Den 13 Mars.
253
Fredagen den 13 Mars 1868.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in.
Justerades ett protokollsutdrag för den 11 och 12 dennes.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 4 och 6 dennes bordlagda Ut¬
låtande N:o 33, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Nionde Hufvudtitel.
Ilerr Grefven och Talmannen hemställde, att detta Utlåtande skulle
punktvis företagas till afgörande: hvilket bifölls.
7. sta punkten.
Grefve M örner, Carl Göran: Dä den motionär inom denna
Kammare, jiom väckt förslag om förändring i vissa delar af pensions-
väsendet så vidt det rörer civilstaten, ej för närvarande är här tillstä¬
des, samt hans väckta förslag synes mig förtjena mera uppmärksamhet,
än fetats-Utskottet deråt egnat, anhåller jag att, rörande ifrågavarande
punkt, fä yttra några ord.
Civilstatens pensionsinrättning grundades till följd af Rikets Stän¬
ders beslut vid 1823 ars riksdag. Dessförinnan hade, på Ständernas
begäran, en komité blifvit nedsatt, för att utarbeta plan till en allmän
pensionsinrättning för rikets civile embets- och tjensteman, och det är,
med anledning af dessa komiterades förslag, — deruti bland annat före-
slogs, ^ att rätt till pension, motsvarande halfva lönen, skulle fä uppbä-
ras vid 60 lefnads- och minst 15 effektiva tjensteår, samt att för dem,
som qvarblefvo i rikets tjenst intill fyllda 70 är, pensionsbeloppet
komme att ökas med 50 procent — som Rikets Ständers förut omför-
mälda beslut tillkom. Med denna nya pensionsinrättning åsyftades, att
Riks-staten skulle befrias frän utgifter till civile embets- och tjenstemäns
pensionering, sedan vissa tillgångar blifvit åt inrättningen anvisade.
Komiterades förslag var hufvudsakligen bygdt på följande grunder:
1;°) Att i allmänhet embets- och tjensteman, uppförda på rikets stat,
skulle vara berättigade, att uti omförmälda pensionsanstalt deltaga; dock
borde tull- och allmänna magasinsverkens, med flera utom Riks-staten
254
Den 13 Mars.
varande inrättningars personal, efter erhällen del af hvad rörande in¬
rättningen hlifvit föreslaget, ega öppet att dervid göra de erinringar,
som kunde nödiga anses; 2:o) Att deltagandet i kassan skulle, såsomen
skyldighet, åläggas hvar och en, som derefter inträdde i rikets tjenst,
men bero af deras fria vilja, som redan innehade ordinarie beställning,
och hvilka. intill dess pensionsinrättningen vunnit stadga och samtlige
till delaktighet berättigade deruti ingått, borde tillgodonjuta den genom
författningarne dem tillagda rättighet att. efter erhållet afsked vid 70
års ålder, fä på allmänna indragningsstaten behålla deras löner: och
3:o) Att delegarne skulle uppföras i sju klasser. Rikets Ständer biföllo,
såsom jag förut nämnt, detta förslag, men med utsträckning äfven til!
flera än "dem. som ursprungligen voro upptagna till delaktighet i in¬
rättningen. Men. oaktadt detta Rikets Ständers beslut, och dä eu en¬
skild motionär föreslagit den förändring uti de för rätt till pension ä
allmänna indragningsstaten förut bestämda grunder, att, med afseende
på embets- och tjenatemännens behof att., vid tidigare ålder än 70 är.
af°’ä, det mätte förunnas dem att vid 65 års ålder, dä de voro sjuka
och "otjenstbara. fä komma i åtnjutande af pension: funno Rikets Stän¬
der för godt att i underdånig skrifvelse hos Kong!. Maj:t hemställa, att
terminen" för civile embets- och tjenstemäns rätt att taga afsked, ined
bibehållande af sina löneförmåner oafkortade. mätte nedsättas från
70 till 65 års ålder, dä, efter vid pass 40 års tjenstgöring, deras sjuk¬
lighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig läkareattest bestyrk¬
te! samt att de sålunda afskedstagande embets- och tjenstemännens lö¬
ner skulle, såsom pensioner, ä allmänna indragningsstaten uppföras.
Dessa tvänne Rikets Ständers nu omförmälda beslut innehållas i deras
underdåniga skrivelser den 1 September samt den 15 Oktober 1823
och tiden" dem emellan är således icke lång: men. oaktadt den korta
mellantiden, vill det synas som Rikets Ständer, vid aflåtande af den
sednare skrifvelse)), nära nog glömt innehållet och syftemålet af den
förra. Sedan skrivelsen af den 15 Oktober 1823 inkommit till Kong].
Maj:t. utfärdades, i öfverensstämmelse dermed. Kong! Maj:ts nådiga
Bref af den 12 November 1823, hvars bestämmelser, såsom vi veta.
ännu äro hufvudsakligen gällande. Emellertid blef frågan om ordnan¬
det af civilstatens pensionsinrättning åter hänskjuten till komiterade.
hvilka funno. att. till följd af det sednare nyss omnämnda beslutet, det
med pensionsinrättningen först åsyftade ändamålet skulle blifva lorfe-
ladt- och derföre anhöllo, att den ålder, som förut blivit af komiterade
föreslå »-en för rättigheten att ur inrättningen erhålla pension, mätte
blifva med fem år tillbakaflyttad. så att åldern skulle bestämmas till
55 år i stället för 60. De anhöllo dessutom att med civilstatens pen¬
sionsinrättning skulle fä förenas eu enskild enke- och pupillkassa.
Hvarken öfver den ena eller andra af dessa framställningar hördes Ri¬
kets Ständer, men komiterades förslag biföllos. och sä utkom reglemente
för civilstatens pensionsinrättning. som äfven i det fallet var afvikande
från de genom Rikets Ständers år 1823 fattade beslut godkända grun¬
der att detsamma innehöll, det frågan, huruvida civila embets- och
tjenstemannakorpser. hvilka ej frän början vant delägare i inrättningen,
skulle få i densamma vinna inträde, gjordes beroende ensamt åt del-
egarnes godtfinnande. Till följd häraf blef äfven pensionsinrättningen
Den 13 Mars.
255
en sluten inrättning till förmän endast för de civile tjensteman, hvilka
reglementet från början gällde. Ibland de tjensteman, hvilka. efter hvad
jag vill minnas, nämndes i Rikets Ständers skrifvelse af den 1 Septem¬
ber 1823, såsom kunnande komma i fråga att i inrättningen intagas,
voro både kommissionslandtmätare och borgmästare, men beträffande
ingendera af dem gjordes något förbehåll i reglementet och endast de
förstnämnda hafva sent omsider vunnit inträde i inrättningen. Vid
1840—1841 årens riksdag framställdes förslag derom, att kommissions¬
landtmätare och borgmästare skulle fä inkomma i inrättningen. Der¬
öfver hördes delegarne. som, i Öfverensstämmelse med direktionens yt¬
trande. förklarade sig icke kunna medgifva detta. Ständerna förnyade
vid efterföljande riksdag sin framställning samt begärde få veta de
vilkor, på hvilka dessa ifrågasatta nya delegare skulle kunna få vinna
inträde. Direktionen förklarade äfven dä. att den ansåg, det framställ¬
ningen icke bolde bifallas. Vid frågans behandling hos fullmägtige.
bland hvilka jag dä både äran befinna mig. förklarade jag. att, dä Ri¬
kets Ständer begärt att få veta de vilkor, på hvilka kommissionslandtmä¬
tare och borgmästare kunde tillåtas inträde, borde det väl finnas någon
möjlighet att uppställa sådana vilkor, som voro af beskaffenhet, att in¬
rättningens säkerhet icke. genom dessa nya delcgares inträde deri. äf¬
ventyr,ades. Fullmägtige lyssnade härtill och deras dåvarande ordfö¬
rande, Presidenten We.sterstrand. eu särdeles skicklig räkenskapskarl,
tog sig för att uträkna hvad tillskott Staten borde göra. för att dessa
tjensteman skulle fä komma in i inrättningen och fullmägtige afläto se¬
dermera det svar att. emot ett visst uppgifvet ärligt tillskott af Staten,
det begärda inträdet för de omnämnde tjenstemännen skulle kunna be¬
viljas. Riksdagen anvisade deruppå på R.iksgälds-kontoret det fordrade
tillskottet; men sedan detta var gjordt sammanträdde fullmägtige ånyo
och ändrade åsigt, samt funno, i öfverensstämmelse med direktionens nu
afgifna yttrande, att hvarken borgmästare eller kommissionslandtmätare
kunde få vinna inträde i inrättningen. Dervid förblef det sedermera i
flera är, och först sedan, på Rikets Ständers begäran, eu komité blif¬
va nedsatt för ordnande af pensionsväsendet i allmänhet och frågan
om beredande af pensionsrätt åt kommissionslandtmätarne ånyo blifvit
bragd t å bane. medgäfvo vederbörande inom civilstatens pensionsin-
rättning att inträde skulle åt kommissionslandtmätare beviljas på sam¬
ma vilkor som mänga år förut blifvit föreslagna, men' dä ansetts
icke böra antagas. Borgmästare stå deremot fortfarande utom inrätt¬
ningen; och jag känner icke. om de numera hysa någon önskan att
komma in uti densamma. Jag har. med hvad jag nu anfört, velat visa
huru ifrågavarande inrättning vant särdeles obenägen att medgifva in¬
träde i densamma åt nya delegare, och har denna obenägenhet äfven
visat sig i fråga om sådana nya stater, som hos oss. i likhet med hvad
förhållandet måste vara i hvarje lefvande samhälle, uppstått och aflöst
andra, som försvunnit.
Jag vill nu visa huru denna inrättning fullgjort det med densamma
afsedda ändamålet. På det att man icke må tro, att jag i det fallet
hemtar mina uppgifter ur eu källa, som icke kan godkännas, så får jag
upplysa, att källan är civilstatens fullmägtiges egen berättelse, afgifven
år 1862 — den sista, till hvilken jag haft tillgång, enär den frän förra
256
Den 13 Mars.
året ännu icke blifvit tryckt. Af denna berättelse inhemta.?, att civilsta¬
tens pensionsinrättning uti statsanslag till sina tjensteman? pensionering
årligen uppbär ett belopp af 53,271 Rall- och af eu. berättelsen bifogad
tabell öfver de belopp, som denna inrättning utbetalt i pensioner till
tjensteman, synes att är 1830, då utbetalningar af pensioner till del-
egarne börjades, dessa uppgingo till 4,171 R:dr 67 öre: att dessa seder¬
mera småningom stego och utgjorde 1836 30,555 R:dr; att de voro högst
åren 1851 och 1852. dä de uppgingo till respektive 45,450 och 46,541
R:dr 46 öre: men att det sista året, som berättelsen omfattar eller 1861,
utgjorde dessa utbetalningar ej mera än 36,252 Rall- 50 öre. De hafva
således intet år uppgått till sä stort belopp, som statsanslaget, och då
inrättningen var beräknad derpå, att, genom kapitulering af statsbi¬
draget och detsamma? förräntande under den första perioden af inrätt¬
ningens tillvaro, en grundfond skulle bildas till bestridande af pensio¬
nerna under den efterföljande tiden, dä det antogs att pensionärernes
antal skulle tillväxa, men det sedan visat sig att fonden blifvit för sätt
ursprungliga ändamål endast i jemförelsevis ringa grad anlitad, så var
det ej underligt att betydliga besparingar skulle uppstå. Vid 1861 års
slut hade dessa besparingar uppgått, till 3,100.184 R:dr 9 öre, och rän¬
tan härå utgör således eu vacker tillökning i den ärliga tillgäng, som
fanns i början af inrättningens uppkomst. Ser man nu efter hvart rän¬
tan å den' besparade fonden tagit vägen, sä visar sig att en stor del
deraf har användts såsom tillskott till delegarnes enskilda enke- och
pupillfond. När den komité, som tillsattes för ordnande af pensionsvä-
sendet — och i hvilken komité jag hade äran vara ledamot — gjorde
uträkning för att vinna kännedom om förhållandet med civilstatens pen¬
sionsinrättning. så visade det sig att alla bidrag, som af delegarne kun¬
nats från inrättningens början till är 1864, hade åtgått till understöd¬
jande af enskilda enke- och pupillfonden och att icke ett öre deraf
blifvit användt till tjenstemännens pensionering. Men icke nog dermed,
att delegarnes bidrag helt och hållet åtgått till denna fond; äfven en
ganska betydlig del af statsbidraget hade kommit denna fond till del.
Jag är icke i tillfälle att nu på siffran uppgifva beloppet, enär jag, oak¬
tadt ledamot i nämnda komité, icke erhållit ett enda exemplar af det
komiterades betänkande deruti förhållandet finnes utredt; men jag min¬
nes med säkerhet, att beloppet var ganska betydligt. Komiterade kommo
derföre till det resultat, att civilstatens pensionsinrättning? egande be¬
hållning utgjordes uteslutande af besparade och förräntade statsmedel.
Således” funnos är 1862. såsom jag förut nämnt, i civilstatens pensions¬
inrättning en fond af dylika medel till belopp af 3,100.184 R:dr 9 öre,
och för närvarande går denna summa säkerligen till åtskilliga hundratusen
Riksdaler deröfver. Nu har Siats-Utskottet i sitt Utlåtande sagt ätt
genom bifall till hvad motionären föreslagit skulle väsendtligen ökade bi¬
drag från Statens sida otvifvelaktigt blifva erforderliga, men huru detta
skulle kunna af motionen föranledas har jag svårt att förstå. Hvad
motionären föreslagit är intet annat, än att de till pension frän civil¬
statens pensionsinrättning berättigade embets- och tjensteman, hvilka
hädanefter anmäla sig till erhållande af pension frän allmänna indrag-
ningsstaten, icke skulle af Statsverket utbekomma större del af den dem
Den 13 Mars.
251
tillkommande pension, än det belopp, hvarmed pensionen a allmänna
indragningsstaten öfverskjuter den pension, som för den pensionssokande
embets- eller tjenstemannen finnes i reglementet for civilstaten» pen-
siorSnrättning bestämd, och hvilken han bolde ega att uti namnda in¬
rättning lyfta. Det är klart, att en ganska betydlig besparing skulle
derigeno m^ko m in a Statsverket till godo och jag kan icke finna annat an
att pensionsinrättningen bör kunna fullgöra förbindelsentaft till hvar
och en delegare utbetala, den pension, hvartill lian. enligt reglementet,
är berättigad? utan att inrättningen har behof af den lindring, som ge¬
nom tillkomsten af den i 11 § i nu gällande reglemente intagna, men i
alla äldre regementen äfven befintliga föreskrift blilvit inrättningen, en-
n„t min åsigt, obehörigen förunnad. Mig vill det synas sa mycket lät¬
tare för inrättningen, att, pa det sätt motionären föreslagit, fullgöra sina
förbindelser, som derigenom beredes icke blott en återgång all ursprungliga
ulanen, eller att framflytta pensionsåldern till den från början bostamda,
utan fastmera vinnes den ytterligare lindring för inrättning, att dess bidia*
kannmått utgå 10 är sednare, än nu gällande reglemente bestämmer och
5 är sednare, än efter ursprungliga planen vant afsedt. Nagla tillsköt
från t jons ter nannafonden till den enskilda enke- och pupillfonden torde
do! efter förändringen ej blifva att påräkna. Men detta kan hjelpa*
„enom ökade bidrag af delegarne till sin enskilda enke- och pupillfond,
eller ock pa det sätt, att de bestämma sig för att frånträda det förslag, horn.
enligt tidningsreferater, fullmägtige skola vid sin sista sammankomst
Äit med fondens tillgångar förenligt, att Z
kor och omyndige för närvarande åtnjuta Da -Statens bidrag it
bHfvit lemnadt till understöd för den enskilda enke- och jpupiUkassaa,
och härtill kommer att delegarne i civilstatens pensionsimattnin^ för¬
farande vidblifva sitt isoleringssystem och begagna sitt veto emot de aktp.-
liet i inrättningen för de nya tjenstemannastater, som uppstått och moj-
• 1 n ,mTwt:; svnes mi0’, att ifrågavarande angelägenhet icke
bort' behandlas medlen släpphändthet, som Stats-Utskottet funnit lämp-
io Enär a- Sf är delare i inrättningen, skulle mitt enskilda in¬
tresse bjuda mig att icke uppträda emot Utskottet, men om ock ett bi¬
fall till motionen strider emot min egen fördel, kan jag likväl icke låta
deraf förmå mig att undertrycka min mening om hvad jag anser vala
med rätt och med Statens sanna fördel öfverensstämmande, eller tro ni g
handla klokt, genom att söka försvara fördelar, som pa mindre rigta*
»""kt 1
blifva till Stats-Utskottet återremitterad.
Tlerr Faxe- Den siste talaren har, i sitt anförande, förbigått den
Rikad. Prot. 1868. 1 Afd. 2 Band.
258
Den 13 Mars.
pupillkassa!!. Äfven i enkekassan kominer, till följd af pensionsforhöj-
ningen för männen, förhöjning i pensionerna för qvinnorna att ega rum,
men denna förhöjning får ej ske, förrän fulla afgifter blifvit erlagda un¬
der ett visst antal år — 20 eller 30, jag minnes icke hvilketdera. Vi¬
dare har han sagt, att inrättningen icke skulle fullgöra sina åtagna för¬
bindelser. För min del har jag ej hört, att någon, som sökt pension i
inrättningen, icke erhållit den, och dertill torde inrättningens åtgärd
böra inskränka sig, ty den eger ej tvinga någon att afgå frän sin tjenst
med åtnjutande af pension derifrån. Jag tror vidare, att det icke vore
möjligt för inrättningen att pensionera alla dem, hvilka nu afgå med
pension frän allmänna indragningsstaten. Samme talare har anmärkt,
att delegarne i denna inrättning isolera sig. Liksom han har jag ej till¬
gång till några tryckta förhandlingar; men om jag ej minnes orätt, så
var anledningen, hvarföre fullmägtige vägrade att intaga landtmätare,
just flen. att desse tjenstemäns antal var så stöld, samt att de voro på
det högsta intresserade af att lemna sina befattningar vid 55 års ålder
och dä erhålla pension frän inrättningen.
På grund af hvad jag anfört, och då jag icke vet hvartill en åter"-
remiss skulle tjena, enär man icke kan begära, att Stats-Utskottet skulle
egna erforderlig utredning åt denna fråga, hvilken dessutom är på Kong!
Majds nådiga pröfning beroende, får jag anhålla om bifall till den nu
föredragna punkten.
Herr Wijkander: Lika med den förste talaren tror jag, att tjen-
stemännens pensionering genom en så kallad civilstatens pensionskassa
föranleder, att de äldre delegarne sträfva att isolera sig; att de söka ute¬
sluta frän rättigheten att i kassan inträda de nya tjensteman, hvilka
naturligtvis med en fortgående utveckling ständigt tillkomma. Jag tror
ock, i likhet med samme talare, att civilstatens pensionsinrättning, af sin
s. k. tjensteraanna-fond. användt allt för mycket till enke- och pupill-
kassan. Men detta oaktadt hyser jag den åsigt, att man icke bör un¬
derstödja och gilla de motioner, hvilka i den nu föredragna punkten
blifvit. af Stats-Utskottet behandlade. Jag ber få uttala min uppfattning,
att, derest pensioneringen skall uppfylla det ändamål, Staten för densam¬
ma uppställer, nemligen att Staten icke skall behöfva bibehålla tjenste¬
man, som icke längre är o tjenstbar», så måste pensioneringen besörjas
af Staten sjelf. Jag tror, att sjelfva grundvalarne, på hvilka pensione¬
ringen i Sverige hvilar, äro alldeles föråldrade och förutsätta eu annan
uppfattning än den rätta. Mig synes, att tjenstemännen äro till för tjen¬
steman skull, och icke tjensterna för tjenstemännens. Går man ut ifrån
den äsigten, så böra tjenstemännen, sä snart de, af en eller annan an¬
ledning, blifva mindre lämplige att sina innehafvande tjenster bestrida,
kunna genast från desamma skiljas och. i män af tjenstetiden, få en del
af lönen i pension. Detta är den moderna äsigten. som gjort sig gäl¬
lande i Österrike, Holland och, jag tror. äfven i flera andra länder.
På detta sätt, men endast på detta, kali en Stat alltid hafva tjensteman,
som uppfylla det med dem afsedda ändamål. När åter tjenstemännen
sjelfva skola bestrida pensioneringen, sä kommer den alltid att hvila på
bolagsgrund och således afse de enskilde delegarnes, men icke Statens
fördel. Att jag således är af den åsigt, att värt péhsiönsväsende behof-
Den 13 Mars.
259
de ordnas pa andra grunder än hittills, behagade Kammaren, af hvad
jag anfört, inhemta; men dä jag, i likhet med den siste ärade talaren,
anser, att Stats-Utskottet icke har tid att åt denna fråga egna den vid¬
lyftiga utredning, som frågans omfattning krafvel', tror jag, att man,
andel- för handen varande förhållanden, icke har annat att göra än bi¬
falla hvad Utskottet i denna punkt hemställt.
