33
Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
att denna Riksdag måtte bevilja eu summa af R:dr 500,000 för fort¬
sättning, så fort sig göra låter, af Norra stambanan från Upsala, den
kortaste vägen till någon anslutningspunkt på Gefle—Falu-banan, i
enlighet med de af Kongl. Jernvägsstyrelsen upprättade och till Kongl.
Maj:t ingifna förslag.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 24 Januari 1868.
B. Benedicks.
N:0 W-
Af Herr B. W. Hesslc: Om upphäfvande af 5 § i Kongl. Förord¬
ningen den 26 April 186 i om en allmän hypotheksbank
för Riket.
För realkreditens befrämjande i förening med förmedling af långifvares
och låntagares ömsesidiga anspråk bildades i landsorterna hypotheksföreningar
emellan jordegare, hvilka föreningar, i det, att der deponerades och utlåntes in¬
rikes kapitaler på längre tider, samt, då de sålunda erhållna medlen vid jord¬
bruksnäringens raska framskridande på 1850-talet ej förslogo, utrikes afslutade
lån för jordbrukets understödjande indroges, — i allmänhet medförde gagn och
belåtenhet.
Derpå uppträdde Staten såsom lånesökande för jernvägsanläggningar och
konkurrerade med hypotheksföreningarne. Denna konkurrens ansågs menlig för
Staten och en genom Finans-departementet förordnad komité ej allenast samlade
statistiska uppgifter om hypotheksföreningarnes verksamhet och rörelse, utan jem¬
väl föreslog det reglemente, som för en allmän hypotheksbank af Statsmagterna
antogs och den 26 April 1861 utfärdades.
Bill. till Riksd. Prot. 1868. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Höft. 5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 77.
u
De fleste af dem, som i råd och öfverläggning häröfver deltogo och hvillca
bort tillse landtbefolkningens bästa, fastade sig alltför godtroget vid det löfte,
förslaget innehöll, att banken nemligen alltid skulle hålla förlag för hypotheks-
föreningarnes behof. Sålunda tillkom denna bankinrättning efter blott några
enstaka anmärkningar, hvartill man ej lyssnade, och blef författningen med myc¬
ken brådska satt i verkställighet, oaktadt Kongl. Maj:t i inledningen förklarat
det vissa ändringar och tillägg i förslaget bort vidtagas, dem Kongl. Maj:t dock
ansett kunna framdeles i behörig ordning åstadkomma.
Huruledes ofvanberörda löfte blifvit ouppfyldt och huru ofullkomligt ban¬
ken motsvarat sin bestämmelse, hvarigenom jordbrukare, åt hvilka tillhandahål¬
lits endast långa amorteringslån, som stundom användts till allt annat än jord¬
brukets förbättrande, råkat i förlägenhet, och den jordbrukskris, som uppstått
och ännu ej upphört, försvårats, äro förhållanden, så kända och erkända, att de
ej behöfva med bevis styrkas. Då dertill lägges, att, enligt 5 § i åberopade
bankreglemente, banken har monopol eller privilegium på utgifning af tryckta
och graverade räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jord
på landet utlofvas, samt i 20 § stadgas att ändring i reglementet ej må ske
förr, än två bolagsstämmor inom bankbolaget förslaget om ändring godkänt, är
den jordbrukande befolkningen vorden försatt i ett omyndighetstillstånd, som den
sannerligen ej förtjent och i beroende af ett särskildt bolag, hvilket ej blif¬
vit bemyndigadt föra folkets talan, utan blott deras, som i hypotheksföreningarne
vunnit delaktighet, hvilkas antal utgör en obetydlighet af hela befolkningen.
Nu är emellertid nämnda privilegium, efter min uppfattning, af den be¬
skaffenhet, att Statsmagterna ej derigenom frånsagt sig rättigheten att, i den
ordning, som i grundlagen finnes bestämd, få ändra lagen om en allmän hypo-
theksbank, ty med föreskriften om två bolagsstämmors beslut om ändring, innan
den får ske, kan meningen ej vara annan, än att från bolagets, sida någon så¬
dan åtgärd ej må påkallas, der ej två bolagsstämmor sig derom förena; och
som, efter hvad mig bekant är, hypotheksbankens inkomster af den delaktighet,
som deri redan blifvit tecknad, räcka till betäckning af omkostningarne för ban¬
kens styrelse och förvaltning, samt banken i nämnda delaktighet har full säkei-
het för de lån, som den afslutat, hvaraf följer att någon rubbning för framtiden
i bankreglementet ej inverkar störande pa landets kredit inom penningemaikna-
den, anser jag för min del tiden vara inne för den ändring, jag på fleres upp¬
maning och i grund af min erfarenhet finner mig föranlåten föreslå.
Jag föreslår nemligen och hemställer vördsamt, att Riksdagen måtte för
sin del besluta upphäfvande af 5 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861
om en allmän hypotheksbank för Riket.
Min mening är likväl ingalunda att befordra sjelfsvåld, hvadan jag ej
allenast anser ej olämpligt, att hypotheksbanken må, såsom hypotheksföreningar-
nes agent, i den mån den förmår, fortsätta bankens rörelse, utan ock finnei det
Motioner i Andra Kammaren, N:o 78.
35
böra vara Regeringen förbehållet låta hålla kontroll å hypotheksföreningarne,
samt vid pröfning och fastställelse af reglementen för nya kreditinrättningar
göra sådana föreskrifter i afseende på obligationsrörelsen, att den hålles inom en
för allmänna krediten nödig begränsning.
Slutligen reserverar jag mig emot sådan tydning af denna framställning,
att den må anses innefatta klander emot de myndigheter och personer, som
åstadkommit den åberopade författningen eller densamma tillämpat, emedan jag
är fullt förvissad att de handlat hvar för sig i god tro och menat väl.
Om remiss af denna motion till behörigt Utskott får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 22 Januari 1868.
B. W, Bessie,
»o V8.
Af Herr R. Arfwedson: Om utfärdande af en sådan författning,
hvarigenom stadgas, att fordringar, som grunda sig på
auktionsinrop ä landet, ej kunna lagligen utsökas efter 8
månader frän auktionsdagen m. m.
Skadligheten af det alltmera tilltagande bruket, att uti handelsbodarne
varor tillhandahållas allmänheten på lång kredit, torde vara allmänt erkänd och
har äfven vid denna riksdag gjorts till föremål för Kammarens uppmärksamhet ;
men ej mindre förderfligt verkar måhända det lika allmänna missbruket, att på
de talrika auktionerna å landet allehanda, ofta onyttiga saker inropas af perso¬
ner, som icke alls bekymra sig om, huru medel till liqviden en gång skola an¬
skaffas, väl vetande, att lagsökning i de flesta fall först ifrågakommer efter flera
års förlopp, emedan auktionisten ej vill stöta sig med sina kunder.
Att detta oskick, och i sammanhang dermed äfven den skuldsättning,
hvartill kringresande Westgöte-handlande förleda det fattigare folket på lands¬
bygden genom någon lagstiftningsåtgärd kraftigt motverkas, anser jag vara syn¬
nerligen behöfligt och skulle gerna se, om allt kreditsystem uti förevarande fall