6
Motioner i Andra Kammaren N:o 294.
som, i anseende till befolkningens fattigdom, ej kali påräkna
för sin tarfliga bergning erforderlig inkomst af enskild piaktik.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1868.
Eric Dofsén.
Häri instämma
Gustaf Hceggström, Eric Ersson
från Jemtland.
N:o 294.
Af Herr SVCII NilSSOll: Angående förändrad organisation a/ Rikets för-
svarsväsende.
För ett fritt /och sjelfständigt folk måste omsorgen om dess försvarsväsende
vara en af de angelägnaste, emedan om detta är bristfälligt äfventyras både frihet
och sjelfständighet. Svenska folket, som af urminnes varit både fritt och sjelf¬
ständigt, har ock villigt underkastat sig uppoffringar för sitt försvarsväsende, stun¬
dom större än dess krafter medgifvit, och städse nog stora för sitt ändamål, så¬
vida de blifvit rätt och väl använda. Men historien visar att så icke alltid varit
förhållandet. Det har händt, både att den ena medborgaren eller samhällsklassen
måst bära stora bördor för försvaret af frihet och sjelfständighet, då en annan, till
följd af en orättvis fördelning af dessa bördor, nästan ingen uppoffring gjort, och
att hela folket uppoffrat mycket på sitt försvarsväsende, som icke blifvit väl an-
vändt för det dermed afsedda ändamålet.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
7
Om fosterlandsvännen nu, efter ett fredslugn längre än någonsin under vår
historia, och efter under detta lugn gjorda icke obetydliga uppoffringar på för-
svarsväsendet, frågar sig: är detta sådant att vi kunna vara betryggade? Så skall
han icke kunna med ja besvara sin fråga.
År nu förhållandet sådant, att han det icke kan, så blir det en af hans
främsta pligter att, i mån af sin ställning och sina krafter, söka åvägabringa för¬
ändringar till ett bättre, som leder till målet, äfven om förändringarne ej kunna
åstadkommas utan rubbningar i det bestående och ökade uppoffringar, der de hit¬
tills varit jemförelsevis små eller alldeles inga. Sträfvanden i denna rigtning hafva
hos oss icke heller saknats, och särdeles vid sistlidne riksdag lemnades åt denna
fråga en uppmärksamhet som motsvarade dess vigt. Att den icke vann sin full¬
komliga lösning bör icke förundra någon. Det bevisar endast, att på detta om¬
råde äro störa missförhållanden att rätta och genomgripande förändringar af nöden.
Bland missförhållandena lärer man, utan fara att misstaga sig, kunna ställa främst
' det, att den nuvarande bördan tynger så olika, och bland de nödiga förändringarna
en jemnad fördelning af denna börda.
Riksdagen -ansåg, att för ett fullständigt ordnande af vårt försvarsväsende
en väsendtligen utsträckt värnepligt är af behofvet påkallad, och att den möjligen
icke kan införas utan lindring eller aflösning och fördelning på öfriga samhälls¬
klasser af de besvär som nu hvila på rust- och rotehållare, samt anhöll i under¬
dånighet, att Kongl. Maj:t, vid uppgörande af förslag till arméens organisation, ville
taga denna angelägenhet i öfvervägande. Kongl. Maj:t har utan tvifvel fästat nå¬
dig uppmärksamhet vid Riksdagens berörda anhållan: men då man nyligen från
tronen hört, att i de förslag, som äro att vänta rörande indelningsverket, icke
komma att ingå hvarken lindring eller aflösning och fördelning på öfriga samhälls¬
klasser af dermed förenade besvär, utan att denna inrättning skall till sina huf-
vudgrunder “orubbad“ bibehållas, så vill man nästan anse sina förhoppningar
knappast tillfredsställda. Frågan är dock af alltför omätlig vigt för fäderneslan¬
dets framtida frihet och sjelfständighet, att anses löst med nyssnämnda uppfattning
deraf, eller att icke böra framhållas så klart som möjligt, på det de för fosterlan¬
det gagneligaste beslut deri må blifva fattade. Man bör derföre söka utreda grun¬
den till och vilkoren för åtagande af de besvär, som med indelningsverket hvila på
den roterade eller till rustning anslagna jorden.
Hvarje medborgare bör vara pligtig att deltaga i fäderneslandets försvar, och
denna pligt kan fullgöras på två sätt, både genom att med sin person offra lif och blod
ferför, och, efter måttet af sina inkomster, bidraga till kostnaderna dervid. Ingen
bör hafva rätt att undandraga sig att på båda sätten fullgöra denna pligt, som,
om rättvisa skall utöfvas och ändamålet vinnas, bör, så vidt i mensklig förmåga
står, fördelas lika på alla.
