Den 10 Mars, tf. m.
Tisdagen den 10 Mars 1868.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in.
Justerades ett protokollsutdrag för den 9 och protokollet för den
2 dennes.
Herr Bergste dt väckte, på grund af 55 § Riksdagsordningen,
en motion, N:o 87. angående anvisande af ett anslag ä 50,000 R:dr, för
insamlande af renlafve, att användas såsom materiel för tillverkning af
drufsocker och alkohol.
Begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande'Ståts-Utskottets
den 29 sistlidne Februari och 2 dennes bordlagda Utlåtande N:o 29,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Femte Hufvudtitel.
lista—7:de punkterna.
Biföllos.
8:de punkten.
Grefve Ha mil ton, Henning: I afseende på den nu föredragna
punkten, ber jag att fä anmärka ett tryckfel, som förekommer på 5 sidan
6 raden frän slutet. Der stål- nemligen: »att hvad som under är 1868
för ändamålet erfordrats, må för 1869 års pensionering användas,» men
bör framför ordet »erfordrats» införas ordet »icke.» Jag anmärker detta
endast derföre att, om Stats-Utskottets förslag helt och hållet följes,
utan att rättelse iakttages, och votering mellan Kamrarne skulle komma
att ega rum, oreda möjligen kan uppstå. I afseende på sjelfva saken,
har jag visserligen ej någon anmärkning att göra vid pensionsbeloppen,
men jag hemställer att Riksdagen mätte fatta sitt beslut sä. att direk¬
tionen för Amiralitets-krigsmanskassan endast må i man af behof lyfta
de medel, som erfordras. Enligt faststäldt reglemente utgå pensions¬
Den 10 Mars, 1. m.
69
beloppen qvartalsvis; men till följd af Riksdagens beslut och Riksgälds-
kontorets reglemente har kassan blifvit berättigad, att lyfta hela pen-
sionssurnman, sä snart det blifvit möjligt att genom en säker kalkyl
bestämma dels till huru stort belopp pensionerna uppgått under föregå¬
ende året. dels ock hvad för löpande året erfordras. Således reqvirera-
des under sistlidet är hela pensionsbeloppet, 72,000 R:dr, redan vid
årets början, oaktadt pensionerna endast successivt vid de särskilda qvar-
talerna utbetalades. Direktionen för Amiralitets-krigsmanskassan hade
sålunda till sin disposition under {-delar af året en ej obetydlig summa,
som var för pensioneringen obehöflig. En dylik reqvisition kan också
ega rum i är vid årets början. Såsom ett bevis på huru onödigt och
olämpligt det är, att hela beloppet i början af året uttages, att använ¬
das för flottans pensionering, vill jag anföra, att pension redan är re-
qvirerad för eu amiral, som ännu icke erhållit afsked. Om Riksgälds-
kontoret sålunda, enligt ordalydelsen, skickar hela det kalkylerade pen¬
sionsbeloppet till Amiralitets-krigsmanskassan, skickar den ock dermed
ett pensionsbelopp till eu person, som i närvarande stund uppbär lön
på stat, och hvars blifvande pensionsbelopp man sålunda möjligen kan
ana, men omöjligen bestämma, då det ännu ej är afgjordt, om lian tager
afsked eller ej.
Jag hemställer således, att Riksdagen måtte besluta, att hvad af
pensionsmedlen för innevarande är erfordras, må, i öfverensstämmelse
med Kong!. Maj:ts förslag i öfrigt, i mån af behof lyftas.
Grefve von Plåten: Den ifrågasatta förändringen synes ej afse
annat än nödig hushållning med Statens medel, och jag kan derföre ej
hafva något emot att denna här tillämpas, såvida någon förändring i
afseende på sjelfva det ifrågavarande anslaget icke påyrkas. Jag ber
blott att fä nämna, att orsaken, hvarföre de anmärkta ordalagen begagt
nats i Kong!. Propositionen, är den att Kongl. Maj:t derutinnan ej velat
frångå det beslut, som af förlidna Riksdag blifvit i ämnet fattad t, Men
om fördel af förändringen kan vinnas har jag, som sagdt. ej någonting
deremot.
Grefve af Ugglas: Grefve Hamilton har fäst uppmärksamhet på en
misshushållning med Statens medel, som skulle kunna ega rum derigenom,
att af ifrågavarande pensionsmedel i förskott uttoges mera än hvad för
ändamålet användes. lian har särskild t anhållit om proposition derpå,
att Utskottets hemställan mätte på det sätt bifallas, att medlen må i
män af behof uttagas. Jag får härvid likväl erinra, att det kanske ej
vore sä lämpligt att här införa detta stadgande, dä i fråga om pensio¬
neringen vid Fjerde Hufvudtiteln ej ett lika stadgande der införts. Att
skäl till anmärkning emot ordalagen möjligen kan förefinna^ vill jag visst
ej bestrida, äfvensom att nuvarande stadgande medgifver en högre la¬
titud vid medlens uttagande, men vill man gorå ändring, bör detta ske
sä, att härutinnan förefinnes någon likhet mellan arméens och flottans
pensionskassor. För Arméens Pensionskassa är stadgadt ratt ärsanslaget
qvartalsvis utbetalas med förbindelse för Pensionskassans direktion att,
sä snart årets räkenskaper hunnit afstöta^, behörigen ådagalägga, om
hela anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet behöfligt, samt
70
Den 10 Mara, f. m.
att, i händelse det lyftade icke åtgått, öfverskottet återlemna». Här
stär ej nämndt, att medlen skola qvartalsvis uttagas, — hvilket förste
talaren med sin kännedom om förhållandena troligen också iakttagit. —
utan dä direktionen af räkenskaperna fått reda pa huru stort pensions¬
beloppet varit det föregående året, kan den på en gång utfå samma be¬
lopp . det följande året. Anser Kammaren, att någon ändring bör ske,
ti or jag det vara mera skäl att återremittera Betänkandet i denna punkt,
för att till formen göra denna punkt lika med det i afseende på ar¬
méens pensionering beslutade stadgande. Om man således skulle anse
att olägenhet kunde, till följd af formuleringen af ifrågavarande punkt,
uppstå, anhåller jag, att beslut om ändring ej mätte nu på stället fattas
om ordalagen deri. utan att punkten måtte till Stats-Utskottet återre¬
mitteras med uttryckande af den åsigt, att hvad angår stadgandena om
uttagandet af Femte Hufvudtitelns bidrag till pensionering, dessa måtte
ställas i likhet med hvad i afseende ä samma bidrag under Fjerde Huf-
vudtiteln blifvit föreskrifvet.
Grefve Hamilton: Den siste ärade talaren har velat upplysa
mig derom, att stadgandena för Arméens Pensionskassa icke öfverens¬
stämma med det förslag, jag framställt, — en upplysning, som jag haft
tillfälle förut inhemta såväl af Kong!. Maj:ts Proposition som Stats-Ut-
skottets Utlåtande och som således icke var af behofvet påkallad. I
sammanhang dermed meddelade han likväl ock den upplysning, att stad¬
gandena lör de begge kassorna redan för närvarande icke äro lika,
hvaraf jag drager den slutsats, att någon olägenhet af mitt förslag åt¬
minstone icke kan sökas deri. att samma stadgande ej för Arméens Pen¬
sionskassa är gällande.
Jag skulle måhända ej vidrört denna fråga, om icke Riksdagen fat¬
tat beslut, att medel af ifrågavarande beskaffenhet hädanefter skola utgå
ifrån Statskontoret. Riksgälds-kontoret hade temligen lätt kunnat reda
sig och har dessutom genom särskild öfverenskommelse med kassan
försökt förekomma olägenheterna af nuvarande stadgande. Statskon¬
toret skulle deremot förmodligen ej sä lätt kunna reda sig, om man
derifrån uttoge penningar för att deponera i någon bank, under det
Statskontoret måhända är i förlägenhet för bestridandet af de för da¬
gen nödiga anslagen. Således är det ej för Riksgälds-kontorets skull
utan ur det allmännyttigas synpunkt jag vägat yrka en redaktionsförän-
dring i Utskottets förslag.
Jag vill dock ej och anser icke heller nödigt att för denna fråga
besvära Utskottet med en återremiss. utan hemställer om bifall till mitt
förut afgifna förslag.
Herr AV jern: För den händelse Kammaren skulle vara böjd att
att antaga Grefve Hamiltons förslag, tror jag. att detta bäst och lämp¬
ligast låter sig göra utan att återremittera Betänkandet i denna punkt
till Stats-Utskottet. Fn sådan återremiss skulle endast, utan ändamål,
verka till förlängning af riksdagen; och hemställer jag fördenskull att
Kammaren nu ville bifalla den förändring, som Grefve Hamilton i Ut¬
skottets formulering af punkten föreslagit.
Den 10 Mars, f. m.
71
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Herr Grefven och
Talmannen, att i afseende ä den förevarande punkten det till en början
blifvit anmärkt, att genom tryckfel ordet icke, som skulle förekomma
framför orden: jör ändamålet, blifvit uteslutet; och torde Kammaren
finna, att detta tryckfel borde rättas.
Ropades ja.
Vidare yttrade Herr Grefven och Talmannen, att Grefve Hamilton
hade yrkat, att den ifrågavarande punkten mätte bifallas med den för¬
ändring, att orden: i mån af behof infördes efter orden: Kunder loppet af
år 1869», samt att Grefve af Ugglas begärt återremiss af punkten;
hvarefter och sedan proposition ä bifall till punkten utan förändring
blifvit framställd, men med nej besvarad, proposition ä bifall till punk¬
ten med ofvansagda förändring gjordes samt besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskot-
tets den 4 och 6 dennes bordlagda Utlåtande N:o 30, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtitel.
lista punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Utskottets första hemställan.
Bifölls.
Utskottets sednare hemställan.
Grefve af Ugglas: Såsom af Betänkandet synes har jag icke
varit närvarande och deltagit i behandlingen af denna fråga inom Ut¬
skottet. hvilket varit anledningen att jag ej emot det häri lättade be¬
slutet anmält min reservation. Det oaktadt tillåter jag mig nu att be¬
strida lämpligheten af den beslutade underdåniga skrifvelsen. Det torde
ännu vara i Riksdagens minne, men återfinnes dessutom i de Kongl.
Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof bilagda Stats-
räds-protokoll, att Riksdagen lörlidet är ingick till Kongl. Maj:t med
alldeles enahanda anhållan som den nu föreslagna. En anledning har
Utskottet, efter min tanke, origtigt trott sig finna i Statsräds-protokol-
lets innehåll, att Kongl. Maj:t anbefallt Kommers-kollegium, intilldess
annorlunda i nåder förordnades, endast på förordnande besätta lediga
tjenster inom verket. För öfrig t inhemtar man af Statsråds-protokollet
att Departements-chefen, sedan han inför Kongl. Maj:t på ett förtjenst-
fullt sätt redogjort för Kommers-kollegii verksamhet och sina äsigter
derom, vidare yttrat: »Då emellertid nu vidrörda tvä frågor, nemligen
den om bildande af ett nytt Statsdepartement och den huruvida De-
72
Den 10 Mars, f- m.
partelnents-chel bör tilläggas eu vidsträcktare afgöra mlerätt änden, som
för närvarande i allmänhet anses honom tillkomma, icke lärer kunna på
min föredragning till nådig pröfning anmälas, hemställer jag — —
att algörandet om och Indika åtgärder, solo af förslaget angående Kom-
mers-kollegii indragning höra föranledas, i följd häraf tillsvidare må fä
anstå» samt derpå tillagt: »Om denna min framställning af Eders Kongi;
Maj:t i nåder gillas, borde måhända redan nu underdånig hemställan
ske om nådigt förordnande al särskild person att presidents-embetet i
Kommers-kollegium under tiden förvalta, enär den nuvarande anordnin¬
gen inom bemälda embetsverk, sedan presidents-embetet blef ledigt,
icke kan för någon längre tid vara lämplig eller tillfyllestgörande; men
dä, i fall de al mig i underdånighet antydda förändringar icke skulle
komma att föranleda någon framställning af Eders Kong!. Maj:t till
Riksdagen eller denna, derest sådant sker. skulle varda af Riksdagen för¬
kastad, frågan om Kommers-kollegii indragning bör förfalla och presi¬
dents-embetet, definitivt tillsattas, torde ock frågan om förändrad anord¬
ning med presidentts-eml>etet.s åligganden tills vidare fä anstå.» Häruti
har Utskottet trott sig spåra, en tanke hos Regeringen att tillsätta pre¬
sidents-embetet. i Kommers-kollegium. Detta förutsätter likväl antingen
att Kongi. Maj:t ej skulle finna att ifrågavarande embetsverk bör in¬
dragas och följaktligen icke heller derom till Riksdagen göra, framställ¬
ning eller ock, derest eu sådan framställning sker. att Riksdagen icke
skulle gilla densamma. I begge tallen tror jag icke heller att någon
skrifvelse i det syfte, Utskottet föreslagit, bör till Kong!. Maj:t aflåta*,
och kali. icke inse, att Regeringen genom de af mig anförda yttranden
dertill gifvit. anledning. Ser man pa de åtgärder, sort! i fräjda n ytter-
likare vidtagits, sä finner man. att, vid frågan inom Statsrådet om in¬
rättandet af ett.nytt Statsdepartement, Justitie-statsministern bland skä¬
len derför anfört just dessa, af mig förut citerade yttranden, samt an¬
sett, att pa det, en sådan anordning må kunna ske. ett nytt, val behöf-
ligt Statsdepartement borde inrättas, samt derefter framställt förslag
till Inuti denna förändrade anordning kunde ske. Härigenom undan-
l ödjes. den första, af de förutsättningar, hvarpå Utskottet velat grunda
den föreslagna, skrifvelsens behöflighet, nemligen att ingen åtgärd för
berörda embetsverk* indragning skulle af Kongi. Maj:t vidtagas. Frä-
gan om antagande af detta Kongi. Maj:ts förslag om inrättande af ett
nytt Statsdepartement, beror emellertid på nästa Riksdag, då nya val
kunna förordna*. Emellertid anser jag att man af de förhandlingar.
l, d«,nu omnämnda frågors föredragning inför Kongi. Makt i
Sfat-uadet förekommit, icke kan sluta till någon tanke hos Regeringen
att hänga Riksdagens förut i ämnet framställda önskan, och kan vid
sådant förhållande icke förorda, att samma framställning af Riksdagen
Pu förnyas,, hvarföre jag anhåller om proposition på afsteg å Utskottets
hemställan i denna punkt.
Herr YV Jern: .lag önskar ifrigt, att Kongi. Maj:ts förslag om in¬
rättande af ett. nytt Statsdepartement och i sammanhang dermed Kom-
^.^.■■köllegii .indragning . mätte af Riksdagen bifalias, hvarigenom alla
mojligheter för en definitiv tillsättning af embete!! och tjenster inom
Den 10 Mars, f. m.
73
detta embetsverk blcfve undanröjd, men det oaktadt kan jag icke finna
den af Utskottet föreslagna skrifvelse vara pa något sätt olämplig. Det
finnes visserligen äfven möjligheter, att något sådant nytt Statsdepar¬
tement i den form det nu är föreslaget icke kommer att vinna Riksda¬
gens bifall, utan af Riksdagen anses behöfva ytterligare utredning. Det
vore dä synnerligen ensidigt att Kong!. Maj:t icke dermed anser frågan
om Kommers-koilegii indragning böra förfalla utan fortfarande vill hälla
den öppen för afgörande sä fort lämpligen ske kan. Dä emellertid che¬
fen för Civildepartementet yttrat, att. derest frägan om inrättandet af ett
nytt Statsdepartement af Riksdagen förkastas, embetstnännen inom Kom¬
mers-kollegium komme att definitivt tillsättas, sä hemställer jag, om man
icke må anses hafva haft skäl till den förmodan, att Regeringen haft
tankar i en sådan syftning, samt sålunda äfven att framställa en önskan
att någon bestämd tillsättning af ifrågavarande embeten ej må ske. Jag
anser jemväl att om Riksdagen härom vill yttra sig, detta lämpligast
och bäst bör ske just vid den riksdag, der man genom Kong], Maj:ts
Proposition och Statsråds-protokollen fått tillfälle inhemta huru Kongl.
Maj:t tänkt sig denna fråga. Jag anhåller derföre om bifall till Utskot¬
tets hemställan.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Herr Grefven och Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden ä dels bifall till Utskot¬
tets förevarande hemställan och dels afslag derå; framställde Herr Gref¬
ven och Talmannen först proposition på bifall till samma hemställan,
hvarvid svarades mänga nej jemte några ja, och sedermera proposition
på afslag derå, dä svaren utföllo med mänga ja jemte några nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
3:dje och 4:de punkterna.
Bi föllos.
Härefter anmälde sig Herr Storckenfelt och uppläste följande
skriftliga anförande rörande den 4:de punkten: Jag anhåller, att fä
yttra några ord, i anledning af den sednast upplästa punkten.
Utskottet synes kunnat taga steget ut genom att bifalla motionen
och hade sannolikt gjort det, om detsamma i Kong!. Landtmäteri-instruk-
tioncn af den 6 Augusti 1864. som nu är den gällande, eftersökt Indika
åligganden andre landtmätarne mände hafva att uppfylla; Utskottet
skulle då sannolikt funnit det af motionären begagnade uttrycket: »öf-
verflödige», fulleligen motiveradt. ty denna instruktion vet sjelf, förun¬
derligt nog. ingenting mer än:
l:o. § 15 inom. 3. Att de skola finnas och aflönas med 900 R:dr
hvardera eller tillsammans 21,600 R:dr.
Hvartill, i parentes rnä erinras att lika stor pension bestås, samt att
för eu i tjenst varande torde kunna påräknas flera pensionärer, enär intet
skäl finnes för en andre landtmätare att i tjensten qvarstå efter den tid¬
punkt, då pensionsåldern inträd t. enär några enskilda förrättningar nu¬
mera af honom icke kunna påräknas; fastheldre blifver det ett af korps-
74 Den 10 Mars, f. m
andan förestafvadt åliggande att lemna rum för en efterträdare så fort
som möjligt.
2:o. § 9 inom. 3. Der finner man visserligen sagdt att kronoför-
rättningar skola af Konungens Befallningshafvande öfverlemnas till landt¬
mätare på stat, men. om desse äro hindrade, till öfrige landtmätare; och
§ 39. Der det stadgas att förste eller andre landtmätare skall
verkställa undersökning dä landtinätares karta blifvit, klandrad såsom
origtig.
Här har man dä den enda tillstymmelse till verksamhet och ersätt¬
ning åt Staten för dessa löner och pensioner, som finnas, enär landtmä-
taretaxan af den 8 Februari 1867 stadgar i § 19 mom. 1 att för krono-
förrättningar, som af landtmätare på stat verkställas, endast f;delar af
arfvodet utgår. Fordom var denna rabatt J:del men numera är taxan
äfven för Staten i det afseendet ogynsammare likasom den för den en¬
skilde blifvit ett impediment, för hvilket man ryggar tillbaka såsom
nära oöfverstigligt.
Alltså, här är som sagdt en liknelse till verksamhet för andre landt-
mätarne och ersättning åt Staten, men det är icke heller mer, ty
kronoförrättningar finnas numera icke på långt när nog att sysselsätta
förste landtinätarne. Det är mig bekant att andre landtmätare hos
Konungens Befallningshafvande beklagat sig deröfver att sådana förrätt¬
ningar ensamt uppdragas åt förste landtmätaren. Men äfven på en tid,
då kronoförrättningar nog funnos för båda landtinätarne på stat, var
denna ersättning åt Staten eu obetydlighet, som utgjorde endast en ringa
procent af Statens utgift.
Hvad beträffar undersökning till följd af origtig mätning, ett fall,
hvarpå jag aldrig hört något exempel, så torde detta fä antagas såsom
så sällan förekommande att det ingalunda öfverstiger en mans höfva.
Om härtill lägges
3:o. § 22. Som stadgar att andre landtmätare likasom alla an¬
dra landtmätare skola aflägga embetsed och densamma egenhändigt
uppskrifva, så är härmed sagdt allt hvad den Kongl. instruktionen, ge¬
nomsökt från perm till perm, har att uppdraga åt andre landtinätarne
såsom sådane — der finnas särskilda stadgande!! om åligganden för:
generaldirektören, sekreteraren, öfveringeniören, fiskalen, aktuarien,
ingeniörer och amanuenser samt förste landtmätare, men för den an¬
dre har den ingen råd — icke ens det att han borde supplera den för¬
ste dä denne ej sjelf tjensten förrättar, hvilket man sannolikt föreställt
sig. Nej bevars! Konungens Befallningshafvande skall i sådant fall
tillförordna vikarie, står det, utan ringaste häntydning på att dertill bör
tagas andre landtmätaren, hvilket icke heller är praxis, derest denne icke
händelsevis bor i eller invid residensstaden, der kontoret finnes. In¬
struktionens 21 § 3 mom. säger: »Ej må någon på förslag till förste
»landtmätaretjenst uppföras, som icke under längre tid handlagt laga
»skiften och andra landtmäteriförrättningar, samt dervid ådagalagt ut-
»märkt drift, skicklighet och ordningssinne», egenskaper, som uppenbar¬
ligen icke erfordras hos andre landtmätaren, enär han lemnats alldeles
utanför detta stadgande.
Ja detta är fullkomligt konseqvent af den Kongl. instruktionen, ty
då den icke vet något för andre landtinätarne att göra mer än att
Den 10 Mars, f. m.
75
uppbära lönen och aflägga tjensteed, sä voro det orimligt att derför upp¬
ställa några besvärande prestanda, Emellertid synes äfven häraf att
instruktionen aldrig påtänkt att låta andre landtmätarne supplera de
förste, hvartill de möjligen äro alldeles inkompetente.
Ehuru, som förut blifvit sagdt. jag ansett Utskottet kunnat fullt ut¬
taga steget genom att tillstyrka motionen, sä och enär en annan motion
i samma syfte, rörande öfveringeniörs-tjenstens indragning, hvartill fin¬
nas lika goda skäl, men som kanske ej varit lika lätta att hastigt inse,
möjligen gifvit Utskottet anledning att önska bada dessa ärenden sam¬
tidigt behandlade, antager jag detta såsom hufvudsakligt skäl till dess
vidtagna åtgärd; och jag hyser det vissa hopp att Regeringen heldre
skall omfatta ett förslag, som utgår på besparing, än sådana som afse in¬
förande af nya skattetitlar och förhöjning ä de gamla.
5:te punkten.
Mom. a.
Herr Lagerstråle: Stats-Utskottets ifrågavarande förslag, ehuru
innefattande tillstyrkan af ett mindre anslag till det ekonomiska karte-
verket, visar dock. i följd af sin motivering, en antydan, att anslagen
till detta karteverk skulle komma att indragas sedan arbetena inom Norr¬
bottens län och de delar af mellersta Sverige, der sådana blifvit påbör¬
jade. hunnit afslutas. Skulle det vara välbetänkt, att, sedan ett för lan¬
det så vigtigt karteverk kommit till stånd och samtidigt dermed jord¬
bruksstatistiken börjat uppnå eu större utveckling, till fullo indraga det¬
samma innan ännu mera än två eller tre af landets provinser deraf haft
någon fördel? Inom andra länder finnas s. k. kadasterverk, hvilka un¬
derstödjas med betydliga penningebelopp och, till följd kanske deraf att
de utgöra grunder för jordbeskattningen, alla äro utförda i större skala
än förevarande karteverk. I Håljern, Wiirtemberg, Spanien, Portugal,
Preussen, Österrike och Frankrike finnas färdiga och under arbete va¬
rande kadasterverk; i Bärjern börjades desamma 1808, men hade. sedan
en kostnad af omkring 27 millioner gulden blifvit å desamma nedlagd,
ej hunnit afslutas 1860; i Frankrike, der kostnaden är mig obekant, bör¬
jades dessa arbeten likaledes 1808 och hade först 1848 hunnit afslutas.
Dessa förhållanden visa. att arbetena i andra länder, om ock man der
påräknar större resultat, ej kunna hastigt afslutas, och att fördelarne af
desamma endast sä småningom komma olika trakter af landet till godo.
Kan det i alla fall vara skäl, att sedan arbetena börjat, afbryta dem.
för det att en tillfällig förlägenhet i afseende ä Statens inkomster är
rådande vid denna riksdag? Mänga arbeten, som till sin beskaffenhet
kunna jemföras med nu ifrågavarande, åtminstone deruti att de kräfva
stora uppoffringar, fortgå alltjemt; och Riksdagen har ej undandragit dem
påräknade och behöfliga bidrag, ehuru de ej hinna blifva hastigt färdiga.
Jag vill i sådant hänseende åberopa afvittrings- och storskiftesverket i
Norrland och Stora Kopparbergs län. Under en lång följd af är har
afvittringen fortgått utan att densamma ännu nätt sin fullbordan. Fäst-
ningsarbeten hafva likaledes företagits i värt land under länga tider utan
att nå sin fullbordan, men icke kan detta eller att dessa arbeten kostat
76
Den 10 Mars, f. m.
ofantligt störa summor, gifva oss anledning att afstå frän att fortfarande
dertill lemna medel. Enligt särskild anordning, som i går, dä fråga var
om de topografiska arbetena, omförmäldes, är nu sä stäldt, att ekonomi¬
ska karteverket derigenom kan, enligt min tanke, åstadkomma den hög¬
sta möjliga, produkt, på samma gäng det lemnar en väl behöflig och för
det geologiska karteverket oundgänglig grund för dess kartors bearbet¬
ning. Den topografiska korpsen verkställer nu först triangel mätningar,
hvaraf resultatet lemna* till ekonomiska karteverket, som sedermera upp¬
rättar eu fullständig, med marken likformig, stomkarta uti ^nWdels skala.
I förhållande som denna hinner blifva färdig aflemna.* delar af densam¬
ma till topografiska korpsen och geologiska byrån, som, sedan stomkartan
blifvit reducerad till juJ^jidols skala, derå. hvar för sig, införa de för mili¬
täriskt och geologiskt behof erforderliga beteckningssätt. De ekonomiska
kartebladen äro, likasom de tillhörande beskrifningarne, af högsta vigt för
de arbeten, som tillhöra jordbruksstatistiken och Indika först nu börja
erhålla någon likformighet och fulländning. Detta kan ej vinnas, med
mindre noggranna mätningar i landets särskilda delar egt rum, och, om
dessa eu gång blifvit verkställda, anser jag det nästan för eu dårskap
att icke på grund af desamma utgifva kartor. Efter det fullständiga
kartor öfver TJpsala län blifvit uppgjorda, pågå nu arbeten i sam¬
ma syfte inom Örebro, Stora Kopparbergs, YVermlands, Skaraborgs och
Östergötlands län. Skulle dessa län erhålla fullständiga kartor, vore det
icke rätt att betaga andra delar af landet enahanda fördel. Vid sådant
förhållande är det icke heller skäl att inskränka anslaget så att en län¬
gre följd af är åtgår för att komplettera arbetet inom de län. der det
redan blifvit påbörjadt.
Ståts-Utskottet har vidare ansett kostnaden för detta karteverk vara
alltför hög, och har såsom stöd derför åberopat att densamma skulle i
medeltal öfverstiga 1,500 R:dr för hvarje qvadratmil. Efter de beräk¬
ningar. som verkställts, motsvarar detta den verkliga kostnaden. Det
skall dock cj dröja länge innan, med fortgången af arbetena vid detta
karteverk, kartor blifva färdiga och utkomma i handeln, hvarigenom in¬
komster kunna beredas Staten såsom bidrag att fylla behofven. I öfrigt
åstadkommes för denna kostnad per qvadratmil ekonomiska och kame¬
rala förteckningar för hvarje härad, som kunna läggas till grund för
statistiska beräkningar och uppgifter. Denna kostnad af 1,500 R:dr
qvadratmilen är ej jemförlig med kostnaden för andra kartor och bör
dessutom ej anses för öfverdrifvet, hög, då man besinnar att för det to¬
pografiska karteverket beräknats 2,500 R:dr qvadratmilen. Utom dessa
omständigheter bör ej lemna,s utan uppmärksamhet, att på grund åt de
beslut, som Riksdagen i öfverensstämmelse med Kong!. Maj:ts Propositioner
under en föregående tid fattat, eu mängd personer blifvit anställde vid
det ekonomiska karteverket, dit de blifvit dragna frän andra håll. Kan
det vara billigt, att göra cn sådan indragning, som nu föreslagits, och
såmedelst sätta alla dessa personer ur verksamhet och, sä att såga, på
bar backe. Efter de kalkyler, som Inom karteverket blifvit uppgjorda,
skulle erfordras i jemnt tal 60,000 R:dr ärligen i 25 är för att i meller¬
sta och södra Sverige fullborda detta karteverk. Säsnart detsamma inom
Norrbottens län hinner afslutas. och detta anses kunna ske inom 1873
eller 1874 års utgång, blifver hela anslaget till karteverket tillgängligt
Den 10 Mars, f. m.
