Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 91.
1
No 91.
Ank. till Riksd. Kansli d. 7 Maj 1867, kl. 1 e. fn.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion angående anbringandet aj förän¬
drad uppvärmnings- och ventilations-apparat för Första Kam-
s maren.
(Il A.)
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 80) har Herr Carl Ekman, under anförande att, oaktadt många
försök med användande af den för Första Kammaren anbringade uppvärntnings-
och ventilations-apparat, en jemn och lagom temperatur uti hela Kammaren
icke skall erhållits, hemställt, att Riksdagen måtte besluta “åt Fullmägtige i
“Riksgälds-kontoret lemna uppdrag att låta anbringa, före nästa riksdag, sådan
“uppvärmnings- och ventilations-apparat för Första Kammaren, hvarigenom en
“lagom varm och jemn temperatur der kan underhållas, samt om sådana för-
”ändringar i rummet och platsernas omflyttning, hvarigenom ledamöterne ej
“blifva utsatta för ett för helsan menligt luftdraga.
Efter det Stats-Utskottet anmodat Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att i
ämnet inhemta sakkunnige personers yttrande, hafva bemälde Fullmägtige ej
mindre af ingeniören E. A. Wiman, enligt hvars förslag och under hvars till¬
syn den nuvarande uppvärmnings- och ventilations-apparaten inom Riksdagens
hus blifvit utförd, än af professoren Er. Edlund infordrat de yttranden, hvilka
finnas detta Utlåtande bifogade; Och får Utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad Fullmägtige jemväl föreslagit och tillstyrkt, hemställa,
att Riksdagen måtte uppdraga åt Fullmägtige i Riksgälds-
kontoret att, efter det murarne i Riksdagens hus under in¬
stundande sommar hunnit genomtorka, låta under nästa höst
anställa ytterligare undersökningar i afseende på ofvannämnda
Bill. till Riksd. Prot. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 1
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
apparats fortsatta begagnande i Kamrarne och sedermera
vidtaga sådana förändringar uti densamma, som kunna fin¬
nas erforderliga och ändamålsenliga för afhjelpande af nu
förevarande olägenheter.
Under förutsättning af Riksdagens bifall härtill hemställer Utskottet,
att härmed öfverensstämmande föreskrifter må i det nya
reglementet för Riksgälds-kontoret inflyta.
Stockholm den 7 Maj 1807.
På Utskottets vägnar:
Arv. Fr:son Posse.
Om Uppvärmnings- och Luflvexiings-apparaten inom Riksdagshuset.
Inom Första Kammaren framställdes den 6:te dennes motion derom, att
åt Fullmägtige i Riksgäldskontor^ måtte uppdragas att före nästa riksdag låta
anbringa en ändamålsenlig uppvärmnings- och luftvexlings-apparat för Första
Kammarens sessionssal. Motionen motiverades genom anförande af följande
brister hos den nu inom Kammaren verksamma.
En jemn och lagom temperatur har uti hela kammaren icke erhållits.
Temperaturen i nordvestra hörnet har varit ända till 6 grader lägre
än i närheten af talmansplatsen.
Temperaturen vid golfvet har varit 3 å 4 grader lägre än 1^ aln
högre upp.
Somligstädes, der termometern väl ej visat något synnerligen lågt grad¬
tal, har känts så starkt luftdrag, att Kammarens ledamöter deraf tvingats att
lemna sina platser.
Då de båda Kamrarne hafva enahanda uppvärmnings- och luftvexlings-
anordning, kan hvad som säges om den ena i allmänhet hafva sin tillämpning
på båda, ehuru inom den Andra mig veterligen endast uttalats det sista af de
anförda klagomålen, nemligen det om draget. Deremot har i synnerhet inom denna
Kammare klagats öfver för stor temperaturhöjning genom gasbelysningen under
aftonplena.
Anmodad att, såsom konstruktör af ifrågavarande apparat, besvara dessa
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
3
klagomål och angifva möjligheten af deras undanrödjande, har jag äran anföra
det här nedan följande:
De förhållanden, som genom gasbelysningen inträda, skola längre fram
skärskådas, och här talas uteslutande om de företeelser, som utan dennes in¬
verkan sägas skola visa sig.