Pligten att med sin person försvara fäderneslandet, det vill säga den all¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2-94.
manna värnepligten, är urgammal hos oss. Den framstår i vår äldsta historia så¬
som erkänd och fullgjord genom folkuppbåd, i en tid, då krigskonsten var enkel
och någon annan krigsförfattning hvarken fanns eller behöfdes än regentens be¬
fallning och folkets deltagande i härnadståg. Förhållandena förändrade sig så att
mera öfning och bättre utrustning erfordrades, hvaraf följde, att den äldsta krigs-
författningen — folkuppbådet — måste ersättas af en som motsvarade den tidens
kraf. Så uppstod den adliga rusttjensten, genom hvilken en person på samma
gång fullgjorde den allmänna värnepligten och bidrog med förmögenheten sålunda,
att han personligen deltog i striden, rustad och beväpnad för den skatt han an¬
nars skolat betala Staten, hvarifrån han och hans gods, som det benämndes, blef
“frälsa. Den som icke ville eller kunde bekosta denna utrustning, var skyldig att med
sin person deltaga i striden och utgöra skatt för sin egendom. Som hela folket
icke kunde uppbådas eller ens användas i striden, så uppkommo utskrifningar eller
uttagande af en del af den stridbara befolkningen. Dessa utskrifningar verkställ¬
des stundom efter beräkning af folkmängden och stundom, särdeles då mindre man¬
skap erfordrades, efter jordegendomen, såsom varande det enda slags egendom som
under då rådande tidsförhållanden kunde tagas till beräkningsgrund. Den först¬
nämnda beräkningsgrunden benämndes vanligen: utskrifning efter “mantalet" —
värnepligtige manspersoners antal — och den sednare: utskrifning efter “gårdeta-
let“ — gårdarnes eller jordegarnes antal. — I äldsta tider skedde utskrifningarna
oftast efter mantalet och från och med år 1624 till år 1642, således under Sveriges
mest lysande krigsperiod, endast efter mantalet. Men sistnämnda år öfvergingo
Rikets Ständer till beviljande af utskrifning efter gårdetalet, emedan det förra sät¬
tet gifvit anledning till många orättvisor och prejerier, samt det då införda ansågs
lemna mindre rum för sådant. Sistnämnda utskrifningssätt gällde, utan undantag,
till år 1657, då utskrifning beviljades både efter mantalet och efter gårdetalet, hvar¬
efter båda grunderna alternativt gagnades till år 1683, då Ständerna öfverlemnade
åt Konung Carl XI att låta verkställa utskrifning när och efter hvilka grunder
han ville, i de orter som ännu icke ingått på allmänna knektehållet och således
voro underkastade utskrifning, utan att på riksdagar eller allmänna möten derom
underhandla.
Emellertid hade allmogen i de flesta provinser, i stället för “de förra
ovissa och kostsamma utskrifningar, hvilka dem under tiden odräglige fallet", för¬
bundit sig att anskaffa ett visst antal manskap emot, såsom kontraktet derom
emellan Kongl. Maj:t och Kronan och dem innehålla, frihet för ''dem, deras barn
och folk, hvilka till gårdarnes kultur och bruk, samt till ersättande af manskapets'
afgång nödvändigt kunde behöfvas, för utskrifningar och alla dervid hängande be¬
svär, hvad namn de helst hafva kunde, samt fördubblingar och våldsamma värfnin-
gar då och i tillkommande tider vara alldeles qvitte och befriade.» Öfrige provin¬
ser
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
9
ser ingingo inom kort tid derefter enahanda kontrakt, och sålunda uppkom det
allmänna knektehållet, eller den del af indelningsverket, som benämnes rotering.
Denna benämning härleder sig derifrån att vid utskrifningarne sattes manskapet i
rotar, likasom vid indelningen hemmanen sammanfördes i rotar, som anskaffade en
“rotesoldat.“ Dessa utskrifningar voro aldrig tillräckliga för krigsbehofvet, utan
tjenade att förstärka den stam af värfvadt manskap, som Staten på hela landets
bekostnad underhöll, och motsvarade således nutidens beväring. Denna stam var
ofta ganska betydande och utgjorde, vid knektehållets införande, i rundt tal 17,200
man emot 17,800 man indelte eller, om man inräknar den nu förlorade indelnin¬
gen i Finland, 25,000 man, således endast omkring 50 procent mera indelt infan¬
teri än värfvadt i de provinser, som då tillhörde Sverige; men båda slagen ungefär
lika talrika, om man upptager de från den tiden till nu qvarvarande regementena.