77
för att bedrifva arbetena med mera ifver i det mellersta och södra
Sverige. Försäljningen af kartor, som utgifvits från ekonomiska karte-
verket. har hittills ej inbringat särdeles betydliga belopp; 1865 såldes
tryckta kartor för 681 R:dr och 1867 för 1,200 R:dr, således har likväl
endast under dessa begge är försäljningsbeloppet ökats med nära 100
procent. Antagligt är ock att försäljningssumman för hvarje är bär
stiga. Utom dessa inkomster, kan man äfven beräkna sådana för de
hand ritade kartor, som begäras af jordegare, af indika mänga, som ej
fått sina egor lagda å karta, blifva ganska tillfredsställda med utdrag af
eu konceptkarta, som är uppgjord efter ^^rdels skala. Inom ett och annat
län har intresset för karteverket stigit sä högt. att l. ex. från Wermland,
dess hushållssäliskap lem na t ett bidrag af 3.000 R:dr, för att kartearbe-
tena mä dit förläggas. Äfven inom Örebro län lära sädana tillskott
kunna påräknas, hvarigenom arbetsprodukten blifver högre, än hvartill
den på förhand blifvit beräknad. Man har såsom ett fel hos detta kar-
teverk anmärkt, att detsamma efter några års förlopp ej vidare skulle
vara korrekt och pålitligt. Sjelfva naturen af detta karteverk innefattar
att det icke ständigt skall kunna bibehållas olorändradt såsom det geo¬
logiska; och illa vore det i sanning, om ej någon revision skulle behöf-
vas, tv detta skulle bevisa att odlingen i landet ej vore i framåtskri¬
dande. Dessa rättelser i den en gäng uppgjorda kartan kunna natur¬
ligtvis ej medföra särdeles stora kostnader, dä man lätt efter en mel¬
lantid af tio är kan genomgå det redan fullbordade och införa de för¬
ändringar, som sedan skeft. Sä tillgår vid alla kadasterverk i andra,
länder och sä skall äfven blifva förhållandet här för den kommande ti¬
den. För min del tror jag att Riksdagen skall välja en dålig utväg, om
den genom inskränkning i anslaget skulle betaga Regeringen möjlighe¬
ten att låta dessa arbeten fortsättas i samma omfång som hittills, och
derföre får jag hemställa att Kammaren mätte, med afslag ä Utskottets
hemställan, bifalla hvad Kong!. Maj:t i ämnet föreslagit.
Herr Mo n tgomery-Cede rhjel in: Till en början ber jag fä till¬
kännagifva, att jag ej ämnar uttala några anmärkningar emot det sätt,
hvarpå ekonomiska karteverket bedrifvit sin verksamhet, hvilken dess¬
utom lemnats ett sä lifligt vitsord och hvaraf vi se resultatet i de vac¬
kra kartor, som derifrån utgifvits. utan endast, dä jag i Utskottet röstat
för dess nuvarande förslag, angifva några skäl derför.
Det har hos mig och mänga andra uppstått betänkligheter vid att
arbetet för det ekonomiska karte verkets fullbordan skulle draga sä långt
ut på tiden. I detta fall har jag skaffat mig en upplysning af chefen
för karteverket, deruti han säger, att med ett anslag af 75,794 R:dr skulle
erfordras en tid af 25 är för att fä de återstående provinserna inom
Sverige uppmätta och kartlagda. Detta vill ungefär säga detsamma, som
att med nu föreslagna anslag skulle åtgå 40 är för att fä arbetet full-
bordadt. I går nämndes att det geologiska arbetet skulle kunna vara
färdigt om 150 är. Det fordras en Methusalems ålder för att upplefva
(lossa arbetens afsittande. Vi måste enligt grundlagen vara 35 är, de
bestå äro äldre ; är det dä sannolikt att någon af oss skall fä se ekono¬
miska karteverket fullbordadt ? Dessutom inträffar den ledsamma omstän¬
digheten, att dä det ekonomiska karteverket blifvit färdigt, blir det att
78
Den 10 Mars, f. m.
börja om samma arbete helt och hållet från början. Det ekonomiska
karteverket bör upptaga jordytans beskaffenhet, odlingar till åker. äng,
skog in. in. _ Uti ett land sä föga odladt, som värt nu är, fortgår odlin-
lingen och inträffa förändringar årligen, hvaraf följer, att efter 40 är en
karta, som förut blifvit uppgjord, är litet eller intet att rätta sig efter.
Nya kartor måste dä således uppgöras och det föregående arbetet är
leder till tvekan om lämpligheten af ett anslag till
Ett annat skäl till afslag ä det begärda beloppet är
skulle utgöra för arbetet med hvarje qvadratmil 1,800
denna kostnad arbetet vore fullt afslutadt. skulle man
att säga, men dä man väl slutat, blir det, som sagd t,
gagnlöst, Detta
sådant ändamål,
kostnaden, som
R:dr. Om med
ej hafva något
att börja pa nytt. Dessutom bör man, i fråga om det ekonomiska karte¬
verket, taga i betraktande, om icke länen eller landstingen borde dertill
lemna bidrag. Den största nyttan af ekonomiska karteverket är att den
lemnar bestämda uppgifter till jordbruks-statistiken, hvilket kommunerna
deremot vid anfordran hafva svårt att meddela; och dä detta är deras ålig¬
ganden, böra de ock genom landstingen besluta att jemte Staten bidraga
till ifrågavarande arbetens utförande. Sä sker ock i några län, särskild^
som jag vet. Östergötlands och Elfsborgs län. För öfrig! anser jag ej
att genom Stats-Utskottets beslut hela frågan blifvit, så att säga, afsku-
ren; Utskottet har blott ansett att arbetet, under förutnämnda förutsätt¬
ningar. bör kunna fortgå, utan att Staten dertill lemnar så stort bidrag,
som förut, och till detta förslag anser jag. som icke längre vill upptaga
Kammarens tid, mig föranlåten att på ofvanantvdda skål tillstyrka Kam¬
marens bifall.
Friherre Silfverskjöld: Då jag med inin röst bidragit till Ut¬
skottets ifrågavarande hemställan, anhåller jag att med några ord lä
uppgifva skälen dertill. Utskottet säger, att det kan vara tvifvelaktigt,
huruvida det ekonomiska karteverket verkligen motsvarar de betydliga
kostnader, som för dess bearbetande erfordras. Det torde ock vara nöd¬
vändigt att, för att kunna hafva ett grundadt omdöme, i denna saken,
man gör sig klart hvad med nämnda karteverk åsyftas och hvad der¬
med hittills vunnits. I allmänhet föreställer man sig, att detta karteverk
utgör en officiel och fullt tillförlitlig beskrifning öfver det område, som
blifvit på kartan utlagdt. Vore det sä, dä vore detta karteverks ut¬
förande visserligen förtjent af Statens understöd. Men nu förhåller det
sig i sjelfva verket på helt annat sätt. På kartan afteckna» visserligen
jordområden och gränser uppdragas, men detta arbete undergår icke någon
offentlig granskning, hvaraf ock följden blir, att man icke har någon
garanti för att det är riktigt. För mig har detta förhållande utgjort an¬
ledning till tvekan om detta arbetes lämplighet. Den enda vinst man,
.sä vidt jag kan förstå, deraf kan hafva, är åt t kartorna blifva en slags
illustration till jordbruksstatistiken. Men dä synes mig att man med
skäl kan fråga, om denna illustration är-vård den kostnad, man derpå ned¬
lägger. I detta hänseende hyser jag jemväl ganska stora tvifvelsmål,
helst när jag besinnar, till indika otillförlitliga resultat vår jordbruks¬
statistik hittills kommit. Jag skulle väl ej vara emot att bevilja det af
Kong!. Maj:t begärda anslag, förutsatt att det användes till fullbordande
af de ekonomiska karteverk, som redan äro påbörjade, men tillika bär
Den 10 Mars, f. m.
79
jag trott, att det icke skulle kunna vålla någon olägenhet, om det ifråga¬
varande af Kong!. Maj:t äskade anslaget nedsattes till en tredjedel, på
sätt Utskottet föreslagit; och får jag på dessa och de af Utskottet i
öfrig! anförda skäl yrka bifall till Utskottets hemställan.
Ilerr Arrhenius: Till hvad jag yttrade i denna fråga i går, då
anslaget till utförande af topografiska korpsens kartearbeten behandla¬
des. ber jag att fä tillägga några ord, särskilt med anledning af det
framställda påståendet, att det ekonomiska karteverket blott vore att
betrakta såsom en illustration till jordbruksstatistiken. Först och främst
vill jag dervid erinra, att nämnda kartearbete icke står ensamt för sig
utan i förbindelse med det topografiska karteverket. Sedan topogra-
ferne anställt triangelmätningar öfver eu jordrymd, öfverlemnas de
dervid förda anteckningar till det ekonomiska karteverket, som med led¬
ning deraf uppgör en karta, hvilken äter ligger till grund för den to¬
pografiska kartan. Det ligger häraf i öppen dag, att det ekonomiska
karteverket har en ganska väsendtlig inverkan på det topografiska och
att således, om arbetena i och för det ekonomiska karteverket inskrän¬
kas eller upphöra, topografiska karteverkets arbeten måste ordnas på
helt annat sätt än nu är händelsen. Det lär väl vara obestridligt att en
så fullständig kännedom som möjligt om värt land är i hög grad önsk¬
värd och vi hoppas att vi i en framtid skola kunna derom erhålla nog¬
grann kännedom; men skola vi i värt land någonsin kunna fä ett i någon
måtto fullkomligt kadasterverk, så måste vi förut hafva all jorden kart¬
lagd och det just efter det system, som vid det ekonomiska karteverkets
arbeten följes. Man har anmärkt, att det dröjer sä länge, innan dessa
kartor hinna blifva färdiga och att det derföre icke vore värdi att göra
några uppoffringar i den vägen. Men skulle man resonnera sä, dä vore
det en mängd arbeten och företag, hvarmed vi icke borde sysselsätta oss,
ja måhända skulle vi lemna å sido de aldra vigtigaste. Jag vill blott
nämna skogsplanteringen. Den, som utlägger fröet till trädet, får sällan
se det moget; men icke är det derföre skäl att underlåta all skogsplan¬
tering eller skogssådd. Man har beräknat, att, om det nuvarande ansla¬
get till det ekonomiska karteverket bibehölles oförändradt, det skulle
åtgå 40 är, innan samma karte verk blefve färdigt. Men är detta verk¬
ligen så läng tid ? och hvad betyder väl denna tidrymd i jemförelse med
folkens och staternas lif? Man har tillika anmärkt att. för att få arbetet
fullbordad t på 25 är, bchöfde.s ett ärligt anslag af 75,000 R:dr. Ja vi
so af Stats-Utskottets Betänkande, att det i Andra Kammaren finnas per¬
soner, som anse ifrågavarande karteverk vara af den vigt, att de begärt,
det berörda anslag måtte höjas till 75,394 R:dr. Skola vi då i Första
Kammaren icke ens vilja bevilja det af Kong!. Maj:t äskade anslag,
som är detsamma som förut utgått? Det synes mig som om de talare,
hvilka klagat deröfver, att det ekonomiska karteverkets arbeten gå så
långsamt, icke borde påyrka anslagets förminskande, ty genom en .så¬
dan åtgärd kommer naturligtvis arbetet att gå än långsammare. Vi¬
dare. har man sagt, att de ekonomiska kartorna ej vore af något syn¬
nerligt värde, tv, då man väl hunnit till slutet med deras upprättande,
måste de, som gjordes i början, göras om igen. Chefen för Civildepar¬
tementet har redan erinrat derom, att det vore sorgligt, om icke vårt
80
Den 10 Mars, f. m.
lands odling skulle fortgå, så att, då kartearbetet vore afslutadt, en re¬
vision af de först gjorda kartorna icke vore nödig; oeh jag vill blott
tillägga, att det arbete, som behöfves för att i kartorna utmärka de
förändringar, som skett, icke pa något sätt är jern förligt med det, som
tarfvas vid kartornas första upprättande. — Vidare tiar man sagt, och
deri instämmer jag, att det vore ensidigt, om jemväl landstingen i sin mån
bidroge till ifrågakomma arbetens utförande. Vi se att redan åtskilliga
län lemnat bidrag dertill, medan andra deremot anslagit medel för geo¬
logiska kartors upprättande; och jag förmodar att, i samma mån jord¬
bruksstatistikens värde inses och erkännes, i samma män skola ock de
bidrag, som kunna erhållas från de särskilda länen, blifva rikare. Men
att nu, såsom Utskottet föreslagit, minska anslage-t för det ekonomiska
karteverket, synes mig nära nog vara detsamma som att vilja göra slut
på detsamma. Jag vill härvid endast påpeka den orättvisa, som skulle
begås mot de län, hvilka ej blifvit på de ekonomiska kartorna afteck-
nade, och jag hemställer, huruvida det kan vara rätt och billigt, att
Staten, sedan den en gång uppmanat eu del personer att egna sig åt
arbeten i och för det ekonomiska karteverket, nu skulle skjuta dessa
personer från sig och göra dem brödlösa. Alla dessa omständigheter
tillika med min öfvertygelse om vigten af eu fullständig och pålitlig
jordbruksstatistik, för hvilken dessa kartor äro af synnerligen stor be¬
tydelse, göra att jag anser, det vi icke för en tillfällig förlägenhet böra
rygga tillbaka från att söka fortsätta hvad föregående Riksdagar ansett
vara af synnerligen stor betydelse, hvarför jag ock förenar mig i det af
chefen för Civildepartementet framställda yrkande om bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition.
Herr O delberg: Den siste talaren har så fullständigt och väl ut¬
tryckt det jag önskat säga, att jag kan vara ganska kort. Jemte det
jag i allo förenar mig med honom vill jag tillägga, att på det ekono¬
miska karteverkets fortsättande beror i väsendtlig mån fortsättningen
al de öfriga båda karteverken. I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrift skall nemligen stommarne till de topografiska kartor¬
na uppgöras af det ekonomiska karteverket och dermed pågår för när¬
varande i ett län, nemligen Östergötland; och för att underlätta det
geologiska karteverkets arbeten är det ekonomiska nu sysselsatt med
kartor öfver fyra län, nemligen Örebro, Kopparbergs, Wermlands och
Skaraborgs. Deraf följer således, att, om anslaget för det ekonomiska
karteverkets fortsättning indrages, de öfriga karteverken icke kunna
fortsättas med den drift, hvarmed de hittills bearbetats. Jag måste be¬
klaga det slut, hvartill Utskottet kommit, och förundrar mig deröfver,
då Utskottet i sina motiver medgilVit, att karteverket skulle vara af
stort gagn och intresse, samt kan icke annat än i likhet med chefen
för Civildepartementet tillstyrka utslag å Utskottets hemställan och bi¬
fall till den nådiga Propositionen.
Herr Le ijo nan eker; Jag skall icke heller vara vidlyftig. Jag
tror, i likhet med dem som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts Proposition,
att fördelarne af det ekonomiska karteverkets fortsättande fullt motsvara
kostnaderna
Den 10 Mars, f. m.
81
kostnaderna derför. Jag är väl icke nog landtbrukare för att kun¬
na i detalj se frågan, men jag tror dock att, det för hvarje jordbrukare
skulle vara en stor fördel, att. detta karteverk bragtes till fullbordan,
emedan han derigenom med jemförelsevis ringa kostnad skulle kunna
skaffa sig en karta öfver sin jord; och jag tror tillika att för alla med¬
borgare det skulle vara fördelaktigt att med ledning af dylika kartor
kunna hastigt och lätt uppfatta en del statistiska förhållanden rörande
vårt land. Man har val sagt. att dessa kartor icke vore att anse såsom
annat, än en^ blott illustration; men jag kan icke instämma häruti, då
det val i många hänseenden är nyttigt att känna till statistiken och
denna icke kan så lätt eller så fördelaktigt studeras som med ledning af en
dylik karta. Det finnes dessutom ett annat skal för mig att motsätta
mig Utskottets förslag, det nemligen att det är mig motbjudande att se
de vexlingar i åsigter, som på några år gjort, sig gällande. Jag har
under de sista femton åren erfarit, med hvilken ifver man arbetat på
införandet af landtbruksskolor, mejerier och hvad allt det må vara, sou.
skulle befordra landtbrukets intresse, men man har knappt genomdrif¬
va én sak, förrän man upphäfver ett skri öfver att. den icke gör nytta.
Denna kastning i åsigter synes nu äfven vilja upphäfva det ekonomi¬
ska karteverket; dock torde det vara bäst att. icke för hastigt följa dem
som vilja inslå på den nya banan. Derföre och till dess positiva skäl
blifvit visade, att den bana, hvarpå det. ekonomiska karteverkets arbe¬
ten fortgå, icke skulle vara rigtig, och hvilka ännu icke blifvit ådaga¬
lagda, anser jag mig böra motsätta mig Utskottets förslag och yrkar
bifall till Kongl. Maj ds Proposition.
Herr Bennich: Det lärer nu mera ej vara tvifvelaktigt för nå¬
gon, att landtbrukot är vår modernäring och att på dess utveckling och
framgång landets väl beror; men deremot finnes det, mycket olika me¬
ningar derom, huruvida jordbruket går uppåt eller nedåt. Det finnes,
savidt jag lörstår, ej mer än ett sätt att skaffa sig säker kännedom i
detta hänseende, och detta är att förskaffa oss eu fullständig jordbruks¬
statistik; men för att få en sådan erfordras, såsom en hvar väl vet, att
skaffa sig tillförlitliga primäruppgifter frän de olika orterna. Att nu
lörskalfa sig sådana uppgifter, som äro någorlunda tillförlitliga, har åt¬
minstone i den ort, der jag någon tid uppehållit mig, visat sig vara
nära på omöjligt, äfven med bästa vilja från folkets sida; ty i många
fall saknas kännedomen om jordens verkliga areal. För att fä tillför¬
litlig kännedom om detta erfordras ett ekonomiskt karteverk öfver hela
landet och detta karteverk blir följaktligen ej blott eu illustration till
jordbruksstatistiken utan sjelfva grunden derför. Att på samma gång
man erkänner behofvet af en sådan statistik vilja afbryta de arbeten,
som utgöra grundvalen derför, synes mig vara toga konseqvent. Val
är det sannt, att man icke kan tillvägabringa ett sådant arbete utan
tid och lång tid; men derföre bör man väl icke rygga tillbaka från ett
redan påbörjad t företag, som hittills blifvit i allmänhet väl och tillfreds¬
ställande utfördt. Skulle man. såsom en talare anmärkt, rygga tillbaka,
derföre att åtskillige af oss icke kunna hysa den förhoppningen att se
det, verket fullbordadt, skulle vi i sanning draga oss,ifrån många före-
Riktsd. Prat. 1868. 1 Afd. 2 Band. 6
82
Den 10 Mars, f. m.
tåg. Nästan alla de arbeten, hvarför ordinarie eller extra anslag äro
anvisade, äro af beskaffenhet att de måste fortsättas in infinitum, så
länge vi vilja gå framåt. — Man har anmärkt, att detta verk, när det
en gång blifvit fullbordadt, måste göras om igen. Det är sannt, men
omarbetet framkallas af förökadt intresse för saken, i mån som jordbruks¬
statistiken vinner allmänt erkännande, och jag tager för gifvet. att, om
»Staten fortsätter med beviljande af anslag för berörda arbetes fortsätt¬
ning, den tid snart skall komma, då intresset derför i landet stigit så
högt, att kommunerna sjelfva skola lemna bidrag till samma arbete.
Man har yrkat, att Staten icke borde fortsätta med att bevilja anslag
för berörda ändamål, utan att kommunerna borde taga saken om hand;
men detta yrkande synes mig innebära en missuppfattning om ändamå¬
let med detta kadasterverk och dessutom innefatta en icke ringa grad
af orättvisa mot de orter, som icke blifvit på de ekonomiska kartorna
aftecknade. Då jag är innerligen öfvertygad om nyttan och nödvän¬
digheten deraf att ifrågavarande arbete icke blifver afbrutet, får jag
yrka bifall till Utskottets förslag.
Grefve Mörner, Julius Oscar: För min del får jag förklara,
att jag ämnar yrka utslag på Utskottets hemställan och bifall till Kong!.
Maj:ts Proposition, äfvensom att jag nästan erfar en pinsam känsla deraf
att Utskottet velat af sparsainhetsskäl förhindra fortgången af ett så
nyttigt arbete soin det ekonomiska karteverket. Jag vet icke hvad de,
som föranledt påbörjandet af nämnda arbete, tänkt sig eller hvilken
vigt de dervid lagt, men det vet jag, att en del saker icke får bedö¬
mas blott ur den omedelbara nyttans synpunkt utan äfven ur kultur¬
historiskt hänseende, ty menniskan lefver icke blott utaf bröd; och man
kan af mänga saker hafva en fördel, som icke just kan med penningar
mätas. Nu har emellertid början blifvit gjord med ett arbete, som är
af stor vigt, och det böra vi äfven fortsätta, på det att en framtid må
kunna säga att vi hade sinne, icke endast för stundens kraf. utan äf¬
ven för efterkommandes nytta. Det skulle sannerligen kännas tungt,
om detta arbete skulle afbrytas: och jag kan icke tro. att våra affärer
äro sä dåliga, att vi icke skulle kunna bevilja det anslag, Kongl. Maj:t
här begärt, helst på annat håll besparingar med skäl kunna göras. Här
har sagts af åtskillig^ talare, att det skulle åtgå så lång tid, innan
detta arbete kunde blifva fullbordadt: men det är icke ett, arbete för
stunden utan afsedt att gagna under eu läng tid. Vidare säger man,
att det, är opålitligt. Hvad vill detta säga? H vil ket arbete är icke på
sätt och vis opålitligt? Vi bygga fästningar, som om en tid icke befinnas
duga till just någonting. Ålit, menskligt, arbete är underkastadt denna
lott. Man får börja ånyo och bättra och bättra, och den nation kan väl
sägas vara långt sjunken, som misströstar om värdet af sina sträfvan¬
de!! och alstadnar dermed, derföre att de i en framtid, vid vidare fram¬
skriden odling och förändrade förhållanden, kunna möjligen komma att
anses såsom dåmera otillfredsställande. Hade våra förfäder så tänkt
och icke leinnat oss i arf eu sä dyrbar skatt af andligt och materiel!
arbete, hvar stode då väl nu vi? Icke underkänna vi värdet af hvad
de gjort, derföre att vår tid har ökade behof och till eu del andra åsig-
ter. Man har vidare sagt, att kostnaderna för kartverkets fortsättande
Den 10 Mars, f. m.
83
äro stora. Må vara; men vi hafva utfört, så många arbeten med lå¬
nade penningar, att det väl kunde vara skäl att försöka utan lån och,
om äfven med någon egen uppoffring, göra åtminstone detta mindre ar¬
bete. Så får jag fråga, om detta arbete är en sak, som egnar sig för
landstingens och kommunernas behandling. Här behöfs enhet, men då
vi se méningarne vexla vid olika riksdagar, kunna vi äfven antaga att.
olikhet i åsigter kommer att hos landsting och kommuner, och val i
högre grad, ega ruin. och om någon dag sistnämnda korporationer icke
vilja lemna några medel,huru skall det då gå? Vi hafva, redan eu or¬
dinarie statsreglering och eu extra; nu skulle vi lå eu extra extra regle¬
ring och Staten skulle gifva sig i underhandlingar med kommunerna
och hvad Staten icke ville bevilja skulle musslas fram ifrån andra håll.
Jag anser, att de invändningar, man gjort emot bifall till Kong!. Maj:ts
Proposition, ej förtjena synnerligt afseende, och min åsigt är, att man,
med afslag å Utskottets hemställan, bör bifalla samma Proposition,
hvarigenom ett arbete kan fortsättas, som skall hedra samtiden och
gagna efterverlden.
Grefve Cronstedt: Äfven jag måste motsätta.^ mig Utskottets
förslag att afbryta det, ekonomiska karteverket, ty någon annan följd
kan jag icke emotse af bifall till Utskottets förslag, oaktadt en talare
här bredvid yttrat eu annan åsigt. Om ock ifrågavarande arbete, så¬
dant det nu bedrifves, må anses nog dyrt, sä tror jag att, kostnaden kan
minskas genom undvikande af en alltför vidlyftig specifikation vid upp¬
rättande af sjelfva statistiken. I min tanke är det, ekonomiska karte-
verkets fortsättande alldeles nödvändigt, om vi en gång skola komma
till rätta med vår jordbruksstatistik, som aldrig kan blifva tillförlitlig
på det sätt den nu bearbetas med ledning af kommunernas egna upp¬
gifter. Den, som sjelf insamlat och handlagt dessa uppgifter rörande
våra jordbruksförhållanden (och jag har äfven varit en bland dem)
vet, hvad tillit dessa i allmänhet förtjena. För bedömande åt jordbru¬
kets framsteg eller tillbakagående och för att göra sig en klar föreställ¬
ning om landtbrukets brister och behof, måste man ega. en tillförlitlig
jordbruksstatistik, och ett ibland de första vilkoren derför är, att man
erhåller ett på tillförlitlig undersökning grundadt begrepp om de tal,
som representera arealen af de olika kulturerna. Har man eu gång
fått denna areal på papperet, är det lätt att med de uppgilter, som är¬
ligen insamlas, följa jordbrukets utveckling. Jag är således fullt ölver-
tygad om, att det ekonomiska karteverket är af stor praktisk betydelse
och nytta för landet; och om än detta karteverks arbeten icke kunna
bedrifvas med den skyndsamhet, som vore ensidig, emedan våra till¬
gångar icke medgifva det, så är det visserligen beklagligt, men icke
kan detta blifva något skäl att derföre öfvergifva hela. arbetet. Att
det ekonomiska karteverket ur praktisk synpunkt hav större betydelse
för jordbruket än det geologiska, derom är jag för ruin del öfvertygad,
och jag kan ej neka, att, huru intressant och nyttigt det geologiska
karteverket än må vara i vetenskapligt hänseende, hvilket jag alldeles
icke vill förneka, så om jag blefve öfvertygad derom, att Statens till¬
gångar icke medgålve fortsättningen af båda nu nämnda kartverk i
samma omfång som nu eger rum, skulle jag heldre med min röst bi¬
84
Den 10 Mars, f. m.
draga till fortsättande af det ekonomiska än det geologiska karteverket
och tillstyrka, att det geologiska finge hvila eller tills vidare inskränkas
till sädana trakter af landet, som i geologiskt afseende förete för veten¬
skapen mera intressanta och möjligen för kulturen mera värderika for¬
mationer. Men ännu är jag icke öfvertygad om att icke båda karte-
verken kunna bredvid hvarandra fortsättas. Man måste nemligen sätta
det nödvändiga i forsta och det nyttiga först i det andra. På dessa
och af andra talare förut anförda skäl yrkar jag bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition.
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: Jag har ansett rätt och
sökt i min motion visa, att någon inskränkning af våra kartearbeten
kunde vara lämplig, men Utskottet har här vid behandlingen af min
motion gått längre än jag önskat och ansett nödigt. Den karta af
storlek, som nu från det ekonomiska karteverket utlemnas till allmänhe¬
ten, är af större skala än som erfordras för att såsom geografisk karta
vara användbar, men alldeles för liten för att vara till gagn för jord-
bruksväsendet, inteckningsväsendet ra. in., såsom jag vid ett föregående
tillfälle anfört. Man har sagt, att det ej vore skäl att begära något bi¬
drag af landstinget för det ekonomiska karte verkets fortsättande; men
jag ber dock få upplysa, att de orter, som först få kartor, af dem hafva
eu väsendtlig fördel, för hvilken man bolde kunna betala; och ju förr man
får dem, desto större nytta har man af dem och villigare torde man vara att
lemna bidrag. Jag tror dock. att det af Kong!. Maj:t begärda anslag icke
borde användas alldeles på samma sätt som hittills egt rum, utan att man
borde vid dess beviljande uttala den önskan, att tryckningen af kartor af
inénu storlek tills vidare mätte inställas, hvarigenom ock större områden
kunde uppmätas för hvarje år. För att Utskottet måtte taga detta i
öfvervägande, anhåller jag att Betänkandet, måtte till Utskottet åter¬
förvisas.
Grefve Sparre, Eric: De mindregynsamma omdömen, som Utskottet
i sitt Betänkande kunnat angående de ekonomiska och geologiska kar-
teverken och det resultat, hvartill Utskottet kommit, kunna omöjligt
förklaras på annat sätt än att Utskottet saknat kännedom om vigten och
betydelsen af dessa karteverk, ty de orter, som varit nog lyckliga att
på dessa kartor blifva aftecknade, hafva redan deraf haft sä stora för¬
måner, att de för intet pris vilja derifrån afstå, hvilket jag haft tillfälle
erfara, då jag vant nog lycklig att vara egare till en egendom i den
trakt, der ekonomisk karta biifvit upprättad, samt är landshöfding i ett
län, der de geologiska kartearbetena äro nära på fullbordade. Nu kunde
jag visserligen i detta afseende tiga still och låta de provinser, som tätt
komma i åtnjutande af dessa förmåner, i ro njuta dem och låta de andra
provinserna undvara dem. men jag kan icke tiga och upprepar att det
måste vara bristande kännedom, som föranleder, att icke alla Sveriges
provinser skynda sig att fä komma i åtnjutande af de förmåner, som
redan tilldelats somliga provinser. Man har mot det ekonomiska karte¬
verket anmärkt att det lemnar åtskilligt öfrigt att önska. Ja, det må
väl vara; men det är dock en falsk ekonomisk grundsats, att derföre att
jag icke kan fä en sak sä bra, som jag önskar den, jag skulle kasta
Den 10 Mars, f. m.
