Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.
1
l;o in.
Ank. till Riksd. Kansli d. 26 Mars 1868, kl. 1 e. m
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar
och tillägg i nu gällande lagstiftning angående
hypoteksinrättningarne.
Till Banko-Utskottet hafva blifvit öfverleninade följande, vid innevarande
riksdag väckta motioner, i fråga om ändring eller tillägg i lagstiftningen för
hypoteksinrättningarne, nemligen af Herr B. W. Hessle i Andra Kammaren,
N:o 77, om upphäfvande af 5 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861 om
en allmän hypoteksbank för riket;
af Herr Friherre G. A. Raab i Första Kammaren, N:o 46, om ändring af
7 § i nyssnämnda Kongl. Förordning samt om öfverlemnande till allmänna hy-
poteksbanken af en del utaf Riksbankens vinst under vissa år; och af Herr
J. G. Agardh i Andra Kammaren, N:o 148, om rättighet för hypoteksförenin-
garne att emot deponerade, i jordbruksfastighet intecknade skuldsedlar utgifva
obligationer.
När Banko-Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf yttrande i anledning af
då framställda förslag rörande hypoteksinrättningarne, anförde Utskottet huru
som lagstiftningen för dessa inrättningar, ehuru tillkommen genom Kongl. Maj:ts
och Representationens gemensamma beslut, öfverlemnat åt inrättningarnes del
egare att vid allmänna sammankomster, på sätt 20 § i Kongl. Förordningen den
26 April 1861 bestämmer, afhandla sina gemensamma angelägenheter och deribland
jemväl frågor om ändring af de för inrättningarne gällande allmänna Förord¬
ningar; och då, synnerligen öfver så beskaffade frågor hvilka beröra delegar-
nes inbördes rättigheter och skyldigheter, Statsmagterna icke torde, utan del-
egarnes derutinnan i vederbörlig ordning träffade öfverenskommelse, böra be-
Bih. till Riksd. Prot. 1868. 6 Samt. 1 Afd. 6 Häft. I
2
Banko-Utskottets Utlåtande N.-o 12.
sluta, ansåg Utskottet lämpligast att i allmänhet dylika frågor först under¬
kastades delegarnes pröfning, innan desamma till Statsmagternas afgörande
framställdes.
Då Utskottet fortfarande anser nu anförda omständighet böra tagas
i betraktande vid afgörandet af frågor, som inom Riksdagen väckas rörande
hypoteksinrättningarnes organisation och verksamhet, har Utskottet trott sig
böra härom erinra.
Af de nu förevarande förslagen åsyftar Herr Hessles att upphäfva det
ovilkorliga samband, som enligt för närvarande gifna bestämmelser eger rum
emellan allmänna hypoteksbanken och de särskilda hypoteksföreningarne. Den
§ i Kongl. Förordningen af den 26 April 1861, hvars upphäfvande motionären
påyrkar, eller § 5, innehåller nemligen grunden för hela den upplåning, genom
hvilken hypoteksinrättningarne hufvudsakligen skola verka för sitt ändamål, i det
att paragrafen förbehåller åt allmänna hypoteksbanken ensam att utgifva tryckta
eller graverade, till innehafvare!! ställda, på viss årlig afbetalning eller på upp¬
sägning lydande, räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet
i jordegendom på landet utlofvas.
Upphäfvandet af detta stadgande skulle således återgifva åt de särskilda
hypoteksföreningarne frihet att hvar för sig ånyo upptaga lån och alltså åter
införa det förhållande, som utgjorde en af de hufvudsakligaste anledningarne till
allmänna hypoteksbankens inrättande; men som Utskottet icke kan finna detta
ändamålsenligt, får Utskottet
1:0
afstyrka bifall till Herr Hessles ifrågavarande motion.
Friherre Raab har förnyat sitt vid förra riksdagen framställda förslag
om dels ändring af 7 § i ofta omförmälda Kongl. Förordning den 26 April 1861,
dels öfverlemnande till allmänna hypoteksbanken af en del utaf bankovinsten
under vissa år. Öfver sistnämnda del af Friherre Raabs motion har Utskottet
redan i sitt Memorial N:o 3 yttrat sig; och för så vidt förra .delen af niotio
närens förslag kan anses, i afseende på den verkan som dermed åsyftas, stå
i sammanhang med användandet till amorteringslån åt jordbrukare af en del
utaf bankovinsten, torde densammas antagande icke ifrågakomma, då en dylik
användning af bankovinsten icke lärer kunna bifallas.
Men äfven oberoende häraf kan Utskottet icke förorda en sådan ändring
af 7 § i merberörda Kongl. Förordning, som motionären föreslår. Genom denna
§, sådan densamma nu lyder, är den grundsats i afseende på landets jord-
hypoteksväsende stadgad, . att hypotekslån till jordägare i regeln böra utlemnas
allenast i kontanta penningar, och det är endast undantagsvis medgifvet, att,
efter förutgånget beslut af hypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän
Banko-Utskottets Utlåtande iV.-o 12.
