6
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
ken till medicinskt bruk; hemställande Departements-chefen, efter lemnad redo¬
görelse för innehållet så väl af bemäld» Kollega underdåniga framställning i
ämnet som af Vetenskaps-akademiens och Landtmäteri-styrelsens deröfver med¬
delade utlåtanden, att Kongl. Maj:t täcktes besluta aflåtande af nådig Proposition
till Riksdagen i öfverensstämmelse med ett i sådant afseende uppsatt, nu uppläst
förslag;
och behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af
Stats-Rådets öfrige ledamöter, gilla berörd» förslag, samt
förordna att, i enlighet dermed, nådig Proposition angående
det Franska mått- och vigtsystemets införande i Sverige fö,r
medicinskt bruk skulle, sådan den finnes detta protokoll
bilagd,Intill Riksdagen afgå.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
iV© »2.
Ank. till Riksd. Kansli d. 22 Mars 1868, kl. 1 e. m.
Kongl. Moj:ts nådiga Proposition till Biksdagen, angående för¬
ändrade bestämmelser i fråga om utmyntning af guld¬
mynt; Gifven Stockholms Slott den il Mars 1868.
Genom en den 23 December 1865 afslutad konvention har emellan Frank¬
rike, Belgien, Italien och Schweiz aftal träffats om gemensamma bestämmelser i
afseende å vigt, halt, remedia, storlek och oinloppsgränser för de inom nämnda
stater präglade myntsorter, såväl af silfver som af guld. Dervid har i fråga
om guldmynten öfverenskommits, att sådana skulle präglas till värden af 100,
50, 20, 10 och 5 francs till diameter af 35, 28, 21, 19 och 17 millemétres,
alla af samma legering, innehållande 900 delar fint guld på 1,000 delar af
myntens vigt med xinro remedium så öfver som under råtta halten, samt till vigt af
3,22580 grammes för 10 francs stycket och i förhållande derefter för de andra
myntslagen, med remedium af TtjW för 100 och 50 francs, xtnnr för 20 och
7
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
10 francs samt för 5 francs, så öfver som under råtta vigten, äfvensom
att dessa mynt skulle emottagas i alla offentliga kassör inom de kontraherande
länderna, så länge de icke genom nötning förlorat \ procent i vigt under lägsta
remedium och prägeln icke utplånats; och har Kejserl. Franska Regeringen, i
betraktande af de ovädersägliga fördelarne af ett i alla länderna gällande ena¬
handa myntsystem, inbjudit Kongl. Maj:t likasom Regeringarne i öfriga civili¬
serade länder att ansluta sig till omförmälda konvention.
Sedan derefter likaledes på inbjudning af Kejserl. Franska Regeringen,
under nästlidna års sommar i Paris hållits eu konferens af representanter för
20 särskilda stater för öfverläggning rörande de till förevarande ämne hörande
frågor, i hvilken konferens Bankdirektören A. O. Wallenberg, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga förordnande, deltagit såsom ombud för Sverige, har bemälde ombud till
Kongl. Maj:t afgifvit berättelse om förhandlingarne vid konferensen och tillika
uti ett vid berättelsen fogadt underdånigt betänkande förordat Sveriges anslu¬
tande till en allmän konvention, grundad på antagande af guldet såsom myntfot
och hvarigenom de civiliserade nationerna skulle förbinda sig dels att utmynta
och dels att i liqvid emottaga myntstycken af en halt, bestående till nio tionde¬
delar af fint guld och till en tiondedel af koppar samt i värde motsvarande 10,
20 och 25 francs, hvarjemte ombudet föreslagit, att till en början den Svenska
dukaten måtte förändras till fullkomlig öfverensstämmelse med Franska 10-francs-
stycket, så till halt och vigt som till dimensioner, äfvensom att, så snart Frank¬
rike beslutat prägling af 25-francs-stycken i guld, likadana myntstycken måtte i
Sverige präglas.
Statskontoret, som erhållit nådig befallning att yttra sig såväl öfver Bank¬
direktören Wallenbergs berörda betänkande som öfver den Kongl. Maj:t tillhanda-
komna inbjudning att biträda 1805 års ofvan omförmälda myntkonvention, har
till följd häraf den 2 innevarande månad inkommit med ett underdånigt utlå¬
tande, deruti Statskontoret anfört, bland annat, hurusom af handlingarne in-
hemtades att alla till deltagande i 1865 års myntkonvention inbjudna stater
erkänt fördelarne -af ett internationelt, öfverallt gällande och emottaglig! mynt,
ehuru hittills endast Grekland och Kyrkostaten anslutit sig till konventionen
samt obetingadt antagit alla dess bestämmelser; att tjugo sjelfständig staters
ombud vid myntkonferensen i Paris år 1867 enhälligt ansett guld allena vara
tjenlig! till gemensam värdemätare och till allmänt gällande mynt, hvaremot ett
myntsystem med dubbel värdemätare, sådan! som det nyssberörda konvention
antagit, ansetts icke kunna såsom allmänt gällande försvaras, ehuru ett sådan!
