, att den jemlikhetsprincip, hvilken
våra grundlagsstiftare sökt göra gällande i afseende på riksdagsmännens inbördes
förhållande till hvarandra, och hvilken bland annat funne sitt uttryck deruti, att
den obildade jordbrukaren från landet och den högt stående embetsmannen från
staden hade lika riksdagsmannaarvode, lika skjutsersättning, lika yttranderätt och
lika rösträtt, koinme att i icke ringa mån störas derigenom, att Regeringen i
större eller mindre grad befriat embetsman, som blifvit till riksdagsmän valde, från
löneafdrag till de vikariers aflöning, som under riksdagstiden uppehöllo deras
tjenster, och af allmänna medel anvisat anslag till sådana behof, har jemväl trott
sig finna medel till den rubbade jemnvigtens återställande deruti, att för samtlige
ledamöter i Andra Kammaren riksdagsmannaarfvodet delades i tvänne delar, hvar-
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
af den ena skulle tillfalla riksdagsmannen såsom dagtraktamente, den andra an¬
vändas till “vikaries aflönande i hemorten".
Utskottet har icke kunnat föreställa sig, att denna fråga skulle finna någon
tillfredsställande lösning genom att man, på sätt motionären föreslagit, införer lag¬
stiftningen i ämnet pa sadana fält, der talet om vikarier och vikariatsarfvoden
saknar allt berättigande; ty utom det att flere embetsman under riksdagstiderna
kunna lemna sina tjenster, utan att dessa behöfva uppehållas af särskilt aflönade
vikarier, finnes ett icke ringa antal riksdagsmän utom embetsmannaklassen, hvil-
kas enskilda angelägenheter icke fordra den särskilda tillsyn, som motionären sy¬
nes förutsätta.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet vördsamt hemställa,
l:o att Herr Ridderstads motion icke måtte af Riksdagen bifal¬
las; samt
2:o att Herr Rosenbergs motion icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 April 1868.
På Utskottets vägnar:
O
TIi. Munck af Rosenschöld.
Ordförande.
Grefve F. Piper har velat tillkännagifva, att han icke Öfvervarit detta
ärendes behandling inom Utskottet.