85
yxan i sjön och bry mig om ingenting. Såsom ledamot af den komité,
hvilken hal t sig älagdt att utarbeta förslag till upprättande af fastighets-
böcker, hvilket förslag snart kommer under Riksdagens pröfning, har
jag kommit till insigt om nödvändigheten åt ett fullständigt ekonomiskt
karteverk. Alla de länder, der man har trygga eganderättshandlingar
och derigenom äfven ett säkert hypotheksväsende, skulle icke hafva
kommit dertill, om de icke egt fullständigt sådant karteverk. Detta
karteverk är af den beskaffenhet, att det icke blott skiljer åker, äng och
skog från hvarandra, utan uppdrager jemväl bestämda rågångar mellan
cgorna till de olika fastigheterna och utmärker dem på kartan med hvar
sin särskilda littera, sä att den. som köper en egendom eller emottager
ett hypotek, behöfver blott se'på kartan för att finna, hvar den fastig¬
het. han köpt eller hvari hypotheket är intecknadt, är belägen, huru stor
den är och af hvad slags jord den består. Endast pa det sättet kan
Uypotheksväsendet vinna någon fasthet. Det synes mig dessutom något
underligt, att de personer, som länge sysselsatt sig med ekonomiska
karteverksarbeten, skulle afskeda*, i stället för att man borde ställa så
till att söka fullständiga arbetet att det motsvarade sitt ändamål. Man
har sagd. att landstingen borde i sin män bidraga till detta karteverks
fullbordande. Ja. dertill torde nog blifva tillfälle, dä Kong!. Maj:tblott
begärt ett anslag af 40.000 R:dr. men man har uppgifvit att, med er¬
hållande af ett ärligt anslag af 75.000 R:dr tjugufem är skulle erfordras,
innan det ekonomiska karteverket skulle vara fullbordadt. För min de!
instämmer jag derföre gerna i det yrkandet, att de landsting, som vilja
komma i åtnjutande af anslag för ekonomiska kartors upprättande, äfven
höra i sin män med medel dertill bidraga. Och att de dertill skola
vara villiga, derom kan jag icke hysa något tvifvel, med den kännedom
jag har om det intresse för de ekonomiska kartorna, som visas i de
orter, öfver hvilka sådana kartor blifvit upprättade. Så linnés det till
exempel i Upland knappt någon jordegare af någon betydenhet, som
icke eger en kopia af dessa ekonomiska kartor, såvidt do röra hans
egor, Indika kartor lian med omsorg studerar och Indika nu. sedan jem¬
väl de geologiska kartorna blifvit färdiga, hafva för honom erhållit ännu
.större värde. Men jag kan anföra än ett exempel för att bevisa fördelen af
de ekonomiska kartorna. Komitéen för reglerande af prestera peta
löner i Uplands län följer dessa kartor för att bestämma det bidrag, som
ena eller andra hemmanet hör lemna till presterskapets aflöning. Man
klagar sä ofta öfver hemmansindelningen och att denna föranleder sä
olika beskattning af hemmanen. En modifikation, härutinnan måste förr
eller sednare företagas. Skall det icke vara af synnerlig vigt att dä
ega en karta, som utvisar den areal, som ena jordegendomen eger i
jemförelse med den andra. För öfrig! tror jag, att det geologiska kar-
teverkets utarbetande skall taga mera tid, om icke det ekonomiska kar¬
teverket har föregått, emedan de ekonomiska kartorna bruka begagnas såsom
stoff för de geologiska kartorna. Att således nu bevilja det begärda
anslaget för det geologiska kartearbetets fortsättande, men nedsätta an¬
slaget för det ekonomiska, karteverket är en misshushållning, emedan de
ömsevis måste räcka hvarandra handen för att rätt befordra det med
dem åsyftade ändamål. Af dessa nu uppgifna skäl kan jag för min del
icke instämma i Utskottets hemställan. Jag tillstår, att jag icke eger
86
Den 10 Mars, f. m.
tillräcklig kännedom om förhållandena i Norrland för att inse behofvet
af de 20.000 R:dr, som Kong). Maj:t särskild! för denna provins begärt,
ehuru jag är benägen misstänka, att det är mindre vigtig! att denna
provins bör kartläggas förr än de öfriga provinserna, dä det dock är
obestridligt att det, med all den förhoppning man mä hysa om Norr¬
lands framtid, ännu är det öfriga Sverige, som fär föda detta Norrland.
Emellertid vill jag, som jag sagt, icke bestrida, att ju de för Norrlands
räkning begärda 20.000 R:dr mä utgå, utan fär jag, för att komma till
slutet, för Kammaren vördsamt föreslå, att Riksdagen, med bifall till
Kong). Majrts nådiga Proposition, utöfver det för ekonomiska kartever-
ket uppförda belopp 6,000 R:dr mä anvisa ett extra anslag af 20,000
R:dr för- Norrbotten och 40,000 R:dr för arbetena i öfriga delar af
riket, men dervid i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga
i nådigt öfvervägande, huruvida berörda arbete kunde erhålla, den full-»
ständighet, att rägångarne emellan särskilda egolotter med tillförlitlighet
Uer utmärktes, samt i hvad män hushållningssäliningsskaperna eller
landstingen i de orter, öfver hvilka kartan upprättas, böra till kostnaden
derför bidraga.
Herr Bergsted t: Dä jag icke tillhör Stats-Utskottet och således
är ojäfvig, tillåter jag mig framlägga de intryck, gårdagens diskussion
gjorde på mig. Det må vara af föga vigt att höra hvad eu enskild
ledamot i detta afseende tycke!'. Men nog menar jag, att det är synd
om Stats-Utskottet. Det är icke något angenämt göromål att frän mor¬
gonen till aftonen och ofta sent in på natten nu för tiden sitta i det
Utskottet och söka efter^ hvarje utväg att spara och hushålla val, sä
vidt Statens högre ändamål det tillåta, och sedan fä höra. att man velat,
knussla på småsaker, som det ej vore Riksdagen värdigt att fästa sig
vid. Den, som är förmögen, kan i sin enskilda hushållning göra hur
han vill och förklara, att han icke vill veta af något knussel: men dä
frän alla håll i landet och från Medkammaren ropas på sparsamhet, är
det väl nödvändigt för Stats-Utskottet att uppoffra sina personliga sym¬
patier för en liberalare hushållning. Då det för någon tid sedan var
fråga om tillsättningen af Särskilda Utskott, och denna Kammare i af¬
seende på grundlagens tolkning häruti hade olika tankar med den An¬
dra, hörde man frän midten af salen beklagas det föga tillmötesgående,
som Andra Kammarens önskningar i detta afseende linge röna. Men
jag frågar, om icke just här vore ett tillfälle att visa ett sådant till¬
mötesgående. Siffrorna uti Stats-Utskottets Memorial N:o 24 äro icke
alldeles uppmuntrande, när man vill bannlysa knusslet och ställa stats¬
hushållningen på stor fot. Statsbristen för 1868 beräknas här till något
öfver 8,000.000 R:dr och den för 1869 till närmare 5,000.000 R:dr, summa
i det närmaste 13,000,000 R:dr. Då numera, ledsamt nog. lärer kunna
antagas, att af Statsverkets beräknade öfverskotter, för 1865 något öfver
1.250.000 Rall', för 1866 600,000 R:dr och 1868 något öfver 3,300,000
R.dr, ganska obetydligt kommer att inflyta, och chefen för Finansdepar¬
tementet sjelf förklarat, att någon behållning för 1867 icke vore att
räkna på. så uppkommer här en ytterligare brist af något öfver 5,000,000
Ralr. eller tillsammans något öfver 18,000,000 R:dr. Under sådana för¬
hållanden är det ej sä godt att spela grand seigneur i statshushållningen.
87
Den 10 Mars, f m.
Detta i allmänhet. I afseende på det speciel ber jag nu få fram¬
lägga min uppfattning. Jag är icke man åt facket i hvad karteverket,
beträffar: men jag har ändå försökt att bilda mig en mening. Både
topografiska korpsens kartor och de geologiska kartorna ai o exakta, sa
vidt Vetenskapens närvarande utveckling kan gorå anspråk pa noggrann¬
het. I förra fallet är det ortbestämningarne, vattendragen och de stolle
omrädesgränserna, i det sednare fallet de geologiska formationerna, som
äro föremål för framställningen. Denna framställning representerar så¬
ledes något gifven som aldrig särdeles kan komma att rubbas och åt¬
minstone med tillräcklig tillförlitlighet bestar lör den narmaste framt -
deri. Det ekonomiska karteverket har eu något skiljaktig uppgift. Ut
öfver de allmänna topografiska förhållandena, hvilka har dock icke aio
hufvudsaken. har det att framställa landets närvarande fördelning i skog
åker än°' o. s. v., med ett ord uttrycka kultur-lörhallanden. hvi ka med
den fortgående odlingen oupphörligt förändras. Den ekonomiska kar¬
ta., har alltså, såsom också redan blifvit sagd!, s,n iornanista betydelse
såsom åskådliggörande siffrorna i en jordbruksstatistik, och såsom eu
sådan illustration är den något vida iller an en vacker lyx, c.ned«ui .e
verkligen uppfostrar sådana personel', for hvilka abstrakta . illerloilida
landen äro dunkla eller motbjudande, till eu uppfattning al landets al-
manna odlingstillständ. Derutöfver har den också ett icke ringa aiti-
stiskt värde. Med någon vana lär man sig att låsa kulturkartan sa som
man läser eu landskapsteekning. Men flen bär, liksom alla f ^ÄI"
kartor inivot opålitligt något ungefärligt. Genren ar god. endast den balka»
med varsamhet. Man har också i sednare tiller försökt att begagna den geo¬
grafiska, kartan för att med olika färgläggningar åskådliggöra den andliga
bildningens tillstånd i olika länder. Jag erinrar mig , det åt ■ eendet.
att näa är före det sista Tysk-Danska kriget, utkom i 1 yAland en
karta öfver Europas andliga kultur, hvarpå det bila Danmark bildar
inom sina gränser eu enda svart plump med förklaringen i marig,malen
att- »In Dänemark findet höherc Kultur nicht statt:» och gick man
nordligare till Sverige, sä fann man äfven bär ett, graaktigt dunkel, som
bjert kontrasterade med de klara och skimrande odhiigsfargeina l < e
störa Tyska fäderneslandet. Jag är dock sjelf den förste att protestera
mot hvarje jemförelse mellan den Tyska intelhgenskartan och iai eko
notniska karteverk. De antydningar, som den ekonomiska lantan lem
nar öfver landets närvarande, grad af uppodling, aro utan tvifvel al ¬
deles fullkomligt tillfredsställande för den, som forstar att bruka den
med förstånd. Men jag har icke hört någon enda talare yttra ett så¬
dan! anspråk på dessa kartor, att de skulle kunna tjena till matare för
de enskilda egendomarne i afseende pa taxerings- hypotheks- och »a ut¬
värderingar. och skulle ett sådant anspråk verkligeni komma att stallas
på denna karta, sä kunde det nog behof vas. att. i likhet med hva en
ledamot föreslagit, aflåta en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t ine.
anhållan att Kong!. Maj:t täcktes låta vidtaga sadana åtgärder, att den
ekonomiska, kartan blifver tillförlitlig. Jag endast fruktår, att, med
kartans närvarande skala, icke ens den magt som ligger i KonBl. Maj.ts
händer, räcker till för uppnåendet af det åsyfta de andarna,et.
Jao- är nästan lika menniskokär som den siste arade talaren, s
denna gång är sä full af välvilja mot samtliga rikets lan, att han unnar
88
Den 10 Mars, f. m.
Sikt-/ <b PÄ t°m i Vidräknh,g lnellail '(^ sMilliä länen sä .strängt
n^endef näiS^nHr| nTg ,tlIJhSr? sitt egeL Jag missunnar för
^en del något landskap att fa ekonomiska kartor, och jag förbiser in-
Äf !?JertirSVärda o]agei‘hefe™ den aktningsvärda och
Ilo. foa nel 1 medborgare eller kanske rättare sagrlt medborgarin-
tid afbryta ■ År ,ttaf a<.rbete..vai’!t sysselsatt, om arbetet skulle för någon
illt mot rm v?r Tniar f8r 'nig den> 0,n kostnaderna för det hela
tunt motsvara värdet och om någon väsendtlig skada träffar de land-
JaeP’honrn ““att TS°n t,d *Unn? fa vanta P* -illa ekonomiska kartor.
och tt när hätt, Tl '“'I 1Ckc skaii beh8fva blifva »Ht för lång,
inskränkte irheti? «ttneKrrater-*°U,,na' d.et tiU naSon de! albtalna eller
•térerm. ,,n r * H ,b..],fJa atortaget 1 ain förra utsträckning. Såsom
icke • lit O 1 : ®th da 1?* ldrslag> Betänkandet innehåller, åter eu
In '"a,fllb b(;sl,a''ing. nemhge-: hela 30.000 R:dr. tycker jag det vore
2* eK uppmuntrande Brtroend”
OCH losten deifoie for bifall till hvad det i detta fall föreslagit.
Heir Haxelius: Jag ber att få meddela en upplysning och der-
ie"k%.naH;‘arirbV.dmfrTka"gar l ,,ä dctEkonomiska karte-
n" ni i aHe blad af detta verks kartor kostar ungefär 1,000 Rdr
?* utifia sfi" r°r d« *tten varit 205,000 R:dr och 20 hlmi
de hela Om ri !a,?des (b.,r! utglfna kartan blott omkring X af
va .ilo af 11 ?®8 • ‘'konomiska karteverket får fortfara, är utgif-
a kartorna eu högst ringa del af hela kostnaden. Men dä det
icke kan nekas, att detta karteverk, oaktadt sin nytta, är af ett öfver
IttSgö?a det8Sn,,eieiSe’l T'™ det ",ig Vara mänga skäl, som tala för
DO kan c lev' bin(btl'lgei.!s , angelägenhet att i kostnaden deltaga.
land eller Skåne rag Sa,rde es .intresse för dem, som bo i Norr¬
land Menför i’ dt> SG 6,n ka,rta ofver ett (>ller annat härad i Up-
' , . landstingen har kartan en lätt insedd vigt. En talare
tror att a,l(or|’ at* * landstingen vexla äsigterna. Jag
ämne* icke li^er lIT ha,r., 1 fragan’ och hvarföre? Jo, emedan
kä It Så icke £n iV"Ch °n nka '!iira- är icke af alIa lika. insedt och
ken och om l Stfg°n- ,Der„ känner hvar och en värdet afsa-
ner dlet gt na d5 VP*!a’ sa är det emedan man icke ännu fin-
■ , 0(dl nyttigt lör orten, och då dröjer man dermed till
alltid1! 'ui! .Tftår; Anses det åter vara för orten af vigt Idb det
för ai fflen' t iar i Anfag at 'andstingen v erka välgörande, icke; blott
™ uuucnidiia un
Kommunen, genom arbeten, som inses vara för kom¬
munens basta. Kartan, utförd af landstingen, blefve visserligen icke
detind'amg!dT A] ra ,,lk,Vt\ ,nen för det ena häradet och lliet efter
ända dra’ r Jja?e -,0ldeI a1 d.ess f'(! 11 borda..de. och arbetet blefve mä-
nnda foir färdigt, an om det i sin helhet utfördes af Staten. I Eng-
lantl nyttjar man i sadana fall ett praktiskt medel, nemligen åt t Staten
utföra ^nniina såsom bidrag och dermed lär kommunen sköta sig och
»flora sitt arbete. Har vore det lämpligt, om Staten lemnade 15, 25
Den 10 Mars, f. m.
89
eller 50 R:dr för hvarje qvadratmil, hvaröfver en karta vore upprättad.
Pa sädant sätt finge man för en jemförelsevis ringa kostnad verket fär¬
digt, hvarjemte man härigenom erhölle en lämplig sysselsättning för de
mänga landtmätare, som nu äro i saknad af bröd och arbete. I förbi¬
gående vill jag anmärka, att det var mindre välbetänkt af Regeringen,
dä den för Hägra är sedan af undseende för eu för arbetet mindre be¬
nägen chef. lät honom skjuta detta ifrån sig, utan att den öfvergifna
(det. ekonomiska karteverket) var i tillfälle att göra sin talan gällande.
Till följd af våra byråkratiska förhållanden inträffar, att dä en chef icke
är hågad för eu sak, denna helt och hållet förlamas.
Jag ber i förbigående fä anmärka, att den uppgift, som en värd ta¬
lare gjort, att det topografiska karteverket skulle vara alldeles beroende
af det ekonomiska, icke är exakt. Det förra har haft sin tillvaro öfver 40
är utan det ekonomiska. Detta sednare erhåller nu af Topografiska korp¬
sen en triangelmätning, som det har svårt för att på ändamålsenligt sätt
utföra, men Topografiska korpsen kunde visserligen nu såsom förut gorå
sin st omkar ta, ehuru det blir en minskning i dess arbeten att nu fä be¬
gagna ekonomiska karteverkets.
En talare har yttrat tvekan, om icke 20,000 R:dr såsom anslag för
arbetena i Norrbottens län vore för mycket. Om det är någon ort, som
behöfver ett karteverk. sä är det den, som är helt och hållet utan ett
sädant. Öfver alla andra delar af vårt land finnas kartor, men öfver
Norrbotten och Westerbotten saknas de alldeles. Den karta, som nu
utföres öfver Norrbotten, är mera geografisk än ekonomisk och kunde
således anses ligga inom Topografiska korpsens område, men korpsen
har sä full sysselsättning i södra orterna, att denna hjelp i norden är af
stor vigt. Én talare har sagt, att vi fä underhålla dessa orter. Men
hvarföre? En af orsakerna är den bristande kännedomen om dessa vid¬
sträckta trakter, stora som Tyska konungariken, och hvilken bristande
kännedom försvårar alla planer för denna landsorts förbättring.
Jag yrka;1 bifall till Kong!. Maj:ts Proposition.
Herr Arrhenius: I likhet med en föregående talare kan jag icke
neka, att äfven mig förefaller det besynnerligt, att sä olika åsigter om
våra ekonomiska förhållanden kunna inom några fä dagar uttalas. Det
är icke längesedan vi från detta rum fingo det meddelandet, att vår
ekonomiska ställning var sådan, att Hägra inkomstkällor icke voro nö¬
diga, att vi egde tillgångar till våra behof, utan att behöfva lägga ac¬
cis på cigarrer eller åtaga oss nva skatter. Då en sådan förklaring
blifvit här afgifven, har jag emottagit den med tillfredsställelse och an¬
sett att man kunde trygga sig dertill. Men om saken sä förhåller sig, mätte
vi väl icke behöfva att. göra indragningar i anslagen till poster, som
icke äro nya, som redan äro i statsbudgeten upptagna.
Man har sagt, att det ekonomiska karteverket. icke kunde jemföras
med det geologiska eller topografiska, emedan det icke vore exakt. Det
är sannt; men det är så med alla statistiska arbeten, de måste oupp¬
hörligen fullständigas, dä förhållandena oupphörligt förändras; och ju
fullständigare de blifva desto bättre uppfylla de sitt ändamål, nemligen
att meddela en klar öfverblick och kännedom om landets tillgångar och
resurser. I detta afseende lemna de ekonomiska kartorna goda upp¬
90
Den 10 Mars, f. m.
lysningar. Man har äfven sagt, att detta karteverk icke är sådant, att
man derpå kan grunda en ekonomisk beräkning och att det derföre vore
af intet värde. Jag skulle kunna anföra mänga exempel på motsatsen,
men jag vill nämna endast ett. Vi veta alla af huru stor vigt det är
att få landet afdikadt. I mänga län har man redan uppgjort all¬
männa afdikningsplaner efter vatten- och flodsystemen. Sådana ar¬
beten fortgå i några län på hushållningssällskapens föranstaltande, och
för dylika arbeten kan det ekonomiska karteverket blilva af stor vigt
och nytta. Har man en sådan karta, kan man lätt uppgöra en plan för
ortens afdikning, hviiket annars skulle kosta mycket både tid och pen¬
ningar. I detta fall är således det ekonomiska karteverket af praktisk
nytta, och jag skulle kunna anföra liera exempel, der sä är förhållandet.
Jag yttrade, dä jag förra gången hade ordet, att det vore ömk¬
ligt att hushållningssällskapen eller landstingen bidroge till fortskyn¬
dande! af det ekonomiska karteverket, och af andra talare har blifvit
yrkat, att detta borde åläggas dem såsom skyldighet. Jag vågar bestrida
det sednare yrkandet. Inom mänga län tror jag att nämnda institutio¬
ner både kunde och borde bidraga dertill; men åtskilliga andra län kunna
deremot icke göra det. nemligen de som hafva en mycket liten inkomst af
bränvinsutskänkningsmedien. Dessa län utgöra ett stort antal och deras
tillgångar äro sä små, att de icke kunna anslå något deraf för detta ändamål.
Skulle Kammaren nu stadna vid det beslut, som blifvit antyda att anslaget
skulle beviljas med vilkor att hvart och ett län skulle i sin män bi¬
draga till kostnaderna af de ekonomiska kartorna, så skulle härigenom
begås den stora orättvisan, att1 de län. som äro förut vanlottade genom
små och obetydliga inkomster, skulle beröfvas möjligheten att öfver sina
områden någonsin fä en sådan karta. Gotland. Jemtland och liera an¬
dra län skulle dä aldrig kunna blifva delaktiga af denna fördel, hviiket
ju vore högst orättvist.
Vid denna fråga böra vi icke tala om. att bcholvet tvingar oss till
att afstå från ett företag, som är lofvärdt och godt. Det är rätt att
spara och att aldrig misshushålla; men man bör icke göra det på det
sättet, att man låter »njuggheten bedraga visheten».
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall til! Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag blifvit utfär-
dadt till sammanträdets fortsättning klockan 6 eftermiddagen.
Herr Eken in an: Jag delar flere föregående talares yttrade åsigt
derom, att för Stats-Utskottet är föga tillfredsställande att framställa
förslag till besparingar, som icke vinna bifall i Kamrarne. Om jag för
min del i nu förevarande fall alviker från Utskottets mening, så ber jag
att få förklara att detta hörer till undantagen och icke till regeln, som
för mig är att bifalla Utskottets förslag, dä dessa afse inskränkningar i
utgifterna, hviiket måste vara, ett oeftergiflig! vilkor för återställande af
jemnvigt i Statens finanser: men vid tillämpning af donna, regel lä ej
förbises de undantagsfall, dä besparingar icke kunna ske utan skada.
Ett sådant fall synes mig här vara för handen, ty det är af flere före¬
gående talare tillräckligt utredt, huru angeläget det är att detta ekono¬
miska karteverk fortgår, på det att större säkerhet och fullständigare
Den 10 Mars, f. m.
91
omfattning må åt jordbruksstatistiken kunna beredas. Det är öfverflö¬
digt att upprepa de redan anförda skälen, men medan jag har ordet
vill jag motsätta mig den af Grefve Sparre föreslagna skrifvelsen till
Kong!. Maj:t, hvaraf skulle framgå att landstingen borde lemna bidrag
till kostnaden för dessa kartors upprättande. Det är icke nog att
landstingen inse vigten och värdet af detta karteverk, förmåga, att bi¬
draga till kostnaden måste ock finnas, men sådan torde i de flesta län
saknas, och följden blefve dä att detta företag komme att upphöra.
Om en skrifvelse skulle aflätas, synes mig, att den borde modifieras sä,
att man lemnade åt de län. hvars landsting ville anslå medel för detta
ändamål, företrädesrätt till arbetets utförande, I denna syftning anhål¬
ler jag om bifall till Kongl. Majrts Proposition.
Grefve Hamilton. Henning: I allmänhet kunna icke stora sa¬
ker utföras utan att det medför betydliga kostnader, och dä denna Kam¬
mare gerna vill befordra det allmänna bästa, är det naturligt, att man
här mången gång finner eu öfvervägande benägenhet för utgifter.
Ett bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om detta anslag fager
jag således för afgjordt; men äfven omså icke vore förhållandet, skulle jag
icke vilja motsätta mig ett bifall till detsamma, dels derför att det ändamål
det alser är af stor vigt, och dels derför, att det icke kan undgå att möta svå¬
righeter att inskränka ett företag, der en stor arbetspersonal är anställd,
helst dä denna personal är i stort behof af sysselsättning och förtjenst.
Men ä andra sidan måste jag äfven erkänna det goda och rigtiga i
Stats-Utskottets bemödande att, der det kan ske. inskränka anslagsbeloppen.
Kong!. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd och behof in¬
nefattar tvä delar. Den första rör utgifterna. Indika, alltid äro säkra.
om de bifallas; den andra rör inkomsterna. Indika, huru vi än besluta
om dem, äro osäkra — ja, efter min åsigt i hög grad osäkra. Jag
skulle derför anse önskvärd!;, om vi framdeles kunde gorå en inskränk¬
ning i detta anslag, och det så mycket mera, som det icke står i för¬
hållande till utgifterna för andra vigtiga statsändamål. Se vi nemligen
efter hvad rikets karteverk kostar, så finna vi, att de sammanlagda ut¬
gifterna härför gä till 201,000 R:dr. Lägger man härtill en del af
hvad som belöper sig på Topografiska korpsen och landtmäteriet, sä fä
vi en totalsumma af öfver 300,000 R:dr. Äfven med erkännande af
dessa arbetens vigt, synes mig dock denna summa något stor, jemförd
med anslag som äro beviljade för andra statsändamål af vida större
vigt, t. ex. rikets fästningar, hvartill denna Kammare endast anslagit
231,000 R:dr.
Man har sagt, att den ekonomiska förlägenhet, i hvilken vi befinna
oss, endast är tillfällig och att man icke för denna orsak behöfver göra
några inskränkningar i utgifterna. Det beror på hvad man menar med
ordet tillfällig. Föreställer man sig. att denna förlägenhet är med året
öfvergående, sä vägar jag påstå, att det är en illusion. För min del
tror jag, att vi kunna skatta oss lyckliga om efter några är normala
förhållanden inträda, och att vi derföre vid våra beslut måste hafva
ögonen fästade på framtiden. Grefve Sparres förslag i afseende på
karteverkets beskaffenhet kan vara godt. men skulle ej oväsendtlig!
öka kostnaden och fördröja arbetets fullbordan, som i alla bände!-
92
Den 10 Mars, f. m.
ser ej är att snart emotse. Ett annat skäl mot detta förslags anta¬
gande ligger enligt min åsigt i den deri gjorda hänvisningen till lands¬
tingen. En annan talare har redan påpekat hvilka orättvisor detta
skulle medföra för de län, som hafva inga eller obetydliga inkomster af
bränvinsförsäljningen. Ehuru jag icke tillhör ett län. som alldeles be¬
finner sig i denna belägenhet, måste jag dock önska att icke en sådan
åtgärd vidtages. Landstingen böra, enligt författningen, sysselsätta sig
med sådana frågor, som äro länets enskilda angelägenheter, men icke
med sådana, som tillhöra Staten i dess helhet. Våra kommunalutskyl-
der och debetsedlar växa nog ändå, utan att man behöfver gorå sig nå¬
got särskilt besvär för att öka dem, och jag är säker, att det i min
hemort skulle väcka allmänt missnöje, om landstinget försökte att göra
deras belopp ännu större genom utgifter för allmänna statsändamål. Jag
tror derför, att vi icke böra för sådana gifva hänvisning' på anslag af
landstingen.
Den skrifvelse, som Stats-Utskottet föreslagit, kommer att förfalla,
om Kammaren bifaller Kongl. Majrts Proposition om anslag. Jag skulle
i stället för denna vilja föreslå en skrifvelse, som går i en annan syft¬
ning, ty om jag än inser svårigheterna, skulle jag likväl önska, * att
det för framtiden blefve möjligt att i någon män begränsa anslaget för
karteverken, sä att det kommer i bättreafvägdt förhållande till andra an¬
slag. Jag skulle derför vilja hemställa, att Riksdagen måtte bifalla
Kong!. Maj:ts nådiga Proposition rörande anslag till rikets ekonomiska
karte verk, samt vid anmälan af detta beslut i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej de för rikets kar-
teverk utgående, högst betydliga kostnader för framtiden må kunna utan
olägenhet inskränkas.
En talare anmärkte i går, dä jag framställde förslag till eu skrif¬
velse, att den var för läng. Den jag nu föreslagit är 10 eller 11 ord
kortare än den af Stats-Utskottet föreslagna, men jag vill dock icke.
om den icke vinner understöd inom Kammaren, yrka bifall till den¬
samma.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag hade icke ämnat deltaga i
diskussionen, dä sä många redan yttrat sig; men några ord af en talare
här näst framför mig hafva förmått mig att begära ordet.
Lika med honom delar jag den asigten, att Stats-Utskottets leda¬
möter hafva ett mödosamt och föga angenämt uppdrag; men jag kan
derför icke gå sä långt i undfallenhet att anse. att man bör låta leda sig
af aktning för dessa Herrars känslor vid bedömande af sakförhållanden.
Det egentliga skälet, denne talare anförde för ett bifall till Stats-Utskot¬
tets förslag i denna punkt, var att derigenom gifva Utskottet ett för-
troendevotum. Jag tror icke, att Utskottet är i behof häraf, om icke
sjelfva saken är af beskaffenhet att tillvinna detsamma ett dylikt vo¬
tum. Utskottet har redan emottagit ganska talrika bevis på Kammarens
förtroende, och jag vägar påstå, att knappast något Utskott åtnjutit det
i så hög grad. Detta går understundom sä långt, att om det blott är
fråga om att insätta ett ord för att förtydliga en mening, sä anses sådant
vara för mycket begärd t — och afsläs.
Den 10 Mars, f. m.
93
Ingen kan mera än jag vara för besparingar, och jag har härutin¬
nan vid flera tillfällen sökt komma längre än Utskottet.
