Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
9
$:o 74.
Ank. till Riksd. Kansli d. 3 Maj 1867, kl. 7 e. in
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändring i 1 Kap. 1 § och 2 Kap. 1 § Rättegångs¬
balken.
Inom Andra Kammaren hafva tvänne motioner blifvit väckta, åsyftande
begge förändrad sammansättning af Häradsrätt, och den ena jemväl ändring i
afseende på tiden för Häradsrätts sammanträden.
I förra hänseendet äro de väckta förslagen väsendtligen skiljaktiga, i det att
Herr O. F. Brunberg (motion N:o 229) hemställer: „att, med uteslutande
nämndemännen, insätta i Häradsrätterna Henne juridiskt bildade ledamöter, den
ene med skyldighet att ansvara för protokollsföringen, nien alla tre med lika
röst i beslutenCi; hvaremot
Herr A. W. Uhr (motion N:o 244': framlagt följande förslag till förändrad
lydelse af 1 Kap. 1 § Rättegångsbalken:
^Underrätt ä landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding med tolf
män, som i häradet bo och dertill valde äro. De tolf kallas Häradsnämnd.
Dä ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde i den eller de socknar, för hvilka
ledigheten inträffat, val hållet & kommunalstämma. En hvar, som eger rösträtt
å kommunalstämma, ege vid valet lika röst; men ej må annan till nämndeman
valjas än den, som är välfräjdad och tjugufem år gammal, eger eller ock un¬
der åbo- eller nyttjanderätt innehar fastighet inom socknen eller socknarne somt
Bih. till Riksd. Brok 1867. 7 Sami. 16 Höft. ;»
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
eger rösträtt, å kommunalstämma; ej heller den, som innehar befattning i Rikets
tjenst. Deu som de flesta rösterna erhållit, vare såsom nämndeman ansedd.
Uppstår tvist om valet, gifve Häradsrätten utslag deröfver och gånge det utslag
i verkställighet, ändå att klagan i högre rätt föres. Den, som kallad varder
att i Rätten sitta, vare pligtig att minst två år den tjenst förrätta, der han ej
från orten flyttar, eller eljest gitter visa sådana hinder, att Rätten finner skä¬
ligt honom entlediga. Ej skall dock den, som är öfver sextio år gammal, emot
sin vilja till nämndeman väljas; ej eller vare någon, som ur nämnden afgått,
skyldig att låta sig åter inväljas förr, än ordningen å nyo till honom kommit,
sedan de öfrige, som .väljas kunna, för socknen nämndemän varit.1-4
I afseende åter på tiden för Häradsrätts sammanträden eller de lagtima
tingens hållande, derom stadganden innefattas i 2 Kap. 1 § Rättegångs-balken
och Kong! Brefvet den 13 Januari 1757, har Herr Brunberg i sin ofvanberörda
motion föreslagit ^lämplig ändring i dessa bestämmelser, så att Rättens sam¬
manträden inträffade eu dag i hvarje månad, med frihet för den rättssökande
att dertill vederbörligen göra sin talan gällande och ankomme det sedan af
domstolen att utsträcka tiden för dessa sammanträden ytterligare en eller flera
dagar efter sig företeende behof i mohn af flera eller färre anmälda ärenden44;
Och har Kammaren remitterat dessa motioner till Lag utskottet, som ansett
deras sammanhang fordra, att öfver begge på eu gång afgifves utlåtande.
