Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
1
M:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli d. 19 Mars 1868, kl. 12 midd.
Utlåtande, t anledning af Häradshöfdingen C, F. Jacobssons ansökning om
eftergift aj återstående oguldna beloppet ä åtskilliga från Löne¬
kontoret i Göteborg utgifna lån, derför han, såsom ansvarig
mlemtnare af lånehandlingarnes vigtighet, slädnät i betalnings¬
skyldighet. J
Uti en till Banko-Utskottet ställd, samt från styrelsen öfver Göteborgs låne¬
kontor, jemte, eget yttrande, öfverlemnad ansökning har Ombudsmannen vid nämnda
lånekontor, Häradshöfdingen C. F. Jacobsson anhållit, att han, som i egenskap af
ansvarig mlemnare af åtskilliga utaf Hemmansegaren Johannes Jonsson från Stora
Jjustorp inom Saleby socken af Skånings härad och Skaraborgs län till sökanden
insända och i lånekontoret belånade diskont-reversaler till ett kapital af tillsam¬
mans 19,190 Riksdaler, måtte, då berörda reversaler sedermera befunnits af Jons-
son falskeligen skrida och sökanden stadnat i betalningsansvar för desamma njuta
afskrifning för ett belopp af 12,000 Riksdaler, hvartill förberörda summa nedgått
, ^tdel,mng 1 Jonssons konkursmassa och dels genom af sökanden redan
verkställd afbetalning på hans sålunda tillkomna skuld.
Till stöd för sin anhållan har sökanden anfört: att för honom, som vant
anställd sedan Januari månad år 1847 såsom ombudsman vid lånekontoret i Göte¬
borg, varit nödvändigt, för beredande af utväg till försörjning af eu talrik familj,
.hvartill den för tjensten anslagna lönen vore otillräcklig, att, i likhet med andra
bankens tjensteman, öfvertaga kommissionsuppdrag för lånesökande. Enär det här¬
vid vore omöjligt att omedelbarligen förvärfva bekantskap med alla de personer,
hvilka, boende på flera mils afstånd, uppträda såsom låneaspiranter, nödgades kom-
Bih. till Riksd. Prot. Its68. 6 Sand. 1 Åfd. 4 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
missionären i allmänhet att fästa tillit till de upplysningar, hvilka i berörda hän¬
seenden meddelas af i närheten af lånesökandernes hemvist bosatte män, som, i
följd af redbarhet och förmögenhet, åtnjuta allmänt anseende såsom trovärdige och
vederhäftige.
En sådan man hade hemmansegaren Johannes Jonsson från Stora Tjustorp
inom Saleby socken af Skånings härad och Skaraborgs län varit. Under loppet af
femton år hade han, såsom kommissionär för allmogen inom Saleby och Tresbergs
socknar, ej allenast till i den orten varande filialbank än äfven till Göteborgs låne¬
kontor insändt lånehandlingar och uppburit derå utfallna medel, dervid han med
största ordning och noggrannhet fullgjort de honom lemnade uppdrag genom att i
rätt tid ombesörja lånens omsättning, utan att någonsin ett enda af de många lån,
uppgående till ett antal af flera hundrade, han vid lånekontoret omhänderhaft, fa-
talierat eller kommit under lagsökning. Att vid sådant förhållande och då år efter
år vid gjorda förfrågningar alltid lika beskaffadt godt vitsord om Johannes Jonsson
meddelats, icke den ringaste anledning till misstanke emot honom för oärlighet
hade kunnat uppstå hos sökanden, som sedan många år tillbaka såsom ombud för
Johannes Jonsson inlemnat de lånehandlingar, med hvilka han haft befattning, vore
lätt förklarligt; och det hade följaktligen varit med den aldra största öfverraskning,
som underrättelsen om Jonssons yppade bedrägerier emottagits af alla dem, hvilka
med honom kommit i beröring.
JohanneS Jonssons oärlighet hade upptäckts först i Februari månad 1865,
derigenom att han begagnat ett falskt domarebevis å eu lånehandling, hvarefter det
befanns att af 72 reverser, som genom honom då funnos uti Göteborgs lånekontor
belånta till ett sammanlagdt belopp af 27,960 R:dr, 46 stycken reverser tillhörande
allmänna diskonten, å tillhopa 18,190 Rall’, och eu revers, tillhörande handels-
diskonten, å 1,000 R:dr voro falska.