3
sammankomst samt Kongl. Maj:ts till beslutet lemnade bifall, lån må utlemna»
i obligationer. Detta synes åter motionären hafva velat göra till grundsats, i
det han, i stället för nuvarande § 7, föreslagit ett så lydande stadgande: “I
“den mån särskilda hypoteksföreningar, hvilka såsom delegare uti hypoteksbail¬
sken ingått, till erhållande af lån. ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla,
“och erforderliga säkerhetshandlingar aflemna, erhålla de hypoteksbankens obli¬
gationer, textade på Svenska språket, löpande med y4 procents amortering och
“5 procents årlig ränta, på 40 års, 8 månaders och 28 dagars betalningstid“.
Motionären har likväl sjelf rörande följden häraf yttrat, hurusom eu
massa af hypoteksbankens obligationer, utlemnade till jordbrukarne snart skulle
komma i penningemarknaden och säljas med betydlig kapitalrabatt, hvaraf eu
menlig inverkan på jordbrukarens ställning komme att förorsakas.
Denna omständighet synes Utskottet innebära ett vigtigt skäl emot mo¬
tionärens förslag; och då för öfrigt, såsom redan är anmärkt, utlemnande! af
lån uti obligationer äfven enligt nu gällande stadganden är medgifvet, finner
Utskottet sig böra hemställa
2:o
att nu ifrågavarande del af Friherre Eaabs motion icke
må bifallas.
Herr J. G. Agardlis förslag afser icke någon ändring uti de stadganden,
som redan finnas i de angående hypoteksinrättningarne gällande förordningar,
men ett tillägg, som åsyftar att på ett i motionen angifvet sätt obligationer
skulle kunna utlemnas till innehafvare af jordfastighetsinteckuingar, vare sig
jordegare eller andra.
I afseende på detaljerna af detta förslag torde Utskottet få hänvisa till
motionens innehåll, och inskränker sig till att, för frågans bedömande, angifva
några af förslagets hufvudsyften.
Enligt förslagets första punkt skulle hvarje behörigen konstituerad hypo¬
teksförening ega rättighet att öppna en depositionsräkuing med innehafvare af
skuldsedlar, intecknade i jordbruksfastighet och i öfrigt så beskaffade, att de,
enligt nu gällande stadgar, kunde såsom säkerhet för lån i hypoteksförening
godkännas; ankommande det likväl, enligt förslagets 10:de punkt, på hvarje
hypoteksförening för sig att besluta huruvida densamma vill anordna en sådan
depositionsrörelse och att i sådant fall i särskildt reglemente bestämma erfor¬
derliga föreskrifter, hvilka skulle underställas Kongl. Maj:ts stadfästelse. Emot.
de skuldsedlar, som på grund af en sådan anordning i hypoteksförening depo¬
nerades, skulle till deponenten utgifvas dels ett depositionsbevis, dels ock obli¬
gationer, motsvarande det deponerade skuldebrefvets belopp inom det värde,
hvartill detsamma kunde till belåning antagas; och skulle obligationerna, ut¬
4
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.
färdade på Svenska språket af allmänna hypoteksbanken samt ställda till rän¬
tebetalning och invexling hos den hypoteksförening, genom hvilken de utgifvas,
lyda på innehafvaren, löpa med den ränta, som i det deponerade skuldebref-
vet vore utfäst, och förfalla till inlösen eller invexling å viss bestämd dag ef¬
ter 10 år.
Den genom hypoteksinrättningarne afsedda konvertering af enskilda, på
jordfastighet grundade, skuldförbindelser till obligationer, hvilken konverterings
ändamål är att göra de förra allmänt gångbara förmedelst den garanti, som
föreningar af flere jordegare för dem ingå, afser således motionärens förslag
att åstadkomma på en annan grund, än hittills, i det att deponenten af ett
skuldebref förmedelst det deremot utfärdade depositionsbeviset erhölle säkerhet,
icke, såsom nu, uti samtliga en förenings säkerheter, utan uti just den en
skilda egendom, hvari skuldebrefvet vore intecknadt, på samma gång som detta
ändock blefve förvandladt till en eller flera med allmän garanti försedda obli¬
gationer.
Hittills har det biträde, hypoteksinrättningarne afse att lemna jordegar-
ne, kommit dem till del uteslutande på det sätt, att nämnda inrättningar upp-
negotierat större summor och utdelat de erhållna medlen åt de lånesökande
jordegarne; hvadan jordegarne dels varit beroende af huruvida större lån kun¬
nat förskaffas på de vilkor, som de för hypoteksinrättningarne gällande all¬
männa bestämmelser medgifva, samt af den upplånta summans förhållande till
de anmälda lånebehofven; dels ock varit nödsakad att i sin tur emottaga på
en gång en penningesumma, hvilken det ofta kunnat vara för honom fördel¬
aktigare att allenast småningom och i smärre delar efter hand erhålla.
Det nu förevarande förslaget söker att åt hypoteksväsendet gifva äfven
eu annan användning.
