Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 27.
I
JV:o 27.
Ant. till Riksd. Kansli den 29 Febr. 1868, kl. 10 f. m.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Betänkande dito 2,
i anledning af väckta förslag om ändringar i § 2 mom.
1 af Kongl. Förordningen den 13 Juli 1833, angående
fattigvården i riket.
Ifrågavarande § stadgar såsom regel, att fattigvården skall vara ge¬
mensam inom hvarje fattigvårds-samhälle, dock med rättighet för kom¬
munens medlemmar att, i afseende på fattigvårdens utgörande och under
iakttagande af vissa föreskrifna vilkor, fördela samhället i kretsar, derest
samhällets samtliga vid kommunalstämma i beslutet deltagande medlem¬
mar sådant vilja.
Uti hvad sålunda är vordet stadgadt har Herr Johan Olsson från
Calmar län, genom en inom Riksdagens Andra Kammare afgifven motion
(N:o 244) yrkat sådan förändring, att det skulle blifva regel, som nu är
undantag, och deremot den föreskrift varda hänförd till undantagsfall, som
enligt den gällande förordningen är regel; men då, inom många kommu¬
ner, fattigvårdens utgörande efter fördelning i kretsar knappast kan verk¬
ställas och säkerligen skulle på många ställen båda medföra stora olägen¬
heter och leda till uppenbara orättvisor, finner Utskottet sig vördsamt böra
föreslå,
att Herr Johan Olssons berörda motion af Riksdagen må
lemnas utan afseende.
Bill. till Riksd. Prot. 1868. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 8 Höft.
1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 27.
Uti samma lagbud hafva vidare genom väckta motioner (N:is 34
och 167) Herrar Per Nilsson från Örebro län och A. W. Wigardt från
Jönköpings län föreslagit sådan ändring, att, i stället för det, enligt den
nu gällande föreskriften, samt!igas medgifvande erfordras för samhällets
fördelning i kretsar i och för fattigvårdens utgörande, sådan fördelning må
ega rum derest tvä tredjedelar af de röstberättigade, som i beslutet deltaga,
derom sig förena. Enahanda förslag är framstäldt af Herr C. I. Bengtsson
från Kronobergs län (motionen N:o 98), endast med den skillnad att han
ansett, det för besluts fattande i berörda hänseende tre fjerdedelar af de
närvarande röstberättigade derom skola blifva ense.
Utskottet, som för sin del godkänner de skäl motionärerne anfört
till stöd för den äskade förändringen, och derjemte, i likhet med motio¬
närerne, anser förändrade föreskrifter i och för kretsfördelningars tillväga-
bringande vara af behofvet påkallade, på det icke sådan indelning skall
vara nära nog omöjlig att åstadkomma äfven inom de kommuner der den¬
samma blefve till allmänt gagn, kan dock icke till bifall förorda någotdera
af de framställda förslagen i deras närvarande skick. På det röstberäk-
ningssätt, som, för besluts fattande å kommunalstämma, nu är stadgadt, kan,
enligt Utskottets förmenande, ifrågavarande angelägenhet, då skiljaktiga
meningar derom uppstå, icke utan de uppenbaraste vådor grundas; och då,
enligt de åsigter, som inom Utskottet gjort sig gällande, Utskottet skulle
öfverskrida gränsen för dess befogenhet, derest Utskottet tog sig före, att
vid motionärernes förslag göra de högst väsendtliga tillägg och detalj¬
bestämmelser, som Utskottet funnit vara erforderliga för samma förslags
genomförande, föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motioner, sådana de nu lyda, icke må
tul någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Februari 1868.
På Utskottets vägnar:
A. R. Falkman.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N.o 27.
3
Reservationer:
af Herr P. Pr tersson: »Att en utsträcktare och tidsenligare förändring
med afseende af rösträtt vid kommunalstämma, för ordnandet af fattig¬
vården, efter ortens beskaffenhet och särskilda förhållanden, medelst kom¬
munens indelning i mindre distrikter eller rotar, än som stadgas uti Kongl.
Förordningen den ]3 Juli 1853, synes vara af behofvet påkalladt, dels af
de motioner, som till Riksdagen frän skiljda orter inom landet blifvit af¬
gifva, dels egen erfarenhet, synnerligast då kommuner med mindre om¬
fång och befolkning utgifva i allmänhet ringare fattigunderstöd, än ett vid¬
sträckt fattigvårds-samh; lie efter samma folkpersonal vanligen får vidkän¬
nas — skulle, derest detta stadgande derutinnan förändrades medföra ove¬
dersägliga fördelar både för gifvare och tagare af fattigunderstöd. Ett
lättare och säkrare tillfälle lemnades att bepröfva den fattiges behof och
dess afhjelpande — bereda passande arbete till personel-, som sakna syssel¬
sättning, hvarigenom betlande och kringstrykande snarare kunde hämmas
och afvärja.?, samt slutligen tillsyn öfver att fattiga barn komma i åtnju¬
tande af tillbörlig skolundervisning, som måhända af förstnämnda orsak
blir ganska ringa.
