Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3
rum; och på grund deraf finner Utskottet sig icke böra förorda någon för¬
ändring af nu gällande lagbestämmelser angående ränta, utan hemställer,
l:o
att Herrar Jöns Pehrssons och A. Medins ifrågavarande
förslag må lemnas utan afseende;
2:o
att afseende icke heller må fästas vid Herr Anders Gud¬
mundssons här förevarande förslag.
Stockholm den 26 Mars 1868.
W. F. Tersmeden.
\:o
9
mt*
Ank. till Riksd. Kansli deri 26 Mars 1868, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag angående ändringar i lag¬
stiftningen för enskilda banker.
I och för handläggning af åtskilliga till Banko-Utskottet hänvisade
motioner i fråga om ändring i lagstiftningen för enskilda banker har be-
mälda Utskott begärt sammanträde med Lag-Utskottet; hvadan sålunda i
enlighet med 47 § Riksdags-ordningen Sammansatt Utskott nu går att öfver
ifrågavarande motioner utlåta sig.
>
4 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Herr Eric Olsson har i Andra Kammaren afgifvit en motion, N:o
309, deri, jemte förslag om bankovinstens användande hvarom nu icke är
flaga, hemställes, »att ingen ny enskild bank hädanefter oktrojeras med
sedelutgifningsrätt, och vidare att, när oktrojen för nuvarande enskilda ban¬
ker tilländalöper, sedelutgifningsrätt äfven för dem måtte upphöra.»
Förslaget afser en genomgripande förändring i de förhållanden, som
nu ega rum i fråga om ett af de vigtigaste omsättningsmedlen för landets
näringar och rörelse. Dessa förhållanden härleda sig från början af 1830-
talet, da enskilda sedelutgifvando banker började här i landet uppkomma,
efter det Kongl. Kungörelsen af den 14 Januari 1824 medgifvit inrättan¬
det af sådana, samt de vid 1828—1830 årens riksdag vidtagna anordnin¬
gar rörande myntväsendet beredt den stadga i grunden för all affärsverk¬
samhet, som var nödig för beståndet af dylika inrättningar. Under nästan
hvarje sedan nämnde tid inträffad riksdag hafva skiljaktiga och hvarandra
mycket motsatta meningar angående enskilda bankinrättningar gjort sig
gällande, intilldess Rikets Ständer vid 1862-1863 årens riksdag för sin
del antogo ett förslag till en i åtskilliga delar förändrad och förfullständi-
gad lagstiftning, och Kongl. Maj:t under den 20 Maj 1864 utfärdade en
med det af Rikets Ständer framställda, nyss omförmälda förslaget hufvud¬
sakligen öfverensstämmande nådig Kungörelse angående^ enskilda banker
med rätt att utgifva egna banksedlar.
Begagnandet af banksedlar såsom bytesmedel är i sig sjelf af alltför
stor fördel och har sedan långt tillbaka här i landet erhållit en sådan ut¬
sträckning, att, ehvad förändringar i bankväsendet må vidtagas, man vid
desamma måste tillse att hvad sålunda blifvit ett nödvändigt behof icke
må saknas. Med afseende härpå, oberäknadt de flera andra skäl som tala
emot den af motionären föreslagna åtgärden, lärer det vara alldeles olid¬
ligt att fatta ett enstaka beslut, som skulle i sinom tid hafva till följd att
inskränka banksedel-cirkulationen till den, som af Riksbanken kan besör¬
jas, åtminstone utan att i sammanhang dermed bereda andra utvägar för
tillgodoseende på något annat sätt, som vore ändamålsenligare än det nu¬
varande, af landets behof utaf rörelsemedel; och Utskottet måste på dessa
grunder hemställa,
l:o
att Herr Eric Olssons nu ifrågavarande förslag icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Vidare har Herr Jöns Pehrsson i Andra Kammaren, uti motion N:o
126, som, förutom åtskilligt annat, i tredje punkten innehåller förslag att
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
5
hälften af Riksbankens utlåningsfonder skulle användas till lån med om-
sättningsrätt, i fjerde punkten yrkat, »att samma föreskrift måtte stadgas för
alla privatbanker och alla öfriga penningeverk, som till sin rörelse gjort att
upp- och utlåna penningar, nemligen: halfva deras till utlåning afsedda
kapital utlånas på omsättningsrätt, på sätt för Riksbanken är yrkadt, ifall
antaglige lånesökande dertill anmäla sig.»
