Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 40.
1
N:o 40.
Ank. till Eiksd. Kansli d. 24 April 1867. kl. 11 f. m.
'Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5,) Utlåtande N:o 10,
angående väckta förslag om, ändring i förordningen rö¬
rande prestval.
Från Andra Kammaren har till Utskottets åtgärd hänvisats dels en af Herr
0. Hedengren afgifven motion N:o 111, deruti han föreslagit, att Riksdagen måtte,
med afseende å sättet för presterliga embetens tillsättande inom sådana försam¬
lingar, hvilka icke äro regala, för sin del besluta: ”l:o) att samtlige å kyrko¬
stämma röstegande medlemmar af ett pastorat må ega rättighet att deltaga i
prestval; 2:o) att vid sådana val alla röster skola räknas lika samt afgifvas med
slutna sedlar; 3:o) att, sedan, vid inträffande ledighet, förslag blifvit af konsi¬
storium på öfligt sätt upprättadt, det måtte stå församlingarne fritt att på frågo-
dagen begära en eller flera extra profpredikanter, så vida minst en tredjedel af
de närvarande röstberättigade enligt första punkten förenar sig om någon viss
till embetet enligt gällande lag qvalificerad prestman, utan afseende på till hvit¬
het stift han hörer, hvilken eller hvilka må ega ej allenast att predika prof
efter dem, som ega förslagsrum, utan äfven att gemensamt med dessa komma
under omröstning”; dels ock en af Herr J. Jonasson från Calmar län väckt
motion, N:o 189, hvari Herr E. I. Rudberg instämt, i hvilken motion andragits,
att, enligt 29 § i Kongl. Förordningen den 1 April 1843 angående prestval, för¬
samlingarne i regala pastorat ega, vid val af kyrkoherde, om de så önska, be¬
gära fjerde profpredikant, men att denna rättighet vid andra prestval är för¬
samlingen betagen, hvadan de konsistoriela pastoratens församlingar således äro,
Bth. till Eiksd. Prof. 1867. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Häft. 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 40.
vild utseende af själasörjare, inskränkta inom gränserna af ett utaf en annan
myndighet än församlingen sjelf upprättadt förslag, hvilket ofta, efter hvad er¬
farenheten visar, kan stå i strid emot församlingens enhälliga önskningar och
vilja, som innebär en orättvisa, hvilken desto heldre borde ur lagen utgå, då
rättigheten för församlingen att i någon mån ega sjelfbestämningsrätt, när det
gäller att utse dess andliga ledare och föresyn, är naturlig och billig, samt de
konsistoriel pastoratens likställande med de regala skulle verka föga rubbande
i den bestående ordningen och allsintet kunde, förnärma befogade anspråk, helst
den konsistoriela församlingen i icke mindre mån, än den regala, är för sin re¬
ligiösa uppbyggelse beroende af prestmannen och denne får sitt underhåll af för¬
samlingen. i anseende hvartill den sistnämnda ock borde ega något rättsligt in¬
flytande vid prestvalet, i anledning hvaraf föreslagits, att Riksdagen skulle hos
Regeringen göra underdånig framställning ”om borttagande ur ofvan omförmälda
paragraf, äfvensom öfriga författningar, der likartade stadgande^ kunna förekomma,
af den inskränkning, som vid prestval hittills betungat de konsistoriela pastora¬
tens församlingar, samt deras likställande med de regala pastoraten uti rättig¬
heten att utse fjerde profpredikant, med hemställan att Kongl. Magt i nåder
täcktes härom stadga erforderliga bestämmelser.”
