Motioner i Första Kammaren, N:o 47.
1
N:o 47.
Af Iierr Odelberg, om inköp för Statens räkning af till skogs-
kultur tjenlig jord i de mellersta och södra länen, m. in.
Ingen lärer bestrida, att uti vårt land är en riklig tillgång på sko¬
gens alster, ett af lifsvilkoren för folkets välbefinnande, ja för dess existens;
och det bör således vara ibland Statsmagternas första omsorger att tillse,
det en sådan tillgång icke saknas, hvarken under närvarande eller komman¬
de tider. Nationen lefver nemligen icke för dagen, och om det äfven i vissa
fall kan vara sannt att hvarje tid har sin omsorg, så är denna sats likväl
icke tillämplig uti ifrågavarande fall, der framtiden beror af en föregående
tids omsorger.
De åtgärder, som för beredande af skogstillgång i framtiden böra
vidtagas, äro utaf ganska mångsidig natur hos oss, der skogen hittills lem-
nats till pris åt den enskildes vinningslystnad, och der skogsmarkens fram¬
tida afkastning förringas genom en sedan länge pågående och alltjemt fort¬
farande vårdslös och ändamålsvidrig skötsel.
Jag hoppas att äfven från andra medlemmar af denna riksdag skola
inkomma förslag till åtgärder för den ännu befintliga skogens bevarande,
jag vill således nu inskränka min motion till förslag om tillgodogörande
genom skogsplantering af de vidsträckta, till skogsväxt tjenliga ödemarker,
som beklagligen finnas i nästan alla Sveriges provinser.
Fordom, innan kronohemmanen blifvit till skatte försålda, innan re-
kognitionsskogarne blifvit bortskänkta samt häradsallmänningarne, på grund
af Kongl. Brefvet af den 16 Mars 1824, blifvit till de enskilde delegarne
skiftade, var Kronan och det allmänna egare till en stor, kanske största
delen af all skogsmark äfven i mellersta och södra Sverige. Numera
eger Kronan visserligen skogar på boställen, kungsgårdar och på några få
Bill. till Bihd. Prof. 1868. 1 Samt 2 A/d. 1 Band. 4 Hatt. 1
2 Motioner i Första K/immaren, N:o 47.
har och der spridda kronohemman, skogar, som i allmänhet ej kunna afses
till nytta för andra än de hemman och gårdar de tillhöra. De skogar,
h vil ka såsom Statens eller allmän egendom förvaltas, äro endast kronopar-
ker och häradsallmänningar, Indika i provinserna söder om Wermland,
Dalarne och Gestrikland utgöra, de förra omkring 50,000 och de sednare
vid pass 195,000, eller tillsammans 245,000 tunnland, eller omkring 10 qva-
drattnil. Huru stor del af hela skogsmarken dessa allmänna skogar ut¬
göra, känner man, i brist af upplysande kartor, icke fullt säkert, men om
man slutar till förhållandet med det hela ifrån förhållandet med eu af dess
delar, så kan man uppställa följande någorlunda tillförlitliga beräkning. I
Upsala län, det enda hvarest det ekonomiska karteverket blifvit bragt till
fullbordan, utgör hela arealen duglig mark 5,777,187 tunnland eller 44,57
qvadratmi), deraf äro 0,u procent tomter och trädgårdar, 20,58 procent
åker, 14,}'. procent naturlig äng samt 64,it procent till skogsväxt tjenlig
mark. Upsala län är eu af de provinser, der åkern och ängen troligen
hafva större relativ vidd än i de flesta andra, och då skogsmarkens vidd
i detta län utgör 64 procent af det hela, torde man med sannolikhet kun¬
na antaga att densamma i mellersta och södra Sverige utgör :‘|4 eller 75
procent af all duglig mark. Ifrågavarande del af riket har en yta af 1,020
qvadratmil och, om man afdrager för impedimenter och oduglig mark 20,
återstår 1,000, utaf Indika 1 • eller 750 qvadratmil torde kunna antagas så¬
som skogsmark. Det allmänna, d. v. s. Kronan och häraderna, ega således
en sjuttiondefemtedel - 1,53 procent af all skogsmarken.