Motionären åsyftar nemligen att bereda tillfälle för kapitalegare i allmän¬
het, hvilka innehafva inteckningar i jordbruksfastigheter, att genom deras öfver¬
lemnande till hypoteksföreningen erhålla dennas garanti för både räntans beta
lande och kapitalets återfående på bestämda tider, under det han dels genom
det i stället för inteckningshandlingen emottagna depositionsbeviset bibehåller
åt sig samma säkerhet som förut, och dels genom de derjemte erhållna obli¬
gationerna gör sitt kapital i viss mån rörligt; och det skulle derjemte leda der¬
till, att äfven jordegare sjelfve kunde på ett annat sätt än hittills betjena sig
af hypoteksinrättningarne, i det de, när de så för godt funne och till så stor
del som de ansåge sig behöfva, kunde så att säga rörliggöra sin fasta egendom;
på det sätt att de mot en inteckning i sin egendom förskaffade sig obligatio¬
ner och använde dessa till större eller mindre del, antingen genast, eller efter
någon
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.
5
någon tids förlopp; antingen genom deras försäljning, eller för att upptaga eu
tillfällig försträckning genom deras hypotiserande för lån.
Motionärens antydan, att obligationerna skulle ställas att förfalla å viss
bestämd dag efter 10 år, torde innebära ett bemödande att tillmötesgå det vid
åtskilliga tillfällen fftunställda yrkandet, att jordegare genom hypoteksinrättnin-
garnes bemedling måtte kunna sättas i stånd att emot sina realsäkerheter för¬
skaffa sig lån, ställda visserligen på amortering, men under kortare och mera
omvexlande tidrymder, än som hittills varit förhållandet.
Utskottet förbiser icke att de utaf motionären uppställda syften må- vara
önskvärda, men hyser dock åtskilliga betänkligheter emot det nu framställda
förslaget.
Den redan, i fråga om Friherre Raabs motion, omförmälda olägenheten af
obligationers utlemnande i större mängd till enskilde möter äfven vid nu före¬
varande förslag; i det att antagligen ett stort antal jordegare, som icke kun¬
nat erhålla hypotekslån, skulle skynda att på den väg, som öppnades dem ge¬
nom den nu ifrågasatta anordningen, uttaga obligationer och kasta dessa på
en gång i marknaden.
Enligt 7 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861 angående allmänna liypo-
teksbanken äro, efter den förändring nämnda § numera till följd af framställ
ning vid 1865—1866 års riksdag erhållit, hypoteksinrättningarne redan i till
fälle att, om sådant finnes ändamålsenligt, till sina delegare direkt utlemna
obligationer; och således till en del redan möjliggjord t hvad motionären synes
hafva åsyftat. För öfrigt torde den mening om bristande förmåga hos allmänna
hypoteksbanken att tillgodose alla önskningar från jordegares sida om lånebiträde,
som under de sednare tiderna öfverklagats, dels hafva i väsendtlig män berott
icke på hypotek sill rätt n i n ga r n e s förvaltning, utan på allmänna förhållanden,
hvilka icke låta sig öfvervinnas genom någon förändring i hypoteksinrättnin-
garnes organisation och verksamhetssätt, dels vara i viss mån öfverdrifven.
Enligt upplysningar, som blifvit Utskottet meddelade, har nemligen under sist¬
lidet år allmänna hypoteksbanken öfverlemnat till hypoteksföreningarne för att
i amorteringslån utgifvas tillhopa i rundt tal 8,160,000 R:dr, samt under den
förflutna delen af innevarande år i rundt tal 2,609,000 R:dr; och utgör hela
summan af de genom allmänna hypoteksbanken beredda försträckningar sam-
manlagdt 63,967,197 R:dr 51 öre.
Utan att ingå i en närmare granskning af detaljerna utaf den anordning,
hvartill Herr Agardh afgifvit förslag och hvilken icke torde i allo ega önsk¬
värd enkelhet, finner Utskottet sig, på nu anförda skäl och hvad Utskottet i
början af detta Utlåtande i allmänhet erinrat, böra hemställa,
Bill. till Riksd. Prof. 1868. 6 Sami. 1 Afd. 6 Käft.
2
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12.
3:o
att Herr J, G. Agardhs förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
e
Stockholm den 24 Mars 1868.
W F. Ter smeden.
Reservation:
af Herr G. A. Mannerskantz: “Då, genom antagande af det hufvudsakliga
i Herr Agardhs förslag och efter någon omarbetning af detsammas detaljer, den
nu befintliga svårigheten, för särdeles den mindre jordbrukaren, att kunna för¬
skaffa sig för honom gagnelig låneförsträckning, på ett i min tanke ganska
verksamt och lätt användbart sätt skulle hafva blifvit afhjelpt, och då bere¬
dandet af eu dylik hjelp måste anses vara till stor nytta för återställandet af
den afbrutna utvecklingen, ej blott inom jordbruksnäringen, utan ock, i sam¬
manhang dermed, inom landets samtliga ekonomiska förhållanden, anser jag
nämnda förslag hafva bort föranleda någon framställning ifrån Utskottet, åsyf¬
tande att fästa de begge Statsmagternas uppmärksamhet på det föreslagna med¬
let, att i ganska väsendtlig mån underlätta det penningebetryck, hvarunder
jordbruket nu lider."
Stockholm, tryckt hos Bergström & Lindroth, 1868.