12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
\:o 161.
Af Herr Friherre D. Vidi Sclllllzcnlieilll: Angående förändring
eif 6 § Regeringsformen. J
För att en styrelse uti en konstitutionel stat må tillsammans med de styrda
kunna verka med framgång till Statens uppehållande och en lyckosam utveckling
1 hvarje hänseende fordras väl icke allenast att hvarje berättigadt intresse får till¬
fälle att gorå sig hördt och beaktadt och hvarigenom Styrelsen eller Regeringen
blir i tillfälle att erhålla kännedom om alla för det nationela samhällslifvet vigtiga
omständigheter, som kunna bidraga till framåtskridandet, utan ock, för vinnande af
en, under den fortsatta utvecklingen nödig jemnvigt de olika intressena emellan, att
hvarje sådant intresses vigt och betydelse, i förhållande till de andra, blir erkändt
och bestämdt i den proportion det intager, såsom del af nationens kraft och lif.
Å andra sidan torde väl ock böra erkännas, att en styrelse måste, för att
kunna rätt gagna, vara så inrättad, att åtminstone för de vigtigaste af de allmänna
intressena särskilda afdelningar borde finnas, som, så vidt möjligt vore, samman¬
förde och i ett jernnt sammanhang beredde och ordnade de styrelseåtgärder, som
ör samma intresse specielt och i bredd med den allmänna yttre och inre statsförvalt¬
ningen kunde erfordras, och måste nyttan af eu centralisation i detta hänseende obe¬
tingadt erkännas, då utan ett sammanförande på ett håll af kraft och tillfälle till
verksamhet några verkliga resultat icke så lätt torde kunna ernås. Huruvida nu
dessa vilkor för en lyckosam utveckling blifvit uti Sveriges konstitution och organi¬
sationen af dess embetsverk uppfyllda må väl kunna betviflas. Hvad särskildt
jordbruket, såsom fristående näring, beträffar, torde böra närmare undersökas, huru
förhållandet dermed rätteligen må kunna vara.
Att jordbruket är Sveriges förnämsta och vigtigaste näring och med skäl
örtjenar benämningen af landets modernäring, torde icke vara något tvifvel under-
astadt eller behöfva bevisas, och att densamma alltid kommer att innehafva denna
plats ar lika säkert, om ock vår industri, med användande af den rikedom på vat¬
tenfall, metaller, skog samt naturliga anlag och praktisk intelligens hos befolknin¬
gen, som vi ega, skulle i en framtid uppnå en ännu icke anad höjd.
Men denna jordbrukets betydelse och deraf härflytande rätt har visserligen
icke under förflutna tider alltid blifvit erkänd, Utan att vilja upprifva de sorgliga
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
13
minnena af den tidrymd i vår historia, då, särdeles under Konungarnes af det Pfal-
ziska huset tid, stadsmanna-näringarne tillerkändes en så öfvervägande betydelse,
att jordbruket och jordbrukarne derunder på allt sätt nedtrycktes, betungades och
utarmades, under det att dess bästa krafter förslösades och förblödde på Europas
slagfält, kan man med fog påstå, att jordbruket under långa tider endast blifvit
betraktadt såsom en tillgång, hvaraf alla de andra näringarne egde att fordra och
taga vilkoren för sitt välbefinnande och bestånd, samt att jordbruket ensamt borde
bära bördan af alla de utgifter och uppoffringar, som erfordrades för samhällets
uppehållande och rikets försvar. Någon vidlyftigare granskning eller förtydligande
af det origtiga i den grundsats, som sålunda ledde de styrande på den tiden, erfor¬
dras väl icke heller. Vår historia visar oss otvetydigt, att de gånger då landet
stått vid branten af undergång, har det förorsakats genom förbiseende af den grund¬
sats, att fred och naturlig fri utveckling af jordbruket och näringarne äro vilkoren
för landets välbefinnande så väl i materiel!, som andligt afseende. Lyckan af en
långvarig fred och ostörd utveckling af en konstitutionel frihet har dock icke kun¬
nat helt och hållet bota de refvor, som fordna tiders politiska misstag och olyckor
vållat eller höja oss till jemnbredd med andra lyckligare stater inom det Europeiska
samhället, och torde förnämsta orsaken till denna ofördelaktiga ställning väl närmast
ligga deri, att jordbruksnäringen, ehuru hufvudnäringen, ännu icke vunnit likställighet
och lika berättigande med de andra näringarne.