Vidkommande först förslagen till förändrad sammansättning af Under¬
rätten å landet, får Utskottet —- utan att uppehålla sig dervid, att Herr Brun¬
berg icke egnat någon utredning åt frågan, huru de juridiskt bildade ledamöter
af denna domstol, som enligt hans förslag skulle derstädes ersätta nämnden,
borde aflöna^; ett ämne som dock, i händelse hans mening godkännes, ovilkor¬
ligen måste samtidigt bli föremål för pröfning — uttala den åsigt, som man
finner äfven Lag-komitéen och Lagberedningen hafva omfattat, att, ehuru nu¬
varande organisation af underdomstolarne på landet icke i allmänhet, är lämp¬
ligare för eu väl ordnad lagskipning, än om Rätten bestode af flera lagfarne
domare, denna domstolsinrättning likväl bör bibehållas med afseende dels å det
stöd densamma eger i folkets förtroende och dels å de kostnader, hvilka uti
ett i förhållande till folkmängden så vidsträckt land som vårt, skulle erfordras
till att aflöna ett flerdubbelt antal lagfarne domare. Nuvarande domstolsinrätt¬
ning har dessutom ett icke ringa värde såsom medel att hos folket underhålla
Kärleken för lag och rätt, då den gör menigheten sjelf delaktig i skipandet af
fäderneslandets lagar; och svårligen skulle, derest nämndens plats intages af
lagfarne män, Rätten kunna hafva samma tillgång till de upplysningar, som i
mångfaldiga förekommande ämnen äro högst nödvändiga och endast kunna lem-
aas af personer, som med ortförhållandena äro nära förtrogne.
Lay-Utskomts Utlåtande N:0
! 1
På dessa i korthet antydda skäl liar Utskottet ansett Herr Brunbergs
förstberörda förslag till förändrad domstölsorganisation & landet ej kunna för
ordas; hvaremot Herr Uhrs motion synts Utskottet förtjent af uppmärksamhet,
i anseende till den oegentlighet, som bestämmelsen i 1 Kap. 1 § Rättegångs¬
balken, att nämnden skall bestå af ,,hölider'-, numera företer. På sätt motio¬
nären erinrar, har nemligen lagstiftningen ej mindre i afseende å kommunala
än i fråga om konstitutionel» rättigheter utplånat all skilnad emellan stånd
och klasser; och eu enkel följd häraf synes vara, att, då uppdraget att vara
nämndeman i sjelfva verket innebär ett förtroende, gifvet af kommunen, men
icke en funktion, som har till ändamål att iakttaga ett visst klassintresse, icke
blott rättigheten att välja utan äfven behörigheten att väljas till nämndeman
bör utsträckas till så många, som lämpligen kunna deri få del; likasom det å
andra sidan är billigt, att, der uppdraget företrädesvis betraktas såsom onerös!,
i anseende till dermed förenade resor och tidsspillan, detta besvär varder så jemn!
som möjligt fördel ad t Motionären hav föreslagit den bestämmelse såsom vilkor för
valbarhet till nämndemans-befattning, att man skall ega eller ock under åbo- eller
nyttjanderätt innehafva fast egendom — eu bestämmelse, som, ganska nära mot¬
svarande nu gällande vilkor att nämnden skall väljas bland “bönder", Utskottet
anser onödig och stridande mot nyss antydda grundsatser; hvadan Utskottet
funnit sig böra söka någon annan qvalifikation, som, å ena sidan, dels inne-
bure en borgen, att de, som utses att såsom ledamöter af Underrätterna delta¬
ga i lagskipningen, äro aktade och sjelfständige män, och dels vore egnad att
hos allmänheten underhålla föreställningen om det anseende, denna förtroende¬
befattning bör medföra, samt, å den andra, förekomme att de, för hvilka upp¬
draget, i anseende till dermed förenade tidsuppoffring och möjligen äfven kost¬
nader för uppehälle längre tid å tingställena, kunde kännas alltför oneröst, nem¬
ligen de minst bemedlade, må blifva dermed betungade. Detta dubbla syfte¬
mål anser Utskottet kunna ernås genom antagande af samma vilkor för val¬
barhet till nämndemans-befattning, som numera äro gällande i fråga om valbar¬
het till riksdagsman i Andra Kammaren; hvarigenom också det deltagande i
lagskipningen, som nämnden utöfvar. komme att framträda ännu tydligare såsom
en motbild till den andel i lagstiftningen, folket eger utöfva. Beträffande röst¬
rätten vid valet anser Utskottet att, då valet beror på personligt förtroende, bör
ock personligheten blifva rätta grunden för röstberäkningen, helst i förevarande
fall icke förefinnes enahanda anledning att frångå denna grund, som då fråga
är om utseende i kommunen af en delegation med vidsträckt beskattningsrätt.
I öfrigt kan, beträffande sättet för nämndens väljande, enär icke någon förän
äring i densammas antal är ifrågasatt, samma ordning som tillförene iakt¬
tagas.