Herr von Gegerfelt: En föregående talare har talat om civil¬
statens lullmägtiges sammanträden 1862 och 1867, men han har ej nämnt
något om det extra .sammanträde, som egde rum 1865 i September, då
fulimägtige skulle yttra sig öfver komiterades förslag till förändrade
stadgande!! för civilstatens pensionering'. Dä jag både förtroendet att
vara fulhnägtig vid detta sammanträde, anser jag mig böra meddela
några upplysningar, ehuru jag måste erkänna, att jag icke kan lemna
sådana i detalj, eller några sifferuppgifter. Jag hade nemligen ej be¬
räknat, att denna punkt ens skulle blifvit föremål för diskussion. Att
civilstatens pensionsinrättning stål' på en oriktig grund, måste man er¬
känna, hufvudsakligen beträffande dess bristande sammanhang med löre-
skrifterna om den pension, som iemnas på allmänna indragningsstaten.
Det är naturligt, att eu embetsman icke gerna afgår vid 55 års ålder
för att komma i åtnjutande af den obetydliga pensionen frän civilsta¬
tens pensionsinrättning, dä han har hopp att vid 65 är kunna erhålla
ett vida högre belopp i pension ifrån allmänna indragningsstaten. För
att afhjelpa de brister, som i detta hänseende förefinnas, tillsattes der¬
före komiterade, hvilkas betänkande, som är 1865 af fulimägtige gran¬
skades, icke godkändes. Jag och Öfrige fulimägtige ansägo det för en
skyldighet att bevaka våra hufvudmäns rätt. Den förste talaren har an¬
märkt, att han, såsom delegare i inrättningen, talade emot sitt eget in¬
tresse. dä han yrkade bifall till hvad motionären föreslagit. Jag ber
dervid få erinra, att jag, ehuru delegare, icke kan hafva någon förmån
af civilstatens pensionsinrättning; och att jag således ej af eget intresse
yttrar mig i denna fråga. Komiterade hade gått en temligen obillig väg,
i det att de föreslagit, att delegarne i inrättningen skulle af statsmedel
erhålla pensioner, icke särdeles fördelaktigare än de. som nu erhållas,
samt att hela fonden skulle få tagas och användas till pensionering af
sä väl civile som ecklesiastike embets- och tjensteman. Vi funno detta
hvarken billigt, eller rätt. Civilstaten bär blifvit tillförsäkrad att ia be¬
hålla denna fond, och att den ej skulle kunna dem fråntagas utan deras
eget medgifvande; och derföre ansägo fulimägtige sig icke kunna eller
böra ingå på de vilkor, komiterade föreslagit. " Fulimägtige beslutade,
om jag minnes rätt, att så stor del af inrättningens samlade fond skulle
få användas, som motsvarade den utgift, Staten fått vidkännas för den
förändrade regleringen af pensionsväsendet; och något vidare voro vi
icke berättigade att medgifva. Samme talare har yttrat sig om full¬
mäktiges obenägenhet att i inrättningen insläppa nya embetsverk. Han
har derpå åberopat tvä exempel: komrnissions-landtmätare och borgmä¬
stare. Jag ber få anmärka, att desse icke äro några sednare tillkomne
embetsman. Hvad kommissions-landtmätarne beträffar, så hade obenä¬
genheten att insläppa dem ganska goda grunder. Dessa stå i helt annat
förhållande till Staten än öfrige embets- och tjensteman — de hafva
260
Den 13 Mars.
nemligen icke lön pa stat utan erhålla sin inkomst i mån af det arbete
de verkställa. De hafva härigenom vida större anledning att så tidigt,
som möjligt öfvergå på pensionsstat, och erfarenheten har visat, att
inrättningen, genom deras intagande, lidit betydlig förlust. Hvad borg-
mästarne äter angår, så reserverade jag mig emot fullmägtiges vägran
att intaga dem; och denna vägran vill jag icke godkänna. Jag bör vi¬
dare erinra, att den af komiterade gjorda uträkning om. huru stor del
af inrättningens fonder, som utgjorde bidrag frän delegare, och huru
stor del, som var statsmedel, befanns, vid af fullmägtige verkställd ny
uträkning, vara felaktig. Det har anmärkts, att för stort belopp af tjen-
stemannafonden användts till enke- och pupillkassan. Hvad som så
skett har skett i laga ordning genom fullmägtiges beslut och Kongl.
Maj:ts stadfästelse. Hvad slutligen angår de motioner, som blifvit af
Stats-Utskottet behandlade i denna punkt, sä, och dä komiterades för¬
slag ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, är det väl icke
lämpligt, att Riksdagen fattar särskild beslut beträffande de framställ¬
ningar, som i motionerna blifvit gjorda. Jag vägar hoppas, att. Kongl.
Maj:t i denna fråga kommer att göra särskild framställning till Riks¬
dagen. och det torde vara tillräckligt tidigt, att Riksdagen då fattar sitt
beslut. För öfrigt har Statsverket, genom det beslut som fattades för
några är sedan, att embets- och tjensteman, som ditintills sattes med
full lön på indragningsstaten, skola mista 20 procent af sin lön, gjort
en ganska god besparing, emedan mängen, som kunde och väl beliöfde
afgå vid 65 års ålder, tjenar qvar, enär 20 procents minskning af in¬
komsterna skulle blifva alltför kännbar. Staten liar visserligen gjort
en ekonomisk vinst härpå, men jag lemnar derhän, huruvida embets-
verken derigenom vunnit något.
Jag yrkar bifall till hvad Stats-Utskottet i denna punkt föreslagit.
Herr Wsern: Det är väl mycket begärdt, att Stats-Utskottet skulle
kunna på några dagar ordna hela pensionsväsendet. Denna fråga är
af för stor omfattning för att kunna af Stats-Utskottet utredas. Stats-
Utskottet skulle härigenom förvandlas till eu uteslutande med en enda
fråga sysselsatt komité. Jag påstår, att tiden är otillräcklig och att det
icke vore lämpligt för Utskottet att taga befattning med denna utred¬
ning, hvilken deremot kan åstadkommas på tvä sätt. Det ena, att mo-
tionärerne sjelfva lemna en sådan utredning; och det andra, att de visa
så stora missförhållanden, att de af Riksdagen anses förtjena eu skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om tillsättande af en komité. Men
att återremittera denna punkt och fordra, det Stats-Utskottet skall i
anledning af dessa på Hägra få rader i allmänna ordalag framställda
motioner utreda pensionsväsendet — det är ett anspråk på Utskottet,
hvilket Utskottet omöjligt kan uppfylla. Rikets Ständers Revisorer
hafva skyldighet att upptäcka missförhållanden och anmäla dem för
Riksdagen, men hvarken de eller Kammarrätten hafva funnit sig för-
anlätne anmärka något emot civilstatens pensionsinrättning. Utskottet
har derföre, och enär af särskilde komiterade uppgjordt förslag till ord¬
nande af pensionsväsendet för närvarande är beroende på Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, hemställt, att motionärernes framställningar för närva¬
Den 13 Mars.
261
rande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Enligt min
uppfattning har Utskottet icke kunnat handla annorlunda, och jag får
derföre, bestridande Grefve Morners yrkande på äterremiss, anhålla,
att Kammaren mätte bifalla hvad Utskottet i denna punkt hemställt.
Grefve Mörner, Carl Göran: Den siste talaren ansåg tiden vara
otillräcklig för Stats-Utskottet att handlägga denna fråga, samt att mo¬
tionären sjelf bort utreda den eller vända sig till Kong!. Maj:t med
begäran om utredning. Jag undrar just i hvad män det vore tillstän¬
dig!, att eu enskild riksdagsman vände sig till Kongl. Maj:t med en
framställning i ett sådant ämne som detta. Lätteligen skulle det kunna
hända, att han derigenom utsatte sig för att få ett svar, som innebure
en erinran att ärendet icke anginge honom. Om Stats-Utskottets ar¬
betsförmåga icke är tillräcklig för utredande af denna fråga, eller för
att tillse, om skäl förefinnes att i någon män derå påkalla Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet, känner jag icke, men det vet jag, att Kammaren icke
gjorde afseende på enahanda skäl, dä. de af mig åberopades till stöd för
en anhållan att blifva befriad tran mig af Kammaren lemnadt förtroende
att vara ledamot i det Särskilda Utskottet för embetsverkens omorga¬
nisation. Dä Stats-Utskottet redan har gjort undan det väsendtligaste
af arbetet med hufvudtitlarne för denna Riksdag, så tror jag för min
del, att det icke borde vara omöjligt för Utskottet att egna någon upp¬
märksamhet åt den nu under öfverläggning varande frågan och derige¬
nom fullgöra hvad grundlagen stadgar derom, att Stats-Utskottet skall tillse
hvilka besparingar som kunna göras. Utredningen af denna fråga kan
nemligen leda till besparingar af icke sä ringa betydenhet och ligger
således icke utom Utskottets befogenhet. Samme talare har, såsom skäl
för Utskottets hemställan i denna punkt, åberopat den omständigheten,
att Riksdagens revisorer icke framställt någon anmärkning emot civil¬
statens pensionsinrättning. Jag ber att dervid fä erinra, att revisorer^,
vanligen endast granska siffrorna och inskränka sig till att tillse attut-
betalningarne verkställts i enlighet med reglementets föreskrifter. Der¬
med anse de sig hafva fullgjort sin skyldighet: och Utskottet bör så¬
ledes icke. i denna fråga, söka skydd bakom en sådan förevändning
som den, att revisorerne icke påpekat saken. Eu annan talare har an¬
märkt, att jag skulle förbisett, att förhöjda utgifter blifvit Herrar del-
egare ålagda. Om jag haft tillfälle se fullmägtiges i civilstatens pen¬
sionsinrättning sista berättelse, sä tror jag. att af densamma skulle up¬
penbarligen framgått, att förhöjningen i delegarnes utgifter bidragit att
föröka kassans besparingar; och denna omständighet står väl icke i strid
med hvad jag förut anfört. En annan talare har påstått, att det af
komiterade för pensionsväsendets ordnande uppgjorda förslag' ej varit
fördelaktigare för pensionstagare än det förhållande som för närvarande
eget' rum; men jag vägar påstå, att talaren häruti misstagit sig, ty i
förslaget bibehölls hufvudsakligen sä väl den pensionsrätt, som i civil¬
statens pensionsinrättning var delegarne tillförsäkrad, som den. enligt
hittills gällande grunder, civile embete- och tjenstemän tillförsäkrade
rätt till pension, dä den frän allmänna indragningsstaten utgår: och
om ej delegarne i civilstatens pensionsinrättning med det nya försla¬
get ätnöjdes. torde skälet böra sökas deri, att de trott sig berättigade
262
Den 13 Mars.
att betrakta fonden och det årliga statsanslaget såsom sin uteslutande
tillhörighet, och derutaf beräknat en möjlighet för sig samt enkor och
barn till ännu större fördelar; men som detta delegarnes anspråk just
utgör tvistefrågan, torde det hafva varit lämpligt, att, enär fuilmägtige
i. pensionsinrättningen tala högt om sina rättigheter, Riksdagen äfven
tillsett, huruvida icke jemväl Statsverket eger någon talan i detta hän¬
seende och begärt att utredning häraf måtte fä ske. Samme talare har
uppgifvit. att den utredning, fuilmägtige år 1865 åstadkommit rörande
Statsverkets och delegarnes tillskott till fonden, ådagalagt, att komite-
rades beräkning deröfver vant felaktig. Jag känner ej hvad fuilmäg¬
tige härom uppgifvit. ty åt komiterade har ej lemnats tillfälle att yttra
sig öfver detta fullrnägtiges utlåtande, på sätt deremot den komité,
som är 1823 var nedsatt, fick göra med afseende på de erinringar, som
emot dess förslag hade blifvit framställda; men hvad jag känner är. att
fuilmägtige måste kommit till ett annat resultat än komiterade, då de
ej ville räkna ränta ä öfverskotten af Statens bidrag till inrättningar,
och sannolikt måste den hufvudsakliga skilnaden emellan de båda be-
räkningarne vara att söka i denna omständighet. Hvad beträffar samme
talares förmenande, att föreskriften om ett afdrag af 20 procent ä löne¬
beloppet vid bestämmandet af de pensioner, som frän allmänna indrag-
ningsstaten utgå, skulle hafva bered t Statsverket vinst, enär delta stad¬
gande skall hafva föranledt dertill, att till afsked med pension berätti¬
gade ^embets- och tjensteman qvarstadnat vid sina befattningar, för att
undgå detta afdrag, sä vill jag erinra derom, att afdråget icke gäller
sadane tjensteman, bvilkas löner icke öfverstiga 3,000 R:dr, enär desse
äro berättigade att vid afskedstagande! erhålla fulla lönen såsom pen¬
sion, samt att, om lönen är större än 3.000 R:dr och afdrag således hör
ske, pensionen dock icke får genom sådant afdrag nedsättas, att den
kommer att. understiga 3,000 R:dr. Huruvida föreskriften om afdraget
verkat menligt på tjenstemäns afgång, kan jag ej med säkerhet bedöma,
enär efter upphörandet af den matrikel öfver civile embets- och tjen¬
steman, som förr genom Jnstitie-departementets försorg utgafs, statisti¬
ska upplysningar i detta fal! ej numera äro att tillgå : men jag tror det
knappast. Tvärtom skulle jag vilja hysa den tro, att de embets- och
tjensteman, som uppnått 65 års ålder, i allmänhet ganska gerna afgå:
åtminstone har förhållandet varit sådant inom det embetsverk, jag till¬
hör, och torde vara enahanda inom de flesta andra embetsverk, så vida
ej obehörigt sjelfsvåld, eller undseende för personer fått gorå sig gäl¬
lande. Samme talare har yttrat, att civilstatens pensionsinrättning
icke hyste obenägenhet att intaga nya embetsverk. Jag skulle
vara honom förbunden, om han ville uppgifva någon enda ny embets¬
mannacorps eller något nytt embetsverk, som vunnit ett sådant inträde,
r ör min del känner jag icke något sådant. Den nya jägeristaten är
utanför; sä ock telegrafstaten och statistiska centralbyrån.' Skogssty¬
relsen gjorde framställning till sista fuilmägtige att få komma in. men
fick ett uppskofssvar och står ännu utanför. Jag tror således, att mo¬
tionären ej alldeles saknat skäl (ör sin framställning, och jag .anser det
vara af vigt, att man ej afslår den utan närmare granskning. Jas; yrkar
fortfarande återremiss. ' ‘
Deri 13 Mars.
263
Herr Sä ve: Jag vill endast anhålla, att, ehvad Kammaren beslutar
i afseende på de särskilda pensionsstaterna eller de vilkor, som skola
bestämmas för erhållande af pension, detta beslut dock ej må utgöra
något hinder för reglering af pensionsstaten för det särskilda embets¬
verk, hvarom 36;te punkten i förevarande Betänkande handlar. Jag
reserverar således min talan, till dess vi komma att diskutera nämnda
punkt.
Herr Molltgonjiery-Cederhjelm : Man har vid flera tillfällen fö¬
rebrått Stats-Utskottet, att dess Utlåtanden vore knapphändigt motive¬
rade och påstått, att Stats-Utskottet alltför hastigt affärda! en del frå¬
gor. Jag tror dock, att, om man är belåten med resultatet, man ej bör
alltför mycket fästa sig vid motiverna. Vid ett tillfälle för liera är
sedan yttrade framlidne biskop Thomander i samma Utskott vid slutet
af en läng diskussion om motiverna till ett Betänkande i afseende på
hvars kläm vi alla voro ense: ”Ja, mine herrar, när vi veta, hvad vi
vilja, tycker jag, att motiverna ej hafva så stor vigt. Der, die, das
Kind, das ist allés einerlei.» Motiverna äro för det mesta sekreterarens
ensak, och man får, såsom jag redan nämnt, ej fästa sig sa mycket vid
dem, synnerligast i afseende på detta Utskott, som har sä många och
så olikartade frågor att behandla.
Hvad särskilt denna punkt vidkommer, sä medgifver jag gerna,
att motiverna äro korta, men jag tror dock, att de äro fullt tillräckliga.
Utskottet säger nemligen, att, ' dä ett af särskilde komiterade upp¬
gjort förslag till ordnande af pensionsväsendet för närvarande är bero¬
ende på Kong]. Maj:ts pröfning, sä har Utskottet ej velat framkomma
med något, annat särskilt förslag. Detta skäl synes mig vara ganska
talande. Hvad Utskott et sagt. kan möjligtvis sägas vidlyftigare; men
Utskottets yttrande motiverar likväl fullkomligt dess beslut, till hvilket
jag fördenskull tillstyrker bifall.
Herr Nisser: Jag skall ej uppehålla Kammaren länge; men dä
här ett sidohugg blifvit rigtadt mot Riksdagens revisorer, anser jag mig
förpligtad att söka parera detsamma. Man har nemligen sagt, att re-i
visorerne i allmänhet ej böra hålla sig blott till siffrorna utan äfven
ingå i pröfning af förhållandena i öfrigt, äfvensom att revisorernes
verksamhet vore af vida större omfattning och lemnade en bättre öfver¬
blick öfver det hela, än Stats-Utskottets. ' Med anledning häraf vill jag
endast framhålla de olikheter, som förefinnas mellan Stats-Utskottet och
revisorerne. Re visorerne äro tolf. Stats-Utskottets ledamöter tjugu fyra;
revisorerne arbeta under tvä månader, Stats-Utskottet under fyra.
Skulle nu revisorerne lägga sig i den lagstiftning, som angår alla före¬
liggande räkenskaper: sä skulle både deras antal och deras tid snart be¬
finnas vara alltför knappa, och revisorerne skulle då till eu god del få
åtaga sig de göromål, som egentligen tillhöra Utskottet. Jag får der¬
före tillbakakasta den gjorda anmärkningen, såsom varande fullkomligt
obefogad.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till
264
Den 13 Mars.
punkten och dels återremiss deraf; framställde Herr (Trefven och Tal¬
mannen proposition pa bifall till punkten och, då dervid svarades många
ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Grefve Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringsproposition:
Den. som bifaller Stats-Utskottets hemställan i lista punkten af Ut¬
låtandet N:o 33. röstar
Ja;
Den det ei vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, återförvisar Kammaren denna hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 67;
Nej — 13.
2lära punkten.
Bifölls.
3:dje punkten.
Grefve Mörner, Carl Göran: Här hafva vi en ny illustration
till hvad en föregående talare yttrade om civilstatens fullmägtiges be¬
nägenhet att till delaktighet i sin pensionsinrättning intaga nya embets¬
verk. Hela fängvårdsstaten står nemligen utanför nämnda pensions¬
inrättning, och derföre komma vid hvarenda riksdag framställningar Iran
Regeringen om pensioner åt personer, tillhörande samma stat. Dessa
pensioner blifva också ofta jemförelsevis något högre tilltagna än
pensionerna åt andra embetsman; ty tjenstemännen vid fängvårdsstaten
äro ej nöjde med att få behålla hela sin lön, utan de vilja också såsom
pension behålla sina provisioner. Jag önskar Riksdagen lycka till att
fortgå på denna bana. ,
öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
4:de och 5:te punkterna.
Biföllos.
6:te punkten.
Grefve Mörner, Carl Göran: Förevarande förslag är också för-
anledt af det outredda skick, i hvilket frågan om vårt pensionsväsende
befinner sig. Det skulle nemligen hafva varit öfverflödigt att göra denna
fråga till särskildt föremål för Riksdagens pröfning, derest det af sär¬
Den 13 Mars
265
skilde komiterade uppgjorda förslag, hvarom jag förut talat, hade vun¬
nit godkännande, tv detta förslag omfattade äfven de civile tjenste-
männen vid arméen.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
7:de punkten.
Herr Nisser: Då Kammaren nu går att pröfva förslaget om Kap¬
tenen Hertzmans försättande på indragningsstat, får jag anhålla, att Kam¬
maren ville med detsamma pröfva enahanda fråga beträffande Kaptenen
Hellman, hvarom 10.de punkten i förevarande Betänkande handlar. Desse
båda militärer äro nemligen båda, till följd af sjuklighet, otjenstbare.
Hvad Hertzman angår, så anses hans helsotillstånd för oförbätterligt, och
angående Hellman intygas, att lian är något döf, nästan blind och hotas
med att helt och hållet förlora synen. Båda äro till tjenstgöring all¬
deles oförmögne. Oaktadt den likhet, som linnes dem emellan, äro de
dock olika derutinnan, att Hertzman tjenst Kronan i 20 är men Hellman
i 32 är. Om Statsverket nu skulle vara i sådan belägenhet, att Riks-
dagen icke ansåg sig kunna tilldela pension åt begge dessa militärer,
utan blott åt endera af dem, sä ville jag framställa den fråga, hvilken¬
dera skulle vara mest berättigad till understöd, den som tjenst längst,
eller den som tjenat kortast. Svaret gör sig onekligen sjelf. Man blir
derföre til! en början något förvånad, då man finner, att Stats-Utskottet
tillstyrkt öfverflyttning på indragningsstat för Kaptenen Hertzman, men
afslagit sådan åt Kaptenen Hellman. Härtill har visserligen Stats-Ut¬
skottet anfört ett skäl, hvilkei jag dock alldeles icke kan gilla, nemli¬
gen det att Hertzman har längre tid qvar att tjena, innan lian kan
komma i åtnjutande af pension från arméens pensionskassa, dä deremot
för Hellman endast fattas 3 är. Men den omständighet, att Hellman så¬
lunda tjenat längre, borde väl ej lända till förminskande af hans rätt
att blifva på allmänna indragningsstaten Överflyttad. Härtill kommer
också den orättvisa, att Hellman skulle i pension frän arméens pensions-
inrättning fä blott 1.000 R:dr eller 200 R:dr mindre än pensionen frän
allmänna indragningsstaten, men Hertzman deremot, om förevarande för¬
slag går igenom, fä 250 R:dr mera, än hvad han kunde komma att utfå
frän arméens pensionskassa. Det heter visserligen, att det ej finnes an¬
nat sätt att blifva af med Hertzman, än att gifva honom pension på in¬
dragningsstat. Detta är ganska sannt; vi sakna ty värr en lag, som be¬
rättigar Regeringen att från sina platser skilja genom styrkt sjuklighet
otjenstbare och obotlige militärer. Men saknaden af eu sådan lag kan
ej berättiga Riksdagen att begå en uppenbar orättvisa. Det synes mig
alldeles klart, att, dä förhållandena här i öfrig! äro lika, så måste, om
om någon af de ifrågavarande personerna skall eg a företräde framför
den andra, detta företräde ovilkorligen tillfalla Kaptenen Hellman. Det
förhåller sig vidare sä, att den pension, som erhälles från allmänna in¬
dragningsstaten. alltid är större än den, som fäs frän arméens pensions¬
kassa. hvadan också den. som afgår i förtid, får ett större underhäll än
den, som tjenat ut sin tid. Huru än denna fråga må komma att betrak¬
tas, är jag dock förvissad, att Kammaren skall stödja sitt beslut på rätt¬
266
Den 13 Mars-
visa grunder. Och rättvisan är i detta fall klar: den fordrar, att antin¬
gen häda de ifrågavarande personerna förflyttas på indragningsstat, eller
ock att denna förmån förvägras dem båda; för min del är jag af den
förra meningen.