Jemför man härmed statsskogarnes vidd i förhållande till enskildes
skogar i andra länder, så finner man, att de förra utgöra i Preussen 45
procent, i Sachsen 40 procent, i Håljern 50 procent, i Wurtemberg 66
procent, i Braunschweig 75 procent, allt af landets hela skogsareal
Jag våger förmoda, att man af sednare tiders erfarenhet kommit till
insigt om det stora misstag, som begicks då Staten och komunerna aflan¬
de sig de stora skogssträckor, som blifvit bortskänkta eller på enskilde del-
egare fördelade, och jag hoppas att man finner nödigt, det Sverige, der
skogens produkter äro nödvändigare än i något annat Europeiskt land, bör
följa samma plan för skogshushållning, som erfarenheten annorstädes visat
vara den rätta, nemligen att Staten och kommunerna tillegna sig och under
allmän kontroll sköta en stor, om ej större delen af landets skolår. Om
. § J o
man ännu hyser något tvifvel rörande rigtigheten häraf, och om man till¬
äfventyrs anser att skogen skötes bättre genom den enskildes omtanke än
utaf Staten eller den större kommunen, så må man anställa jemförelse
emellan, å ena sidan, de trakter af vårt land, der den enskilda omtanken
längst hushållat med skogen, t. ex. Hallands högland, vissa delar af Kro-
Motioner i Första Kammaren, N:o ål. 3
nobergs län samt Elfsborgs, Skaraborgs och Göteborgs län, samt a andra
sidan statsskogarne i Tysklands olika trakter, och man torde, om åt erta-
renheten inrymmes något vitsord, medgifva att skogars ställande under all¬
män förvaltning och kontroll är säkrare sätt för betryggande af deras fram¬
tida bestånd, än att låta dem handhafvas af den enskilda omtanken.
1 betraktande deraf att det är Statsmagternas skyldighet tillse att nu¬
tiden så hushållar med skog och skogsmark att efterkommande icke må
lida brist på skogseffekter;
i betraktande deraf, att skogshushållningen bäst bedrifves pa Statens
eller större kommuners skogar;
i betraktande deraf att Svenska Staten och landets kommuner inne¬
hafva en så ytterst ringa del utaf den mark, som endast egnar sig till
skogsbörd; samt . ...
i betraktande deraf, att uti vissa delar af riket befinnas stora, till
skogs framalstrande tjenliga marker, der skogen blifvit fullkomligt utiotad,
. så föreslås,
att Riksdagen må besluta, att till skogskultur tjenlig jord i de
mellersta och södra länen skall, sedan undersökning om dertill
lämpliga lokaler blifvit verkställd, uti sammanhängande större vid¬
der för Statens räkning inköpas eller genom expropriation inlösas,
för att med skog besås; att Riksdagen hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhåller, det undersökning genom sakkunnige personer
innan nästa riksdag må verkställas, rörande de trakter i nämnde
del af riket, der "de här ifrågasatta åtgärder lämpligast kunna
verkställas;
att Riksdagen för bestridande af de med dylika undersökningar
förenade kostnader anvisar ett förslagsanslag åt 10,000 R:dr R:mt;
samt att Riksdagen hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställer,
att de landsting, som anslå dertill nödiga medel, må, efter ansök¬
ning derom, erhålla nådigt tillstånd att, pa sätt och med de vil¬
kor Kongl. Förordningen af den 14 April 1866 angående jords
afstående för allmänna behof stadgar, genom expropriation lösa
sådan enskild person tillhörig jord inom linet, som landstinget
prof var lämplig till skogskultur för länets gemensamma räkning.
Stockholm den 27 Januari 1868.
Axel Odelbevg.