Af denna korta, på historien grundade, framställning framgår således, att utskrif¬
ningarne uppkommit i stället för den allmänna värnepligten, och att roteringen är
en fortgående utskrifning efter gårdatalet, åtagen mot löfte att vara fri från all
annan sådan.
Med rusthållsinrättningen eller kavalleriindelningen är förhållandet något
olika, deri att kronoräntor — stundom äfven kronotionde — anslogos för hästens
anskaffande och underhåll samt rustningens bestridande. Ryttarens underhåll mot¬
svarar soldatens vid roteringen, och är sålunda rusthållarens representant vid
fullgörandet af den fordna värnepligts- och utskrifningsskyldigheten. Rusthål-
larne hafva ock blifvit försäkrade om frihet från denna utskrifningsskyldighet
samt rotering genom flera,, vid särskilda tillfällen utfärdade, påbud, hvaribland må
nämnas Kongl. Resolutionerna den 19 och 24 November 1680, den 3 Januari 1683
och den 11 Februari 1684 samt Kongl. Reglementena den 5 Januari 1684 och den 7 No¬
vember 1695. Att det indelta rytteriet lika litet som det indelta infanteriet
blifvit inrättadt i afsigt att utgöra vapnets hufvudsakliga styrka, utan afsetts så¬
som reserv eller förstärkning till det förut befintliga ganska talrika värfvade ka¬
valleriet, blir tydligt, om man jemför antalet af värfvadt och indelt kavalleri vid
indelningens inrättande. Det värfvade kavalleriet utgjorde i rundt tal 11,000 man,
men de indelta regementena 7,500 och, om man inberäknar (ten nu indragna adels¬
fanan och de förlorade Finska regementena, 13,200 man. Således enahanda förhål¬
lande här, som vid infanteriet, eu ganska aktningsbjudande stam, som underhölls af
Staten, och denna förstärkt med rytteri, hvilket utgjorde jordbrukarens värnepligt
eller utskrifningsskyldighet. Sjelfva rustningen bekostades af Staten medelst anslag
af räntor och kronotionde.
Båtsmanshållet utgöres dels af rotering och dels af rusthåll för anslagna
hemmansräntor. Det är således grundadt på förhållanden fullkomligt likartade, antingen
med dem hvarur roterade infanteriet eller med dem hvarur rusthållsrytteriet uppkommit.
Äfven de hemman, som äro underkastade ständigt båtsmanshåll, hafva genom flera
Bih. till lliked. Prof. 1868. I Samt. 2 Afd. 2 Band. 16 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, K:o 294.
påbud blifvit befriade från utskrifning; men för att undvika en tröttande vidlyftig¬
het med citationer, vill jag endast nämna Riksdagsbeslutet den 3 Januari 1683, sid. 22.
Dessa kontrakt, Kongl. påbud och Riksdagsbeslut hafva aldrig blifvit upp-
häfda och ega således än i dag lagligen bindande kraft. Enväldige regenter haf¬
va visserligen öfverträdt dem, men de hafva också erkänt de förbindelser, som de
innehålla. Öfverträdandet af en lag innebär dessutom alldeles icke dess upphäfvan¬
de, emedan en lag endast kan upphäfvas genom en annan, och någon sådan hafva
vi ej ännu fått, derföre stå båda parternas förpligtelser qvar. Snart efter indel¬
ningsverkets inrättande, då denna så ofta prisade inrättning skulle i kriget under¬
gå sitt första prof, uthärdades detta ej bättre, än att Carl XII redan år 1700 be-
höfde anbefalla så kallade tremänningsregementens uppsättande samt framdeles fyr-
och femmänningsregementen, hvilka rust- och rotehållare måste anskaffa utöfver
hvad knektekontrakten föreskrefvo. Slutligen tvingade nödvändigheten honom till
utskrifning efter “mantal", och Landshöfdingarne befalldes upprätta rullor på alla,
som kunde komma i fråga till utskrifning, “och som icke bodde på sådana hemman,
som bidrogo till indelta härens underhåll”;—ett mycket märkeligt undantag, som be¬
visar, att han icke glömt deras rätt att vara fria från utskrifning.