Såsom säkerhet för beloppet af de förfalskade reverserna hade Johannes
Jonsson, hvilkens obestånd då ännu icke var kändt, aflemnat en i hans fastighet
Stora Tjustorp inteclcnad skuldsedel å 25,000 R:dr, men vid berörda fastighets för¬
säljning å konkursauktion uppgick köpeskillingen för densamma blott till 13,000
R:dr, som, efter afdrag af konkurskostnader och föregående intecknade skuldbelopp,
jemte oguldna räntor derå, lemnat en utdelning å den hypotiserade skuldsedeln af
endast 2,294 R:dr 75 öre.
Medelst ytterligare utdelning och enligt af sysslomännen i Johannes Jons¬
sons konkurs numera afgifven slutlig redovisning hade lånekontoret fått dessutom
uppbära 2,164 R:dr 30 öre. Omförmälda begge belopp, utgörande tillhopa 4,459
R:dr 5 öre, tillika med af sökanden, med mycket bekymmer anskaffade och eriagda
2,730 R:dr 95 öre, eller tillsammans 7,190 R:dr, hade blifvit använda till infriande af
24 stycken af ofvannämnda förfalskade reverser till desammas kapital-belopp; hvadan af
ifrågavarande lån ännu återstode oguldna 23 stycken, uppgående tillhopa till 12,000 R:dr.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
3
I följd af den ansvarighet sökanden, såsom inlemnare af de ifrågavarande
reverserna, iklädt sig för desammas rigtighet, ålåge det honom att hålla lånekon¬
tor skadeslöst för ofvan omförmälda 12,000 R:dr; men till godtgörande af ett så
ansenligt belopp egde sökanden icke annan tillgång än sitt lösörebo och den ringa
lön han för sin ansvarsfulla, trägna och mödosamma tjenstebefattning åtnjöte och
hvilken, förut otillräcklig till sökandens och hans familjs uppehälle, skulle blifva
det än mer, om årliga afdrag till afbetalning å skulden derå skulle ske.
Då emellertid, enligt af Häradshöfding Jacobsson vid hans ansökan bifogade
bevis, Johannes Jonsson i sin hemort städse gjort sig känd för redbarhet, ordent- ,
lighet och vederhäftighet samt åtnjutit stort förtroende, hvilket förhållande jemväl
ådagalades genom Kongl. Göta Hofrätts vid ansökningen bifogade utslag, hvaraf,
bland annat, inhemtades, att Johannes Jonsson ej mindre i Skaraborgs läns filial¬
bank än äfven hos enskilde personer, såväl i Göteborg, som i hans hemort fått
upplåna ansenliga belopp, allt på grund af sedermera befunna falska reverser; och
då Jacobsson således icke haft den ringaste anledning att draga rigtigheten af de
utaf Johannes Jonsson insända lånehandlingar i tvifvelsmål, samt den olycka, som
genom Johannes Jonssons bedrägerier drabbat sökanden, således väl kunde anses
icke hafva inträffat i följd af underlåten efterforskning å hans sida, utan vara helt
och hållet oförvållad, hade sökanden anhållit, att Banko-Utskottet ville till Riksda¬
gen göra framställning derom, att sökanden måtte befrias från den honom ålig¬
gande betalningsansvarighet för den förlust, som tillskyndats lånekontoret å ofvan-
berörda 23 stycken lån, och sålunda undgå den högst bekymmersamma ekonomiska ställ¬
ning, hvari sökanden i annat fall ovilkorligen komme att blifva försatt, och hvilken
han, vid den ålder, då, efter naturens ordning, verksamhetsförmågan minskas, icke
egde förhoppning att kunna förbättra.
Uti ett af styrelsen öfver lånekontoret i Göteborg i anledning af berörda
ansökning den 30 December 1867 afgifvet utlåtande bär bemälde styrelse vitsordat
den i ansökningen gjorda uppgift, att Johannes Jonsson genom sin i många år vi¬
sade ordentlighet i besörjande af låneuppdrag för personer inom sin ort och de
intyg om redbarhet, som han vid tid efter annan gjorda efterforskningar erhållit,
ända till dess hans många bedrägerier upptäcktes, egt ett vidsträckt förtroende och
att den ringaste misstanke om oredlighet så mycket mindre kunnat uppstå, som
Jonsson i allmänhet ansetts för en behållen man och driftig jordbrukare, den der
egt kredit såväl hos enskilde personer i Göteborg och i andra städer inom låne-
distriktet, som ock i nära liggande filialbanker; hvarjemte styrelsen med afseende
på ansökningen i öfrigt anfört följande:
“Då tjenstemännen här vid lånekontoret, i anseende till den ringa aflöning
de åtnjuta och hvilken är otillräcklig för deras uppehälle på denna dyra ort, ge¬
nom utförande af lånekommissioner kunna förskaffa sig hvad till deras bergning
erfordras, så har det allenast med afseende på denna sednare biförtjenst kunnat
4
Banko-UtskvUeU Utlåtande N:o 9.
