Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.
7
Nio 91.
Af Herr O. I*. Hylande!*: Om ändring i Kongl. Förordningen den
den 11 Juli 1862, rörande reglering af presterskap,ets löne¬
inkomster.
Alldenstund man redan funnit, att den nådiga Förordningen af den
11 Juli 1862, rörande reglering af presterskapets löneinkomster, icke leder
till det åsyftade målet, nemligen, att presten må hafva en bestämd gif¬
ven lön och att församlingen må veta hvad den årligen skall betala sitt
presterskap, synes nödigt vara, att samma förordning får en sådan ly¬
delse och innefattar sådana bestämmelser att ingen prest må våga upp¬
bära för sina särskilda embetsförrättningar annan aflöning än den, som ef¬
ter löneregleringsnämndens förslag, hvilken vunnit nådig stadfästelse, må
kunnat blifva bestämd.
Det visar sig nemligen på mer än ett ställe, hvarest lönereglering
egt rum, att författningen eluderas och presten tager betalning för lys¬
ning till äktenskap, vigsel, barndop, kyrkotagning, begrafning, till och med
för prestbevis m. m.; och jag vill här nämna huru dermed tillgår.
Vid utfärdande af lysning till äktenskap frågar lysningstagaren, »hvad
är jag skyldig?» då svaret blifver, som det merendels afgifves: »efter be¬
hag» — och betalning erlägges, i synnerhet som den lysningstagande hört,
att pastor icke bibehåller godt humör, ifall icke betalning erhålles; vid vig¬
sel är strängare, då kräfves betalning, om den sker i prestens bostad
eller i brudparets hem och icke i kyrkan, som presten påstår vara den
enda plats, han utan betalning är skyldig förrätta vigsel; vid barndop,
ehuru detta är tillåtet, enligt nådiga Förordningen den 13 September
1864, »i prestens bostad eller å annat lämpligt ställe», utkräfves likaledes
betalning på den grund, att presten icke fått förrätta detta i kyrkan, eller
ock derför, att han blifvit anmodad komma till barnets hemvist; för qvin-
nors kyrkotagning kräfves betalning, alldenstund den icke försiggår i kyr¬
kan; för jordfästning fordras betalning, emedan den icke försiggår vid all¬
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 91.
män gudstjenst; — med ett ord: nästan för allting fordras särskild betal¬
ning nu som före skedd lönereglering, allt under den eller den före¬
vändning.
Då likväl den nådiga Förordningen af den 11 Juli 1862 afser att
all sådan ersättning må upphöra, och jag är öfvertygad att icke prester-
skapet uraktlåtit, att i sina till löneregleringsnämnden lemnade uppgifter
upptaga och beräkna alla extra inkomster och jura stolse, så är nödigt, att
förordningen i denna del så omredigeras, att intet prejeri må kunna ega
rum; — det kan väl synas att dess nuvarande form bör vara tillräcklig
att afhålla girigheten från att uttaga nämnde betalning, men, då erfaren¬
heten redan visat annorlunda, framstår klart behofvet att sätta en gräns
för sådana olagliga tilltag.
I följd häraf får jag föreslå,
att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
underdånig anhållan, a) att Kongl. Förordningen den 11 Juli
1862 rörande presterskapets löner så omredigeras, att der tydli¬
gen utsattes, om prest bör åtnjuta betalning för extra förrättnin¬
gar och i hvilka fall detta är; b) att i händelse prest fordrar
eller emottager annan ersättning, än hvartill författning berätti¬
gar, han gör sig förfallen till det ansvar 25 Kap. 5 och 6 §§
Strafflagen omnämner.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 23 Januari 1868.
O. P. Eylander.
N:o 92.