Orätt i högsta grad vore ett förnekande af att mycket till fördel och rätt¬
visa åt jordbruket redan blifvit gjordt i många rigtningar genom fyrfaldiga, om
ock osammanhängande åtgärder, som skänkt en behöflig frihet eller upplysning,
jemte några skattejemkningar, ehuru det sednare endast i jemnbredd med skatte¬
förhöjning; och visar sig rigtigheten af den sålunda beträdda vägen tydligt nog för
hvarje gång genom en progressiv folkökning och jordbrukets samtidigt förhöjda pro¬
duktion, men om också då och då någon ny brodd, utöfvande framtida vinst, visat
sig till följd af en medgifven frihet till utveckling i näringarne, hvilka sins emellan
äro till sitt välbefinnande oskiljaktigt förenade såsom lemmar af samma kropp, så
har den oftast blifvit föripväfd af en ojemn och förtidig täflan med öfverlägsnare,
i utveckling längre hunna stater, hvarför den besinningslöst blifvit utsatt; detta,
liksom bristen på plan och sammanhang i åtgärderna för jordbrukets upphjelpande,
för så vidt sådana kunde utgå från Styrelsen och icke från jordbrukarne sjelfva,
måste bero derpå, att fullständig kännedom och uppfattning af jordbrukets ställ¬
ning och behof i viss mån saknades hos de organer, som hade till uppgift lednin¬
gen af jordbrukets angelägenheter.
Sålunda och liksom man med fog kan antaga, att bergsbruksnäringen jicke
kunde blifva mägtig af någon utveckling, förrän kolhandeln blef fri och kommuni¬
kationerna förbättrade, så kan man ock lätt finna att jordbruket icke kunde ut¬
veckla sig, förrän handeln med landtmanna-produkter blef fri (hvilket först skedde
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
genom Kongl. Kungörelsen af den 31 Augusti 1815), kommunikationerna förbättrade,
undervisnings-anstalter för jordbruksnäringen inrättade och tillfälle till förlag be-
redt. Jordbruket visade, allt i mån af hvarje sådant medgifvande och beaktande
af dess rätt, en fruktbringande utveckling, likasom den omsorgsfullt häfdade åkern
icke sviker jordbrukarens förhoppningar; men ojemnt tryckande skatter, en på 20
år nära fördubblad budget, afbrott i förlagstillfälle genom en för jordbruket olämplig
kredit- och banklagsstiftning, bristande anstalter för uppsamlande af jordbrukets
vinster under gynsamma konjunkturer, samt de andra näringarnes och handtverke-
riernas i allmänhet tynande lif, det sednare i följd af förhållanden, som icke nu
äro föremål för undersökning, allt detta har förorsakat, att den styrka, som jord¬
bruket under det sista halfseklet vunnit genom en oafbruten fred, utvidgad närings¬
frihet, goda undervisningsanstalter och många fördelar, som sednare tiders upplys¬
ning och jordbrukarnes egna bemödanden skänkt det, snart åter uttömmes under
ansträngningen att kunna uthärda de menliga följderna af förvända national-eko-
nomiska åsigter, som vunnit insteg i lagstiftningen.
Såsom eu sådan förvändhet måste man anse, om vid ekonomisk lagstiftning
Svenska nationen företrädesvis betraktas såsom en handlande nation i stället för
en jordbrukande, och den ekonomiska lagstiftningen måste, om den tager en sådan
rigtning, blifva för jordbruket förderflig.
Jordbruket såsom näring måste nemligen alltid betraktas från nationel synpunkt
— handeln åter, om den skall betraktas såsom fristående näring och icke såsom de an¬
dra näringarnes oumbärlige, men tjenande broder, är till sin natur kosmopolitisk.
Kosmopolitismen innebär åter ett uppgifvande af nationalitets-begreppet. Det finnes
blott ett sätt för bibehållande af en nationalitet under ett kosmopolitiskt sträfvande
och detta är genom att för nationen vinna ett verldsvälde d. v. s. genom andra nationalite¬
ters undergång, men att någon klok Svensk statsman kan tänka sig Sveriges fram¬
tid i en sådan rigtning och speciel att söka vinna detsamma genom en verldsbe-
herrskande handel, må väl icke vara möjligt.
