4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.
N:o 181.
Åt Herr And. ^mdu!iii!dsso!i: Derom att af Riksbankens tillgångar
minst fem millioner R:dr måtte varda anvisade att användas
till utlåning mot inteckning i fast egendom på landet.
Uti sjelfva benämningen Riksbank ligger betydelsen af denna anstalts
uppgift och andamålet med dess verksamhet. Detta ändamål utgör, förutom
s yldigheten att upprätthålla myntvärdet oförändradt, att, mot för banken be¬
tryggande säkerhet, i män af deras behof, med lån understödja alla betydligare
näringsgrenar. Andamålet med Riksbanken är således att åstadkomma allmänt
gagn i motsats till privatbanker, hvilka, stiftade af enskilde, hufvudsakligen,
om ej uteslutande, afse enskildes fördel. Denna Riksbankens bestämmelse icke
blott erkändes af våra närmaste företrädare, utan var till den grad en grund-
iag för banken, att dåvarande banklagstiftare med yttersta samvetsgrannhet för¬
delade fonderna på det att Bankens tillgångar skulle tillgodokomma icke blott
nandeln utan äfven befordra andra nyttiga näringars uppkomst och förkofran;
men i samma mån som det financiela begreppet höjdes, eller, för att tala i
moderna termer, blef “bankmässigt", skämdes man smått för denna uppgift hos
en bank. Privatintresset spred sina läror omkring sig och dess första budord,
logsta möjliga vinst", skulle äfven tillämpas på föreskrifterna för Riksbankens
styrelse och förvaltning. Så har fonden för utlåning mot inteckning uti fastig¬
het ä landet forsvunnit, allmänna diskontfonden förminskats och räntan å kre-
i nen till manufakturdiskonten och jernkontoret förhöjts, allt åtgärder för att
samla de i dessa rörelsegrenar använda medel i den stora pulsådern, som heter
landels. och nanngsdiskonten, der köpmän för korta papper hemta tillgångar
att tillhandla sig korta varor, dem de sedan utbjuda åt ett lyxälskande slägte.
ngen må tro att jag är känslolös för de många förbättringar, vår tid i olika
rigtningar framalstra!. En förbättrad folkundervisning, en förmildrad rättskänsla,
åtel speglad uti humanare lagar, ståndsbegreppets fall och fosterlandskärlekens
I
Motioner i Andra Kammaren, N:o 127. 5
återuppvaknande uti eu gemensam tillgifvenhet för ett gemensamt fädernesland
äro outsläckliga stjernor på nutidens himmel, men allt detta kan dock ej ut¬
plåna den fläck, som skymmer de ljusare utsigterna, och denna fläck hos vår
tid heter, efter min öfvertygelse, vinstbegär, eu trånad som skall släckas på
andras bekostnad. Detta lyte genomgår med sin röda tråd hela vår moderna
ekonomiska och financiela lagstiftning och uti detta spårar jag om ej hela dock
en stor del af skulden till vår tids olyckor, ty ingen kan väl påstå att ställ¬
ningen är lycklig. Hvarthän man vänder ögat möter man bekymmer. Be¬
kymmer hos menige man hvar han skall få låna för att skydda sig och dem,
som stå honom nära, från behof; ja bekymmer till och med hos de rika pen-
ningeanstalterna, huru de skola få sina tillgångar utlånade, utan att göra för¬
luster, d. v. s. att än ytterligare kunna öka sin vinst. Detta allmäna bekym¬
mer träffar dock närmast och hårdast den jordbrukande landtmannabefolknin-
gen, och detta just derför att största delen af landets bebyggare utgöres af jord¬
brukare. Det lönar sig numera icke att tala om att anledningen till jordbru¬
karens bekymmer grundar sig på öfverspekulation, öfverlefnad in. in. dylikt,
som så ofta och så länge upprepats, ty emellan dessa öfverdådets tider och
den stund som är ligga dock tio år, och de få goda åren, som vållade så myc¬
ket ondt, utgöra för länge sedan endast ett historiskt minne. Det slägte, som
nu äter bekymrets knappa bröd, har litet eller intet vållat sin olycka. Utom
i ogynnsamma skördar, dem ingen jordisk magt kan förhindra, ligger dock den
förnämsta orsaken till landtbrukarens bekymmer uti den för hans näringsfång
ogynsamma financiela lagstiftningen. Bortvisad från Riksbanken, som dragit
sina rika tillgångar från honom och hänvisad till hypotheksbanken, som blef
en i sjelfva skapelsestunden utsinad källa, har han måst fly till privatbankerna,
som på kort tid och mot hög ränta lemnat honom försträckningar, hvilka ut¬
sjö1!- ginaste vägen till hans ruin. Att uti detta förhållande en ändring måste
ske, derom torde alla vara öfverens; men hvar finna den stråt, som skall
leda till förbättring? Jag svarar, nu som förr, hos Riksbanken. Det är den
enda anstalt, som eger tillräcklig förmåga att om ej helt och hållet bota, dock
lindra det nuvarande lidandet; men Bankens tillgångar äro ju allaredan dispo¬
nerade? Icke blott 1866 utan äfven 1867 års bankovinst är af Regeringen af-
sedd att användas för Statens allmänna behof. Visserligen föreslås detta uti
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, men Kamrarne hafva ej ännu dertill lemnat
sitt bifall och bankovinsten är ännu odisponerad. Till hvilket värdigare och
nyt-tigaie ändamål än som bidrag till beredande af en fond, för att understödja
jordbruket, kunna dessa vinstmedel, beräknade för åren 1866 och 1867 till åt¬
minstone tre och en half millioner, användas? Banken eger dessutom stora be¬
lopp, innestående å reservfonden, årligen inflytande annuitet från Hypotheksban¬
ken för den til! densamma afträdda landtfastighetsfonden, skeende afbetalnin-
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 127.
gar från upphörande filialbanker, 12 ä 14 millioner uti obligationer m. m.
Af dessa medel skulle jag önska att en fond å minst 5 millioner Riksdaler bil¬
dades för att under Riksbankens styrelse och förvaltning användas till utlåning
mot inteckning uti fast egendom å landet. Till denna fond kunde sedermera
öfverlåtas de genom grundräntornas kapitalisering uppkommande tillgångar,
hvarigenom dessa medel, som komma att utgå från jordbruket, i sin tur åter
skulle tillfalla samma nyttiga näringsgren.
Det skäl, som i fordna tider varit så talande för afslag på dylika fram¬
ställningar, eller den dryga förvaltningen, har till stor del förlorat sitt värde,
sedan, under den nu varande styrelsen, Riksbanken lärt sig att med till anta¬
let förminskade arbetskrafter kunna utföra väsentligt större qvantum arbete än
fordom. I fråga om ränta å dessa försträckningar, bör den ej öfverstiga 5 pro¬
cent, eller den som utgår för lån från allmänna diskontfonden, och beträffande
tiden för återbetalning af lånen, torde den ej böra öfverstiga 20 år, eller unge¬
fär den tid, som åtgår för återgäldande af de sednast utgifna fastighetslånen.
Öfverlemnande för öfrigt detaljföreskrifternas närmare bestämmande åt
Höglofl. Banko-Utskottet, vågar jag föreslå:
att af Riksbankens tillgångar bildas en fond till belopp af
minst 5 millioner Riksdaler att användas till utlåning mot
inteckning i fast egendom å landet, på vilkor och mot upp¬
fyllande af föreskrifter, som af Banko-Utskottet blifva före¬
slagna och af Kamrarne komma att fastställas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1868.
And. Gudmundsson.