Herr (trefven och Talmannen yttrade, att, med anledning af Herr
Nissers gjorda yrkande, att den 10:de punkten mätte företagas till afgö¬
rande i sammanhang med den nu föredragna 7:de punkten, Herr Gif¬
ven och Talmannen finge erinra derom, att genom Kammarens beslut
det redan blifvit afgjordt, att det förevarande Utlåtandet skulle punkt¬
vis företagas till afgörande, hvaraf följde, att, sedan en viss punkt blif¬
vit föredragen, någon annan punkt icke kunde, i strid mot det i afse¬
ende å föuedragningssättet fattade beslutet, jemväl till afgörande företa¬
gas. Detta Kammarens beslut utgjorde dock icke något hinder derför,
att en ledamot i sitt yttrande angående en föredragen punkt berörde
en annan punkts innehåll, på sätt Herr Nisser i sitt, nu afgilna anfö¬
rande jemväl förfarit.
Grefve Mörner, Carl Göran: De oegentligheter, som den siste
talaren anmärkt, härleda sig från Rikets Ständers egna beslut vid en
föregående riksdag. Sedan nemligen till Kongl. Maj:t inkommit några
framställningar om pension för sinnessvage tjensteman, framlade Rege¬
ringen vid 1853—1854 års riksdag ett förslag, deri Regeringen anhöll,
att densamma mätte berättigas på indragningsstat. med tillgodonjutande
af viss andel af lönen, ej öfverstigande hälften deraf, förflytta dylika
tjensteman, med Regeringen tillika förbehållen rätt att underställa Rikets
Ständer frågan om högre pension, derest en sådan förmån kunde anses
vara af behofvet påkallad. Regeringen ansåg nemligen, att i allmänhet
det understöd, som borde för den till följd af obotlig sinnesrubbning
otjenstbare ifrågakomma, vore ett sådant, hvarigenom underhåll
under hans återstående lifstid betryggades, men att det ej vore nödvän¬
digt att Staten skulle sä rikligen betala honom, att hans slägt kunde på
hans sinnessvaghet samla kapital. Rikets Ständer voro dock af annan
tanke. De afslogo Kongl. Maj:ts framställning, under förklarande att,
det stod Kongl. Maj:t öppet att vid hvarje sig företeende til 1 fälle göra
framställning hos Riksdagen om sinnessvage tjenstemäns öfverflyttande
på allmänna indragningsstaten, och detta Rikets Ständers beslut bär gif-
vit upphof till alla de framställningar, som sedan sistnämnda tid blifvit
i detta afseende gjorda. Framställningen öfverensstämmer således med
de grunder, hviska Representationen sjelf antyat såsom de enda rätta
och lämpliga. Hvad mig enskild! beträffar, ansåg jag ej de skal, som
vid berörde riksdag anfördes till stöd för den segrande meningen vara
öfvertygande, men dä dessa principer gjort sig gällande, samt frågan
om pension åt Kaptenen Hertzman framställts i enlighet med dem, så,
och om än jag finner det begärda anslaget vara nog rikt tilltaget för
en sinnessvag persons underhåll, kan jag dock uti denna omständighet
icke finna tillräckligt skäl till afslag ä framställningen, men får på de af
Utskottet anförda grunder biträda det slut. hvartill detsamma kommit.
Herr Waern: Jag ber att fä erinra derom, att frågan om utde¬
Den 13 Mars.
267
lande af pensioner ej alltid skall bedömas från rättvisans ståndpunkt,
utan stundom måste betraktas från synpunkten af Statsverkets fördel.
Detta år enda motivet, dä pension beviljas åt tjensteman, som äro oför¬
mögne att skota sin tjenst, och hvilka man derför önskar skola afgå för
att lemna plats åt andra. Dä det derföre varit fråga om att fä behålla
eu oduglig officer i 10 år eller i 3 är, sä har Stats-Utskottet ej dragit
i betänkande att heldre bevilja pension åt den, som både den längre
tjenstetid en qvar. Det. ansågs nemligen ligga mindre våda i att låta ett
regemente under ytterligare 2—3 år behålla en otjenstbar officer än att
luta en dylik tjena qvar i ytterligare 10 är.. Med en imaginär rättvisas
lordringar har beslutet ingenting ails att göra, af det enkla skäl att det
ej är för pensionärernes utan för Statens egen fördel, som afskedandet
och pensioneringen ifrågasättas. Jag yrkar bifall till Utskottets fram¬
ställningar.
Öfverläggningcn förklarades slutad och punkten bifölls.
8:de punkten.
Bifölls.
■i:de punkten.
Friherre Ce der ström: Jag kan för min del ej finna, att i afse¬
ende på pensionerandet af aflidne tjenstemäns enkor och barn någon ut¬
präglad princip hittills blifvit följd' hvarken af den förra Representatio¬
nen eller åt den sista Riksdagen. Jag hade vid nämnde riksdag till¬
fälle att yttra mig i detta ämne, och jag uttryckte äfven dä mina åsig-
ter härutinnan. . Det finnes, efter mitt förmenande, verkligen en rigtig
princip, som bör göra sig gällande i detta afseende, nemligen den, att
enkorna och barnen efter hvarje tjensteman, som tjenat oförvitligt, och
hvilken, just derföre att han skött sin befattning sä träget och samvets-
grannt, att han ej vant i tillfälle att förskaffa sig några biförtjenster,
måste anses berättigade till pension. Det måste vara hjertrörande för
hvarje redbar tjensteman att veta, att Staten ens kan sätta i fråga att
icke pensionera de efterlefvande till den, som tjenat Staten oförvitligt.
I. en sådan tanke ligger nära nog en uppmuntran för tjenstemannen att
söka förskaffa sig biförtjenster. Det ligger derföre i Statens eget intresse
att försäkra sina tjensteman derom, att Staten ej efter deras död stöter
deras enkor och barn hjelplös» från sig. Härtill kommer ytterligare ett
annat skäl, nemligen det att Staten har samma pligt som kommunen
och. den enskilde att sörja för de personer, Indika tjenat densamma un¬
der en läng tid. Dessa principer böra. för sä vidt jag kan finna, ligga
till grund för bedömandet af hvarje fråga om sökt pension.
Hvad nu särskilt beträffar den föreslagna pensionen åt Kaptenen
Planting-Berglods enka, sä finner jag intet skal att .motsätta mig den-
samma. Jag anser tvärtom denna begäran ganska billig, om än det
skal, som Stats-Utskottet anfört, ej är för mig fullt tillfredsställande.
U tskottet har nemligen tillstyrkt pensionen på grund deraf, att Kaptenen
Planting-Berglod vid tjensteutöfning tillfogats sådan skada, hvarå döden
268
Den 13 Mars.
följt. Antages denna princip, skulle Staten blifva förpligtad att pen¬
sionera enkorna efter alla dem, som. medan de varit i Statens tjenst,
på ett. eller annat sätt af sjukdom eller olyckshändelse ljutit döden,
tjenstemannen inä för öfrigt hafva varit hurudan som helst. Jag emot-
sätter mig emellertid icke Stats-Utskottets förevarande förslag, dä jag
nämligen icke har någon anledning antaga annat, än att Kaptenen Plan¬
ting-Berglod tjenat Staten fullt, oförvitligt, utan tillstyrker bifall till
pensionen åt hans enka.
Herr Montgomery-Cede rhj el in: Eftersom fråga här blifvit
vackt om de grundsatser, som Stats-Utskottet följt i afseende på till¬
styrkande eller utslag ä pensioner, som blifvit begärda, ber jag att fä
nämna, att någon synnerlig konseqvens ej gjort sig gällande i afseende
på Utskottets förslag härutinnan. Inom Utskottet har nemligen en stor
meningsskiljaktighet i detta afseende varit rådande. En del af Utskot¬
tets ledamöter hafva tagit till grundsats, att. alla pensioner till enkor
borde afsläs; andra ansägo, att Staten i förhållande till sina tjensteman
ej borde förhålla sig annorlunda än den enskilde husbonden till sina
tjenare, hvilken nemligen ej borde förutsättas vara så pligtförgäten, att,
om en tjenare förlorat lifvet under utöfningen af sin tjenst, han skulle
undandraga sig att lemna understöd åt dennes enka: slutligen voro nå¬
gra af den mening, att dylika pensioner ej borde beviljas, derest de
icke blifvit af Kongl. Maj:t i nådig Proposition begärda, och att såle¬
des hvarje af enskild motionär föreslagen pension måste afsläs. Vid
sådant förhållande är det derföre naturligt, att vid de olika ärendenas
pröfning än den ena och än den andra principen gjorde sig gällande,
hvilket ock åtskilliga af de följande punkterna i förevarande Betänkande
nogsamt utvisa. Det beror nu på hvilken af dessa grundsatser, som
Kammaren vill för sin del antaga. För min del anser jag, hvad nu fö¬
redragna punkt beträffar, den åsigt vara rigtigast. att pension alltid bör
beviljas enkan efter den tjensteman, som dött i utöfningen af sin tjenst.
Af detta skäl får jag också påyrka bifall till Stats-Utskottets förslag i
denna punkt.
Herr Liiliehöök: För min del kan jag ej instämma i deri förste
värde talarens åsigt, att Staten vore skyldig pensionera enkan efter
hvarje enskild tjensteman. Vi skulle, om denna grundsats antoges, fä
ett alltför stort antal enkor att pensionera och helt och hållet frikalla
våra tjensteman från skyldigheten att sjelfva tänka på sina hustrurs och
barns ' framtid. Deremot anser jag, att, om en tjensteman dött under
och till följd af utöfvandet af sin tjenst och efterlemnat enka i knappa
omständigheter, sä är Staten skyldig att taga värd om henne; och jag
får på denna grund tillstyrka bifall till den begärda pensionen.
Friherre Raab, Carl Adam: Jag har med intresse hört Herr
Montgomery-Cederhjelm redogöra för orsaken till de inkonseqvenser,
som förefinnas i Stats-Utskottets till- och afstyrkanden för sökta pen¬
sioner. Jag har vid manga tillfällen förut ämnat yttra mig om värt
pensionsväsende. och jag anser mig nu, dä Staten befinner sig i den
belägenhet, att den ej utan största svårighet kan fylla sina behof, upp¬
Den 13 Mars.
269
fordrad att uttala mina äsigter i detta ämne. För mig är det klart, att
det finnes blott ett sätt att göra framställningar i detta afseende, med
anspråk att de skola bifallas, och det är att Kong!. Maj:t derom aflåter
nådig Proposition. Vi bemärka i allmänhet sorglöshet hos tjensteman i
detta hänseende och bristande håg att sjelfva tänka på sina hustrurs och
barns framtid. Lätom oss taga exempel af en särskild klass af embets¬
man, . nemligen presterne. Vi finna dä, att de aldrig kommit sig före
med inrättandet af någon pensionsanstalt för sina enkor och barn, ehuru
en sådan anstalt skulle vara lätt att åstadkomma, samt uppmaningar
dertill ej saknats. I mänga fall disponera de betydliga inkomster.
För dem, hvilka vilja sörja för sina efterlemnade. finnes en god
utväg i ränte- och kapital-anstalterna genom ärliga insättningar, till
hvilka belopp som helst. Om tjenstemännen sjelfva tänkte mera för
sig, skulle vi ej komma att, såsom hittills varit fallet, besväras med
otaliga framställningar om pensioner och understöd. Då emellertid nå¬
gon bestämd princip i detta hänseende hittills icke lyckats göra sig
gällande, finner jag det ej vara skäl att göra något undantag för ifrå¬
gavarande fall. utan får för min del tillstyrka den pension, som Utskot¬
tet här föreslagit.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
10:de punkten.
Herr Lagerstråle: Det är af tvä särskilda skäl, som Stats-Ut-
skottet afstyrkte Kong). Maj:ts ifrågavarande framställning, det ena att
Kaptenen Hellman efter 3 ärs förlopp blifver berättigad att uppbära
pension frän arméens pensionskassa, och det andra att det handlingarne
bifogade läkarebetyg icke innehåller något yttrande derom, huruvida
Helltnans sjukdom anses vara af obotlig beskaffenhet. Jag är emeller¬
tid nu i tillfälle att redogöra för ett. efter afgifvande af Kongl. Maj:ts
Proposition inkommet läkarebetyg, hvilket torde hafva alla betänklighe¬
ter i det sednare hänseendet. Nämnda betyg är af följande innehåll:
»Att Kaptenen och Riddaren Herr C. J. Hellman lider af obotlig
blindhet, förorsakad af svart starr, och att han deraf är alldeles oförmögen att
vidare bestrida sin tjenst, det varder på ailagd embetsed intygadt och
med denna min edliga förpligtelse, sä smult mig Gud hjelpe till lif och
själ. Grenna och Bunström den 9 Mars 1868.
Fr. Aug. Suneson.
Regementsläkare.»
I detta hänseende torde således hvarje betänklighet vara undanröjd,
som förestafva! Utskottets ifrågavarande förslag. Beträffande åter den
tjenstgöringstid, som återstår för Kaptenen Hellman, innan han kan
komma i åtnjutande af pension frän arméens pensions-kassa, så är den
visserligen icke sä lång, som den tid, hvilken återstod för en annan mi¬
litär, om hvilken en föregående punkt i detta Betänkande handlade.
Jag hemställer likväl, med afseende ä den befattning såsom kompani¬
chef', hvilken Kaptenen Hellman för närvarande innehar, huruvida icke
hans beklagliga helsotillstånd kan anses menligt inverka på utöfvandet
af hans tjenstepligt. De militära medleinmarne af denna Kammare torde
Den 13 Mars.
210
bäst kunna bedöma frågan härom. Och det synes mig äfven, frän det
allmännas sida betraktadt, vara en Riksdagens pligt att bereda utväg
dertill, att en mera lämplig person sättes i tillfälle att bestrida denna
ganska maktpåliggande befattning. På dessa skäl och på grund af de
upplysningar, jag nu haft äran lemna, får jag hemställa, att Kammaren,
med afslag å Stats-Utskottets Betänkande, mätte i förevarande punkt
bifalla Kong!. Maj:ts nådiga Proposition.
Herr Waern: Jag* har endast velat erinra om de omständigheter,
till följd af hviika, enligt 1854 års bref, tjensteman kan förflyttas på in-
dragningsstat. För att detta skall ske, skall tjenstemannen vara obot¬
ligt lam eller blind eller sinnessvag. Jag vill nu ej bestrida, att ej olä¬
genhet kan uppstå af Kaptenen Hellmans bibehållande i tjenst; men dä
blott en kort tid återstår innan han erhåller pension frän arméens pen¬
sionskassa, samt hans tjenst utan tvifvel kan under denna tid upprätt¬
hållas af någon annan, tror jag, att det måhända torde vara bättre att
afvakta samma tid. Jag tillstyrker derföre Stats-Utskottets förslag i
denna punkt.
Herr Liiliehöok: Dä det ej finnes någon föreskrift derom, att
tjensteman skall taga afsked, dä han uppnått pensionsåldern, samt det
fördenskull alldeles icke är någon säkerhet, att Kaptenen Hellman ef¬
ter de tre årens förlopp verkligen tager afsked, får jag, som anser hans
bibehållande i tjenst vara för det regemente lian tillhör mindre fördel¬
aktigt, för min del tillstyrka den begärda pensionen.
Friherre von Otter: Jag instämmer hufvudsakligen med Herr
Lillishöök. Då dessutom här förut blifvit yttradt, att det ålåg hvarje
tjensteman att under sin tjenstetid samla något kapital, ber jag att få
upplysa, att Kaptenen Hellman tjena! i 6 är utan lön och i 28 är, in¬
nan han blef kompanichef, hvilket han varit i 4 är. Under en sådan
tjenstemannabana kan man val ej begära, att någon skall kunna samla
kapitaier. De afgifna läkarebetygen utvisa dessutom, att han är döf
och blind och dessutom ytterligt nervsvag. För en sådan Statens tjen¬
steman kan man, efter mitt förmenande, sä mycket mindre afslå den be¬
gärda pensionen af 1,200 R:dr. som Staten, genom att bevilja densam¬
ma, i sjelfva verket återfår 600 R:dr, till hvilka Hellman sjelf under
sin tjenstetid lemnat bidrag. Jag yrkar derföre bifall till Kong!. Maj:ts
Proposition.
Herr Nis-ser: Jag har blifvit förekommen af en föregående talare,
som fästat Kammarens uppmärksamhet derpå, att man egen alldeles in¬
gen visshet, att Kaptenen Hellman skall afgå om 3 år. Dä härjemte
frågan om hans pensionering »efter de upplysningar som blifvit här med¬
delade, synes mig vara till fullo utredd, får jag för min del påyrka bi¬
fall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag återkommer till den fram¬
ställning, som gjordes af Rikets Ständer vid 1853—1854 års riksdag.
Ibland de vilkor, som ifrågasattes, för att en tjensteman skulle i och
Den 13 Mars.
271
för vansinne, blindhet eller lamhet försättas på indragningsstat, var
också det, att sådant ofall skulle hafva fortfarit under tre efter hvar¬
andra följande år. Denna inskränkning ansågs nödig för vinnande af
säkerhet derom, att något misstag icke var att befara i de ofta lätt nog
erhållna läkarebetygen. Jag tror således, att vi, genom att nu bifalla
Kong 1. Majsts ifrågavarande framställning, skulle tillerkänna Kaptenen
Hellman en särskild fördel utöfver hvad under enahanda förhållanden
är lör tjensteman i allmänhet medgifvet, och då genom hans qvarstad-
nande i tjenst det allmänna icke synes kunna lida någon fara eller nå¬
gon förlust, tillskyndas honom sjelf, men grundsatser soin eu gäng biif-
y.l fl"syni‘s ,böra efterlefva.?, får jag på grund häraf anhålla om
bifall till Stats-Utskottets Betänkande.
Herr Björnstjerna: Den grund, som den siste talaren anförde för
sitt. yrkande om bifall till Stats-Utskottets förslag, synes mig icke vara
fullt giltig. Han påminte nemligen, att enligt det svar. som Rikets
Ständer vid 1854 . års riksdag nfgifvit på Kongl. Maj:ts Proposition,
skulle en person, för att. kunna försättas på indragningsstat, vara lam,
blind eller svagsint, och denna sjuklighet hafva fortfarit under minst
tre .ar. Dessa stadgande!! äro likväl ej tillämpliga på detta fall. Nyss-
berörda föreskrifter afsågo nemligen att, bereda Staten full säkerhet om
■sjukdomens verklighet; men Kaptenen Hellman lider af svarta starren,
en sjukdom, för hvilken ännu ingen läkare utfunnit något botemedel.
Jag kan således ej finna, att någon större visshet skulle kunna vinnas genom
att afbida eu treårig bättringstid. Bland de mest ömmande omstän¬
digheter, i hvilka en person kan befinna sig, är val den, då han mistat
synen. En blind sjukling torde mera än andra svaga personer förtjena
omvårdnad. Ätt dessutom Kaptenen Hellman under förevarande om¬
ständigheter ej kan sköta sin tjenst är val alldeles naturligt, och afsig-
te.n med begäran om hans pensionering har pätagligen varit deri, att
slippa, belasta arméens kadrer med otjenstbare officerare. Jag får för¬
denskull förena mig med de talare, som påyrkat bifall till Kongl. Makts
Proposition.
Herr Bennich: Jag har hlifvit, hufvudsakligen förekommen af
den siste värde talaren. Dä jag begärde ordet, skedde det för att erin-
ia en föregående talare, att den åt honom åberopade pröfvotiden af
tre är ej alltid är tillämplig. Om en person t. ex. förlorat ett, ben,
behöfver man ej afbida tre år i förväntan att det skall växa igen.