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
«
I fråga åter om den tid, en hvar af de valbare må vara. skyldig att för¬
rätta tjensten, har väl icke någon ändring i gällande bestämmelse nn blifvit
föreslagen, och såsom regel torde derföre böra bibehållas, att nämndeman icke
förr än efter två års tjenstgöring må afsåga sig befattningen; men enär nämn-
demanstjensten ej bör förblandas med vissa andra allmänna skyldigheter, som
utgöras turvis, och till följd af den förändring i afseende på valbarhet, Utskot¬
tet föreslagit, det synes angeläget att åt valfriheten lemna större utrymme, än
om, såsom nu är fallet, ordningen skulle gå hela socknen igenom, innan sam¬
ma person kunde åter väljas, har Utskottet trott sig böra föreslå, att den. som
ur nämnden afgått, må kunna efter sex års förlopp ånyo inväljas, öfvertygadt
som Utskottet är, att ingen i en landsort bosatt man skall finna det särdeles
betungande att, om han af medborgares förtroende dertill* kallas, efter så lång
tids förlopp åter ikläda sig befattningen.
Det undantag beträffande valbarhet till nämndeman, som i Lag-komi-
téens förslag till Rättegångsbalk fanns intaget, nemligen för personer, Indika in¬
nehafva Konungens eller Rikets tjenst, och hvilket har sin anledning deri, att
utöfvandet af den förra befattningen kunde råka i kollision med deras öfriga
tjensteåligganden, har Utskottet lika med motionären ansett böra fastställas;
hemställande Utskottet, med stöd af hvad nu anfördt blifvit,
att Riksdagen, med afslag å Herr Brunbergs i förevarande
ämne framställda förslag, ville på det sätt bifalla Herr Uhrs
omförmälda motion, att Riksdagen för sin del beslutar, det
1 Kap. 1 § Rättegångs-balken skall erhålla följande förän¬
drade lydelse:
“Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Härads¬
höfding med tolf män, som i häradet bo och dertill valde
äro. De tolf kallas Häradsnämnd. Då ledigt rum i nämn¬
den fyllas skall, varde i den eller de socknar, för hvilka
ledigheten inträffat, val hållet å kommunalstämma. Ej må
annan dertill väljas än den, som enligt 19 § Riksdags-ord-
ningen är valbar till Riksdagens Andra Kammare; ej heller
den, som innehar befattning i Konungens eller Rikets tjenst.
Den, som de flesta rösterna erhållit, vare såsom nämnde¬
man ansedd. En hvar, som eger rösträtt vid kommunal¬
stämma, ege vid valet lika röst. Uppstår fråga om den
valdes behörighet, eller om valet rätteligen skett, gifve Härads¬
rätten utslag deröfver, och gånge det utslag i verkställighet,
ändå att klagan i högre Rätt föres. Den, som kallad var¬
der att i Rätten sitta, på sätt nu sagdt är, vare pligtig att
minst två år den tjenst förrätta, der han ej från orten flyt¬
13
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
tar, eller eljest gitter visa sådana bindel, att Rätten pröf-
var skäligt honom dessförinnan entlediga. Ej skall dock
den, som öfver sextio är gammal är, emot sin vilja till
nämndeman väljas; ej eller vare någon, som ur nämnden
afgått, skyldig att förr, än sex år derefter, låta sig åter
inväljas."
Utskottet har jemväl tagit i öfvervägande, att. vid den nu ifrågasatta
förändring af nämndemanna befattningen, hvarigenom densamma, i stället att så¬
som hittills betraktas blott såsom en tryckande börda, borde komma att anses
såsom ett. hedrande om allmänt förtroende vittnande uppdrag, nämnden torde
böra frikall as frän de besvärande åligganden af mångfaldig art, hvarmed den
hittills varit öfverhopad, och som mångenstädes gjort tjensten motbjudande.