Jag stod här, under det Andra Hufvudtiteln behandlades, och yrkade
på besparing, men var som en ropandes röst i öknen, ehuru det dä
gällde en större summa än denna. Jag ville icke ropa om igen i går;
men nog fanns det skäl dertill. Jag har nemligen icke kunnat finna,
att vi haft stora resultat af de medel, som utgivits för skarpskyttevä-
sendet. Det oaktadt anslog man till de frivilliga skarpskytta nies öfnin-
gar ej mindre än 90,000 R:dr. På våra befästningar åter prutade man.
fastän man icke kan bestrida, att vår hufvudstad för närvarande befin¬
ner sig i det tillstånd, att den kan af en fiende tagas när som helst!
På skarpskytteanslaget. som är afsedt att till större delen gå upp i rök.
var ingen afprutning möjlig.
Jag tror att det anslag, hvarom nu är fråga, skall, om det beviljas.
lemna landet en verklig valuta, som skall medföra varaktigt gagn och
länge öfverlefva hela skarpskytterörelsen, och anser derför, att det vore
mindre lämpligt, att derpå gorå besparingar, icke derför dock att jag
tror, att med ordnandet af arbetena å de särskilda kartevorken.är stäldt
på den mest hushållsaktig.'! fot; men detta är en annan sak än irågan
om sjelfva anslaget. Ledningen åt, arbetena för det ekonomiska karte-
verket tillhörde ursprungligen chefen för iandtmäteristaten, men dä han
fann detta bestyr besvärligt och derföre sökte skjuta detta, åliggande
ifrån sig på chefen för topografiska korpsen, hvilken åter icke heller
ville befatta sig dermed, sä vid togs den troligtvis blott interimistiska
åtgärden att tillsätta eu särskild styrelse. Detta är just icke något eko¬
nomiskt sätt att sköta det ekonomiska karteverket; men för närvarande
lärer väl icke något tjenligare sätt att ordna saken stå vederbörande
till buds.
Jag tillstyrker bifall till Kong!. Majrts Proposition med det af
Grefve Hamilton föreslagna tillägg.
Herr Wsern: Med anledning af den föregående värde talarens yttran¬
de får jag förklara, att jag som ledamot af Ståts-Utskottet .hvarken med
sorg eller saknad ser, om Kammaren anser sig hafva råd till en utgift,
som Utskottet afstyrka men deremot .skulle det gräma orig, om Utskot¬
tet föreslagit eu utgift, som Kammaren ansåg vara öfverflödig, ty Ut¬
skottets åliggande är att endast föreslå sådana, utgifter, som äro behöf-
liga. Hvad nu förevarande anslag beträffar, sä synes.åsigten, att det
bör beviljas, vara allmän i Kammaren, ehuru jag för min del icke kan
tillerkänna ändamålet för detsamma sä stor vigt, som man i allmänhet
gör. Af de skrivelser, som äro föreslagna, har jag ingenting emot den,
som Grefve Sparre formulerat; men då Grefve Hamiltons synes mig ännu
lämpligare, får jag förena mig i den. om Utskottets förslag faller.
Jag yrkar således bifall till Utskottets förslag; men skulle Kamma¬
ren ej vilja medgifva detta, utan anse det af Kong!. Maj:t begärda an¬
slag böra beviljas, så ber jag att få förorda det af Grefve Hamilton
uppsatta förslag till skrifvelse.
Grefve Mörner, Julius Oscar: Jag har icke för afsigt att trötta
Kammaren med ett upprepande af hvad jag förut sagt; men en före¬
94
Den 10 Mars, f. m.
gående talares yttrande har uppkallat mig. Denne talare började med
att säga, att det kunde vara Kammaren ternligen likgiltigt, hvad en en¬
skild person yttrade. Hvad äro vi dä väl annat hvar för sig än en¬
skilda personer, fastän vi, sammanlagde. äro representanter för Svenska
folket?
Hvad han för öfrig! yttrade var föga i sak; men närheten till Stats¬
utskottets ledamöter mätte hafva medfört någon inspiration, som gaf sig
luft i en liflig skildring af detta Utskotts utständna vedermödor, hvar¬
ifrån han slutligen kom derhän, att man genom att bifalla denna punkt
borde gifva ett förtroendevotum åt Utskottet. Att ett Utskotts ansträn¬
gande göromål skulle vara ett skäl lör att bifalla dess förslag, är för
mig något nytt och ohörd! Stats-Utskottet har minsann icke skäl att
beklaga sig öfver bristande grannlagenhet frän denna Kammares sida;
och att begära, att denna undfallenhet skulle gä ända derhän, att man
vid afgörandet af en sak skulle fästa afseende vid det nattvak "och den
möda Utskottet vid dess utarbetande varit underkastadt, är att hysa
nästan stora anspråk. Hvad nu sjelfva saken eller de ekonomiska kar¬
torna beträffar, så har samma talare yttrat, att de icke äro exakta utan
stundom vilseledande. Som bevis härför omnämnde lian en i Tyskland
utgifven dylik karta, på hvilken detta land var särdeles fullständigt äter-
gifvet. Danmark betecknad t med en svart plump och Sverige med eu
slags gråaktig färg. Hvad den grå färgen för Sverige skulle betyda
nämndes icke. och det vet jag icke: men säkert är, att just den påpe¬
kade omständigheten ger mig som man säger vatten på min qvarn, ty
hade Danskarne haft eu fullständig ekonomisk karta, som utvisat att
äfven hos dem fanns odling, sä hade Tyskarne varit slagne och veder¬
läggningen gifven. En talare har ansett som särdeles lämpligt att skjuta
kostnaden för detta karteverk på landstingen. Jag fortlär att bestrida
lämpligheten af eu sådan åtgärd, enär, enligt min åsigt, landstingen icke
hafva med denna sak att göra. och det vore under sådana förhållanden
Representationen ovärdigt att belasta dem med denna utgift.
För öfrigt kan frågan anses utredd, och jag har intet vidare att
tillägga, utan lår blott tillkännagifva, att jag med upprepande af mitt
yrkande om bifall till Kong!. Maj:ts Proposition, förenar mig i aflåtan-
det af den af Grefve Henning Hamilton föreslagna skrifvelsen.
Friherre Sprengtporten: Den länga tid som fordras för att full¬
borda de särskilda karteverken, den dryga kostnad, som dermed är för¬
enad, och de olika skalor, i hvilka kartorna äro uppgjorda, leda lätt
tanken hos den oinvigde och som det tyckes äfven hos en eller annan
invigd derpå, att det kunde finnas något fel i planen och anordningen för
dessa arbeten, som borde rättas. Men att sä icke är dömer jag deraf,
att i sådant fall Regeringen nog fästat uppmärksamhet härå och vidtagit
åtgärder för att, om den kunnat åstadkommas, införa enhet i ett så vig¬
tig! företag. Jag lemnar emellertid denna sida af saken. Hvad kost¬
naden angår, sä föreställer jag mig, att den kunnat vara mindre för alla
karteverken. om tillgäng funnits på noggranna och fullständiga landtmä-
terikartor, Indika nu så ofta saknas; och denna brist kan jag för min
del icke underlåta att i väsendtlig män tillskrifva sednast gällande landt-
mäteritaxor. Indika, olika sina föregångare, icke blott äro mycket höga.
Den 10 Mars, f. m.
95
utan derjemte varit grundade på den princip, att landtmätare!» arfvode
skulle godtgöras efter antalet figurer pa kartan, hvi ket gor det omöjligt
för en jordegare. som skulle önska tillkalla en landtmätare ior en eko¬
nomisk förrättning. att ens approximativt beräkna sin kostnad; hvartill
kommer, att då de mänga figurerna till största delen utgöras a impedi-
rnenter. den största tyngden vid dessa förrättningar faller pa den del al
området, som icke har något värde. , ...
Vid sådant förhållande bör det synas naturligt, om landets uppmät¬
ning blir ofullständig, utom i de fall då den framkallas af de laga skif¬
tena. Det vore derför önskligt, jemväl ur synpunkten af lättnad i ut¬
förandet af de tvenne karteverk, som utgöra föremal för vara otyerlagg-
ningar, om en ändring kunde åstadkommas i nuvarande landtmateritaxa,
som i dess nuvarande skick är lika litet gagnelig för landtmatarne sjelrva
som för dem. som skola betala deras arbeten.
Hvad förslaget angår, att man skulle dagtinga med landstingen för
att af dem fä några bidrag, sä bär denna åsigt blifvit motsagd från liera
häll på ett sätt. som är bevisande, och jag kan således icke förena mig i
den af Grefve Sparre föreslagna skrifvelsen, dä jag anser denna Daga.
ligga inom gränsen af Statens tillgörande och icke inom kommunens. —
Den .törsta fördelen af ett fullständigt ekonomiskt karteverk vore onek¬
ligen den. att man med detta till grund närmade sig möjligheten att
åstadkomma en jemnare beskattning och eu nödig rättelse i vart o orm¬
liga. kameralväsende. . , .... ,,
Jag skulle önskat kunna instämma i Utskottets förslag för att la
en minskning i våra utgifter, ty jag erkänner det nödvändiga i att iakt¬
taga sparsamhet; men jag tror icke, att man bor gorå till grundsats,
att alla förslag, som åsyfta inskränkningar, hora antagas, f a samma
gäng får jag tillkännagifva, att om jag i statsregeringen toner ett for¬
sla»: som oår ut på tidsenlig besparing eller der Utskottet gatt
längre än det bort i frikostighet, skall jag icke underlåta att yrka pa
nedsättning i anslaget; men dä i denna fråga Utskottet enligt min åsigt
s 1 a <>' i t in på eu motsatt väg, kan jag ej annat än yrka bifall till Kongl.
Maj;ts Proposition med tillägg af den af Grefve Hamilton föreslagna
skrifvelsen.
Herr Montgomery-C ederhjelm: Dä jag nu för sjette gången
är ledamot af Stats-Utskottet. har jag mer än eu gäng erfarit de odets
vexlingar. för Indika detta Utskott vant föremål: men jag har derför
aldrig hyst någon personlig missbelåtenhet.
I denna fråga ser det ut, som om Kammaren skulle bifalla Kongl. Maj.ts
Proposition, och i denna händelse anhåller jag om ett sådant tillägg, som
Grefve Henning Hamilton föreslagit.
Herr Nordenfelt: Jag inskränker mig till att afstå från mitt yr¬
kande om återremiss och förenar mig i Grefve Hamiltons förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr tref¬
ven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande hemställan, dels att Kammaren, med utslag
å samma hemställan, i hvad den skiljde sig frän Kongl. Maj:ts nadiga
96
Den 10 Mara, f. m.
framställning i amnet, skulle bifalla samma framställning; dels af Grefve
iPn rn,Vi KiMiTif^ sk"ile, fatta ett sä 1.v,larule beslut: »att Riksda-
ftnn fd! 1 , KmSl- nådiga. Proposition, utöfver det för
dkonormska kartverket uppförda belopp. 6.000 R,:dr, mä anvisa ett ex-
tra ,in>la& af 20.000 R:dr for Norrbotten och 40,000 Rall' för arbeten i
v{r‘.gf af '^ket. men dervid i underdånighet anhålla, att Kong].
!'^ lte f nl8r- l,.n1d,gt öfvervägande, huruvida berörda arbete kunde
fnll M+rUnStaijf lS» iet’ att raKiing;u'rie emellan enskilda egolotter med
ll ir^lnm • S1<’t-< tra utmärktes> s;imt ' hvad män hushällssällskaperna
! 1 de 01'te,r; ,öl7er liviika tartan upprättas, böra tillkost-
aden derför bidraga»; och dels slutligen af Grefve Hamilto n, att Kam-
CnmW d»i.skuI1® a*'a. följande beslut: »att Riksdagen må bifalla
£art£, J,ts ,liadp 1 ■'“position rörande anslag till rikets ekonomiska
r SaT J‘d an,,liiIa.n af detta beslut i underdånighet anhålla, det
täcktes Kong!. Majrt taga i öfvervägande, huruvida ej de för rikets karte-
SSÄ""8’ k"s"w,lerfiir ■* -t»
- KSff|lie2?ir m71Ä«Ii<,CTH®rr (!l'elVei1 och Talmannen först proposition
pa. bifall till Utskottets ifrågavarande hemställan, hvarvid svarades mänga
till iv!!iatMkl-llga Jv sefderin(‘ra Proportion på afslag derå och bifall
till Kon I. Maj.-ts nådig» framställning i ämnet, dä svaren likaledes ut-
?• p n}e ,*lting<l fny jern fe åtskilliga ja. vidare proposition på antagande
; i hiPr If *vartili -varades nej. och slutligen proposition
pa bifall till Grefve Hamiltons förslag, hvilken proposition besvarades
med ./»angå ja jemte nagra nej; och förklarades ja nu hafva varit öf¬
vervägande.
Monn. b.
Herr Grefven och Talmannen yttrade, det Kammaren torde finna,
att hvad Utskottet i dofta inom. föreslagit hade förfallit till följd af Kam¬
marens i afseende a det föregående inom. fattade beslut.
Ropades ja.
6;te punkten.
, 9.r^v,e Mbi ller, Carl Göran: Dä jag vid början af denna riks¬
dag lastade uppmärksamhet på. att uppgiften om beloppet af tionde-och
åtrå ds.spån mai eu icke var rättad i öfverensstämmelse med verkliga för¬
hållandet. utan att nagra frän rubriken indelt uteslutna poster indika
uppgatvos vara till Kronan indragna, icke blifvit tillagda Kronans be¬
nämna tionde- och afradsspanmäl, ansåg man denna anmärkning småaktig
och Obehöflig och att origtigheterna nog skulle rätta sig af sig sjelfva.
o , a», ai som eJ1 illustration dertill, att anmärkningen icke var
sa alldeles obefogad, uppläsa hvad Statsråds-protokollet säger om nu
föredragna punkt, Bil N:o 5 pag. 8. Der står: »I öfverensstämmelse
med en al Kammar-kollegium öfverlemnad förvandlingsräkning ä anord¬
nade men afskinna räntor i Skaraborgs län, blef vid sednaste riksdag ä
anslagen
Den 10 Mara, f; m.
97
anslagen till landsstaterna i länen uppförd ersättning för de räntor af
nämnda beskaffenhet, hvilka varit landshöfdingen i nyssnämnda län på
lön anslagna, utgörande, enligt bemälda för vandi ingsuträkning, 138 ku¬
bikfot 4 kannor oindelt spanmål. hälften råg och hälften korn, jemte ett
mindre penningebelopp, 87 öre, hvarom här icke är fråga. Som emel¬
lertid sedermera blifvit utredt, att af nyssberörda spanmålsqvantitet fort¬
farande utginge till landshöfdingen i länet som indelt ordinarie ränta ett
belopp af 1 kubikfot 2 kannor» etc. etc.
Häraf framstår således uppenbart, att denne landshöfding fått sig
ersättning beviljad för en, enligt uppgift, honom frångången ränta, men
att han det oaktadt fortfarande uppburit en del af samma ränta. Detta
exempel synes mig vara ett bevis på, att man vid sistlidne riksdag gått
mera än skäligt, vid beviljandet af det begärda ersättningsbeloppet,
summariskt till väga i Stats-Utskottet.
Dä den nu gjorda framställningen åsyftar rättelse i ett begånget
misstag, får jag anhålla om bifall till punkten.
öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
7-.de, 8-.de och 9:de punkterna.
Biföllos.
10:de punkten.
Friherre Cederström: Under en tid, dä sä väl Kong!. Maj:t som
Stats-Utskottet vitsordat, att ställningen i landet är sådan, att alla möj¬
liga besparingar böra göras, och jag anser ifrågavarande anslag väl nyt¬
tiga, men icke oundgängligen nödvändiga, så hemställer jag, om icke
anslagen för punkterna a, b, c och d kunde indragas, till dess vår eko¬
nomiska ställning blir bättre och får med anledning häraf yrka afslag å
Utskottets Utlåtande, i hvad det rör ofvannäinnda fyra punkter.
Statsrådet Lagerstråle: De anslag, som här äro af Kongl. Maj:t
framställda och af Stats-Utskottet tillstyrkta, grunda sig på uppgifter
frän Landtbruks-akademien. De äro visserligen icke oundgängligt nöd¬
vändiga; men de afse att höja landtbruket, och jag får derför anhålla
om bifall till Kongl. Majrts nådiga Proposition.
Friherre Raab. Carl: Jag kan icke instämma i Friherre Ce-
derströms yttrande, att alla dessa anslag äro öfverflödiga.
Om vi efterse förhållandet i andra länder, sä finna vi, att ganska stora
anslag lemnas till ändamål, för hvilka dessa äro begärda. Men om jag
icke kan gilla hans omdöme i alla delar, så instämmer jag dock fullkom¬
ligt med honom i afseende på punkten d. Jag anser det icke vara väl
beräknadt att utskicka personer i den ställning, som landtbrukslärlingar
äro, för att anskaffa upplysningar om jordbruket i främmande länder.
Lämpligare vore väl att härtill välja personer af elev- eller inspektors-
klassen.
Tliksd. Prot. 1868. 1 Afd. 2 Band.
'7
08
Den 10 Mars, f. fn.
Jag anhåller derför att denna punkt af Utskottets Utlåtande afslås,
men om bifall för öfriga.
Herr Arrhenius: Hvad punkten d angår, sä ber jag att få an¬
märka, att anslaget till denna punkt först lemnades vid förra riksdagen
och att detta anslag ännu ej frän Statskontoret blifvit lyftadt, ty det
har ännu icke kunnat disponeras. Att nu ändra en sak. som sä nyss
blifvit beslutad, och hvars verkningar ännu icke kunnat blifva kända,
kan jag icke finna rätt. Det är icke meningen med dessa reseunderstöd,
att man genom de personer, som utskickas, skall fä upplysning om jord¬
brukets ställning i andra länder, det är inga vetenskapsmän som ut¬
skickas, inga vetenskapliga undersökningar som härmed afses; man åsyf¬
tar härmed, att de, som härmed hugnas, skola i England och Skottland
danas till skicklige arbetare för att sedan här användas såsom arbetare,
såsom skicklige arbetare vid eu mängd mera grannlaga jordbruksarbeten,
hvari alltför ringa vana och färdighet ännu finnas inom värt land. I
Danmark, der man under långliga tider så förfarit, har man funnit det
vara af stor nytta att på detta sätt utan betydlig kostnad kunna sprida
ökad arbetsskicklighet bland jordbrukarne. och jag anhåller om bifall
till denna och öfriga punkter i enlighet med hvad Utskottet föreslagit.
Friherre Cederström: Jag vill blott fästa uppmärksamhet på, att
jag icke bestridt nyttan af de ändamål, för Indika dessa anslag äro be¬
gärda; men jag anser, att vi icke endast böra fästa oss vid nyttan utan
äfven nödvändigheten af ett anslag, och att vi böra inskränka våra ut¬
gifter till det yttersta. Det är med anledning af denna åsigt, och då
jag icke kan finna, att de för punkterna a, b, c och d begärda anslag
äro så ytterst nödvändiga, att de icke kunna uppskjutas, till dess vi få
bättre tider, som jag yrkat afslag ä dessa punkter, hvilken anhållan jag
nu upprepar.
Herr von Möller: Jag kan icke annat än instämma i den före¬
gående talarens yttrande. Jag kan icke finna nödvändigt att anslå 2,000
R:dr för att personer skola lära sig att mjölka, och hvad punkten d
särskildt angår, sä styrkes jag i denna min åsigt deraf, att på det för i
år beviljade anslag ännu icke någon blifvit utskickad, sä att man ännu
icke kan veta, om det är till nytta eller icke, och till dess den saken
blir afgjord, kunna vi gerna vänta att bevilja ytterligare anslag.
Jag anhåller på denna grund om afsiag ä Utskottets Utlåtande i
mom. a, b, c och d i förevarande punkt.
Grefve af Ugglas: På sätt en föregående talare upplyst, har detta
anslag ännu icke kunnat utgå, emedan det först blifvit beviljadt för detta
år, och man känner således icke verkningarne af detsamma.
Jag får dessutom säga. att om det ock kan vara angeläget att göra
besparingar, der sä ske kan, sä finnes en omständighet af minst lika stor
vigt, vid hvilken man måste fästa afseende, och det är den att upprätt¬
hålla Riksdagens värdighet, och det gör man icke, om man ena året be¬
viljar ett anslag och året derpå, utan att känna verkningarne af detta
anslag, indrager detsamma.
Den 10 MKrrf,' f. m.
&
Det kan vara skäl för en sådan åtgärd, om man funnit medlen illa
använda; men innan man vet något härom, är detta handlingssätt icke
värdigt.
Jag anhåller om bifall till hvad Utskottet föreslagit i föreva¬
rande punkt.
Friherre Beck-Fr i is: Föregående talare hafva redan påpekat,
att denna institution ännu icke gatt i verkställighet, och att man derför
icke bör förkasta den, förrän man lärt känna dess verkningar. I Dan¬
mark är denna institution mycket omtyckt. Man har icke der några
rättareskolor utan utskickar i stället unge män till Skottland. Af dessa
hafva 80 k 90 återkommit, och man anser att de äro mycket skicklige
och att de. hafva i hög grad bidragit till landtbrukets och isynnerhet
ladugårdsskötsel^ förkofran. Vid förra riksdagen beviljades detta an¬
slag här i Sverige; men det har, som den föregående talaren upplyst,
ännu icke kunnat utgå. Vi känna således icke här i landet verknin-
garne af detsamma; men erfarenheten från Danmark bör vara ett bevis
på dess ändamålsenlighet.
Jag anhåller på denna grund om bifall till Utskottets förslag.
Sedan öfyerläggningcn härefter förklarats slutad, blefvo. uppå sär¬
skilda propositioner, punktens samtliga moment af Kammaren bifallna.
ll:te och 12:te punkterna.
Biföllos.
Den vidare föredragningen af Utlåtandet blef härefter uppskjuten
till eftermiddagens sammanträde.
Herr Montgomery-Cederhjelm: En af Kammarens ledamöter.
Friherre IJamilton, har uppdragit åt mig att för sig anhålla om permis¬
sion på grund af ett sjukbetyg, hvilket jag nu torde få äran uppläsa:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, Herr Baron Hugo
Hamilton, är sängliggande sjuk till följd af utgjutning i ena knäleden,
intygar
Stockholm den 10 Mars 1868.
Adolf Kjellberg,
Medicine Doctor.
Jag anhåller, att Herr Grefven och Talmannen mätte framställa
proposition pa Friherre Hamiltons häraf föranledda begäran om ledighet
tills vidare frän riksdagsgöromålen.
Bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. 2 e. m.
In liden)
O. Brakel.
i
100
Den 10 Mars, e. m.
Tisdagen den 10 Mars 1868.
Kammaren sammanträdde kl. 6 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet å förmiddagen.
o Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80,
angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtitel.
13:de punkten.
o\ ;v.,, , •/, \
Grefve Hamilton, Henning: Den fråga, som här är behandlad,
känner jag ej så noga, att jag vågar säga, huruvida en skrifvelse i den
föreslagna syftningen är behöflig eller ej. Jag har dock af en och
annan hört klagan öfver det skick, hvari stuterierna befinnas, och den
verksamhet, de utveckla, och jag vill således ej motsätta mig att en
skrifvelse a flå tes. Men om detta skall ske, anhåller jag till Stats-Ut¬
skottets ledamöter få hemställa, om det icke kunde ske en jemkning i
den föreslagna skrifvelsen. I sjelfva verket kan jag gerna tillstå, att
jag icke tycker mycket om skrivelser, då de återkomma alltför ofta,
emedan just det störa antalet förringar deras värde, men om det är
nödvändigt att aflåta en skrifvelse, så måste man tillse, att den icke
innehaller mera än som behöfves; och det jag för min enskilda del
minst tycker om är, då den innehåller begäran om tillsättande af en
komité.» För Kong! Maj:t finnas åtskilliga sätt att, utan komitéer, ut¬
reda frågor, och det bör åtminstone vara till Kong!. Maj:t öfverlemnadt,
huruvida» han vill välja den ena eller andra utvägen. Men om man ock¬
så går sa långt, att man bör uttrycka sin önskan att få frågan genom
komité utredd, så kunde man åtminstone spara sig besväret att tillkän¬
nagifva, huru koiniféledamöterne böra vara beskaffade. Nu har Utskot¬
tet sagt, att de till en del icke skulle tillhöra kavalleriyrket; men om
de mest sakkunnige och insigtsfulle män skulle träffas bland kavalle-
risterne, så kan jag icke förstå, hvarföre icke komitéen skulle kunna få ut¬
göras endast af kavallerister. Af dessa skäl får jag vördsamt hemställa,
huruvida icke sjelfva skrifvelsen vore mera tillfredsställande, om orden,
»äfven utom kavalleriyrket», uteslötos. Det berodde dåjpå Kongl. Maj:t
att till ledamöter i komitéen utse de insigtsfullaste männen. Frågan är
Den 10 Mars, e. m.
101
jH ej på hvad sätt förslaget utarbetas, utan hurudant förslaget blir. —
Här förekommer ett annat ord, som jag anser icke vara rigtigf. Ut¬
skottet föreslår nemligen, att skrifvelsen skulle innehålla, det komitéen
borde »taga i särskild t öfvervägande, om stuteriernas ändamål ej kan
vinnas med ett mindre antal, men till afvel uteslutande afsmida djur».
Det är klart, att stuteriernas hufvudsakliga ändamål bör vara att an¬
skaffa lämpliga afvelsdjur, men det lärer ej bero på stuteristyrelserna,
om djuren äro dertill användbara, och må ej vara förbjudet att äfven
uppföda andra djur. Jag tror derföre, att skrifvelsen vunne derpå, om
ordet »uteslutande» ändrades till »hufvudsakligen». Jag har endast ve¬
lat hemställa till Stats-Utskottets ledamöter inom Kammaren, huruvida
skrifvelsen icke lämpligen kunde ändras, på sätt jag nu föreslagit, men jag
vill icke framställa yrkande om proposition härpå.
Ilerr Björnstjerna: Emot denna punkt har jag ej anmält min
reservation, icke derföre att jag på något sätt delar de äsigter, soin
blifvit deri uttalade, eller gillar det resultat, till hvilket man velat kom¬
ma, men derföre att. då jag är i tillfälle yttra mig i denna Kammare,
detta kunde vara tillräckligt, enär eu af mig anmäld reservation san¬
nolikt icke skulle haft inflytande på denna frågas behandling i Andra
Kammaren. Till eu början får jag tillkännagifva, att jag fullkomligt
delar Grefve Hamiltons åsigt i afseende på redaktionen af den före¬
slagna skrifvelsen; men jag går ännu längre, enär jag hemställer, att
Kammaren mätte densamma afslå. Anledningen till denna framställning,
är. sävirlt, jag kunnat sluta af hvad som blifvit anfördt, den fruktan, att
stuterierna skulle, genom försäljningen af ädlare hästar, åstadkomma en
tryckning på priset, å de hästar, h vil ka enskilde personer skulle kunna
uppföda och utbjuda i marknaden. Men man glömmer, att stuterierna
just äro orsaken till hästafvel^ förbättrande, och att, dä de detta va¬
rit, det är klart, att ju längre deras verksamhet fortfar, desto bättre
och användbarare skola de hästar vara, som på de enskildes gårdar
kunna produceras. De hingstar, hvilka från stuterierna utsändas, hafva
blifvit mycket anlitade, och det har icke varit förenadt. med svårighe¬
ter att placera dem. Att stuterierna i allmänhet äro dyra, om man
tager i betraktande de hästar, som på stuterierna kunna säljas, fäller
af sig sjelf. Först och främst äro hingstarne vid inköpet dyra och de¬
ras varaktighet är ej stor. Dessutom måste stuterierna hålla eu stor
attiralj för hästafvel^ förkofran; der måste finnas cn mängd personer
för att sköta dessa djur. Men oaktadt de verkligen stora kostnader,
som med stuterier äro förenade, vet. jag intet land, som icke eger dessa
inrättningar. Skrifvelselörslaget åsyftar visserligen icke att få stuterier¬
na indragna, men man vill so till, om det icke vore möjligt att få hä¬
star af annan race. Det sätt, hvarpå stuterierna vid Flyinge och Ot-
tenby hittills blifvit skötta, lemnar emellertid intet öfrigt att önska. Vid
Strömsholm hafva visserligen varit mindre fördelaktiga förhållanden un¬
der sednare tider, men dessa hafva förän led t.s af särskilda omständig¬
heter. Man har der velat åvägabringa en annan race än förut, och
detta har icke lyckats särdeles väl. Ett sådant missförhållande kan
dock ändras, utan att någon särskild skrifvelse från Riksdagen behöf-
ver aflåtas. Rikets Ständers Revisorer hafva ej haft skäl att anmärka
102
Den 10 Mars, e. m.
något emot stuteriernas förvaltning, utan varit nöjde dermed; och då
synes icke heller någon giltig anledning förefinnas att begära eu un¬
dersökning. Det är ganska rigtigt af Grefve Hamilton påpekadt det
egna deri, att, om man vill nedsätta en komité, man skall behöfva ut¬
trycka, att den skulle bestå af andra än kavallerister. Ett sådant ut¬
tryck skulle förutsätta, att man icke vågade hoppas, det kavallerioffi¬
cerare skulle behandla saken på ett sätt, som öfverensstämde med sa¬
kens intresse. Men jag för min del anser mig ej böra ingå i ytterli¬
gare granskning af ordalagen i den föreslagna skrifvelsen, enär jag är
af den åsigt, att den icke bör bifallas. Jag tror, att man, för att aflåta
eu skrifvelse, bör hafva bättre och andra skäl dertill än motionärens af
Utskottet gillade.
