24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
likhet med hvad rörande diarier öfver till verkställighet inlemnade
utslag i civila mål är stadgadt, skola vid hvarje qvartals slut till
Konungens Befallningshafvande insändas.
Jag anhåller att denna min motion må öfverlemnas till förberedande
behandling af Lag-Utskottet.
Stockholm den 23 Januari 1868.
P. Blidberg.
N:o 104.
Af Herr A. Lundström: Om anvisande af erforderliga medel för
undersökning af en väg anläggning mellan Bodö i Norge
och Skellefteå.
Att lättade kommunikationer och väganläggningar högeligen bidraga
till ett lands eller landskaps framåtskridande i odling och välmåga är för
alla en känd sak. Det bör derför ej förundra att man i provinser, sådana
som Norr- och Westerbotten, der dylika finnas endast till ett mycket in¬
skränkt antal, söker bereda sådana. Den nu ifrågavarande väganläggningen
är af så genomgripande vigt och värde för dessa provinser, för hela Norr¬
land, ja för hela riket, att jag beder att derpå få fästa Riksdagens syn¬
nerliga uppmärksamhet. Det är nemligen en väg mellan Bodö i Norge
och Piteå och Skellefteå. Frågan om denna väganläggning har äfven upp¬
stått i Norge och der väckt de största och lifligaste sympatier. Herr Pro¬
fessor L. K. Daa i Christiania har i Skandinaviska Sällskapet derstädes i
detta ärende hållit ett upplysande föredrag, som jag har äran bifoga denna
min motion. Uti internationell hänseende skulle en sådan väg i denna
del af de förenade rikena ovilkorligen kunna vara af obeskriflig allmän nytta.
Särskildt för norra delen af de begge rikena och specielt för Norr- och
Westerbotten skulle fördelarne blifva oberäkneliga. Att här uppräkna dem
alla torde vara öfverflödigt, ja omöjligt. Några må dock i koiåhet omnämnas.
En
Motioner i Andra Kammaren, N:o 104.
25
En sådan väg, om den kom me till stånd, innebär för Arjeplougs lapp¬
mark 21, för Arvidsjaurs 29 samt Piteå och Skellefteå kommuner omkring
42 mils förbindelse med ett haf, som under hela året är öppet och har den
största rikedom på fisk. Den innebär för dessa orter en utväg att för
billigare priser och på betydligt kortare väg ännu förskaffa sig spanmål och
andra lifsförnödenheter. Kommer en sådan väg till stånd, kan hungersnö¬
den aldrig med så tung hand, som nu, slå de nordligaste provinserna, ty
vägen till det alltid öppna liafvet är också vägen till lifsförnödenheter; och
vägen till en ort, der ladugårdsprodukter kunna säljas med sådan fördel,
som vid Norska kusten, är också den mägtigaste sporre för befolkningen
att upparbeta och drifva framåt hvad som bör vara dessa provinsers huf-
vudnäring, nemligen boskapsskötseln.
Hvad beträffar utförbarheten och verkställbarheten af ifrågavarande väg-
anläggning, så är nu icke meningen att här uppgifva någon detaljerad plan
derför. Så mycket må dock nämnas, att de stora sjöarne och vattendragen
i Lappmarken äro segelbara längre än Professor Daa antagit, så att den
nya väglängd af 8 ä 10 mil, som han anser behöfva brytas, torde kunna
minskas till 6 å 7. En blick på Kapiten Peterssons karta visar att före¬
taget icke har de svårigheter, som man annars möjligen skulle föreställa
sig, helst med hänsyn dertill, att denna nya väg kommer att stå i förbin¬
delse med den väg, som nu är under arbete från Piteå till Arvidsjaur och
derifrån till Arjeploug och hvartill medel äro af Statsverket, till god del
anslagna.
Afsigten med denna min vördsamma framställning är icke att nu
begära något anslag i och för sjelfva väganläggningen, enär hvarken sjelf-
va planen är uppgjord, eller anläggningskostnaden undersökt och utredd.
Afsigten är att få denna plan uppgjord på det klokaste och bästa sätt och
att få dessa anläggningskostnader, så vidt möjligt är, utredda. Dertill er¬
fordras dock medel; men de fattiga kommunerna, genom Indika vägsträck-
ningen skulle komma att gå, och de i deras granskap, ega ej tillgångar till
bestridande af de utgifter, som äro en nödvändig följd af sådana undersök¬
ningar. Jag får derföre vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville anslå nödiga medel, som skulle hållas Väg-
och Vattenbyggnads-styrelsen eller Kongl. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i Norrbottens län tillhanda i och för undersökning af en
väganläggning mellan Bodö i Norge samt Piteå och Skellefteå.
Jemte ödmjuk anhållan om remiss till vederbörligt Utskott får jag upplysa
att i Kartekontoret torde finnas att tillgå kopia af de utaf karteverket upp-
jjih. till Riksd. Prof. 1863. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 5 Iläft. 4
26
Motioner i Andra Kammaren, N;o 105.
rättade kartor öfver de i motionen omförmälda trakter, ehuru jag nu ej är
i tillfälle att dem bilägga.
Stockholm den 24 Januari 1868.
Axel Lundström.
\:o 105.
Af Herr A. Lundström: Om anvisande af 18,450 R:dr för anlägg¬
ning af landsväg mellan Arvidsjaurs kyrka och Af va¬
viken i Norrbottens län.
Med bidrag af de allmänna medel, som Riksdagar ställt till Kongl.
Maj:ts disposition för anläggning af nya vägar, är inom Norrbottens läns
sydligaste del väg dels redan anlagd och dels under anläggning i sträckningen
från Piteå stad genom Roknäs by i Piteå socken till Arvidsjaurs kyrka,
hvarigenom sydligaste delen af Piteå socken äfvensom Arvidsjaurs soc¬
ken erhålla kommunikation med kustlandet. För att bereda den vester
om Arvidsjaur liggande Arjeplougs socken möjlighet att under vår, som¬
mar och höst transportera sina förnödenheter från Arvidsjaur, erfordras
dock fortsättning af landsvägen från sistnämnda sockens kyrka till Afva-
viken af sjön Storafvan, derifrån vattendraget är farbart till Arjeplougs kyrka,
utgörande eu längd af något öfver sex mil; för denna vägsträcka, som utgör
i längd omkring två mil, uppgår anläggningskostnaden till 18,450 R:dr R:mt.
De svårigheter, som saknaden af landsväg medförer, äro för den fat¬
tiga befolkningen särdeles tryckande, enär alla de förnödenheter, som skola
hemtas ifrån kusten, nu måste bäras i små qvantiteter den långa vägen,
hvarigenom en stor del af den arbetskraft, som så väl behöfde användas
för jordbruket, åtgår för transporterna. Den fattiga befolkningen så väl i
Arvidsjaur som Arjeploug, hvilken af sitt jordbruk erhållit endast svaga
och frostskadade skördar under sex föregående år, af hvilka under det sista
grödan totalt förstördes, saknar förmåga att med egna medel kunna företaga