lyckas ^ verket att till tjensteman erhålla personer med den förmåga och redbarhet,
som för ett penningeverk erfordras. Att emellertid detta sätt för erhållande af
nödiga inkomster till fyllnad i lefnadskostnaderna är underkastadt åtskilliga äfven¬
tyr och afbränmngar, bör lätteligen inses, tv ej nog med de förskott af hvarje¬
handa art, som i denna rörelse förekomma och ofta äro svåra att få ersätta, kunna,
oaktadt all nödig vaksamhet, stora förluster på falska dokumenter uppstå, de der i
händelse de ock kunna af tjenstemannen ersättas, i de flesta fall medtaga ej alle¬
nast all den vinst, han på sådana kommissioner kunnat för många år hafva er¬
hållit, utan ock drifva honom till eu för hans tjenst högst vådlig skuldsättning.
Sådant skulle ock förhållandet uti ifrågavarande fall blifva med afseende på den
ersättningsskyldighet, hvari Häradshöfdingen Jacobsson stadnat, och hvarigenom han,
som i 21 år med nit och redbarhet har skött ombudsmans-befattningen härstädes,
och ClfUrider för det mesta genom de förtjenster, han på omförmälda sätt kunnat
förskaffa sig utom sin tjenst, haft sin utkomst för sig och en talrik familj, nu ser
sig vid framskriden ålder utsatt för eu förlust, som ej allenast medtager allt hvad
han under den föregående tiden kunnat lägga sig till godo, utan ock hotas med
att för många kommande år beröfva honom frukterna af hans sträfvanden.
Styrelsen har haft så mycket större skäl att behjerta denna hans olycka,
som den träffar en tjensteman, hvilken genom särdeles påpasslighet och nit i sitt
kall gjort sig förtjent af verket och vid många tillfällen lyckats genom sin omtanke
freda detsamma från förluster; och då dessutom Jacobsson, hvars löneinkomster va¬
rit otillräckliga för hans nödtorftiga bergning, allenast genom begagnande af de
utvägai till ytterligare förtjenst, som varit för honom närmast tillgängliga och dem
han varit nödsakad för sin utkomst använda, kommit i den ansvarsförbindelse, som
nu drabbar honom, samt det bedrägeri, hvarföre han blifvit utsatt, varit ganska
svårt att uppdaga, då icke ens den Johannes Jonsson närboende kronobetjeningen
eller andra tillförlitlige personer derom haft den ringaste aning, innan detsamma
af styrelsen genom eu tillfällighet upptäcktes och då nått en höjd, som nu hotar
Häradshöfding Jacobsson med ekonomiskt obestånd; har styrelsen ansett det kunna
ifrågasättas, huruvida det icke under sådana förhållanden skulle vara med billighet
öfverensstämmande att, i stället för utkräfvandet till fullo af den summa, hvarför
aco sson är ansvarig, mildra detta hans betalningsansvar och derigenom rädda
honom från det obestånd, som hotar och som sannolikt skulle hafva ett ganska
menligt inflytande på hans tjensteutöfning för framtiden och den omtanke, som der¬
vid är af nöden.
Styrelsen anser sig fördenskull, med anledning af hvad som sålunda anfördt
blifvit, böra tillstyrka den af Häradshöfding Jacobsson gjorda ansökning; men för
den händelse densamma icke skulle kunna i sin helhet bifallas, får styrelsen vörd¬
samt föreslå, att åtminstone största delen af de ännu återstående 12,000 Riksdaler,
hvarföre betalningsskyldighet honom åligger, måtte, jemte upplupen och upplöpande
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
5
räntor, efterskänkas och afskrifvas, och att för det belopp, som han kan kännas
skyldig godtgöra, något lämpligt anstånd med betalningen måtte lemnas, på det
densamma må kunna utan försäljningen af hans lösörebo och en brådstörtande
skuldsättning verkställas".
