IS
Motioner i Andra Kamma/ren, N:o 153.
erfordras, för att göra mötet rätt instruktivt och fruktbärande, med full öfverty¬
gelse att företaget är af don vigt, att det förtjenar det allmännas understöd.
Jag får derför vördsamt föreslå,
att tvåtusen Kiksdaler måtte beviljas åt det sjette allmänna Svenska folk-
skolemötet, som innevarande år i Örebro skall sammanträda, till bestri¬
dande af, kostnaderna för en exposition af nutidens bästa skolmateriel,
lefvande undervisning i nyare undervisningsmetboder i åtskilliga läro¬
ämnen och andra nödiga utgifter för mötet.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottct anhåller jag, bifogande till ytter¬
ligare upplysning ett exemplar af den genom trycket bekantgjorda inbjudningen
till mötet.
Stockholm den 27 Januari 1868.
G. W. Gumcelius.
N:o 153.
Af Herr J. 0. LelTler: Om beviljande af anslag för inrättande af .
en Normalskola i Stockholm.
De många särskilda verksamhets-artcrna inom samhället hafva, sedan de
genom en långvarig odling vunnit någon grad af utveckling, hvar för sig en fast
grundval af vetenskaplig nödvändighet och erfarenlietsvisshet. Generationer arbeta
på grundvalarnes läggande, och när dessa äro färdiga, hafva de följande generatio¬
nerna att i dem se faktiskt gifna förutsättningar, Indika man har att tillegna sig
såsom medel och vilkor, för att kunna väl bedrifva en viss art af verksamhet och
bringa den till ytterligare förkofran. Sålunda finnes i vår tid knappt en enda
sfer af Jet i Statens kulturlif ingående arbetet, knappt ett enda yrke, som icke
redan, hvilar på förutsättningen af vetenskapliga studier och praktiska öfningar.
Der någon väsendtlig brist finnes i afseende på vetenskaplig (theoretisk) förkun¬
skap, är yrkets bedrifvande med detsamma sänkt till rangen af handtverk och stöd¬
jer sig endast på routine och handlag, som väl icke alldeles utesluter möjligheten
af ett visst framsteg, men inskränker detta inom ganska trånga gränser; der åter
den praktiska öfningen försummas, vill theorien gerna sväfva i luften af brist på
konkret innehåll. Exempel kunna hemtas från hvarje konst, embete, handtverk
Motioner i Andra Kammaren, N:o 153. I9>
eller yrke. En läkare vinner icke någons förtroende (om man undantager vissa
enstaka abnorma fall), derest ban icke för sjelfva sin konst förberedt sig genom¬
noggranna ^Teoretiska och praktiska studier, hörande till detta särskilda yrke; sak¬
nar han djup i den theoretiska underbyggnaden, så är han, med all praktisk öf¬
ning och skicklighet, blott en routinerad qvacksalfvare; inträder han på läkareba¬
nan med ensidig theoretisk bildning, så är han, med all lärdom, oduglig såsom lä¬
kare. Ilandtverks utöfvande förutsätter — utom de allmännaste skolkunskaperna
— vissa läroår, under hvilka man tillegnar sig yrkets faktiskt gifna handgrepp och
åtminstone dess aldra allmännaste vetenskapliga grunder, om än uti en högst po¬
pulär form. En fogde eller rättare anses nu för tiden höra bildas till sitt yrke vid
ett landtbruksinstitut.