Ännu i Gustaf den tredjes tid erkände regenten utskrifningsfriheten för dem som
bidrogo till indelta härens underhåll. Denne Konungs Bref den 15 Augusti 1777,
angående norra sqvadronens af Bohus läns Dragonregementes förändring till infan¬
teri, innehåller: “Wi erinre oss nogsamt, att allt det öfriga infanteriet anskaffas och
lönas af landets innevånare på ofvannämnda sätt, endast för att vara frie för ut¬
skrifning till landets försvar, utan eftergift af någon penning i de ordinarie hem-
mansräntor eller andra kronoutskylder”.
Det var Gustaf IV Adolf förbehållet, att, med åberopande af sina konungs¬
liga rättigheter enligt Rikets grundlagar, men förglömmande undersåtares rättigheter
efter Rikets allmänna lagar och konungars löften, till sin och fäderneslandets olyc¬
ka, den 14 Mars 1808 utfärda kungörelse rörande en landtvärnsinrättning, hvari¬
genom alla landets ynglingar mellan 18 och 25 år af hvad stånd som helst, såvi¬
da de icke förut voro inskrifne till krigstjenst, skulle utskrifvas. Denne Konungs
och denna inrättnings öden tillhöra historien, och jag skulle ej nämnt ett ord om
dem, derest icke landtvärnsinrättningen gifvit anledning till en annan, som tillhör
vår tid, nemligen beväringsinrättningen, hvilken är vår tids utskrifning.
År 1809 satt en annan Konung på vår urgamla thron och afgaf proposi¬
tion, den SO Oktober, om en allmän nationalbeväring. Denna proposition innehöll
bland annat, att, i följe med beväringsinrättningen, skulle “upphöra under krigs¬
tider alla rekryteringsförbindelser för rust- och rotehållare" ; och visar således, att
denne Konung icke glömt desse sina undersåtares rättigheter. Propositionen åter¬
togs väl af Konungen den 23 November 1809 på Bonde. Ståndets, genom deputation,
derom gjorda anhållan; men vid samma riksdag, efter åtskilliga skrivelser mellan
Motioner i Andra Kammaren, N;o 294.
11
Konungen och Ständerna, anmälde dessa den 10 April 1810 sitt beslut om extra
rotering, som skulle uppsättas endast i krig, och, om sådant skulle inträffa innan
roteringen hunne afslutas, beviljande åt förstärkuingsmauskap, när likets giänsei af
fiendtligt anfall hotades eller oroades. Deri gjordes förbehåll om förutnämnda för¬
svinnande af rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet i krig.
På grund af Rikets Ständers berörda beslut utfärdade Kongl. Maj:t Kun¬
görelse den 23 April 1811 om uttagande af 15,000 man förstärkningsmanskap, som
ej “skulle från hemorten afgå, utan endast der i beredskap liållas“. Det bör icke
vara obekant, hvilken oro detta i sig sjelf moderata påbud åstadkom i många de¬
lar af landet, och länge skall det minnas i den provins jag tillhör, der det åstad¬
kom allvarsamma oroligheter och spillande af medborgares blod.
År 1812 den 30 April afgafs “Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets
Ständer om en förändring i utskrifning ssättet af det fastställda förstärkningsmanska-
pet-’. Det förtjenar anmärkas att, likasom Kongl. Maj:t, efter att i rubriken och
början af denna regeringshandling begagnat ordet förstärkningsmanskap, atcitog den
uti Kongl. Propositionen den 30 Oktober 1809 begagnade benämning BeVäringsman-
skap. så begagnade ock Rikets Ständer, uti deras den 23 Maj 1812 gifna under¬
dåniga svar, endast i början deraf förutnämnda, om oroligheter och missnöje erin¬
rande namn, men nyttjade i fortsättningen af skrifvelsen benämningen Bevärings¬
manskap, så att både Konung och Ständer då antogo detta ännu brukade namn på
utskrifningen, som Kongl. Maj:t i Propositionen begärt. Utaf innehålla i båda
dessa handlingar, som ligga till grund för närvarande beväringsinrättning, bör jag
endast anföra, att de begge försäkra rust- och rotehållare om befrielse från rekry¬
teringsskyldighet i krig, och att Kongl. Maj:t då erhöll rätt att beväringsmanska¬
pet, klass efter klass, uppbåda och till krigstjenst inöfva.
