38
Motioner i Andra Kammaren, N:o 109.
söker äktenskapsskilnad hos Konungen, skall dervid förete bevis
»om undergångna sådana varningsgrader som 14 Kap. 1 § Gifter-
måls-balken, 19 Kap. 4 § Arfda-balken samt Kyrkolagen anvisa»,
i stället får följande lydelse: om undergången sådan varning, som
14 kap. 1 § Giftermåls-balken anvisar;
samt att efter orden i samma förordning: »och vill Konungen
— — — i Stats-Rådet fatta» tillägges: så snart ansökan af ofvan
omförmälda beskaffenhet till Kongl. Maj:t inkommit, förordnar
Konungen i Stats-Rådet, att makarne icke må, vid vite af fängelse,
besöka hvarandra, intilldess att Kongl. Maj:ts beslut angående
äktenskapsskilnaden fallit.
Om remiss till Lag-Utskottet af denna min motion anhåller jag vördsamt.
Stockholm den 24 Januari 1868.
Sigurd Ribbing.
\:o 109.
Af Herr L. Ohlin: Med förslag till lindring i rustnings- och ro¬
tering s-besvär et.
Att landets modernäring jordbruket befinner sig uti en betryckt ställ¬
ning är allmänt kändt, och att detta betryck inverkar menligt äfven på
andra näringar är jemväl bekant. Orsaken till detta onda torde få sökas,
icke allenast uti de många och ojemnt fördelade grundskatter, som tynga på
jordbruket, utan ock uti sednare tiders tull- och banklagstiftningar, hvar¬
igenom dels alla utvägar till låns erhållande på längre tid och på någor¬
lunda drägliga vilkor blifvit stängda för jordbrukaren, dels ock att värdet
på de produkter jordbrukaren har att afyttra blifvit genom tullfri införsel
af enahanda varor från utlandet nedsatt.
Att detta onda bör afhjelpas, derom kunna meningarne icke vara
delade, men sättet för dess genomförande är svårare att utfinna. Franska
Motioner i Andra Kammaren, N:o 109-
39
handelstraktaten hindrar för längre tid nödig förändring i tullbestämmel¬
serna, och de nyligen beviljade oktrojerna för de enskilda bankerna ligga
i vägen för en önskvärd förändring i banklagstiftningen. Återstår således
att tillse om icke någon lättnad i grundskatterna, kan beredas.
Det vid sistlidne riksdag tillsatta Särskilda Utskott för försvarsver¬
kets ordnande säger uti sitt den 3 Maj 1867 afgifna utlåtande bland an¬
nat: »vid uppgörande af förslag till arméens organisation borde tagas i öf¬
vervägande, om och på hvad vilkor det nu på rote- och rusthållare hvilande
besvär må kunna lindras eller ock aflösas, samt jemväl på öfrige samhälls¬
klasser fördelas». Det vore visserligen önskvärdt, att roterings- och rust-
ningsbesvären kunde från jordbruket aflyftas, men för dess genomförande
och arméens organisering på annat sätt fordras lång tid och större kost¬
nader, än landet för närvarande förmår bära, men en lindring i roterings-
och rustningsbördan bör kunna åstadkommas utan rubbning uti indelta
armeens nuvarande numerär och förläggning. Denna lindring kunde be¬
stämmas sålunda:
l:o Att hvarje rote vid de indelta infanteri-regementena tilldelas år¬
ligen af statsmedel, såsom roteringshjelp, Femtio Riksdaler, samt att Staten
likasom hittills bekostar soldatens beklädnad, beväpning och utredning.
2:o Rusthållarne vid de indelta kavalleri-regementena äro, genom
dem tilldelade augments-räntor, i allmänhet bättre lottade än rotehållarne,
och för dem torde det således vara nog, om Staten förbinder sig bekosta
och underhålla karlens munderings- och beväringspersedlar, dock så att de
vid öfvergången1 befintliga, rusthållarne tillhöriga munderings- och bevä-
rings-persedlar tillfalla Kronan utan lösen, men med fortfarande skyldighet
för rusthållarne att på nu öfligt sätt vårda munderingen mellan mötena.
För de afsutna kavalleri-regementena skulle samma föreskrift blifva gällande.
3:o Vid båtsmanshållet utgör båtsmännens lön och hemkall ett rin¬
ga belopp, som icke kan anses vara för rotarne särdeles tryckande; men
då det jemväl är rotens skyldighet att tidt och ofta bekosta båtsmännens
beklädnads- och utredningspersedlar, borde Staten åtaga sig denna skyldig¬
het, och rotarne från beklädnadsskyldigheten befrias.
4:o Då det bör vara allas pligt att, i mån af tillgång, bidraga till
fosterlandets försvar, anser jag det vara billigt och rättvist, att de ökade
utgifter Statsverket skulle få vidkännas, derest detta förslag antoges, för¬
delas sålunda: att hvarje mantalsskrifven person, under namn af försvars-
skatt, årligen påföres ett belopp, motsvarande hälften af den nuvarande per¬
sonliga skyddsafgiften, samt att allt hvad derutöfver erfordras till behofvets
fyllande under enahanda benämning uttaxeras i förhållande till hvars och
ens bevillning enligt 2:dra och 3:dje art. i Bevillnings-stadgan.
40 Motioner i Andra Kammaren, N:o 109.
5:o Böra alla militie-boställen, så snart sådant författningsenligt ske
kan, indragas till Statsverket och för dess räkning utarrenderas, hvarefter
befäl och öfrige tjensteman böra förses med kontanta löner, som qvartaliter
utfalla, enligt nu gällande stat.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt anhålla, att Riks¬
dagen ville för sin del besluta:
a) att från och med år 1869 hvarje infanteri-rotevid indelta/arméen
årligen af statsmedel tilldelas ett understöd af Femtio Riksdaler
Riksmynt.
bj att Staten från och med år 1869 öfvertager anskaffning och un¬
derhåll af indelta kavalleriets beklädnads- och beväringspersedlar,
och detta jemväl vid de afsutna kavalleri-regementena.
c) att Staten från och med år 1869 åtager sig anskaffning och un¬
derhåll af indelte båtsmännens utrednings- och beklädnadspersedlar.
d) att till betäckande af de ökade utgifter, som Staten skulle få
vidkännas, derest detta förslag antoges, ett belopp, motsvarande
hälften af den personliga skyddsafgiften, under namn af försvars-
skatt, påföres hvarje mantalsskrifven person, samt att hvad der¬
utöfver kan erfordras till behofvets fyllande, under enahanda be¬
nämning, uttaxeras i förhållande till den enhvar påförda bevill¬
ning enligt 2:dra och 3:dje artiklarne i Bevillnings-stadgan.
e) att alla militie-boställen, så snart sådant författningsenligt ske
kan, måtte indragas och för Statsverkets räkning utarrenderas,
samt att befäl och civile tjensteman vid regementena förses med
kontanta löner som qvartaliter utfalla, till belopp motsvarande nu
gällande stat.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 22 Januari 1868.
Laur. Ohlin.
N:o 110.