Af dessa skäl vågar jag föreslå:
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att 2 § 1 mom. i Kongl. Maj:ts här ofvan
åberopade nådiga förordning måtte erhålla följande för¬
ändrade lydelse:
På hvart och ett fattigvårds-samhälle ankommer etc. etc.
Vilja samhällets vid kommunalstämma i beslutet del¬
tagande medlemmar, i afseende på fattigvården, fördela
kommunen i kretsar eller rotar, vare sådant tillåtet,
derest två tredjedelar af de vid kommunalstämman till-
städesvarande röstegande medlemmar, hvilka äfven ut¬
göra lika delar af hufvudtalet, sig derom förena, med
åliggande för en hvar af dessa, att försörja dit hörande
fattighjon, etc. etc.«
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Betänkande N:o 27.
af Herr P. Andersson: »Då jag icke kunnat dela Utskottets åsigter,
får jag mig deremot reservera.
Då fattigvårdsafgifterna med hvarje år betydligt tilltagit bär detta
hos understödsgifvarne väckt allvarliga bekymmer och framkallat många
förslag för dess bättre ordnande. Man har dervid funnit största orsaken
till fattigvårdens stigande i den vidsträckthet, hvaruti ett fattigvårds-samhälle
i en större landtkommnn består.
Det torde icke vara obekant att socknar på landet finnas till flera
mils omkrets, samt att för en så vidsträckt socken faller sig ytterst be¬
svärligt, för att icke säga omöjligt, på ett rättsenligt sätt och till fördel
för så väl understödsgifvare som tagare ordna och bestrida fattigvården.
Vanligen äro dessa socknar indelade i rotar, vanligen väljes en ledamot i
kommunalnämnden för hvarje rote, och då det tillkommer denna nämnd,
att handhafva fattigvården samt tillse att de fattigas behof blifva veder¬
börligen afhulpna, hemställer jag huru det är möjligt för den ledamot, som
bor i ena ändan af en socken, som utgör flera mils längd, med visshet
om rättsenligt handlingssätt medgifva eller bestrida begärdt understöd af
fattiga boende i socknens andra ända, Indika han hvarken till personer
eller ekonomisk ställning känner; — ett medgifvande eller bestridande måste
ske; — sker detta sednare, anföres vanligen klagomål, och som personen icke
är känd, kan åtgärden icke försvaras, till följd hvaraf bifall till hvad som
begå res oftast lemnas, och alltså icke sällan för personer, som dels äro
arbetsföre, dels ock ega tillgångar och i dessa fall böra sig sjelfva försörja,
hvaremot erfarenheten visat, att mången, som varit i verkligt behof, men
ej så djerf att framställa nöden, fått alldeles intet eller ock otillräckligt,
och vid ett sådant förhållande måst medelst benande skaffa sig uppe¬
hälle; detta förhållande har alltså icke allenast vållat mindre god ordning
och rättvist bedömande i fråga om fattigas behof, utan ock jemväl varit
orsaken till fattigvårdens årligen ökade utgifter.
Uti 2 § 1 mom. af Kongl. Förordningen af den 13 Juli 1853, an¬
gående fattigvården i riket, medgifves visserligen densammas indelande i
mindre kretsar eller rotar, derest samtlige vid stämma derom äro ense,
men ehuru nyttig för såväl de fattige som ock understödsgifvare eu sådan
åtgärd än är, har erfarenheten visat att någon eller några få personer
funnits, som af egennyttiga beräkningar förhindrat densamma.
Utom de många skäl, som äro framhållna uti de från spridda håll
rörande detta ämne inkomna motioner, till Indika jag hänvisar och särskilt
den under N:o 167, får jag fästa uppmärksamheten derpå, att i ju mindre
kretsar en fattigvård ordnas, desto bättre äro understödsgifvare i tillfälle
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 27. 5
känna och pröfva de fattiges behof, samt icke allenast desto bättre, utan
ock jemväl mera beflita sig att bereda de fattige arbetsförtjenst, än då
försörjningsskyldigheten gäller en vidsträckt kommun.
Af de kommuner, som blifvit ense i beslut att indela fattigvården i
mindre kretsar, har man exempel huru obetydligt densamma i följd af dess
ändamålsenliga ordnande trycker de betalningsskyldig^ samt med hvilken
god ordning och rättvisa de fattiges behof blifvit uppfyllda. Mig synes
alltså, det ett lagstadgande, som hindrar eu åtgärd ländande till fördel för
både 'gifvare och tagare, bör i så måtto undanrödjas, att då större delen
af en kommun finner för sig fördelaktigt indela sin fattigvård i mindre
kretsar, icke en mindre del eller, såsom nu är fallet, blott en person
må kunna sådant förhindra; hvadan jag alltså föreslår det Riksdagen ville
besluta,
att uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla
om förändring uti 2 § 1 mom. af berörda förordning,
sålunda, att i stället för orden »vilja samhällets samtlige»
måtte införas: vilja fattigvårdssamhällen på landet fördela
fattigvården i kretsar eller rotar, varde sådant tillåtet,
derest två tredjedelar af de vid kommunalstämma när¬
varande röstegande derom sig förena, med åliggande för
eu hvar af dessa att försörja dit hörande fattighjon etc. etc«.