Om denna åsigt har en lika allmän som nödvändig giltighet, så är dess san¬
ning och betydelse dock ännu icke i alla hänseenden tillräckligt behjertad. Mel¬
lan samhällets funktioner känner man dock icke egentligen någon allmänt berätti-
gad gradation i afseende på vigt och betydelse. De som verka tyst och mera obe¬
märkt äro icke derför mindre vigtiga och djupt ingripande eller mindre ädla och
förtjenta att omhuldas än do, som göra sig mera påtagligt bemärkta. Till do förra
kan man hänföra lärarens kall med sina heliga och omfattande uppgifter. Läraren
är kallad till att odla och uppfostra menniskor. Finnes väl ett kall af en mera
hög och rik betydelse? Det är påtagligen icke nog för honom att sjelf ega säkra
och användbara fonder af insigt i åtskilliga grenar af vetenskap; han bör, utom den¬
na allmänna erudition, hafva cn noggrann kännedom af det föremål, som han så¬
som uppfostrare skall behandla — af det fint organiserade väsen, som kallas den
menskliga anden — i dess olika stadier och vexlingar; han bör dertill ega en hi¬
storisk öfversigt af det vigtigaste, som blifvit gjordt för uppfostrans och undervis¬
ningens sak uti den antika och moderna verlden. Endast genom att befatta sig
med förberedande studier af denna art, studior, som stå i direkt förhållande till lä¬
rarens yrke, blir han i stånd att uppfatta sitt blifvande kall såsom det skall upp¬
fattas ■— såsom eu på vetenskapliga grunder hvilande och genom historisk erfaren¬
het utvecklad konst; endast genom en sådan uppfattning lärer han sig ock egentli¬
gen att älska ett kall, som af ytliga och tanklösa betraktare plägar anses såsom det
mödofullaste och tråkigaste på jorden — just i följd deraf att lärarens verksamhet
så allmänt (någon gång måhända äfven af honom sjelf) anses såsom on födkrok lik
hvarje sinnligt handtverk. Denna låga uppfattning åter har sin naturliga grund
deruti, att bildandet till lärarekallet hos oss blifvit allt för mycket försummadt och
hehofvet deraf misskändt. Men genom en sådan uppfattning och sådan försummelse
subtraherar man från läraren det som gör honom till egentlig lärare och från un¬
dervisningen det som gör deu till en förädlande, bildande verksamhet, och man ser
blott don yttre sidan af begge: monitören oeb exercis-mästaren samt förhörandet
och meddelandet af kunskap. Dock äfven för att skickligt och rigtigt meddela kun¬
skap måste läraren göra sig hemmastadd med äldre tiders erfarenhetsrön, hvilka,
samlade och ordnade, utgöra cn s. k. methodlära, som är ott icke ovigtigt element
i de förberedande studier, hvilka en blifvande lärare bör idka. Det är sannt: ej
heller på detta område framträder någon med ens färdigbildad; blotta förberedelsen
gör ingen mästare; man lär sig så länge man lefver, man studerar, pröfvar och be¬
håller det som bäst synes. Men för ett sådant studerande och profvande behöfver
man i förväg säkra fingervisningar, för att under sin lärareverksamhet i möjligaste
mån kunna bevara sig för det vådliga vacklande och de missgrepp, som den oer¬
farne nybörjaren, åt sig sjelf lemnad, väl aldrig kan undvika. Sådana methodiska
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.
fingervisningar — så ytterst nödvändiga för hvarje sida af lärarekallets utöfvande
— anknytas bäst och naturligast till sjelfva den egna utöfningen af undervisning
inför verkliga lärjungar. Mången skall inom sig sjelf tillstå att hans första försök;
såsom lärare varit iller eller mindre misslyckade, samt att samma misslyckade för¬
sök uppprepats ganska länge, till skada så väl för läraren sjelf som för lärjun-
garno, i följd deraf att ingen granskare stått till hands för att visa hvari felen
b os to do.
Med dessa betraktelser äro antydda de förnämsta faktorerna af de studier,
genom livilkas odlande hvarje blifvande uppfostrare såsom sådan hör förberedas
för sitt kall; således äro härmed de s. k. pcedagogiska studierna betecknade till skil¬
nad från den vetenskapliga erudition, som läraren bör ega. De förra sönderfalla,
såsom man finner, i två hufvudgrupper: theoretiska, omfattande allmämpsedagogik och
dess historia, och praktiska, omfattande pedagogisk methodlära i sammanhang med
undervisningsöfuingar. Det är en egenhet för den Skandinaviska nordens upp¬
fostringsväsende, att icke hafva i sig gupptagit dessa öfverallt annorstädes odlade ele¬
menter af lärarebildningen. Och om den allmänna grundsats, som här blifvit ta¬
gen till utgångspunkt, är vigtig, så ligger deruti en brist af betänklig art, hvars
afhjelpande är så mycket mera angeläget som ett af de mest magtpåliggande vil-
koren för utvecklandet af den nationela odlingen torde uppfyllas genom beredande
af tillgång på skicklige och väl förberedde lärare.
Här är ej tillfälle att vidare utveckla nödvändigheten af en särskild insti¬
tution till befordrande af lärarebildningen; det måste förutsättas att öfriga Euro¬
peiska länders exempel äro tillräckligt upplysande och öfvertygande; vill man för¬
öfrigt saken, så måste man äfven vilja något af de medel, genom hvilka den kan
befordras, I vårt land är redan ganska mycket gjordt för utbildande af skickliga
lärare och lärarinnor för folkskolorna; ett offentligt fruntimmers-seminarium har
redan flera år gifvit vackra resultater; men de, som vilja blifva lärare vid våra ele-
mentar-läroverk — endast dessa äro lemnade åt sina egna experimenter och rön.
Det är den vigtiga angelägenheten att utbilda sådana lärare, som här må behand¬
las ; och det lärer icke undgå Kammarens uppmärksamhet, att denna fråga för när¬
varande är så vigtig, att den bör bringas till lösning framför hvarje annan till ele-
mentar-läroverken hörande fråga.