Jag har ansett denna i möjligaste måtto sammanträngda framställning nö¬
dig, för att visa huru skyldigheten att personligen deltaga i fäderneslandets för¬
svar blifvit under olika tider fullgjord efter olika beräkningsgrunder och olika
benämningar, allt efter som de gamla grunderna befunnits olämpliga eller orättvisa
och de gamla benämningarne blifvit oegentliga eller förhatliga. Saken har varit
den samma, men namnen och formerna hafva förändrats. Sålunda uppkommo,
i stället för folkuppbådet, utskrifningarne, hvilka ersattes af indelningsverket, och
i vår tid, jemte detta, beväringen, som verkligen är, hvad den af båda Statsmag-
terna kallades vid inrättandet, en utskrifning. För deltagande i denna utskrifning
har eftergifvits rust- och rotehållares skyldighet att rekrytera, så länge krig varar
och någon tid derefter. ,
Enär ingen rustnings- eller roteringsskyldighet finnes utan mot ofortydbara
och qvarstående stadganden om befrielse att på annat sätt deltaga i fäderneslan¬
dets försvar, och enär, om ett åtagande fortfarande skall vara förbindande för den
parten, det deremot gifna löftet måste äfven vara lika bindande för den
ena
12 Motioner i Andra Kammaren., N:o 294.
andra, hoppas jag, att ingen, som med uppmärksamhet och oväld granskar, prof¬
år och bedömer de förhållanden, ur hvilka indelningsverket uppkommit, och de la¬
gar, som ligga till grund derför, skall komma till annan slutsats än att, om Staten
ej kan undvara deltagande i utskrifning till krigstjenst af dem, som bo på den
indelta jorden, så bör rust- och roteringsskyldigheten upphöra.
Det är klart, att statsmagterna kunna, utan hänsyn till rust- och rote¬
hållare^ på gifna försäkringar grundade rättmätiga anspråk, fatta sina beslut; men
om så sker, så är det derför att magten dertill förefinnes; ty förgäfves skall man
söka någon annan rätt dertill än den starkares att lägga bördor på den svagare.
Jag älskar tro, att den dag är aflägse, då eu sådan rätt får göra sig gällande i
vårt land, emedan historien vittnar, att der den tagit öfverhanden, hafva dess följ¬
der ej varit goda.
Emedan försvararne, man må säga beundrarne, ty sådana finnas äfven, af
val krigsorganisation pasta, att klagomålen öfver det tryckande deri äro obefogade,
och att kostnaden derför är mindre än en annan organisation skulle kräfva, torde
det vara skäl att något beröra äfven den statsekonomiska sidan af vårt indelnings¬
verk. Om man beräknar årliga kostnaden för hvarje roteradt eller från rusthåll
dertill förvandladt infanterinummer till 125 R:dr, så uppkommer, efter denna me¬
delberäkning, för i rundt tal 23,100 nummer, en summa af 2,887,500 R:dr, och
kostnaden för hvarje nummer i kavalleriet till i medeltal 350 R:dr, så utgör den
för 3,700 nummer 1,295,000 R:dr, eller tillsammans 4,182,500 R:dr R:mt. Afdrages
härifrån, af statsverket till rusthållare anslagna räntor, och tionde, 1,344,120 R:dr,
så återstår likväl, (i statsräkenskaperna ej upptagna) 2,838,380 R:dr Runt, som
bekostas årligen af rust- och rotehållare vid landtarméen, utan någon afqvitt-
ning på andra utskylder till Staten, men för den utlofvade friheten från utskrif¬
ning. Denna summa är större än hela landets bevillning under något af de sed¬
nare åren. Då härtill kommer, att denna betydande utgift icke allenast drabbar
endast en näringsgren, utan är äfven på denna så i högsta måtto olika fördelad, att af
landets, omkring 66,000 hela hemman blott omkring 38,000 deri deltaga, och att
fördelningen jemväl mellan hemmanen, både af kostnader och anslag för deras be¬
stridande, är så ojemn som den nästan kan vara; så lärer det ej vara för mycket
sagdt, om man påstår, att en sådan fördelning är lika mycket oklok i statseko-
nomiskt hänseende, som den är orättvis. För att icke nödgas här upptaga utrymme
med framdragande af dessa ojemnheter, har jag bifogat några bilagor, som re¬
kommenderas till skärskådan af dem, som vilja göra sig någon reda för, huru kost¬
naderna vid indelningsverket äro fördelade på hemmantal och på hemnmns-taxe-
ringsvärde, samt huru olika stora de äro för olika nummer till och med inom
samma ° regemente, äfvensom huru fördelningen af anslagen, som Staten lemnat,
icke står i något förhållande till utgifterna, hvarföre de äro lemnade.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
13
Det är icke ensamt i afseende på ofvannämnda utgifters belopp rust- och
rotehållare äro 4 ett undantagsförhållande till Staten i sin helhet, i hvad som rörer
försvarsväsendet. Förut är nämndt, att vid tiden för indelningsverkets upprättande
fanns värfvadt kavalleri 11,000 man och infanteri 17,200, tillsammans 28,200 man.