På grund af hvad jag anfört får jag anhålla om afslag å den¬
na punkt.
Friherre von Essen: Om hästafveln erkännes såsom en vigtig
näringsgren, måste man också medgifva, att stuteriväsendets ordnande
är en vigtig fråga. Anspråket på goda afvelsdjur stegras i samma män,
som hästkulturen går framåt. Jag vill dock ingalunda påstå, att ett
större antal hästar bör födas på stuterierna, derföre att hästkulturen
stigit, utan endast att qvaliteten af hästar bolde förbättras; qvantiteten
kunde deremot gerna nedsättas. Jag ber att få förklara detta uttryck
på det sätt. att stuterierna, i stället för att såsom- hittills hafva lagt an
på att uppföda hästar, hufvudsakligen remonter till våra kavalleri- och
artilleriregementen, borde förse landet med lämpliga afvelsdjur, synner¬
ligast som den enskilda företagsamheten villigt besörjer anskaffande af re¬
monter till kavalleriet och artilleriet. Jag ber att med några fä siffror få
styrka min uppgift, att stuterierna hittills hufvudsakligen lågt an på uppfö¬
dande af remonter. Vid Ottenby till exempel hafva af de hästar, som
under nio år der blifvit försålde, 67 gått till hofstallet. 125 till kaval¬
leriet och artilleriet, 37 till beskällare och 39 till enskilde. Vid Ströms-
holm hafva under tolf är 52 gått till hofstallet. 100 till kavalleriet och
artilleriet, 5 till beskällare och 67 till enskilde. Dessa siffror, såsom
h er rita de från enskild källa, äro möjligen icke fullt exakta, men de torde
slä lel endast på eu eller annan häst. Det visar sig deraf, att från
dessa stuterier det största antalet hästar gått till remonter. Dä nu Sta¬
ten på dessa stuterier gör så stora uppoffringar, så torde det vara skäl
tillse, att stuterierna uppfylla det med dem afsedda ändamålet. Att be¬
räkna kostnaden för hvarje ungt djur, som på stuterierna uppfödes, är
svårt, men jag har likväl försökt gorå en kalkyl, som Kammaren benä¬
get torde åhöra. Taxeringsvärdena å samtliga stuterierna utgöra, enligt
Kong!. Maj:ts uppgift pa värdet af Statens egendom, 1,593.320 R:dr.
Jag har bort, att de lära vara mycket lågt taxerade. Om vi beräkna
det sammanlagda taxeringsvärdet 'i rundt tal till 1.500.000 R.dr. sä är
det. åtminstone icke för högt, och dä hafva vi, efter beräkning af 5 pro¬
cent. en ärlig inkomst af 75.000 R:dr. Statsanslaget, som ärligen lem-
nas. utgör 50,000 R:dr. Stuteriernas årliga inkomst från Statsverket
utgör således 125.000 R:dr. Enligt Rikets Ständers Revisorers år 1864
atgifna berättelse befunnos dä vid de särskilda stuterierna tillsammans
91 beskällare och 61 unga hästar, hvilka sednare såldes till ett medel¬
Den 10 Mars, e. m.
103
pris af 609 R:dr. Om man nu först ser pa underhållet för dessa 91
hingstar och beräknar det till 300 R:dr per är, förutom ingående språng-
afgiften hvarför de kunna utackorderas, sä uppgår det i rundt tal till
27,000 R:dr. Återstå 98,000 R:dr af inkomsterna från Statsverket. Om,
såsom år 1864, 61 ungdjur årligen kunna utgå. blir Statens kostnad att
uppföda desse 1.623 R:dr. Dragés härifrån det medelpris, som 1864
erhölls, eller förutnämnde 609 R:dr, sä uppoffrar Staten för hvarje djur
1.014 R:dr. Det är ingalunda min mening att påstå, det denna summa
är den bestämda kostnaden; men jag anser mig höra nämna, att den är
lägre än hvad andra förut beräknat. Icke heller vill jag bevisa, att en
dålig hushållning eger rum vid stuterierna, eller att den kostnad, Staten
offrar för uppfödande af dessa djur är för stor. utan jag vill endast på¬
peka, att, dä Staten gör så stora uppoffringar, det är nödvändigt tillse,
att ändamålet vinnes; samt att. då den enskilda företagsamheten är be¬
redd att lemna remonter till kavalleriet och artilleriet, det är öfverflö¬
digt, att stuterierna hufvudsakligen lägga an på att uppföda sådana.
Jag påstår ej, afl stuterierna endast skola producera afvelsdjur, enär
detta icke är tänkbart; men jag önskar, att detta må blifva deras huf-
vudsakliga ändamål. Frågan om en ändamäisenligare organisation af
stuterierna har varit föremål för föregående Riksdagars behandling men
blifvit lemnad utan uppmärksamhet; likasom Revisorernes emot denna
organisation framställda anmärkningar. Jag är ej i tillfälle att bedöma
anledningen härtill: men jag vet. att i de provinser, der hästafvel gått
framåt, såsom Skåne och YVestergötland, behofvet att allvarligen taga
i tu med denna fråga gjort sig gällande. Stuterierna hafva visserligen
bidragit ganska mycket till hästafvel^ förbättrande, men Staten har
under sednare tider icke varit i tillfälle att förse de enskilde med sådana
djur, som desse önskat. Desse hafva derföre måst från såväl Hannover som
England förskaffa sig lämpliga afvelsdjur, hvilket förorsakat de enskilde
uppoffringar, hvilka ålegat Staten. Tv att förskaffa afvelsdjur tillkom¬
mer Staten, icke de enskilde. Uti sjelfva organisationen af Stuteri-öf-
verstyreisen ligger enligt min tanke grunden till den för landets häst¬
afvel skadliga omständighet att rater så ofta förändras och att eu gäng
antagna systemer plötsligt öfvergifvas. Denna styrelse utgöres nemligen
endast af chefen — och vid ombyte af denna plats kan man med skäl
befara tillämpningen af nya åsigter. ehuru ett af företrädarne antaget
systefn ej hunnit bära frukt.
För att förekomma ständiga förändringar af racer finnes i andra län¬
der en kommission af personer vid styrelsens sida, hvilka, i afseende på
sådana förändringar, gä till hända med råd. Dessa äro icke aflöna de, och
jag är fullkomligt förvissad, att äfven i vårt land många finnas, som. af
intresse för saken, skulle kostnadsfritt tillhandagå med erforderliga råd
i detta fall; och härigenom skulle landet erhålla stora garantier, som
det nu saknar. Jag har nyss förut sagt och jag upprepar nu. att jag
icke vill framställa något klander emot de särskilda stuteriernas hus¬
hållning; det är ordnandet af det hela, jag klandrar. Den förste
talaren satte i fråga, huruvida det vore lämpligt, att en komité
för denna fråga nedsattes; och jag tror mig nu hafva ådagalagt
icke blott lämpligheten, utan nödvändigheten häraf. Samme talare an¬
märkte, att det icke vore lämpligt påpeka, huru komitéen borde vara
104
Den 10 Mars, e. na.
sammansatt. Då jag i det föregående tagit mig friheten nämna, att stu¬
terierna icke såsom hittills hufvudsakligen böra afse remonters uppfö¬
dande, så tror jag, att den meningen »äfven utom kavalleriyrket» lämp¬
ligen bör qvarstå, enär jag anser, att hela landets och icke endast ka¬
valleriets intresse bör i detta fallet afses. Den andre talaren har sagt,
att Flyinge och öttenby, men ej Strömsholm, uppfyllt hvad man af ett
stuteri egde rätt att vänta. Derom vill jag ej inlåta mig i svaromål;
och jag vill icke heller vidare utveckla mina äsigter i detta ämne, enär jag
tror, att det skulle intressera fä af Kammarens ledamöter men trötta
mänga.
På de af mig nu anförda skäl får jag yrka bifall till hvad Utskot¬
tet i denna punkt föreslagit.
Grefve Cronstedt: För min del har jag ej af de motiver, Ut¬
skottet lagt till grund för sitt tillstyrkande i denna punkt, kunnat öfver-
tygas om behöfligheten af en underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t i
detta ämne. Jag är visserligen icke särdeles bevandrad i stuteriväsen¬
det, men jag har icke funnit några skäl vara anförda för det påståendet,
som blifvit gjordt, att de Svenska stuterierna, såsom Utskottet säger,
för närvarande mera afse uppfödande af remonter för kavalleriets och
enskildes behof än hästafvelns förbättrande. Remonters uppfödande
borde, enligt Utskottets åsigt, öfverlemnas åt den enskilda företagsam¬
heten, och stuterierna ej gä denna företagsamhet i vägen. Detta synes
vara Utskottets hufvudsakliga skäl, det är också det första. Jag be¬
känner, att, oaktadt jag bor i närheten af ett stuteri, som eger ett gan¬
ska stort hästantal, så har jag ej hört någon klagan deröfver, att stute¬
riet skulle, genom försäljning af hästar, gått den enskilda företagsamhe¬
ten i vägen. Tvärtom har belåtenheten varit allmän öfver den tillgäng
fiä beskälare, som funnits å stuteriet, till hästafvelns förbättrande,
eke kan man såsom eu brist i stuteriernas organisation anmärka det
förhållande, att jemte hingstföl äfven födas stoföl; jag tror icke att nå¬
gon method är bekant att afhjelpa den saken. Nåväl, de der stofölen
måste naturligtvis säljas, för sä vidt de icke erfordras för stuteriets eget
behof. Nu upplyser Revisorernes berättelse för är 1865, att nämnda år
vid Strömsholm försålts 28. vid Ottenby 24 och vid Flyinge 13, summa
65 hästar, under loppet af ett år: och man kan väl ej påstå, att genom
försäljningen af detta obetydliga antal hästar stuterierna gått den en¬
skilda företagsamheten i vägen. Jag har visserligen af en talare här
till venster hört andra siffror nämnas, men jag häller mig till Reviso¬
rernes berättelse. Jag har sjelf sysselsatt mig med uppfödande af hä¬
star och min enskilda företagsamhet har haft ett godt handtag af stute¬
riets närhet. Jag saknar sålunda helt och hållet något på faktiska för¬
hållanden grundadt skäl för den dom, som Utskottet uttalat öfver stute¬
riväsendet. nemligen att detta för närvarande skulle vara illa ordnadt,
och tilldess jag blir med kraftigare skäl öfvertygad härom, så måste jag
anse en underdånig skrifvelse i ämnet och ännu mera en komité för frå¬
gans utredning öfverflödig. Det må nu vara, att stuterierna äro dyra
och att de som bo långt från sådana anstalter äro inskränkta till den
enskilda företagsamheten, men icke desto mindre är stuteriernas gagn till
hästafvelns förbättrande obestridligt. Åtminstone har Strömsholms stu¬
Den 10 Mars, e. m.
105
teri befrämjat hästafvel» vida omkring, och vid våra landtbruksmöten
hafva hästar, fallna af hingstar frän Strömsholm, ofta vunnit pris. och icke
minst sådana som blifvit af allmogen uppfödda. Utskottets andra skäl
Sr den klagan, som skulle hafva blifvit förd öfver svårigheten att fä köpa
ädlare afvelsdjur af konstanta racer. Om med sådana ädlare afvelsdjur
menas kapplöpare och lyxhästar, så får jag säga, att afhjelpande af en
sådan klagan bör med mera skäl öfverlåtas åt den enskilda företag¬
samheten.
Jag anhåller om proposition på afslag ä denna punkt.
Herr Torner hjelm: Den siste talaren sade sig icke ega stor kän¬
nedom i stuteriväsendet, men hans anförande gaf åtminstone anledning
antaga, att han deri var ganska hemmastadd. Jag vill likväl ingalunda
derföre medgifva honom hafva rätt uti påståendet, att den af Stats¬
utskottet föreslagna skrifvelsen vore öfverflödig. I likhet med honom
anser jag visserligen, att det icke kan anmärkas såsom ett fel i organi¬
sationen af stuterierna, om dessa icke alltid producera hingstar utan
någon gäng stoföl: men detta har icke heller blifvit anfördt såsom skäl
för skrifvelsen. Utskottet har, såsom mig synes, anfört rigtiga, men
icke vidlyftiga motiver för sitt förslag. Utskottet har icke uttalat nå¬
got klander öfver de stora kostnader, Staten för stuterierna fä vidkän¬
nas; det har endast begärt att en komité skulle nedsättas för att ut¬
arbeta förslag til! stuteriväsendets bättre ordnande. Denna begäran synes
mig sä beskedlig, så billig och sä enkel, att jag sannerligen icke kunnat
föreställa mig, att inom denna ärade Kammare någon röst skulle höjt sig
deremot. Det har redan blifvit sagdt och jag erkänner rigtigheten deraf,
att stuteriernas ändamål icke bör vara att uppföda remonter utan af¬
velsdjur; och om stuterierna motsvara det med dem afsedda ändamålet,
så finnes intet skäl att klandra de stora kostnader, Staten åt dem offrar.
Men om, såsom hittills, stuterierna lägga an på att uppföda och för 400
R:dr sälja remonter, hvilka kostat Staten i uppfödande omkring 2.000
R:dr för hvarje, sä, och om man äfven icke vill uttala ett bestämdt
klander härför emot stuteristyreiserna — jag vill åtminstone icke uttala
ett sådant klander, ty stuteristyrelserna bestå, liksom andra styrelser, af
menniskor — kan man dock icke underlåta att önska, det organisationen
måtte blifva förändrad och förbättrad. En sådan förbättrad organisation
har Utskottet afsett, dä det föreslagit, att eu komité skulle nedsättas;
och dä jag icke hört några skäl, som kunna rubba min öfvertygelse om
behofvet af detta förslag, hvilket har afseende pa en ganska väsendtlig
del af vårt lands ekonomi, nemligen hästafvel», finner jag mig föranlå¬
ten yrka bifall till Stats-Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Friherre Beck-Friis: Att jag med min röst har bidragit till det
förslag, Utskottet i denna punkt framställt, har föranledts deraf, att då
största delen af de stuterierna Flvinge och »Strömsholm tillhörande hem¬
man och lägenheter skola åren 1870 och 1871 antingen äter utarrende¬
ras eller till stuteriernas direkta disposition bibehållas, sä är tidpunkten
nu inne att taga i betraktande, huru härmed skall förfaras, och om här¬
med icke så stora tillgångar kunna beredas, att stuterierna med dem
kunna uppehållas, utan att Statsverket behöfver vidare betungas.
106
Den 10 Marg, e. m.
På dessa och för öfrig! de af Friherre von Essen anförda skäl får
jag yrka bifall till Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Herr Sto r c k en fe It: På de af Friherre von Essen anförda skal
får jag tillstyrka bifall till hvad Utskottet i denna punkt föreslagit, men
då det är sannolikt att chefen för ett af stuterierna snart kommer
att afgå frän denna sin befattning, och då det torde vara nyttigt att,
vid förestående förändringar af stuteriernas organisation, icke vara bun¬
den af fullmagter, får jag anhålla om proposition på Utskottets förslag
med följande tillägg: »samt att emellertid, vid inträffande ledigheter i
chefsbefattningarne. tillsättningarne mätte ske på förordnanden».
Herr Montgomery- Cederhjelm: I denna sak finnas lika mån¬
ga åsigter, som det finnes hästar. En person har egt en ridhäst frän
Fly inge, och den anser han för den bästa; en annan har haft eu god
häst från Strömsholm, och den anser han vara bäst. Jag fram¬
ställer här de åsigter, som jag ofta fått höra och som säkert de fleste
af Er. linne Herrar, hört. Sedermera komma landtbrukare, som icke
varit så förnäma, att de egt någon ridhäst, och de kunna ej begripa,
att icke hästarne vid stuterierna äro afsedda uteslutande för landtbru-
ket. Sä kommer någon, som varit i besittning af en Norsk häst, och icke
kan fatta att på stuterierna icke produceras hästar af den Norska racen.
När nu äsigterna äro så olika, sä tror jag för min dol, att det skall
lugna sinnena, om man bifaller förslaget om en komités nedsättande;
och att det vore särdeles ensidigt, om denna komité, som, enligt Ut¬
skottets hemställan, skall bestå af sakkunnige män, lyckades uppgöra ett
förslag, om hvilket alla kunde förena sig. Jag anser likväl, att Ut¬
skottet, i den föreslagna skrifvelse]!, gått för långt i specialiteter, och
har derföre inom Utskottet icke kunnat dela äsigterna, att förslaget borde
vara sådant som Utskottet framställt. Enligt min åsigt är det alldeles
tillräckligt, om skrifvelse]] innehåller: »detKongl. Maj:t täcktes låta till¬
sätta en komité af sakkunnige män, äfven utom kavalleriyrket, med uppdrag
att utarbeta förslag till stuteriväsendets bättre ordnande”. Om denna
komité består af sakkunnige personer, sä taga de nog i betraktande alla
frågor, som erfordras. Det är en fördel i allmänhet, att man i skri¬
velser ej går för mycket in i detalj.
Jag anhåller, att Herr Grefven och Talmannen behagade framställa
proposition på det förslag till skrifvelse, jag nyss hade äran göra.
Friherre von Essen: Dä en föregående talare påstått, att de
siffror, som jag anfört, ej voro rigtiga, ber jag att få anmärka, att han
hemtat sina uppgifter från Rikets Ständers Revisorers berättelse för är
1865, jag äter mina frän Rikets Ständers Revisorers berättelse för är
1864, och att det vid sådant förhållande är säkert att vi hafva rätt
båda tvä.
Samme värde talare anförde, att han ej kunde fatta, huru det skulle
vara möjligt för stuterierna, att genom försäljning af remonter träda i
vägen för den enskilda företagsamheten. Det är nu visserligen sannt,
att under är 1864 blott 61 unghästar såldes från stuterierna, och att af
dessa blott hälften uppköptes till remonter vid kavalleri- och artillerirege¬
Den 10 Mars, e. m.
107
mentena. Detta antal är väl i och för sig ej betydligt; men det har
dock pa den enskilda företagsamheten haft det inflytande, att privata
hästuppfödare fatt sälja trettio reinonter mindre, än om de ej haft att täfla
med Staten.
Hvad beträffar det af Herr Storckenfelt föreslagna tillägg till ifråga¬
varande skrifvelse, att nemligen stuterichefsplatserna skulle i män af de
nuvarande innehafvarnes afgång tillsättas endast på förordnande, sä anser
äfven jag, att det vore önskligt om sä skedde. Jag tror likväl, att ett
sådant tillägg skulle vara mindre behöflig!; tv om den föreslagna ko-
mitéen kommer till stånd, lärer Kong]. Maj:t ej underlåta, att, till dess
frågan om stuterierna blifvit definitivt afgjord, tillsätta stutericheferne
endast på förordnande.
Hvad slutligen angår den siste värde talarens yttrande, sä kan jag,
på grund af hvad jag för en stund sedan hade äran anföra, ej annat än
afstyrka, att den föreslagna skrifvelsen afkortas. Det är visserligen all¬
tid en olägenhet, om underdåniga skrifvclser äro långa; men då, ä an¬
dra sidan, den här föreslagna måste antagas icke innehålla annat, än så¬
dant som uttrycker Kammarens bestämda åsigt i saken, samt det är af
öfvervägande vigt, att Regeringen och den blifvande komitéen få kän¬
nedom om denna åsigt, anser jag att någon uteslutning hvarken kan el¬
ler bör företagas. Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets lie tän¬
kande.
Grefve af Ugglas; Jag har ej inom Utskottet varit af fullkom¬
ligt samma åsigt som den majoritet, hvilken afgjorde Utskottets beslut,
och detta synnerligast i afseende ä de föreskrifter, som majoriteten ve¬
lat meddela åt de blifvande komitéiedamöterne. Jag anser i likhet med
en föregående värd talare, att dessa föreskrifter böra till största delen
ur den underdåniga skrifvelsen utgå.
Här har under diskussionen angående denna fråga blifvit yttradt,
att hvarje häst, som frän stuterierna försåldes, skulle kosta Staten i medel¬
tal 2,000 R:dr. Jag har äfven i Utskottet hört dylika beräkningar fram¬
dragas. Man bär härvid upptagit räntan å kapitalvärdet af stuteriernas
fasta egendom, denna sistnämnda dock blott approximativt beräknad,
samt dertill lagt de särskilda utgifterna för stuteriernas vidmagthållan-
de. Om man nu fördelar dessa summor på antalet af årligen försålda
djur, sä kommer man visserligen till en ganska betydlig siffra; men man
glömmer vid denna beräkning alla de djur, som finnas qvar vid stute¬
rierna och alla de djur, hvilka som beskälare gått ut till landet. Dessa
måste väl ändock böra tagas med i beräkningen, synnerligast som de
vanligtvis hafva större värde än de försålda djuren.
Hvad nu den stora ekonomiska fördelen beträffar, som skulle vin¬
nas genom ett annat sätt att förvalta stuterierna och genom underhål¬
landet af ett mindre antal hästar, så får jag påminna om en sak, som
hvar och en. som befattat sig med uppfödandet af ädlare hästar har sig
väl bekant, nemligen att äfven vid ett stuteri, som hufvudsakligen läg¬
ger an på frambringande af racedjur, blifva dock. huru omsorgsfullt
kroaseringarne än bedrifvas, det minsta antalet fullkomliga racedjur.
När så är förhållandet, kan väl meningen ej vara att sticka ihjäl de
öfriga, utan man måste naturligtvis försälja dem. Härigenom vinnes en
108
Den 10 Mars, e. m.
rätt betydlig inkomst. \ i behöfva blott i detta afseende taga Ottenby
till exempel, så finna vi, att det varit hufvudsakligen på försäljning af
reinonter jemte den inkomst, som den siste chefen vetat att draga af
jorden vid egendomen, som detta stuteri hållit sig uppe utan bidrag af
& tafs ver ket. Någon ekonomisk fördel åt den föreslagna förändringen
tror jag således ej står att vinna.
Den hufvudsakligaste anmärkningen som jag har att framställa mot
Utskottets förslag är den, att man deri åt de föreslagne komiterade be¬
gär en åtgärd, som det är för dem omöjligt att vidtaga, nemligen den
att de skola afgöra hvilka racer, som skola vid stuterierna bibehållas.
Utskottet medgifver dock sjelf uti motiverna till Betänkandet, att vi ej
mera ega några konstanta racer vid våra stuterier. Och sä är verkli¬
gen förhållandet. Vi hafva haft bestämda racer, hvilka säkerligen haf¬
va haft sina tel, men också sina störa förtjenster. Bland dem var den vid
btrömsholm befintliga gamla Spanska eller s. k. godsvensracen. Man
bär försökt att förbättra dessa racer genom olika kroaseringar, och man
har ej lyckats bättre, än att man förstört eller utplånat dem. utan att man
ens bibehållit ett enda par af ren äkta gammal race för att fortplanta
densamma. Dä förhållandet är sådant, kan man väl ej skäligen tala om
racer som skola vidmagthällas. dä dessa racer i sjelfva verket icke fin¬
nas. På sednast^ tiden hafva visserligen försök att ånyo uppbringa af¬
veta blifvit gjorda genom uppköpande af dels Engelska fullblodshästar,
dels Arabiska hästar. Dessa nyköpta hästar hafva visserligen kostat,
mycket, men då man besinnar huru höga prisen äro på verkliga ra-
cedjur. kan man knappast hoppas ens. att dessa djur skola vara nog
göda för att åstadkomma en fullt tillfredsställande afvel. Och om de
än förmå det. sä kan denna afvel ej bildas annat än småningom och
under en konseqvent tillämpning af bestämda principer.
Pa grund af hvad jag sålunda anfört anser jag det vara af behof-
vet påkallad t, att bredvid stuteristyrelsen sättes en kommission af sak¬
kunnige personer, hvilken småningom och endast i män af ledamöters af¬
gång' förändras, och hos hvilken man sålunda kan påräkna permanens
både i åsigter och handlingssätt, och hållning och plan i de försök som
anställas. Jag biträder derföre också gerna det yrkande som här blif¬
vit framstäldt om aflåtande af eu skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t.
Men af skäl, som jag redan haft äran nämna, vill jag ej. att denna skrifvelse
skall hafva den lydelse, som Stats-Utskottet föreslagit. Jag vill nemli¬
gen derur utesluta allt som rör den ifrågasatta förändringen af hä-
starnes antal, äfvensom hvad deri blifvit närnndt om vidrnagthållande af
vissa racer: och jag får derföre föreslå, att Kammaren ville för sin del
fatta följande beslut, nemligen: »att Riksdagen måtte i underdånig skrif¬
velse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes tillsätta en komité af sakkunnige
män, äfven utom kavalleriyrket, med uppdrag att utarbeta förslag till
stuteriväsendets bättre ordnande och dervid taga i betraktande lämpli¬
gaste sättet att för framtiden afgöra frågor rörande raeeförändring samt
hvilka förändringar i afseende ä stuteriernas ekonomiska och admini¬
strativa ordnande i öfrigt kunna vara påkallade af förändrade tidsför¬
hållanden och leda till besparing i kostnaderna.»
Herr Wsern: Jag hemställer till Kammaren, huruvida det kan vara
' Den 10 Mars, tf. rn.
109
skal att, dä man beslutar att aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t, göra
denna skrifvelse så kort och så betydelselös soin möjligt. År det ej
bra mycket bättre att säga rent ut hvad man vill och tydligt angifva
de omständigheter, i afseende på hvilka man vill hafva en undersökning
verkställd? Man vill ur den föreslagna skrifvelse]! utesluta frågan derom,
huruvida stuteriernas ändamål ej kunde vinnas med ett mindre antal till
afvel uteslutande afsedda djur; jag finner dock denna fråga vara af den
betydenhet, att den väl torde förtjena en utredning. Man vill vidare
utesluta den ifrågasatta hemställan, om hvilka racer vid de olika stute¬
rierna böra vidrnagthällas; men kan val en fråga af större vigt för ett
stuteri förekomma än den om den race, som bör vid stuteriet uppfödas ?
Ju mera en skrifvelse innehåller, ju mera färg den eger, desto bättre
motsvarar den sitt ändamål. Och någon fara ligger ej i att öppet uttala
sina å-igter härutinnan. Ty hvarken Kong!. Maj:t, ej heller de blifvande
komiterade kunna genom ordalagen i Riksdagens skrifvelse anses på
något sätt bundne i sina omdömen eller förslag till åtgärder för befräm¬
jande af stuteriernas förkofran.
Jag får derföre påyrka, att Stats-Utskottets förevarande förslag måtte
af Kammaren oförändradt bifallas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr Gif¬
ven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utskottets ifrågavarande hemställan utan förändring eller tillägg;
dels af Herr Stor eken fe It bifall till samma hemställan med följande
tillägg: »samt att emellertid vid inträffande ledigheter i chefsbcfattnin-
garne tillsättningarne mätte ske på förordnanden»; dels af Herr Mont-
gomery-Cederhjelm, att Utskottets hemställan skulle bifallas med
följande förändrade lydelse: »att Riksdagen mätte i underdånig skrif¬
velse anhålla, det. Kongl. Maj.-t täcktes låta tillsätta en komité af sak¬
kunnige män, äfven utom kavalleriyrket, med uppdrag att utarbeta för¬
slag till stuteriväsendets bättre ordnande»; dels af Grefve af Ugglas,
att Kammaren mätte antaga Herr Montgomery-Cederhjelms förslag med
följande tillägg: »samt dervid taga i betraktande lämpligaste sättet att
för framtiden afgöra frågor rörande raceföändring»; och dels slutligen,
att Utskottets oftaberörda hemställan mätte afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen proposition på
bifall till Utskottets hemställan utan förändring eller tillägg och, då der¬
vid svarades talrika ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
14:de och 15:de punkterna.
B i föllos.
16:de punkten.
Monn. a.
Herr Bergstedt: Jag borde måhända ej uppehålla Kammaren med
ett yttrande angående ifrågavarande punkt; men då frågan här är om
no
Den 10 Mars, e. m.
ett särdeles betydligt anslag, och omständigheter i afseende pa detsam¬
ma förekomma, hvilka väl torde förtjena Kammarens uppmärksamhet,
tror jag, att det vore illa, om Kammaren utan all diskussion biföll hvad
Utskottet i denna fråga föreslagit. Innan jag går vidare, ber jag dock
att fä nämna, att jag ej har något annat yrkande att framställa än bifall
till Utskottets förslag. Hvad jag åsyftar är endast det, att en accent
mätte läggas vid det motiv, som Utskottet åberopat för förslaget, nem¬
ligen natt det är af vigt att undervisningsplanen sä fort som möjligt
blifver ordnad i öfverensstämmelse med skolans egentliga ändamål.” Då
detta uttryck jemväl återfinnes i andra momentet af förevarande punkt,
har jag, såsom jag redan nämnt, ej något tillägg eller någon ändring
att föreslå. Jag anser blott att det, ej skulle skada, om någon medlem
af Representationen skarpt betonade den vigt, som ligger vid detta motiv.
Och jag anhåller fördenskull att detta mitt yttrande mätte fä åtfölja pro¬
tokollet i ämnet till dem som det vederbör.
Det är en känd sak, att Stockholms slöjdskola uträttat mycket godt.