Hvad då först beträlfar ojemnheterna i temperaturen inom rummet, hvilka
öfverklagas, men icke närmare specificeras, sä måste jag mot denna anmärk¬
ning sätta resultaterna af bestämda och ofta upprepade observationer, verk¬
ställda dels vid särskild! gjorda försök med apparaten, dels under sjelfva plena,
dels före och efter desamma (dä nemligen icke alla punkter af rummet lämpligen
kunnat under pågående plenum besökas). Det har visat sig, att de på vidt
skiljda punkter af salen uppsatta terinometrarne gifvit i det aldra närmaste pre¬
cist på graden samma utslag. Till och med på läktarne har detta varit hän¬
delsen i jemförelse med nedra delen af salen. Om något undantag härifrån
möjligen någon gång observerats, har detta varit ett af tillfälliga omständighe¬
ter föranledt undantagsförhållande. Jag har aldrig iakttagit ett sådant af den
vigt, att det förtjenar omnämnas, men anser i hvarje händelse, att apparatens
ändamålsenlighet icke rimligtvis kan bedömas efter en för den fullkomligt främ¬
mande och oberäknelig tillfällighet, utan efter hvad den reguliert och ulan svå¬
righet visat sig kunna -prestera. Att någon gång vid stark trängsel å Andra
Kammarens läktare temperaturen derstädes kunnat stiga till 1 å 2 grader högre
än neduti salen är icke att klandra; lika litet som det förhållande, att å Första
Kammarens läktare stundom temperaturen varit 1 grad lägre än i salens nedre
del. Icke heller kan man förundra sig öfver, att strax intill en kall yttervägg
termometern visat en med årstidens stränghet varierande lägre temperatur, ty
detta beror af en naturlag, den ingen uppvärmningsapparat mägtar upphäfva.
Hvad särskildt beträffar den öfverklagade låga temperaturen i Första
Kammarens nordvestra hörn, finnes påtagligen dess orsak äfven uteslutande hos
denna af uppvärmningssättet oberoende naturlag. Att denna temperatur
nedgått ända till 6 grader under den vid talmansplatsen, måtte dock hafva ut¬
gjort ett temligen enstaka undantagsfall, så framt icke uppmätningen skett nära
inpå sjelfva väggytan. Intet uppvärmningssätt skall emellertid kunna för en
längre vistelse på desamma göra fullt angenäma dessa platser, som äro belägna
omedelbart intill en endast halfannan fot tjock yttermur, utan skydd ens af ta¬
peter, liggande mot norr och utsatt för alla derifrån kommande kalla vindar,
ännu, åtminstone till en god del, endast några månader gammal och sålunda
icke fullständigt uttorkad, och allt detta under eu vinter af den förflutnas
stränghet. — Att under dessa förhållanden murens inneryta måste hålla sig
relativt kall, och sålunda den längs densamma nedsjunkande luften bör i mån
deraf afkylas, beror tydligtvis icke på sättet för uppvärmningen, utan uteslu¬
4
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 91.
tande på värmelednings/örhållandena hos murens byggnadsmaterial, och om upp-
värmningssättet på något vis här inverkat, har det val snarare varit till för¬
bättring af förhållandena, ithy att den genom apparaten åvägabragta starka in-
pressningen af varm luft dels förorsakat varmlufts utpressande genom murmas¬
san och uppvärmande af densamma (enl. Pettenkofers försök), dels verkat en
lifligafe luftcirkulation inom lokalen och särdeles utefter de kallare väggytorna,
hvilka derigenom uppvärmts, dels slutligen åstadkommit en fullständigare tork¬
ning af muren, än på något annat sätt under så kort tid varit möjligt.