Det indelta kavalleriet utgjorde 7,500 man, infanteriet 17,800, tillsammans 25,300
man. Den värfvade styrkan var således då 2,900 man större än den indelta. Nu
deremot hafva vi indelt infanteri i rundt tal 23,100 man och kavalleri 3,700, till¬
samman 26,800 man, hvaremot det värfvade infanteriet i rundt tal kan beräknas
till 2,200 och kavalleriet till 1,000, tillsamman 3,200 man; således nu 23,600 man
mera indelta trupper än värfvade. Emedan den värfvade stammen, som vid indel¬
ningsverkets början var något talrikare än den indelta truppen, nu försvunnit till en
obetydlighet jemförd med denna, har, under tidernas lopp, förhållandet blifvit om¬
vändt, så att hvad som var ämnadt till förstärkning blifvit stam. Denna omstän¬
dighet åstadkommer en ökad tunga för dem, som skola bekosta indelta truppens
underhåll, derigenom att de nu ensamme underhålla nästan hela den stående ar¬
méen, då Staten förut underhöll stammen, men rust- och rotehållare förstärkningen
till denna. Att hela antalet är mindre nu än vid indelningsverkets upprättande
förändrar ingenting i den olika proportionen mellan bördorna vid de olika ti¬
derna, eller upphäfver det förhållandet, att den hufvudsakliga kostnaden vid un¬
derhållet af arméens manskap blifvit förflyttad från det allmänna på en del med¬
borgare.
Grunden för indelta arméens underhåll är så sammanbunden med vårt
invecklade beskattningsväsende, att hvarje nämnbar förenkling eller förbättring i detta
blir omöjlig, så länge indelningsverket qvarstår till sina hufvudgrunder orubbadt. Allt
arbete, som är verkstäldt och återstår att verkställa, för att i beskattningsväsendet kunna
taga första steget till förenkling, hvilket måste ske med grundskatternas försvin¬
nande på ett eller annat sätt, blir förspilld möda, så länge en så betydande del
af dessa grundskatter, som den till indelta arméens underhåll anslagna, qvarstår
ovidrörd; ty det låter knappt tänkas och händer säkerligen icke, att denna stora
och eftersträfvansvärda reform kan genomföras, utan att den blir allmän, det vill
säga, alla få lika rätt och lika skyldighet att aflösa sina grundskatter. För
hela vårt beskattningsväsendes organisation på enklare och rigtigare grunder blir
det följaktligen nödigt att rubba indelningsverkets hufvudgrunder, dermed att der¬
till anslagna grundskatter blifva ställda i samma förhållande som Statens öfriga.
En sådan reform i vårt beskattningsväsende skall jemväl betydligt underlätta ge¬
nomförandet af en annan, som äfven står på dagordningen, nemligen embetsver-
kens omorganisation, emedan denna lättare verkställes, om alla kamerala göromål,
som äro oskiljaktiga från nuvarande militärekonomi, försvinna och denna ekonomi
ordnas enkel som den bör vara.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
Mycket mera kunde anföras, för att visa nödvändigheten och rättvisan af
de förändringar jag ämnar förslå; men framställningen har redan vuxit utöfver
det vanliga omfånget af en motion. Jag vill derföre till slut yttra, att jag mer
än väl inser, det genomgripande förändringar i så vigtiga frågor, som den om en
förändrad organisation af grunderna för försvarsväsendet, hvarken utan våda kunna
eller utan skadlig rubbning af rättsförhållanden böra, verkställas med skyndsamhet,
än mindre brådska. Det är tvärtom, enligt min åsigt, nödvändigt att fatta sådana
beslut, att den ena organisationen småningom aflöser den andra, eller, med andra
ord, att det nya växer upp under samma tid som det gamla försvinner, så. att vi
vid intet tillfälle under förändringen befinna oss svagare än nu, utan, under fort¬
gången deraf, se vårt försvarsväsende tillväxa i kraft, på samma gång nationens
förmåga att bekosta utgifterna ökas derigenom att de blifva, så vidt möjligt är,
jemnt fördelade.