Enahanda torde förhållandet vara med Kaptenen Hellman. Har lian
svarta starren, så lärer han ej återfå sin syn. Jag yrkar bifall till
Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Faxe: Dä jag har personlig kännedom om Kaptenen Hell-
intills närvarande ställning, ber jag att få meddela några upplysningar
i detta afseende. Kaptenen Hellman anses vara fattig, han har två
barn och bär länge varit, sjuk. och detta i sä hög grad, att. dä han
för ett par år sedan fick förordnande att vara bränvinskontrollör, kun¬
de han för sin sjuklighets skull ej bestrida nämnda befattning utan nöd-
gades att redan efter ett par veckor taga afsked derifrån. Då han så¬
272
Den 13 Mars.
ledes redan vid den tiden var alltför sjuk för att sköta en så beqväm
tjenst, samt denna hans sjuklighet efter nämnda tid blott ytterligare
ökats, finner jag stora och talande skäl vara för handen att bevilja det
anslag, som Kong]. Maj:t. åt honom begärt.
Herr von Gegerfelt: Jag har blifvit förekommen af de siste ta-
larne. Emellertid anser jag mig böra nämna, att äfven jag känner till
Kaptenen Hellman, och att jag kan vitsorda, att hans tillstånd är så¬
dant, att det motsvarar äfven de fordringar, som 1854 års riksdagsbe¬
slut uppställt. Eu talare har meddelat upplysning om Kaptenen Hell-
mans inkomster i Statens tjenst; och jag tror, att, hvilka åsigjer man
än må hafva om embetsinäns skyldighet att samla kupitaler, sa är det
ändock för mycket begärdt, att någon skall med så knappa inkomster
kunna göra det. Dä härtill kommer, att Hellmans tjenstemannabana
till följd af hans sjuklighet måste i förtid afbrytas, anser jag verkligen
så ömmande omständigheter vara för handen, att rättvisa och billighet
kräfva bifall till Kong]. Maj:ts Proposition, hvarpå jag för min del far
yrka proposition.
Grefve Mörn er: Till de ömmande omständigheter, hvarom 1854
års bref handlar, hör äfven den af ekonomiskt obestånd. Jag hyser nu
visserligen det största förtroende för landshöfdingen i Jönköpings län,
men något vederhäftighets- eller, rättare sagd!, ovederhäftighetsbetyg
var det väl ändock ej, som lian nyss atgaf.
Hvad äter beträffar eu annan talares för en stund sedan fällda
yttrande om amputation, så faller eu sådan operation ej under de ka¬
tegorier, som omtalas i 1854 års bref. Detta fall förekommer deremot
i pensionskassans reglemente, i hvilket finnes föreskrifvet, att den, som
blifvit på sådant sätt skadad, är berättigad att tidigare erhålla pen¬
sion. Icke desto mindre torde rätt många tjenstår finnas, som man kan
bestrida, fastän man inistat en arm eller ett ben. De fleste af oss haf¬
va säkerligen här i Stockholm för flera är sedan sett en person, som,
fastän han hade blott ett ben, skötte presidentsbefattningen i ett af rikets
kollegier. Ja, jag tror att han till och med varit militärbefälhafvare.
f nu förevarande fall anser jag, såsom jag redan haft äran nämna,
att vi böra hälla oss vid de föreskrifter, som en gång blifvit bestämda,
och jag får derföre ytterligare påyrka bifall till Stats-Utskottets förslag.
Friherre von O t ter: Då en värd talare önskat att få hvad han
kallade ett vederhäftighetsbetyg för Kaptenen Hellman. för jag, såsom
ordförande, i kommunalstämman i den socken, der Kaptenen Hellman
bor. härmed meddela det intyg, att Kaptenen Hellman befinner sig i
särdeles ömmande omständigheter sä väl i ekonomiskt som i öfriga af-
seenden.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (trefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande hemställan, och dels att Kammaren, med an¬
slag ä samma hemställan, skulle bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande na-
b ' diga
Den 13 Mars.
273
diga framställning; gjordes först proposition på bifall till Utskottets
hemställan, hvarvid svarades mänga nej jemte åtskilliga ja, och seder¬
mera proposition på afslag å samma hemställan samt bifall till Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet, dä svaren utföllo med mänga ja jemte åt¬
skilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
lhte, punkten.
Herr Torner hjelm: Jag skulle icke hafva begärt ordet för att
påyrka en förhöjning uti den Stallmästaren Giese redan beviljade pen¬
sion. derest jag icke förnummit, att Kammaren genom föregående beslut
visat sig icke alldeles dela Ståts-Utskottets tankar rörande här ifråga¬
varande personers rättighet att komma i åtnjutande af understöd å all¬
männa indragningsstaten.
Hvad nu Herr Giese beträffar, har han under loppet af närmare 40
är tjenstgjort såsom stallmästare vid ett af våra värfvade kavallerire¬
gementen och han har alltid befunnits med nit och skicklighet fullgöra
sina åligganden. För tvänne riksdagar sedan föreslogs han till erhål¬
lande af pension, af mig okända motiver, till belopp af endast 400 R:dr,
eller samma belopp som beviljas stallmästare vid de indelta kavalleri¬
regementena. Hvilken stor skilnad det är emellan att bestrida en stall-
mästaretjenst vid något af de sistnämnde eller vid ett värfvadt kaval¬
leriregemente, derom torde jag knappt behöfva yttra mig; åtminstone är
denna skilnad väl bekant för härvarande representanter frän Skåne.
Vid sistlidne riksdag föreslogs Herr Giese ånyo; och pension beviljades
honom dä till förutnämnda belopp af 400 R:dr. Något afseende lasta¬
des icke då vid af mig nyss omförmälda förhållanden; och Stats-Ut-
skottet synes ej heller vid denna riksdag hafva velat egna dem någon
uppmärksamhet. Det är dock ej mer än billigt, att, när en person efter
en långvarig och ansträngande tjenstgöring afträder frän den plats, han
innehaft, med försvagade krafter och utan att hafva haft tillfälle att be¬
reda sig en sparpenning för ålderdomen, Staten gifver honom ett un¬
derstöd, lämpadt efter hans tjenstgöringsmeriter, och tillräckligt att be¬
reda honom åtminstone en torftig utkomst.
Jag tror mig tillräckligt känna de åsigter, som inom denna Kam¬
mare äro gällande, för att vara öfvertygad om, att Kammaren är benä¬
gen afhjelpa den orättvisa, som i förevarande fall blifvit begången;
och i förhoppning derom samt på det Stats-Utskottet må komma i till¬
fälle att ånyo öfverväga saken, under iakttagande af de af mig nyss
påpekade särskilda förhållanden, hemställer jag att den nu föredragna
punkten måtte varda till Utskottet återremitterad.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Hvad ifrågavarande person
beträffar, sä är förhållandet det, att frågan om förhöjning af hans nu
innehafvande pension blifvit väckt af en enskild motionär. Dä pensio¬
nen för Herr Giese beviljades, skedde det till följd af en Kongl. Pro¬
position, och den utredning af frågan Kongl. Maj:t åstadkommit. Och
som det förhållandet lärer vara högst ovanligt, att eu pension, som på
Regeringens begäran för eu afgången tjensteman bestämts till ett visst
Rikad. Pröt. 1868. 1 Afd. 2 Band. 18
274
Den 13 Mars.
belopp, sedermera förhöjes till följd af en enskild persons framställning,
vrkar jag bifall till Utskottets förslag i denna punkt.
Grefve af Ugglas: Lika med den siste talaren finner äfven jag
mig föranlåten att bifalla Utskottets hemställan. Dock erkänner 'jag
villigt Herr Gieses förtjenster, och att han kunde vara i behof af ett
större årligt understöd. Det förefaller mig nästan, som om något miss¬
tag egt rum, dä Herr Giese föreslogs till erhållande af pension, och att
man dä icke fästat tillräcklig uppmärksamhet vid skilnaden emellan en
en stallmästarebefattning vid ett värfvadt och och ett indelt kavalleri¬
regemente. Då emellertid pensionen en gång blifvit bestämd till följd
af eu Kong). Proposition, sä anser jag, ehuru gerna jag önskar Herr
Giese en väl behöflig tillökning i understödet, att någon förändring
icke kan åstadkommas, förr än Regeringen sjelf tager initiativet der¬
till. _ Jag hemställer derföre om bifall till Utskottets förslag och att
pensionen måtte bibehållas vid det nuvarande beloppet, till dess Kongl,
Maj:t ingår till Riksdagen med begäran om förhöjning deri.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
punkten och dels äterreraiss deraf: gjordes proposition på bifall till
punkten och besvarades med ja.
12:te—18ide punkterna.
Biföllos.
19:de punkten.
Grefve Mörner. Carl Göran: Enär det förefaller mig, som
den här till pension föreslagna Kommissionslandtmätaren Ryberg borde
vara berättigad till erhållande af pension från civilstatens pensions¬
kassa, och det icke kan vara lämpligt att understöd åt honom beredes
på två särskilda ställen, hemställer jag om afslag å Utskottets tillstyr¬
kande i denna punkt.
Herr Lagerstråle: Sedan den Kongl. Propositionen afläts, hafva
åtskilliga omständigheter yppats, hvarom det icke fanns kännedom, då
Kongl. Maj:t beslöt till Riksdagens pröfning öfverlemna Rybergs underdå¬
niga pensionsansökan. Genom underrättelser, som på enskild väg mig
meddelats, har jag erfarit, att Ryberg varit vid domstol tilltalad för embets-
tnissbruk och förfalskning. Af handlingar, som på sista tiden blifvit tillgäng¬
liga bär inhemtats, att Ryberg varit vid Westbo Häradsrätt ställd un¬
der åtal för öfverdebitering vid beräknande af arfvode för verkställda
landtmäteriförrättningar, äfvensom för förfalskning af sådana förrättnin¬
gar rörande handlingar. Genom utslag den 13 December 1858 förkla¬
rade Häradsrätten, att Ryberg till följd af bristande bevisning icke kunde
fällas till ansvar för förfalskningsbrottet utan, i hvad detsamma anginge,
ställdes under framtiden, hvaremot Häradsrätten för embetsförseelsen
dömde Ryberg tjensten förlustig. Göta hofrätt, der utslaget öfverklaga-
Den 13 Mars.
275
des. yttrade sig i den öfverklagade delen af saken pa följande sätt:
»Ehuru bindande omständigheter och liknelser förekommit, att klaganden
låtit skrifva de ä hans till Kong!. Generallandtmäterikontoret insända
räkningar ä arfvode för laga skiften i Granhult. och Elmhult tecknade
origtiga bevis,.att lika lydande exemplar blifvit till jordegarne öfver-
lemnade, eller åtminstone vid räkninga nies insändande egt kännedom
om bevisens origtiga beskaffenhet finner Kong!. Hofrätten likväl kla¬
ganden icke kunna i brist af fullständiga bevis i denna del af målet åt
saken fällas, på hvilket sätt Häradsrättens utslag härutinnan rättas; »men
i öfriga här fullföljda delar af målet finner Kongl. Hofrätten ej skäl att
i nämnda utslag göra ändring.»
Klagan fullföljdes sedermera hos Kongl. Maj:t, som icke fann skäl
att göra någon ändring i Hofrättens utslag, men dock al gunst och nåd
samt på grund af förebragta ömmande omständigheter förändrade af sätt—
ningsstraffet till tvä års suspension. Dessa omständigheter voro, såsom
förut är näinndt, icke kända, dä Propositionen aflåta, och, ehuru jag icke
är berättigad återkalla en Kongl. Maj:ts Proposition, har jag dock ansett
mig böra låta Kammaren erhålla kännedom om de omständigheter, som
på afgörandet lära väsendtligen inverka.
Friherre Funck: Efter de upplysningar som af Chefen för Civil¬
departementet blifvit meddelade, återstår naturligtvis intet annat än att
helt enkelt afstå Utskottets hemställande. Jag skulle derföre ej heller
hafva begärt ordet, derest icke ett annat amnärkningsvärdt förhållande
genom Herr Statsrådets upplysningar blifvit lagdt i dagen, som jag an¬
ser icke böra lemnas obemärkt. Det är nemligen icke utan förvåning-
man kan finna att Landtmäteristyrelsen kunnat förorda pensionsansöknin-
genaf en sådan person, som Styrelsen nödvändigt bort inse till följd af
föregående lefnadsförhällanden aldrig borde komma i åtanke dertill; och
det är på denna omständighet jag anser att någon uppmärksamhet bör
fästas.
Herr Montgomery-Cederhjelm: För de upplysningar Herr
Chefen för Civil-departementet meddelat kan Kammaren ej annat än
finna sig tacksam. Det utgör ett icke ringa ämne til! förvåning för mig
och. såsom jag tror. för alla. att Landtmäteristyrelsen kunnat med för¬
ordande insända Kommissionslandtmätaren Rybergs pensionsansökan till
Kongl. Maj:t, ty af de Kongl. Propositionen bifogade Statsräds-protokoll
inhemtas, att Styrelsen verkligen förordat bifall till ansökningen. Detta
häntyder på, att Styrelsen antingen har högst egendomliga äsigter rö¬
rande befogenheten att erhålla pension af Statens medel eller ock, hvit¬
het jag snarare tror. underlåter att taga fullständigt reda på sina under¬
lydande tjensteman handel och vandel.
Herr Lagerstråle: 1 anledning af de yttranden, som bär blifvit i
frågan afgifna. finner jag mig föranlåten att nämna, att, sedan förutnämnda
upplysningar rörande Kommissionslandtmätaren Ryberg pa enskild väg
mig tilihandakominit, jag till Landtmäteristyrelsen aflat en embetsprome-
rnoria med förfrågan, huru med saken sig rätteligen hölle. I svar pa
den allåtna promemorian tillkännagaf chelen för nämnda Styrelse, att, så
276
Den 13 Mars.
vidt de för Styrelsen tillgängliga handlingar utvisade, Ryberg aldrig
varit tilltalad för förfalskning, men väl blifvit fälld till ansvar för tjen¬
stefel. Jag kan icke förklara pa hvad sätt Styrelsen kunnat komma att
hållas i okunnighet om åtalet för förfalskningsbrottet. på annat sätt, än
att dä Häradsrättens utslag i denna del icke öfverklagades. sä. till följd
af det vid Hofrätten brukliga expeditionssättet, blef i Hofrättens utslag
ej om förmäld t annat än det, hvarom talan blifvit fullföljd, till följd hvaraf
ej heller förfalskningsbrottet blifvit omnäinndt i det utslag Kong!. Maj:t
meddelat. Det är först genom granskning afsjelfva besvärshandlingarne
det kunnat upptäckas, att Eyberg varit för förfalskningsbrott tilltalad
och blifvit ställd under framtiden.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition pa bi¬
fall till Utskottets förevarande hemställan, hvarvid svarades nej. och
sedermera proposition på utslag derå. som med ja besvarades.
20:de punkten.
Grefve M örn er. Carl Göran: Äfven Herr Marin är vidden älder.
att han till följd deråt kunde vara berättigad att erhålla pension frän
civilstatens pensionskassa; och dä det har berott af honom sjelf att be¬
reda sig rätt till åtnjutande deraf, anser jag ej att hans underlåtenhet i
detta hänseende om det nemligen berott pa någon underlåtenhet —
bör föranleda til] någon särskild uppmuntran, eller dertill att Ma¬
rin^ vid tidigare år än Statens öfrige tjensteman, skulle berättigas att
erhålla pension al allmänna medel. .lag tillstyrker derföre utslag på Ut¬
skottets hemställan i denna punkt.
Herr Lagers tråle: Af de handlingar, som funnos bifogade Marins
till Kong!. Maj:t ingifna ansökan om erhållande af pension, kunde icke
vinnas någon fullständig upplysning, af hvad anledning han icke vore
delegare i civilstatens pensionsinrättning. Beträffande hans helsotillstånd
har deremot blifvit vitsordadt: »att han sedan längre tid tillbaka lidit
och fortfarande ledc åt gikt. som i förening med tidtals påkommande
smärtsamma krampanfall, jemte annan olägenhet, vållat, att några af båda
händernas fingrars böjsenor förkortats, sä att dessa fingrar stodo böjda
in emot handlofven, hvarjemte muskulaturen i händerna, isynnerhet flen
venstra, förtvinats, sä att någon förhoppning om återställelse till helsa
ej förefunnes.» För vinnande åt inträde i civilstatens pensionsinrättning
för kommissionslandtmätare fordras inbetalning af flera ars afgifter. be¬
räknade efter den inträdandes tjenstetid, hvilka inbetalningar Marin san¬
nolikt icke varit i tillfälle att utgifva: hvadan man kan antaga, att här¬
igenom denna utväg att bekomma något understöd varit för honptn stängd,
helst Marin vitsordats vara utfattig. Det synes mig alltså mltiga skal
vara för handen att bevilja honom den begärda pensionen. e
Hen von Möller: Dä till iörmän för den nu föreslagna pensio-
nären och för att ådagalägga befogenheten af hans ansökning icke blif¬
va åberopade andra uppgifter än sådana, som meddelats af Landmäteri-
styrelsen. hvilken styrelse, enligt hvad under diskussionen om nyss före¬
Den 13 Mars.
277
dragna punkt ådagalades, visat sig icke ega synnerligen reda pa förhål¬
landet med de Styreisen underlydande tjensteman, sa. och på de skål af
en ^begående talare biifvit anförda., instämmer jag i hans yrkande om
afsiag ä hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt.
Herr von K och: Ehuru jag beklagar, att Landtmäteristyrelsen kun¬
nat gorå sig skyldig till ett sådant misstag som det. hvilket under öfver-
läggningen om förra punkten uppdagades, så anser jag det dock vara
allt lör hardt, om alla dess underlydande tjensteman derföre skulle få
pligta; och som i detta fall ingen anledning förekommer att misstänka,
att någon oriktighet insmugit sig, samt. de af Ilerr Statsrådet Lagerstråle
anförda skäl tillräckligt tala för bifall till förslaget, anhåller jag. att Ut¬
skottets framställning måtte vinna Kammarens godkännande.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr (trefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till Ut-
sh-ottets i förevarande punkt gjorda hemställan och dels afsiag derå;
framställde Herr Grefve» och Talmannen proposition pa bifall till samma
hemställan och. då dervid svarades mänga ja jemte några nej. förklara¬
de sig hafva funnit ja öfvervägande.
2lista punkten.
Bifölls.
22:dra punkten.
Grefve Mörn er, Carl Göran: Det har här biifvit föreslaget, att.
Professor Bagge efter 1869 års ingång skulle fä uppföras ä allmänna in-
dragningsstaten till åtnjutande för sin återstående lifstid af eu pension,
motsvarande Bagges nuvarande löneförmåner, eller 2,500 R:dr kontant
lön jemte fri bostad, den sednare i värde uppskattad till 350 R:dr, eller
ett sammanlagdt belopp af 2.850 R:dr. Jag tager mig härvid friheten
anmärka, att fri bostad ej är någon sådan förmån, som bär ett visst och
gifvet penningevärde, och jag vet ej heller, att andra tjensteman hafva
rätt att på indragningsstat åtnjuta ersättning för fri bostad. Emellertid
bär man denna gäng, ined afseende deruppå att professor Bagge under
tjenstetiden är i åtnjutande af nämnda förmän, velat öka hans pension
med 350 R:dr utöfver det belopp, som utgör hans kontanta lön. Jag
för min del vill icke motsätta mig, att Herr Bagge uppföres till erhål¬
lande af en pension motsvarande hans lön, men jag måste på det högsta
bestrida införandet af den nya principen att ä indragningsstat bevilja
ersättning för tillgodonjuta^) boställsförmän, till stöd för hvilket förfa¬
rande ej mer än ett exempel kan mig veterligen åberopas. Utgifterna
på denna. Hufvudtitel skulle nemligen till följd häraf komma att i hög¬
sta grad ökas, och mängen tjensteman skulle möjligen förledas att till
beskattning under de sista tjenstcären uppgifva värdet af sin bostad långt
högre än skäligt vore, dä han hade grundad förhoppning att derigenom
vid afskedstagandet bereda sig en ökad pension. Vidhållande min förut
uttalade åsigt, att en tjensteman bör ätnöjas med det belopp i pension,
278
Den 13 Mars.
som han förut åtnjutit i lön. hemställer jag att det föreslagna pensions¬
beloppet för Professor Bagge mätte nedsättas till 2,500 Rdr.
Herr Lagerstråle: Jag medgifver att den åsigt, som af den förre
talaren yttrades, i allmänhet är fullkomligt riktig, och att en tjensteman
vid afskedstagandet icke i vanliga fall bör tillerkännas ersättning för
annat än den kontanta lön han innehaft. Det är också endast på grund
af särskilda förhållanden, som förevarande pensionsbelopp blifvit utsträckt
äfven till godtgörelse för mistad bostad. Förhållandet är nemligen, att
Professor Bagge, som i många år varit anställd såsom lärare vid bergs¬
skolan i Pallium och som sannolikt skulle ega förmåga och benägenhet
att fortfara med lärarekallets utöfvande vid skolan, derest densamma
komme att qvarblifva i Fahlun, nu blifvit, utan sitt förvållande, förhin¬
drad derifrån. Det har nemligen blifvit beslutadt, att skolans verksam¬
het på nämnda plats med utgången af detta år skall upphöra samt un¬
dervisningen förflyttas till Stockholm och härvarande teknologiska in¬
stitut. Då det nu är sannolikt, att, om skolan qvarblifvit i Fahlun.
Professor Bagge ännu i flera år kommit att qvarstadna såsom lärare,
men han deremot icke kunnat vid uppnådd högre ålder vara benägen
att flytta till Stockholm, så har ock den komité, som blifvit nedsatt att
uppgöra förslag angående bergsundervisningens ordnande, ansett att Pro¬
fessor Bagge icke kan åläggas att åtfölja skolan vid dess flyttning, utan
i dess ställe hemställt om anvisande för honom af en lämplig pension.