Men en för jordbruket, såsom landets hufvudnäring, ofördelaktig lagstiftning,
förutsätter, att »detta intresses vigt och betydelse i förhållande till de andra icke
blifvit erkändt och bestämdt i den proportion det intager, såsom del af nationens
kraft och lif“.
I den nyligen förändrade Riksdags-ordningen har visserligen jordbruket er¬
hållit fullt utrymme att göra sin röst hörd och sitt intresse gällande, hvarjemte an¬
ledning är att förmoda, att erfarenheten om de misstag, som blifvit begångna å både
den ena och den andra sidan, otvifvelaktigt komma att leda till åtgärder för afhjel¬
pande af de felaktigheter i lagstiftning och administration, som verka hämmande
eller förstörande på så väl landets näringar i allmänhet, som på jordbruket sär-
skildt, men dessa rättelser torde dock icke så hastigt kunna vidtagas, dels emedan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
15
en brådstörtad öfvergång i hvad fall som helst måste anses menlig, dels ock de en¬
skilda intressen och tillämpningar af idéer, som sednast gjort sig gällande inom den
ekonomiska lagstiftningen, omtänksamt dragit försorg om att uppställa hinder för
en snar förändring.
Orsaken till den missrigtning, som blifvit beträdd, må dock icke heller hufvud¬
sakligen kunna antagas bero på personliga förhållanden eller embetsmäns, högre
§}ler lägre, ensidiga verksamhet, utan lika mycket på något förbiseende vid sjelfva
organisationen och inrättandet åt Styrelsen och de embetsverk, som äro antingen
verktyg för utförande af styrelseåtgärder eller förberedande och ordnande, i hvilken
egenskap de icke förmått att framställa och åskådliggöra det ena eller andra nä-
ringsintressets rätta tillstånd och behof, hvilket naturligen haft till följd, att misstag
vid valet af de medel och utvägar, som erfordrats för befrämjande af det allmännas
väl, blifvit begångna.
Besynnerligt måste det emellertid förefalla, att lagstiftaren hittills icke an¬
sett det tillbörligt och nödvändigt att landets hufvudnäring, på hvars välbefinnande
nationens exsistens väl ytterst beror, vid Konungens rådsbord representeras af en
rådgifvare, som hade det speciela uppdraget, att med sammanförande af alla de
ärenden, som med jordbruket ega närmare sammanhang, föra dess talan vid råds¬
bordet och inför Konungen.
Granska vi nu organisationen af de myndigheter, som handhafva de jordbru¬
ket rörande ärendena, så finna vi, för att börja i medelpunkten, att största delen
af dessa ärenden sortera under Civil-departementet, som likväl dessutom har att
handlägga mål och ärenden af den mest skiljda art.
Enligt den genom Instruktionen af den 16 Maj 1840 skedda fördelningen af
göromålen Departementen emellan, tillhöra Civil-departementet:
Do) Frågor om landthushållning, bergsrörelse, handel, sjöfart, fabriker,
handtverkeri och alla andra näringar, utom hvad beskattningen rörer, äfvensom
angående bildnings- och undervisningsanstalter för dessa näringar.
2:o) Frågor, som röra skjutsväsendet, gästgifveri er, allmänna vägar, broar,
färjor, kanaler och andra kommunikationsanstalter, med undantag af post- och te¬
legrafinrättningar.
3:o) Ekonomiska ordningsmål, samt försäkrings-, dykeri- och bergningsären-
den, äfvensom anstalter till förekommande af smittosamma sjukdomars införande
i riket.
4:o) Frågor om undsättningar och lånebidrag af de till Departementet hö¬
rande fonder och särskilda anslag för jordbruk, fabriker och andra näringar.
5:o) Ärenden rörande landtmäteriet eller skiftes-, afvittrings- och justerings-
verket, hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andra lägenheter från
hemman.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
6:o) Tabellverket och i allmänhet alla civila ärenden, hvilka icke tillhöra
annat Departement.