Sedan, i fråga om den af Häradshöfding Jacobsson sålunda gjorda och af
styrelsen öfver lånekontor i Göteborg tillstyrkta ansökningen, Utskottet inhemtat
att, enligt ett bestyrkt utdrag af taxeringslängderna för Göteborgs stad, Häradshöf¬
ding Jacobsson varit under åren 1863—1866 uppskattad för inkomster till belopp af
mellan 10,000 R:dr och 11,150 R:dr, deruti ingått inkomst af kapital till belopp af
3,000 R:dr, hvaraf ville synas, som om Jacobssons ekonomiska vilkor icke vore så¬
dana, att den begärda eftergiften behöfde honom beviljas, anmodade Utskottet sty¬
relsen öfver lånekontoret i Göteborg att i anledning häraf meddela det yttrande,
hvartill styrelsen kunde finna anledning.
Bemälda styrelse, som till följd häraf lemnat sökanden tillfälle att yttra sig,
har, jemte meddelande af en utaf honom afgifven förklaring, som af styrelsen åbe¬
ropades, för egen del anfört: att, då anledningen till den bevillning för innehaf¬
vande kapital, som funnes sökanden i taxeringslängderna för 1863—1866 påförd,
lika litet kunnat af styrelsen utfinnas, som att denna bevillning sedermera, enligt
hvad af ett sökandens förklaring bilagdt bevis från mantals-kommissarie-kontoret i
Göteborg inhemtades, blifvit år 1867 nedsatt till hälften, utan att några deremot
svarande förluster å kapitalet kunnat dertill föranleda, styrelsen icke kunde för sin
del anse denna taxering lända till någon rättelse vid bedömande af sökandens
ekonomiska ställning; men att deremot följande omständigheter kunde närmare bi¬
draga . till upplysning i detta afseende, nemligen: att allmänt kändt vore, det sö¬
kanden, då han blef antagen till ombudsman vid lånekontoret och ditflyttade med
hustru och barn från Alingsås, der han, utan att ega någon stadig tjenstebefattning,
hade sysselsatt sig med juridiska uppdrag, varit i ganska knappa vilkor, äfvensom
att han icke sedermera genom arf eller testamente erhållit någon förmögenhet, utan
för sitt och de sinas underhåll allenast varit beroende af den inkomst, han kunnat
förskaffa sig genom sin tjenst och de lånekommissioner han varit anförtrodd att
uträtta i lånekontoret; att, då det vanligen åtginge många år innan en sådan kom-
missionSrörelse kunde blifva någorlunda indrägtig, särdeles i ett verk, der den förut
vore upptagen af äldre tjenstemän, som länge haft allmänhetens förtroende, syntes
det, om man afräknar de första 8 å 10 åren, då sökanden, långt ifrån att kunna
lägga sig något till godo, säkerligen haft ganska svårt att bestrida de kostnader,
som hans bosättning i Göteborg och ett tilltagande hushåll kräfde, för styrelsen
ofattligt, huruledes en sådan kapital-bildning kunnat sedermera ega rum, som taxe-
rings-komitéen honom tillagt år 1863 eller måhända flera år förut, helst det vore
för styrelsen kändt, att sökandens kommissionsrörelse aldrig varit i någon större
skala bedrifven; samt att, då sökanden haft ett stort hushåll att försörja och gif-
Banko-V tskottets Utlåtande N:o 9.
i
vit en vårdad uppfostran åt 7 barn och deribland 5 söner, hvaraf dock en seder¬
mera aflidit, samt fyra barn och deribland 3 söner ännu påkallade hans omvårdnad,
det måste för hvar och en, som känner lefnadskostnaderna i Göteborg, synas obe¬
stridligt att, äfven om man uppskattade sökandens inkomster till samma belopp,
som taxerings-komitéen för åren 1863—1866, med afdrag likväl af inkomster för
kapital, hvilken saknade sannolikhet, dessa inkomster icke varit högre, än att de,
oaktadt sökandens ständigt iakttagna, indragna och sparsamma lefnadssätt, varit er¬
forderliga för betäckande af hans lefnadskostnader och sålunda icke gerna kunnat
lemna tillgång till någon nämnvärd kapital-bildning.