Äfven om det å bankernas sida vore förenligt med eu rigtig och väl
ordnad bankrörelse att fasta ända till hälften af sina tillgångar i lån på
längre tider, måste emot det föreslagna stadgandet anmärkas, att detsam¬
ma skulle innebära ett tvång, som lagen icke torde böra pålägga enskilde
i deras affärsverksamhet, och att tvärtom åtskilliga af de nuvarande en¬
skilda bankernas reglemente uttryckligen förbjuda utlåning med omsätt¬
ningsrätt.
På dessa skäl hemställer Utskottet,
2:o
att Herr Jöns Pehrssons omförmälda, i fjerde punkten af
hans motion N:o 126 framställda förslag må lemnas utan
afseende.
Uti femte punkten af samma motion har Herr Jons Pehrsson yrkat,
>ätt ett Statens ombud, som har kontroll öfver privatbankernas rörelse,
må uppdragas att hafva sträng tillsyn det stadgarne efterlefvas.» Enligt
Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1864 ega redan Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande eller de ombud desse förordna att utöfva tillsyn öfver de
enskilda bankerna. Sålunda skola Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller
dessa ombud deltaga ej mindre i pröfningen af grundfondshypoteken än i
deras förvaring, äfvensom tillse att de föreskrifva vilkoren för såväl ban¬
kens öppnande som sedelutgifningsrättens begagnande äro uppfyllda; ban¬
kens räkenskaper och handlingar skola alltid vara tillgängliga för bemälde
Befallningshafvande eller dess ombud, som likaledes har att kontrollera
den öfversigt af bankens ställning, hvilken för hvarje qvartal till Kongl.
Maj:t insändas; och i händelse bankbolaget behöfver använda större eller
mindre del af grundfondshypoteken, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dertill först lemna tillstånd, äfvensom han eger att, om grundfonden genom
förluster förminskats, så att bolaget är skyldigt ställa banken under utred¬
ning, men vill tillskjuta ytterligare medel för grundfondens återställande,
tillse att sådant inom föreskrifven tid verkställes.
Dessutom ingifvas för hvarje qvartal till Kongl. Finans-departemen¬
tet de ofvan omförmälda qvartalsöfversigter, hvilka upprättas i närvaro af
6
Sammansätta Banko- och Lag-lTtskottets Utlåtande N:o 2.
Kongl. Mai:ts Befallningshafvandes ombud, och Indika, efter hvad kändt är,
i sammandragen uppställning meddelas allmänheten genom officiela tid-
ningarne; och har slutligen Kongl. Maj:t förbehållit sig att när som helst
låta anställa särskild undersökning i bankerna.
De föreskrifter om kontroll öfver enskilda bankerna, Indika redan
finnas, torde alltså vara tillfyllestgörande både för att vederbörlig tillsyn
må kunna hållas deröfver, att bankerna uppfylla de för dem föreskrifna
vilkor, och för att noggranna, i afseende på bedömandet af bankernas in¬
flytande på den allmänna rörelsen vigtiga statistiska upplysningar om deras
verksamhet må kunna vinnas; och Utskottet anser derföre för sin del någon
vidare åtgärd härutinnan icke erforderlig, hvadan Utskottet hemställer,
3:o
att Herr Jöns Pehrssons yrkande i femte punkten af hans
förevarande motion N:o 126 må lemnas utan afseende.