Då det ligger utom min förmåga att framlägga detaljerade förslag, och då
sådant dessutom torde vara öfverflödigt, emedan dertill äro större krafter att på¬
räkna, så vill jag endast angifva de hufvudgrunder, efter hvilka jag anser vårt för¬
svarsväsende böra ordnas. Jag föreslår alltså, att Riksdagen för sin del beslutar:
l:o) att hvarje vapenför Svensk man bar lika pligt till deltagande
i fäderneslandets försvar;
2:o) att på Statens bekostnad underhålles så stor stam för arméen,
som anses nödig för att gifva fasthet åt den del, som uttages
enligt första punkten, och för att minska de uppoffringar, som
blifva oundvikliga, derest denna del skall gifvas en full¬
ständig krigsbildning;
3:o) att, i följd härmed, indelningsverket upphäfves, så vidt det
rörer åliggande för viss jord eller lägenhet att uppsätta och
utrusta manskap till arméen eller flottan; och
4:o) att dessa förändringar verkställas under loppet af så lång tid,
som finnes lämplig, samt med vilkor, som, efter utredning
och pröfning, kunna grundas på billighet och rättvisa.
I anledning af förevarande frågas vidsträckta omfång och stora vigt, an¬
håller jag
5:o) att ett särskilt Utskott nedsättes för densammas behandling.
Stockholm den 27 Januari 1868.
Sven Nilsson.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
Tablå, utvisande kostnader in. in. vid rusthållsregementeua, sammandragen hufvudsakligen
efter från regementen ailemnade uppgifter.
|
Rusthålls-regementens
|
|
Rusthållarnes
årliga kostnader.
|
Rusthållare tillgodonjuta
|
N:o
|
Namn.
|
>
£
O
*
|
Hemmantal.
|
Taxeringsvärde.
|
Summa
för Regementet.
|
Högsta för ett N:r.
|
os:
JO
CD
O:
ro
2
|
Kronotionde.
|
£0
£3
OO
=5*
'SO!
CD
*T3
|
>
re
3
Cd
CD
<~S
os:
S
y
|
CD
C
3
3
p
|
2
|
Lifregementets Dra¬
gon-korps . . . .
|
505
|
554
|
12,892,561
|
213,739
|
526
|
439
|
'
_
|
120,788
|
85,971
|
206,759
|
3
|
D:o Husar- eko
|
500
|
518
|
14,123,948
|
214,136
|
646
|
274
|
—
|
75,084
|
58,935
|
134,019
|
4
|
Smålands Husar-reg.
|
500
|
542
|
14,081,380
|
174,603
|
503
|
190
|
j
|
67,119
|
53,636
|
120,755
|
5
|
Skånska d:o d:o
|
1,000
|
1,114
|
52,620,100
|
285,640
|
367
|
200
|
1,039
|
28,636
|
2,090
|
40,765
|
6
|
D:o Dragon d:o
|
1,000
|
1,045
|
55,695,635
|
276,259
|
400
|
180
|
4,984
|
29,390
|
1,185
|
35,559
|
8
|
Jemtlands Hästjäga-
re-korps.....
|
200
|
360
|
6,327,900
|
i 60,690
|
409
|
180
.
|
|
|
|
|
|
Summa
|
3,705
|
4,133
|
155,741,524
|
1,225,067| 2,851
|
1,463
|
6,023j 321,017
|
201,817
|
537,857
|
*) I anledning af någon funnen mindre felaktighet i regementenas uppgifter på rätta nunna erantalet, är detta
här upptagna hemtädt från Wijfeander “Sv. militiirförvaltningen“.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
Tablå, utvisande kostnader in. in. vid de afsutna rusthållsregementena, sammandragen
luifvudsakligeii efter från regementen aflemnade uppgifter.
|
Rusthålls-regementens
|
|
Rusthållarnes
årliga kostnader.
|
Rusthållarne tillgodonjuta
|
N:o
|
Namn.
|
Antal N:o *). |
1
|
jj
Hemmantal. jj
l
!
|
Taxeringsvärde.
|
Summa
för Regementet.
|
1
Högsta lör ett N:rJ
. ______________________
|
Lägsta för ett N:r.
|
Kronotionde.
|
W
B'
(tf) !
