18
Motioner i Andra Kammaren, N;o 99.
X:o 99.
Af Ilerr D. Isaksson: Om förbud för landtkandlande att handla
med bränvin.
Landthandeln, sådan den för det närvarande utbreder sig i vårt
land, är en kräfta, som fräter på samhällets märg och i icke ringa mån
bidragit till det ekonomiska betryck, hvaröfver så allmänt klagas. Den
medverkar till spridande af öfverflöd och njutningsbegär bland dem, som
icke hafva tillgångar till dess tillfredsställande; och genom den kredit,
som tyvärr det blifvit en vana i vårt land att begagna, äfven för tillfreds¬
ställande af de dagliga konsumtionsbehofven, föranledes den skuldsättning,
hvaröfver så allmänt klagas. De i ämnet sednast utkomna författningar
hafva framkallat en sådan mängd af dessa landthandlande, att i vissa socknar
af jemförelsevis liten areal och folkmängd finnes ända till sex a åtta dylika.
Det medel, som användes för att vid täflan emellan alla dessa konkurrenter
locka till afnämare, är bränvinet. Hvarje försök att förekomma eller utrota
denna bränvinshandel har hittills misslyckats och måste misslyckas, emedan
både polis och ordningsmän deremot ingenting kunnat uträtta, emedan
lagarne äro af den beskaffenhet, att den skändligt handeln icke af dem
åtkommes. De åtgärder, som blifvit vidtagna för att motverka minuthandel
eller utskänkningen, äro vanmägtiga, sedan den såkallade salningen blifvit
upptäckt och af domaremagten godkänd. Det gifves således icke någon
annan utväg än att förbjuda dem, som å landet idka handel, att hålla till
salu bränvin, vare sig i större eller mindre partier.
Då lagstiftningen med så mycken omsorg sökt motverka en öfver¬
drifven konsumtion af bränvin, men, enligt hvad erkännas måste, deruti
misslyckats, och den nu först rätt i flor komna landthandeln ytterligare
kommer att verka till bränvinets spridande, så återstår ingen annan utväg
än den af mig nu angifna. Jag får således vördsamt föreslå,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 100.
19
att all handel med bränvin, vare sig i parti eller minut, förbjudes
den, som idkar handel å landet, vid påföljd af böter samt handels¬
rättighetens förlust.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 24 Januari 1868.
Dan. Isaksson
från Elfsborgs län.
\:o 100.
Af Herr O. Danielsson: Om ändring i Kongl. Förordningen den
21 Mars 1862, angående kommunal styrelse på landet.
Den rösträtt, som tillkommer medlemmar inom landets kommuner
enligt gällande kommunalförordning, har mångenstädes en utsträckning, som
underordnar flertalets mening och lägger beslutandemagten i händerna på
några få, ja till och n ed en enda af dess medlemmar; sådant inträffar i
icke så få kommuner i landsorten, der en enda person eger så öfvervägande
rösträtt, att mången anser det föga löna mödan att i de kommunala ange¬
lägenheterna deltaga. Detta i stället för att befordra vana och lif att styra
och ställa om kommunernas rätt och bästa vållar en liknöjdhet till stor förlust
för den praktiska vana och skicklighet, som hos medlemmarne skulle ut¬
bildas; och då såväl erfarenheten häraf, som det missnöje, hvilket häröfver
mångenstädes gifvit sig tillkänna, torde tiden vara inne att rätta ett miss¬
förhållande, som vid kommunallagarnes stiftande val anades, men först under
tillämpningen blifvit en verklighet. Jag vågar derföre vördsamt föreslå
följande förändring,
att med uteslutande af 12 § i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om
kommunalstyrelse på landet af den 21 Mars 1862 och införande
af en ny § med ungefär följande lydelse:
»Rösträtt utöfvas med enkel röst (eller per capita) af alla enligt
9 och 10 §§ röstberättigade medlemmar;»