Men nu kommer härtill, att dessa sålunda ofördelaktigt belägna platser
ytterligare förvärrats genom en förändring med desamma, framkallad af klago¬
mål öfver drag. På grund häraf måste nemligen de öppningar, som från denna plats
ur rummet bortledde ventilationsluften, tillstoppas — draget tillskrefs nemligen
dessa öppningar—-, och dessutom den bredvid belägna afskrankningen från den
öfriga delen af salen beklädas med förhydningspapp; och nu fanns föga anled¬
ning för den i salen inträdande, varma luften att förbreda sig i och uppvärma
detta kyliga hörn; det står till viss grad isoleradt frän det öfriga rummet och
de välgörande inflytelser, som genom luftcirkulationen komma detta till del, det
åverkas deremot fortfarande lika kraftigt af den kalla, norra ytterväggen.
Uti dessa omständigheter måste orsakerna till och hjelpen för detta kla¬
gomål sökas, och upphäfvas orsakerna, så är felet i och med detsamma hjelpt
utan någon ändring vid apparaten. Hvad härför bör göras, synes mig vara
dels väggens beklädande med täta och dåligt värmeledande ämnen, dels åter¬
ställandet af den regelbundna luftevakueringen från platsen, dels slutligen plat¬
sernas flyttning till åtminstone några tum frän väggen.
Vidare säges i motionen, att temperaturen vid golfvet har varit ”3 till
4 grader lägre än 1^ aln högre upp,;, eller — om man så vill — 3 å 4
grader lägre, än 10 alnar högre tipp, ty temperaturen är der densamma. De ob¬
serverade 3 å 4 graderna äro likväl långt ifrån att utgöra den normala diffe¬
rensen, ty jag har ock uppmätt den och kan på grund deraf garantera, att
apparaten ingalunda förtjenar klander i afseende å golftemperaturen. Tvärtom
visar den i detta afseende en alldeles öfverraskande förmåga, i det denna tempe¬
ratur under den k; llaste vintern endast med 1 å 2 grader visade sig under¬
stiga den öfriga rum-temperaturen, sedan nemligen uppvärmningen några timmar
fortgått. Undersökes deremot denna temperatur efter endast en kortare stunds
eldning eller under andra omständigheter, som icke böra ega rum vid början
af ett plenum, så medgifves naturligtvis möjligheten af en ännu betydligt större
differens. Men äfven om en så stor differens, som den öfvcrklagade, verkligen
vore normal, så utgjorde detta ingalunda något skäl till klagomål för den, som
känner till den inom menskliga bostäder i allmänhet rådande temperaturfördel¬
ningen. Inom våra bäst ombonade och med tjocka mattor försedda, af goda
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 91.
5
kakelugnar värmda enskilda boningsrum skulle en så liten temperaturskilnad .som
den här öfverklagade, vara tecken till ett synnerligen godt förhållande, nemligen
under den strängare vintern, och en skilnad under denna tid af 8 å lOgrader
mellan golfvet. och rummets högre regioner utvisar visst icke ett ovanligt miss¬
förhållande. Först genom särskilda cirkulationskanaler för rummets luft genom
kakelugnsmassan eller genom rummets synnerligen noggranna ombonande och
tätande medelst träbeklädnad och förhydningspapp har man der ernått något bättre
resultater. Inom ett sådant rum har enligt uppgift temperatur-differensen nedgått
till 6 å 7 grader under sträng yttre kyla. En i dessa dagar utkommen Norsk
brochyr framhåller såsom en fördel hos de Svenska kakelugnarne, då de tillika
införa varm luft och den kalla luften ur rummet borlsuges från golfvet, att mellan
golf och tak temperatur-differensen derigenom skall kunna nedsättas ända till
5 n K (== 0 C.). — Inom samlingssalar utan konstig luftvexling kan eu tempe¬
raturskilnad mellan golf och tak af 20 grader och derutöfver mångenstädes uppvisas.
