4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 89.
med andra ord efter fyrktal, är detta aflöningssätt, sålunda förenadt med
många omständigheter, ganska olämpligt.
På anförda skäl tillåter jag min derföre vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville för sin del besluta och genom underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att, med ändring af gällande
bestämmelser i Kongl. Kungörelserna den 29 December 1860 och
den 11 December 1863, rörande lönen för examinerad folkskole¬
lärare, orden: »deruti inberäknadt värdet, efter ortens markegång
Litt. A, af de åtta tunnor spanmål, som enligt Kongl. Kungörel¬
sen den 29 December 1860 borde och fortfarande böra in natura
erläggas», må komma att utgå.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag
vördsamt anhålla.
Stockholm den 21 Januari 1868.
Jöns Olsson
i Nord;uiå.
X:o 89.
Af Herr Jöns Olsson i Nordanå: Om underdånig skrifvelse till
Kongl. Majd, angående optionsrätt för arrendatorer af
Lunds akademihemman i likhet med hvad för arrendato¬
rer af kyrkohemman stadgadt är.
Utom de många orsaker, som verka förlamande på jordbrukets ut¬
veckling och framåtskridande i allmänhet, finnes det åtskilliga menliga för¬
hållanden, som äro föranledda af särskilda korporationers godtyckliga be¬
handling vid åboars af- och tillsättande å vissa hemman, som äro till all¬
männa ändamål anslagna. Ett sådant förhållande är Lunds Consistorii
Academici rätt att förfara efter behag vid arrendeombyten af de till sam¬
ma akademi anslagna hemman. Dessa hemman bortarrenderas numera
på 20 år, antingen efter öfverenskommelse eller genom auktion, med iakt¬
tagande af ett derför bestämdt maximiarrende och derutöfver högst bju¬
dande städja, hvarvid Konsistorium eger att pröfva de vid arrendeauktionen
Motioner i Andra Kammaren N:o 89.
5
gjorda anbuden, utan att ovilkorligen vara bunden vid det högsta; och beror
det således på Consistorii Academici afgörande att af- och tillsätta åboar
å dessa hemman vid arrendetidens slut, utan fästadt afseende på huru
förre arrendatorn häfdat och skött egendomen. Genom ett sådant för¬
farande har en arrendator icke ringaste garanti för att få qvarbo eller blif¬
va bibehållen vid arrendet, utan är blottställd för att vid arrendetidens slut
blifva bragt till ruin, hvarpå exempel icke saknas.
Det är klart att med en sådan osäkerhet i besittningsrätten några
egentliga större jordförbättringar icke göras, utan inskränker sig arrenda¬
torn till att endast för den tid han vet sig vara innehafvare af jorden taga
den största möjliga afkastning utan afseende på om jorden vid arrendeti¬
dens slut är fullkomligt utsugen.
Att å dessa hemman företaga sådana jordförbättringar, som t. ex.
mergling och drainering, för Indika kostnaden är så betydlig, att många år
erfordras för jorden att återgälda densamma, skulle således vara ett oför¬
stånd, då arrendatorn icke vet på hvem, som Konsistorium behagar öfver¬
låta detta kapital vid arrendetidens slut, för att i framtiden deraf draga
nytta.
Denna osäkerhet för arrendatorerna, som derjemte förlamande verkar
på jordbrukets skötsel å dessa hemman, bör i min tanke undanrödjas der¬
igenom att arrendatorerna tillförsäkras optionsrätt, i likhet med hvad för
domkyrkohemman är stadgadt.
Häremot kan visserligen invändas att dessa hemman innehafvas af
akademien på vinst och förlust för dess stat och att det ankommer på aka¬
demiens godtycke att med dem så förfara, som den finner fördelaktigast;
sannt, men de må icke derföre stå utom lagen; utan då menliga missför¬
hållanden ega ruin, som icke äro förenliga med vår tid, anser jag det vara
Statsmagternas rätt att deruti ingripa och rätta det. Och då jag tror att
detta kan ske utan förfång för akademien eller att derigenom åstadkomma
någon egentlig rubbning i bestående förhållanden, tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta och i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kong]. Maj:t täcktes i nåder för¬
ordna att arrendatorerne af Lunds akademihemman tillförsäkras
optionsrätt i likhet med hvad för domkyrkohemman stadgadt är.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott får jag vörd¬
sammast anhålla.
Stockholm den 24 Januari 1868.
Jöns Olsson
i NoHnnfl