Dess historia är verkligen vacker. Den har utgått frän eu ringa be¬
gynnelse; den bär verkat till eu början inom eu ringa krets, men kret¬
sen har vidgats allt mer och mer, skolan har omfattats med allt lifligare
intresse, den har växt beständigt och den har, pa samma gäng den er¬
hållit ett ofantligt deltagande, också erhållit ofantliga anslag. Nu är
det blott frågan, om skolan i anda och innehåll verkligen vuxit i samma
förhållande som anslagen och inresset för densamma. Riksdagen, som
gjort så väsendtliga uppoffringar för denna skola, har i sjelfva verket
anspråk på att fä höra att densamma uträttar något väsendtligt.
Skolan har nyss flyttat in i det stora hus, för hvilket det har Sta¬
tens frikostighet att tacka. Antalet elever uppgår i det närmaste till
1,500, eller den siffra, som vid byggnadens uppförande antogs såsom ma¬
ximum. Dessa elever tillhöra till största delen arbetsklassen; de hafva
sjelfmant kommit till skolan för att söka bildning och ej blifvit af för¬
äldrar eller målsmän ditsatta eller tvingade att besöka den. Och bland
dessa 1.500 är o ej sä fä grähäringar. Dessa omständigheter äro alla
sådana som lofva godt för framtiden. Men der finnas äfven andra om¬
ständigheter och dessa ej sä glädjande att omnämna. Jag fruktar nästan,
att det är med denna skola som med hvarje annan inrättning, hvilken
från en ringa början kommit sig upp och blifvit, sä att säga, excellens,
att, sedan den öfvervunnit de första materiela svårigheterna, den der¬
efter allt för mycket lägger an på blott materiel förkofran. Skolan har
fatt ett präktigt palats. Mätte bara ej undervisningen komma att känna
sig husvill derinom.
Sedan skolan flyttade in i det nya huset hafva grava anmärkningar
mot ordningen inom densamma blifvit framställda. Eleverna ega der¬
inom ej fred för sin egendom. Man stjäl såsom korpar inom dessa frid¬
lysta murar. Under de 1 nära 2 månader, som skolan varit inrymd i
sin nya lokal, hafva otaliga stölder der blifvit begångna, jag vågar ej
säga antalet, men jag är rädd att det ej stadnar vid 40 eller 50. Det
är eleverna, som i första hand plundrats på sina ytterplagg, men oturen
har drabbat äfven skolans lärare. Fattige arbetare hafva på detta sätt
blifvit af med den enda rock, i hvilken de kunde infinna sig i skolan.
Anmälas dylika små tilldragelser för Herrar vaktmästare, sä förklara
Den 10 Mars, e. m.
in
dessa Herrar att bland eu sådan mängd besökande af de efter deras för¬
menande minst respektabla rang-och samhällsklasserna vore det omöjligt
att vänta någon aktning för andras tillhörigheter. Göres anmälan hos
styrelsen, blir den visserligen litet perplex, och gör i sin ordning anmä¬
lan hos polisen, hvarmed saken naturligen är till ända. Jag vet, att
denna omständighet gått skolans nitiske och samvetsgranne styresman
djupt till hjertat, och att han försökt att återbringa ordning i detta af¬
seende, men utan att ännu hafva lyckats. Af eu institution med anslag
om 100,000 R:dr, i fall man räknar ränta på byggnadskapitalet, och som
aflöna!1 tvä portvakter, några ordinarie vaktmästare och dessutom ej
mindre än 12 s. k. ordningsmän, de sednare med en kostnad af 4,000
R.dr, begär man verkligen att ordningen skall hällas bättre vid magt
än som hittills varit fallet.
Jag kommer nu till undervisningen. Den bestrides af, som jag tror,
några och sjuttio lärare och är utan tvifvel ganska svär att ordna. Att
den dock skall komma att bli val ordnad, derom är jag öfvertygad, men
hittills har den lernnat åtskilligt öfrig! att önska. Eleverna indelas efter
de för dem beqvämaste lärotimmar och efter läroämnenas beskaffenhet
i olika grupper. Nu har det händt, att fattige handtverksgossar, hvilka
anmält sig för att ä vissa timmar åtnjuta undervisning i t. ex. linear-
teckning och geometri, och derföre inskrilvit sig i gruppen N:o 3, samt
erlagt den för undervisningen stadgade afgift af 2 R:dr, hafva, dä de i
tillit derpå, att. sedan afgiften blifvit betalad, de äfven skulle få åtnjuta
undervisningen, infunnit sig i skolan på de bestämda tiderna, blifvit af-
spisade med det svaret, att gruppen N:o 3 ännu ej var färdigbildad och
att de derföre måste vänta tills detta skett. Men gruppen N:o 3 har
ännu ej blifvit bildad, och desse fattige gossar hafva tid efter annan fått
infinna sig i skolan för att hvarje gäng mötas med samma förklaring.
Det är visserligen att hoppas, att denna grupp skall blifva bildad innan
läseterminen afslutas, men det dröjsmål i erhållande af undervisning, för
hvilket de nyssnämnde handtverkslärlingarne varit utsatte, torde verka
hvarken uppmuntrande för dem sjelfva eller rekommenderande för skolan.
Ett annat fel i ordningen för undervisningen ligger deri. att under¬
visningen i linearteckning blifvit väsendtligen inskränkt. Denna under¬
visning har förr blifvit företrädesvis sökt af handtverkare, och den har
också en märkvärdig och ytterst helsosam förmåga att göra ögat skarpt
och handen säker. Jag bär i detta afseende haft tillfälle att se de mest
förvånande resultater af en jemförelsevis kort undervisningstid. Också
ansågs denna del af undervisningen förr vara en af de vigtigaste inom
skolan och deråt egnades 12—16 timmar i veckan. Nu har den blifvit
inskränkt så, att deråt ej egnas inom någon grupp mer än tre timmar i
veckan. Jag tvillar mycket att denna förändring skall lända skolan till
fromma.
Skolan tyckes vidare hafva tagit sig ett visst herrskapsskick, sedan
den flyttat in i sitt stora palats. Vi veta tyvärr alla, att det blott allt
för ofta händer hos oss. att då de arbetande klasserna lyckats förvärfva
något mera än som åtgår till fyllande af behofven för dagen, vilja de
ej gerna uppfostra sina barn till simpla yrkesidkare utan de vilja gifva
dem en herrskapsuppfostran. Till en sådan hör också att barnen skola
hafva — jag ber om förlåtelse för det grofva uttrycket — nosat på de
112
Den 10 Mars, e. ra.
lefvande språken. Någon grundlig bildning deri afses ej: det är ej me¬
ningen att de skola kunna obehindradt låsa en bok på ett främmande
språk, utan blott att de skola kunna säga: »jag har läst Tyska, jag En¬
gelska. jag Fransyska», o. s. v. Föräldrarne tro, att de på detta sätt
liksom uppflytta barnen i en högre klass. Till en sådan undervisning
har nu skolan räckt eu hjelpsam hand. Der meddelas undervisning i
främmande språk, ganska ordentligt, tror jag gerna, och på ett sådant
sätt, att om kurserna fullt genomgås, förutsatt att de blifvit rätta nord-
nade, eleven lär sig på de främmande språken läsa en bok i sitt yrke.
ty om annan språkundervisning bör aldrig blifva fråga i en slöjdskola.'
Men nu har denna språkundervisning tagit alldeles för störa dimensio¬
ner. Den ingår nu såsom ett åt de hufvudsakliga föremålen för under¬
visningen och har dragit till sig en stor massa lärjungar. Den har förr
blifvit betraktad och bör utan tvifvel ej heller hädanefter betraktas an¬
norlunda än såsom en belöning åt de lärjungar, som i de verkliga äm¬
nena utmärkt sig lör särdeles stora framsteg, men bör ingalunda använ¬
das att med konst framkalla herrskapspretentioner.
Detta är hvad jag hufvudsakligen haft att anföra angående Stock¬
holms slöjdskola, samt ordningen derinom och planen för dess verksam¬
het. Af hvad jag yttrat torde framgå, att eu revision af denna plan
torde Vara nödvändig. Jag är öfvertygad. att skolans styrelse och före¬
ståndare ej låta i nit och sträfvan för skolans bästa sig öfverträffas af
någon. Men jag tror att någon vägledning i sättet för målets vinnande
är högeligen af nöden. Jag önskar derföre endast, att Kong!. Maj:t
ville till befrämjande af skolans vidare utveckling utse några fullt kom¬
petenta personer, bättre få än många, som kunde gifva styrelsen erfor¬
derlig hjelp och ledning vid organisationsarbetet: och dä en sådan åtgärd
kan anses innefattas i den anhållan, som Utskottet i denna punkt formu¬
lerat. vill jag, såsom jag redan nämnt, ej påyrka någon förändring i
Utskottets förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad och momentet bifölls.
Mom. b.
Bifölls.
ll:de punkten:
Mom. a.
Herr Ekman, Carl: Då Stats-Utskottet i eu af de föregående punk¬
terna, hvilken redan blifvit af Kammaren bifallen, föreslagit, att det an¬
slag, som Kongl. Maj:t begärt för Teknologiska institutet, skulle fort¬
farande liksom hittills endast provisoriskt i Riks-staten uppföras, derföre
att en motion vid denna riksdag blifvit väckt, hvilken afser att hos
Kongl. Maj:t anhålla om tillsättande af eu komité för afgifvande af för¬
slag derom, att samtliga tekniska läroanstalter i riket äfvensom slöjd¬
skolor och läroverkstäder borde, för att bättre motsvara sitt ändamål,
organiseras
Den 10 Mars, e, m.
113
organiseras pa ett mera tidsenligt sätt. sä kan jag e j finna annat, än att
Utskottet både af samma skal, som föranledt Utskottet att afstyrka upp-
! ö rand et: . af Teknologiska institutets anslag å ordinarie stat, bort af¬
styrka bifall till förevarande punkt, dag fär derföre yrka att densamma
mätte atsläs och frågan om anslag till väfskolan i Borås lemna» bero¬
ende af den utredning och det Riksdagens beslut, hvartill Friherre
Fock» motion kan föranleda.
Grefve Sparre, Eric: Till eu början ber jag, att med anledning
;u den siste värde talarens yttrande fä erinra, att, på sätt han sjelf an-
gifvit, det moment i Stats-Utskottets Betänkande, som han åberopat,
handlar om Teknologiska institutet i Stockholm, och följaktligen ej torde
ega någon tillämplighet på väfskolan i Borås.
Hvad särskild t denna skola angår, her jag att fä något redogöra
bil' dess grunder och för tillkomsten af förslaget till anslag åt densam¬
ma. Den under de sista åren minskade väfnadsindustrien inom Elfs¬
borgs län har derstädes framkallat allvarliga bekymmer. Det är temligen
uppenbart, att med maskinväfnadens större utveckling skall handväf-
nadsindustrien alltmera försvinna. Man kan ej tänka på, att längre för
band tillverka sådana väfnader, som lättare och för billigare pris kunna
tillverkas på maskin. Den befolkning, som hittills sysselsatt sig med
denna husslöjd, uppgår, om jag deri inberäkna!1 alla dem, som deraf
halt eu biförtjenst, säkerligen till mer än 50,000 personer. Man kunde
ej med liknöjdhet åse, hurusom denna befolkning till följd af nämnda
närings aftagande snart skulle blifva brödlös, och det blef derföre af
den största vigt att söka förskaffa den någon ny utväg till förtjenst.
Något annat medel härtill fanns ej än att sprida insigt om sådan väf¬
nad, som ej låter verkställa sig med maskin. Sådan är företrädesvis
jacquardväfnaden. Man försökte derföre, att i nämnda ort upprätta eu
skola för bibringande af undervisning om sättet för dylik väfnads upp¬
sättande och tillverkning, Med anledning häraf väckte jag vid förra
riksdagen fråga om understöd af statsmedel till en sådan skola, men,
ehuru _ denna framställning af Första Kammaren behjertades, vann den
likväl icke Riksdagens bifall. Saken var likväl för allvarlig, för att kunna
fä iemnas åt sitt öde, och derföre har äfven under det sistförflutna
året en skola kommit till stånd, der 10 ä 12 elever undervisas i jacquard-
väfnad. Denna skola har hittills åstadkommits genom frivilliga bidrag
och med ganska betydliga uppoffringar. Det lyckades visserligen att
Irån en fabrik, som nedlades, anskaffa väfstolar, men stora svårigheter
hafva mott för åvägabringandet af erforderliga materialer, hvartill be¬
tydliga summor åtgå, likasom äfven till förskaffande af mönster och af¬
lönande af lämplige lärare. Med stora uppoffringar har det lyckats att
hittills upprätthålla denna skola, men utan statsbidrag kan dem omöjli¬
gen bibehållas i längden. Skulle uu väl Representationen hafva hjerta
att låta denna skola, hvilken hittills underhållits genom frivilliga bidrag
från orten, förfalla blott för upprätthållande af den princip, som den
siste värde talaren omnämnt, att nemligen man bör förbida det slutliga
ordnandet af de tekniska skolorna, innan något anslag til! sådana an¬
stalter beviljas? Jag hoppas att så ej är. Genom de besök, som ja»1
Riksd. Prof, 1868, 1 Afcl 2 Band. 8
114
Den 10 Mars, e. m.
gjort vid denna skola, är jag i tillfälle att vitsorda, att densamma
uträttat ofantligt mycket godt, och jag är öfvertygad att Första Kam¬
maren skall lika litet nu. som vid förra riksdagen, tveka att bevil ja an¬
slag till densamma. n ...
Jag yrkar derföre bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i
ämnet.
Herr E k in a n: Jag ber om ursäkt för det att jag åter tager till
ordet, men den siste värde talarens yttrande har gifvit mig anledning
härtill. Jag vill blott fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att jag
i mitt förra anförande ej yttrade mig emot nyttan eller behofvet ai eu
skola, sådan som den här föreslagna. Jag tror tvärtom, att upprättan¬
det af en sådan skola kan blifva af ganska stort gagn. Men eu annan
fråga är den, huruvida det kan vara skäl, att sådant alltid sker på Sta¬
tens bekostnad, eller om ej i främsta rummet de af denna husslöjd in¬
tresserade böra bekosta den.
Den egentliga orsaken hvarföre jag motsatt mig detta anslag är
den, att jag hoppas, att Friherre Focks motion skall komma att Föran¬
leda till beslut derom, att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla om
eu fullständig utredning af förhållandena med de tekniska inrättnin-
garne i riket. I den plan. som Friherre Fock framlagt, ingår just upp¬
rättandet af sådana skolor som den ifrågavarande. Om det nu skulle
visa sig, att de tekniska skolor, som redan finnas inrättade, böra i nå¬
gon män förändras till sådana skolor som den, hvarom nu är fråga, så
kunde man af de anslag, som hittills- lemnats till andra tekniska inrätt¬
ningar, måhända bereda medel till väfskolan i Borås. Denna fråga be¬
finner sig för närvarande i sä outredt skick, att jag befarar, det vi må¬
hända vid en kommande riksdag skola ångra, att vi, innan densamma
blifvit fullt klar, beviljat anslag, hvilka sedermera befinnas ej motsvara
sitt ändamål. Jag anhåller derföre fortfarande om afslag på förevaran¬
de punkt.
Herr Lilliehöök: Den ifrågavarande skolan anser jag vara af
högst betydlig vigt för en af de fattigaste delarne af vårt land. Man
säger ofta, att menniskor, som ej vilja hjelpa sig sjelfva, kunna ej på¬
räkna hjelp af andra; men innevånarne i denna ort hafva verkligen sökt
att för denna skola göra allt som stått i deras förmåga, ehuru denna
varit otillräcklig så att de icke fullkomligt lyckats deri.
Här har blifvit yttradt. att de i slöjden intresserade borde framför
andra bidraga till ifrågavarande skolas upprätthållande. Genom den
kännedom jag har om Elfsborgs län, tror jag mig kunna försäkra, att
samtliga de i saken intresserade gjort allt, som kunnat för densamma
göras. Kongl. Maj:t har nu af Riksdagen begärt ett anslag till skolan
af 4,500 K:dr. Stats-Utskottet har tillstyrkt, att 3,000 R:dr måtte be¬
viljas under förutsättning att landstinget borde deltaga i skolans ärliga
underhäll med ett belopp af 1,500 R:dr, motsvarande hälften af statsan¬
slaget. Jag är tacksam för hvad Stats-Utskottet gjort; men, linne Her¬
rar. af landstinget i ett län, som till följd af den verksamhet, länets sty¬
relse ådagalagt, redan åsamkat sig en skuld af 150,000 å 170.000 R:dr,
torde man svårligen kunna påräkna ytterligare bidrag.
Den 10 Mars. e. ni.
115
Här har af en värd talare blifvit yttradt, att man borde uppskjuta
åtgörande! af denna fråga, till dess att rikets samtliga tekniska läroan¬
stalter blifvit ordnade. Eu sådan åtgärd skulle hafva till följd, att denna
skola måste upplösas. Hvart man i sådant fall skulle gorå af de vid
densamma redan anställde iärarne, vet jag ej. I likhet med Grefve
Sparre får jag derföre anhålla, att Kammaren mätte bifalla Kong!.
Ma.jits nådiga Proposition i ämnet, sä att till skolan anslås dels 4,500
Kali- till första uppsättningen af maskiner och redskap, dels ock 4.500
R:dr till skolans underhäll. Jag tror. att Kammaren bör sä mycket
heldre bifalla denna begäran, som den derigenom besparar en utgift af
flera tusen Riksdaler, hvilken eljest måhända måste utgå såsom under¬
stöd till den fattiga befolkningen i en ort, hvars naturliga produkter
hufvudsakligen äro ljung och sten.
Herr YV april: Den fråga, som nu utgör föremål för Kammarens
pröfning, är icke ny, utan diskuterades redan vid förra riksdagen.
Den föll då hufvudsakligen, som jag tror, af det skäl, att den blifvit
vackt af en enskild motionär. Förslaget kommer nu frän Regeringen, men
da invänder man emot detsamma, att man bör afbida en ifrågasatt regle¬
ring af de tekniska skolorna i riket. Jag ser här bekräftad esi sats,
som tillförene vid dylikt tillfälle blifvit yttrad, nemligen att ju större
kombinationer uppgöras, desto större blifva också hindren. Ty i hvad
samband stål' val en väfskola i Borås med de tekniska skolorna i riket?
Eller är det väl nödvändigt, att för de sednares skull undertrycka den
förra? Härtill svarar man, att genom indragning af anslagen till de
tekniska skolorna skulle man kunna få medel til! den ifrågavarande väf¬
skoian. Om sä är, så är ju detta eu åtgärd för sig sjelf, som ej står i
något synnerligt samband med den sak, som vi nu afhandla. Tv icke
kan man väl ifrågasätta, att taga de tekniska skolornas lärare i fysik
och kemi och göra dem till lärare i väfning. Här är det fråga om att
skaffa mönster och bilda skönhetssinne! hos dem, som egna sig åt jac-
qvardväfnad; men denna sak har alldeles intet sammanhang med de
tekniska skolorna och deras ändamål. Om det beiinnes, att lärjungarnes
antal vid den tekniska skolan i Borås är sä ringa att anslaget dertill
ej gör afsedd nytta, så må man dä ju förr desto heldre indraga denna
skola; men eu sådan åtgärd kan ej rimligtvis sättas i samband med den
föreslagna väfskoian derstädes.
Vi veta alla, att befolkningen i trakten gjort uppoffringar för åvä¬
gabringandet. af väfskoian, att en framställning af Regeringen om anslag
till densamma inkommit, och att Regeringen efter pröfning af frågan
funnit den vara af sådan natur, att anslag till samma skola borde be¬
viljas. Om Representationen under sådana förhållanden och. sedan allt
detta skett skulle ställa saken på framtiden och ej bevilja det sökta an¬
slaget blott derföre, att motion blifvit väckt om utredning af andra och
äldre skolor, skulle, en sådan åtgärd synas mig vara ett hån mot samma
befolkning. Jag erinrar mig frän den tid. då jag var kommissarie vid
expositionen i London, att man der ansåg skälet, hvarföre Englands
väfnadsindustri, som förut ansetts mycket underlägsen Frankrikes,
då gjort mycket stora framsteg, så att den väl kunde mäta sig med det
sednare landets, vara det, att samma industri genom de slöjd- eller rit-
110
Den 10 Mars, e. m.
skolor, som blifvit i England inrättade, erhållit en högre lyftning. Jag
hemställer derföre, huruvida det, sedan en sak befunnits i och för sig
god och blifvit vederbörligen utredd, då kan vara skäl, att lägga deri
åsido, blott derföre att eu annan sak ej blifvit till fullo utredd. För
min del yrkar jag bifall till Stats-Utskottets förslag.
Grefve Sparre, Eric: Efter den siste värde talarens yttrande,
kan jag inskränka mig till några fä ord. Jag vill blott nämna, att,
efter mitt förmenande, en omorganisation af de tekniska skolorna bör
gä betydligt lättare för sig om man redan pa förhand har lyckats åstad¬
komma eu verkligt praktisk slöjdskola. Man går nemligen vid de öfri-
gas organiserande tillväga med sä mycket större säkerhet, om man redan
förut haft en annan skola, genom hvilken man kunnat samla erfarenhet.
Vi behöfva blott tänka på slöjdskolan i Stockholm och huru den till
en början var blott en liten inrättning, under hvars tillväxt man samlat
erfarenhet om sättet för dylika inrättningars organiserande. Här är nu
fråga om en liten planta, hvilken dock. såsom jag hoppas, skall växa
till och efter sina förhållanden blifva något med Stockholms slöjdskola
jemförlig!. Jag viil slutligen, med anledning af hvad här blifvit yttradt
om Friherre Focks motion, påminna derom, att denna motion afser in¬
rättandet af ej mindre än 46 tekniska skolor, och att det fördenskull
torde vara af vigt att, innan man börjar arbetet med dessas organise¬
rande, hafva samlat erfarenhet om sättet och vilkoren för dylika sko¬
lors verksamhet. Jag förnyar mitt förra yrkande.
Herr Lagerstråle: Till de tvä siste värde talarnes yttrande ber
jag att få foga blott den anmärkningen, att nemligen den ifrågavarande
väfskolan redan finnes i inskränktare omfattning organiserad. Såsom af
Departements-chefens yttrande till det vid Kongl. Majds Proposition
fogade Statsräds-protokoli synes, har densammas början grundat sig på
frivilliga tillskott af personer inom orten, hvilka för väfnadsindustriens
utveckling intresserat sig; men som emellertid dessa bidrag ej kunna
för framtiden påräknas, har Kong]. Maj:t för det löpande året lemna!
ett tillskott af 2,000 R:dr till skolans vidmagthällande. Meningen är
nu, att denna inrättning skulle utbildas till en fullständig väfskola för
hvilket ändamål också det kostnadsförslag blifvit framlagdt, som ligger
till grund för Kongl. Majds Proposition. Skolan står i ett sä excep-
tionelt förhållande till industrien i orten, att någon jemförelse mellan
den och de öfriga tekniska skolorna svårligen kan göras. Jag får der¬
före förena mig med de Herrar, som påyrkat bifall till Kong!. Majds
Proposition.
Herr Hazelius: Då icke mindre än sju ledamöter af Stats-Utskot-
tet reserverat sig mot Utskottets beslut i förevarande punkt, utan att
likväl anföra några skäl för sin reservation, får jag, eftersom samtlige
dessa reservanter tillhöra Andra Kammaren, anhålla, att någon af Stats¬
utskottets ledamöter i denna Kammare ville redogöra för de skäl. som
under diskussionen i Utskottet blifvit af denna minoritet anförda.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Till svar på den föregående
Den 10 Mars, e. m.
117
talarens fråga får jag meddela, att, sävidt jag minnes, minoriteten inom
Utskottet var af den åsigt, att förevarande fråga vore af hufvudsakligen
lokalt intresse och att det fördenskull tillhörde kommunen eller lands¬
tinget, att, utan bidrag af statsmedel, bekosta det begärda understödet.
I (ifrigt ville samma minoritet ej inslå på den banan, att bevilja bidrag
till skolor för något visst ändamål, inskränkt inom en viss ort.
Hvad mig sjelf beträffar, har jag i denna sak tillhört majoriteten
och jag anser mig fortfarande böra instämma i Utskottets förslag. Fri¬
herre Fock har just i sin motion visat, hurusom väfnadsindustrien i
Belgien efter är 1815, dä man började att derstädes upprätta väfskolor.
varit i beständig tillväxt och hurusom Belgiens exempel blifvit följd!
af Österrike och åtskilliga andra länder. Jag är öfvertygad, att den
ifrågasatta väfskolan i Borås skall, utom det gagn den måste medföra
för orten, äfven blifva af nytta vid våra tekniska skolors reorganisation.
Dessa skolor hafva hittills egentligen varit elementarläroverk, i Indika
eleverna sysselsatts med en hel mängd undervisningsämnen, men ej med
något egentligt praktiskt arbete. Den bär ifrågasatta skolan åter är
just ett försök att vid undervisningen förena thron med praktik och
kan derföre måhända tjena såsom en förebild vid de öfriga skolornas
reformerande. Jag anser den derföre vara val förtjent af understöd och
påyrkar fördenskull bifall till Utskottets förslag.
Herr Beckman: För min del inser jag ej, att frågan om ordnan¬
det af de tekniska läroverken kan lägga något hinder i vägen för be¬
viljandet af ifrågavarande anslag. I afseende på ordnandet af dessa
skolor kunna hufvudsakligen tvä principer göra sig gällande, den ena
att de tekniska skolorna skulle blifva en mellanlänk mellan våra nuva¬
rande slöjdskolor och teknologiska institutet, i hviiket fall ändock måste
åt dem gifvas ett mera praktiskt syfte, än de nu hafva; den andra att
dessa tekniska skolor skulle öfvergå till verkliga slöjdskolor. Hvilken¬
dera af dessa principer, som än må göra sig gällande, ligger det dock
ej någon fara uti, att bevilja ifrågavarande anslag. Det beviljas nem¬
ligen blott för är 1869 och kan indragas när som helst, om det befin-
nes obehöflig!. Härtill kommer ytterligare den omständighet, att vid
det föreslagna ordnandet af de tekniska läroverken det torde blifva af
den yttersta vigt att ega någon erfarenhet om den verksamhet, som eu
skola, sådan som den ifrågavarande, skall kunna utöfva. Det har här
blifvit anmärkt att ifrågavarande skola skulle egentligen komma blott
eu ort till godo och derföre böra åt denna ort bekostas. Men då denna
skola i sjelfva verket måste betraktas endast såsom ett försök, samt det
inflytande, som densamma kan komma att utöfva för framtiden på de
tekniska skolorna, måste komma hela landet tillgodo, kan jag, som af
dessa skolor väntar eu lyckobringande framtid för vårt land, ej finna
annat, än att understöd till denna försökskola bör af Staten lemnas.
Jag får derföre på det varmaste förorda det begärda anslaget.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Ilerr (trefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Stats-Utskottcts förevarande hemställan och dels utslag derå; framställde
Ilerr Grefve!! och Talmannen proposition på bifall till samma hemstäi-
118
Den 10 Mars, e. m.
lan och.. dä dervid svarades mänga ja jemte ett eller annat nej, för¬
klarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Mom. b.
Herr Lilliehöök: Då mitt föregående yttrande afsäg denna punkt,
anhåller jag om proposition på bifall till mitt då framställda förslag.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Då jag är intresserad för att
ifrågavarande skola må komma till stånd, skulle jag gerna yrka bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition; men då jag betvifla^ att densam¬
ma kommer att i sin helhet bifallas, vill jag icke gå längre än hvad Ut¬
skottet föreslagit och yrkar således bifall till Utskottets Utlåtande.
Grefve Sparre, Eric: Det är i sanning hardt att möjligen af
fruktan att förlora allt nödgas gä in på, hvad Utskottet föreslagit. Då
landstinget, med afseende ä denna slöjd, redan har gjort betydliga upp¬
offringar och kommer att göra ytterligare sådana, kan man icke begära,
att landstinget skall bevilja anslag till denna skola, som är en af Sta¬
ten anordnad läroanstalt. Redan sistlidet är beslöt landstinget att inom
folkskolorna bekosta undervisning i linearteckning och afritning af mön¬
ster, på det att allmogen med mera fördel skulle kunna begagna under¬
visningen vid tekniska elementarskolan i Borås; hvarjemte landstinget
anvisade betydliga belopp för befordrandet af slöjdskicklighetens ut veck¬
ling inom de särskilda orterna i länet. Och då meningen är, att väf-
skolan i Borås skulle betraktas såsom eu centralanstalt, hvarifrån skulle
utgå lärare, som i små skolor i orterna skulle utlära åt andra, hvad de
i väfskolan inhemta!, är det helt naturligt, att detta icke kan utan an¬
slag från landstinget komma till stånd. Men då en ledamot yttrat, att
landshöfdingen i Elfsborgs län bidragit till länets skuldsättning, betvif¬
la)’ jag, att han än en gång ber om anslag för dessa skolor. Jag vill
endast till Kammarens behjertande framställa den frågan, huruvida det
kan vara billigt, att landstinget redan från början skall deltaga i kost¬
naderna för årliga underhållet af denna Statens skola. Utan att vara
envis, kan jag ej neka, att det förefaller mig hårdt att af landstinget
begära ett dylikt bidrag.