Det är ock ganska naturligt, att inom ett af kakelugn på vanligt sätt
värmdt rum, äfven om golfvet vore betäckt af 10-dubbla mattor, en synnerligt
stor temperaturskilnad' måste herrska, ty det kontinuerliga, ganska stora luftombytet
inom detsamma, den s. k. naturliga ventilationen, kan icke på annat sätt för¬
siggå, än att på en eller annan väg atmosferens kalla luft inkommer och, så¬
som specifikt tyngre, lägger sig öfver golfvet, under det den varmare luften
höjer sig mot taket. Att dervid esomoftast större differenser än 10° skola enligt
regeln kunna visa sig, är ingalunda underligt. Vid Riksdagshuset försiggår
deremot sjelfva uppvärmandet genom inpressande af varm luft, hvilken, i den
mån den sjunker mot golfvet för att genom detsamma utgå, uppvärmer detta;
och endast genom ett sådant anordnande af uppvärmningen kan det vara möjligt
att, oberoende af årstidens stränghet, ständigt förmå åstadkomma ett så lyckligt för¬
hållande i afseende å golfvärmen, som här eger rum.
Vid ett särskildt i dessa dagar anstäldt försök fann jag t. ex. följande.
Före varmluftens inpressande var rum-temperaturen mellan 13 och 14 grader.
Varm luft af stigande temperatur inpressades, hvarigenom inom två timmar rum¬
mets temperatur höjdes till mellan 19 och 20 och golftemperaturen till 16J å
17 grader. Härefter sänktes luftens inströmningstemperatur kontinuerligt till 20°,
då det befanns att termometrarne i rummets begge ändar och å läktaren visade
17| å 17^ grad, en termometer i närheten af norra ytterväggen (nordvestra hörnet)
16| grad, termometrarne å golfvet 16| å 16|, samt en tätt intill takytan sittande
termometer 17 grader. Mellan golf- och takytorna var alltså en temperatur¬
skilnad af \ å | grad, och detta uti ett 28 fot högt, af nästan uteslutande
ytterväggar begränsad! rum!
De utmärkta resultater i afseende ä temperaturens jemnhet, som den
nu verkande apparaten mägtat inom Kamrarne åstadkomma — då den icke,
såsom i Andra Kammaren ofta varit fallet, nekats att verka, i hvilket fall den
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
fiikallar sig från både temperatur- och drag-anklagelser, — kunna icke (detta
låter sig bevisas) genom någon med denna till principen olika anordning åvä¬
gabringas. Den har i detta afseende vida öfverträffat hvarje fordran, som på
densamma kunnat på förhand uppställas, och — jag måste tillägga det — den
har visat sig öfverträffa hvarje den djerfvaste förväntan. Desto mera öfverra¬
skande har det varit att finna den offentligen anklagad för oförmåga i just
detta hänseende.
Rummets temperatur kan för öfrigt hålla sig omkring hvarje gradtal, som
af Kammaren önskas, om man nemligen får veta denna önskan på förhand. Un¬
der ett plenum är deremot, isynnerhet under blidare årstid, svårt att utan olä¬
genheten af kall lufts inpressande sänka temperaturen, men detta är tydligen
eu ungefärligen lika stor svårighet vid hvarje anordning. Det är dock natur¬
ligt, att vid hvarje temperatur somliga skola finna det för varmt, andra för
kallt, och det är derföre något svårt att afgöra, hvilken temperatur bör beteck¬
nas såsom »lagom». Man har under riksdagens lopp försökt med åtskilliga
temperaturer, men det nyss sagda har visat sig i hvarje fall blifva händelsen.
Vid starkt luftombyte har utlandets erfarenhet gif\it vid handen, att de aldra
flesta menniskor önska sig en betydligt högre temperatur, än den eljest nor¬
mala, för att icke känna sig frysa, hvilket förhållande lätt förklaras af den ökade
kroppsliga utdunstningen i den friska, icke af fuktighet öfvermättade luften.
Här bär man sett termometern ganska hög och ändock känt sig frysa. Det
förefaller icke otroligt, att man oftast hänfört denna känsla till ett supponeradt.
luftdrag, i stället för till den ökade utdunstningen i den renare luften, emedan
kroppen på ungefärligen samma sätt måste uppfatta begge dessa inverkningar.
Under nyssberörda förhållanden förefaller den omständigheten, att tem¬
peraturen under ett plenum småningom stiger, till och med önskvärd. Ett så¬
dant stigande kan ock i sjelfva verket svårligen hindras, emedan man icke kan
hindra de innevarande från en fortgående värmefrigörelse från sina egna kroppar.