För mor än 60 år sedan började man i vårt land tänka på befordrandet
af denna angelägenhet. Förslag hafva flera gånger varit å hane till inrättande af
antingen s. k. paedagogiska seminarier eller af lärostolar i pedagogik vid universi¬
teten; men intet sådant förslag har hittills lyckats tillvinna sig tillräckliga sympa-
thier för att kunna förverkligas, ehuru hvardera institutionen för sig, väl organi¬
serad och väl skött, säkerligen hade inneburit goda medel till lärarebildningens be¬
främjande. Man har, såsom det' synes på temligen otillfredsställande skäl, varit
särdeles snabb att tillbakavisa hvarje förslag, som i detta hänseende framställts,
ja man har affärda! dem med argumenter, som alltför väl blotta bristen på bekant¬
skap med det föremål, hvarom fråga varit. Tid mera än ett allmänt läraremöte
har uppmärksamheten blifvit ytterligare fästad derpå, att befordrandet af en god
lärarobildning är en af de mest magtpåliggande åtgärder för utvecklandet af våra
elementar-läroverk. Men i synnerhet har ett kraftigt uttalande af denna sanning
skett vid läraremötet år 1866, då ämnet diskuterades allvarligt och mötet uttryckte
följande åsigt: “Med allt erkännande af det gagneliga i den begynnelse till lärarebildning,
som det nu anbefallda prof året innebär, uttalar mötet sin önskan, att, för fullföljande af
hvad sålunda påbegynts, någon åtgärd från lagstiftningens sida vidtages till beredande
Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.
21
för hafvande lärare af ^teoretisk insigt och praktisk öfning i undervisning skonst A Detta
uttalande är af sä mycket större vigt, emedan det utgått från lärarne sjelfva och
innebär ett erkännande af egen brist. Dessutom förtjena!1 det uppmärksamhet,
emedan det häntyder på åtgärder, livilka kunna ställas i sammanhang med det re¬
dan anbefallda profåret och derför naturligast torde erbjuda sig med afseende på
våra förhållanden.
Mötet vitsordar den goda tendensen i den nu gällande föreskriften om ett
profår såsom kompctens-villtor för blifvande lärare och erkänner det gagn, som
deraf vunnits, samt önskar att denna inrättning må utvecklas till större fullkom¬
lighet. Med profåret afses, såsom bekant, att bereda lärarekandidaten tillfälle dels
till att åhöra äldre lärares undervisning och vinna öfversigt öfver en skolas verk¬
samhet, dels att sjelf vinna öfning genom handläggande af undervisningen. Här¬
under bör han flitigt samtala med och erhålla anvisning och ledning af vederbö¬
rande rektor och lärare. Det kan ej förnekas att denna första egentliga åtgärd
för befrämjande af lärarebildningen i Sverige inneburit ett bestämdt framsteg.
Den har också don förtjensten, att ega ett afgjordt och omedelbart praktiskt syfte,
i det den nemligen har till utgångspunkt hehofvet af öfning i undervisningens handläg¬
gande. Emellertid kan denna institution under dess nuvarande form ingalunda an¬
ses tillfredsställande, utan är blott ett försök, som kan bereda öfvergång till nå¬
got bättre och fullständigare. Ty l:o stadgan om profåret innehåller blott den all¬
männa föreskriften utan att närmare antyda hvad rektor och lärare åligger och huru
de böra förfara för att gifva lärarekandidaterna ändamålsenlig ledning; 2:o då lä-
rarekandidater kunna för genomgående af profår hänvisas till hvithet högre ele-
mentar-lärovcrk som helst, måhända med något afseende på deras egen önskan, så
är ej gifvet att profår alltid genomgås vid ett läroverk, som erbjuder de bästa fö¬
redömen och den bästa ledning, utan kandidaterna äro spridda på flera håll och hand¬
ledas på ganska olika sätt, allt efter som olika personer uppfatta sin pligt eller be¬
fogenhet i detta hänseende; hvadan ock i denna del af lärarebildningen ingen be¬
stämd plan eller ens tendens gerna kan för närvarande vara att vänta; 3:o om än
samtlige lärarne vid läroverken vore utmärkte för pedagogisk blick, säker takt
och sträng method — med ett ord egde en god pedagogisk skola (hvilket dock na¬
turligen nu icke kan vara fallet, då vår nu verkande lärarekorps af brist på egent¬
lig Zära«-bildning nödgats bilda sig sjelf), så ligger dock ett väsendtligt hinder i
vägen, för att ilo skulle kunna vederbörligen följa och gifva ledning åt kandida¬
terna, i den omständigheten att de äro tillräckligt upptagne af sin egen undervisnings-
skyldighet, rektor dessutom af mångfaldiga andra bestyr och till en del af sådana, som
icke borde åligga honom. Häraf följer att profåret med dess nuvarande inrättning
icke kan blifva så instruktivt som det borde vara eller få en väsendtlig inverkan
på (lön blifvande lärarens uppfattning af sitt kall; och dessutom är icke genom
profåret sörjdt för den theoretiska sidan af lärarebildningen. För att dessa fördelar
skulle kunna vinnas, voro nödvändigt: l:o att samtliga lärarekandidaterna genomginge
profåret vid ett och samma högre elementar-läroverk, hvilket torde höra hafva sin plats i
hufvudstad,en; 2:o att denna skola stode under högsta ledning af enföreståndare, som hade
inseendet öfver alla proflektioner och jemte lärarne förde kritik öfver desamma, samt med¬
delade kandidaterna undervisning i uppfostrings- och undervisning s-lår ans theori och historia
samt i metliodik; 8:o att hvfvudlärarne i vissa af undervisningens hufvud grenar (t. osa. en
i språk, eu i historia, eu i mathematik och naturvetenskap, en i religion) närmare
deltoge i skolans arbete för lärarebildningen och derför hade mindre undervisning sskyldig¬
het ån andre lektorer, för att kunna trägnare följa andra lärares undervisning, öfverskåda
