4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.
Konungens Befalluiugshafvandes resolution den 20 April 1867, ålagd böter med 2 R:dr
50 öre Runt, men till deras gäldande saknat tillgång, har i stället undergått tre
dagars fängelse vid vatten och bröd. Under lika förhållande har för enahanda
uraktlåtenhet, anmäld vid mantalsskrifningen med Wallentuna socken för år 1866,
Lars Fredrik Sjöberg blifvit ålagd föreskrifna böter och dem jemväl aftjena! med
motsvarande fängelse vid vatten och bröd; hvilket, enligt här förvarade handlingar,
intygas. Stockholms läns Landskontor den 9 Januari 1868.
U. Normelli,
Landskamererare.
l\:» 137.
Af Herr L. I HilllltailSOii: Angående utvidgning af den försälj¬
ningsrätt, som nu tillkommer minuthandel med spirituösa
drycker.
Dä vid 185o 1854 årens riksdag förändrade åsigter i bränvinslagstiftningen
vunno framgång, antogos trenne slag af spritdryckers försäljning, eller utskänkningen
den fria handeln, med belopp åt minst 15 kannor, samt minuthandeln, för hvilken
bestämdes ett afyttringsminimiim af eu fjerdedels kanna med förbud mot det såldas
förtäring å försäljningsstället. Dessa föreslagna stadgande!! infiöto sedermera i Kong!
Förordningen den 18 Januari 1855, likväl på det sätt att minsta beloppet i minut¬
handel^ biet ^ af Kongl. Maj:t förhöjdt till en half kanna, hvilket minimum sedermera
bibehållits äfven i nu gällande Kongl. Förordning den 26 Oktober 1866, angående
försäljning af bränvin och andra spritdrycker.
Med införande åt en särskild ordnad minuthandel med bränvin åsyftadas att
förhindra, att icke all dylik försäljning till mindre belopp skulle falla i utskänkarnes
handel-. Man ville, i sedligt intresse, söka åstadkomma att befolkningen mera hem¬
ma hos sig förtärde det bränvin, som vanan ännu kunde göra till ett behof, och in¬
köpet till sådan förbrukning i hemmet borde derföre underlättas genom ringheten
af det belopp, som vore i minuthandeln tillgängligt. Men dessa vid riksdagen an¬
förda skål, för vidtagande af den första åtgärden till bildande af ett nytt slag af
handel med spritdrycker, påkalla också att den föreskrift borttages, som ännu stän¬
ger försäljningen inom gränsen af ett utsatt minsta belopp, till betydliga olägenhe¬
ter både för enskilde och för det allmänna.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 157. 5
Enär denna handels ändamål är, att bereda tillfälle till spirituösa dryckers
inköpande annorledes än genom att besöka eller anlita utskänkningsställe, der dess¬
utom, åt derå orsaker, en ordnad försäljning till afbergning icke gerna uppstår,
måste det ock tillhöra dylik handel och dess syftesenliga utveckling att äfven det
belopp som för en tillfällig ringare förbrukning åstundas, må i handelslokalen blifva
tillgängligt. Nu deremot, då spritdrycker icke få der tillhandahållas till ett sådant
ägie mått, som vore lämpadt efter denna mindre förbruknings fordringar, har en
hvar, som 1 detta hänseende vill bespara en onödig utgift, blifvit försatt i den miss¬
gynnade belägenhet att för uppfyllandet af sitt ringare behof ej kunna begagna eu
utväg, hvilken eljest i lagstiftningen ansetts tjenlig. Och på samma gång, som va¬
ran blitvit genom ganska hög beskattning fördyrad, finnes författningen förbjuda in¬
köp 1 handelslokalen af ringare belopp.
Ofta inträffar sålunda att köpare, som önskar derstädes erhålla spirituösa
drycker i mindre mått än en half kanna, måste, förnekad denna begäran, antingen
aflägsna sig utan verkstäldt inköp, eller underkasta sig att köpa mera än han be-
hofver. För dem åter, hvilkas behof uppgår till eu half kanna och afser drycker,
som förvaras i större kärl och tappas, torde säljaren kunna, om än med någon olä¬
genhet, så, ordna afyttringen att köparen får emottaga tvänne buteljer, motsvarande,
efter eu fjerdedels kanna i hvarje, tillhopa en half kanna. Men hvad angår utländ¬
ska spirituösa drycker, deraf en betydlig mängd inkommer på buteljer, låter det sig
ej veikställas att anskaffa dessa kärl till något visst lika mått; och vid försäljnin¬
gen uppstår ej sällan villrådighet, huruvida två eller tre af de införda buteljerna,
eller kanske dera, må vara tillräckliga för att till innehållet icke understiga det
stadgade minsta beloppet. Under det att viner fritt afyttras buteljvis, fä utländska
spritdrycker ej säljas till lägre belopp än en half kanna; och oredan härvid ökas
deraf att, vid tillämpning af föreskriften om detta minimum, den föreställning gjort
sig gällande, att det köpta beloppet bör bestå af samma slags spritdryck, hvadan
det vore olofligt att i stället utlemna, t. ex., en fjerdedels kanna af ett slag och en
fjerdedels kanna af något annat, oaktadt beloppen tillhopa fyllde det stadgade min¬
sta måttet.