Komiteradc yttra nemligen: »Hvad beträffar nuvarande andre lära¬
ren vid Fahlu bergsskola. Professoren och Riddaren J. S. Bagge, så
hafva komiterade dock ansett sig kunna anhålla, att han, som redan
1868 fyller 65 är, icke kommer att följa bergsskolan till Stockholm,
utan erhåller en med afseende på sin framskridna ålder samt långvariga
och trägna tjenstgöring lämplig pension». Professor Bagges ålder och
tjenstgöringstid jemte öfriga här förekommande omständigheter synas
tala för förslaget: och hemställer jag derföre, att pensionen mätte be¬
stämmas till det begärda beloppet.
Grefve M örn er. Carl Göran: Den omständigheten, att Professor
Bagge icke finner med sitt intresse förenligt att åtfölja bergsskolan till
Stockholm, ehuru han uppgifvits ännu vara fullt tjenstbar, utan att han
önskar att qvarstadna i Fahlun, utgör, efter mitt förmenande, ingen anled¬
ning att för honom höja pensionen utöfver det belopp, som efter de van¬
liga grunderna för tjenstemäns pensionering bör honom tillkomma. Me¬
ningen kan väl icke gerna vara. att fullt tjenstbar» personer skola vid
afskedstagande erhålla högre pensioner än de icke tjenstbar?
Den upplysningen, som meddelades af den siste talaren, har dess¬
utom ingifvit mig den tanken, att. dä Herr Bagge önskar fortfarande få
blifva boende i Fahlun, ehuru bergsskolan kommer att derifrån flyttas,
och afsedt är, att en mindre bergsskola skall i Fahlun inrättas, för hvars
räkning en del af den bortflyttande skolans lokaler möjligen kunna kom¬
ma att tagas i anspråk, Herr Bagge tilläfventyrs kan komma att qvar¬
stadna såsom lärare vid den nya skolan och således komma i åtnjutande
af lön och bostad, på samma gäng han uppbär sitt nu ifrågasatta pen¬
sionsbelopp. Som jag icke anser det vara skäl att gä dylika funderingar
Den 13 Mars
279
till mötes, kan jag ingalunda för min del tillstyrka beviljande af pen¬
sion till så högt belopp, som af Regeringen blifvit äskadt.
Vill man nödvändigt, att Herr Bagge icke skall gå i mistning af
den fördel utaf fri bostad, han åtnjutit under sin tjenstetid, sä kan man
ju, under förutsättning att för den ifrågasatta mindre bergsskolan i Fah-
lun icke erfordras alla Kronans dervarande, för den nu befintliga skolan
anvisade lokaler, tillåta Herr Bagge att slä upp sina bopålar i någon
af de lediga väningarne, dä han tillika bör kunna åtaga sig tillsynen
öfver Kronans obegagnade hus, och arfvodet för en särskild vaktmä¬
stare, som eljest för detta ändamål torde behöfvas, kunde för Statsver¬
ket inbesparas.
Friherre Ters in eden: Herr Chefen för Civil-departementet har
redan antydt de skäl. som föranledt Regeringen att föreslå Professor
Bagge till erhållande af en pension, öfverstigande det kontanta lönebe¬
lopp, hvaraf har under tjenstetiden varit i åtnjutande. Professor Bagges
förtjenster i afseende ä bergshandteringen och undervisningen vid bergs¬
skolan äro af hvar och en erkända, som haft tillfälle att taga någon
kännedom om den verksamhet Professor Bagge utöfvat. Som jag en
längre tid varit fullmägtig i jernkontor och såsom sådan jemväl del¬
tagare i styrelsen öfver Fahiu bergsskola, sä har jag särskildt blifvit
satt i tillfälle att erhålla kännedom om ej allenast det utmärkta sätt,
hvarpå Professor Bagge utöfvat sitt lärarekall, utan äfven det förtjenst¬
full sätt. hvarpå han såsom styresman handhaft skolans angelägenheter.
Hade Professor Bagge, som ännu i liera är bort kunna biträda vid un¬
dervisningen. medföljt skolan til! Stockholm, sä hade han der såsom lä¬
rare kommit i åtnjutande af eu vida större lön, 4.500 R:dr. Det synes
mig derföre vara sä mycket mera lämpligt att bevilja honom den pen¬
sion, Kong!. Maj:t för honom begärt och Stats-Utskottet redan tillstyrkt,
hvadan jag hemställer, att den föredragna punkten mätte bifallas.
Herr Lagerstråle: Det förslag, som Grefve Morner framställt
om beredande af tillfälle för Professor Bagge att efter afskedstagandet
få bibehålla samma bostad, som han nu disponerar, tror jag icke skulle
leda till någon egentlig besparing för Statsverket. Meningen är natur¬
ligtvis, att de delar af nuvarande bergsskolans tomter, äfvensom bygg¬
nader. som icke till följd af Riksdagens beslut kunde komma att för den
nya skolan användas, skulle försäljas; och det torde för hvar och en
vara temligen klart, att. om någon af de öfverllödiga byggnaderna skulle
bibehållas såsom en Kronans tillhörighet endast för att bereda Profes¬
sor Bagge bostad, underhäll och reparationer af denna byggnad skulle
leda till utgifter för Statsverket, säkerligen öfverstigande de nu ifråga¬
satte 350 Riksdalerna,
llerr Stor c ken felt: De af Grefve M örner anförda skäl för ned¬
sättning i beloppet af den åt Professor Bagge begärda pensionen synas
mig vara fullt rigtiga och ovederlagda; och under åberopande af de¬
samma instämmer jag derföre i yrkandet, att pensionsbeloppet måtte
nedsättas till 2,500 Rall-,
Den 13 Mars.
280
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande hemställan oförändrad och dels af Grefve
Mörner bifall till samma hemställan, med den förändring att det till¬
styrkta pensionsbeloppet nedsattes till 2,500 R:dr; framställde Herr Gref- ^
ven och Talmannen först proposition på bifall till Utskottets hemställan
oförändrad, hvarvid svarades många ja och nej i blandning, samt se¬
dermera proposition på bifall till samma hemställan med den af Grefve
Mörner föreslagna ändring, dä svaren likaledes utföllo med mänga sä
väl ja som nej; hvarefter och sedan proposition på bifall till Utskottets
merberörda hemställan oförändrad blifvit förnyad samt med blandade ja
och nej besvarad, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva
funnit ja öfvervägande.
Grefve Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 22:dra punkten af
Utlåtandet N:o 33, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles ifrågavarande hemställan, med den förändring
att det för Professoren J. S. Bagge föreslagna pensionsbeloppet nedsattes
till 2,500 K:dr.
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröst¬
ningen; och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 40:
Nej -30.
23:dje och 24:de punkterna.
Biföllos.
25:te punkten.
Herr Faxe: Jag erkänner visserligen rigtigheten af den grundsats.
Utskottet i motiveringen till sin nu ifrågavarande hemställan uttalat,
nemligen att pensionering af embets- och tjensternäns efterlemnade en¬
kor eller familjer endast i särskilda undantagsfall bör ifrågakomma.
Men jag vågar tro, att vi just nu hafva funnit ett sådant undantagsfall.
Utskottet erkänner sjelft de förtjenster om det allmänna, som aflidne
sekreteraren i Statistiska centralbyrån Fåhrseus under sin tidigt afbrutna
lefnadsbana redan hunnit inlägga; och jag tror också att för litet hvar
är kändt, att han från sin första ungdom varit en utmärkt person, hvil¬
ken sträfvat att efter bästa förmåga utföra de maktpåliggande värf, som
blifvit honom uppdragna. Ledamöter tror jag finnas här närvarande
frän det vid förra riksdagen tillsatta särskilda Utskott, deri Fähraeus var
Den 13 Mars.
281
sekreterare, hvilka kunna intyga, huru ansträngande det arbete varit,
som med denna sekreterarebefattning var förknippadt, samt med hvil¬
ken rastlös ihärdighet han sökte utföra detta arbete; och jag tror att
dessa sträfvanden bidrogo att undergräfva hans förut försvagade helsa.
Måhända är det icke rätt att anställa några jemförelse!" jag skulle
annars vilja göra det och kan icke underlåta att anmärka, att, då Ut¬
skottet, på sätt föregående punkt utvisar, funnit lämpligt att föreslå en
pension af 600 R:dr för aflidne förre Landshöfdingen Montgoinerys enka
och i 31 punkten ett lika belopp för Professoren Qvarnströms enka,
Utskottet icke funnit skäl uti att tillstyrka det af Kongl. Maj:t här be¬
gärda mindre pensionsbeloppet. Jag vill, som sagdt är, icke anställa
en jemförelse mellan den civile tjänstemännen och hjelten eller den frej¬
dade artisten, men jemför jag deremot deras efterlemnade enkors ställ¬
ning, hvilken, jemte den verksamhet männen uti lifstiden utöfvat, torde
böra tagas i betraktande, så v it ar sig, hvad Fru Montgomery beträffar,
att hennes döttrar ej gerna kunna vara minderåriga, och att Professor
Qvarnström icke efteriemnat några barn med sin qvarlefvande enka,
hvaremot Fru Fållraeus har att draga försorg om tre minderåriga barns
uppfostran. Den summa, hvartill behållningen i boet efter aflidne Fåh-
neus uppgått, utgör, enligt hvad Utskottet tillkännagifvit, 12,287 R:dr
61 öre, af hvilket belopp likväl eu del till följd af särskilda bestäm¬
melser icke kommer att af enkan disponeras. Fåhrseus har dessutom
till följd af den anställning, han haft vid Statistiska centralbyrån, der
han måst egna sig åt ett arbete, som tagit hela hans tid och alla hans
krafter i anspråk men i inkomst icke lemnat honom mera än hvad som
åtgått till familjens underhäll, varit förhindrad att inträda såsom del-
egare i civilstatens pensionsinrättning, hvarifrån hans enka således icke
har att påräkna något understöd. All anledning synes sålunda, vara för
handen att bifalla det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet af
400 R:dr; och anhåller jag derföre, att Kammaren, med afslag ä Ut¬
skottets hemställan i denna punkt, måtte bifalla den Kongl. Propo¬
sitionen.
Herr Arrhenius: Jag instämmer till alla delar med den siste
värde talaren och ber endast få tillägga, att, om ömmande omständig¬
het någonsin förekoinme, så är det i detta fall. Jag anser mig knap¬
past behöfva hos Kammaren upplifva minnet af denne kunskapsrike,
Härd frie, för tidigt bortgångne man, för hvars enka och barn nu är frå¬
ga att bereda uppehälle. Vi känna alla de stora förtjenster han in¬
lagt såsom embetsman och författare, under den korta lefnadsbana ho¬
nom blef beskärd. Det har blifvit antydt af den föregående talaren och
jag har ingen anledning att icke sätta tro till denna uppgift, att Fåll-
raei sköra lifstråd blef afsiiten till följd af öfveransträngningar vid fö¬
regående riksdagen, dä han fick sig uppdraget att såsom sekreterare
fungera i det Utskott, förut blifvit omnämndt, och der han fullgjorde
sina åligganden på ett sätt, som lemnade intet öfrigt att önska. Då
han nu på detta sätt blifvit för tidigt bortryckt och lemnat efter sig en
oförsörjd enka och tre minderåriga barn, tror jag icke, alt Riksdagen,
att denna Kammare skulle vilja undandraga sig att visa den bort¬
282
Den 13 Mars.
gångne sitt erkännande af hans förtjenster genom att bifalla Kongl.
Maj:ts Proposition.
Jag ber dessutom att, då det för Utskottet varit ett skäl att af¬
styrka bifall till Propositionen, att bouppteckningen efter den aflidne ut¬
visat en behållning af 12,287 Hall- Öl öre, fä upplysa det denna be¬
hållning hufvudsakligast består uti hans värderika bibliothek och efter-
lemnade mobilier, som vid en realisering ej torde inbringa så stort be¬
lopp, men att de kontanta tillgångarne deremot äro ganska obetydliga.
Då härtill kommer, att hans efterlefvande maka är mycket sjuklig och
till följd af svaghet i ögonen blifvit af läkare förbjuden att sysselsätta
sig med sådant arbete, som anstränger synen, så må väl medgifvas, att
här förefinnas i högsta grad ömmande omständigheter; och, dä det är
eu erkänd sak, att den bortgångne var en redbar och duglig man, som
af alla krafter arbetade i sitt kall, sä länge Försynen gaf honom förmå¬
ga dertill, och måhända just genom detta ihärdiga arbete nedlades i en
för tidig graf, synes mig Kongl. Maj:ts ifrågavarande hemställan vara
synnerligen förtjent af Kammarens behjertande.
Herr Ekenman: Lika med den förste talaren, som i denna fråga
hade ordet, gillar jag fullkomligt Utskottets åsigt, att pensionering af
embets- och tjenstemäns efterlemnade enkor eller familjer endast i sär¬
skilda undantagsfall bör ifrågakomma, men jag delar äfven hans åsigt
derutinnan att just här ett sådant undantagsfall eger rum.
Jag hade äran att vara ledamot af det Särskilda Utskott vid förra
riksdagen, deri Herr Fährseus tjenstgjorde såsom sekreterare, och om
än resultaterna af Utskottets verksamhet för tillfället blefvo ringa, var
dock det arbete dess sekreterare utförde produkten af flera års stu¬
dier, utgörande en rik källa, hvarest för framtiden statistiska upplysnin¬
gar äro att finna för såväl folkombuden och dem, som i statsförvalt¬
ningen hafva del, som äfven för hvar och en annan, den der önskar för¬
värfva sig kännedom om sitt lands tillgångar och behof. Det är i hög¬
sta måtto att beklaga, att en sä verksam lefnad blef så tidigt afbruten.
Huruvida detta skedde till följd af ansträngningar vid sistlidne riks¬
dag lem nar jag derhän, men att dessa ansträngningar varit stora, derom
kan jag bära vittne.
Nästföregående talare hafva yttrat sig om den behållning boupp¬
teckningen utvisat. Denna behållning består dock hufvudsakligen af
mobilierna och en värderik boksamling, hvaraf vid försäljning jemfö¬
relsevis ringa tillgäng är att påräkna till enkans och de oförsörjda bar¬
nens underhäll. Jag vägar derföre vördsamt hemställa, att Kammaren
ville lemna sitt bifall till Kongl. Maj:ts i den nådiga Propositionen fram¬
ställda begäran.
Herr von K och: Efter hvad nu blifvit yttradt af föregående ta¬
laren återstår för mig föga att tillägga. De uppgifter som blifvit med¬
delade äro, efter hvad jag haft tillfälle att inhemta, fullt rigtiga, och
jag instämmer derföre gerna i de föregående värde talarnes äsigter.
Jag vill endast nämna, att jag stått i personlig beröring med Fåh-
raeus. Han har varit anställd såsom lärare vid en af hufvudstadens
skolor, som åtskilliga af mina barn besökt såsom lärjungar, och jag
Den 13 Mars.
283
har derigenom varit i tillfälle att so, på hvilket i alla afseenden utmärkt
sätt han °ått till väga såsom lärare och hvilket älskligt föredöme han
visat, sina discipel'. Af den verksamhet han såsom tjensteman i Stati¬
stiska byrån och såsom författare i öfrigt utöfvat hafva vi, litet hvar,
varit i tillfälle att njuta frukterna, och den ordning och den flit han i
dessa arbeten ädagahide äro af alla vitsordade och erkända. Da nu
hans efterlefvande maka och barn befinna sig i knappa omständighe¬
ter, synas mig tillräckligt talande skäl förefinnas för bifall till Kongl.
Majrts Proposition, hvarom jag derföre far hos Kammaren vördsammast
hemställa.
Herr Statsrådet Bred berg: Den åsigt Stats-Utskottet uttalat,
att pensionering af embets- och tjenstemäns efterlemnade enkor el er
familjer endast i särskilda undantagsfall bör ifrågakomma, och som de¬
lats af föregående talare, ärisjelfva verket samma princip, som Kongl.
Mai:t följt vid framställandet af sin Proposition i förevarande fall, eme¬
dan Kongl. Maj:t. ansett, att den man, hvars efterlemnade enka och barn
här blifvit ifrågasatta att erhålla ett ringa understöd af allmänna me¬
del, inlagt så mycken förtjenst genom sin verksamhet i ett anspråks¬
lösare kall, att han ansetts derigenom hafva beredt sina efterlefvande
en större fordran på Representationens hågkomst än mången äfven
skicklig och välförtjent embetsman, som innehaft en högre ställning.
Ett undantagsföihällande eger här verkligen rum; och föregående ta¬
lare hafva lagt i dagen de bevekande omständigheter, som tala för bi¬
fall till Kongl. Majrts framställning. Herr Fåhrseus var, vi måste er¬
känna det, mera än en vanlig embetsman; han hade den lyckan att
icke blott, lika med mängen annan, kunna genom sin verksamhet gag¬
na inom den krets, han genom sin befattning tillhörde, utan äfven att
ur de material ier. som utgjorde föremål för hans officiel» arbete, kunna
framdraga frukter, sou) kommit den stora allmänheten och läderneslan-
det i dess helhet till godo. Säkerligen hafva många af oss med mycken
nytta och tillfredsställelse begagnat sig af resultaten af hans forskningar,
af de rikhaltiga uppgifter, de väl och klart ordnade siffror, han i sm
administrativa och statistiska handbok meddelat, och hans arbete såsom
sekreterare uti ett Utskott vid förra riksdagen har af föregående talare
blifvit på det bästa vitsorda^. Att han i mer än ett afseende således
gagnat fäderneslandet, tror jag vara obestridligt; och jag kan icke finna
annat, än att Utskottet allt för strängt uppfattat det i dess eget utlåtande
uppsmida begreppet af »särskilda undantagsfall», då förevarande fall
ansetts icke vara derunder hänförligt. Jag hemställer derföre, att Kongl.
Maj:ts förslag måtte af Kammaren bifallas.
Grefve Mörner, Carl Göran: Om jag ej misstager mig, var
Sekreteraren Fåhrseus till en början anställd såsom extra ordinarie tjen¬
steman inom Ecklesiastik-departementet. Ingen lärer väl vilja bestrida, att,
om han fullföljt sin bana inom detta departement, han med sin erkän¬
da förmåga skulle före sin död hafva derstädes avancerat till kanslist;
och i sådant fall hade hans enka varit berättigad till erhållande af
pension frän civilstatens pensionsinrättning. Han befanns emellertid
vara en man, utrustad med större förmåga än mängden, och förflyt¬
284
Den 13 Mars.
tades derföre till en vigtigare plats, der han blef satt i tillfälle att mera
ga^na det allmänna, men som för honom och hans familj medfördeden
olägenhet, att lian utestängdes från det sanetuariurn, som heter <:ivil-
statens pensionsinrättning. Till följd häraf blef det honom omöjligt att
bereda sin cfterlemnade enka ocli sina barn en fördel, hvilken eljest
skulle hafva tillfallit (lem, men är det val under sådana förhållanden,
da just den omständigheten, att Staten tagit lians krafter i anspråk för
vigtigare värf, vållat, att han icke kunnat betrygga de sinas framtid,
Staten värdigt att undandraga sig att räcka hans efterlefvande en hjelp¬
sam hand? Jag tror det icke.
härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på bi-
.all till Utskottets hemställan, hvarvid svarades nej, och sedermera pro-
position pa utslag derå samt bifall till Kong!. Maj:ts ifrågavarande fram¬
ställning, hvilken proposition med ja besvarades.
26:te punkten.
Herr Reutersvärd: Jag har med nöje afhört diskussionen rö¬
rande den sist afgjorda punkten, derunder samtlige talare instämt i den
asigten, att der bevekande omständigheter förekomma, Representation
1'cri gör tråda emellan och räcka en afliden tjensteman* i knappa om¬
ständigheter försatta enka en hjelpsam hand Man var ense om, att
bevekande omständigheter i förstnämnda fall förekomma; och jag hy¬
ser da intet tvifvel om, att Kammaren, hvad den nu föreslagna pensio-
naien beträffar, skall märka bevekande omständigheter i fullt ut lika
hög grad. Friherre von Duben, som med nit och skicklighet fullgjort
sina åligganden i Statens tjenst och genom omtanke och sparsamhet för¬
sörjt sig och sin familj, biel bortryckt i sina bästa år och har efterlemna!,
enligt bouppteckningen, en behållning i boer af endast 3,873 K:dr 90
Hans efterlemnade maka har att uppfostra tvä minderåriga barn,
det äldsta 6 det yngsta 3 är. Om derföre några ömmande omständig¬
heter kunna förefinnas, så är det i sanning här. Friherre Duben var,
genom den anställning lian hade, förhindrad att inträda i civilstatens
pensionsinrättning, och var således urståndsatt att genom egna bemö¬
danden pa detta sätt betrygga hustrus och barns framtid. lian afled
den 19 Mars nästlidet år, och af den tillgång lian efterlemnat går en
sjettedel till hans dotter i ett förra gifte, hvilken är bosatt i Frankrike,
och hvad som återstår för enkår! blir således ungefär 3,000 R.dr. Jag
vill dessutom tillägga, att Friherre Duben bebodde eu våning ä Söder¬
malm, hvilken till följd af boets ekonomiska ställning hustrun icke an¬
sett sig kunna bibehålla efter mannens frånfälle; att hon sökt fä den¬
samma uthyrd för att derigenom bereda någon lindring i utgifterna,
inen att detta icke lyckats; och att hon nödgats sä småningom afyttra
alla boets tillhörigheter, för att kunna till denna dag uppehålla sig och
de sina. Under sådana förhållanden och dä den aflidnes verksamhet
bl hvit val vitsordad af motionären, hvilken tillika varit hans förman,
och som jag förmodar icke skall underlåta att inlägga ett ord till sa¬
kens fromma, vägar jag hemställa, att Kammaren mätte bifalla motio¬
närens förslag.