Dessutom skulle chefen för Civil-departementet, i samråd med chefen för
Finans-departementet, bereda de afhandlingar med främmande magter, som afse
rikets handel och sjöfart, frågor om lots- och båkanstalter samt de med tullbevillningen
och postväsendet gemenskap egande frågor.
Under samma Departement subordinera icke mindre än tretton embetsverk,
nemligen:
Kommers-kollegium,
Landtbruks-akademiens för valtnings-komité,
General-landtmäterikontoret,
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen,
Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader,
Styrelsen öfver Statens järnvägstrafik,
Stuteri-öfverstyrelsen,
Stamholländeri-styrelsen,
Bränvinskontroll-byrån,
Statistiska Tabellkommissionen,
Styrelsen för ekonomiska karteverket,
Geologiska byrån,
Karantäns-kommissionen; samt slutligen
Teknologiska Institutet,
Slöjdskolan
och Tekniska skolorna.
Af de ärenden, som direkt kunna anses röra jordbruket, behandlas åter en del
af Finans-departementet.
Dit höra nemligen frågor rörande:
l:o) Jordeboksväsendet samt frågor om de hemman och lägenheter eller
verk och inrättningar åtföljande rättigheter och skyldigheter, som icke inbegripas un¬
der någon af de till andra Departement hörande grenar af Styrelsen.
2:o) Vården och förvaltningen af Statens till andra styrelsegrenar icke upp¬
låtna fasta och lösa egendom äfvensom frågor angående deras disponerande, samt
byten och liqvidationer emellan Staten och enskilde — i följd hvaraf under detta
Departement sorterar Kammar-kollegium, som har att behandla ärenden, som röra
upplåtelse för Statens räkning af jord eller fast egendom och räntor, att handhafva
skattläggningen afjord samt frågor, som afse de jorden åliggande extraordinarie skyl¬
digheter och besvär, samt kameralmål i allmänhet; Kollegium åligger ock att med upp¬
märksamhet följa alla de förhållanden, deri den kamerala och ekonomiska lagstiftningen
anses kunna för landtmannanäringarnes uppkomst eller förkofran lägga hinder, in. m.
Under
17
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
Under samma Departement lyder Skogsstyrelsen, likasom inseendet öfver Ve¬
terinär-inrättningen tillfallit Ecklesiastik-departementet.
Sålunda handläggas icke allenast de ärenden, som närmast röra jordbruket,
al skiljda Departement, utan har det Departement, som erhållit mesta delen af dessa
ärenden pa sin lott, eller Civil-departementet, derjemte erhållit så många andra he¬
terogena ämnen till samtidig vård, att man icke med någon billighet och äfven under
förutsättande af den utmärktaste förmåga hos Departements-chefen kan fordra, att
han skall kunna besitta insigt uti alla dessa ämnen, hvaraf ensamt jordbruket och
hvad dertill hörer, dess historia, behof, ställning, vilkor, bördor, undervisning, nu¬
varande styrka samt förmåga af utveckling, väl fordrar ett långvarigt speciel för¬
studium på både praktisk och theoretisk väg och en odelad fortsatt uppmärksamhet
för bevakandet af dess intressen.
Af de under Civil-departementet lydande verk är Landtbruks-akademiens
k örvaltnings-komité onekligen, genom sin nära vexelverkan med Rikets hushåll¬
ningssällskap och det öfverinseende detsamma utöfvar på agronomernes verksamhet,
eu ganska lämplig institution, såsom förberedande och upplysande verk, ehuru an¬
märkningar öfver denna Förvaltningskomités sammansättning blifvit gjord, med
anledning af att eu del af dess medlemmar mera representera teknisk och meka¬
nisk kunskap än erfarenhet i uteslutande jordbruksnäring. Denna institution har
emellertid, under sin 20-åriga tillvaro, icke allenast varit ett af de minst dyrbara
embetsverk, utan otvifvelaktigt varit oumbärligt för Civil-departements-chefen vid
afgörandet af de ärenden, som närmast rört jordbruket. Om nu denna institution
bibehåller sin benämning, eller kallas Byrå, kan vara temligen likgiltigt. Sjelfva
Landtbruks-akademien bör emellertid, jemte sitt experimentalfält och sin agrikul-
turkemiska försöks-anstalt, qvarstå såsom eu för jordbrukets fortgång och utveck¬
ling verkande vetenskaplig institution. Att Stamkolläuderi-styrelsen deremot exsi-
sterar såsom eu fristående, af Landtbruks-akademiens Förvaltningskoinité allde¬
les oberoende, styrelse, kan val gifva anledning till anmärkning, likasom att fristå¬
ende Styrelser, såsom Stamholländeri-styrelsen och Stuteri-öfverstyrelsen, kunna
finnas, som bestå endast och allenast af 2 personer, eller chefen och sekreteraren.