Man eger att välja mellan denna olägenhet, ifall det bestämdt är eu sådan,
och den, som medföljer något kallare inströmningstemperatur hus luften; ett
tredje val är bär otänkbart.
Det nu angående temperaturförhållandena sagda rörer uttryckligen endast
den tid, då förhållandena icke modifieras genom gasbelysningen. Om dennas
inverkan skall längre ned talas.
Inom Andra Kammaren öfverklagas af några bland dess Herrar leda¬
möter, som hafva sina platser i närheten af den luften tillförande trumman,
att de från densamma känna drag af kall luft. Den luft, som denna trumma
tillförer, har likväl alltid varit åtminstone en eller annan grad varmare, än
luften i rummet. Att någon gäng, såsom det t. ex. inträffade vid Kammarens
första sammanträde, verkligen kallare luft denna väg inkommit, var ett miss¬
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 91.
1
tag vid skötseln, som af mer än ett skäl synes förlåtligt. Men äfven den
varmare luften har här, till sin utströmningsrigtning modifierad genom trum¬
mans och gallrets konstruktion samt genom beröringen med den kallare vägg¬
ytan , emot förmodan visat sig inverka på de närmaste luftlagren, så att eu
för i närheten sittande personer besvärande, stundom ganska häftig rörelse i
dessa luftlager försports. Detta fel är dock nu afhjelpt genom en framför
trumman uppsatt plåtskärm, som tvingar den framströmmande luften att antaga
en uppåt rigtad rörelse. Härigenom torde ock den fördel vinnas — åtmin¬
stone visa gjorda experimenter detta —, att under varmare dagar en svalare
luft än den i rummet varande, utan märkbar olägenhet bör kunna inpressas. —
Det har i synnerhet varit närmast ytterväggen, som nu anförda drag känts,
hvarföre till eu del denna ytterväggs direkta inflytande torde kunna anklagas.
I allmänhet kan af alldeles naturliga skäl iakttagas en längs alla ytterväggar
nedsjunkande luftström. Dennas hastighet är likväl ungefärligen densamma,
antingen luftvexlingsapparaten är i gång eller icke. Den kan förminskas en¬
dast genom de medel, som ofvan nämndes vid tal om den lägre temperaturen
intill ytterväggarne.
Med undantag af dessa luftrörelser, hafva de direkt gjorda experimen-
terna, verkställda med ytterst1 känsliga och alldeles ojäfviga medel, icke kun¬
nat komma på spåren någon sådan rörelse hus luften å någon plats eller de
närmaste fottalen deröfver, som rimligtvis kunnat betecknas med namnet drag,
då nemligen de innevarande personerna iakttagit fullkomlig stillhet, och ehuru
apparaten varit i mycket kraftig verksamhet. Den luftens rörelse, som är en
nödvändig följd deraf, att en luftcirkulation och ett luftombyte eger rum, för¬
siggår öfverallt i salen till och med några fot öfver platserna icke i rigtning
från inströinningstruinman, utan i rigtning mot densamma, och den är sä försvin¬
nande liten, att flera gånger dess hastighet skulle fordras för att göra den fullt
förnimbar genom t. ex. en ljuslågas rörelse, och det är likväl en allmänt känd
sak, att man svårligen kan röra ett påtändt ljus så långsamt framåt, att ingen
rörelse å lågan förmärkes. Man kan heller icke på ett par fots afstånd gå
förbi en ljuslåga, utan att den börjar ganska häftigt fladdra och dermed en
stund fortfar, till dess luften återkommit i jemnvigt. Det drag en persons
gående på golfvet förorsakar, är derföre i jemförelse med den här verkligen
iakttagna luftrörelsen en ordentlig orkan. Denna lilla rörelse inom en luft¬
massa af oupphörligen samma temperatur kan omöjligen af en menniska upp¬
fattas; deremot är det för hvar och en, äfven den friskaste, mycket möjligt
att uti absolut stillastående luft tycka sig känna drag. Detta är ett fysiolo¬
giskt faktum; uppvärmningsanordningen skall derföre aldrig kunna upphäfva det.
