6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
då de undsättningstagare, som icke godvilligt inbetala det erhållna lånet, utan
måste dertill lagligen förmås, alltid äro sådane, hvilka af fattigdom och nöd tvin¬
gas att i det längsta söka undkomma medlens utgifvande;
då sålunda i afseende på fordringar af denna natur ett annat och för den be-
talningsskyldige mindre kostsamt indrifningssätt bör kunna beredas, än som eger
rum i hänsigt till enskilda fordringar, så vågar jag vördsamt tro, att hvarje förslag,
som söker bereda möjligaste lindring åt de betalningsskyldige, utan att äfventyra
något af erforderlig säkerhet, skall af Riksdagen med välvilja omfattas; i samman¬
hang hvarmed jag, alltså vågar vördsamt-föreslå:
att då kommun nödgas för undsättningsmedel lagsöka undsättningstagare,
kommunen måtte berättigas att i en och samma lagsökning upptaga hela
restlängden, och att vederbörande embetsmyndighet måtte förpligtas att
å en sådan ansökning meddela en för alla gäldenäreme gällande gemen¬
sam vilkorlig betalningsresolution samt att endast för de af gäldenäreme,
som då bestrida krafvet och sig förklara, särskildt utslag derefter må
gifvas:
Kan icke detta bifallas, så hemställer jag vördsamt:
det måtte Riksdagen besluta det skall å sådana lagsökningar som de
ifrågavarande vilkorlig betalningsresolution genast meddelas och endast
för dem, som ändock sig förklara, sedermera lemnas särskilda betalnings-
resolutioner.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 22 Januari 1868.
Olof Nilsson
från Westerbottens län.
Härmed förenar sig Häruti instämma
L. J. Fahlander. Gustaf Hceggström. Nils Larsson.
N:o 55.
Af Herr S. A. Hedlund: Alt firandet af de särskilda helgdagarne,
Trettondedag Jul, Marm-bebådelsedag och Christi Himmels¬
färdsdag måtte framflyttas till närmaste Söndagar.
Då jag vid sistförflutna riksdag väckte förslag om förändringar beträffande
firandet af åtskilliga helgdagar, skedde det endast mod afsigt att förbereda den all¬
männa meningen på nyttan och nödvändigheten af eu sådan förändring, men inga¬
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
lunda under förhoppning att mitt förslag skulle genast vinna Riksdagens erkännan¬
de. Jag skulle icke ens, om det berott på min röst, hafva velat biträda ett beslut
uti en så grannlaga fråga, hvarför folkets tänkesätt ännu var så föga moget.
Men naturligtvis måste, för att en bättre mening skall kunna segra öfver fördomen,
uppmärksamheten på ämnet en gång väckas, och detta var bär så mycket angeläg¬
nare, som fromma menniskor funnos, hvilka i de många extra belgdagarne skåda
förkastliga qvarlefvor af Romersk-katholsk vidskepelse, anseende dem stå i up¬
penbar strid mot det klara och oförtydbara sabbatsbudet: “Sex dagar skall du
arbeta. “
Erfarenheten bar också lärt, att firandet af många helgdagar icke befrämjar
ett folks gudsfruktan och sedlighet utan tvärtom; bärande vår egen brottmålsstati¬
stik vittne derom, att en följd af helgdagar är för sedligheten icke gagnelig utan
skadlig.
De öfverläggningar, hvartill ifrågavarande motion ledde, hafva utan tvifvel
utöfvat ett icke ringa inflytande på den allmänna meningen, och när motionens
första syftemål var dermed uppnådt, var det min afsigt att låta saken, hvad på mig
ankom, tillsvidare dervid bero, lemnande åt framtiden att ytterligare mogna det
nya föreställningssättet.
Nu hafva dock från flera håll uppmaningar blifvit mig gjorda att återupp¬
taga motionen redan vid innevarande riksdag, med särskild hänsyn dertill att äm¬
net tillhör äfven Kyrkomötet, hvilket i år sammanträder, för att derefter måhända
icke sammanträda på fem år sednare. Endast med mycken tveksamhet har jag
lyssnat till dessa uppmaningar, och då jag nu beslutat åter framställa förslag i detta
ämne, har jag velat lemna å sido de momenter, som afse indragning af Annandagarne
samt upphäfvandet af sabbatstvånget för Midsommardagen, för att, intilldess opinionen
hunnit rörande dessa dagar mera klarna, inskränka mig till do öfriga i min föregå¬
ende motion omnämnda helgdagar, nemligen Trettondedagen, Mariaa-bcbådelsedag
och Christi Himmelsfärdsdag, hvilkas firande jag föreslagit skola förflyttas till närma¬
ste Söndag.
“Trettondedag Jul har — yttrar P. ~W Bergstrand i sin skrift: “Grunderna
för den Christna tideräkningen, “ pag. 116 — endast hos oss detta namn. På denna
dag den 6 Januari, firade man fordom äfven Jesu födelse, och den kallades derför
Epiphania, d. ä. (Guds) Uppenbarelsefest. Sodan man, utan anledning af den heliga
skrift (ty anledningen i Ps. 72: 10 är egentligen ingen) gjort de vise männen (Ma-
gerne) som besökte Christus, till tre konungar, kallade man denna dag de heliga
tre konungars dag.“
Det lärer väl ej kunna finnas någon betänklighet i ett protestantiskt land,
att förflytta firandet af denna dag till närmaste Söndag.
Likaledes bör Mariae-bebådelsedags evangelium kunna afhandlas på närma¬
ste Söndag, utan att det heliga minne, som man dermed vill bevara, på minsta vis
fördunklas.
Då i fråga om Christi Himmelsfärdsdag det blifvit hufvudsakligen anmärkt,
att kristna församlingen vill fira minnet af denna tilldragelse på samma årsdag som
den i verkligheten inträffat, behöfver man deremot blott erinra, att denna dag för
hvarje år ändrar datum, med anledning af påskhögtiden. Dess firande på närmaste
Söndag bör alltså kunna ske med samma vördnad och andakt som på den extra¬
ordinarie helgdagen.
Under det jag hyser den största aktning för den religiösa öfvertygelsen äf¬
ven på detta område, då den är upprigtig och icke ledes af menniskofruktan eller
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 56.
menniskogunst, så kar jag ingen aktning för de motiver, som hvila på kärlek till syss¬
lolöshet, lättja och dagdrifveri. Det är både Kyrkan och Staten ovärdigt att stifta
eller bibehålla helgdagar — afsedda för heliga ändamål — för att tillfredsställa så¬
dana onda lustar.
Hänvisande till de öfverläggningar, som vid föregående riksdag förekommo
i detta ämne, får jag nu vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte för sin del besluta:
att firandet af de särskilda helgdagarne Trettondedag Jul, M ar i :e -b e b ådels e -
dag och Christi Himmelsfärdsdag må förflyttas till närmaste Söndag.
Jag anhåller om remiss af detta förslag till Lag-Utskottet, i hopp att detta
Utskott skall nu finna sig föranlåtet att egna det vigtiga ärendet en mera allvarlig
behandling än vid den sistförflutna riksdagen.
S. A. Hedlund.
N:o 56,
Herr J. 0. Leffler: Om underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att en
komité måtte nedsättas för uppgörande af förslag till inrättande af en normal¬
skola i Stockholm.
Återtagen af motionären.
N:o 57,