system funnits för de länder, som nu hade silfver till värdemätare, blifva nöd¬
vändigt under den tid, som erfordrades för öfvergången från silfver- till guld¬
myntet ; att de i konferensen deltagande ombud vidare ansett silfret lämplig!
endast att fungera såsom skiljemynt inom det lands gränser, som låtit prägla
detsamma, samt böra till beskaffenheten af hvar stat för sig bestämmas; att kon-
8
Kong1. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
ferensen derjemte uttryckt den tanke, att det af ofvanberörda konvention, hvilken
omfattade 70 millioner menniskor, antagna myntsystem, såvidt detsamma rörde
guldmyntet, vore det enda, som med hopp om framgång numera kunde ifråga¬
sättas att blifva såsom allmänt gällande och internationelt antaget, samt slutligen
att inom konferensen den åsigt gjort sig gällande, att utom de i myntkonven¬
tionen redan bestämda myntstyckena om 5, 10 och 20 francs, äfven 25-
francs-stycken, såsom varande den för Nord-Amerikanska Förenta Staternas och
Englands anslutande till en allmän myntkonvention bäst passande myntsort,
borde till internationelt mynt antagas och präglas.
Ehuru de framställningar, som af ombuden vid myntkonferensen blifvit
gjorda, och de beslut, som donna konferens för sin del fattat, icke vore för de
respektive staterna bindande, syntes det dock enligt Statskontorets förmenande
vara högst sannolikt, att Österrike och Förenta Staterna ganska snart komme
att antaga konventionen med de modifikationer, som vunno bifall af alla i kon¬
ferensen deltagande staters ombud, konventionsstaterna eller Frankrike, Belgien,
Schweiz och Italien ej undantagna. Sedan Förenta Staterna inträdt i konven¬
tionen, ett steg som det angränsande Canada utan allt tvifvel genast komme
att följa, kunde icke heller England länge dröja att, om ock motvilligt, ansluta
sig till densamma, då det annars äfventyrade att genom utströmmandet af En¬
gelska guldmyntet och införseln af de nya Amerikanska 5-dollars- eller 2 5-från cs-
styckena lida en flerdubbelt större förlust, än som genom nedsmältning och om-
myntning af det gamla sovereigns-myntet kunde uppstå; och hade en gång
Österrike, Nord-Amerikanska Förenta Staterna och England anslutit sig till den
emellan Frankrike, Belgien, Schweiz och Italien redan bestående myntkonven¬
tionen, hvari Kyrkostaten och Grekland äfven inträdt, så vore segern afgjord
för det nya och allmänna myntsystemet, och det kunde sedermera enligt Stats¬
kontorets åsigt ej dreja länge, innan de öfriga Europeiska Staterna funno sig af
omständigheterna föranlåtna att följa de förstnämndas exempel.
Sedan Statskontoret härefter beträffande särskilt Sverige visat, att en
så genomgripande förändring i landets mynt- och penningeräkning, som den hvil¬
ken öfvergången från silfver till guld såsom värdemätare och från riksdaler]
till franken såsom myntenhet skulle innebära, måste medföra störa och länge
fortfarande olägenheter, men tillika erinrat att dessa olägenheter voro öfvergående
och skulle upphöra, så snart förändringen blifvit till fullo verkställd och allmän¬
heten hunnit vänja sig vid det nya förhållandet, samt att ett fasthållande vid
det gamla riksdalersmyntet i silfver, sedan de flesta andra nationer, såsom en¬
ligt Statskontorets åsigt snart vore att förvänta, förenat sig om ett gemensamt
och internationelt gällande guldmynt, måste medföra oupphörliga förluster och
svårigheter i all samfärdsel med utlandet och omsider blifva omöjligt att längre
iakttaga, har Statskontoret vidare anfört, att, likasom i flera andra länder, så
präglas i Sverige sedan ett par sekler tillbaka ett slags guldmynt, kall a dt du-
kater,
9
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
kater, innehållande 80 delar rent guld och 2 delar koppar samt vägande per
stycke 82 korn, så att 125 stycken innehålla jemnt ett skålpund rent guld.