Till stöd för sin motion är af Herr Hedengren hufvudsakligen anfördt: att
af alla valförrättningar, hvilka ifrågakomma, inga äro mera magtpåliggande än
de, genom hvilka församlingens själasörjare utses, enär af dessa vals utgång
kan bero ej allenast enskilde individers, utan äfven generationers både andliga
och lekamliga välfärd; att det hittills brukliga sättet för prestval i allmänhet
icke medför önskvärdt resultat, utan det dermed afsedda vigtiga ändamål ganska
ofta förfelas till följd af de stora bristerna i sjelfva valsättet, hvarigenom intri¬
ger och magtspråk icke sällan inverka mer på resultatet, än de sökandes egen¬
skaper, medelst inflytelserika personers begagnande af det tillfälle, som den ända
till bråkdelar graderade röstskalan och den öppna voteringen erbjuda för att
genom hotelser, lockelser och öfvertalanden eller andra otillåtliga medel utöfva
ett otillbörligt och ofta afgörande inflytande på valens utgång; att, om någon¬
sin personlighetsprincipen bör tillämpas, så är det vid prestval, enär vid desamma
numera, efter kommunalförfattningarnes tillkomst, egentligen endast rent andliga
intressen äro i fråga, hvarför vid dylika val den ene församlingsmedlemmen bör
ega lika talan med den andre, oberoende af deras olika förmögenhetsvilkor, efter¬
som den enes själ är lika dyrbar och behöfver lika mycket andlig vård, scm den
andres; att deremot nu gällande valsätt vid utseende af ordets tjenare, hvarigenom
ingen eger rösträtt i sin egenskap af menniska eller medlem af kyrkosamfundet,
utan rösträtten står i ett bestämdt arithmetiskt förhållande till egandet eller in-
nehafvandet af hemman och lägenheter, bruk, masugnar, qvarnar och dylikt, synes
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande. N:o 40. 3
vara i högsta måtto olämpligt, i synnerhet sedan graderad skala, eller så kallad
förstärkt personlighet, icke mera eger rum vid val af ombud till Riksdag, oaktadt vid
utöfningen af riksdagsmannakallet en mängd frågor förekomma, af hvilkas afgörande
den större egendomsegaren mera beröres, än den person, som innehar en ringare
samhällsställning ; att da vid dessa val alla röster beräknas lika och afgifvas med
slutna sedlar, dymedelst en otillbörlig inverkan på valens utgång i betydlig mån
förebygges och rösterna kunna afgifvas långt mera oberoende af främmande in¬
flytelser, än vid öppen votering, bör jemväl samma valsätt med om möjligt ännu
större skäl användas vid prestval, emedan dessa, om de misslyckas, kunna för¬
anleda obotlig skada icke allenast för en kort tidrymd, utan äfven för mansål¬
drar; att en annan stor brist vidlåder det nu brukliga prestvalsättet, ithy att
valet är inskränkt till tre prestman, hvilka af en utom församlingen stående
myndighet blifvit satta på förslag, icke uteslutande i följd af deras embetsgåfvor,
andliga nit och erfarenhet, utan hufvudsakligast derföre, att de i afseende å
tjensteai och så kallade lärda meriter statt framom deras medsökande, hvilket
gör, att de väljande ofta råka i den största förlägenhet och tveksamhet vid va-
let. ej pa grund af de sökandes utmärkta egenskaper, utan af svårigheten vid
besvarandet af frågan hvilkens af de trenne föreslagna personerna val är före¬
nad!, med minsta vådan för församlingen; att icke något kunde vara billigare,
än att eu församling, som är skyldig bekosta sitt presterskaps underhåll, egde
rättighet till själasörjare utse hvilken som helst dertill lagligen qvalificerad prest¬
man, som församlingen sjelf funne lämpligast och för hvilken den hyste aktning
och förtroende; att sannolikt, i händelse en sådan valfrihet lemnades församlin-
garne, ett behöflig! korrektiv skulle vinnas emot den mer och mer öfverhand ta¬
gande prestbristen, i det ett större antal unge män med afgjord böjelse och
framstående gåfvor för prestembetet, än hittills, skulle föranledas att inträda i
detta kall, da de kunde hoppas, att snart få komma i verksamhet såsom för-
samlingslärare; samt att det är obilligt och i högsta måtto förderfligt, att för¬
samlingen genom ett densamma påtvingadt förslag nödgas göra sitt val bland
personer, hvilkas ansökningar föranledts af begär efter högre inkomster eller
lättare tjenstgöring, eller som upphunnit en ålder, då efter naturens ordning för¬
mågan att verka mer och mer aftager, eller tröttnat vid lärarebefattningen i
skolan och söka sig i det för dem främmande församlings-herdekallet en lugn re¬
trätt på gamla dagar.