På afgörandet af stuteriernas ändamål, om de hufvudsakligast afse hästafvel för
kavalleriets eller jordbrukets behof, beror väl frågan om, hvarunder ledningen af
deras angelägenheter bör hänvisas.
Hvad Kommers-kollegium beträffar, har Riksdagen förut redan uttryckt sin
åsigt och att detta verk. med användande på annat håll af dess skicklige einbets-
personal, för öfrigt bör kunna indragas, har jag sökt att visa inför Andra Kamma¬
ren under föregående riksdag och vågar vördsammast hänvisa till det yttrande, jag
i ämnet afgaf till Andra Kammarens protokoll och som igenfinnes under pag. 16, 17
och 18 i tredje bandet af Andra Kammarens protokoll för år-1867.
Bih. till Biksd. Prof. 1868. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Haft.
3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
I afseende å Kammar-kollegium, hvars betydelse för och sammanhang med
jordbruks-näringen måste blifva oomtvistad, så länge frågan om grundskatterna ännu
icke blifvit afgjord, kan synas likgiltigt, om detsamma subordinera!- under Civil-depar-
tementet eller ett Jordbruks-departement. Sedan en gång eu ny och fullständig skatte-
reglering blifvit verkställd och fastställd, kan detta embetsverks domsrätt upphöra,
och dess samling af handlingar och urkunder närmast erhålla samma karakter som
Riksarkivets. Som emellertid de vidlyftiga och svårutredda målen rörande grund¬
räntor å qvarnar och sågar, genom grundräntornas borttagande å dessa inrättnin¬
gar, upphört att af Kollegium behandlas, likasom Kollega befattning med Kronans
hus i landsorten och skogarne i Riket blifvit Överflyttad till Öfverintendents-
embetet och till Skogsstyrelsen, torde en icke obetydlig indragning af tjenstemän
i detta verk kunna ega rum, hvaremellertid Kollegium lämpligast väl bör subordi¬
nera under Departementet för jordbruket.
Ehuru det för det allmänna skulle hafva varit fördelaktigast, om en total
ombildning och förenkling af embetsverken kunnat sättas i sammanhang med den
förändring i Stats-Rådets organisation, som skulle inträffa genom inrättandet af ett
nytt Stats-departement, innefattar dock förstnämnda åtgärd så många svårigheter
och tidsödande omständigheter för sitt genomförande, att frågan om ett nytt Stats¬
departement lättast i och för sig, bör behandlas. Nödvändigheten deraf ligger
icke allenast uttryckt uti den vid landets allmänna iandtbruksmöten och af Ut¬
skottet för jordbrukets angelägenheter under förlidne riksdag uttalade önskan, utan
har äfven af Kongl. Maja under dessa dagar uti dess Nådiga Proposition blifvit yr¬
kad, såsom af behofvet påkallad.
En snar lösning af frågan är sålunda att hoppas. Då man emellertid vid¬
tager en förändring i det bestående, bör man väl ock tillse, att man med samma
utförer den så fullständigt, som de omständigheter, som föranledt förändringen,
erfordra, på det ny förändring och lappning i den närmaste framtiden må undvikas.
Det är på denna grund och då jag ansett mig i det förut anförda hafva visat, att
jordbruket, såsom landets hufvudnäring, både behöfver och bör anses hafva rätt
att fordra ett särskilt Departement endast för jordbruket och dermed närmast
sammanhängande ärenden, som jag icke för min del kan inse rigtigheten och befo¬
genheten af den åsigt, som vill under det föreslagna nya Departementet sammanföra
frågor, rörande Jordbruk, Handel, Sjöfart och andra näringar.