Att i ett så lättrörligt ämne som luft åstadkomma absolut hvila är icke
inom ett rum möjligt, icke ens då intet luftombyte försiggår. Yäggarnes vär¬
8
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 91.
meledning och de innevarandes värmeutveckling framkalla i hvarje fall en cirkula¬
tion. Det är då icke att förundra sig öfver, att eu ringa luftrörelse skall uppstå
inom en saf, begränsad af tunna ytterväggar och en mängd fenster samt försedd
med ett luftombyte af omkring tre gånger salens volym i timmen. Det till
utseendet besynnerliga är, att den först genom eu noggrann observation, under
det i rummet vistande personer iakttaga stillhet, kan tydligt konstateras.
Jag måste här anmärka, att man bör se eu tydlig skilnad emellan
denna tvungna luftcirkulation inom ett rum och hvad gemenligen menas med
drag, eller inströmmande af kallare luft uti en lokal. Ett sådant drag är det
just, som endast genom inpressande af uppvärmd luft kan i möjligaste grad
upphäfvas. Hade här i stället för den nuvarande apparaten användts en sådan,
hvars verksamhet gått ut på att ur rummet utsuga den förskämda luften, skulle
deremot följden tydligen blifvit, att kall luft icke kunnat hindras att utifrån in¬
tränga och förorsaka både verkligt drag och golfkyla.
Såsom en allmänt gällande regel, vid bedömande af såväl temperatur¬
förhållanden som luftdrag, anser jag mig slutligen böra framhålla den mångfal¬
diga gånger äfven här bestyrkta sanningen, att menniskokroppen utgör ett det
aldra otillförlitligaste instrument, hvars utsago nödvändigt bör konstateras på
annan väg. innan någon förändring företages.
Klagomålen öfver den genom gasbelysningen uppkomna svåra temperatur¬
höjningen har slutligen ock lagts luftvexlingsapparaten till last. Man har kriti-
cerat. denna, för det den ej förmått fullkomligt undanrödja denna olägenhet.
Att den likväl till en ganska väsendtlig del undanröjt densamma, hafva äfven¬
ledes direkta experimenter visat. Temperaturdifferensen mellan läktaren och
rummets lägre delar utgör, då apparaten är i verksamhet, icke mer än omkring
5 å 6 grader efter ett längre plenum, under det utan apparatens verksamhet
sagda differens på 1\ timme visat sig kunna uppgå till 17 grader. — Att emel¬
lertid anspråken på luftvexlingens verksamhet i detta fall icke böra utsträckas
öfver en viss gräns, hvilken den genom åstadkommande af nyssnämnda ganska
goda resultat redan öfverskrida vill jag söka med några ord förklara.
Den varmare luft, som man sett sig nödsakad inpressa för att undvika
anmärkningar om drag, höjer sig, så snart den inträdt, naturligtvis mot rummets
tak, och om de på golfvet vistande personerna skola få njuta något af den¬
samma, måste den från sin höjd småningom uti hela lokalen sänka sig mot
golfytan för att der utgå. Den del af denna friska luft åter, som behöfves
för gasförbränningen, ingår uti och medföljer förbränningsprodukterna direkt
genom de då öppna kronhålen i taket. Det är tydligen det principielt och
ekonomiskt vigtiga att icke låta mera luft gå denna sednare väg, på hvilken
den icke blir ledamöterne såsom ventilationsluft direkt nyttig, än hvad som
nätt
Stat*-Ut»kottets Utlåtande N:o 91.