CD
S
29:
O
•s
|
Augmentsräntor.
|
Summa.
|
3
|
Lifregementets Gre-
nadier-korps . . .
|
500
|
526
|
12,815,432
|
96,472
|
405
|
127
|
|
92,240
|
58,955
|
151,195
|
5
|
Andra Lifgrenadier-
regementet ....
|
1,000
|
1,087
|
30,403,265
|
295,951
|
'
746
|
183
|
15,315
|
213,469
|
107,276
|
336,060
|
6
|
Westgöta regemente .
|
1,000
|
1,001
|
25,025,373
|
168,153
|
480
|
67
|
|
117,145
|
84,478
|
201,623
|
7
|
Smålands Grenadier-
bataljon.....
|
500
|
540
|
11,518,490
|
64,979
|
273
|
.
54
|
__
|
57,132
|
60,253
|
117,385
|
|
Summa
|
3,000^3,154
|
79,762,560
|
625,55öj 1,904
|
431
|
15,315
|
479,986
|
310,962
|
806,263
|
*) I anledning af någon funnen mindre felaktighet i regementenas uppgifter pa råtta antalet nummer, firo de
i denna kolumn upptagna efter Th, Wijkahders uppgift i “Sv. mi!itärfi>rvaltningen“.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 294.
17
Tablå, utvisande Rotehållarnes kostnader in. in. vid de särskilda infanteri¬
regementena, sammandragen hufvudsakligen efter från Regementen
aflemnade uppgifter.
Regementets
Rotehållarnes
årliga kostnader.
| Nummer.
|
Namn.
.
1
|
Antal N:r*).
|
Hemmantal.
|
Taxeringsvärde.
|
Summa
för Regementet.
|
Högsta för ett N:r.
|
Lägsta för ett N:r.
|
4
|
Första Lifgrenadier-rege¬
mentet ........
|
1,244
|
j
2,720
|
60,260,250
|
240,241
|
604
|
89
|
8
|
Uplands regemente . . .
|
1,200
|
3,122
|
38,582,055
|
211,735
|
330
|
127
|
9
|
Skaraborgs d:o ...
|
1,200
|
2,374
|
59,214,495
|
219,277
|
370
|
78
|
10
|
Södermanlands d:o ...
|
1,200
|
2,224
|
39,811,121
|
162,817
|
299
|
52
|
11
|
Kronobergs d:o ...
|
1,100
|
1,641
|
28,746,500
|
168,492
|
361
|
50
|
12
|
Jönköpings d:o ...
|
1,100
|
1,668
|
32,576,200
|
168,744
|
513
|
65
|
13
|
Dals d:o ...
|
1,200
|
1,190
|
26,851,736
|
159,847
|
182
|
62
|
14
|
Helsinge d:o ...
|
1,200
|
1,362
|
24,402,768
|
124,727
|
199
|
58
|
15
|
Elfsborgs d:o ...
|
1,200
|
1,753
|
27,089,550
|
165,026
|
400
|
55
|
16
|
Westgöta Dals d:o ...
|
1,200
|
1,933
|
56,274,555
|
242,198
|
486
|
93
|
17
|
Bohus-Läns d:o ...
|
904
|
915
|
20,645,100
|
144,326
|
358
|
58
|
18
|
Westmanlands d:o ...
|
1,200
|
2,511
|
48,316,861
|
196,540
|
320
|
92
|
19
|
Norrbottens Fältjägare¬
korps .........
|
483
|
346
|
11,389,700
|
32,306
|
187
|
50
|
XIX
|
Westerbottens d:o . . . .
|
460
|
564
|
15,341,750
|
73,962
|
235
|
57
|
20
|
Kalmar regemente . . .
|
1,100
|
1,656
|
39,484,550
|
182,820
|
353
|
73
|
21
|
Nerikes d:o ...
|
766
|
1,301
|
36,995,281
|
123,467
|
321
|
64
|
22
|
Wermlands d:o ...
|
908
|
1,058
|
59,602,752
|
153,232
|
354
|
96
|
23
|
Jemtlands Fältj äg.-korps
|
525
|
453
|
12,781,600
|
45,075
|
155
|
37
|
24
|
Norra Skånska Infanteri¬
regementet ......
|
984
|
2,380
|
92,629,347
|
104,375
|
281
|
55
|
25
|
Södra d:o d:o ....
|
1,002
|
2,186
|
95,850,093
|
107,369
|
232
|
70
|
|
Summa
|
1 20,176
|
33,357
|
! 826,846,264
|
3,026,576
|
| 6,540
|
j 1,381
|
*) I anledning ai' någon funnen mindre felaktighet i regementenas uppgifter på rätta antalet
nummer, äro de här upptagna efter Th. Wijkanders uppgift i “Sv. militärförvaltningen“.
Bih. till Riksd. Prof. 1868. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Häft.
3