En Departements-chef för ett sådant Departement skulle sannerligen be¬
höfva att ega en sådan mångsidighet för att sjelf kunna bedöma alla frågor, som
angå dessa ärenden, att man efter mensklig uppfattning väl må kunna anse den
oupphinnelig, och ehuru det å andra sidan icke ens må vara absolut nödvändigt,
att en Departements-chef må behöfva att känna detaljerna och de närmare om¬
ständigheterna i de frågor han har att afgöra, utan det må anses både billigt och
nödvändigt, att han öfverlemnar till underordnade den närmare utredningen af åt¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
19
skilliga sak- och fackförhållanden, hvarvid största vigten ligger uppå, att han väl¬
jer goda källor och tillser, att de subordinerande, beredande och upplysande verken
blifva med duglige tjensteman besatta och strängt kontrollerade, så innebär emel¬
lertid detta sammanförande af alltför heterogena näringar under ett och samma
Departement för jordbruket fortfarande den risk, att denna närings och dess intres¬
ses vigt och betydelse i förhållande till de andra, icke blir erkänd och bestämd i den
proportion den intager, såsom del af Nationens kraft och lif.
Enligt min uppfattning skulle derföre ett nytt Departement erfordras ensamt
för jordbruket och kommunikationerna.
Derunder skulle hänföras:
Frågor, som angå landthushållningen, landtbruksläroverken, agronomernes
verksamhet, boskapsracernas förbättrande, hästafvel och fårskötseln, fiskeriernas
uppmuntrande, bränvinstillverkningen, skjutsväsendets ordnande, gästgifverierna, an¬
läggning och underhåll af allmänna vägar, broar och färjor, kanalers och flottleders
begagnande, ström- och årensningar, kommunikationsanstalterna (med undantag af
post- och telegrafinrättningarne), skogarnes vård och skötsel.
Underlydande embetsverk:
Kammar-kollegium, ,,
Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité,
Stamholländeri-styrelsen,
Stuteri-öfverstyrelsen,
Styrelsen för Allmänna väg- och vattenbyggnader,
Skogsstyrelsen och Skogsinstitutet,
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader,
Styrelsen öfver Statens jernvägstrafik,
V eterin ärinr ättnin gen,
Bränvins-kontrollbyrån.
Någon ökad kostnad för Staten borde icke behöfva att af en sådan organisa¬
tion förorsakas, då de närmaste tjenstemännens i det nya Departementet löner lätte¬
ligen borde kunna vinnas genom indragning af andra genom den nya embetsverks-
organisationen obehöfliga tjensteplatser, och bör förändringen af en konsultativ Stats-
rådsplats till Departementschefs plats icke heller anses möta särdeles svårighet eller
kostnader, på sätt äfven synes af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet. Då
emellertid 6 § Regeringsformen sålunda genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens sam¬
manstämmande önskan torde komma att förändras, i hvad den rörer Departemen¬
tens antal, torde ock vara skäl, att samtidigt bestämma och reglera de förhållan¬
den, som med Stats-Rådets sammansättning, ledamötarnes rätt och ställning till hvar¬
andra i öfrigt ega sammanhang.
Kongl. Maj:t har i sin ofvanberörda Nådiga Proposition föreslagit, att en af
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 161.
de Henne konsultative Statsråden skulle blifva föredragande och chef för det före¬
slagna Jordbruks-departementet. Den rang och plats, som Statsråden innehafva i
förhållande till andra tjensteman, är genom Grundlagen bestämd. Sins emellan
måste de anses vara likställige, med undantag af cheferne för Justitie- och Ut-
rikes-departementen, som i någon mån skola innehafva högre ställning. Någon
antaglig grund för en sådan skilnad Statsråden emellan torde likväl icke finnas,
då Finansministern t. ex. är lika behöflig som Justitieministern, och Krigsministern
eller Ecklesiastikministern lika oumbärlig som Utrikesministern Hvad, som deremot
med skäl kunde erfordras, vore, att en af Stats-Rådets ledamöter hade uppdrag att
vara Konseljpresident, så väl vid ärendenas beredning inom Stats-Rådet, som isynner¬
het för de fall, att Regenten tillfälligt af sjukdom eller vistande i brödrariket vore
hindrad med Stats-Rådet sammanträda. En sådan konseljpresident-plats skulle kunna
innehaivas lika väl af ett konsultativt Statsråd som af en Departements-chef. eller
den, som Konungen dertill behagade utse. I (ifrigt borde väl Stats-Rådets ledamöter
vara likställige i allt, och om någon större, hvad man kallar representationsskyldig¬
het, eller nödvändighet af större lefnadsomkostnader. skulle erfordras för Konseljpresi¬
denten och Utrikesministern kunde väl lönerna för dessa platser derefter lämpas.
