Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
41
IV:o 133.
Herr Jonas Andersson: Om gästgifveri-, håll-, reserv- och post¬
skjutsens skiljande från jordbruket samt om anvisande af
behöfliga medel för detta ändamål.
Då jag äfven till nu församlade Riksdag tager mig friheten göra
framställning rörande skjutsningsväsendets rättsenligare ordnande — en
fråga som visserligen vid många föregående riksdagar varit föremål för
öfverläggning, men som lika många gånger blifvit afspisad med otillfreds¬
ställande svar, så sker detta ensamt med stöd af den sanning och rätt¬
visa, som jag vågar påstå ligger till grund för syftet så väl med denna
som med föregående framställningar i ämnet, öfvertygad som jag är att
hvarje på sådan grund sig stödande fråga förr eller sednare måste till¬
vinna sig icke blott ett rättmätigt erkännande utan äfven en nöjaktig
lösning.
Enär alla de skäl, som tala för jordbrukets befrielse från skjuts-
.ningstungan såsom ett dess särskilt åliggande onus, blifvit vid flera af
näst föregående riksdagar så tydligt i dagen lagda, att ett återuppre¬
pande deraf icke gerna kunde blifva någonting annat än en sämre upp¬
laga af samma sak, så tillåter jag mig att här endast åberopa dessa uti
berörde Riksdagars förhandlingar förvarade skäl, förvissad som jag är,
att frågan ingenting förlorar på en sådan inskränkning i detta mitt an¬
förande.
Deremot anser jag mig med några ord här böra belysa halten af
ett par invändningar emot ifrågavarande reform, som inom sista Riksda¬
gens Första Kammare, likasom vid der förutgående riksdagar, blifvit
Sill. till Riksd. Prot. 1868. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Håft.
6
42 Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
framhållna såsom ett axiom. Det ena af dessa motskäl eller invändnin¬
gar lyder ungefär sålunda: Jordegarnes anspråk på frigörelse från skjuts-
ningsbesväret saknar juridisk rättsgrund; men vid en närmare gransk¬
ning af den saken torde det befinnas rigtigare att vända om detta på¬
stående, i hvilket fall det komme att lyda sålunda: Uti ingen laglig form
har skjutsningsskyldigheten någonsin ålegat jorden såsom egentligt, ty
grundprincipen af full ersättning för tillhandahållande af skjuts genom¬
går alla de lagstiftningsåtgärder i frågan, som från vederbörande myn¬
digheter utgått, allt sedan våldgästningen upphörde. En andra invänd¬
ning har till syftemål att ådagalägga åtskilliga orimligheter, som skulle
uppkomma, i fall Staten öfvertoge jordbrukarnes nuvarande utgifter för
skjutsningsväsendets upprätthållande, — men en sådan farhåga, ifall deri
ligger någon sanning, kan gerna besparas, om man heldre vill besluta
sig för att låta kostnaden träffa rätt person, det vill säga: att den re¬
sande betalar hvad skjutsen inom hvarje särskild ort i verkligheten är
värd. Detta är också på samma gång det rättaste och enklaste sättet
att reglera skjutsväsendet. Finner deremot Staten för sina ändamål nö¬
digt, att till resandes förmån härutinnan göra undantag från en allmän¬
giltig regel, så lärer väl också kostnaden härför böra åligga Staten, men
icke någon enskild medborgareklass. Antingen nu Staten träder emellan
för att reglera skjutslegan eller låter den resande sjelf oafkortad betala
den skjuts, hvaraf han sig begagnar, så qvarstår väl i alla fall Statens
skyldighet att ordna skjutsinrättningen på ändamålsenligaste sätt, hvilket,
efter mitt förmenande, med största förmån bör kunna låta sig göra, om
posternas och resandes forskaffbing regleras i ett sammanhang, samt om
skjutsstationerna, så vidt möjligt är, förläggas på ställen, der största ut-
sigten för täflan om skjutsens öfvertagande kan förefinnas, äfvensom att
gästgifveriernas nuvarande förmåner förenas med skjutsstationerna.
På grund af nu antydda och påpekade skäl tager jag mig friheten
vördsamt framställa följande hufvudgrunder för skjutsningsväsendets
ordnande:
l:o) att gästgifveri-, håll-, reserv- samt postskjutsen skiljas
från jordbruket;
2:o) att såsom regel bestämmes, att den resande sjelf be¬
talar fulla värdet af den skjuts han begagnar och Sta¬
tens mellankomst således blott vid särskilda undantags¬
fall må påfordras, samt att vid regleringen af skjuts-
ningsväsendet den minsta möjliga kostnad så väl för
den resande som för Staten afses, på samma gång som
Motioner i Andra Kammaren, N:o 123.
43
ändamålsenliga anstalter för posters och resandes fort¬
skaffande tillvägabringas; och
3:o) att behöfliga medel för ändamålet nu anvisas.
Stockholm den 25 Januari 1868.
J. Andersson
från Östergötland.
I ofvanstående motion förena sig undertecknade:
O. Hedengren.
Eric Olsson
från Örebro län.
P. IJ. Ljuslin
från Wester-Norrlands län.
Anders Ericsson.
Nils Andersson.
Axel Reutercrona.
A. A. Anderson.
Liss Öl. Larsson.
A. W. Uhr.
o
F. V. Aman.
P. 0. Hörnfeldt.
Arvid Jönsson.
C. A. Larsson.
Per Nilsson
från Örebro län.
Carl Liljenmark.
Eric Dofsén.
H. Hansson.
G. Kolmodin.
hvar Koskull.