Hvad sålunda anmärkts emot nuvarande sättet vid prestval erkänner Ut¬
skottet vara till största delen välgrundadt, likasom Utskottet medgifver personlig-
hetsgrundsatsens tillämpning vid dylika val principielt rigtig och det föreslagna
valsättet väsendtligen mera ändamålsenligt, än det nu gällande, ehuru derigenom
ej hellei kunde undanrödjas möjligheten af obehörigt inflytande på valet eller
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 40.
ernås säkerhet för den tjenligaste prestmannens väljande; Men så länge aflö-
ningen från församlingen till själasörjaren utgår förnämligast af blott en del
utaf församlingsmedlemmarne och vid slikt förhållande, med antagande af det
motionerade valsättet, följden skulle blifva, att personer fingo deltaga i utseende
af Pastor och kunde dervid bestämma valets utgång, hvilka icke togo del i hans
aflönande, som innefattade orättvisa emot de lönegifvande församlingsboerne, samt
sådan i ännu högre grad inträffade, om valrätten utsträcktes med rösträtt såsom
vid kyrkostämma efter fyrktal, enär då prestvalet lätteligen afgjordes af några få
sockenboer emot de öfriges önskan, och emedan den af motionären ifrågasatta
valfrihet utom stiftet i afseende å fjerde profpredikant vid tillsättningen af själa¬
sörjare i konsistoriela pastorat torde med skäl böra anses, under nuvarande om¬
ständigheter beträffande prestbildningen och befordringsväsendet för prester, så¬
som ett allt för långt afsteg från den gamla ordningen, finner Utskottet, som
här nedan särskildt yttrar sig, rörande frågan om rätt i allmänhet för försarn-
lingarne i berörda pastorat till kallande af fjerde profpredikant, att för närvarande
icke kan antagas Herr Hedengrens väckta förslag om ändring i sättet för prest¬
val inom konsistoriela pastorat, på grund hvaraf Utskottet förordar, att
Herr Hedengrens ifrågavarande motion icke föranleder till
någon vidare åtgärd.
Deremot synes motionären Jonassons förslag om församlingarnes i de ofta-
nämnda pastoratens likställande med de regala pastoratens församlingar, angående
rättighet att utse fjerde profpredikant, Utskottet i alla afseenden påkalladt och
tidsenligt, alldenstund giltig rättsgrund saknats för stadgandet, som betagit för¬
samlingsmedlemmarne i konsistoriela pastoraten den sjelfbestämningsrätt vid val
af själasörjare, församlingsboerne i regala pastoraten tillerkänts, samt det icke
kan vara för tidigt eller förenadt med någon olägenhet att rätta ett sådant
missförhållande, hvilket är uttryckt i den af motionären åberopade 29:de § i Kongl.
Förordningen om prestval den 1 April 1843, lydande sålunda:
“Vid val till regala pastorat må församlingen, om den det önskar, begära
fjerde profpredikant, hvilken ock då uppgifvas skall. Anmäles härvid någon, som
till nnnat stift hörer, eller laga ålder icke innehafver, eller pastoralexamen ej af¬
lägg eller är under suspension eller i konkurstillstånd, eller af annan ännu oaf¬
gjord ansökning eller förslag hindrad, att vid förevarande tillfälle komma i fråga,
och något af allt detta antingen bestyrkes, eller är af valförrättare!! tillförlitligen
kändt; gifve han då afslag å denna begäran. Vid val till andra prestsysslor
må fjerde profpredikant icke begäras“.
Genom tillägg i början af ofvan intagna § utaf “och konsistoriela", så att
första meningen i densamma erhöll denna lydelse: “Vid val till regala och kon¬
sistoriela pastorat må församlingen etc“, kunde, enligt Utskottets förmenande, den
åsyftade
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskttts (N:o 5) Utlåtande N:o 40.
åsyftade ändringen lämpligast åstadkommas, hvarföre Utskottet föreslår Riksdagen,
att på det sätt bifalla Herr Jonassons motion, att
Riksdagen beslutar hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om förordnande af nyssbeskrifna tillägg i 1843 års Kong].
Förordning om prestval.
Stockholm den 5 April 1867.
På Utskottets vägnar:
Axel Reutmrona.
Ordförande.
Bih. till Kiksd. Prot. 1867. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 lläft.
2