Herr Wrern: I anledning af en föregående talares yttrande vill
jag fästa uppmärksamhet på, att Utskottet, icke tänkt sig, att det ytter¬
ligare belopp, som, utom statsbidraget, vore för skolans årliga under¬
håll erforderligt, skulle'uteslutande af länets landsting tillskjutas, utan
är det genom Utskottets förslag tillfälle lemnadt att äfven genom sam¬
manskott »inom orten» erhålla detta belopp. Man har sagt, att då in¬
rättandet af denna väfskola vore af ett särskild! intresse för befolknin¬
gen inom Marks härad samt en stor del af denna befolkning genom ar¬
bete förvärfvat sig förmögenhet och den derjemte inser värdet af en
dylik skola, borde denna ort hafva bestridt kostnaderna för skolans
uppsättning. Jag anser, att då den blifvit befriad från uppsättningen,
den åtminstone borde bidraga till kostnaderna för undervisningen. Men
då flera ledamöter yttrat sig för denna skola, tycker jag det vara orätt
Den 10 Mars, e. m.
119
att sätta frågan på sin spets och antingen vilja hafva allt eller intet.
Emellertid vill jag endast nämna, att då fabrikanterna borde vara mest
intresserade för att denna skola skulle komma till stånd, då de derige¬
nom skulle kunna erhålla sina arbeten utförda med skicklighet och smak,
hvilket äter befordrade varornas afsättning, synes det mig lämpligt, att
de ock deltaga något i kostnaderna för skolans årliga underhäll.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: Då jag anser, att de för¬
läggare, som komma att draga inkomst af den industri, som utgör fö¬
remål för denna skolas undervisning, böra derför lemna något bidrag
till skolan, och jag är öfvertygad om, att det är af vigt, att alla yr¬
kesskolor underhållas till någon del af fabriksidkare och handtverkare,
hvarigenom dessa skolor erhålla bättre tillsyn och ledning, tillstyrker
jag bifall till hvad Utskottet i den nu föredragna punkten föreslagit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Ilcrr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets förevarande hemställan, och dels att Kammaren, med an¬
slag å. samma hemställan, i hvad den skiljde sig frän Kongl. Maj:t,s nå¬
diga Proposition i ämnet, skulle bifalla /tenna proposition, framställde
Herr Grefven och Talmannen Proposition på bifall till Utskottets hem¬
ställan och. då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
I8:de—22:dra punkterna.
Biföllos.
23:dje punkten.
Herr Bergstedt: Jag tillstyrker bifall till hvad Stats-Utskottet i
denna punkt föreslagit, men anser likväl, att orden »vid krigshögsko¬
lan» böra utgå. då, i anledning af Herr Friherre Focks i Andra Kamma¬
ren väckta och af Herr Storckenfelt i denna Kammare upptagna mo¬
tion, fråga uppstått om öfverflyttande af ingeniörelevcrnas undervisning
från krigshögskolan till teknologiska institutet.
Herr Wrern: Ehuru jag icke motsätter mig, hvad den föregående
värde talaren med den föreslagna ändringen åsyftat eller att ingeniör-
elevernes undervisning skulle öfverflyttas från krigshögskolan till tek¬
nologiska institutet, anser jag likväl, att man icke för denna sak, hvars
pröfning kan uppskjutas till nästa riksdag, bör uppehålla statsreglerin-
gen, hvilken måste ordnas, hvarföre jag yrkar bifall till Stats-Utskot¬
tets förslag.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes först propo¬
sition på bifall till Utskottets hemställan oförändrad, hvarvid svarades
många nej, blandade med ja, och sedermera proposition på bifall till
samma hemställan med uteslutande åt de i mom. c förekommande or-
120
Den, 10 Mars, e. m.
den: vid krigshögskolan, då svaren utföllo med mån»;) ja, blandade med
nej; och förklarades ja nu halva varit öfvervägande.
24:de punkten.
Mom. a.
Herr Lagerstråle: Då vid Utskottets Betänkande finnas åtskil¬
liga reservationer i afseende på denna punkt afgifna, är det antagligt,
a t en stor del al Utskottets ledamöter icke hyllat den mening, pju-
r1,,1 ,e.!en.. uttalat. VM sådant förhållande och dä eu af reservanterne
fullständigt utvecklat skälen för utslag å Utskottets Betänkande, behöf-
ver min framställning icke blifva sä omfattande, som den eljest, bor¬
de vara. J
Det afgifna Utlåtandet visar, att Utskottet tagit kännedom om det
yttrande, soin af mig i egenskap af departementschef afgäfs inom An-
1'if “,anunaren. da den motion, som föranledt detsamma, remitterades
till Utskottet. Jag fäste dä uppmärksamheten på några omständighe¬
ter, som, efter mitt förmenande, göra. att detta anslag till konvojkom-
missanatet icke är att betrakta, lika. med de allmänna anslag, som ut-
£°.!'a *orfemal för, Matsregleringen. De medel, som utgå till handels-och
sjo artsfonden, härleda sig från exceptionela förhållanden under tiden
omkring ar 1/23, da för handelns skyddande emot barbareskstaterna ut¬
gifter lor inkommande och utgående tullpligtlga varor påbjödos. Dessa
medel, som under 1700- och 1800-talet vexlat mellan olika belopp
ha va utgjort föremål för Regeringens särskilda beslut, stundom föran¬
ledda åt lramstallnmgar från Representationens sida. Vid 1834_1835
arens riksdag anhöllo dåvarande Rikets Ständer, dels att benämningen
”konvojalgdt.»,under hvilken rubrik dessa afgifter då utgingo, skulle forän-
drastill benämningen »afgift till handels-och sjöfartsfonden», och dels att
atgiltcrna skulle utgå efter eu annan grund än dittills skett. Den skrif¬
velse, som afgick från Rikets Ständer innehåller i ett af sina hufvud-
moment följande: »med anledning häraf och till lättnad för Svenska
handeln samt i synnerhet till uppmuntran för export af Svenska pro-
dukter fa. Rikets Ständer hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet a«-
haUa att konvojafgiften for alla utgående artiklar, så snart Eders Kon»!
Map.ts kungörande af Dess nådiga bifall härtill hinner allmängöra.*, må
helt och hållet upphora, äfvensom att i stället för den hittills erlagda
Honvoja,igift a inkommande varor, som utgått olika för olika varor, eller
med dels fem, dels tio och dels femton procent å tullen, denna afgift
hädanefter, under ofvannämnda benämnig, måtte, till enhets och enlfel-
hets vinnande, blifva beräknad till tio procent å alla importartiklar».
aoSin1Sf!fInn|ie Se J?ed,dS? .af Rikets Stander sålunda framställda
anhållan uttal dåde . Kongl. Mnj:t i administrativ väg en Kongl. kungö¬
relse i amnet. Afgifterna utgingo sedermera till handels- och sjöfarts-
i«4en 'af Stan,de!na föreslagna grund, till dess Kongl. Maj:t
om mJL185?, T™, aS till,Rikets Ständer ?J°rde framställning
om afgiftens afskaffande såsom särskild skattetitel. Denna framställning
. /ora,nRdd af det Betänkande, som för tullfrågans behandling sär-
skildt utsedde komiterade afgifvit, och i hvilket betänkande komiterade
Den 10 Mars, e. m.
121
föreslagit, att denna afgift skulle utbytas emot ett bestämdt anslag af
tullmedlen, d. v. s. en viss procent af den inkomst, som i tull uppbars.
Den af Kong]. Maj:t gjorda framställning bifölls af Rikets Ständer i
följande ordalag: »på grund af hvad sålunda blifvit anfördt. och Eders
Kongl. Majas förslag i öfrigt innehåller, hafva Rikets Ständer i föreva¬
rande ämne fattat följande beslut;
att så väl den till tio procent å tullbeloppet för alla inkommande
varor bestämda afgift till den så kallade handels- och sjöfartsfonden,
som den under benämningen af tolag, efter olika grunder, till städerna
nu utgående afgift, må såsom särskilda beskattningstitlar upphöra, mot
godtgörelse af tullmedlen samt innefattas i den tullsats, som för varors
in- eller utförsel genom taxan bestämmes;
att nyssberörda godtgörelse till handels- och sjöfartsfonden rnå af in¬
flytande tullmedel qvartaliter, från och med den tid då nya tulltaxan
vidtager, till konvojkommissariatet utbetalas med ärligen minst 750,000
Riksdaler Riksmynt.
att dä tullinkomsterna i brutto öfverstiga 15,000,000 R:dr Runt,
eller det belopp, hvarå den föreslagna minimisumman utgör 5 procent,
handels- och sjöfartsfonden skall jemväl på Överskjutande tullbelop¬
pet alltid erhålla 5 procent, så att när brutto-tulluppbörden uppgår till
exempel till 15,100,000 R:dr ersättningsanslaget ökas till 755,000 Ralr
och sä vidare.»
Den uppfattning af frågan, som då hos Rikets Ständer gjorde sig
gällande, synes ådagalägga, att Rikets Ständer vid pröfning af Kong].
Majds Proposition ville genom beslut en gäng för alla bestämma de
grunder, efter hvilka afgiften skulle utgå till handels- och sjöfartsfon¬
den; samt att afsigten icke varit att betrakta bestämmandet af denna
afgift såsom en vanlig statsregleringsfräga, helst den underdåniga skrif-
velsen icke är affattad i den form, som i sådant afseende vanligen be¬
gagnas, Vid sådant förhållande förefaller det mig eget, att Stats-Ut-
skottet kunnat utan någon från Kongl. Maj:t gjord framställning före¬
slå nedsättning i ärsanslaget till handels- och sjöfartsfonden. Detta kan
så mycket mera vara föremål för förundran, som Rikets Ständer vid ett
sednare tillfälle uttalat den åsigt, att denna fond vore ställd till Kongl.
Maj:ts disposition. I anledning af vid 1800 års riksdag väckt fråga
om indragning af det fordna konvojkommissariatet samt ölverflyttandet
af dess bestyr med förvaltningen af handels-och sjöfartsfonden till Stats¬
kontoret, afläto nemligen Rikets Ständer till Kongl. Maj:t cn underdå¬
nig skrifvelse, hvari bland annat yttras: »Genom det väckta förslaget
åsyftades icke någon sådan åtgärd, som kunde leda till inskränkning i
den myndighet, hvilken Kongl. Maja egde att öfver handels- och sjö¬
fartsfonden utöfva. Fondens förflyttning till Statskontoret lemnade den¬
na dispositionsrätt oförändrad.» Sedan denna underdåniga skrifvelse
under eu tidigare period blifvit preliminariter föredragen för Kongl.
Maj-.t, behagade Kong!. Maja vid densammas slutliga föredragning i
nästlidne November månad, med afseende å berörda äf Rikets Ständer
lemnade, betryggande förklarande om dispositionsrätten, äfven medgif¬
va, att konvojkommissariatet skulle indragas och handels- och sjöfarts¬
fonden öfverflyttas till Statskontoret. Kan det vid sådant förhållande
vara i sin ordning, att vid riksdagen näst efter det Kongl. Maja, bifal¬
122
Den 10 Mars, e. m.
lit och fullgjort den af Rikets Ständer uttalade önskan, detta Rikets
Ständers förklarande, att fonden skulle vara till Kongl. Maj:ts disposi-
tion, kringgås på detta sätt, som nu blifvit föreslaget? Utskottet säger
visserligen, »att i den af Riksdagen Kongl. Maj:t tillförsäkrade disposi¬
tionsrätt öfver handels- och sjöfartsfonden torde någon rubbning icke
höra ifrågasättas»; men huru detta skall undvikas är för mig oförklar¬
ligt, då Utskottet på samma gång föreslår, att anslaget skall nedsättas
med en half million Riksdaler.
Af fondens räkenskaper, som finnas tillgängliga och af en hvar
kunna granskas, är det ådagalagd t, att fondens ärliga utgifter, enligt den
al Kongl. Ma j:t den 31 December 1867 fastställda stat, utgöra tillhopa i
jemnt tal 655.000 R:dr, uti hvilket belopp eu obetydlig minskning vis¬
serligen kan ske till följd af dödsfall eller personers förflyttning till an¬
nan plats från den de innehafva, och för hvilken de uppbära lön frän
handels- och sjöfartsfonden, men hvilken minskning likväl icke är säker
eller nämnvärd. Utom dessa i staten upptagna utgifter har Kongl.
Maj:t anvisat 50,000 R:dr att frän 1869 års början frän denna fond
utgå till understöd åt pensionsanstalten för sjöfolk, hvarjemte Telegraf¬
verket tillförsäkrats ett belopp af 30,000 R:dr att årligen, åtminstone
under den närmaste tiden, för optiska telegrafverket utgå. Tager jag
härtill i betraktande den af Kongl. Maj:t till denna Riksdag gjorda fram¬
ställning angående ombyggning af Ridderstolpeska egendomen vid Skepps¬
bron, och att, om denna Proposition af Riksdagen bifalles, ytterligare
27.500 R:dr komma att frän denna fond utgå, blir beloppet af de utgif¬
ter, som för hela året åligga fonden, i rundt tal 762,000 R:dr. Hvilka äro
dä inkomsterna eller tillgängarne för bestridande af dessa utgifter?
Handels- och sjöfartsfonden inkomster utgöras för närvarande dels af
godtgörelse af tullmedlen för de förfina årliga konvojafgifterna 750,000
R-'dr — större belopp kan man icke beräkna, då tullinkomsterna icke
kunna antagas komma att uppgå till 15,000.000 R:dr, — och dels det
tillskott, som frän Trollhätte kanalbolag ingår årligen till fonden eller
15.000 R:dr, hvilka båda sammanräknade belopp utgöra 765,000 R:dr,
eller ungefär det belopp som frän fonden bör utgå under är 1869.
Fondens egna tillgångar bestå af utlånade medel till ett belopp af
2,053.910 R:dr, hvilka medel äro utlemnade i form af ouppsägbara län,
hvilka genom kapitalafbetalning återbetalas inom en tid af från 50 till
5 är, och hvilka under första åren i allmänhet äro rån tefria, men hvarå
sedan erlägges 3, 4 eller _ procent ränta. Det årliga räntebeloppet
är för år 1868 beräknadt till 55,000 R:dr och kapitalafbetalningarne till
178.000 Rall' eller tillhopa 233,000 R:dr, hvilket belopp således är hvad
som,^ i fall årsbidraget frän tullmedlen lemnas oförminskadt, finnes att
tillgå för oförutsedda utgifter, hvilka icke redan äro kända eller anvisade.
Huru Utskottet vid sådant förhållande kan i sitt Utlåtande förklara, att
Utskottet ej afsett att rubba Kongl. Majds dispositionsrätt, kan jag icke
förstå; ty då rånte- och kapitalafbetalningarne, äfven om de efter nu
gjorda beräkning användas, icke fylla det belopp som skulle fordras,
derest indragning skedde af nu ifrågasatta 500,000 R:dr, vore det overk¬
ställbar att fullgöra de fonden åliggande utbetalningar med återstående
beloppet 250,000 R:dr. Jag kan nemligen ej förmoda, att Utskottet be¬
räknat för Riksdagens disposition såsom tillgäng, hvad som under är
Den 10 Mars, e. m.
123
1868 inflyter: ty utom det att detta redan är till väsendtligaste delen
för 1868 ars utgifters bestridande anvisadt, lärer väl ej Kongl. Maj:ts
dispositionsrätt i afseende pa denna del af anslaget under något vilkor
kunna ifrågasättas.
Vid den framställning, jag gjorde i afseende på tillkomsten af an¬
slaget till handels- och sjöfartsfonden, glömde jag att vidröra en omstän¬
dighet, hvilken jag ber att nu få omnämna. Dä Kongl. Maj:ts Propo¬
sition vid 1856 ars riksdag afgafs och af Rikets Ständer beviljades, var
i Riks-staten endast nettobehållningen af tullmedlen uppförd, hvarföre
ock anslaget till handels- och sjöfartsfonden icke i denna.stat förekom¬
mer och icke heller i den påföljande riksdagens; men vid 1862—1863
arens riksdag föreslog Kongl. Maj:t. att i Riks-staten skulle bland in¬
komsterna uppföras bruttobeloppet af tullmedlen och, bland utgifterna,
på Sjunde Hufvudtiteln anslag för Tullverket och tolagsersättningen och
pa Sjette Hufvudtiteln anslag för handels- och sjöfartsfonden. Motivet
härtill var likväl icke att förändra den grund, som var bestämd för er¬
sättningen till handels- och sjöfartsfonden, utan endast att vinna en full¬
ständigare uppställning af Statens inkomster och utgifter, hvarför man
icke heller af denna omständighet kan fä något stöd för den af Utskottet
vidtagna åtgärd att behandla detta anslag såsom ett vanligt anslag inom
den egentliga statsregleringen.
De särskilda, hvarandra alldeles olikartade företag, som biifvit af
handels- och sjöfartsfonden understödda, hafva vant af en särdeles gag¬
nelig beskaffenhet och torde . vara förut tillräckligt kända, för att jag
skulle behöfva omnämna dem nu. Jag vill likväl endast erinra, att Te¬
legrafverket ensamt har af fonden erhållit ett sammanräknadt belopp af
3,712.000 R:dr.
Slutligen vill jag nämna, att granskningen af ifrågavarande fonds
räkenskaper var intill är 1830 undandragen Rikets Ständer; men hafva
räkenskaperna sedermera varit öfverlemnade till den vanliga gransknin¬
gen, som Riksdagen genom sina Revisorer utöfvar.
Dä jag således "anser, att de åtaganden och förklarande^ som Ri¬
kets Ständer meddelat i afseende på ifrågavarande fonds inkomster, an¬
vändande och förvaltning, icke biifvit af Stats-Utskottct iakttagna, och
det i allt fall, oberoende häraf, visar sig att nedsättning i anslaget till
denna fond icke kan låta sig verkställas utan att de förbindelser som
fonden åligga skulle lemnas ofullgjorda, jemte det att intrång skedde på
den Kongl. Maj:t eu gäng tillerkända dispositionsrätt, hvilken, efter min
åsigt, måste lemnas oförkränkt, anhåller jag om afslag å Utskottets för¬
slag och yrkar, att det til! handels- och sjöfartsfonden hittills anvisade
anslag måtte till oförändradt belopp i Riks-staten bibehållas under den
förändrade rubrik, som af Kongl. Maj:t biifvit föreslagen.
Herr B en nick: Om redan det, att enskilde motionärer kunnat
väcka ett förslag sådant som det ifrågavarande, må framkalla förundran,
huru allvarligt må man icke beklaga, att Stats-Utskottet ansett sig kunna
understödja ett dylikt förslag.
Det kan nemligen icke hafva undgått Stats-Utskottets uppmärksam¬
het — och att sä ej skett synes af de många vid Utskottets Utlåtande
fogade reservationer — att den föreslagna indragningen af handels- och
i 24
Den 10 Mars, e. åt.
sjöfartsfondens medel icke kan ega rum, med mindre än att den Kong!.
Maj:t tillförsäkrade dispositionsrätt öfver samma medel inskränka» och
förnärmas. Den föregående talaren liar meddelat en historisk öfversigt
öfver fondens uppkomst, dess inkomster och den dispositionsrätt, Kong!.
Maj:t deröfver städse egt. J afseende a den sednast^ regleringen af
denna fråga eger jag ganska nära kännedom, dä jag hade förtroende att
deltaga i de arbeten, som ledde till samma reglering. Sä väl inom den
tu 11 komité, der förslaget är 1856 först väcktes, som inom Bevillnings¬
utskottet vid 1856—1858 årens riksdag, der Kong!. Maj:ts till Riks¬
dagen »flatna Proposition i anledning af komité ns betänkande handlades,
fanns blott en enda tanke derom, att afgifterna till handels- och sjöfarts¬
fonden, efter den nya grund för deras utgörande som dä föreslogs och
antogs, fortfarande, likasom tillförene, skulle förblifva under Kongl.
Maj:ts disposition. Rleningarne om helgalen af det aftal, som dä träffa¬
des, rörande reglering af handels- och sjöfartsafgiften' voro lika litet
delade som i fråga om den samtidiga regleringen af städernas tolags-
ersättning. I afseende ä denna sednare reglering, som afsäg tredje mans,
städernas, rätt. .ansågs fördenskull nödigt inlägga det bestämda vilkor,
att någon rubbning deri icke kunde utan Kongl. Maj:ts och Rikets Stän¬
ders gemensamma samtycke vidtagas, men för betryggande af aftalet
mellan Kongl. Maj:t och Rikets Ständer allena ansågs något dylikt vil¬
kor hvarken erforderligt eller lämpligt. De ordalag, i livilka Rikets
Ständers beslut i förevarande fråga affattade.s, angifva emellertid utan
tvätydighet meningen om aftalets fortfarande bestånd, oberoende af blif¬
vande statsregleringar. Det stadgades nemligen icke allenast, att den
ifrågavarande afgiften skulle utgå qvartaliter med »minst» 500,000 R:dr
Banko. per är, utan ock att, derest tulluppbörden framdeles komme att
öfverstiga Tio millioner R:dr nämnda mynt, afgiften till sjöfartsfonden
dä skulle ökas med 5 procent af den nyssnämnda summa Överskjutande
tulluppbörden, och att denna tillökning under dylikt förhållande »alltid»
skulle, utgå. Denna sednare bestämmelse afsäg alldeles oförtydbart eu
reglering för framtiden och icke blott för statsregleringsperioden, under hvil¬
ken eu sä hög tullinkomst visserligen icke förväntades. Efter ett sådant
aftal och derom vunnen kännedom lärer Riksdagen, åtminstone denna
Kammare, icke hysa ringaste tvekan derom, att det svårligen vore Riks¬
dagens rättighet, ännu mindre densamma värdigt, att, på sätt som nu
blifyit föreslaget, ensidigt indraga den till handels- och sjöfartsfonden
utgående afgift, hvilken måste vara att tillgå för bestridande af de ut¬
gifter, som a fonden äro anvisade; äfvensom att den Kongl. Maj:t till¬
försäkrade. dispositionsrätt öfver fonden i sjelfva verket skulle omintet¬
göras. såvida fonden beröfvades sina inkomster. Jag yrkar således af¬
steg å Ståts-Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Herr Schartau: Det må visserligen anses vara giltiga skal till
förundran ej blott att Stats-Utskottet vid eu enskild motionärs framställ¬
ning fästat så mycket afseende som vid den förevarande, utan ock att
eu motionär funnit sig föranlåten att framkomma med sådana yrkanden,
som uti den ifrågavarande motionen återfinnas. Jag har dock'ingenting
emot att Stats-Utskottet. på sätt som skett, behandlat motionen, hvilket
Den 10 Mars, e. m. 125
troligtvis föranledts af det trångmål i ekonomiskt afseende, hvari vi nu
befinna oss.
Detta Utskotts förfarande bär emellertid blifvit ogiliadt af åtskillig!!
dess egna medlemmar, hviska i Utlåtandet iätit anteckna sig såsom re¬
servanter. Den förste reservanten har velat ådagalägga, att det ej skulle
vara Riksdagens rätt att fatta ett sådant beslut, som Utskottet här före¬
slagit. Denna rätt tror jag dock man icke grundlagsenlig! kan från¬
känna Representationen. Men att ega en rättighet, är eu sak och att
begagna sig af densamma, eller anse sig hafva skäl dertill, är äter en
annan sak. Jag vill derföre, på samma gång jag medgifvcr Kong!.
Maj:ts obestridliga rätt att förfoga öfver de fondens tillgångar, hvilka
redan blifvit ställda till dess disposition, och hvilken rätt naturligtvis ej
kan rubbas, åt Riksdagen nu vindicera rättigheten att besluta öfver de
utgifter, som vid föregående Riksdagar anslagits åt fonden: ty att dessa
på grund af förut fattadt beslut skulle fortfara att utgå ända in i evighe¬
ten, eller betraktas annorlunda än såsom en bevillning, hvars utgörande
beror på Riksdagens pröfning, kan jag för min del icke tro. Härmed
vill jag dock icke hafva sagt, att Riksdagen bär begagna sin magt pa
det sätt Utskottet föreslagit, helst dä, såsom, upplyst är. Regeringen der¬
igenom skulle blifva satt i förlägenhet, hvilket naturligtvis ingen, som
nitälskar för landets, till en stor del på Regeringens åtgärder beroende
val — ingen redbar Svensk kan vilja. Jag bär i allmänhet alldeles
icke något emot, att en Regering, som icke förverkat förtroendet, bar
medel ställda till sin disposition, hvarmed den vid förefallande behof
kan röra sig; och de medel som för närvarande finnas i nämnda afse¬
ende disponibla, kunna ingalunda anses uppgå till för högt belopp. Ge¬
nom att göra en afkortning ä dessa en gång anslagna medel, sätter man
således icke allenast Regeringen ur stånd att vidtaga åtskilliga åtgärder,
som för landet kunna vara af högsta nytta, utan visar ock ett misstro¬
ende, hvaraf den Regering, vi nu ega, icke gjort sig förtjent, alldenstund
man svårligen kan förneka, att den närvarande regerings-personalen på
ett värdigt satt begagnat sig af den häfdvunna rätten att förfoga öfver
ifrågavarande fond. Då således det icke är fallet, att Regeringen miss¬
brukat den henne eu gång tillerkända fria dispositionsrätten i föreva¬
rande afseende, kan jag icke för min del biträda ett beslut om afklip¬
pande af denna rätt, utan förenar mig gerna om att afstå hvad Utskot¬
tet bär hemställt, på det att Regeringen fortfarande mä kunna förfoga
öfver samma inkomst, som under de sistförilutna åren utgått, och hvil¬
ken jag tror till största delen oundgängligen behöfves, för att Regeringen
skall kunna fullgöra de förbindelser, den redan på Statens vägnar ingått.
Vi veta alla att dessa förbindelser icke knytas uteslutande kring den
egna härden, utan äfven blifvit ingångna med främmande magter. Sä
veta vi t. ex. att Regeringen bär åtagit sig att af nu ifrågavarande me¬
del utgifva en årlig lösen för Oresundska tuilen äfvensom bidrag till
Schelde-tullens aflösning, hviska förbindelser ovilkorligen måste hono¬
reras. Som jag föreställer mig, att icke någon skulle vilja lägga hinder
i vägen för ' uppfyllandet af sådana åtaganden, anser jag det vara lika
mycket en nödvändighet som en oafvislig pligt för Riksdagen att ej
godkänna Utskottets ifrågavarande förslag; utan yrkar jag, under reser¬
verande likväl af Riksdagens omförmälda grundlagsenliga rätt, att Kam¬
maren mätte afslä den i nu föredragna moment gjorda hemställan.
126
Den 10 Mars, e. m.
Friherre Beek-Friis; Som jag tillhörde majoriteten inom Stats-
Utskottet, annaller jag att fä meddela Kammaren den beräkning, som
legat till grund för Utskottets beslut i denna fråga. Denna beräkning
kan naturligtvis ej vara annat än en probabilitets-kalkyl, ty som fon¬
den är ställd till Kong!. Majrts disposition,'eger Kongl! Maj:t rätt att
under innevarande ar, om han så finner för godt, deraf använda hvar-
enda Kiksdaler. Kalkylen har derföre blifvit uppgjord under förutsätt¬
ning; att de beräknade kapitalinbetalningarnc och räntorna skola komma
att . under aret till fonden ingå och af dess tillgångar inga andra dis¬
positioner göras än de under föregående åren vanliga. Under dessa
förutsättningar gestaltar sig kalkylen på följande sätt:
Inkomster;
Af f. d. konvoj-kommissariatet öfverlemnade kontanta
medel..............p>;<]
Statsanslaget för 1868 ............
Rånte- och kapitalinbetalningarnc under 1868 ä fon¬
dens utlånade medel utgöra enligt af f. d. konvoj-
. kommissariatet gjord uträkning .......
Rånte- och kapitalinbetalningarnc ä samma medel un¬
der 1869 komma sannolikt att uppgå till inemot
enahanda belopp som under 1868, men upptagas
dock här till blott...... . ....
Handels- och sjöfartsfondens andel i Nya Trollhätte
kanalbolags inkomster har, efter medelberäkning
för åren 1864, 1865 och 1866, utgjort cirka 77,000
R:dr årligen, men beräknas här dock endast till
50,000 R.dr för hvardera af åren 1868 och 1869
med tillsammans............
Det af Stats-Utskottet tillstyrkta anslag för 1869, som
antages komma att beviljas....... .
r Rmt 359,000: —
» 750,000: —
a 234,000: —
» 200,000: —
» 100,000: —
» 250.000: —
Summa under de båda åren disponibla medel . Runt 1,893,000: —
Utgifter:
o
Ärliga^ utgifter, enligt af f. d. konvoj-kommissariatet
på Kongl. Maj.ts nådiga befallning upprättade sta¬
ter. utgöra för 1868 .....R:dr 685,143: —
och för 1869 . ......» 655,553: —
Enligt hvad Herr Statsrådet Lagerstråle
vid remissen af Herr Nils Larsons
motion upplyste, skulle Kong]. Maj:t
då vidare hafva beviljat dels ett
lån på 20,000 R:dr och dels ett bi¬
drag till Elektriska Telegrafverket
af 94.400 R:dr, hvilka båda poster här
utföras med.........» 114,400: —
Vidare upplyste Herr Statsrådet, att
på Kongl. Maj:ts pröfning voro be¬
roende ytterligare läneansökningar
Transport 1,455,096: — 1,893,000: —
Den 10 Mars, e. m.