Det torde inses, att icke någon bestämmelse angående ett försäljningsmini-
mum, utan helt andra orsaker förmå verka dertill, att handelslokalen ej begagnas
såsom utskänkningsställe. Då deremot, genom fastställande af eu half kanna såsom
lägsta afyttringsbelopp, det vanligaste måttet vid inköp af spirituösa drycker för den
mindre förbrukningen icke obetydligt öfverskreds, och köparen ej kunde tvingas att
på en gång anskaffa sitt behof i större myckenhet, än behofvet sjelft för tillfället
anvisade, eller att göra sitt inköp å utskänkningsställe, så måste ock inträffa, hvad
erfarenheten äfven ådagalagt, att denna lagstiftning alltjemt störes af äfventyret att
minuthandeln ej emotstår tillbuden att sälja mindre belopp, än författningen tillåter.
>
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 157.
Att sålunda ett bestämdt stadgande, hvars tillämpning ofta förekommer, måhända
skall ganska allmänt och med afsigt blifva åsidosatt, innebär en våda, hvilken det
för samhället är angeläget att söka undanrödja. Intet påbud kan vara mer rniss-
lyckadt än det, som onödigt söker att strida emot ett i sig sjeltt lofligt bruk; och
derföre har också den ifrågavarande föreskriften om ett högt försäljningsniinimum
vid minuthandel med spritdrycker framkallat olägenheter och gjort en förändring
deraf önsklig.
Dessa olägenheter kunna icke alldeles upphöra förr, än all dylik begränsning
af minuthandeln utgår ur författningen; men de skola åtminstone minskas deiigenom
att nu stadgade lägsta försäljningsbelopp nedsättes, för den händelse, som tillika
må kunna motses, att föreskriftens bibehållande i ett sådant förändradt skick skulle
mötas af mera framgång. I detta hänseende företer sig Representationens tillförene
uttalade åsigt att ett dylikt minimum icke borde bestämmas högre än till en fjer¬
dedel kanna. Härvid må dock uppmärksammas, att, enligt Kongl. Förordningen den
19 November 1865, målkärl för flytande varor numera, efter ett förändradt måttsy¬
stem, icke justeras till jemnt 25 kubiktum, eller J kanna, samt att, för undvikande
att i minuthandeln med spritdrycker, vid uppmätning af minsta försäljningsbeloppet,
använda två målkärl, det följaktligen är vida enklare, likasom i öfrigt ändamålsen-
ligare, att detta minimum, om något sådant skall i författningen qvarstå, varder ut¬
satt till storleken af det närmast intill måttet af j kanna justerade målkärl af 20
kubiktum eller i kanna.
Slutligen bör erinras, att Norges bränvinslagstiftning, som i väsendtliga delar
tjenat till förebild af vårt lands, icke förhindrar uppkomsten af särskild handelsrö¬
relse med spirituösa drycker utan tvång att dervid iakttaga något minsta afyttrings-
belopp. På grund af det anförda får jag således hemställa, att Riksdagen ville an¬
taga en sådan förändring af 2 § i Kongl. Förordningen den 25 Oktober 1866 an¬
gående försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker: att den, som erhållit
rättighet att idka minuthandel med bränvin, får (till afhemtning) sälja hur litet be¬
lopp som helst — jemte det att förordningens B och 45 §§ varda i öfverensstämmelse
dermed rättade — eller ock, om detta förslag ännu skulle möta motstånd, att åt först¬
nämnda § måtte af Riksdagen gifvas sådan lydelse, att den, som erhållit rättighet
att idka minuthandel med bränvin, ej får sälja mindre än 20 kubiktum eller en
femtedels kanna.
Jag anhåller derföre, att Bevillnings-Utskottet, dit denna motion torde remit¬
teras, må, till utvidgning af den omförmälda minuthandelns försäljningsrätt, afgifva
det förslag, som i öfverensstämmelse med motionen anses lämpligast.
Stockholm den 27 Januari 1868.
L. Kinmanson.