22 Motioner i Andra Kammaren, N:o 153.
läroverkets hela arbete och sålunda vara i stånd att gifva en god ledning åt kandidater¬
na, äfvensom för att kunna deltaga i den diskussion, som bör föras öfver prof lektionerna.
En af dessa öfverlärare borde rektor Tara.
Om det nu i lag stadgade prof året i kär antydda rigtning utvecklades till
en Högre grad af instruktiv karakter ock finge en mera planmässig anordning, så
vore från en rent praktisk utgångspunkt, såsom man torde kunna koppas, ett väsendt¬
ligt ock tidsenligt steg gjordt framåt i den Hittills försummade lärarekildningens in¬
tresse. Lärarekandidaterna borde vid prof årets slut få aflägga sitt praktiska under-
visningsprof, kvilket, på grund af deröfver erkållet vitsord, skulle utan vidare prof
göra tillfyllest för erhållande af lärareplatser, kvillta det i afseende på ämnesgrupp
ock undervisningsstadier motsvarade. Det läroverk, vid kvilket profåret borde
genomgås, skulle tillika, i . egenskap af en normalskola, kunna blifva af ett Helso¬
samt inflytande på kela landets skolväsende, så framt tillfälle bereddes åt lärare
från öfriga läroverk att tidtals personligen besöka denna skola. För en allvarlig
undersökning ock slutlig lösning af denna vigtiga fråga synes dessutom den närva¬
rande tidpunkten särdeles lämplig, emedan frågan om ett fullständigt ordnande af huf-
vudstadens elementar-läroverk just nu står på dagordningen; det borde nemligen
kunna lända till en ganska betydlig besparing, om något af dessa läroverk toges i
anspråk för det ändamål, som kär är i fråga, ock som i sådant fall borde vid det
förestående ordnandet af nämnda skolor tagas i betraktande.
Det särskilda belopp, som i sådant fall komme att öka det fullständiga lä¬
roverks stat, med kvilket ifrågavarande institution skulle förbindas, anser jag icke
beköfva öfverstiga en summa af 8,000 R:dr R:mt, på följande sätt fördelad:
en föreståndare med lön ...............4,000: —
arfvoden åt de fyra lektorer, kvilka få sig anförtrodt att när¬
mare deltaga i skolans arbete för lärarebildningen, å 500 . . . 2,000: —
lön åt tvänne adjunkter, kvilka bestrida ofvannämnda lekto¬
rers undervisningsskyldighet den tid, då dessa upptagas af ålig¬
ganden keträffande lärarebildningen, å 1,000 ........ 2,000: —
Summa R:dr 8,000: —
På grund af det, som nu blifvit anfördt, föreslås vördsamt,
att nu församlade Riksdag måtte bevilja ett årligt anslag af 8,000 R:dr
R:nit att användas till löner ock arfvoden åt föreståndare ock lärare vid en
Normalskola, der blifvande lärare vid Högre ock lägre elementar-läroverk
kunna genomgå profår samt tkeoretiskt ock praktiskt utbildas för lärare¬
kallet; ock hvilken skoln, inom hufvudstaden belägen, borde träda i verk¬
samhet vid snart förestående organisation af ett fullständigt Högre ele¬
mentar-läroverk derstädes; samt besluta, att nämnda anslag må utgå från
ock med det statsfegleringsår, då ifrågavarande Normalskola kommer
till stånd.
Om tillsättande af ett särskildt Utskott, till kvilket denna motion må re¬
mitteras, ankålles vördsamt.
Stockholm den 27 Januari 1868.
J. O. Leffler.