Den 13 Mara.
285
Herr T r o i Hus: Stats-Utskottet har för afstyrkande af den ifråga¬
varande motionen åberopat samma skal som vid den föregående punk¬
ten. eller att pensionering af tjenstemäns enkor endast i särskilda undan¬
tagsfall bör ifrågakomma.
Såsom regel vill jag ieke underkänna giltigheten af dessa skål. men
anhåller dock att fä underställa Kammarens pröfning, om ej här ett så¬
dant undantagsfall är ifråga som förtjena!’ att behjertas.
Jernvägarne äro i värt land ganska unga. Först ifrån är 1863 har
den dervid anställda personal kunnat påräkna mera stadigvarande befatt¬
ningar; men någon definitiv organisation af förvaltningen har ännu icke
blifvit fastställd utan är för närvarande beroende på Statsmagternas be¬
slut: och innan sådant skett, har det ej heller varit möjligt att åstad¬
komma någon föi’ personalen gemensam anstalt med eller utan biträde
af Staten till pensionering af tjensteman eller till understöd för deras
efterlemnade enkor och barn.
Utan en sådan gemensam anstalt måste det vara att befara, det
flertalet afgående tjensteman vid jernvägarne skola lemna, sina efterlef¬
vande till rot för nöd och fattigdom; tv aflöningen är och kan ej blifva
sådan, att hvar och en för sig kan derutaf afsätta en tillräcklig sparpen¬
ning för egen ålderdom och efterlefvande* försörjning; och andra löj¬
liga tillfällen till förvärf, som kunna stå Statens öfrige tjenare öppna,
är jernvägspersonalen förhindrad att begagna, emedan den aktiva jern-
vägstjensten är sä beskaffad, att hvarje annan sysselsättning, än som
dermed eger omedelbart sammanhang och tillhör hvars och ens befatt¬
ning, niåste vara densamma förbjuden.
Hvarje jernvägstjensteman. som ej besitter enskild förmögenhet är
derföre inskränkt till den lön. som är förenad med hans befattning; och
ganska sällan torde inträffa, att någon person, som har andra utvägar
till bergning eller enskild förmögenhet, företrädesvis väljer en bana,
der hvarje befattning åtföljes af det strängaste ansvar, mångfaldiga obe¬
hag, och der hans verksamhet mera än på nästan hvarje annan väg är
bunden inom de trängas te gränser.
Dertill kommer att en stor de! af tjenstgöringen vid jernvägarne
är synnerligen ansträngande och verkar förstörande på personalens
helsa, hvarföre de tjensteman som innehafva sådana befattningar, icke
utan störa svårigheter och höga premier kunna vinna inträde i andra
allmänna anstalter för pensionering; lifräntor eller lifassuranser.
Derföre har man äfven vid alla mig bekantajernvägari främmande
länder, vare sig statsbanor eller privata anläggningar, utan undantag,
medelst gemensamma bidrag af banornas egare och den vid hvarje jern¬
väg anställda personalen, bildat betydliga fonder för pensionering ej al¬
lenast af tjensteqianna- och betjeningspersonalen utan äfven af deras
enkor och barn.
jag vill endast anföra ett exempel. Enligt den officiel statistiken
för år 1864 öfver samtliga de tyska jernvägarne, bestående af 14 stats¬
banor och 51 privata jernvägar om tillsammans ungefär 1.800 svenska
mils längd, egde dessa banor pensionsfonder till ett sammanräknadt be¬
lopp af mera än 20 millioner Riksdaler, och bidragen dertill för året
uppgingo till 2.500 000 R:dr. hvaraf tjenstepersonalen hade inbetalt vid
pass 1,500,000 och banornas egare 1.000,000. Delegarnes antal uppgick
286
Den 13 Mars-
till 53.000 personer och understödstagarne voro 1.201 tjensteman och
2.757 enkor, hvarförutan uppfostringshjelp leinnades ät 1,454 barn och
tillfällig hjelp ät 4.221 personer.
Jag har blott velat anföra detta såsom ett bevis pa hvad nödvän¬
digheten och omtanken framkallat annorstädes. Man har förfarit pa all¬
deles samma sätt i Danmark, i Belgien, i Frankrike och andra länder.
Man har öfverallt insett nödvändigheten af en förening emellan jern-
vägarnes egare och deras tjenare för ifrågavarande ändamål, såsom ett
vilkor för uppfyllandet af de oeftergiflig^ anspråken på hvarje jernvägs-
tjensteman att uteslutande egna sig åt sitt ansvarsfulla kall äfven med
uppoffring af lif, helsa och krafter, dä tjensten sådant fordrar.
Både grunderna för en pensionsanstalt kunnat bestämmas, innan för¬
valtningen af Statens jernvägar blifvit definitivt ordnad, sfi skulle för¬
slag derom utan tvifvel redan hafva blifvit framlagdt och utvägar så¬
lunda varit beredda att tilldela afgängne tjenstemäns enkor något under¬
stöd af för sådant ändamål samlade medel: men dä detta icke kunnat
ske. återstår endast att. på sätt jag ansett det vara min pligt att göra.
hos Riksdagen begära behjertande för eu alltför tidigt bortgången dug¬
lig tjenares i fattigdom stadda enka och barn.
r Särskildt får jag fästa uppmärksamheten på det förhållande, att till¬
gäng på dertill bildade och erfarne personer synnerligen för maskinvä¬
sendet vid jernvägarne helt och hållet saknades inom landet, dä Statens
jernvägar började trafikeras, att det derföre var nödvändigt att på Sta¬
tens bekostnad låta flere unga personer under en längre tid utbilda
sig till maskiningenjörer vid utländska jernvägars verkstäder, men att
Friherre Dfiben. som under en längre' tid haft anställning vid främ¬
mande jernvägars maskinafdélningar och derunder förvärfva t insigter
och erfarenhet i alla delar af denna vigtiga gren af jernvägsförvaltnin-
gen. sålunda utan någon föregående uppoffring ä Statens sida kunde
anförtros att förestå en af stambanornas reparationsverkstäder och chefs¬
befattningen för mas k i n afd el ni n ge n vid första trafikdistriktet.
Baron von Diiben användes först såsom kontrollant vid beställnin¬
gar af jernvägsmateriel i utlandet och sedermera frän och med December
1860 såsom maskiningeniör, dä han erhöll ett ärligt arfvode af 3,600
R:dr. som är 1863 höjdes till 4.200 och 1867 till 4.800 Rair, hvilken
högre aflöning han dock endast åtnjöt, under 3 månader eller til! den
19° Mars samma år. då en under de sednare åren allt mera utvecklad
sjukdom i förtid afbröt hans lefnad vid 54 års ålder.
Den korta tid. som den a.flidne innehade ett för hans och familjens
tarfliga bergning tillräckligt arfvode, kunde ej tillåta honom att aflägga
Hägra betydande besparingar. Att han likväl lemnade ett skuldfritt bo
af *3,800 Rtdrs värde bör anses såsom ett bevis på omtänksam hushåll¬
ning. Han försökte ock under de sednare åren att medelst eu lifassu¬
rans i någon mån betrygga sina efterlefvandes ställning, men måste afstå
derifrån, när premierna för en sådan i anseende till hans redan fram¬
skridna ålder, brutna helsa och beskaffenheten af hans tjenstebefattning,
skulle hafva blifvit högre än hans årsinkomster medgäfvo att betala.
Eu man i Friherre Diiben,s ställning har ej haft samma tillfälle som
mången annan att göra sig bemärkt genom arbeten, som ådraga sig en
allmännare uppmärksamhet; men hans skicklighet, nit och flärdlösa ar-
Den 13 Mars.
287
bete i den anförtrodda befattningen förtjena derföre ej mindre erkän¬
nande. Ingen kan utan eu under längre tid förvärfvad erfarenhet an¬
förtros att på eget ansvar handhafva skötseln och underhållet af jern-
vägsmaterielen, på hvars goda beskaffenhet och omsorgsfulla värd rö¬
relsens säkerhet till största delen beror. Att Baron Diiben med synner¬
lig flit och omtanke häråt egnade hela sin verksamhet: att han införde
till väsendtliga besparingar ledande förbättringar deruti: äfvensom att
han med utmärkt ordning ledde arbetena vid den reparationsverkstad
som han förestod, kan jag med fulla skäl sanningsenligt vitsorda.
Om Friherre Dubens helsa ej blifvit, mycket till följd af hans tjenste¬
befattning, i förtid bruten, så att han kunnat med densamma fortfara
ytterligare Hägra fä är. till dess att förvaltningen af Statens jernvägar
hunnit definitivt ordnas och i sammanhang dermed en pensionsinrättning
för jern vägspersonalen bildas, sä hade en fråga som den förevarande ej
behöft väckas. Månne icke här ett undan tagsförhållande är för handen,
som förtjenar afseende. År det ej skäl att Staten, som fått tillgodoräkna
sig en i andra dylika fall ganska dyrköpt erfarenhet, med eu sä ringa
utgift som 400 R:dr om året visar sin välvilja mot en nitisk och skick¬
lig tjenares enka och tvänne oförsörjda barn. det ena 6, det andra 4 år.
hvilka icke hafva annat medel tilj uppehälle än hvad eu ensam qvinna
med sitt arbete kan förtjena? År det ej skäl att med någon välvilja,
helst i denna form, söka uppmuntra nitet hos den personal, helst vid
den förvaltningsgren som här är i fråga, hvilken har sig värden anför¬
trodd om det dyrbara nya verk, som Staten med så stora ansträngnin¬
gar bekostat? Glömmen ej mine Herrar, att man af denna personal
fordrar uppoffring af lif och helsa, då tjensten gör sådant nödvändigt;
och varen öfvertygade att ingen deribland skall derutinnan tveka, om
man åt honom bevarar hoppet att hans efterlefvande i yttersta nödfall
ej skola sakna det nödvändigaste!
Jag anhåller derföre vördsamt om proposition på bifall till den af
mig väckta motionen.
Herr Montgomery-Cederhjelm: .lag är rätt ledsen öfver, att
jag i denna fråga icke ican instämma med min ärade granne. Jag an¬
ser nemligen, att Stats-Utskottet haft skäl afstyrka bifall till denna mo¬
tion. och fruktar att. om vi fästa alltför mycket afseende vid ömmande
omständigheter, hvilka naturligtvis i hvarje förekommande fall kunna
åberopas och synnerligast, då det är fråga om att erhålla pension, nå¬
gon bestämd grundsats vid utdelandet af ifrågavarande understöd aldrig
kunde vidhållas.
Hvad beträffar den föregående talarens yttrande, att man i all¬
mänhet borde söka bereda pension åt afskedade jernvägstjenstemän. de¬
ras enkor och barn, sä instämmer jag fullkomligt med honom deri. men
jag anser detta böra blifva beroende på en särskild regeringsåtgärd och
icke, aldra minst nu, föremål för öfverläggning inom Representationen.
Att ett sådant pensionsväsende. som talaren ifrågasatt, ännu icke blifvit ord-
nadt. kan jag aldra minst anse lämpligt att åberopa såsom skäl för be¬
viljande af pension åt Friherre von Dubens enka. Jag finner icke
lämpligt att tillerkänna pension åt enkan efter en man, som endast i 8
år varit anställd i Statens tjenst. Att för öfrig! vilja jemföra denna
288
Den 13 Mars
fråga med den nyss afgjorda, synes mig olämpligt, då man tager i be¬
traktande. att framställningen af beviljande af pension åt Herr Fähraei
enka blifvit gjord af Kong!. Maj:t. dä deremot det förslag, som nu är
under öfverläggning, blifvit väckt af en enskild motionär och dertill af
en person, söm genom sin ställning till frågan är den mest lämplige att
i saken göra eu framställning hos Kongl. Maj:t, hvars förord naturligt¬
vis vore att påräkna, om begäran vore berättigad: och genom erhållan¬
de af förord rätta medlet vore funnet att sedermera utverka Riksdagens
bifall. Jag yrkar att Utskottets hemställan måtte godkännas.
Friherre Ceder ström: Sedan jag af en ledamot af Stat-Utskot¬
tet nu blifvit upplyst om, att den princip Utskottet uttalat beträffande
skälen för beviljande af ifrågavarande understöd icke ansetts vid alla
tillfällen böra följas, att de bevekande omständigheterna ej alltid böra
tagas i öfvervägande, och att det således är slumpen som här råder, så
kan jag icke annat än beklaga, att ej en lycklig slump denna gång för-
anledt Utskottet att tillstyrka, hvad den värde motionären föreslagit.
Ty att ömmande omständigheter här vid lag förekomma, det har ingen
kunnat bestrida och ej heller någon bestridt. Jag skulle derföre gerna
hafva sett, om motionen blifvit med förord af Utskottet öfverlemnad till
Kammaren, hvars bifall, oaktadt sä ej är händelsen, jag dock vägar på¬
yrka.
Herr Leijonancker: .Tåg skulle önska, att Grefve Mörner rö¬
rande förevarande fråga ville upprepa de vackra ord, han nyss fällde
till förmån för Ilerr Fährsei enka och barn, ty jag tror att dessa ord
skulle äfven i detta fall finna sin tillämpning. En likhet emellan Herr
Fäbroms och Friherre kilben likasom emellan deras enkor förefinnes^ i
mera än ett afseende. Äfven Friherre Duben bortrycktes för tidigt från
den bana han beträdt och på hvilken han kunnat skaffa sig både in¬
komster och anseende. Han var ej heller satt i tillfälle att af sin lön
spara något för familjens framtid eller att bereda sin enka underhåll
från någon annan pensionsinrättning. Hans enka befinner sig nu med
sina barn i knappa omständigheter; och stora skäl synas mig derföre
vara för handen att bevilja henne den föreslagna pensionen, hvilket mitt
hopp är att Kammaren ock måtte gorå.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (Trefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Utskottets förevarande hemställan och dels afslag derå samt bifall till
den i ämnet väckta motionen; framställde Herr Grefven och Talmannen
först proposition på bifall till Utskottets hemställan, hvarvid svarades
många nej jemte åtskilliga ja, och .sedermera proposition på afslag derå
samt bifall till den ifrågavarande motionen, dä svaren utföllo med mån¬
ga ja jemte åtskilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervä¬
gande.
27:de
Den 13 Mars.
289
27:de punkten.
sig inträde i
sig rättigheten dertill. Se-
Friherre Raab, Adam: Jag har icke deltagit i diskussionen öfver
de föregående punkterna, utan ätnöjt mig med att uppmärksamt afhöra
desamma äfvensom de af Kammaren fattade besluten. Nu har dock, om
jag sä må säga. ett enskild! motiv drifvit mig att begära ordet. Under
loppet af sju riksdagar har jag varit kamrat med allidne Kammarrätts¬
rådet Printzensköld sä väl i de Utskott, der vi gemensamt arbetat, som
ock i allmänhet på riddarhuset. och jag vet mig aldrig vid något till¬
fälle, aldrig i någon fråga, hafva varit åt lika tanke med honom. Tvärt¬
om bär jag sökt att. i män af min förmåga, bekämpa hans flinthärda, byrå¬
kratiska, konservativa äsigter. Det bör således ej kunna antagas, att det är
till följd af något särskild! vänskapsband jag nu vill inlägga ett ord till
förmän för den allidnes enka. Under denna strid, som jag med mannen
utkämpat har jag dock blifvit öfvertygad om. att lian varit en arbet¬
sam. rättänkande och ärligt menande man, och 'jag vet dessutom, att
han i Statens tjenst arbetat i åtta och fyratio är. Helt nyss beviljade
Kammaren pension åt enkan efter eu man. som tjena! Staten i endast
8 år. Kammarrättsrådet Printzensköld* tjenstetid belöper sig. som jag
nyss nämnde till 48 är. Han var redan 1826, dä civilstatens pensions-
inrättning stiftades, anställd i Statens tjenst, men hade dä sä ringa lön.
att han ej var i tillfälle att afsätta något för att bereda
denna inrättning, hvarföre han ock afsade
dan var det honom icke möjligt att. äfven om han så önskat, återvinna
den rätt han förlorat förr' än är 1863, dä sådan rätt äterförvärfvades
genom ett beslut, som framkallades af en af Grefve Mörner väckt mo¬
tion. Printzensköld dog emellertid kort derefter.
Att mannen var arbetsam, har redan blifvit antyda men han var
äfven sparsam, ända till ytterlighet, och han borde derföre hafva kunnat
afsätta något, men lian itillhnndiade sig på sednare tider eu landtegen¬
dom. hvilken, såsom jag tror, blef en graf för alla hans tillgångar. Vid
hans död befanns icke allenast en brist i boet. utan jag tror till och
med att det gick sä långt, att liera af hans vänner, äfvensom sönerna,
fingo släppa till af sina tillgångar för att honorera borgensförbindelser,
som de ingått för den atiidne.
Jag kan ej annat än förklara, att det skulle bevisa mycken inkon¬
seqvens. om ej Kammaren, som redan beviljat sä mänga mindre berät¬
tigade pensioner, skulle bevilja äfven denna. Att en man. som sä länge
och sä troget tjenat sitt land.'icke skulle vara förtjent af så mycken er¬
känsla af nationen, att den tillerkände hans ålderstigna, medellösa maka
ett ringa understöd, kan jag icke fatta: och jag hoppas förvisso, att
Kammaren icke skall underlåta att bevilja det af motionären föreslagna
pensionsbeloppet.
Grefve Mörner. Carl Göran: Jag gillar fullkomligt den grund¬
satsen. att i allmänhet pensioner åt afiidne tjensteman* enkor eller fa¬
miljer icke böra af Riksdagen beviljas utan på begäran af Kong! Maj:t.
Jag afrädde derföre äfven vid sistlidne riksdagen att framställning
skulle genom eu enskild motionär göras hos Representationen, utan till-
Riksd. Vrot. 1868. 1 Afd. 2 Band.
19
290
Den 13 Mars.
styrkte i stället den pensionssökande att vända sig till Kongl. Maj:t.
De skal hon hade att för bifall til! sin begäran åberopa ansåg jag
vara sä talande, att jag icke tviflade pa, att Proposition i ämnet
skulle blifva alläten. Anledningen till att sä icke skett är mig obe¬
kant, men jag föreställer mig, att den icke kunnat vara någon an¬
nan än den. att Printzensköld försummat att begagna sig af tillfälle
att vinna inträde i civilstatens pensionsinrättning och att derigenom
bereda sin efterlemnade enka förmånen af pensions erhållande. Det kan
ej heller nekas, att han i detta fall begått en oförsigtighet, ehuru han i
någon män kan ursäktas, om man tager i betraktande de omständighe¬
ter. som förefunnos vid den tid, dä han skulle göra sitt val och be¬
stämma om han skulle inträda i pensionsinrättningen eller icke. Hvad
sjelfva pensionsinrättningen beträffar, var den dä nyss bildad, och osä¬
kert var, när någon pensionsutdelning kunde komma att ega rum. Detta
var öfverlemnadt åt eu oviss framtid. De flesta som togo kännedom
om inrättningens ställning fruktade derföre, att tidpunkten för pensions-
utdelningen icke skulle inträffa i deras lifstid, och så hade väl också
blifvit förhållandet, om saken fått utveckla sig sä som afsedt var. Se¬
dan åstadkoms emellertid eu reglering, hvarigenom det möjliggjordes
att tidigare än man förmodat verkställa pensionsutdelning ur kassan.
Det utsattes dä en tid, inom hvilken de, som ej redan voro delegare i kassan,
skulle tillkännagifva, om de ville inträda såsom delegare eller ej. men sedan
denna tid var förliden fanns ingen hjelp för dem, som försummat sig;
och nådens dörr var för ('vigt sluten. Orsaken hvarföre Printzensköld
försummade göra sig till delegare i kassan var väl äfven den, att han
ansåg sina inkomster vara allt för ringa för att tåla vid några andra
utgifter än de. som erfordrades till bestridande af hans lefnadskostnader.
Han var vid denna tid registrator och hade såsom sådan ej någon syn¬
nerligen stor lön att uppbära.
Tagen man hans ekonomiska ställning i betraktande, så skall
man finna, att den aldrig varit särdeles förmånlig. Hans ringa lön
räckte knappast till att med det tarfliga lefnadssätt han förde bereda
sig och familjen en torftig utkomst. Han förnekade sig derföre hvarje
njutning, som var förenad med penningeuppoffring, och vaktade sig noga
för hvarje utgift, som ej val' af nöden påkallad. Deremot skonade han
icke sig sjelf; han krusade för intet arbete och gjorde i sift hus dräng¬
tjenst i ordets egentliga bemärkelse. Han inbesparade derigenom mänga
utgifter, som andra personer i hans samhällsställning måste vidkännas.