På dessa skäl och då styrelsen dessutom icke hade någon anledning be¬
tvifla hvad sökanden sjelf i sin bifogade förklaring anfört, vidhöll styrelsen hvad
som i afseende på afskrifningen af sökandens skuld för de af Johannes Jonsson
belånade falska reversaler blifvit af styrelsen i dess förut afgifna utlåtande yttradt.
Den angående ofvanberörda omständighet af styrelsen från Häradshöfding
Jacobsson infordrade förklaring var af följande lydelse:
“Enligt hvad vidfogade skattsedlar upptager, bar jag under ifrågavarande
fyra år erlagt bevillning för en beräknad inkomst af
för
|
år
|
1863 . .
|
.
|
. R:dr
|
10,000,
|
|
5?
|
1864 . .
|
.
|
• n
|
10,350,
|
|
|
1865 . .
|
•
|
• »
|
10,350,
|
samt
|
|
1866 . .
|
.
|
• »
|
11,150.
|
Ehuru dessa sålunda kalkylerade inkomstbelopp varit högre än mina sam¬
manlagda inkomster af lön och kommissionsarfvoden, har jag likväl deröfver icke
anfört besvär, enär jag på förhand vetat att å dylika klagomål sällan fastes nå¬
got afseende, samt, måhända oförsigtigt nog, under alla åren icke tagit kännedom
om taxeringsåtgärderna, hvadan jag aldrig förr än nu afvetat eller ens haft den
ringaste aning om att deruti ingått beräknad inkomst af kapital till betydligt be¬
lopp. De två år, under hvilka de nya grunderna för bevillningens bestämmande
först tillämpats, 1862 och 1863, egde icke den fördelning af inkomstbevillningen
rum, som sedermera vidtagits, utan påfördes dylik bevillning i en summa; och upp¬
tagen som jag är af mina tjensteåligganden, har jag aldrig kommit i tillfälle att,
medelst tillämpning af andra författningar, än dem, som egt sammanhang med min
verksamhet vid lånekontoret, förvärfva kännedom om de förändringar, hvilka inom
den administrativa lagstiftningens område i detta afseende vidtagits.
Ej heller har den omständighet, att å skattsedlarne inkomstbevillniugen
upptagits under rubrik “inkomst af kapital och arbete", varit egnad att framkalla
någon synnerlig uppmärksamhet, då denna rubrik oförändrad förekommer å alla
skattsedlar; till upplysning hvarom jag här bilägger två dylika, upptagande under
merberörda rubrik bevillningsbelopp, ehuru jemväl vidfogade bevis från mantals-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9. 7
kommissarie-kontoret ådagalägger, att bevillning af inkomst af kapital icke blifvit
de skattskyldig^ påförd.
Hvad som emellertid är visst, är det, att jag ty värr aldrig egt och icke
heller eger någon kapitalförmögenhet. Ehuru mina ofvannämnda inkomster ingalunda
varit obetydliga, hafva desamma, efter afdrag af dels aflöning åt biträde, dels om¬
kostnader i öfrigt i följd af kommissionsuppdragen, åtgått till försörjning af en
talrik familj och trenne alldeles utfattiga syskon, dervid, jemte nödvändiga hushålls-
utgifter, ansenliga belopp tagits i anspråk för sju barns uppfostran, af hvilka två
söner egnat sig åt det militära yrket, i anledning hvaraf jag nödgats bestrida kost¬
naden för deras vistelse vid Carlberg och Marieberg. — Någon möjlighet för mig
att göra besparingar till större belopp, än hvad jag redan användt till afbetalning
å min ifrågavarande skuld till lånekontor, har följaktligen ej förefunnits; och jag
afgifver härmed, på heder och ära, den försäkran, att, om jag vore i besitteing
af förmögenhet, motsvarande återstoden af berörda skuld, jag icke ett ögonblick
skulle hafva tvekat att, huru smärtsam än uppoffringen deraf varit, öfverlemna
densamma till gäldens liqviderande. Min åtgärd att derför söka eftergift är en¬
dast förestafvad af en bjudande nödvändighet att, i hvad på mig beror, söka fö¬
rekomma en eljest hotande ekonomisk ruin, helst mina inkomster på sednare tider
snarare varit i aftagande än tilltagande.