Det särskilda Utskott, som vid sistlidne riksdag tillsattes med anled¬
ning af Herr B. W. Hessles motion om åtgärders vidtagande för afhjel¬
pande af jordbrukares dåvarande finansiela betryck, framställde i nionde
punkten af sitt Utlåtande följande förslag, nemligen:
»a) att en förändrad lagstiftning i afseende å de enskilda bankerna
måtte vidtagas, hvilande hufvudsakligen på grunderna af en större frihet,
så att rättigheten för enskild banks öppnande icke vore underkastad annat
vilkor, än att dess reglemente finnes öfverensstämmande med den för dy¬
lika banker gällande lag, samt att, derest denna lagstiftning borde gälla
alla banker som hädanefter oktrojerades, den önskade förändringen i be¬
rörda lagstiftning måtte verkställas så skyndsamt som möjligt;
b) att samma skyldighet som Riksbanken har att inlösa sina sedlar
med klingande mynt måtte, så framt den ej kunde åläggas redan oktro-
jerade banker, åtminstone lagligen påbjudas för de banker, som framdeles
möjligen komme att bildas; och
c) att enskilda bankerna, äfven efter lagstiftningens förändring, fort¬
farande borde vara underkastade offentlig kontroll, hvilken ytterligare kun¬
de befrämjas genom afgifvande, jemte de hittills blott eu gång i qvartalet
lemnade redogörelser, af likartade rapporter med dem, hvilka af Riksban¬
ken afgifvas.»
De tvänne sist anförda förslagen har Herr J. Rundbäck vid inneva¬
rande riksdag förnyat i en inom Andra Kammaren väckt motion N:o 231.
7
Sammansatta Banko och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Särskilda Utskottet yttrade likväl i sammanhang med det i punkten
b) framställda förslag, hurusom de enskilda bankernas rätt att inlösa sina
sedlar med Riksbankens svårligen kunde borttagas, så länge dessa sistnämnda
utgöra lagligt betalningsmedel, hvadan Utskottet jemväl i 10 punkten ut¬
tryckte den åsigt, att 72 § Regeringsformen borde undergå en sådan för¬
ändring, att Riksbankens sedlar upphörde att vara obligatoriskt betalnings¬
medel, utan förvandlades från att vara s. k. pappersmynt till verkliga kre¬
ditsedlar.
Det anförda torde vara tillräckligt för att antyda de skäl, på hvilka
Utskottet finner sig för närvarande böra
4:o
afstyrka bifall till det af Herr J. Rundbäck i punkten
a) af motionen N:o 231 framställda förslag om skyl¬
dighet för enskilda banker att inlösa sina sedlar med
klingande mynt.
Innehållet i förra delen af punkten b) i Herr Rundbäcks ifrågava¬
rande motion, eller att enskilda bankena, äfven efter lagstiftningens förän¬
dring, fortfarande böra vara underkastade offentlig kontroll, synes hafva
afseende på den åsigt om en förändrad lagstiftning, som Jordbruks-Utskot-
tet i den här ofvan anförda punkten 9:o) litt. a) af dess Utlåtande uttryckt,
och torde således samt då föreskrifter om kontroll å enskilda bankerna,
efter hvad Utskottet ofvan anfört, redan finnas lemnade, icke för närvarande
påkalla någon åtgärd.
I sednare delen af punkten b) har motionären, lika med Jordbruks¬
utskottet yttrat, hurusom den nyss nämnda kontrollen »kunde främjas
genom afgifvande, jemte de hittills blott en gång i qvartalet lemnade redo¬
görelser, af likartade rapporter med dem, hvilka af Riksbanken afgifvas».