Under sådana omständigheter må man ej lägga honom till last, att han
ej ingick i pensionsinrättningen. Genom det 1863 utfärdade reglementet
för pensionskassan förändrades föreskrifterna sä. att fjenstemännen kunde
afsåga sig rättigheten att vara delegare, så länge de qvarstodo i dåva¬
rande lönegrad, men vunno de befordran sä öppnades ej blott möjlig¬
heten för dem att inträda i pensionsinrättningen. utan det blef för dem
til! och med en skyldighet. Derigenom äro numera mänga räddade från
den olägenhet, som drabbade dem, hvilka voro i Statens tjenst redan då
pensionsinrättningen stiftades. Denna fördel kunde emellertid ej, till
följd af äldre stadganden, tillkomma Printzensköld, emedan han några
dagar innan dessa förändrade föreskrifter meddelades, avancerat frän
Den 13 Mars,
291
advokatfiskal till kammarrättsråd. Oaktadt sitt avencement hade han
i detta fall således verklig otur.
Beträffande det sätt, hvarpå han fullgjort sina tjensteåligganden, äro
meningarne icke delade. Utan alla konsiderationer fullgjorde han sitt
åklagarekall och med eu osviklig rättrådighet utöfvade han sitt domare-
embete. I alla sina befattningar ådagalade han eu outtröttlig arbetsamhet.
Han hade varit 48 år i Statens tjenst och lemnade intet efter sig
åt sina anhöriga, ty hela hans egendom måste afträda.? till borgenärernes
förnöjande. Hans efterlefvande, sextioättaåriga maka är oförmögen att
genom eget arbete försörja sig. Skulle det väl dä, under sådana för¬
hållanden. vara Staten värdigt att låta enkan efter eu tjensteman, som
innehaft sä framstående befattningar som Kammarrättsrådet Printzen-
sköld, af behofvet tvingas att kanske gä för hvar mans dörr och tigga
sitt uppehälle.
Jag har icke anhållit, att henne skulle beviljas den pension, hvar¬
till hon varit berättigad frän civilstatens pensionsinrättning, om hennes
man deri varit delegare. jag har endast begärt något för henne, endast
500 R:dr om året, och jag tror ej. att Statsverket i så särdeles mänga
år skulle blifva betungadt af denna utgift, dä enkan redan befinner sig
i en sä framskriden ålder.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på bi¬
fall till Utskottets hemställan, hvarvid svarades många nej jemte några
ja, och sedermera proposition på afslag derå samt bifall till den i ämnet
väckta motionen, dä svaren utföllo med mänga ja jemte Hägra nej: och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
28:de, 29ide, och 30ide punkterna.
Biföllos.
31:sta punkten.
Herr von K och: Ehuru det är med ett visst obehag jag uppträ¬
der för att motsätta mig beviljandet af pension åt enkan efter en för¬
tjent man, så anser jag det likväl vara min skyldighet såsom represen¬
tant att tillse, om något behof verkligen förekommer, som påkallar un¬
derstöd frän Statens sida. .lag vill erinra mig, alt det var för endast
några få är sedan Professor Qvarnström ingick äktenskap med sin nu
efterlemnade hustru, hvilken dä befann sig i enkestånd. Hon är barn¬
lös och som hennes man efterlemna! eu tillgäng af 9.000 R:dr, sä kan
jag icke finna, hvarför man. efter blott några, så fä års äktenskap, skulle
tillerkänna enkan en pension af 600 R:dr, dä några bevekande omstän¬
digheter icke blifvit förebragta, som kunna göra henne berättigad att
komma i åtnjutande af eu sådan grace. Jag yrkar derföre afslag å Ut¬
skottets hemställan.
Herr B eu ni c h: Om man också kan påstå, att en tjensteman»'kor¬
tare arbete i Statens tjenst kan gifva anledning att icke bevilja hans
enka en sökt pension, så kan jag deremot icke finna att den omständig¬
292
Den 13 Mars.
heten, att hon endast en kortare tid varit gift med den. som verkat i
Statens eller konstens tjenst, skall vara giltigt skäl att bestrida henne
donna förmån. Dock är det hufvudsakligast af denna anledning den
föregående talaren motsatt sig det understöd, som af Kongl. Maj:t blif¬
va äskad t åt enkan efter en al våra mest frejdade konstnärer. Samma
talare har äfven uppgifvit, att några ömmande eller bevekande omstän-
ständigheter härvidlag ej skulle förekomma. Till detta påstående synes
han mig icke varit pa något sätt berättigad. Enligt de upplysningar
jag kunnat förskaffa mig, är enkan till följd af en familjeöfverenskom-
tneise skyldig att afstå en betydlig del af den ringa qvarlåtenskapen.
Och när tillgängarne på detta sätt reduceras, tror jag icke att behåll¬
ningen i boet kan gifva något skäl att afslä. hvad man af så många
andra skäl bör känna sig manad att tillstyrka. Mannens förtjenster såsom
konstnär och administratör äro sä allmänt kända och vitsordade, att. om
man efter dem skulle bestämma det pensionsbelopp enkan borde tillkom¬
ma, det af Kongl. Maj:t föreslagna alldeles icke kunde anses vara för
högt tilltaget. Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Om det verkligen förhåller
sig sä, som jag trött mig finna, nemligen att Kammaren är benägen att
i allmänhet anslå de pensionsbelopp, som blifvit begärda, sä tror jag.
att i detta fall många skäl förefinnas, som tala för bifall. Hvad först
beträffar sjelf va pensionen, sä är den föreslagen af Kongl. Mnj:t uti af-
gifven Proposition. Sedermera har den aflidnes egenskaper, såväl såsom
konstnär som ock såsom lärare och styresman vid Akademien för de
fria konsterna, blifvit på det utmärktaste sätt vitsordade; och det är eu
allmänt känd och erkänd sak, att Professor Qvarnström varit eu af våra
mest fi afstående artister under sednaste aren. Enkan befinner sig ock
i..1 Ungt ifrån gynnsamma omständigheter: och synes mig således allt tala
för bifall till Propositionen, hvilken jag derföre ock tillstyrker.
Hell' Statsrådet Carlson: Professor Qvarnström var en konst¬
när af den framstående förtjenst, att fäderneslandet otvifvelaktigt är skyl¬
digt honom eller hans minne eu tacksamhetsgärd; och han bär äfven
såsom embetsman på ett ganska utmärkt sätt fyllt den plats, han beklädde
såsom direktör öfver det läroverk, som benämnes Akademien för de
fria konsterna, och således på ett dubbelt sätt utöfvat ett fördelak¬
tigt inflytande pa konsten inom vårt land. Kommande tider skola skörda
frukterna åt det utsäde han gjort, och dessa, liksom vår tid. kunna glädja
°ch vara stolta öfver ilo mästerverk han frambragt. Eu omständi0-
het föiekommer vidare i denna punkt, som i de föregående icke haft
någon motsvarighet, den nemligen att inom ett så fattigt och glest be¬
ro] ka dt land som värt. konstnären icke kan vinna något egentligt under-
stöd af sin vätte beskyddare, den stora allmänheten, och att derföre den,
som följande sin kallelse hängifver sig åt de sköna konsterna, i ekono¬
miskt hänseende icke drager eu sa lycklig lott som de. Indika egna sW
åt industrien eller beträda embetsmannabana!!. Detta är ock orsaken
hvarföre I rofessor Qvarnström icke kunnat samla något för att betrygga
de sinas framtid, men äfven anledningen hvarföre han framför mången
annan synes vara berättigad till Regeringens och Representationens håg¬
Den 13 Mars.
293
kemist. Da hans enka nu befinner sig i knappa omständigheter, enligt
de upplysningar som blifvit meddelade, så synas mig de mest talande
skäl förefinnas för bifall till Kong!. Maj:ts Proposition, och jag hoppas
fördenskull, att Kammaren icke skall afstå hvad Utskottet i förevarande
afseende funnit lämpligt att tillstyrka.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag vill icke förena migmeddem,
som yrka afslag ä framställningen om pension för enkan efter Professor
Qvarnström, men jag anser i detta fall, liksom i alla andra, förekomman¬
de omständigheter böra tagas i betraktande och synnerligast om enkan
befinner sig i eu mer eller mindre behöfvande ställning. Jag finner dä
af den utredning, som Betänkandet innehåller, att den andel af qvarlä-
tenskapen efter Professor Qvarnström, som tillkommer enkan, uppgår till
9.006 Kalf 91 öre. Hon har således häraf att påräkna i årlig ränta en
inkomst af omkring 500 R:dr. hvithet för en ensam person icke är någon
obetydlighet; och det synes mig derföre, att Enkefru Qvarnström borde
kunna ätnöjas med något mindre pensionsbelopp än det föreslagna, till
exempel ett lika stort som nyss blifvit Sekreteraren Fahrsei enka bevil-
jadt; hvadan jag hemställer, att pensionsbeloppet för Professor Qvarn-
ströms enka mätte af Kammaren bestämmas till 400 R:dr.
Herr von Koch: Jag vill endast tillkännagifva, att jag afstär från
mitt yrkande om afslag och förenar mig i Herr Grefve Mörners begäran
om pensionsbeloppets bestämmande till 400 R:dr.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Utskottets förevarande hemställan och dels af Grefve Mörner bifall till
samma hemställan med den förändring, att det tillstyrkta pensionsbelop¬
pet nedsattes till 400 Ruin framställde Herr Grefven och Talmannen
först proposition på bifall till Utskottets hemställan, hvarvid svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera proposition på bifall till
samma hemställan med den af Grefve Mörner föreslagna förändring, då
svaren utföllo med mänga ja, blandade med nej: och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes, till följd hvaraf uppsattes och justerades följande
voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i 31 punkten af Utlå¬
tandet N:o 33, röstar
Ja:
Den det ej vill. röstar
Nej:
Vinner Nej, bifalles ifrågavarande hemställan med den förändring,
att det för professor Qvarnströms enka föreslagna pensionsbelopp ned-
sättes till 400 R:dr.
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröst¬
ningen; och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit, sålunda
Ja-24;
Nej—39.
394
Den 13 Mars.
32:dra punkten.
Bifölls.
33:dje punkten.
Herr Selander: Jag är öfvertygad om, att man i detta fall liksom
i mänga andra icke skall förgäfves hafva vädjat tifl denna Kammares
välvilja, för att åt eu i knappa omständigheter försatt enka vinna ett sä
väl behöflig t understöd. Utskottet har yttrat, att Provincialläkaren Wret-
holm i lifstiden med sällspordt nit och sjelfuppoffring skött sitt mödo¬
samma kali, men likväl ansett hans förtjenster om det allmänna icke
vara af den framstående beskaffenhet, att derpå kunde grundas någon
skyldighet för Staten att om hans efterlefvande enka draga försorg.
Wretholrn tjenstgjorde dock såsom läkare i trettioett är. lian var till
en början provincialläkare i Lycksele och sedan i Haparanda och Tor-
neä distrikt. Under de sista sju åren verkade han såsom läkare inom
Lappmarken, hvars till en del Finska befolkning hos honom står i stör¬
sta tacksamhetsförbindelse för det osparda nit och den outtröttliga ar¬
betsamhet han ädagalade vid utöfvande af sitt i högsta måtto ansträn¬
gande och besvärliga kall. Slutligen bröt koleran ut i hans hemtrakt
och, ehuruväl han dertill icke var af sin tjenstepligt förbunden, upp¬
offrade han all tid, som var honom öfrig, till de kolerasjukes värd och
ådrog sig genom ansträngningarne härmed och genom de svårigheter,
hvarföre han måste blottställa sig, en sjukdom, som hastigt hide honom
i grafven. Då han på detta sätt, så till sägandes, fallit för sin pligt
och lernnat sin maka utan stöd och tillgångar, synes det mig icke vara
för mycket begärdt, att Representationen beviljar henne den ringa pen¬
sion af 300 R:dr, som Kong!. Maj:t föreslagit; och vågar jag derföre
vördsamt anhålla om bifall till den Kong!. Propositionen i denna del.
Herr Berlin: Utskottet har, såsom den föregående talaren äfven
nämnde, medgifvit. att Wretholrn med sällspordt nit och sjelfuppoffring
skött sitt mödosamma kall såsom provincialläkare, men likväl icke an¬
sett hans förtjenster om det allmänna vara sä framstående, att Staten
derföre borde sörja för hans efterlemnade enka. Det är sann!, att Wret-
holin var provincialläkare, men han var derjemte äfven lazarett*- och
stadsläkare, och hans provincialläkaredistrikt var så vidsträckt, att
till gränsen deraf från hans bostad räknades ända till 40 mil. De äro
få, som kunna rätt föreställa sig, huru ansträngande tjenstgöringen i ett
så vidsträckt distrikt måste vara. Redan under sina tidigare år tjenst¬
gjorde lian såsom läkare inom tvänne andra distrikt, som till arealen
voro föga mindre, och der hans tjenst således var nästan lika ansträn¬
gande, ty inom dessa ofantliga vidder var handen enda läkare allmän¬
heten hade att tillgå. Jag kan intyga, hvilket ock är ett kändt för¬
hållande. att han både såsom tjensteman och läkare uppfyllde sina
pligter på ett både samvetsgrann! och menniskoälskande sätt.
Han föll .slutligen ett offer för den kolerafarsot, som ett till Hapa¬
randa ankommet fartyg medförde, och som sedermera ganska våldsamt
härjade i landsträckorna utefter den Norrländska kusten. Ensam läka-
Den 13 Mars.
295
re på stället måste han åtaga sig att äfven sköta de kolerasjuka, som
blifvit landsatta och inqvarterade i ett hus, på ungefär en fjerdedels
mils afstånd från hans bostad. Körbar väg fanns ej ens till stället,
utan måste han gående tillryggalägga den långa vägen flera gånger om
dagen; och under dessa vandringar var det han ådrog sig den sjukdom,
hvarför lian sedermera föll offer. Jag tror, att denna hans bortgång,
under det han utöfvade sin pligt, ganska väl kan förliknas vid hvad i
en föregående punkt omförmäldes om en man, som dödades af en sön-
derspringande projektil. Detta olycksfall uppfattades al Kammaren så¬
som en omständighet, hvilken kunde anses bevekande och föranleda be¬
viljandet af ett understöd åt enkan. Hvad nu ifrågavarande enka an¬
går, kan således ett lika behjertansvärdt förhållande åberopas;
hon är dessutom öfver 60 är gammal och härstammar från ett främ¬
mande land, till följd hvaraf hon är i saknad af slägtförbindelser här¬
städes och anhöriga, som kunna räcka henne en hjelpsam hand. Hade
hennes man fått lefva ett år till, sä hade han varit berättigad att upp¬
bära sin till 2,000 R:dr uppgående lön i pension, men genom hans oför¬
modade bortgång blef ett bindel härför lagd t, och hans enka befinner
sig nu i ganska knappa omständigheter. Under åberopande af nu an¬
förda, enligt min uppfattning, talande skäl, instämmer jag med den siste
talaren och yrkar bilält till Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Beckman: .lag har begärt ordet endast för att instämma
med de begge föregående talarne, hvad beträffar såväl deras yrkande
som de uppgifter, de meddelat; och har jag till de sistnämnda endast
att tillägga, att Provincialläkaren Wretholm var en al de få, som läm¬
pade sig för och verkligen var intresserad af att taga vard om den all¬
männa bildningen i den aflägsna landsort, der han leide och verkade.
Hans minne lefver derför i flera afseenden med glädje ihågkomma hos
ortens befolkning.
Herr Ros: Äfven jag instämmer med föregående talare i alla af¬
seenden och gör det så mycket heldre, som, under den tid jag var lands¬
höfding i ett af de Norrländska länen, tillfälle var mig lemnadt att er¬
fara Provincialläkaren Wrethobns framstående förtjenster, det nit han
ädagalade i sin tjensteutöfning och den menniskovänlighet han visade
mot innebyggarne inom det vidsträckta distrikt der han verkade.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Inom Stats-Utskottet sökte
jag j min män verka för bifall till den ifrågavarande pensionen, hvil¬
ken jag ansåg böla beviljas, just af de skål Herr belander äril ört. Den
var nemligen förordad genom en Kongl. Proposition, och det förhållande,
hvarunder''den aflidne bortgått, syntes mig ungefär enahanda sou) det
hvithet blifvit omförmäldt i afseende ä Kapitenen Piaiiting-Berglood.
Beo-ge ådrogo de sig nemligen under verksamhet i Statens tjenst de
skador, som” vållade deras bortgång, och deras efterlefvande enkor höra
derföre ske samma rättvisa. Jag anhåller derföre att, med utslag a
Utskottets hemställan, den Kongl. Propositionen i förevarande afseende
måtte bifallas.
29fi
Den 13 Mars
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på bi¬
fall till Utskottets hemställan, hvarvid svarades nej, och sedermera pro¬
position på utslag derå samt bifall till Kong!. Maj:ts ifrågavarande nå¬
diga framställning, hvilken proposition med ja besvarades.
34:de och 35:te punkterna.
Biföllos.
36:te punkten.
Herr Sä ve: Elementarläroverken behöfva, jemte andra medel för
sin verksamhet, tillräckliga lärarekrafter. De scdnaste riksdagarne haf¬
va derför täflat om att skaffa dem många lärare. Mindre angelägen
synes man hafva varit att göra dessa lärare fullt hemmastadde och
fullt användbare i sitt yrke. Dertill hörer den nästan allmänna sorg¬
lösheten om hvarje anstalt för lärarebildningen. Läraren kommer nu,
som förr, helt oförberedd och oöfvad till sin tjenstutöfning i skolan, utan
kännedom om ens pedagogikens första grunder. Ett förslag har väl
vid denna riksdag blifvit väckt i detta afseende, men vi veta också huru rin¬
ga understöd och hvad utgång det erhållit. Men en annan och nästan
lika stor olägenhet är. att lärarne, sedan de blifvit anställde, bibehål¬
las för länge på sina platser. Man kan ej vänta af sextioåringen, att
han med lika kraft och liflighet handleder en intresserad ungdom, som
läraren vid några och trettio eller fyratio år. Hvad deruti brister län¬
der till skada för ungdomen och för läroverket.
.lag har, för att så mycket möjligt är bevara åt skolan yngre och
friskare lärarekrafter och bereda hvila åt de äldre, som efter en län¬
gre tjenstetid väl kunna vara upptröttade, föreslagit don ändring i
grunderna för pensioneringen, att lärarne vid rikets elementarläroverk
skulle fä afgå från sina befattningar och ingå på indragningsstaten med
hel pension vid fyllda sextio års ålder och efter trettio tjenstenit såsom
det redan är beviljad! gymnastiklärarne. Ty den andliga gymnastiken
är för sinnet ej mindre tröttande, om dermed skall fortsättas intill sex¬
tiofem års ålder och i fyratio är trettio timmar i veckan, än den yttre
ansträngningen för kroppen. Begge hafva sin tid och sin gräns.
Detta har man också längesedan insett. Men dels har man skyllt
på bristande medel för detta vigtiga ändamål, dels har man velat regle¬
ra lärarepensionerna tillsammans med civilstatens pensionsinrättning,
hvilken till en stor del är byggd på enskilda bidrag och fonder. Den¬
na reglering har derföre stött på stora svårigheter och blifvit till en
obestämd framtid uppskjuten. Frågan om elementarlärarnes pensione¬
ring kart dock blifva eu fristående fråga för sig, som ganska lätt kan
skiljas frän de öfriga och afgöras efter de afpensionskomitéen föreslag¬
na grunder, nemligen erhållande af pension vid sextio års ålder och
trettio tjenstår samt beloppet hela lönen, om den ej öfvergår 3,000 R:dr,
eljest 80 procent eller fyra femtedelar af totalsumman.
Men för att man ej skall göra sig öfverdrifna föreställningar om
beloppet, af dessa pensioner och den deraf följande kostnaden för Sta¬
ten, sä vill jag blott erinra derom, att när de äldre lärarne afgå, som
Den 13 Mars.
297
haft de högsta lönerna, till exempel en lektor 4,000 R:dr, så inträder i
ijensten en yngre, som dä får minsta lönen eller 2,000 R:dr, hvarige¬
nom hela utgiften för den äldres pensionering blir efter 80 procent af
lönen och afdrag af 2.000 R:dr blott 1.200 R:dr o. s. v.
Ej heller är antalet af afgående pensionsberättigade lärare ärligen
så stort, för nästa år endast 13 lärare af olika grader, hvilkas sam¬
manlagda pensionsbelopp skulle kosta 13 900 R:dr. hvilken summa för
sådant ändamål väl ej är oöfvervinnerlig, åtminstone ej jemförlig med
den stora nytta dermed skulle åstadkommas. Jag hemställer derföre till
Kammaren, om ej detta ämne borde tagas i förnyadt Öfvervägande och
anhåller derföre om äterremiss till Stats-Utskottet.
Grefve Mörner, Carl Göran: Det synes mig. som om den före¬
varande frågan icke tillhörde dem, som böra upptagas på förslag af en¬
skild motionär. Inom Ecklesiastik-departementet finnes en särskild af¬
delning för handläggning af frågor rörande elementarläroverken, och
dessa äro dessutom föremål för ärliga inspektioner, hvadan man icke
gerna kan antaga att deras tillstånd är Regeringen obekant. År det
nödvändigt att, i det hänseende motionen omförmäit, pensioner anslås,
sä lärer väl icke Regeringen underlåta att derom i sinom tid göra ve¬
derbörlig framställning. Det har också visat sig, under föredragningen
af detta Betänkande, att förslag från Kong!. Maj:t framkommit om pen¬
sion åt elementarlärare, hvithet ådagalägger att Kong!. Maj:t icke förbi¬
sett de behof, som å denna sida kunna förefinnas; och Representationen
har ej heller underlåtit att gifva rättvisa åt ett sådant behof. Ett så¬
dant förslags genomförande, som Herr Säve åsyftat, torde derföre nu
icke kunna ifrågakomma, och någon fara för elementarläroverken torde
ej heller genom uppskjutande af frågans pröfning uppkomma. Jag an¬
håller fördenskull och på de af Utskottet anförda skäl. att dess hem¬
ställan i nu föredragna punkten mätte bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till Ut¬
skottets förevarande hemställan och dels äterremiss deraf; gjordes pro¬
position på bifall till Utskottets hemställan och besvarades med ja.