Dukaterna hade tillförene kunnat anses såsom ett slags allmänt gällande eller
internationelt guldmynt, men de i olika länder slagna dukaterna voro dock icke
af fullkomligt lika, vare sig vigt, halt eller storlek. De Svenska dukaterna
voro de minst värdefulla samt nära 1,5 procent underlägsna de Ungerska, hvilka
voro de bästa. Såsom mynt hade dukaterna nästan försvunnit ur Europeiska
handelsrörelsen, derifrån utträngda af Engelska och Franska guldmynten; och
hos oss kunde de ej till mynt begagnas, emedan Riksbanken icke allenast efter
omständigheterna bestämde deras pris, utan ock utlemnade dem till ett pris,
öfverstigande det hvartill de af Banken invexlades, för närvarande med 15 öre
per stycke; ett förhållande som med ett gangbart mynt vore alldeles oförenligt,
hvarföre ock ifrågavarande guldmynt endast begagnades såsom hedersskänker och
prisbelöningar samt för öfrigt nedsmältes af guldsmederna, hvilka dock deraf ej
tillverka mer än en enda artikel, nemligen trolofnings- och vigselringar för de
bemedlade folkklasserna. Dukatcrnas höga guldhalt gjorde skedning nödvändig
för att vid myntning bringa guld i dukatform samt tvingade den, som innehade
i utlandet gångbart guldmynt och önskade få detsamma i Svenskt mynt för-
vandladt att erlägga både myntskatt och skedningsafgift. Dukat myn t ningen kunde
fördenskull anses snarare hindra än befordra handelsrörelsen med utlandet och
hade alldeles icke något inflytande på den inländska marknaden. Något större
förråd af dukater funnes ej inom landet. Riksbanken innehade för närvarande
endast omkring 10,000 stycken och hos enskilde voro de ganska sällsynta. Om
derföre någon ommyntning af dukater skulle komma i fråga, så behöfde å
kostnaden derför ej fästas det ringaste afseende.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts tvekade Statskontoret icke
att i underdånighet tillstyrka, det Kong]. Maj:t måtte, i samråd med Riksdagen,
besluta, att hädanefter, så snart sig gorå läte och med Rikets fördel kunde
finnas förenligt, guld skulle förklaras i Sverige vara ensam värdemätare; att
utmyntning af dukater må upphöra och i deras ställe ett guldmynt af alldeles
samma beskaffenhet som Franska 10-francs-stycket präglas och antagas till i
Sverige gångbart mynt, samt att underhandlingar med Kejserliga Franska Rege-
iingen matte öppnas för att under de vilkor och kontroller, som kunde finnas
lämpliga, betrygga detta Svenska guldmynts emottagande i de länders offentliga
kassör, som deltagit i myntkonventionen af år 1865 ; tilläggande Statskontoret,
bland annat, att detsamma lika med Bankdirektören IFallenberg ansåge 5-francs-
stycken hafva för ringa värde för att såsom allmänt verldsmynt antagas och af
de i öfrigt föreslagna guldmynten om 20 och 25 francs gåfve företrädet åt 25-
francs-styckena, dels emedan sådana troligen kom me att präglas af Förenta Sta¬
terna, England och Österrike, såsom bäst passande till dessa länders nuvarande
Bih. till Riksd. Prot. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
mynt och dels emedan man vid betalning af större summor än 20 francs alltid
kunde på en skilnad af högt 5 francs med de begge typerna 10 och 25 francs
liqvidera hvad belopp som helst; hvaremot Statskontoret ansåge, att flera än
tvänne guldmynt icke för närvarande behöfde tagas i betraktande.
Kongl. Maj:t, som fullt uppskattar fördelarne af ett för alla civiliserade
nationer gemensamt myntsystem, finner likväl frågan om att i Sverige införa ett
härstädes alldeles nytt sådant system, grundad! på antagande af guldet såsom
ensam värdemätare, vara af så allvarlig och i bestående förhållanden djupt in¬
gripande beskaffenhet, att densamma, för att göras till föremål för någon Kongl.
Maj:ts framställning till Riksdagen, erfordrar en pröfning, som den för nu för¬
samlade Riksdag redan långt framskridna tiden icke medgifver.
Men då Kongl. Maj:t således för närvarande låter berörda vigtiga fråga
tills vidare anstå, anser Kongl. Maj:t deremot hinder icke mota för att redan nu
afgöra och antaga det särskilda förslaget om upphörande af dulcatutmyntningen
och att i stället skulle härstädes präglas guldmynt af samma beskaffenhet som
det Franska 10-francs-stycket och som 25-francs-stycket, så snart en gång Frank¬
rike beslutat sig för att utgifva dylikt mynt.