127
Transport 1,455,096: - 1,893,000: —
till sammanlagdt belopp af mellan
100.000 och 200.000 R:dr, på hvilka
ansökningar Kong!, Maj:t lärer un¬
der innevarande manad beviljat
110.000 ä 120,000 R:dr; och om således
det högre beloppet upptages eller 120,000: —
så utgöra de kända behofven under de båda åren 1868
och 1869 tillsammans......... R:mt 1,575,096: —
hvarefter af ofvanstående disponibla tillgångar återstår till
disposition för ännu ej kända behof .... Rall' 317,904: —
Under sådana förhållanden och med dessa siffror för ögonen har
någon tvekan icke kunnat uppstå om lämpligheten att indraga en half
million af det ärliga anslaget till handels- och sjöfartsfonden —åtmin¬
stone ej för den som haft tillfälle att taga kännedom om Statsverkets
brydsamma belägenhet. Det är nemligen icke nog med de stora sum¬
mor som erfordras för nästkommande års statsreglering, utan äfven för
innevarande är förefinnes en brist som uppgår — jag vill ej säga till
huru mänga millioner — men dock till ofantligt störa belopp. Äfven
för 1870 och kommande år förefinnes redan kända Iänebehof, så att,
efter den kalkyl som förslagsvis blifvit uppgjord, Statens Iänebehof för
den närmaste tiden uppgår till omkring Tjugu millioner R:dr. Att under
sådana förhållanden man söker göra de inskränkningar och besparingar,
som möjligen kunna åstadkommas, må ingen förtänka, synnerligast dä
detta sker på ett sätt som ej gerna kan rubba det goda förhållandet
Statsmagterna emellan.
Hvad äter den konstitutionela sidan af saken angår, sä instämmer
jag i den åsigt, som blifvit uttalad af densiste värde talaren, ehuru jag
icke kan dela hans mening i öfrigt; och får jag för min del anhålla, att
Kammaren behagade bifalla Stats-Utskottets hemställan.
Herr Montgomery-Cederhjelm: Ehuru emot de siffror, som
blifvit af den siste talaren anförda, åtskilliga anmärkningar skulle kunna
göras, i hvilket afseende jag kan hänvisa till den sista redogörelsen om
handels- och sjö fartsfondens ställning, som åtminstone i afseende ä re¬
sultatet blifvit meddelad i sammanhang med framställning om ombygg¬
nad af det s. k. Ridderstolpeska huset, hvartill kostnaderna .skulle be¬
stridas af medel frän handels- och sjöfartsfonden, vill jag dock icke
synnerligen fästa mig dervid, emedan det i detta fall är principen och
icke siffrorna som är bestämmande. Jag har funnit det tydligt, att åt¬
njutandet af ifrågavarande anslag har grundats på ett aftal emellan de
begge Statsmagterna, och jag kan icke med min röst bidraga till ett be¬
slut. hvarigenom, utan någon närmare undersökning, med upphäfvande
af hvad en föregående Riksdag bestämt. Kong!. Maj:t skulle fråntagas
dispositionsrätten öfver så betydande och för särskilda ändamål sä nöd¬
vändiga medel. Jag tror detta vara den rätta synpunkten, hvarifrån
frågan bör betraktas, men då jag erkänner, att hufvudorsaken för ett
afslag på den hemställan Utskottet nu gjort återfinnes'i nyss omförmäl-
da förhållande, så tror jag tillika eller hoppas åtminstone, att förhällan¬
Den 10 Mars, e. m.
128
det är sådant emellan Regeringen och folket att, under tider dä landet
befinner sig i en betryckt ställning, nationen bör kunna vända sig till
Kongl. Maj:t med en underdånig begäran om en nedsättning i detta an¬
slags belopp. Jag tillstyrkte _ också i Utskottet aflåtande t af en skrif-
velse i detta syfte, hvilket jag ansåg vara det högsta, hvartill man i
dgnna fråga kunde komma. Jag tyckte att Riksdagen på detta sätt borde
meddela sig med Konungen och afvakta hans svar, innan den på egen
hand vidtoge några åtgärder. Emellertid föll min framställning inom
Utskottet, och emot det förslag, hvarom majoriteten förenade sig. har
jag afgifvit min reservation. Efter det sakrika yttrande Herr Stats¬
rådet Lagerstråle i ämnet afgifvit, vill jag icke vidare upptaga Kam¬
marens tid utan endast i korthet hemställa om alslug' på det föredragna
momentet.
Grefve af Ugglas: Som jag dels i min vid utlåtandet fogade re¬
servation uttalat den åsigt, jag i ämnet hyser, dels ock Herr Chefen för
Civil-departeinentet uti sitt sakrika yttrande på ett både fullständigt och
rigtigt sätt belyst frågan, skulle jag nu icke hafva uppträde derest ej
en föregående talare rigtat sitt yttrande mot min uppfattning af frågan.
Med -den värde talaren instämmer jag villigt deri. att ur konstitutionel
synpunkt Representationen måste hafva rätt att' bestämma de bidrag,
som till Statsverket skola utgå. Dock kunna till följd af vissa förhål¬
landen undantag äfven i detta fall förekomma. Dessa bidrag kunna en
gång för alla vara bestämda af sådana emellan de begge Statsmagterna
träffade aftal, som ej kunna ensidigt rubbas. Frågan är nu, om ett sådant
aftal i förevarande fall verkligen förefinnes; och denna fråga synes mig
hafva blifvit besvarad under den diskussion vi nu afhört.
Jag vill ej gå så långt tillbaka som till den tid, dä Konungen en¬
sam bestämde afgiften till handels- och sjöfartsfonden, tv under denna
tid, kan man säga, var den konstitutionel principen ännu ej utvecklad.
Jag vill återgå endast till den riksdag, dä Rikets Ständer sjeifva togo
initiativet och gjorde framställning dels om ett. förändradt räkenskapssätt
för redovisningen åt konvojkassans medel, dels ock om indragning af
konvojkommissariatet och medlens öfverflyttande till Kommers-kollegi¬
um. Öfverskottet, som uppkomme af de till kas ern anslagna afgifter, ställ¬
des dä till Kong!. Majrts disposition; och man trodde sig dä förmodli¬
gen veta, att ett öfverskott förefanns, ehuru vid anställd granskning i
stället för det förmodade öfverskottet af 80.000 R:dr B.co en brist yppa¬
des af 40,000 Rall* samma mynt. Åtskilliga regleringar föreslogos här¬
efter och vidtogos i afseende ä de afgifter. som Rikets Ständer ätogo
sig att utgöra till den under Kongl. Majrts disposition ställda fonden.
Att detta anslag emellertid af Rikets Ständer icke uppfattades såsom af
bevillning» natur visar sig af de ordalag, som begagnades af Ständerna
vid medlens anslående, och som icke äro desamma som förekomma i be¬
slut om vanlig bevillning» utgörande. 'Afgiften var då bestämd såsom
en särskild »kattetitel, ett för all iramtid bestämdt belopp, utgående med
eu viss procent af tullbeloppet och Kongl. Maj:t ovilkorligen tillförsäk¬
rad. Vi komma sedermera till eu tidpunkt,’dä ett ombyte egde rum.
Icke är det väl gerna antagligt, att Kongl. Maj:t dä skulle hafva ingått
på en
Den 1.0 Mars, e. ■ip.
129
i utbyte; en inkomst
kopist endast skulle
ingå för hvarje är.
pa en förändrad reglering, om den skulle afsett, att han ;emot en till¬
gång. som. efter hvad den vid 1856 ars riksdag »flatna Propositionen gifver
vid handen, uppgick till ett belopp af 820.000 Il:dr Banko, skulle taga
af 500,000 R:dr samma mynt. derest donna in¬
anses öfvergäende och icke fortfarande komma att
Det kunde vara sä mycket mindre tänkbart, som
<len ifrågavarande fonden då redan blifvit pålagd åtskilliga förbindelser,
för hvars fullgörande den under långliga tider både behof af oförmin¬
skade inkomster. Pa sädant sätt har tillkommit skyldigheten för denna
fond att t. ex. betala i årlig aflösning för den Öresundska- och Schelde-
tullen öfver 213,000 R:dr. ocli på sädant sätt hafva många andra för¬
bindelser uppstått, som betinga ärliga utgifter till betydliga belopp. På
grund häraf och dä dessa aftal blifvit ingångna, under förutsättning att
den öfverenskommelse rörande fondens inkomster, som emellan Rege¬
ringen och Representationen blifvit träffad, skulle eg» bestånd, tror jag
icke, att det ur rättslig synpunkt kan stå den ena Statsmagten Öppet att
undandraga fonden någon större eller mindre del af dess tillgångar
utan den andra Statsmagtens hörande. Jag vill derföre icke påstå, att
under alla förhållanden de medel, som nu äro anslagna
fondens behof och bestridande af dess utgifter, skola
till samma belopp, som nu är stadgadt. Ty förändrade
kunna till äfventyra framdeles påkalla en reglering i
ovilkorligen och
till fyllande af
fortfarande utgå
omständigheter
förevarande afseende: och om fonden dä befinnes tåla vid en nedsätt¬
ning i det ärliga anslaget, tror jag icke att någon invändning skall frän
vederbörandes sida göras mot eu på lämpligt sätt gjord framställning
derom. Men nu är icke denna tidpunkt inne. då sä stora förbindelser
måste uppfyllas, och, enligt hvad utredt blifvit, hafva fondens tillgångar
minskats med 234.000 R:dr, om man nemligen från dess tillgångar frän-
räknar fondens fordran hos Elektriska telegrafverket, som troligen icke
lemna)' någon afkastning.
På nu anförda skäl tror jag ej Riksdagen vara befogad att ensam
besluta om någon förändring i den en gång fastställda afgiften till han¬
dels- och sjöfartsfonden, och hemställer fördenskull att Utskottets för¬
slag måtte ogillas.
Herr Waern: Efter det anförande, som blifvit hållet af Chefen för
Civildepartementet och deruti han på ett så fullständigt sätt, under åbe¬
ropande af officiel handlingar, visat frågans närvarande skick och
ur hvilken synpunkt den rättast bör betraktas, lärer en. hvar, som icke
på förhand tagit fullständig kännedom om saken, hafva blifvit satt i till¬
fälle att stadga sin öfvertygelse i ämnet; och för mig återstå)' föga att
tillägga. Dock kan jag icke underlåta att för Kammaren framlägga ett
dokument, hvilket såsom bevisningsmedel i frågan är af största vigt,
men som Herr Statsrådet dock icke kom att omnämna.
Uti underdånig .skrifvelse af den 23 Februari 1835 yttrade sig Ri¬
kets Ständer på följande sätt rörande användandet af och dispositions¬
rätten öfver det öfverskott, som ifrågavarande fond. hvilken nu under namn
af handels- och sjöfartsfonden har sig älagdt, att bestrida en mängd sär¬
skilda utgifter för hvarjehanda ändamål och hvarifrån jemväl ett. .ärligt
mittel Prof, 1868. 1 Afd. 2 Band. ' 9
130
Den 10 Mars, e. ro.
bidrag af 160,000 R:dr utgår till Svensk-Norska konsulsfonden: »I an¬
ledning hvaraf Rikets Ständer för sin del beslutat, att det uppkomman¬
de öfverskottet åt bidraget från Sverige må afsättas och, efter Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommers-kollegäi samt bandelssoeieteternas i
rikets större sjö- och handelsstäder hörande, användas för Svenska han¬
delns och sjöfartens utvidgande och befrämjande, sä väl utom som in¬
om riket, och således äfven kunde disponeras för fyr- och bäkinrätt-
ningarnes upphjelpande, så vida något ytterligare bidrag, utöfver hvad
till dem^ redan blilvit i underdånighet tillstyrkt, kunde finnas erforder¬
lig” Vidare heter det i samma skrifvelse: ”Och torde, i händelse af
nådigt bifall till berörda underdåniga hemställan. Eders Kongl. Maj:t
derjemte täckas anbefalla bernälda Kollegium att öfver förvaltningen af
ifrågavarande, hädanefter såsom hitintills under Eders Kongl. Maj:ts nå¬
diga disposition stående fond, låta föra särskild hufvudbok, samt att ef¬
ter dess ärliga afsilande till Eders Kongl. Maj:t afgifva underdånig be¬
rättelse om fondens ställning. Anhållande Rikets Ständer jemväl i un-
dånighet, att berörda berättelse mätte genom tryck befordras till all¬
mänhetens kännedom samt i öfrigt räkenskaperna för fonden, likasom
händelsen nu är med konvojkassans, tillhandahållas Rikets Ständers Re¬
visorer och Stats-Utskott.”
Enligt ordalagen i denna underdåniga skrifvelse var det således det
uppkommande öfverskottet af fonden, som ställdes till Kongl. Maj:ts
disposition; men att meningen skulle vara, att de anslag, som blifvit be¬
stämda att till fonden under kommande är utgå, skulle, i hvad de öf-
verstego det bestämda bidraget till konsulatfonden, af Kongl. Maj.t fritt
få disponeras, med fästadt afseende naturligtvis ä de antydningar Ri¬
kets Ständer gjort om beredande af bidrag för handelns och sjöfartens
befrämjande med mera, framgår sä mycket ovedersägligare deraf, att
vid denna tid fonden icke i sjelfva verket hade någon behållning, utan
att i det stället eu brist deri förefanns af omkring 40.000 R:dr Banko.
Ser man tillbaka till föregående tider, dä denna fond först uppkom
och tager i betraktande de föreskrifter, som tid efter annan af Kongl.
Maj:t, utan att någon opposition från Ständernas sida ifrägakommit,
meddelats rörande användandet al fondens medel och inkomster, så fin¬
ner man, att Kongl. Maj:ts dispositionsrätt af densamma varit oomtvi¬
stad, och att reglementerandet angående dess användande och förvaltning
ansetts hemfalla under den ekonomiska lagstiftningen. Genom utfärdad
Kungörelse af den 11 Februari 1779 bestämde Kongl. Maj:t att. förbil¬
dande af en fond, deraf medel kunde erhållas till beredande af skydd
för den Svenska skeppsfarten under krigstider, eu afgift skulle utgå af
alla inkommande och utgående varor, för Indika licent erlades. till en
femtedel utöfver licentens belopp, dervid Kongl. Maj:t likväl förklarade,
att denna tullförhöjning skulle komma att försvinna, dä behofvet, till
hvars fyllande den stadgats, upphört.. Af författningar, som sedermera
under slutet af föregående och början af detta sekel utkommit och hvil-
ka innehålla föreskrifter om förutnämnda afgifters erläggande, visar sig.
att det behof, till hvars fyllande de blifvit afsedda. icke upphört. Se¬
dermera förändrades föreskriften på så sätt. att förhöjningen utöfver li-
centen upphäfdes och afgiften bestämdes att utgå med vissa procents
förhöjning i tullen af utgående och inkommande varor; och nämnda
Den 10 Mars, e. na.
131
afgift, som till följd af anledningen till dess påbjudande ursprungligen
haft. namn af »konvojafgiften», erhöll genom en den 19 Juni 1835 ut¬
färdad författning en förändrad benämning och kallades »afgift till han¬
dels- och sjöfartsfonden», hvilken benämning ännu bibehålies.
För att emellertid fä fullständig reda pa det konstitutionela förhål¬
landet, har jag icke nöjt mig med de upplysningar, som varit att hemta
ur nu omförmälda källor, utan sökt att gorå klart för mig, huru frågan
betraktades af Rikets Ständer vid 1809 års riksdag, dä, efter enväldets
upphörande, ett nytt konstitutionelt samhällsskick infördes. Jag har
derigenom vunnit ytterligare bekräftelse derpå, att ifrågavarande fond
och de till densamma anslagna afgifter icke ansetts såsom en af Stän¬
derna åtagen bevillning. Konstitutions-Utskottet vid nämnda riksdag,
sota hade mycket besvär att meddela bestämmelser om hvad som vore
att anse såsom bevillning eller icke. hänförde till detta slag af skatt
de afgifter, som skulle utgå i form af tull- och accismedel, postmedel,
kartesigillateafgifter och husbehofsbränneriinedel. Ibland dessa, som fin¬
nas uppräknade i 60 g af Regeringsformen, omnämna icke anslaget
till ifrågavarande fond. Ansvarighetslagen för Stats-Rådets ledamöter,
till hvilken Konstitutions-Utskottet ingå!' ett förslag, hvithet, återremit¬
terades. till följd af de stränga straffbestämmelser indika blifvit före¬
slagna i afseende å de Konungens Rådgifvare, som tillstyrkt Konungen
att vidtaga lagstridiga steg, bland annat till förhöjande af den bevill¬
ning, Rikets Ständer sig åtagit — om jag minnes rätt var till och med
lifsstraff föreslaget för ett sådant tillstyrkande —• innehåller i 3 §
icke någon antydan, att de till fonden hörande anslag vore att räkna
till bevillning, utan gör tvärtom i nyssnämnda hänseende ett undantag för
sådana afgifter. hvilkas föremål äro inrättningar till enskildes nytta och
beqvämlighet, såsom båk-, bro- och färj- och dylika afgifter. Dä således,
af hvad nu anfördt blifvit, det synes att fondens tillgångar då icke blif¬
vit betraktade ur eu annan synpunkt än tillförene, emedan de i.motsatt
händelse skulle hafva blifvit omnämnda uti 60 § af Regeringsfor¬
men, är det klart att Riksens Ständer tillförene och Riksdagen nu icke
kunnat eller kan anses vara befogad att ensidigt fatta ett beslut om
deras minskande, på samma sätt som Representationen bestämmer om
bevillningens utgående vid hvarje särskild riksdag.
Genom Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse med Rikets Ständers hem¬
ställan år 1835 fattade'beslut blef fonden införd i statsregleringen, men
detta skedde då under förbehåll af Kongl. Maj:ts fortfarande lida dispo¬
sitionsrätt öfver densamma, och denna rätt bör derföre vara lika väl
förvarad, som om den grundade sig på någon fundamentallag, som om
något stadgande derom vore inryckt i Regeringsformen.
Dä enligt hvad nu blifvit anfördt, Riksdagen icke eger rätt att utan
Konungens medgifvande besluta någon minskning i anslaget, och ett så¬
dant medgifvande icke karl vara att emotse, enligt hvad af en ledamot
af Regeringen anförts, med hänsyn till de betydliga belopp handels- och
sjöfartsfonden har behof utaf för att fullgöra sina ingångna förbindelser,
anser jag det vara högst ömkligt, att Kongl. Maj:t bibehålies vid sin
dispositionsrätt öfver hela anslaget, hvadan jag hemställer att Utskottets
ifrågavarande förslag icke måtte af Kammaren bifallas.
132
Den 10 Mars, e. m.
Mänga ledamöter hördes nu ropa pa proposition.
Friherre Sprengtpoorten: Denna fråga synes mig vara af en
ganska egendomlig art. A ena sidan kan man ej bestrida, att rörande
ifrågavarande fond ett aftal emellan de begge Statsmagterna blifvit träf-
fadt, men ä andra sidan måste man, med grundlagen i hand, fråga sig.
om ett aftal kunnat ingås, hvarigenom Rikets Ständer för alla tider öf-
verlemnat dispositionsrätten öfver en del af de statsinkomster, som in¬
flyta genom bevillning, åt Kong]. Maj:t. Man gör derför, efter mitt för¬
menande, bäst att skjuta rättsfrågan ä sido och uteslutande se saken ur
synpunkten af den grannlagenhet, som den ena Statsmagten är skyldig
den andra, hvarför Utskottet icke äfven under Statsverkets nuvarande
betryckta ställning bort tillstyrka Riksdagen att vidröra någon del af
denna fond, aidraminst utan en föregående underdånig hemställan till
Kongl. Maj:t, helst Kongl. Maj:t på grund af den dispositionsrätt öf¬
ver fonden, som blifvit till honom upplåten, må hafva vidtagit anord¬
ningar och gjort anvisningar å densamma, som måste fullgöras.
Utskottets utredning af denna fråga synes mig icke rätt fullständig
och klar. hvarföre jag får yrka på äterremiss af denna punkt, och först
då, om det visar sig att ett verkligt öfverskott å denna fond finnes, som
med Kongl. Maj:ts begifvande må kunna afstås, kan jag tillstyrka an¬
vändandet för Statens allmänna behof af detsamma.
Friherre Raab, Carl: Det synes mig som om åsigterna i denna
fråga skulle vara lika delade här som inom Utskottet.
En af reservanterne inom Utskottet yttrar sig på följande sätt:
»Uppenbart är, att rättsfrågan här är den förherrskande. Har Utskottet,
har Riksdagen, sedan den tillförsäkrat Kongl. Maj:t full dispositionsrätt
af nämnda fond, rättighet att, utan Kongl. Maj:ts medgifvande, rubba
detta aftal?» Detta yttrande grundar reservanten derpå, att vid 1860
års riksdag, på sätt äfven en af Stats-Rådets ledamöter anfört, Rikets
Ständer anhöllo, att konvojkommissariatet mätte indragas, dervid bifo¬
gande den uttryckliga förklaringen, att förslaget icke åsyftade någon åt¬
gärd, som kunde leda till inskränkning i den myndighet, hvilken Kongl.
Maj: t egde att öfver handels- och sjöfartsfonden utöfva.
Här uppstår den frågan: huru beskaffad var denna myndighet förut
före 1860. och var den annat än praxis? Var den ej något annat, sä
måste följden blifva den, att i frågor af detta slag och hvilka beröra
beskattningen, dessa, i mån af det konstitutionela lifvets utveckling
hos oss, böra falla under Riksdagens bemyndigande. Det heter i 57 §
Regeringsformen: Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af Riksdagen allena. Och i 60 § Regeringsformen: »Till be-
villningar räknas tull- och accis-medlen». När ingen lärer förneka att
det icke är af tullmedlen, som handels- och sjöfartsfonden egentligen drager
sin egentliga inkomst, så tyckes mig, åtminstone i hvad denna del af
fonden angår, som skulle intet tvifvel uppstå om Riksdagens rätt att
Öfver detta belopp disponera. Förevarande fråga, som nu väcker sä
mycken uppmärksamhet, synes mig vara af enahanda beskaffenhet som
den fordom sä brännande frågan om kabinettskassan. Kongl. Maj:t trod¬
des dä vara i sin goda rätt att disponera öfver densamma, men med det
Den 10 Mars, e. m.
133
sig utvecklande konstitutionel» lifvet ansågs likväl, att kassan skulle
hemfalla under Rikets Ständers granskning, och Kong!. Maj:t förlorade
omsider dispositionsrätten öfver densamma.
Mänga talare hafva uttalat den önskan, att Kong!. Maj:t måtte hafva
en sådan fond som den ifrågavarande till sin disposition, och i viss män
kunde detta äfven vara fördelaktigt. Ifrån annan synpunkt äter kunde
det medföra mycken skada, att så stora fonder finnas att disponera vid
sidan af Riksdagens statsreglering, ty om Kongl. Maj:t med denna fonds
tillgångar bestridde t. ex. sådana kostnader, som de Telegrafverket iklädt
sig ända till 4.000,000 R:dr, utan att dessa underställdes Riksdagens bepröf-
vande, sä skulle lämpligheten häraf kunna sättas i tvifvel. Vi stå i af¬
seende på Telegrafverkets ordnande ganska långt efter andra länder t. ex.
Belgien, der post- och telegrafverken jemte jernvägsanstalterna sortera
under ett och samma embetsverk. Man tanke sig hvilka besparingar
skola uppstå, derigenom att tjenstemannapersonaleh kunde blifva gemen¬
sam för alla dessa tre inrättningarne.
En talare yttrade nyss. att han ej ville att Regeringen skulle vara
någon nolla, utan ega medel att disponera, på samma gäng han ville åt
Riksdagen vindicera dess rätt att anvisa dessa medel. Detta yttrande
tarfva!- ock eu förklaring, tv skal! Regeringen utan intrång fä disponera
Hägra medel, sä lärer Riksdagens rätt att rörande deras anvisande be¬
stämma vara af noll och intet värde.
Det är en känd sak, att, då förutnämnda aftal emellan Statsmagterna
träffades, befann sig landet i ganska göda omständigheter, och man kunde
då med nöje se att Regeringen disponerade denna fond; men dä, såsom
en värd ledamot af »Stats-Utskottet upplyst, Riksgälds-kontorets skulder
nu uppgå till en summa af 20 000.000 R:dr, befinna vi oss sannerligen i
en helt olika ställning; och jag tror derföre, att den af mig citerade re¬
servanten misstagit sig. dä lian trott, att den af Utskottet föreslagna åt¬
gärden skulle rubba det förtroende, som för Statsmagternas goda sam¬
verkan är nödvändigt. Jag för min del kan åtminstone ej tro annat,
än att Regeringen lifvas af samma önskan som vi, nemligen att sä mycket
som möjligt minska våra. statsskulder och lyfta oss ur det ekonomiska
betryck, hvari vi för närvarande befinna oss. Denna fråga är ejys^dan.
att den J>8r skilja Regering och folk från hvarandra, dä de icke kunna
annat än vara ense om den äsigten. att allt hvad möjligt är bör göras
till fosterlandets bästa.
På nu anförda skal instämmer jag i Utskottets förslag.
Ropen på proposition förnyades.
llerr Tornerhjelm: Den siste talaren yttrade, att lian ansåg det
vara gifvet. att Regering och folk borde förena sig om att gemensamt
verka för fosterlandets väl. Detta är ock min mening; och jag är öf-
vertygad om, att landets väl till en god del befrämjas, derigenom att
Kong!. Maj:t bibehälles vid dispositionsrätten öfver ifrågavarande fond.
Rörande denna fonds närvarande tillstånd vill jag icke uppgöra någon
kalkyl, ehuru jag tror, att eu sådan skulle leda till ett helt annat resul¬
tat, än den värde talaren erhöll, som nyss delgaf Kammaren eu beräk¬
134 Den 10 Mars, e. m.
ning, deri han upptagit på samma gång tvä års inkomster, men deremot
utgifterna endast för ett är.
Hvad den konstitutionela sidan af saken angår, så har man anfört,
att någon urkund icke finnes att åberopa för att visa, att ett aftal blif-
vit träffadt emellan de begge Statsmagterna i denna fråga. Regering
och folk pläga dock ej skrifva kontrakt med hvarandra, utan deras öm¬
sesidiga överenskommelser träffas genom i föreskrifven ordning tillkomna
beslut, och att ett sådant beslut af bindande beskaffenhet å Representa¬
tionens sida verkligen förefinnes, det har Grefve af Ugglas i sin reser¬
vation tydligen ådagalagt. Jag tror för öfrigt, för att se saken från
ekonomisk synpunkt, att det är oklokt att ställa Regeringen utan medel
vid förekommande behof. Hvarje enskild person, som värdar sig om
sin ekonomi, lemnar gerna förvaltaren af sina egendomar medel i hän¬
derna att kunna bota en oförutsedd skada eller verkställa en nödig för¬
bättring; och det går väl ej gerna an att lemna dem, som hafva Sta¬
tens förvaltning sig anförtrodd, helt och hållet utan ressurser. För min
del har jag tyckt mig finna meningarne inom Kammaren ganska öfver¬
ensstämmande i denna fråga; och jag hoppas att Kammaren med mig
skall ogilla Utskottets förslag.
Herr Lagerstråle: Fn föregående talare, som yttrat sig i frågan,
har framlagt en sifferkalkyl, hvilken jag ej ar satt i tillfälle att i detalj
granska, men mot hvilken jag dock vill göra en anmärkning — icke den
som af en annan talare framställdes att blott ett års utgifter men tvä
års inkomster blifvit upptagna — utan att såsom tillgäng för är 1869
upptagits det kontanta belopp, som den 1 Januari 1868 blifvit till fon¬
den från konvojkommissariatet öfverlemnadt, ehuru en del deraf redan
är disponerad.
Hvad åsigt man för öfrigt må hafva i sjelfva rättsfrågan, så kan jag
dock icke föreställa mig att Stats-Utskottet kan anses berättigad!, att för
1869 års utgifter använda de medel, som nu stå under Kongl. Maj:ts dispo¬
sition, och hvaraf en del redan blifvit anvisade genom särskilda Kongl.
beslut. Dessutom vill jag anmärka, att fonden har en innestående skuld
å 148,000 R:dr till Förvaltningen af sjöärendena, hvilket belopp kan lyf¬
tas när helst detta embetsverk finner för godt. äfvensom att de utestå¬
ende beloppen måste vara disponibla för Kongl. Maj:t, för att kunna
möta under innevarande är förestående utgifter.
Friherre Beck-Friis: Jag har begärt ordet med anledning af de
begge siste talarnes yttranden, af hvilka den förste påstått, attjagimin
kalkyl upptagit tvä års inkomster men endast ett års utgifter. Jag kan
dock försäkra,. att sä ej är förhållandet. Angående Herr Lagerstråles
yttrande, så vill jag endast erinra, att kalkylen var uppgjord, såsom jag
ock uttryckligen tillkännagaf, såsom en probabilitetskalkyl och under
förutsättning, att Kongl. Maj:t under innevarande år icke skulle dispo¬
nera mera af fondens tillgångar, än som vore att hänföra till de kända
vanliga löpande utgifterna.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Den 10 Mars, e. m.
135
Stats-Utskottets ifrågavarande hemställan, dels återremiss deraf och dels
afslag derå; framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till samma hemställan, hvarvid svarades talrika och starka nej
jemte några ja, sedermera proposition på återremiss af momentet, hvar¬
till svarades nej; och slutligen proposition på afslag ä detsamma, då
svaren utföllo med talrika och starka ja jemte några nej; och förklara¬
des ja nu hafva varit Öfvervägande.
Mom. b.
Bifölls.
25:te punkten.
Lades till handlingar^.
26:te punkten.
Bifölls, dock med förbehåll om iakttagande af de förändringar i af¬
seende å Hufvudtitelns anslagsbelopp och slutsumma, som påkallades af
Kammarens frän Utskottets förslag afvikande beslut.
27:de punkten.
Lades till handlingar^.
Kammaren åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Brakel.