37:de och 38:de punkterna.
Bi föl los.
Härefter anmälde sig och yttrade:
Herr Hazelius: Jag önskade rörande denna Ilufvudtitel yttra en
tanke, hvilken, dä den rörer titeln i sin helhet och jag haft svårt att
tillämpa den vid den ena frågan mer än den andra, enär denna titel
vanligen på helt annat sätt uppfattas, jag har sparat mitt yttrande till
föredragningens slut.
Till hvarje riksdag komma propositioner och motioner rörande em¬
bete- och tjensteman.1; samt deras enkors lifstidspension, ofta, fastän vis¬
serligen icke alltid, utan någon annan åberopad förtjenst än en lång
298
Den 13 Mars.
genomlefvad tid i Statens tjenst. Jag anser likväl detta i och för sig,
så framt ej något mera tillkommer, vara eu ringa förtjenst. Tillkomma
blott fattigdom, sjukdom samt alla de ömmande och bevekande omstän¬
digheter som bruka anföras, sä är sådant visserligen föremål för barm-
hertighetskänslan, men är icke en statsangelägenhet. Staten kan visser¬
ligen såsom Thorild öppna sina armar och utropa: »mitt famntag myri¬
ader» — men äfven denna känsla måste mäta sina krafter och Staten
är icke heller en anstalt för enskilde nödlidande. Jag föreställer mig
både Regeringens och Ståts-Utskottets brydsamhet att bifalla eller neka
alla de ansökningar, mellan hvilka är svårt att välja och der vanligen
de som hafva de fleste eller ifrigaste förespråkare segra. Saken är ett
gammalt bruk med häfdens starka stöd. men icke desto mindre ett miss¬
bruk. Det härleder sig från de tider, dä man både svårt att få embets¬
man, och kunde ännu hafva skäl för sig, om embetsmannayrket vore, i
afseende på utkomst, sämre än alla andra förvärf och vore i betryckt
■ställning. Men så är det icke mera. Em bets- och tjenstemannen har
sitt icke rikliga, men någorlunda efter hans ställning afpassade bröd.
Jag erkänner icke embetsinannen vara ett högre väsende, utan eu arbetare,
äfven han. som mot viss lön utför visst arbete. Han har likväl blifvit omgär¬
dad med pensions- och indragningssta tens fördelar ända derhän, att till och
med de tillfälliga inkomster han haft stundom begäras och tilldelas honom
såsom lifstidsbröd. sedan han ingenting för Staten kan uträtta. Sådant
kan icke gillas. Den alltför störa benägenheten att tillfredsställa dessa
anspråk medför, utom budgetens tyngd, det onda, att det förhindrar en
tidig omtanke att genom sparsamhet, sparbanker, lif- och ränteförsäkrin-
gar m. m, bereda sig och de sina utkomst, allt under förhoppning att
Staten skall på ålderdomen föda äfven dem af hvilka Staten kan hafva
haft måttligt gagn. Embetsinannen är mindre än någon annan ursäktad,
om han försummar dessa tillfällen att insätta medel till sin framtida ut¬
komst, emedan han vid årets början kan med visshet beräkna alla sina
inkomster och utgifter, hvilket ingen i andra yrken kan.
Den Hufvudtitel vi slutat är en verklig embetsmanna-fattigtitel. Det
kan likväl ej vara Representationen värdigt att såsom en statsangelä¬
genhet sysselsätta sig med eif sä stort antal fattig-och sjukfrågor. Dessa
frågor tynga på alla våra titlar; frän Tredje Hufvudtitelns pensioner för
förnäma in- och utländska enkor, samt alla. de andra departementenas
fattigutdelningar, liksom frän fattigbyråer, ända ned till Nionde Hufvud¬
titelns länsmän och vaktmästare, upptaga dessa frågor Regerings och
Representations tid. Enligt min tanke borde anslag på Nionde Hufvud-
titeln ifrågakomma endast för dem, som gjort fäderneslandet någon verk¬
lig stor och utmärktare tjenst, bidragit till dess gagn och ära i en eller
annan retning, i vetenskap, konst eller i embetsmannatjenst. Detinne-
bnre då en ganska värdig nationalbelöning åt en utmärkt man till hans
i torftiga omständigheter lemna de maka och barn. Ålit som icke kunde
lyfta sig dit borde förvisas till den enskilda välgörenheten, slägtens,
vänners, allmänna inrättningars eller slutligen den kommunala fattig¬
vårdens.
Jag är lifligt öfvertygad om, att våra pensionsinrättningar och an¬
språken på indragningsstaten borde undergå en grundlig revision, hvil¬
ket lämpligen kan ske i sammanhang med en behöflig bättre organisation
Den 13 Mars.
299
för våra embetsverk, en lika behöflig inskränkning i embete- och tjenste-
mäns antal, samt ett bättre ordnande af deras sysselsättning och embets-
utöfning.
Hvad jag här sagt har icke ögonblicklig tillämpning, och jag
skulle ej upptagit Kammarens tid med en sak utan praktisk tillämpning
nu, om jag ej alltid hyst dessa äsigter. fastän utan att förr kunnat fä
tillfälle framställa dem; men med förhoppning om, att de en dag kunna
göra sig gällande och förvandla Nionde Hufvudtiteln ifrån att vara en
fattigtitel till något högre och ädlare, en Hufvudtitel för fosterländska
belöningar.
Herr Sä ve: Jag har begärt ordet i afsigt att i korthet yttra mig
rörande de grundsatser, som af den föregående talaren blifvit uttryckta,
och som jag icke till alla delar kan gilla.
Hans uppfattning af de under Nionde Hufvudtiteln förekommande
frågor, att de skulle vara så ringa och af en sä underordnad beskaffen¬
het, att Representationen på dem icke borde spilla sin tid, kan jag in¬
galunda dela. Om jag också gifver talaren rätt deruti, att det ofta kan
vara svårt att rättvist afgöra, hvilken af de sökande kan vara berätti¬
gad till understöd, och till hvad belopp detta bör utgå, tror jag dock,
att Representationen försökt att komma och äfven i de Hosta fall kom¬
mit det rätta sä nära som möjligt; och noggranna utredningar hafva i
de Kong!. Propositionerna och enskildes motioner under denna Hufvud¬
titel icke saknats, för att derpå grunda ett omdöme. Det måste anses
såsom eu kär pligt, som hvarken don enskilde eller Staten bör undan¬
draga sig att uppfylla, att lindra nöden, hvar den förekommer, och då
ett berättigande till understöd förefinnes, förvärfvadt genom nitiskt och
långvarigt sträfvande i Statens tjenst, är det icke nationens ombud vär¬
digt att förbise eller ringakta detsamma. Embetsmännens ställning är
väl ej heller så fördelaktig, som den värde talaren utmålat. Öfver huf¬
vud taget äro deras inkomster alltför måttliga, för att lemna dem till¬
fälle att häraf göra några egentliga besparingar, men deremot är deras
tid sä upptagen af tjenstens utöfning, att de icke äro satte i tillfälle
att genom enskild verksamhet förvärfva något. Visserligen kunna väl
de, som, af Försynen utrustade med snille och stora krafter, utfört
sådana verk, som tilldragit sig en större uppmärksamhet, i första
rummet vara berättigade till Statens erkänsla och hågkomst, men män
bör besinna, att det ej är endast til! dem det allmänna stål-i förbindelse.
Hvarje Statens tjenare, äfven i den obemärktaste ställning, som i dess
tjenst uppoffrat sin tid och sina krafter, har grundade anspråk pa dess
erkänsla; och denna erkänsla kan väl ej på ett vackrare och mera ädelt
sätt gifva sig tillkänna, än genom omvårdnad om den bortgångne tje-
narens familj: hvarföre jag — och jag är viss att den äsigten,delas af
många här — i fä fall finner min lott såsom Representant angenämare,
än då jag kan sträcka en hjelpsam hand åt Statens förr verksamme, men
nu genom sjukdom och ålderdom orklöse tjenare eller åt deras efter-
lemnade enkor och barn och sålunda lindra de betrycktas nöd och in¬
släppa en skymt af glädje i deras sorgbundna boningar.
300
Den 13 Mars
Grefve af Ugglas: Det är icke för att yttra mig rörande den
fråga, som de begge siste talarne afhandlat, jag' nu begärt ordet. Det
är angående eu fråga, som förekommit under Fjerde Hufvudtiteln och
afser uppförandet af eu laboratoriebyggnad för landtartilleriets behof.
Ståts-Utskottet har tillstyrkt, och denna Kammare äfven bifallit Kong].
Maj:ts Proposition härom, på de skäl som finnas anförda uti det Kongl.
Propositionen bifogade Statsräds-protokoll, deraf inhemtas, att föredra¬
ganden af ärendet förklarat, att fältartilleriet för närvarande saknade
någon laboratorielokal och att behofvet af den föreslagna byggnadens
uppförande således vore oundgängligt. Emellertid lärer nu Andra Kam¬
maren afslagit Kongl. Majrts Proposition, på grund af en utaf Herr Ad-
lersparre der meddelad uppgift, att fältartilleriet för närvarande finge
disponera sjöartilleriets laboratoriebyggnad å Ladugårdsgärdet. Huru
härmed sig rätteligen förhåller, är nödvändigt att veta, innan frågan
skall slutligen afgöras genom gemensam votering inom Kamrarne; och
jag skulle derföre hafva önskat, att Herr chefen för Sjöförsvars-departe-
rnentet, såsom förmodligen bäst egande kännedom om saken, meddelat
upplysning härom. Dä emellertid sjöministern lärer vara sjuk, återstår
ej annat än att begära upplysning af någon annan inom Stats-Rådet; och
den främste derinom torde vara deri man i första rummet bör vända sig
till. Jag vill derföre på förhand tillkännagifva, att i det första .samman¬
träde inom Kammaren, dä vi få äran att här se Herr Justitie-stats-
ministern, jag ämnar mot honom rigta en interpellation för erhållande
af upplysning i nyssberörda afseende.
Grefve Manderström: Det förhåller sig verkligen så, som Grefve
af Ugglas uppgifvit, att Chefen för Sjöförsvars-departementet är sjuk; och
han var i går sängliggande. Hvad Justitie-statsministern beträffar, är barns
frånvaro denna dag betingad af ett illamående, hvilket jag hoppas skall
vara lätt öfvergäende, men som dock förmått hans läkare förbjuda ho¬
nom att i dag lemna rummet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskot-
tets den 6 och 7 dennes bordlagda Utlåtande, N:o 42, angående Riks-
gälds-kontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af
1867 års riksdag.
/:sta, 2:dra och 3:dje punkterna.
Biföllos.
4:de punkten,
Lades till handlingavne.
5:te och 6:t,e punkterna.
Biföllos.
Den 13 Mars.
301
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Ståts-Utskot¬
tets den 6 och 7 dennes bordlagda Utlåtande N:o 43. i anledning af
väckta frågor dels om förändring af det inom Riksgälds-kontoret begag¬
nade bokföringssätt, dels om åtskilliga belopps afskrifning ur räkenska¬
perna.
lista 'punkten.
Herr Nordström: Man finner af början på Betänkandet, att de
särskilda räkenskaper, som i Riksgälds-kontoret föras, äro följande: nem¬
ligen en hufvudbok, deri upptagas alla Riksgälds-kontorets tillgångar
och skulder samt inkomster och utgifter, in,dika icke äro att hänföra till
någon af de öfriga räkningarne; en räkenskap, hvaruti redogöres förde
till jemvägsbyggnadernas utförande upplånade medel; en räkenskap,
innehållande redovisning för de fonderade statslånens Jiqvidations- och
amortissements-fonder; och en särskild redogörelse för de fonderade
statslånen. Nu har Utskottet hemställt om den förändring i boldorings-
sättet, att någon särskild räkenskap icke för är 1867 skulle behöfva af-
slutas eller derefter föras öfver de medel, som för jernvägsbyggnaderna
blifvit uppslita och i egenskap af anslag eller län från Riksgälds-kon¬
toret utbetalda, eller öfver de fonderade statslånen, och att deremot så¬
väl jernvägsbyggnadsinedlen, som de fonderade statslånen, skulle i Riks¬
gälds-kontorets hufvudbok redovisas, för hvi 1 ket ändamål särskilda konti
för hvart och ett af dessa län borde i hufvud boken uppläggas, hvarför¬
utan, med bibehållande af den särskilda räkenskapen öfver de fonderade
statslånens liqvidations- och amortissementsfonder. hufvudboken borde
summariskt redovisa, dessa fonders ställning vid årets början och slut,
samt den förändring, desamma under året undergått.
Som nu det uti de om de särskilda utländska länen afskräde kon¬
trakter uttryckligen är faststäidt, att för hvarje af dem en rånte- och
amorteringsfond hvarje år skall afsätta-: och för sitt ändamål användas,
måste en sjelfständig räkenskap för hvarje sådant låns sinkingfond ju
finnas till. och den tredje af här omförmälda räkenskaper är just den,
som dertill är egnad. Fn kapitalräkning öfver länekapitalen och deras
belopp under årens följd sluter sig naturligen dertill. Jag anhåller der¬
före. att någon af Stats-Utskottets här närvarande ledamöter mätte upp¬
lysa. om afsigten är att denna räkenskap skall upphöra. Om sä vore.
kan jag för min del icke biträda Utskottets hemställan.
Friherre Flin c k: Med anledning af den föregående talarens hem¬
ställan får jag vördsammast upplysa, att någon särskild redogörelse för
de fonderade statslånen icke anses behöflig, den kommer således att
upphöra. För dessa fonderade statslån är meningen att endast särskilda
konti skola i hufvudboken uppläggas: och man bär ansett att tillräck¬
liga upplysningar om fondernas ställning derigenom skulle blifva att
tillgå. Hvad den andra delen af talarens framställning beträffar, eller
om räkningen N:o 3 skall komma att bibehållas, så får jag endast åbe¬
ropa följande ord i Utskottets hemställan: »med bibehållande af den
särskilda räkenskapen öfver de fonderade statslånens liqvidations- och
302
Den 13 Mars,
amorf,issements-fondei'.’! Ett tillräckligt svar synes mig härigenom vara
lemnadt, och jag har dertill icke något att tillägga.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
2:dra punkte,n.
Bifölls.
3:dje punkten.
Grefve Mörn er. Carl Göran: Den skyndsamhet, hvarmed ären¬
dena här handläggas, har vållat, att jag icke nu är försedd med de handlin¬
gar. jag i denna fråga önskat förete. Jag måste derföre inskränka mig
till de uppgifter, som utan tillgäng till dylika handlingar kunna lemna-
ur minnet.
Hvad beträffar Hjelmare kanalbyggnad, så lemnades af Statsverket
till denna byggnads utförande bidrag, under vissa vilkor rörande såväl
kapital- som ränteinbetalningarne. Sedermera visade sig, att företaget
icke kunde bära kostnaderna, och detta föranledde direktionen för
byggnadsarbetet att till Kongl. Maj:t ingå med begäran att afskrif¬
ning skulle ske af hela beloppet, emot det att direktionen afsatte
en viss del af de ärliga inkomsterna, som sedermera öfverlemna-
des till Riksgälds-kontoret. Detta har gifvit anledning till uppkomsten
af den ifrågavarande fonden, som Riksgälds-kontoret nu önskar få ur
räkenskaperna afskrifva. Ett sådant förfarande anser jag dock vara
alltför obetänksamt; föreställande mig att, om ock Hjelmare kanal och
slussverk för det närvarande sakna tillgångar och inkomster, en framtid
möjligen kan medföra förändrade förhållanden ocli Staten dä återfå ej
blott de medel, den utgifvit. utan ock den inkomst, Staten bort tillkomma.
Jag kan derföre icke instämma i Utskottets ifrågavarande förslag.
Friherre Funck: Någon afskrifning af Statens fordran hos Hjel¬
mare kanal- och slussverk är här alldeles icke i fråga, utan endast att
den till nämnda kanal- och slussverks underhållande hos Riksgälds-kon¬
toret förvarade fond må ur kontorets räkenskaper utgå. Denna fond
består af säkerhetshandlingar, hvilka Riksgälds-kontoret utan någon ka¬
pital- eller ränte-betalningsskyldighet till förvarande emottagit, och den
kan derföre lika litet som Strömsholms kanal- och slussverks, i dylika
handlingar äfven hos Riksgälds-kontoret deponerade, men icke bokförda,
reparationsfond betraktas såsom någon detta kontors tillgång eller skuld.
Den har hittills uppförts såsom fordran ä ena sidan och skuld å den
andra; och detta betydelselösa och onödiga förfaringssätt hafva Fullmäg-
tige ansett kunna undvikas och derföre gjort hemställan om den ifråga¬
satta afskrifningen ur räkenskaperna, hvilken Stats-Ut,skottet ock funnit
skäl att tillstyrka. Statens säkerhet minskas härigenom alldeles icke,
och tillförlitlig kännedom om fondens tillstånd kommer ej heller att sak¬
nas, emedan anteckning kommer att göras i Fulhnägtiges protokoll om
hvarje förändring fonden undergår. Jag hemställer derföre om bifall
till Utskottets förslag.
Den 13 Mars.
303
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till punkten
och dels afslag derå; framställde Herr Grefven och Talmannen propo¬
sition på bifall tili punkten och, då dervid svarades många ja jemte åt¬
skilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
4:de punkten och Utskottets sednaste hemställan.
Biföllos.
Föredrogos. men begärdes af flere ledamöter ånyopä bordet Banko-
Utskottets den 9 dennes bordlagda Utlåtanden:
N:o 3, i fråga om användandet af den sedan 1866 års början upp¬
lupna bankovinst;
N:o 4. i fråga om afskrifning af ett vid länekontoret i Wisby ba-
lanseradt lån. tillhörande statslänefonden:
N:o 5. i fråga om afskrifning af eu vid iänekontoret i Göteborg
balanserad öfverränta, tillhörande statslänefonden:
N:o 6. i fråga om afskrifning af tvänne från Riksbanken utgifna
s. k. odlingslän;
N:o 7, i fråga om afskrifning åt Bankens återstående fordringar i
Ryttmästaren C. W. Hammarskölds och Bruksegaren C. G. Johanssons
konkurser; samt
„N:o 8. angående afskrifning af Bankens fordran hos Gravören J.
E. Åkerbergs konkursmassa.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Andra
Kammarens den 9 dennes bordlagda protokollsutdrag:
N:o 142, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfäl¬
liga Utskotts Betänkande N:o 5. i anledning af motioner, angående än¬
dringar i Kongl. Förordningen den 1 April 1843 rörande prestval:
N:o 149, med delgifvande af Kammarens beslut öfver'dess Tillfäl¬
liga Utskotts Utlåtande N:o 15, med anledning af Herr S. Rosenbergs
motion om underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att arfvod til
löntagande riksdagsman för vikaries aflönande icke må af statsmedel
utbetalas;
N:o 150, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfäl¬
liga Utskotts Utlåtande N:o 21, angående Herr Johannes Anderssons från
Elfsborgs län motion om indragning af öfveringeniörs-tjensten vid Ge-
neral-landtmäterikontoret samt om förändrad arbetsordning för nämnda
embetsverk;
N:o 151, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess ^Tillfäl¬
liga Utskotts Betänkande N:o 24, öfver motioner af Herr J. A. Åstrand
304
Den 13 Mars.
(N:ris 255 och 256) och ;if Herr Johan Erickzon (N:o 296), afgående
åtgärder till jagtens fredande, för sä vidt beslutet afsåg Herr Åstrands
motioner, samt
N:o 152. med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfäl¬
liga Utskotts Utlåtande N:o 25. med anledning af väckt förslag om
förändring i nu gällande Jagtstadga.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet. Herr Bergstedts den
10 dennes bordlagda motion, N:o 87, om anvisande af ett anslag ä 50.000
R:dr, för insamlande af renlafve, att användas såsom materiel för till¬
verkning af drufsocker och alkohol.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Bevill-
nings-Utskottets den 11 dennes bordlagda Betänkande N:o 9. i anled¬
ning af väckt motion om särskild beskattning ä tillverkning af malt¬
drycker för afsalu.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Första
Kammarens den 11 dennes bordlagda Utlåtanden:
N:o 10, i anledning af gjorda anmärkningar emot Utlåtandet N:o
4, om ändring i gällande föreskrifter rörande tiden för allmänna vägars
lagning och grisning;
N:o 11. i anledning af gjorda anmärkningar emot Utlåtandet N:o
7. om ändring af 20 § Jagtstadgan; samt
N:o 12. med anledning af väckt motion, att bevis, som meddelas
för erhållande af belöning för dödade roffoglar och rofdjur, skola utan
lösen utfärdas.
Anmäldes och bordlädes Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 12. i anledning af väckta motioner om ändring af 1 Kap. 1 §
och 2 Kap. 1 § Rättegängs-balken;
N:o 13. i anledning af väckta motioner om ändring i Kong!. För¬
ordningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 Maj
1855: samt
N:o 14, i anledning al väckta motioner om inskränkning i tiden
för utsökande af fordran för utborgade handelsvaror och för auktions-
inrop.
Kammaren åtskiljdes kl. j4 e. di,
In fidem
O. Brakel.
Lördagen