Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.
41
HiO 303»
Af Herr J. E. Johansson: Angående åtgärders vidtagande för
drifvande,t af silfver verket' i Sala, in. in.
Redan vid 1862—1863 årens riksmöte väcktes, såväl hos Ridderskapet och
Adeln af Friherre D. v. Schulzenheim under N:o 46, som af Riksdagsmannen i He¬
dervärda Bonde-Ståndet Eric Mallmin under N:o 420, motioner angående dels upp¬
sägning af den arrenderätt, som Sala bergslag innehar till Sala silfververk, dels
ock, om sådant icke lät sig gorå, att öfverenskommelse måtte träffas emellan
Statsverket, å ena, samt Sala bergslag, å andra sidan, under hvad vilkor bergs¬
laget ville ifrågavarande arrende afstå. En noggrann utredning öfver ämnet,
innehållande äfven förslag till den ersättning bergslaget borde erhålla för
arrendets afstående, verkställd af Kong!. Majtts Befallningshafvande i West-
manland, bifogades 1862 års motioner, hvarjemte Mallmin i sin motion hem¬
ställde, att derest bergslaget icke inginge på dessa alternativer, Ivongl.
Maj:t täcktes genom vederbörande embetsverk föranstalta derom, att bergslaget
anskaffade tidsenliga maskiner m. in. samt ökad arbetskraft, för att bättre 'kunna
drifva silfvertillverkningen, på det att verket måtte vårdas och skötas efter rätt
bergsvis, enligt ordalydelsen i arrendekontraktet, så att Statsverket icke som dit¬
tills för berörda grufvedrift måtte få vidkännas de betydliga uppoffringar, hvilka
enligt Konungens Befallningshafvandes åberopade utredning årligen utgjort en
summa af 20,000 R:dr, motsvarande räntan å ett kapital af 333,333 1/3 R:dr.
Berörda motioner ledde til! det resultat, att Stats-Utskottet, efter eu ytterst
sorgfällig granskning och utredning al frågan, tillstyrkte i sitt Utlåtande N:o 109:
“l:o) att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Ivongl. Maj:t anhålla,
att bergslagsintressenterna blifva hörde, huruvida och på hvilka vilkor de
kunde vilja afstå från sitt innehafvande arrende al Sala silfververk, äfven¬
som att Kong]. Maj:t, efter vederbörandes hörande, sedermera täcktes till
Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet :
hvaremot, och då, i händelse bergslaget komme att ingå på arrendets upphörande,
någon närmare föreskrift för Kong!. Kommers-kollegium att iakttaga den bemälda
Kong! Kollegium tillkommande tillsyn öfver det sätt, på hvilket bergslaget
uppfyller sina förbindelser, icke vidare erfordras, eller annan åtgärd för tillfället
syntes lämplig, Utskottet finner
Bill. till Ritasd. Prof. 1868. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Häft.
6
42
Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.
2:o) hvad motionärenie i (ifrigt framställt för närvarande icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda. “
X anledning häraf beslöto Rikets Ständer enhälligt och anhöllo i underdånig
skrifvelse till Kong!. Maj:t, att bergslaget skulle tillfrågas på hvad vilkor det
ville ifrågavarande arrende afstå, samt anhöll derjemte om nådig Proposition i
ämnet.
Då sedermera Kongl. Maj:t genom vederbörande lät tillfråga bergslaget,
om detsamma ville mot -föreslagna vilkor från berörde arrende afstå, lemnade
bergslaget ett vid omröstning med bergslagsintressenterna med obetydlig röst-
pluralitet tillkommet, nekande svar.
Vid 1865 års riksmöte aflat Kongl. Maj:t till Rikets Ständer nådig Skrif¬
velse, innehållande detta svar, hvarvid fragan sedan fatt beto, och någon Propo¬
sition från Kongl. Maj:t om frågans vidare behandling har sedan icke blifvit
Riksdagen meddelad. Men som denna fråga är af en betydande vigt, så väl
för Staten, som ock isynnerhet för provinsen Westmanland, så lager jag mig
friheten ånyo föredraga densamma hos Riksdagen till slutligt afgörande.