9
nätt och jemnt behöfves till förbränningen af gasen, d. v. s. nätt och jemnt
så mycket, att icke någon med gasprodukter blandad luft tillsamman med ven-
tilationsluften sänker sig till rummets lägre delar. Belysningen borde vara
sådan, att luftvexlingsanordningen kunde få verka på detta sätt. Att den det
icke är, kan på visst sätt kallas ett fel hos undertecknad, som icke i luftvex-
lingens intresse med bestämdhet motsatte sig detta belysningssätt. Fråga före¬
var dock i sjelfva verket om ett annat, men det måste uppgifvas, emedan det
här i landet ännu var oförsökt och dessutom slötte mot konstruktionssvårighe-
ter. Att denna omständighet var en ganska retsam nödvändighet, insågs re¬
dan då. Deremot är det nu öfverklagade felet, att man icke kan göra sig
fullkomligt qvitt gasvärmen, icke något, som genom en annan luftvexlingsan-
ordning kan hjelpas, så framt icke denna andra luftvexlingsanordning ginge ut
på att införa den friska luften direkt genom golfvet, då åter klagomålen om
drag blefve synnerligen befogade, andra olägenheter att förtiga (se erfarenhe¬
ten inom Parlamentshuset i London).
Man har nu här fått i möjligaste mån afhjelpa den i fråga varande
olägenheten genom de enligt det nyss ofvan sagda principvidriga och oekonomi¬
ska medel, som gå ut på att låta snart sagdt hela den stora massan inström¬
mande luft direkt bortgå genom taket. Det blir då endast en liten procent, som
kommer de på golfvet vistande till godo; för dem var likväl luftvexlingen äm¬
nad och ej för att afsvalka de af gasförbränningen upphettade trakterna af
taket. De lägre delarne af rummet kunna på detta sätt icke undgå att genom
direkt värmestrålning erhålla eu allt högre stigande temperatur, som icke af
den derstädes lilla ventilationen kan nedsättas, och detta ehuru den genom
rummet strömmande luftqvantiteten i sjelfva verket är så högst betydlig. Man
ser häraf, att luftvexlingen icke principenligt bör öfver eu viss gräns sträfva
till verksamhet i denna rigtning, utan att denna tvungna verksamhet endast
kan betraktas såsom en nödfallshjelp.
Det är ock förhållandet, att genom gasvärmen sjelfva takytan, oaktadt
den starka luftströmningen, blir mycket upphettad. Från densamma äfvensom
direkt från de öfver 100 gaslågorna utstrålar tvärtigenom luften till alla fasta
föremål en stor qvantitet värme, och det enda sättet att afhjelpa den deraf
uppkommande temperaturstegringen är det, som man hittills, af fruktan för
ännu starkare klagomål öfver drag, icke vågat använda, nemligen ventilation med
något mindre varm luft. — Denna direkta värmestrålning torde dessutom, äf¬
ven om temperaturstegringen icke vore så farlig, isynnerhet på en sjuklig men¬
niska, i längden inverka menligt.
Det enda fullt tillfredsställande medel att afskaffa denna olägliga gas-
värme synes mig vara införande af takbelysning enligt en i utlandet på åtskil-
Bih. till liiksd. Prof. 1867. 4 Sami 1 Afd. 43 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
liga ställen bruklig method, hvilken här i staden tillämpas inom den stora
Föreläsningssalen å Yetenskaps-Akademien, ehuru den der ännu ej är fullt
färdig i dekorativt hänseende. Under den kommande sommaren torde anbrin¬
gande af en dylik af lämplig konstruktion inom kamrarnes sessionssalar icke
höra möta synnerliga svårigheter.
I förbigående vill jag påpeka, att det just varit då ventilationsapparaten
icke tillåtits vara i verksamhet, som den i tidningarne öfverklagade odrägliga
temperaturen inom Andra Kammaren visat sig; samt att upphörande af appa¬
ratens verksamhet ytterligare, och då till odräglighet, lärer föröka obehagen i
Första Kammarens nordvestra hörn.
Dessa äro nu de olägenheter, för hvilka uppvärmnings- och luftvexiings-
anordningen klandrats. Jag har sökt visa, att de framställda klandren till en
del icke äro befogade och till den öfriga delen icke kunna undanrödjas ge¬
nom någon mera ändamålsenlig apparat, utan aldra väsendtligast genom åtgär¬
der, som icke röra apparaten.