Fn sådan förändring skulle icke innebära något annat, än att Sverige i
stället för ett mynt, som icke eger något faststäldt, af sjelfva myntmetallens
värdevexlingar oberoende värde, i förhållande vare sig till landets egna öfriga
mynt eller till främmande länders, för framtiden låter hos sig förfärdiga mynt,
som till halt och vigt samt följaktligen äfven till värde öfverensstämma med
myntsorter, hvilka redan ega gångbarhet i en betydlig del af Europa. Dessa
nya Svenska guldmynt skulle val på den inländska marknaden utöfva lika ringa
inflytande som nu dukaterna, men deremot i internationell hänseende ega en
användbarhet, som de sistnämnda mynten alldeles sakna. Till denna fördel
kommer äfven den, att, i händelse Sverige framdeles finnes höra omfatta ett
myntsystem på de af nästlidna års konferens godkända grunder, ett nu fattadt
beslut om prägling af 10-francs- och 25-francs-stycken i guld skulle för öfver-
gången till ett sådant system utgöra ett förberedande steg, som bör underlätta
dess genomförande, bland annat genom den bekantskap med det Franska mynt¬
värdet, som medelst de nya guldmynten skulle bär i landet beredas, under det
på samma gång ett dylikt beslut icke kan i någon mån försvåra bibehållandet
af det nuvarande myntsystemet, derest sådant pröfvas vara för oss ändamåls¬
enligast.
För att med all erforderlig noggrannhet angifva 10- och 25-francs-styckenas
Svenska vigt pågå för närvarande hos Vetenskaps-akademien jemförelsevägningar,
hvilkas afsilande kan med säkerhet påräknas att ske under innevarande månad,
11
Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
emellan Svenska skålpundet och Franska kilogrammen. Enligt nu tillgängliga
sannolikhetsberäkningar skulle 10-francs-stycket väga yrnnfinrö" skålpund eller
75,89 korn och 25-francs-stycket röTHr&jnr skålpund eller 189,73 korn.
Då på här ofvan anförda skäl den föreslagna förändringen af guldut-
myntningen i Riket synes icke kunna blifva annat än gagnande, och då, i fall
densamma antages samt följaktligen myntguldet bestämmes till en halt af endast
skedning, enligt hvad vederbörande upplyst, icke lärer behöfvas för annat
till förmyntning inlemnadt guld än sådant, som är osmidigt, vill Kong!. Maj:t
härmed i nåder föreslå Riksdagen, att, med upphäfvande af hvad Kongl. För¬
ordningen den 9 Maj 1835 angående myntfoten innehåller om utmyntning af
guld, må i detta hänseende stadgas:
l:o) att af guld utmyntas följande myntstycken, nemligen:
ett af det guldvärde och den vigt, som vid ofvanberörda jemförelseväg-
ningar befinnas noggrann! motsvara det genom myntkonventionen den 23 De¬
cember 1865 af Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz antagna tio-francs-
styeket, samt
ett af det guldvärde och den vigt, som, med tillämpning af samma kon¬
ventions bestämmelser, noggrann! motsvarar tjugufem francs ;
hörande de utrönta Svenska vigtbestämningarne införas i den författning,
som kan blifva i ämnet utfärdad ;
2:o) att dessa guldmynt skola innehålla nio delar rent guld mot en del
koppar eller hafva en halt af hvilken blandning kallas myntguld.
3:o) att remedium i halt får utgöra på hvarje skålpund myntguld två ett-
tusendedels skålpund, vare sig öfver eller under den bestämda halten, samt reme¬
dium i vigt för hvardera slaget af guldmynt likaledes två ett-tusendedelar, öfver
eller under, på hvarje skålpund;
4:o) att å guld, som till utmyntningen inlemnas, skall myntskatt afräknas
med det belopp, Kong]. Maj:t må ega bestämma, dock icke öfver tre tiondedel
procent, hvarjemte skedarelön bör enligt gällande föreskrift erläggas för guld,
som är osmidigt.
De handlingar, som tillhöra detta ärende, skola tillhandahållas det Utskott,
till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt, och Kongl.
Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
Gast. af Ugglas.
12
Kovgl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 32.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den il
Mars 1868.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Grefve von Plåten,
Friherre af Ugglas,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Carlson,
von Ehrenheim och
Abelin.
Efter verkställd justering af protokollet öfver finansärenden för den 6
innevarande månad uppläste D epartements-chefen, Statsrådet Friherre af Ugglas
äfvenledes till justering ett, i öfverensstämmelse med Kong!. Maj:ts, på Stats-
Rådets enhälliga tillstyrkande, nämnde dag fattade beslut, uppsatt förslag till
nådig Proposition till Riksdagen angående förändrade bestämmelser i fråga om
utmyntning af guldmynt.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga till¬
styrkande, i nåder gilla ofvanberörda förslag, sådant det
finnes detta protokoll bilagdt, samt förordna att i öfverens¬
stämmelse dermed nådig Proposition skulle till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
Ossian Bceckman.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1868.