Ehuru, som anmärkt blifvit, från Statsverkets sida icke något officielt ännu
blifvit i ämnet åtgjordt, hafva likväl kommunerna å sin sida icke varit overksamma.
År 1866 beslöt Möldinta församling på allmän kommunalstämma att hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westmanland anhålla, att genom dess benägna med-
medverkan få utredning om Sala bergslags uppdämningsrätt i sjön Hallaren, hvil-
kens uppdämning förorsakar oberäknelig skada å omkringliggande egotrakter.
Kon<d. Maj:ts Befallningshafvande kommunicerade denna ansökning med Sala
bergslags styrelse, för att deröfver erhålla upplysningar och bekomma svar, hvil¬
ken också erhölls, men utan någon upplysning i saken, och affattadt för öfngt
i så oskyldiga ordalag som att bergslaget, t. ex., icke kunde förminska
Kronans rättighet till dämningen m. m.: i följd hvaraf på detta håll icke något
vidare var att i saken åtgöra.
Sistlidet års landsting i Westmanlands län beslöt, efter derom af en lands¬
tingsman från Enåkers socken ingifven motion, att landstinget skulle till Kong].
Maj:t ingå med underdånig anhållan, det Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen af¬
låta nådig Proposition om att Sala bergslag måtte på de grunder, som Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län år 1862 redan framställt, skiljas
från arrendet af silf v er verket, och att de gjorda vattenuppdämningarne för silfver-
verkets drifvande måtte komma att upphöra. Men huruvida berörda beslut ännu
blifvit till vederbörligt Departement från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in¬
sända samt om detsamma föredragits Kongl. Maj:t i konseljen, är mig icke
bekant.
Såsom representant för den ort, der alla de tolf socknarne inom Salbergs
fögderi äro belägna, hvilka, enligt arrendekontraktet med bergslaget, äro skyldiga
att utom de ordinarie hemmansräntorna, till bergslaget prestera grnfvedrängshjelp^
43
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 203.
ved och kol m. m., hvilka persedlar i de sednare åren blifvit förvandlade till
penningeränta att utgå efter rnedelmarkegångspris — onera hvilka dock äro allt
för hård t tryckande för dessa jordegare, i proportion till öfrige kronoskattehem-
inansegare inom riket -— får jag, uppmanad dertill så väl af egen pligt, som sär-
skildt både skriftligen och muntligen af mina komitenter, fästa Riksdagens
synnerliga uppmärksamhet på behofvet af denna frågas skyndsamma och tillfreds¬
ställande bringande till slut, och nu till eu början meddela de upplysningar, att
utom den förutnämnda årliga penningeförlusten, hvaraf Statsverket genom arrendet
drabbas, den areal af odal-åker och äng, hvilken blifvit för silfververkets be¬
drifvande genom uppdämning lagd under ständigt vatten och hvarföre förmed¬
ling åtnjutes från Vi6 ulels till 9 Vjgidels mantal, i verkligheten utgör 2,750
tunnland, i stället för som i Ståts-Utskottets åberopade Utlåtande uppgifves 2,000
tunnland, hvarförutan tillkommer minst tre gånger så många tunnland lågländig,
men eljest odlingsbar och god jord, gränsande intill de nu till sjö förvandlade egorna,
hvilka derigenom gjorts omöjliga att efter nutidens kraf kunna odla och för¬
bättra, samt tusendetals tunnland skogsmark, som genom uppdämningar blifvit för¬
dränkta och ofruktbärande, och hvarför inga förmedlingar tillgodonjutas. Och
då härtill kommer, att från dessa sänka och våta marker uppstiga skarpa natt¬
froster, som förorsaka nästan årliga skador på grödan i hela orten, så torde det
vara för Riksdagen klart, hvilka stora olägenheter dessa förhållanden medföra, —
