Motioner i Andra Kammaren, N:o 265.
21
Under sådant förhållande, och då jag är öfvertygad att afhjelpandet af
en så stor orättvisa icke kan vara Riksdagen likgiltigt, vågar jag vördsamt
föreslå,
att Riksdagen ville besluta lindring uti ifrågavarande
dagsverksskyldighet i öfverensstämmelse med till Kongl.
Maj:t ingifvet förslag, eller hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täckes anbefalla undersökning på stället för
utrönandet af den dagsverksskyldighet, som hvart och ett af
meranämnda torpen rättvisligen och billigtvis hör åligga,
samt sedan bevilja den lindring i oftanämnda dagsverks¬
skyldighet, hvartill denna undersökning kan föranleda.
Hvarjemte jag anhåller det Stats-Utskottet, till hvilket motionen torde
blifva hänvisad, täcktes från Kongl. Finans departementet reqvirera der befint¬
liga, för frågans utredning nödiga handlingar.
Stockholm den 27 Januari 1868.
Ola Jönsson.
H:o 265.
Af Herr M. Ahlgreil: Om förändrad lydelse af 1 punkten i 71 § af
gällande Bevillning stadga.
Uti 12 och 16 §§ af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om kommunal¬
styrelse i stad den 21 Mars 1862 stadgas, bland annat, att sednast upprät¬
tade, vederbörligen fastställda bevillningstaxeringslängd skall ligga till grund för
utöfvande af rösträtt, äfvensom att allmän rådstuga skall hållas i stad, der stads-
fullmägtige finnas, uti December månad de år, då fullmägtige böra väljas.
Då emellertid erfarenheten ådagalagt, att nämnda föreskrifter icke kunnat till
efterrättelse tillämpas, af anledning dels att i gällande bevillningsstadgas 69 §
det lemnas vederbörande pröfningskomitéer eller deras protokollsförande rättig
het att först innan årets slut till vederbörande magistrater eller kommunal.
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 265.
stämmors ordförande aflemna församlingsvis utskrifva utdrag af nämnda proto¬
koll, utvisande alla af pröfningskomitéen beslutade förändringar uti och tillägg
till de af taxeringskomitéen påförda bevillningsafgifter, samt dels att föreskrift
i bevillningsstadgan helt och hållet saknas om vederbörandes åliggande att inom
viss lämplig tid till magistrater eller kommunalstämmors ordförande aflemna
den vederbörligen fastställda bevillningstaxeringslängden, synes förändring eller
tillägg till bevillningsstadgans ofvan åberopade § påkallas, isynnerhet som inom
ett och annat län inträffat, att magistrat i stad och kommunalnämnd å landet
först någon af de sista dagarne under det år bevillnings-taxeringslängden blif¬
va fastställd, fått samma längd emottaga, hvilket haft till följd, att i kommunal-
lagarne föreskrifna val och andra ärenden utöfver i samma lagar bestämda tid
måst uppskjutas.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställes vördsamt,
att bevillningsstadgans 69 § måtte förändras i den syftning
jag haft äran antyda, sålunda att föreskrift lemnas, inom
hvilken tid sednast upprättade, vederbörligen fastställda be-
villnings-taxeringslängd skall vara till magistrater eller ve
derbörande kommunalstämmors ordförande aflemnad.
Genom bestämmelsen uti bevillningsstadgans 71 § berättigas endast Kro
nans ombud och den skattskyldige att anföra besvär öfver pröfningskomitéens
beslut; men eu sådan rättighet synes äfven böra tillkomma hvarje annan, hvars
rätt antingen verkligen blifvit eller ock förmenas vara förnärmad. Så har
exempelvis inträffat hos en och annan pröfningskomité, som med möjligen rin¬
gaste pluralitet beslutat att, med taxeringsläugdernas förändrande, öfverflytta-
skattskyldig från ett till annat taxeringsdistrikt, att såväl Kronans ombud, enär
det allmännas rätt ej förnärmats, som ock den skattskyldige med sådan öfver
flyttningsåtgärd åtnöjts, hvartill den skattskyldige kunnat ega dess mera skäll
då komunalutskylderna uti de taxeringsdistrikt, till hvilket denne blifvit Över¬
flyttad, utgått till ringare belopp än inom det distrikt, hvarest taxeringskomi¬
téen ansett sig böra påföra den skattskyldige bevillning. En sådan pröfnings¬
komitéens åtgärd, tilläfventyrs beslutad med eu enda rösts öfvervigt, har haft
till följd, att ett taxeringsdistrikt, för händelse taxeringskomitéen förfarit lagligt
och pröfningskomitéen olagligt, blifvit fråntagen detsamma tillkommande rättig¬
het att påföra och uppbära kommunalutskylder af till annat taxeringsdistrikt
olagligen Överflyttad skattskyldig.
Under hänvisande till hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsammast före¬
slå, att första punkten af bevillningsstadgans 71 § må erhålla följande lydelse:
Öfver pröfningskomitéens beslut må såväl af Kronans
ombud, som ock af den skattskyldige, äfvensom af den,
hvars rätt blifvit förnärmad, anföras besvär, hvilka, ställda
Motioner i Andra Kammaren, lS':o 266.
23
till Kongl. Kammarrätten, böra, för att varda till pröfning
upptagna, inom utgången af Mars månad påföljande året
till Konungens Befallningshafvande ingifvas;
eller och, om denna redaktion föredrages:
Öfver pröfningskomitéens beslut må anföras besvär,
hvilka, ställda till Kongl. Kammarrätten, böra, för att varda
till pröfning upptagna, inom utgången af Mars månad på¬
följande året till Konungens Befallningshafvande ingifvas.
Stockholm den 27 Januari 1868.
M. Ahlgren.
W:o 266.
Af Herr 11. A 111 gren: Om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t ro
rande undersökning och utredning af de förhållanden, som
verka hindrande för landets sjöfart och skeppsbyggerinäringarne.
Ehuru vi för idkande af sjöfart och skeppsbyggeri ega bland kust¬
orternas och skärgårdarnes befolkning dugligt manskap, samt i våra skogar
och berg materialier för fartyg till billigare pris och af bättre beskaffenhet än
de flesta andra länder, befinna sig dock dessa för vårt land mest naturliga
näringar beklagligtvis i ett märkbart tillbakaskridande.
De landets innevånare, hvilka sysselsätta sig med skeppsbyggeri och
sjöfart, sakna icke befogenhet till klagan öfver den styfmoderliga behandling,
som dessa näringar röna, ty då under sednare årtionden från Statsmagternas
sida, medelst en liberal lagstiftning, blifvit vidtagna åtskilliga åtgärder för de
flesta andra näringars utveckling och förkofran, har i viss mån ett nästan mot¬
satt förhållande för skeppsredarne egt rum. Så må exempelvis nämnas, till be¬
vis derom att sjöfarten fortfarande är betungad med oskäliga afgifter, att, obe-
räkuadt dryga skatteutskylder till Stat och kommun, skeppsredaren får vidkän-