För den händelse med uttrycket om »afgifvande af likartade rappor¬
ter med dem, hvilka af Riksbanken afgifvas-, åsyftas dels de upplysningar
om Riksbankens ställning i vissa delar, hvilka sedan åtskilliga år tillbaka
brukat i allmänna tidningarne medelas, dels att enskilda bankerna skulle
offentliggöra likartade upplysningar, bör Utskottet anmärka, att berörda
upplysningar angående Riksbanken endast så till vida kunna i någon mån
anses såsom officiel, som de grunda sig på och utgöra utdrag af rappor¬
ter, hvilka till Fullmägtige utaf vederbörande tjensteman inom Riksbanken
ingifvas, men att deras offentliggörande föranstaltas icke af Riksbankens
styrelse, utan af vederbörande tidningsredaktioner enskildt; och för öfrigt
hafva qvartalsöfversigter angående Riksbanken, likartade med dem som
8 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
angå de enskilda bankerna, först vid medlet af nästlidet år börjat offent¬
liggöras.
Under åberopande, jemte det nu anförda, af hvad Utskottet redan i
fråga om Herr Jöns Pehrssons yrkande om kontroll å de enskilda ban¬
kerna yttrat, får Utskottet hemställa,
5:o
att icke heller Herr J. Rundbäcks framställning i punk¬
ten b) af motionen N:o 231 må till någon åtgärd
föranleda.
Slutligen har Herr A. Medin, i motion inom Andra Kammaren, N:o
206, föreslagit »att, med ändring af § 5 mom. 1 i Kongl. Kungörelsen
den 9 Jannuari 1846, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen
den 10 November 1855, må stadgas, att enskilda bankers kreditsedlar ej
må lyda å mindre belopp än Tjugu R:dr R:mt».
När vid förra riksdagen Banko-Utskottet afgaf yttrande öfver det
enahanda förslag, som då af en annan ledamot utaf Riksdagen framställdes
och nu af Herr Medin åter upptagits, erinrades, att såväl Kongl. Kungö¬
relsen den 9 Januari 1846 som Kongl. Förordningen den 10 November
1855 upphört att gälla och blifvit ersatta genom Kong], Kungörelsen den
20 Maj 1864, hvilken likväl i så måtto bibehållit oförändrad bestämmelsen
i Kongl. Förordningen den 10 November 1855 angående de enskilda ban¬
kernas sedlar, som enligt båda minsta valören får vara å 5 R:dr R:mt.
Äfven då frågan angående den minsta valör, hvarå banksedlar må
böra utgifvas, betraktas uteslutande från synpunkten af det allmännas för¬
del och beqvämlighet, utan afseende på det intresse bankerna kunna hafva
af att få utgifva sedlar i små valörer, lärer det icke kunna tagas för af¬
gjordt, att ett så högt belopp som 20 R:dr såsom det lägsta borde bestäm¬
mas. Men oafsedt denna fråga, hvarom Utskottet icke finner anledning
att nu fälla ett omdöme, förekommer, bland annat, att de enskilda banker,
hvilka för närvarande, finnas, äro uti sina oktrojer berättigade att utgifva
sedlar å 5 och 10 R:dr; hvadan således, om den af motionären föreslagna
inskränkning nu påbjödes, det förhållande skulle inträffa, att, när nya ban¬
ker inrättades, dessa komma att befinna sig i en annan ställning beträffande
vilkoren för sin verksamhet än de redan varande. Då frågan om den
lägsta valören å banksedlar icke torde kunna anses af så framstående vigt,
att icke, så länge ej andra väsendtliga förändringar i banklagstiftningen
derjemte vidtagas, de nuvarande bestämmelserna kunna bibehållas, synner¬
ligen
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 9
Hgeii då en allmän åsigt, grundad på noggrann pröfning af allade omstän¬
digheter, som i ämnet böra beaktas, icke ännu synes hafva gjort sig gäl¬
lande, samt för öfrigt, om det ock må vara önskvärd! att silfvermynt blefve
i rörelsen mera användt än nu, detta syfte icke vunnes så länge Riks¬
banken utgifver sedlar å ända till en riksdaler, finner Utskottet sig böra
hemställa, 6
6:0
att Herr A. Medins förevarande förslag icke må till nå¬
gon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Mars 1868.
W. F. Tersmeden.
\
*
Dill. till Riksd. Prof. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft.
2