Då emellertid dessa klander skapat ett misstroende mot denna apparat,
är det rent af min pligt att gentemot dem framhålla apparatens stora fördelar,
hvilka icke genom någon, till principen med denna olika, anordning kunnat ernås.
Dessa äro:
Do. En jemn temperaturfördelning öfver rummens hela volym. (Se ofvan)
2:o. Eu ändamålsenlig och efter behag reglerbar luftvexling, genom hvil¬
ken drag och golfkyla kunnat undvikas, och en sund och ren luft
ständigt bibehållas.
3:o. Frihet från värmestrålande ytor inom salarne. Derigenom har blifvit
möjligt, att salen på hela sin golfvta kan erbjuda platser, af hvilka
ingen är af värmestrålning besvärad. Vidare har härigenom före-
kommits den eljest svåra olägenheten af de strålande ytornas skad¬
liga värmemeddelning och temperaturhöjning under sjelfva plenum.
Man må slutligen ock lägga på minnet, att apparatens fullkomliga fär-
digblifvande inträffade först sedan Riksdagen öppnats, hvarföre något fullt till¬
fredsställande experiment aldrig på förhand kunnat företagas; att den följakt¬
ligen tillkommit i full förtröstan på beräkningen af resuitaterna, utan kopiering
af någon annan, från hvilken erfarenhet kunnat hemtas, och att, icke förthy,
något verkligt klander mot sjelfva apparaten icke kunnat bevisligen framställas.
Jag är ock öfvertygad, att hvarje bestämdt definieradt och experimentell bekräfladt
klagomål, om ett sådant uppstår, skall genom dess bibehållande, och endast der¬
igenom, kunna häfvas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 91.
11
Genom tidningspressen spridda rykten om supponerade olägenheter,
hvilka rykten aldrig besannat sig men dock aldrig återkallats, förargliga till¬
fälligheters sammanstötande vid apparatens första användande etc. hafva ska¬
pat en ganska djupt rotad föreställning, att här måste finnas åtskilliga fel. Det
är icke att begära, det denna föreställning med ens skall kunna borlbevisas;
det fordras i främsta rummet tid för hvarje förbättrings erkännande såsom så¬
dan. Jag gör här till sist denna reflexion, emedan detta speciela fall på det
intimaste sammanhänger med frågan i dess allmänhet om centraliserade upp¬
värmnings- och luftvexlingsanordningar. Frågan om sådana anordningar, stödda
på erkiindt rigtiga fysikaliska lagar, är, synes det mig, för vårt klimat af så
påtaglig vinst både i sanitärt och ekonomiskt hänseende, att dess inträdande i
det allmänna medvetandet väl förtjenar att påskyndas genom offentligt fram¬
hållande af de vunna, vackra resultaten.
Stockholm i April 1867.
E. A. Wiman.
Undertecknad, som uppmärksamt genomgått och granskat förestående,
af Herr Ingeniör Wiman gjorda framställning, rörande uppvärmningen och ven-
tileringen af Riksdagshuset, samt äfven på stället tagit någon kännedom om
den för detta ändamål uppstälda apparaten och dess verksamhet, får härmed
på begäran intyga, att jag fullkomligt delar de åsigter, som af Herr Wiman
blifvit framställda. Jag anser derföre, att det skulle vara ändamålslöst att er¬
sätta den nuvarande apparaten med en annan; emedan ingen annan apparat,
de välkända svenska kakelugnarne icke undantagne, skulle vara i stånd att
freda mot anmärkningar af det slag, som mot den nuvarande apparaten blifvit
gjorda. Enligt min öfvertygelse kan den nu begagnade apparaten bättre än
andra förekomma drag, förorsakadt af inkommande kall luft genom ytterväg¬
gar och golf, hålla temperaturen jemn och lika på skilda ställen i salarne samt
på samma gång i tillräcklig mängd förse dessa med frisk luft. Att tempera¬
turen utmed ytterväggar och i hörn mellan dessa måste blifva lägre än på
något afstånd derifrån kan icke med någon värmeinrättning fullkomligt före-
kommas.
Stockholm den 26 April 1867.
Er. Edlund.