Enligt äldre författningar skola nämndemän biträda vid bro- och vägsyner, vid
skattläggningar och skattevärderingar, vid besigtningar ä ryttare- och soldattorp
o. s. v. mestadels utan all ersättning; och genom Kongl. Instruktionerna för
kronofogdar och länsmän den 10 November 1855 hafva desse kronobetjente blii-
vit berättigade att till sina tjensteåliggandens utförande påkalla medverkan af
nämndemän icke allenast “vid utmätningar och andra allmänna förrättningar,
deruti sådana skola deltaga", utan ock “vid stämningar i brottmål jemte andra
kommunikationer och kallelser, dem länsman hav att utföra". I alla händelser
synes det olämpligt att personer, som ena dagen deltaga i utöfvande!, af det
vigtiga domarekallet, vid en annan tid nödgas biträda vid sådana befattningar,
som dermed icke hafva någon gemenskap och tillika äro åt sä underordnad
beskaffenhet som flera bland de nyss uppräknade ärendena; och Utskottet har
fördenskull ansett sig böra tillstyrka,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kong]. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvilka fall nämndemän må kunna befrias från
sådana särskilda, för närvarande dem åliggande bestyr,
hvilka icke äro att anse såsom oskiljaktiga från deras egent¬
liga befattning.
Beträffande slutligen Herr Brunbergs förslag, att Häradsrätterna måtte
sammanträda en dag i hvarje månad, anser sig Utskottet endast böra erinra
derom, att Rikets Ständer vid nästlidna riksdag i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maja uttalat den åsigt, att en förändring i Häradsrätternas arbetssätt
vore nödig i ändamål, bland annat, att större skyndsamhet i lagskipningen
vunnes och domstolarne blefve oftare tillgängliga, samt på grund deraf anhål¬
lit, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder för att bereda och. så fort
/
14
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
ske kunde, för Riksdagen framlägga förslag till lagens ändrande i den af Rikets
Ständer angifna syftning; och då den förändring, hvarom i förevarande motion
ånyo är gjord framställning, icke synes lämpligen kunna åvägabringas utan
i sammanhang med en mera omfattande reorganisation af ifrågavarande dom¬
stolars jurisdiktion och arbetssätt, torde vid nyssberörda förhållande
Herr Brunbergs motion ej heller i denna del nu böra till
vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Mars 18(17.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre,
*
Reservationer:
af Herr Myrtin och Herr Bovin;
af Herr Balter Sven Er sson: “Då erkännas måste att egandet af större
eller mindre förmögenhet eller inkomster icke alltid, om ens någonsin, utgör
en vigtig mätare på egarens större eller mindre förmåga samt lämplighet för
allmänna värf, så torde det ock vara klart att det förslag, som Lag-Utskottet,
nu framlägger till pröfning, i anmärkta delen icke innebär någon förbättring
af gällande lag, som icke bestämmer något annat vilkor för valbarhet till
nämndeman, i fråga om förmögenhet, än att den som väljes måste vara jord
egare eller jordbrukare, och ett sådant lagstadgande, som det föreslagna, skidle
åtminstone inom den ort jag representerar, der större delen af befolkningen
har endast små jordlotter, och sannolikt inom flera andra, möjligen öfver hela
Riket emottagas med motvilja och anses såsom ett tillbakagående i lagstiftnin¬
gen. Jag vågar fördenskull hemställa, att icke några andra förmögenhetsqvali-
fikationer för valbarhet till nämndeman måtte stadgas än sådana, som i nu
gällande kommunalförfattningar finnas stadgade för valbarhet till ledamot, i.
kom in u n al styrel ser,
16
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 74.
Utskottet syues mig kunnat kafva skälig anledning att, med detsamma
som det velat göra nämndemännen jemförlig» med riksdagsmännen i ena af¬
seende!, äfven göra det, såsom inom Utskottet varit ifrågasatt, i afseende på
deras väljande för viss tid, t ex. fyra eller sex år (med för den valde alltid förbe¬
hållen rätt att, såsom nu, afsåga sig förtroendet efter två års tjenstgöring), hvil¬
ket skulle hafva till följd, å ena sidan, att de Häradsrättens ledamöter, som
för sådant kall äro mindre lämplige, kanske rent af oduglige, men ändå icke
afsättlige, kunde blifva entledigade på ett mera behagligt sätt än för sådana
nu måste vara händelsen, och å andra sidan, att de duglige ledamöternes åter¬
väljande. vore för dem ett förtroendevotum.“
af Herr Bihang, som instämde i de resultater, till hvilka Herr Balter
Sven Ersson i sin reservation kommit