olägenheter, som af hvarje representant måste behjertas och hvilka, efter min
åsigt, böra af Staten afhjelpas. Dertill behöfves icke heller några kostnader, ty
om Statsmagterna blott upphäfva de föråldrade och betryckande uppdämnings-
rättigheterna, skall allmogen med glädje och triumferande snart återfå inskaffa vatt¬
net sina gamla naturliga utlopp och dermed är hela kostnaden gjord. De nu
så beklagansvärda olägenheterna för så väl Staten som enskilde jordegare hafva
visserligen tillkommit i god afsigt i en tid, då regeringarne icke ansågo några
uppoffringar från Statsverket för stora för upptäckande och bearbetningar af ädla
metaller, åsigter, hvilka likväl åstadkommit så mycken skada och hvarpå dessa
tolf socknar ännu utgöra ett slående bevis, och hvilka, än vidare fullföljda, skulle
småningom fört till landets ruin. Nu hafva likväl sådana åsigter af en sednare
tiders sundare statsekonomi, hvilken allt mer och mer öfverlemnar åt den en¬
skilda företagsamheten upptäckten och bearbetningen af sådana industriela före¬
tag, blifvit utdömda; och torde Sala grufva vara den enda qvarlefvan från långt
försvunna tider, som eget' fördelarne af dessa tiders förvända grundsatser. Den
handling, hvarpå detta Sala bergslags arrende sig grundar, utgör ett af Konung
Gustaf II Adolf utfärdad t — så kalladt perpetuelt — arrendekontrakt för
bergslaget, hvilket kontrakt enligt min åsigt blifvit af bergslaget för längesedan
öfverträdt, synnerligast derigenom att verket icke skötts på sätt kontraktet före-
skrifver efter rätt bergsvis.
44 Motioner i Andra Kammaren, N:o 203.
Det är derföre min fullkomliga åsigt, att Regeringen ensam kan upphäfva
detta kontrakt, utan att derigenom förnärma Sala bergslags intressenter; men då
Regeringen onekligen skulle genom ett beslut från Riksdagen härutinnan vinna
ytterligare skäl för ett sådant handlingssätt, så får jag, — åberopande det nu an¬
förda och hänvisande till de häruti citerade handlingar samt under förhoppning
att Stats-Utskottet, till hvilket denna min motion torde komma att remitteras, egnar
densamma all granskning och pröfning, hvartill detta vigtiga ärende föranleder,
och under anhållan att till Utskottet få framdeles inkomma med de upplysningar,
som jag kan åstadkomma, vördsamt föreslå,
att Rikdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla:
att, sedan Sala bergslag vägrat genom öfverenskommelse ingå på
de vilkor, som af Stats-Utskottet blefvo tillstyrkta och af Rikets Ständer vid
1862 —1863 årens riksdag antagna för arrendets upphörande, Kongl.
Maj:ts måtte täckas i nåder uppsäga detsamma; eller, om sådant nu
icke låter sig göra,
att Kongl. Maj:t täcktes låta genom vederbörande embetsverk
meddela bergslaget nödiga föreskrifter, att efter rätt bergsvis anskaffa
tidsenliga maskiner dels att med ångkraft drifva silfververket, hvarige¬
nom alla vattenuppdämningar derför komme att upphöra, och dels i
öfrigt med begagnande af de bästa, så väl inom som utom landet an¬
vända nyare methoder för silfvertillverkningen drifva Sala grufva äfven¬
som dess bearbetning med betydligt ökad arbetskraft; och en om¬
organiserad förvaltning, på det att Statens och enskildas uppoffringar
må för framtiden komma att försvinna; och att, om bergslaget underlåter
att ställa si" de sålunda erhållna föreskrifterna till efterrättelse, eller
dervid visar försummelse, Kongl. Maj:t måtte genast, enär bergslaget
icke längre förmår uppfylla sina förbindelser att rätt sköta silfververket,
detsamma från™arrendet i nåder skilja.
Om remiss till Stats-Utskottet anbålles vördsammast.
Stockholm den 27 Januari 1868.
./. E. Johansson
från Westmanland.