Från de flesta Europeiska länder med konstitutionelt statsskick föreligger
en sådan anordning i afseende å Kronans ministrar till exempel och efterföljd.
Hvilken betydelse en sådan förändring, ehuru obetydlig den synes vara. likväl inne¬
bär för vårt konstitutionela statsskick, bör vara allom uppenbart, utan att vidare
behöfva utvecklas.
På grund af hvad jag nu haft äran framställa, får jag vördsammast föreslå,
att Riksdagen för sin del må besluta, att 6 § Regeringsformen må erhålla följande
förändrade lydelse:
»Af Stats-Rådets ledamöter, hvaraf en af Konungen förordnas
till ordförande i Stats-Rådet, skola åtta vara chefer, hvar för
sitt Departement, nemligen:
Eu för Justitie-departementet,
En för Utrikes-departementet,
Eu Chef och föredragande Statsråd för Landtförsvars-departe-
mentet, hvilken tillika vore Konungens rådgifvare i kom¬
mandomål för arméen,
En för Sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vore Konun¬
gens rådgifvare i kommandomål för flottan,
En för Civil departementet,
En för Departementet för jordbruket, och kommunikationerna,
En för Finans-departementet,
En för Ecklesiastik-departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, Departementen emellan,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 162.
21
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentli¬
gen kungjord stadga. Af de två Statsråden utan departement
bör en hafva förvaltat civil beställning.
Om remiss till Koustitutions-Utskottet anhålles vördsamligen.
Stockholm den 27 Januari 1868.
David von Schulzenheim.
]%':<> #6'3.
Af Herr flis Lasson: Angående förändringar uti Konql. För¬
ordningen den 24 September 1861, angående vårdnaden å
förmynderskap.
Genast efter utfärdandet af Kongl. Förordningen den 24 September 1861 an¬
gående vårdnaden å förmynderskap erfor man, att den Kongl. Förordningen var i
många afseenden bristfällig, ehuru medgifvas måste, att lagstiftaren sökt på hvar¬
jehanda sätt bevara myndlings rätt. Det verksammaste medlet i detta hänseende
är kanhända den granskning af förmyndare-räkningen, som skall verkställas af ut¬
sedde gode män eller kommunalnämnd, derföre jemväl en ganska god ersättning
är vorden bestämd; men just derföre har man ock grundadt anspråk på att gransk¬
ningen sker grundligt och att gode män eller nämnden utan alla konsiderationer
fullgör detta uppdrag och åliggande. Likväl förefinnas många exempel, att så icke
sker. och den Kongl. Förordningen är i det afseendet högst ofullständig, att för¬
myndaren blott erhåller bevis å lemnadt utdrag af förmyndare-räkningen, att räk¬
ningen blifvit till gode män eller nämnden aflemnad. Men granskningen af räknin¬
gen kan ske efteråt och just derföre kanhända aldrig ske.
Jag anser derföre, att det i 4:de § åt Kongl. Förordningen omnämnda bevis
icke måtte lemnas förr än granskning skett, och att gode män eller nämnd, som
ådagalägger vårdslöshet vid granskningen, eller densamma alldeles underlåter, bör
ersätta myndling den förlust, som härigenom kan uppkomma, hvilket dock bör vara
beroende på Rättens pröfning.
I afseende på reglementariska föreskrifter i den Kongl. Förordningen, torde
med skäl kunna påyrkas det tillägg till 4:de §:n, att, då förmynderskap upphör af
annan anledning, än att förmyndare varder af Rätten entledigad, han derom skall
göra anmälan å samma tid, som han bort till domaren inlemna utdrag af förmyn¬
dareräkningen.
»Då jag tror mig veta, att andra förslag till ändringar i
nämnda Kongl. Förordning till Riksdagen inkomma, anser jag