Att sådant är förhållandet framgår af den beskattning, hvilken jag varit
underkastad för år 1867, dervid vederbörande taxeringskomité, utan allt initiativ
från min sida, funnit sig böra nedsätta min bevillning; och ehuru sådant skett
hufvudsakligast genom en betydlig kapitalreduktion, hvilken, i fall min förut upp¬
skattade förmögenhet verkligen förefunnits, saknat grund, men deremot nu endast
är egnad att ådagalägga, huru ringa tillförlitlighet kalkylerna derom böra tillerkännas,
så bevisar den vidtagna nedsättningsåtgärden i allt fall, att taxerings-komitéen haft
anledning till det med verkliga förhållandet öfverensstämmande antagande, att mina
inkomster i sednare tider minskats.
Då jag alltså fortfarande vågar utbedja mig styrelsens förord och medver¬
kan till ernående af det för mig, såsom familjefader, vigtiga resultat, hvilket jag
med min ansökning till Riksdagens höglofl. Banko-Utskott åsyftat, sker det i full¬
komligt medvetande af sanningsenligheten utaf de uppgifter, hvilka jag lagt till
grund för nyssnämnda ansökning; och jag hyser förthy den vördsamma förhoppning,
att styrelsen, med kännedom om min ställning och de misstag, hvilka vid bedö¬
mande af personers förmögenhetsförhållanden så lätt begås, icke skall finna sig
föranlåten att föredraga den vid taxeringsförrättningarne så orättvist gjorda beräk¬
ning af min ekonomiska ställning framför min försäkran att jag icke eger någon
kapitalförmögenhet11.
Då Utskottet funnit sig föranlåtet att i viss mån tillstyrka bifall till den
af Häradshöfding Jacobsson framställda anhållan om befrielse från den betalnings¬
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o S.
skyldighet af ännu återstående 12,000 R:dr, hvari han råkat i följd af åtagen an¬
svarighet för rigtigheten af åtskilliga utaf Johannes Jonsson i Stora Tjustorp fal¬
skeligen skrifna skuldförbindelser, har Utskottet ansett sig böra fullständigt med¬
dela Riksdagen hvad i denna fråga hos Utskottet förekommit; och får Utskottet,
på grund deraf samt under erinran, att, såsom ofvan är omförmäldt, Jacobssons
hela betalningsskyldighet ursprungligen uppgått till 14,730 R:dr 95 öre, deraf han
redan till lånekontoret inbetalt R:dr 2,730: 95, anmäla, det Utskottet funnit en
sådan lindring i Jacobssons betalningsskyldighet vara billig, att Jacobsson, emot
det han erlägger hälften af det ursprungliga beloppet med R:dr 7,365: 95, erhåller
eftergift af återstoden; hvadan och då Jacobsson redan inbetalt R:dr 2,730: 95,
han ytterligare skulle hafva att inbetala 4,635 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet, att Riksdagen må medgifva:
l:o att Ombudsmannen vid lånekontoret i Göteborg C. F. Jacobs¬
son, under vilkor att han, på sätt och å tider, som här
nedan bestämmas, till lånekontoret i Göteborg inbetalar
Fyratusen sexhundra trettiofem Riksdaler i afräkning å den
betalningsskyldighet af tillhopa 12,000 R:dr, hvari han till
nämnda lånekontor häftar i följd af åtagen ansvarighet
för rigtigheten af åtskilliga utaf Johannes Jonsson i Stora
Tjustorp falskeligen skrifna och i lånekontoret belånade
skuldförbindelser, må erhålla eftergift från betalning af det
återstående beloppet;
2:o att Jacobsson må medgifyas verkställa inbetalningen af om-
förmälda 4,635 R:dr under tre på hvarandra följande år
sålunda, att 1,500 R:dr betalas före slutet af år 1868,
1,500 R:dr under år 1869 och återstående 1,635 R:dr un¬
der år 1870; allt med befrielse för Jacobsson från erläg¬
gande af upplupen och upplöpande ränta å det oguldna
beloppet, men under förbehåll att Jacobsson för betalnin-
garnes fullgörande ställer säkerhet, som af styrelsen öfver
lånekontoret i Göteborg varder godkänd.
Stockholm den 19 Mars 1868.
W. F. Tersmeden.
Reservation
anmäldes af Herr A. P. Westman, som ansåg sådana omständigheter icke hafva
förekommit, som böra föranleda till bifall af ifrågavarande ansökan.
Herr J. Lindström tillkännagaf, att han, till följd af erhållen ledighet från
riksdagsgöromålen, icke öfvervarit ärendets behandling i Utskottet.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1868,